Etikettarkiv: vikingatida textilier

Jaaa, Sjöisrapport

Är på Sjöhistoriska och det är lite fest! Nu ska vi få höra om rapporten efter de arkeologiska undersökningarna av hamnen på Björkö 🙂 

Återkommer 🙂 spontant – Åh, vilka fina bilder! 

Att åka till Björkö är alltid ett äventyr men även att komma hem.

Min magisteruppsats handlade bland annat om Birkas hamn och jag funderade mycket på hur den skulle ha fungerat som del av ett ”försvar”. För många år sedan skrev jag även en liten artikel i Fornvännen om ett område på Björkö jag kallade båtuppläggningsplats. Inte ett naust, där båtar kan dras upp, men artikeln heter ”Naust på Björkö?” och i den har jag inte ens med de naust i Hemlanden som faktiskt finns där. Men, men… 🙂 En tid senare gick jag runt ön med en marinarkeolog och visade de platser som jag tyckte var intressanta 🙂 och nu många år senare, efter år av arkeologiska undersökningar så finns alltså rapporten det ”Maritima Birka”. 

Museichefen välkomnade och Nina berättade om pedagogiken.

Det var många kära ansikten på plats och vi fick höra om både pedagogiken kring grävningarna, vilket verkligen prioriterades, och om många fynd och funderingar och tolkningar av själva anläggningen ute i vattnet – för det är inte helt klart vad som finns där ute. Det är i alla fall inte bara en pålspärr, en vågbrytare eller bryggor. Kul är att det äldsta timmret av alla de 100 de hittade, daterats till 640-675, alltså tidigare än vikingatiden. 

Jim berättade om utgrävningen och fynden.

Rundtur på våren för guider för några år sedan. 

Ett av de fyra ”bryggfundament” eller ”stenrevlar”, som verkar vara från vikingatiden, men som då låg långt under vattnet. 

Hansson kallade dem för stenrevlar.

Underst i den de grävde kom det fram vikingatida trä, vilket skulle kunna visa på träkistan som stenar lades i så det blev en stenkista ute i vattnet en bra bit från strandlinjen under vikingatiden. Vattnet var då flera meter, minst fem, högre då men pga av landhöjningen ligger de alltså i standkanten nu. Ytterligare en har enligt rapporten varit med, så det blir som fem fingrat ut i vattnet…

Finingar!

Ur rapporten s 45.

Det har många fler frågor att svara på och jag hoppas de kommer fortsätta undersökningarna av Birkas hamn och de andra möjliga hamnar och nausten och kanske ha med mina små ”laguner” som jag visade A. Olsson för så länge sedan. 

Hamnen ligger idag inte i ett toppenläge för vinden, då det ofta blåser in i den, men enligt Sibylla Haasum, som numera är pensionerad men som var chef för Sjöhistoriska musett, så blåste vinden annorlunda under vikingatiden. Jag undrade om jag hade antecknat det någonstans och det hade jag som tur var 🙂

Anteckningar från en föreläsning på en av Birkautbildningarna med Sibylla Haasum.

Jag hann gå på en hel del utbildningar som hållits årligen för de som ska bli Birkaguider, och ett år hade vi skmmartemat Skepp och båtar under vikingatiden, och då fick vi höra flera föreläsare som berättade om det. 

För mig har annars de marinarkeologiska utgrävningarna betytt att jag fått sålla föremål vid utgrävningen och bland annat hittat en metkrok i trä; att jag har 1000 år gamla valnötskal i kylskåpet,  som jag fick så det kom mycket nötter och annat som inte kunde sparas alltihop; att jag sytt en väska efter en av väskbyglarna som hittades och som jag fick utsågade i present; att jag fick fotografera fantastiska tygbitar som dök upp i form av tjärsvabbar; och att att jag fick bada bastu i partytält! Dessutom har jag lärt känna roliga och kunniga människor som gillar forntiden lika mycket som jag 🙂 

På besök en fin sommardag 🙂

Jag beundrar marinarkeologerna som jobbar under vatten. Jag menar jag försökte ju dyka i Medelhavet och fick klaustrofobi…

Ylletyg.

