Etikettarkiv: vikingatida smycken

Ölandskvinnan och vikingamodet

Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.

Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.

Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.

Foto: SHM.

I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.

Foto: SHM.

Ovsla spännbucklor av typen P 51.

Foto: SHM.

En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.

Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.

Foto: SHM.

Ett silvermynt omgjort till hänge.

Foto: SHM.

Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.

Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂

Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.

För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?

Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!

Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.

Foto: Elisabet Pettersson, SHM.

Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.

Påfyllning

Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.

Gästrikland -men det finns förmodligen fler:

Valbo i Gästrikland.

Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.

Blekinge:

Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.

Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.

Ströbohögen i Västmanland:

Djuped i Ångermanland:

Flera från Öland:

Från Östergötland :

En till från Östergötland.

Några från Småland:

Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂

Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.

Kram

Länk:

Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.

Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:

”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! 😊

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Vapendansaren från Birka

Skrev min B-uppsats om detta fina hänge samt en massa andra behornade figurer från järnåldern 🙂 Det är 21 år sedan nu!!! 😨 Hur har tiden gått så fort??? Sedan dess har fler fynd av behornade figurer dykt upp och jag önskar ibland att jag kunnat fortsätta skriva om dem <3 Uppsatsen är som flera teman i ett <3 Väldigt spretigt men jag var så stolt att jag lyckats skriva uppsatsen! 

Nu har fotografen på Historiska museet, Ola Myrin, nyligen tagit dessa underbara foton! 

Vapendansaren från Birka <3 Grav bj 571. 

Hänget, eller om det är ett påsyningshänge att sy fast på dräkten, hade följt med en kvinna i hennes trapetsoida kista. Minns inte var i graven hänget låg. Ska kolla upp det. 

Kvinnan blev begravd bland flera andra kistgravar på gravfältet norr om Borg. Andra gravar i området är tex. krigargraven, bj 581, i kammare och Birkaflickan, bj 463, i kista. Det finns olika skelettgravar men inte brandgravar norr om Borg. 

Runt huvudet bar hon ett silverbroscherat brickband, nr 6 på gravplanen. 

Brickband från bj 571 och som låg runt huvudet på kvinnan. Foto: SHM.

Kram

Lästips:

Bj 571, Sök i samlingarna, här

Wåhlander, L. 1997. Vapendansaren på Birka- med människofigurer i tidsperspektiv. B-uppsats, Stockholms universitet. https://www.academia.edu/9547841/Vapendansaren_på_Birka_-_med_människofigurer_i_tidsperspektiv här.

Hur såg plaggen i båtgrav 36 i Gamla Uppsala ut?

För några år sedan försökte jag förstå dräkten i den vikingatida båtgraven, nr 36, i Gamla Uppsala (Up. G. Uppsala Prästgården 1:1 Grav 36). Kvinnan som begravts ca 800 var äldre och hon hade fått med sig en hund och en höna. Textilarkeologen Anita Malmius har analyserat textilierna och beskrivit deras läge i graven.  Det är flera olika textilier bevarade och det är en fascinerande grav! Malmius har undersökt 609 fragment varav 3 fragment var av näver och 9 var snoddar! 

Smycken och pärlor från båtgrav 36 i Gamla Uppsala. Spännbucklor av typen P41, en bronskedja och det likarmade spännet är en P60, varav två liknande hittats i Birka i gravarna bj 462 och 657 men det har hittats runt 20 i Sverige. Bild ur Nordahl, 2001, s 54.

Det likarmade spännet och en ring. Foto från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Anledningen till att jag skriver nu är att en ny studie bedrivs på Uppsala universitet och smycken och dräkt rekonstrueras och jag ser verkligen fram emot att se hur de tänker sig dräkten! Den enda som jag sett rekonstruerad är av en fantastisk sömmerska jag träffade i Hornbore för några år sedan 🙂 och det var ett roligt textilmöte! 

