Etikettarkiv: vikingatida textil

Jaaa, Sjöisrapport

Är på Sjöhistoriska och det är lite fest! Nu ska vi få höra om rapporten efter de arkeologiska undersökningarna av hamnen på Björkö 🙂 

Återkommer 🙂 spontant – Åh, vilka fina bilder! 

Att åka till Björkö är alltid ett äventyr men även att komma hem.

Min magisteruppsats handlade bland annat om Birkas hamn och jag funderade mycket på hur den skulle ha fungerat som del av ett ”försvar”. För många år sedan skrev jag även en liten artikel i Fornvännen om ett område på Björkö jag kallade båtuppläggningsplats. Inte ett naust, där båtar kan dras upp, men artikeln heter ”Naust på Björkö?” och i den har jag inte ens med de naust i Hemlanden som faktiskt finns där. Men, men… 🙂 En tid senare gick jag runt ön med en marinarkeolog och visade de platser som jag tyckte var intressanta 🙂 och nu många år senare, efter år av arkeologiska undersökningar så finns alltså rapporten det ”Maritima Birka”. 

Museichefen välkomnade och Nina berättade om pedagogiken.

Det var många kära ansikten på plats och vi fick höra om både pedagogiken kring grävningarna, vilket verkligen prioriterades, och om många fynd och funderingar och tolkningar av själva anläggningen ute i vattnet – för det är inte helt klart vad som finns där ute. Det är i alla fall inte bara en pålspärr, en vågbrytare eller bryggor. Kul är att det äldsta timmret av alla de 100 de hittade, daterats till 640-675, alltså tidigare än vikingatiden. 

Jim berättade om utgrävningen och fynden.

Rundtur på våren för guider för några år sedan. 

Ett av de fyra ”bryggfundament” eller ”stenrevlar”, som verkar vara från vikingatiden, men som då låg långt under vattnet. 

Hansson kallade dem för stenrevlar.

Underst i den de grävde kom det fram vikingatida trä, vilket skulle kunna visa på träkistan som stenar lades i så det blev en stenkista ute i vattnet en bra bit från strandlinjen under vikingatiden. Vattnet var då flera meter, minst fem, högre då men pga av landhöjningen ligger de alltså i standkanten nu. Ytterligare en har enligt rapporten varit med, så det blir som fem fingrat ut i vattnet…

Finingar!

Ur rapporten s 45.

Det har många fler frågor att svara på och jag hoppas de kommer fortsätta undersökningarna av Birkas hamn och de andra möjliga hamnar och nausten och kanske ha med mina små ”laguner” som jag visade A. Olsson för så länge sedan. 

Hamnen ligger idag inte i ett toppenläge för vinden, då det ofta blåser in i den, men enligt Sibylla Haasum, som numera är pensionerad men som var chef för Sjöhistoriska musett, så blåste vinden annorlunda under vikingatiden. Jag undrade om jag hade antecknat det någonstans och det hade jag som tur var 🙂

Anteckningar från en föreläsning på en av Birkautbildningarna med Sibylla Haasum.

Jag hann gå på en hel del utbildningar som hållits årligen för de som ska bli Birkaguider, och ett år hade vi skmmartemat Skepp och båtar under vikingatiden, och då fick vi höra flera föreläsare som berättade om det. 

För mig har annars de marinarkeologiska utgrävningarna betytt att jag fått sålla föremål vid utgrävningen och bland annat hittat en metkrok i trä; att jag har 1000 år gamla valnötskal i kylskåpet,  som jag fick så det kom mycket nötter och annat som inte kunde sparas alltihop; att jag sytt en väska efter en av väskbyglarna som hittades och som jag fick utsågade i present; att jag fick fotografera fantastiska tygbitar som dök upp i form av tjärsvabbar; och att att jag fick bada bastu i partytält! Dessutom har jag lärt känna roliga och kunniga människor som gillar forntiden lika mycket som jag 🙂 

På besök en fin sommardag 🙂

Jag beundrar marinarkeologerna som jobbar under vatten. Jag menar jag försökte ju dyka i Medelhavet och fick klaustrofobi…

Ylletyg.

Tjärsvabb av ylletyg som fortfarande doftar tjära.

Ännu mer aptitlig textil…

Godislådor kan man ha till mycket.

Kroken jag hittade.

Kanske ett litet nätsänke i näver till ett fiskenät.

Keramik.

En knävel – lite som en duffelknapp.

Rep – är det av lindbast?

Rolig nöt med hål i.

Litet nålhus i trä!

Väldigt fint med olikafärgade lådor att visa sakerna i!

Även Smulan var med på marinarkeologisk utflykt.

Flera av fynden har redan kopierats av reenactare och det är kul att tillverka vikingasaker. Själv fick jag väskbyglar av marinarkeologerna Maja och Eve och sydde en ”Birkaväska”.

Kopior av den ena vikingatida väskbygeln som hittades och som jag skrivit om tidigare.

Så här kommer nu lite mer fyndfrossa fynd som jag fotade när de var utställda på Birkamuseet, samt lite annat vikingabirkafrossa 🙂

Den fina spännbucklan, pärlor och en sländten.