Tjärsvabb av ylletyg som fortfarande doftar tjära.

Ännu mer aptitlig textil…

Godislådor kan man ha till mycket.

Kroken jag hittade.

Kanske ett litet nätsänke i näver till ett fiskenät.

Keramik.

En knävel – lite som en duffelknapp.

Rep – är det av lindbast?

Rolig nöt med hål i.

Litet nålhus i trä!

Väldigt fint med olikafärgade lådor att visa sakerna i!

Även Smulan var med på marinarkeologisk utflykt.

Flera av fynden har redan kopierats av reenactare och det är kul att tillverka vikingasaker. Själv fick jag väskbyglar av marinarkeologerna Maja och Eve och sydde en ”Birkaväska”.

Kopior av den ena vikingatida väskbygeln som hittades och som jag skrivit om tidigare.

Så här kommer nu lite mer fyndfrossa fynd som jag fotade när de var utställda på Birkamuseet, samt lite annat vikingabirkafrossa 🙂

Den fina spännbucklan, pärlor och en sländten.

Många av fynden har aldrig hittats tidigare på Björkö eftersom att trä inte bevarats så bra i gravarna och i Svarta jorden. 

Närmare bild på spännbucklan.

Det var inte mycket metallfynd, så det känns otroligt att en spännbucklan bevarats så bra. Vad gäller trä så har föremålen hamnat i lera på botten som är syrefritt och därför bevarats. 

Den förmodade sländtenen som blivit lite krokig.

Tygbit som kan ha varit en tjärsvabb och islägg, dvs. skridsko.

Lite närmare bild på tjärsvabben.

Skedar och andra husgeråd i trä hittades.

Den enda keramikbiten (?), en träsyl och en träskål.

När föremålen konserveras så ska de även göra vedartsanalys för att se vilka träslag det är. Knivskaften är tex gjorda i ask. Det blir kul att få veta mer om det särskilt med tanke på att öarna heter Björkö, Ekerö, Alsnö nu Adelsö, Kärsön, som betyder småskogarna och så platsen Lindby

Tänk om det fick att bara titta in i forntiden. Att i allafall se det som en film. Jag har ju ändå haft förmånen att vara mycket på Björkö genom åren och det är en av mina käraste platser. Ännu har ingen hel båt hittats men delar har ialla fall hittats i vattnet.

Kanske såg det ut så här när de byggde båt?

Fick följa bygget av en kopia av Årbybåten under en säsong och fick även ge den sitt namn – Våga.

Årbybåten i modellen på museet.

Det är få platser som är så vackra i mina ögon. Men jag undrar hur det var att se skeppen komma med fiender…

Bryggan i Kvarteret.

Lite mera Svarta jorden.

En gång i tiden tittade människorna över till Björkö från Lindby och såg här hus och båtar, hästar och människor. Röken steg upp ur hustaken och kanske lät människorna högt över vattnen. De som befann sig på den brygga eller, konstruktion, som fanns i hamnen tjärade båtar och högg trä till träflis och kanske skrattade de och pratade om förra gången blixten stog ned uppe på berget – Tors närvaro i vardagen. 

Lindby, är det platsen med lindarna? Var det ett nytt träd i Mälardalen då? Arkeologerna hittade mycket lindbast, så kanske basten kom härifrån?

En av alla båtturer från Lindby till Björkö.

Jag har kört båt över vattnet i alla möjluga väder, till och med med blixtar längs himlen, och många gånger undrat vilka människor som kände att de nästan var hemma när de tog sig över vattnet på vikingatiden till dåtiden Birka.

Oj, oj insåg att jag kanske var lite väl romantiserande nu…en del trälar kankse inte alls ville över vattnet till Birka. Minns ju faktiskt gånger då jag själv tänkt på ön som ”Alkatraz”…

Kram

En otrolig grav är Birkagrav Bj 464

Har sytt en ny hängselkjol och tagit lite inspiration från en kvinnograv på Birka igen – bj 464. Kvinnan blev begravd i en kista norr om Borg. Dräkten innehåller massor med fina detaljer men är samtidigt lite svårtolkad. Stolpe funderade mycket på hur allt hörde ihop och både Geijer och Hägg har skrivit om den. 