Mina funderingar för några år sedan då jag försökte göra en lager på lagerteckning med klädesplaggen och de olika tygkvalitéerna inritade, men 1:an till hängselkjolen av diamantkypert, syns inte. 

På den här teckningen har jag gjort en cape av de två olika sidentygerna, men Malmius menar att det är en möjlig jacka, se nedan. Idag skulle jag gjort den större och mer lik den rektangulära sjalen/manteln på kvinnans hängsmycke. Nu, så här några år senare skulle jag ha ritat in ”linneripskjolen” som en klänning och inte som en inre hängselkjol! Linneripsen skulle även kunna vara foder till diamantkyperthängselkjolen. 

Textilierna i graven. Bild ur Malmius 2001.

De är vävda i tuskaft, 2/2 diagonalkypert, diamantkypert och 2/1 diagonalkypert. Alla trådar utom några silkefragment som är ospunna är z/z spunna.

Bild ur Nordahl/Malmius 2001.

Dräkten enligt Malmius: 

Malmius menar att kvinnan burit en veckad, tuskaftad linnesärk (5), en undre kjol av linnerips (6) och en yttre hängselkjol av ylle i 2/2 diamnatkypert (1) garnerad med ett tuskaftat ylleband (4) längs övre kanten. Till hängselkjolen fanns hällor (8a, b) till ovala spännbucklor. 

Över detta bar hon en öppen, yllejacka/tröja i diagonalkypert dekorerad på bägge sidor med ett tvåfärgat silketyg i 2/1 diagonalkypert (2a, b). Jackan hölls ihop framtill av en stängd och en öppen silverring. 

Ytterst bar kvinnan en framtill fållad öppen jacka/tröja av silke i 2/1 diagonalkypert fodrad med sidentuskaft och de båda tygerna var sammansydda (3a, b). Denna yttre jacka hölls ihop med ett likarmat spänne (mitt capeförslag). 

Vid nålfästet på samtliga spännen finns rester av pärlsnoddar (7a). Från något av spännena hängde även en knut/textilpärla(7b). Överst låg de ovala spännbucklorna, det likarmade spännet, pärlgarnityret samt fem små glaspaljetter. 

Allt detta är tolkningar och hon diskuterar fram och tillbaka om de olika plaggen – så bäst är att läsa själv 🙂 Jag önskar att hon ritat olika förslag men det kanske kommer nu med den nya studien 🙂

Pärlorna i graven. Bild ur Nordahl 2001, s. 51.

I graven hittades även 60 glaspärlor varav 31 enfärgade, 4 melonpärlor, 2 segmenterade och en av en ihoprullad glasstav. 20 stycken är av skiftande form och dekor. Tillsammans är längden 45 cm. Bland pärlorna fanns en liten silvertrådsspiral, en ring av brons och silver och två hängen av mynt från ”Arab-Ssanid, Tabaristan” och ”Abbasid, al -Mansur al-Rayy”, från 763/4 e.Kr.

I graven hittades även en liten kvinnofigur hållandes ett horn.

Kvinnogiguren i brons plus pärlor. Bild från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Här syns var kvinnofiguren låg. Foto: Digitaltmuseum, se länk nedan.

Kvinnofiguren i båtgrav 36 med släp. Bild ur Nordahl 2001, s. 52.

Kvinnan hade fått med sig hänge av brons i form av en kvinnofigur, som håller i ett stort, böjt horn och hon har en hårknut med håret hängande på ryggen. På kvinnofiguren syns kläder och ytterst bar hon möjligen en sjal. Tänk om det är ett porträtt av kvinnan i graven <3 På baksidan av hänget finns en upphängningsögla.

En kniv med silverdekorerat fodral låg vid kvinnans midja och den hade tre skilda band av flätad silvertråd. I graven fanns även ett fragment av ett nålhus av ben samt en hank till ett träkärl.

Så en utställning öppnar på Enköpings museum den 30e september – undrar med spänning vad det blir 🙂

Ps.Graven ingår i Upplandsmuseets samlingar. 

