Etikettarkiv: vikingatida textil

Snodden i Bj 511

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram

Spunnit med en sländtrissa från vikingatiden idag

Jag undrar vad som spunnits med hjälp av denna trissa…

Vi har en skåp med äkta föremål från forntiden som är del av vår pedagogiska samling idag, mycket försiktigt så använde jag denna trissa för att spinna tråd av kardad ull. Trissan var lätt att sätta fast på pinnen och jag skulle visa den för en sfi-klass. De ville se hur man spann och jag hade med mig lite ull och visade.

Vi har ju låtit tusentals barn hålla i den, så jag tror inte det gör så mycket att jag använde den försiktigt, men jag måste säga att för mig var det helt galet fantastiskt! 🙂

Tänk att den använts för att göra textilier på vikingatiden! Kanske tråd spunnits för att göra kläder, kuddar, väggbonader… Uttrycket att känna ”Historiens vingslag” används ibland och så kände jag idag!

Det var lätt att göra en ganska tunn tråd. Trådarna kunde sedan användas enkelspunna eller spinnas ihop två och två eller fler. Raggsocksgarn är ju tex idag ofta flera trådar som spunnits ihop till en garntråd.

En sländtrissa var också mitt allra första arkeologiska fynd när jag grävde som student på Lovön 🙂

Kanske provar jag lite mer imorgon 🙂

Kram

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Jaaa, Sjöisrapport

Är på Sjöhistoriska och det är lite fest! Nu ska vi få höra om rapporten efter de arkeologiska undersökningarna av hamnen på Björkö 🙂 

Återkommer 🙂 spontant – Åh, vilka fina bilder! 

Att åka till Björkö är alltid ett äventyr men även att komma hem.

Min magisteruppsats handlade bland annat om Birkas hamn och jag funderade mycket på hur den skulle ha fungerat som del av ett ”försvar”. För många år sedan skrev jag även en liten artikel i Fornvännen om ett område på Björkö jag kallade båtuppläggningsplats. Inte ett naust, där båtar kan dras upp, men artikeln heter ”Naust på Björkö?” och i den har jag inte ens med de naust i Hemlanden som faktiskt finns där. Men, men… 🙂 En tid senare gick jag runt ön med en marinarkeolog och visade de platser som jag tyckte var intressanta 🙂 och nu många år senare, efter år av arkeologiska undersökningar så finns alltså rapporten det ”Maritima Birka”. 

Museichefen välkomnade och Nina berättade om pedagogiken.

Det var många kära ansikten på plats och vi fick höra om både pedagogiken kring grävningarna, vilket verkligen prioriterades, och om många fynd och funderingar och tolkningar av själva anläggningen ute i vattnet – för det är inte helt klart vad som finns där ute. Det är i alla fall inte bara en pålspärr, en vågbrytare eller bryggor. Kul är att det äldsta timmret av alla de 100 de hittade, daterats till 640-675, alltså tidigare än vikingatiden. 

Jim berättade om utgrävningen och fynden.

Rundtur på våren för guider för några år sedan. 

Ett av de fyra ”bryggfundament” eller ”stenrevlar”, som verkar vara från vikingatiden, men som då låg långt under vattnet. 

Hansson kallade dem för stenrevlar.

Underst i den de grävde kom det fram vikingatida trä, vilket skulle kunna visa på träkistan som stenar lades i så det blev en stenkista ute i vattnet en bra bit från strandlinjen under vikingatiden. Vattnet var då flera meter, minst fem, högre då men pga av landhöjningen ligger de alltså i standkanten nu. Ytterligare en har enligt rapporten varit med, så det blir som fem fingrat ut i vattnet…

Finingar!

Ur rapporten s 45.

Det har många fler frågor att svara på och jag hoppas de kommer fortsätta undersökningarna av Birkas hamn och de andra möjliga hamnar och nausten och kanske ha med mina små ”laguner” som jag visade A. Olsson för så länge sedan. 

Hamnen ligger idag inte i ett toppenläge för vinden, då det ofta blåser in i den, men enligt Sibylla Haasum, som numera är pensionerad men som var chef för Sjöhistoriska musett, så blåste vinden annorlunda under vikingatiden. Jag undrade om jag hade antecknat det någonstans och det hade jag som tur var 🙂

Anteckningar från en föreläsning på en av Birkautbildningarna med Sibylla Haasum.

Jag hann gå på en hel del utbildningar som hållits årligen för de som ska bli Birkaguider, och ett år hade vi skmmartemat Skepp och båtar under vikingatiden, och då fick vi höra flera föreläsare som berättade om det. 