Många av fynden har aldrig hittats tidigare på Björkö eftersom att trä inte bevarats så bra i gravarna och i Svarta jorden. 

Närmare bild på spännbucklan.

Det var inte mycket metallfynd, så det känns otroligt att en spännbucklan bevarats så bra. Vad gäller trä så har föremålen hamnat i lera på botten som är syrefritt och därför bevarats. 

Den förmodade sländtenen som blivit lite krokig.

Tygbit som kan ha varit en tjärsvabb och islägg, dvs. skridsko.

Lite närmare bild på tjärsvabben.

Skedar och andra husgeråd i trä hittades.

Den enda keramikbiten (?), en träsyl och en träskål.

När föremålen konserveras så ska de även göra vedartsanalys för att se vilka träslag det är. Knivskaften är tex gjorda i ask. Det blir kul att få veta mer om det särskilt med tanke på att öarna heter Björkö, Ekerö, Alsnö nu Adelsö, Kärsön, som betyder småskogarna och så platsen Lindby

Tänk om det fick att bara titta in i forntiden. Att i allafall se det som en film. Jag har ju ändå haft förmånen att vara mycket på Björkö genom åren och det är en av mina käraste platser. Ännu har ingen hel båt hittats men delar har ialla fall hittats i vattnet.

Kanske såg det ut så här när de byggde båt?

Fick följa bygget av en kopia av Årbybåten under en säsong och fick även ge den sitt namn – Våga.

Årbybåten i modellen på museet.

Det är få platser som är så vackra i mina ögon. Men jag undrar hur det var att se skeppen komma med fiender…

Bryggan i Kvarteret.

Lite mera Svarta jorden.

En gång i tiden tittade människorna över till Björkö från Lindby och såg här hus och båtar, hästar och människor. Röken steg upp ur hustaken och kanske lät människorna högt över vattnen. De som befann sig på den brygga eller, konstruktion, som fanns i hamnen tjärade båtar och högg trä till träflis och kanske skrattade de och pratade om förra gången blixten stog ned uppe på berget – Tors närvaro i vardagen. 

Lindby, är det platsen med lindarna? Var det ett nytt träd i Mälardalen då? Arkeologerna hittade mycket lindbast, så kanske basten kom härifrån?

En av alla båtturer från Lindby till Björkö.

Jag har kört båt över vattnet i alla möjluga väder, till och med med blixtar längs himlen, och många gånger undrat vilka människor som kände att de nästan var hemma när de tog sig över vattnet på vikingatiden till dåtiden Birka.

Oj, oj insåg att jag kanske var lite väl romantiserande nu…en del trälar kankse inte alls ville över vattnet till Birka. Minns ju faktiskt gånger då jag själv tänkt på ön som ”Alkatraz”…

Kram

Birkagrav bj 1074

Fick frågan om textilierna i mansgrav bj 1074 på Björkö/Birka som innehåller 18 bronsknappar och ett snyggbälte som Arbman kallar kahzariskt!

image

Lådan i magasinet är fylld med flera gravar. En låda visar att ett av föremålen från grav 1074 är på utlån.

image

I Sök i samlingarna står det bland annat att det finns textil, läder, päls, näver och mossa… i graven 🙂 Undrar ju lite vad det varit…

image
I en av knapparna är det en tråd från att den varit fastsydd, men jag kunde inte se så bra vad för tråd det var.

Knapparna anses tillhöra en kaftan, i Mis även ”svita” och plagget kan kallas livrock – lite som en kappa eller lång jacka ned till knäna. Inga Hägg kallar dem kaftaner i Birkas orientaliska praktplagg i Fornvännen 1983.

I Die Tracht, Birka II:2, skriver Hägg att det är W34 i kaftanen. W34 är ylle.
image

Ur: Birka II:2

Vidare hittade hon tuskaft i tunikan. Hon har med ett yllefrågetecken till och pälsfrågetecken för kaftan eller mantel.

image

Bild av en man i svita från länken ovan 🙂 Den är knälång och av ylle med liten sammetskrage.

image

image

Här är de enda tydliga (under snabbtitten idag) tygresterna fastkorroderade (fastrostade) på spjutspetsen. Det såg ut att vara yllekypert – lite ripsartad (randigt) och tydlig väv.

image

Fotat gravteckningen i Birka I, Abman, och här syns spjutspetsen och textilien bör ju ha hört till den. Men den ligger inte nära mannen.

Ringspännet har också textilrester, men jag såg inte spännet. Foto: Sara Kusmin, SHM. Hägg tänker möjligen att det hör till en mantel i Birka II:2, Tab. 8:7, men jag känner mig osäker.

image

image

image

Bältet måste ha varit fantastiskt! Det finns flera läderbitar bevarade och jag hoppas på att snart få se Eriks kopia!

image

Mannen kammade sig med en kam som har stödskenor av brons… Den var tyngre än jag trodde att den skulle vara och den ser annorlunda ut i jämförelse med andra vikingatida kammar.