Uppdatering: Titta vad jag hittade – min kopia av kvinnofiguren 🙂 gjord av Burr, Historiska fynd. 

Lästips:

Else Nordahl, 2001. Båtgravar i Gamla Uppsala. Spår av en vikingatida högreståndsmiljö. Uppsala, Aun 29.

Anita Malmius, 2001. Textilanalyser, I Nordahl ovan, s. 75-92.

Elias Ghattas-Lama, 2014. Husfru i båt och kammare. Kandidatuppsats, Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet.

http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/historien-om-gamla-uppsala/batgravar/Pages/default.aspx

Arbetet med utställningen pdf. http://www.arkeologi.uu.se/digitalAssets/349/c_349388-l_3-k_delprojekt_iv_webb.pdf

Digitalt museum, Prästgården grav 36 här. https://digitaltmuseum.se/search/?q=Prästgården,grav,36&aq=owner:”S-UM”

Foto på hunden här. https://digitaltmuseum.se/011013975924/prastgarden-grav-36-arkeologi-gamla-uppsala-1973

Vikingatida silverpärlor av filigran

För några år sedan skrev jag och Sebastian om filigrantråd, dvs. pärlad silvertråd. Den kan även kallas strierad, tvärstrierad, räfflad eller när det är en pärla ”spirallagd”, silvertråd. De ser lite olika ut ibland och möjligen är tillverkade i olika tekniker. Då skrev vi om pärlhängen och nu har jag istället provat att tillverka pärlor av pärlad silvertråd som jag köpt. 

De fynd som jag försökt efterlikna har hittats på Björkö, Adelsö och Helgö men finns även från även andra ställen. Jag har snurrad tråden och sedan jämnat till ändarna. 

Nedan ser ni de jag hittat idag i Historiska museets samlingar. Det är lite knepigt att söka på dem, då de inte alltid heter samma. Har tagit skärmdumpar så ni ser fyndummer och fyndplats.

Adelsö, Kunsta:

Färgelanda, Stora Ryk:

Ekerö, Helgö:

Samma som ovan. Foto: Jenny Nyberg, SHM.

Adelsö, Björkö:

De är är samma som ovan. De är spännande då det syns så tydligt att silvertråden inte är pärlad hela vägen och att de är olika randade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Lotta Fernstål, SHM.

Othem, Klints:

Det känns som om jag tillverkat en liten, tung skatt. Har tänkt sälja dem i nätbutiken, behöver bara räkna ut vad de ska kosta först. Det är 925 silver men jag har inte lyckats lösa hur jag ska få dit stämpeln… De vikingatida är väldigt nötta och jag undrar hur länge de använtas och hur de kunde bli så nötta! 

Kram

Lästips:

Wärmländer, K.T.S  och Wåhlander, L. 2012. Vikingatida pärlhängen, Silvertrådens form och tillverkning, I: Birka Nu, s. 141-150.

Startsida Sök i Samlingarna: http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp här.

Möte i korridoren med Setons Birkafynd

image

image

Ibland blir man överraskad! Idag påväg från jobbet gick vi förbi denna låda 🙂 Saker jag aldrig sett men hört talas om – i alla fall om mannen, skotten Alexander Seton, som grävde fram dem på Birka för en evighet sen – något kanske ur graven som kallas ”Setons grav”. Han grävde flera gravar på Björkö innan arkeologer ”fanns” och arkeologoutsidern Seton kommer snart få lite nytt ljus på sig 🙂

image

Seton byggde en liten ”minimonter” till en spännbuckla han hittade! Graven hör till gravfältet Borgs hage.

image

Han lagade den underbara kannan med någon sorts klammrar…och annat material än lera!

Det ska bli kul att läsa om Seton, för det är ofta så att historier som någon berättat blir till sanning och så glöms källkritiken bort…

image

I lådan låg även hjärtformade bältebeslag från Hovgården på Adelsö, samt några snygga silverhalsband från någonstans…:-)

Kram

Lästips:

Seton i Riksarkivet