För mig har annars de marinarkeologiska utgrävningarna betytt att jag fått sålla föremål vid utgrävningen och bland annat hittat en metkrok i trä; att jag har 1000 år gamla valnötskal i kylskåpet,  som jag fick så det kom mycket nötter och annat som inte kunde sparas alltihop; att jag sytt en väska efter en av väskbyglarna som hittades och som jag fick utsågade i present; att jag fick fotografera fantastiska tygbitar som dök upp i form av tjärsvabbar; och att att jag fick bada bastu i partytält! Dessutom har jag lärt känna roliga och kunniga människor som gillar forntiden lika mycket som jag 🙂 

På besök en fin sommardag 🙂

Jag beundrar marinarkeologerna som jobbar under vatten. Jag menar jag försökte ju dyka i Medelhavet och fick klaustrofobi…

Ylletyg.

Tjärsvabb av ylletyg som fortfarande doftar tjära.

Ännu mer aptitlig textil…

Godislådor kan man ha till mycket.

Kroken jag hittade.

Kanske ett litet nätsänke i näver till ett fiskenät.

Keramik.

En knävel – lite som en duffelknapp.

Rep – är det av lindbast?

Rolig nöt med hål i.

Litet nålhus i trä!

Väldigt fint med olikafärgade lådor att visa sakerna i!

Även Smulan var med på marinarkeologisk utflykt.

Flera av fynden har redan kopierats av reenactare och det är kul att tillverka vikingasaker. Själv fick jag väskbyglar av marinarkeologerna Maja och Eve och sydde en ”Birkaväska”.

Kopior av den ena vikingatida väskbygeln som hittades och som jag skrivit om tidigare.

Så här kommer nu lite mer fyndfrossa fynd som jag fotade när de var utställda på Birkamuseet, samt lite annat vikingabirkafrossa 🙂

Den fina spännbucklan, pärlor och en sländten.

Många av fynden har aldrig hittats tidigare på Björkö eftersom att trä inte bevarats så bra i gravarna och i Svarta jorden. 

Närmare bild på spännbucklan.

Det var inte mycket metallfynd, så det känns otroligt att en spännbucklan bevarats så bra. Vad gäller trä så har föremålen hamnat i lera på botten som är syrefritt och därför bevarats. 

Den förmodade sländtenen som blivit lite krokig.

Tygbit som kan ha varit en tjärsvabb och islägg, dvs. skridsko.

Lite närmare bild på tjärsvabben.

Skedar och andra husgeråd i trä hittades.

Den enda keramikbiten (?), en träsyl och en träskål.

När föremålen konserveras så ska de även göra vedartsanalys för att se vilka träslag det är. Knivskaften är tex gjorda i ask. Det blir kul att få veta mer om det särskilt med tanke på att öarna heter Björkö, Ekerö, Alsnö nu Adelsö, Kärsön, som betyder småskogarna och så platsen Lindby

Tänk om det fick att bara titta in i forntiden. Att i allafall se det som en film. Jag har ju ändå haft förmånen att vara mycket på Björkö genom åren och det är en av mina käraste platser. Ännu har ingen hel båt hittats men delar har ialla fall hittats i vattnet.

Kanske såg det ut så här när de byggde båt?

Fick följa bygget av en kopia av Årbybåten under en säsong och fick även ge den sitt namn – Våga.

Årbybåten i modellen på museet.

Det är få platser som är så vackra i mina ögon. Men jag undrar hur det var att se skeppen komma med fiender…

Bryggan i Kvarteret.

Lite mera Svarta jorden.

En gång i tiden tittade människorna över till Björkö från Lindby och såg här hus och båtar, hästar och människor. Röken steg upp ur hustaken och kanske lät människorna högt över vattnen. De som befann sig på den brygga eller, konstruktion, som fanns i hamnen tjärade båtar och högg trä till träflis och kanske skrattade de och pratade om förra gången blixten stog ned uppe på berget – Tors närvaro i vardagen. 

Lindby, är det platsen med lindarna? Var det ett nytt träd i Mälardalen då? Arkeologerna hittade mycket lindbast, så kanske basten kom härifrån?

En av alla båtturer från Lindby till Björkö.

Jag har kört båt över vattnet i alla möjluga väder, till och med med blixtar längs himlen, och många gånger undrat vilka människor som kände att de nästan var hemma när de tog sig över vattnet på vikingatiden till dåtiden Birka.

Oj, oj insåg att jag kanske var lite väl romantiserande nu…en del trälar kankse inte alls ville över vattnet till Birka. Minns ju faktiskt gånger då jag själv tänkt på ön som ”Alkatraz”…

Kram

Birkagrav bj 1074

Fick frågan om textilierna i mansgrav bj 1074 på Björkö/Birka som innehåller 18 bronsknappar och ett snyggbälte som Arbman kallar kahzariskt!

image

Lådan i magasinet är fylld med flera gravar. En låda visar att ett av föremålen från grav 1074 är på utlån.

image

I Sök i samlingarna står det bland annat att det finns textil, läder, päls, näver och mossa… i graven 🙂 Undrar ju lite vad det varit…

image
I en av knapparna är det en tråd från att den varit fastsydd, men jag kunde inte se så bra vad för tråd det var.