Hängselkjolen var i ylle med ett foder eller skoning av linne över vilkas båda kanter en sidenremsa var fastsydd, genom vilka sedan hängselöglorna var fastsydda.

I graven låg även många små, runda bergkristall och karneolpärlor som ser ut att ha varit ett enda långt pärlgarnityr. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Innehållet i graven. Skärmbild från Sök i samlingarna, Historiska museet.

Kvinnan måste ha varit urtjusig 🙂

Hur spännbucklor, pärlor och spänne låg i graven. Bild: ATA.

Jag undrar lite hur pärlorna var uppträdda ? om de låg som de nu är trädda eller om de var trädda om vart annant i något mönster. 
Här kommer lite bilder på vad hon fick med sig till nästa liv. 

Spännbucklor, fid. 552723 och sax fid. 181395. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Spännbucklorna är av brons och det står i samlingstexten att det är silver samt textil och läder i samband med dem. silverSaxen har en silverring och insmidda silverstrimmor på skaften. Det finns även textilrester på den. 

Kapsälhänge i förgyllt silver med dekor av livets träd, fid. 106847. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Spänne i förgylld silver, fid. 552738. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Spännet i har gripdjur som krälar över ytan och jag gillar att huvudet ser ut att ha betar ut ur munnen eller om det är två tungor 🙂 Ursprungligen var det ett västeuropeiskt bokknäppe, som gjorts om till spänne.

Bronskedja, fid. 452078. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM

Även på kedjan finns det textilrester.

En av textilbitarna på kedjan.

Kedjan låg…

 

I graven finns ett av de stötsta styckena av sidentyg från Birka.

Sidentyg med söm och sidenband fid. 616480. Foto: SHM.

Samma i svartvitt, bj 464. Foto: SHM.

Baksidan av sidentyget med de fransiga tygkanterna. Foto: SHM.

Sidentyg i de vikingatida gravarna är inte alltid lätt att tolka. Vilken sorts plagg är det sytt på? Hur såg det ut? De sidentyger som hittats i Osebergsgraven och Pskovgraven är det fortfarande möjligt att se mönster och färger på. Önskar att det fanns lite mer av det på Birka. Båtgraven i Gamla Uppsala är väl den grav där det går att se att det faktiskt varit en sidenfodrad sidenjacka. 

Häggs beskrivning av sidentyget. Foto ur Hägg, s. 69.

Fortsättning på Häggs beskrivnig.

Textilbit. Foto: SHM

Textilbit, fid. 616391. Foto: SHM

Textil, fid. 616450. Foto: SHM

Uppdatering med bilder från Hägg.

Uppdatering: Rester av den förmodade släta särken, vilken Hägg tolkar som naturfärgad eller vit. Foto ur Inga Hägg, s. 12.

Foto på lagerföljden av textilierna. Ur Inga Hägg, s. 121.

Teckning på hur Hägg tolkat hur yllet och linnet är samlat i sidenremsan. Jag gjorde endast en lite skoning för stadga med linne, men det akulle kunna vara en hel innersärk också. Foto ur Hägg, s. 121.

Teckning på hur de stora sidenbitarna ligger ovanpå den ena spännbucklan. Foto ur Hägg, s. 121.

Teckning på en eventuell hörnkant på hängselkjolen. Så antingen en nedfållad kant, den enda, eller så har biten anslutit till ett annat tygstycke, vilket är så jag sydde hängselkjolen nedan. Foto ur Hägg, s. 121.

Höger spännbuckla med textilresten av hängselkjol synlig. Foto ur Hägg, s 40.

Olika tolkningar av pärlgarnityr och kedjor. Foto ur Hägg, s. 41.

Här ligger hängselkjolen färdig i montern på Vikingaliv. Pärlorna är bergkristall och karneol som jag plockat ihop till hängselkjolen. 

Kram

Lästips: Bj 464 här

Holger Arbman,  1940.  Birka I.  

Agnes Geijer,  1938. Birka III.  

Inga Hägg,  1974. Kvinnodräkten i Birka.

Hilde Thunen, Aprondress. http://urd.priv.no/viking/smokkr.html här