Kammen låg i ett läderfodral. Fotat bilden i Birka I, tafeln, Arbman.

Tack Eva för att vi kunde gå ned direkt 🙂 Det var kul att se!

Länkarna:

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=575&zone=

http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/PartizanMan.html

Alla foton är mina om jag inte anger något annat.

Uppdatering 23/1 2017 (tack för synpunkten 🙂 behöver nog uppdatera mycket i den här graven:

Nu finns fina bilder av fossil textil på ringspännet.

Ringspännet från bj 1074. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Flätade band – Slyngad snodd med fem öglor

image

Jag tog silketråd och virade runt en tå och knöt, så att jag fick fem öglor som var lika långa. Sen slyngade jag medan jag tittade på en film 🙂

Uppdatering: Denna ”fläta” blir liknande den som sitter längs kanten på ett fragment av en förmodad hängselkjol från Birkagra bj 838.

image

Det blev superfint och tunnt. Ska prova med två olika färger också. Snodden ska sitta på min nya hängselkjol.

image

Margrethe Halds bok köpte jag på Bokbörsen 🙂

Kram

Den gyllene hjorten från birkagrav Bj 832

I fredags var jag i textilmagasinet på Historiska museet och hjälpte Amica att plocka tillbaka textilier efter visningar vi haft. Ett favoritföremål är den lilla guldhjorten ifrån grav Bj 832 från Björkö. Agnes Geijer döpte den till Stickerei 16 – St 16.

image

Den tillbakablickande hjorten, som är tillverkad i guldtråd, sitter ihop med en bit posament i spunnen silvertråd. Motivet med en tillbakablickande hjort förekommer även på de s.k. Hedebymynten. Inga Hägg menar att hjorten suttit på en liten sidenbehållare som sannolikt fungerat som relikgömma. Hjorten är inom den kristna konsten en sinnebild för den troendes längtan efter Kristi nåd. Relikfickorna i Birka (även i Bj 735) är enligt Hägg tillverkade av samma sidenmaterial och har samma typ av prydnadselement som kaftanplaggen i samma gravar.

image

I håligheterna och i ögat har det suttit, och sitter fortfarande i en av håligheterna, glimmer.

image

I den här lådan ligger lite fler bitar av posament och glimmer ifrån graven och i graven ligger även många fler posamentarbeten i spunnen silvertråd,vid huvudet, på vardera axel, mellan två ringnålar och lite till. Det finns även ett till stickeri – St18- som föreställer något litet djur.

image

På ett träföremål finns även en posamentplatta.

Graven som hjorten är en kammargrav och en ”krigargrav”  med häst. Personen hade fått med sig svärd, sköld, vapenkniv och pilspetsar och det gör att graven tolkas som en mansgrav. Även hästen i graven hade fått fint bling – ett dekorerat träns.

I kanten på kammargravsnedgrävningen satt ett spjut instucket, vilket förekommer i flera gravar. Spjutskaftet bör ha stuckit upp ur marken när graven täckts igen.

image

Till personens dräkt, eller i graven, ligger även en stor, dekorativ dräktnål samt guld- och silverfoliepärlor. Bild från SHM.

Lästips:

Agnes Geijer, Birka III.

Holger Arbman, Birka I, text och tafeln.

Inga Hägg, Härskardräkten i Birka, i Dragt og magt.

Andreas Nordberg, Vertikalt placerade vapen i vikingatida gravar, i Fornvännen 2002.

Posament från birkagrav 944, del 2

Nu har jag provat med två meter spunnen silvertråd, diameter 0,3.

image

Det blev kort och den vill vrida sig!

image

Det var stelare att arbeta med än tenntråden med lite silver i.

image

image

Här är en del av fyndet i sin ask.

 

 

Tyget som posamentet satt på är en damast från Kina – Han perioden. Det är hasplats silke, dvs. inte spunnet och vävt i tuskaft fast med mönstereffekt. Det är sedan tryckt eller målat på något vis med guld. http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=617937&g=1Kram

Posament från bj 520, 832 och 957

Har provat Josefinakunten med dubbel tenntråd.

image

3 m, 0,35 diameter tråd. Det blev 20 cm.
Posamenten är funna i vikingatida kammargravar tillhörande personer som begravts med krigsutrustning och 832 även en häst. Jag undrar vilka de var och vad de gjorde under sitt liv. Var de reste och hur de såg ut i livet med sina så fint dekorerade kläder.

Kram

Posament från birkagrav Bj 944

Tillsammans med Sebastian skriver jag lite om posament. Eftersom jag är delad mellan teori och praktik så har jag gjort lite själv också 🙂
image

Den blev fin men skulle ha varit längre och med dubbel tenntråd som fyndet.
image

Fyndet är dessutom tillverkat dragen silvertråd som spunnits runt en silkestråd.

Posamentet satt fast på ett sidentyg som kommer ifrån Kina och det var  målad eller tryckt med guldfläckar.
image
Sida ur Birka III, Geijer. Nr e är mönstret på posamentet 🙂

Graven tillhörde en man som blev begravd på Björkö/ Birka på 900-talet.

Kram