Knapparna anses tillhöra en kaftan, i Mis även ”svita” och plagget kan kallas livrock – lite som en kappa eller lång jacka ned till knäna. Inga Hägg kallar dem kaftaner i Birkas orientaliska praktplagg i Fornvännen 1983.

I Die Tracht, Birka II:2, skriver Hägg att det är W34 i kaftanen. W34 är ylle.
image

Ur: Birka II:2

Vidare hittade hon tuskaft i tunikan. Hon har med ett yllefrågetecken till och pälsfrågetecken för kaftan eller mantel.

image

Bild av en man i svita från länken ovan 🙂 Den är knälång och av ylle med liten sammetskrage.

image

image

Här är de enda tydliga (under snabbtitten idag) tygresterna fastkorroderade (fastrostade) på spjutspetsen. Det såg ut att vara yllekypert – lite ripsartad (randigt) och tydlig väv.

image

Fotat gravteckningen i Birka I, Abman, och här syns spjutspetsen och textilien bör ju ha hört till den. Men den ligger inte nära mannen.

Ringspännet har också textilrester, men jag såg inte spännet. Foto: Sara Kusmin, SHM. Hägg tänker möjligen att det hör till en mantel i Birka II:2, Tab. 8:7, men jag känner mig osäker.

image

image

image

Bältet måste ha varit fantastiskt! Det finns flera läderbitar bevarade och jag hoppas på att snart få se Eriks kopia!

image

Mannen kammade sig med en kam som har stödskenor av brons… Den var tyngre än jag trodde att den skulle vara och den ser annorlunda ut i jämförelse med andra vikingatida kammar.

Kammen låg i ett läderfodral. Fotat bilden i Birka I, tafeln, Arbman.

Tack Eva för att vi kunde gå ned direkt 🙂 Det var kul att se!

Länkarna:

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=575&zone=

http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/PartizanMan.html

Alla foton är mina om jag inte anger något annat.

Uppdatering 23/1 2017 (tack för synpunkten 🙂 behöver nog uppdatera mycket i den här graven:

Nu finns fina bilder av fossil textil på ringspännet.

Ringspännet från bj 1074. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Flätade band – Slyngad snodd med fem öglor

image

Jag tog silketråd och virade runt en tå och knöt, så att jag fick fem öglor som var lika långa. Sen slyngade jag medan jag tittade på en film 🙂

Uppdatering: Denna ”fläta” blir liknande den som sitter längs kanten på ett fragment av en förmodad hängselkjol från Birkagra bj 838.

image

Det blev superfint och tunnt. Ska prova med två olika färger också. Snodden ska sitta på min nya hängselkjol.

image

Margrethe Halds bok köpte jag på Bokbörsen 🙂

Kram

Den gyllene hjorten från birkagrav Bj 832

I fredags var jag i textilmagasinet på Historiska museet och hjälpte Amica att plocka tillbaka textilier efter visningar vi haft. Ett favoritföremål är den lilla guldhjorten ifrån grav Bj 832 från Björkö. Agnes Geijer döpte den till Stickerei 16 – St 16.

image

Den tillbakablickande hjorten, som är tillverkad i guldtråd, sitter ihop med en bit posament i spunnen silvertråd. Motivet med en tillbakablickande hjort förekommer även på de s.k. Hedebymynten. Inga Hägg menar att hjorten suttit på en liten sidenbehållare som sannolikt fungerat som relikgömma. Hjorten är inom den kristna konsten en sinnebild för den troendes längtan efter Kristi nåd. Relikfickorna i Birka (även i Bj 735) är enligt Hägg tillverkade av samma sidenmaterial och har samma typ av prydnadselement som kaftanplaggen i samma gravar.

image

I håligheterna och i ögat har det suttit, och sitter fortfarande i en av håligheterna, glimmer.

image

I den här lådan ligger lite fler bitar av posament och glimmer ifrån graven och i graven ligger även många fler posamentarbeten i spunnen silvertråd,vid huvudet, på vardera axel, mellan två ringnålar och lite till. Det finns även ett till stickeri – St18- som föreställer något litet djur.

image

På ett träföremål finns även en posamentplatta.

Graven som hjorten är en kammargrav och en ”krigargrav”  med häst. Personen hade fått med sig svärd, sköld, vapenkniv och pilspetsar och det gör att graven tolkas som en mansgrav. Även hästen i graven hade fått fint bling – ett dekorerat träns.

I kanten på kammargravsnedgrävningen satt ett spjut instucket, vilket förekommer i flera gravar. Spjutskaftet bör ha stuckit upp ur marken när graven täckts igen.

image

Till personens dräkt, eller i graven, ligger även en stor, dekorativ dräktnål samt guld- och silverfoliepärlor. Bild från SHM.

Lästips:

Agnes Geijer, Birka III.

Holger Arbman, Birka I, text och tafeln.

Inga Hägg, Härskardräkten i Birka, i Dragt og magt.

Andreas Nordberg, Vertikalt placerade vapen i vikingatida gravar, i Fornvännen 2002.