Morris brukar följa med på rundan men Iris har varit lite liten. Nu är hon stor nog 🙂
Morris tog en lite annorlunda väg…
Iris funderade lite på om det var en bra idé.
Hemma igen. Kändes bra för det var lite oroligt att hon följde med. Hon tittade hit och dit och tyckte det var lite läskigt. Nästa gång går vi längre 🙂
Kram
På Länsmuseet Gävleborg var det även en liten, liten utställning om brudkronor. Liten men så fin!
Gamla fotografier inspirerade till nya brudkronor i både gammal och modern stil.
Ögongodis!
Att se de här färggranna, blommiga brudkronorna ger nytt liv åt fotografierna i svart/vitt. Ovan en Järvsöbrud och det var roligt att se eftersom släkten på min pappas sida kommer ifrån Järvsö.
En konstnär som inspirerats av fotografierna är Erik Olof Wiklund.
Han tänkte att brudgummen på fotografierna såg lite tråkig ut bredvid sin blomstrande fru och skapade konstverken ”Hatt till Brudgum” och ”Rotblöta”.
Han har även skapat detta miniverk 🙂 Jag som älskade att arbeta med lera i miniatyr tillsammans med barnen på Etnografiska för några år sedan, blev otroligt gald över att se den här. Det är en brudgum som sitter på en bänk med en ”Brudkrona” brevid sig…vad kan ha hänt?
Kram
Fick en guidetur runt museet i Gävle idag efter en tur i museets magasin 🙂
Vi började med lite Roslin.
Fortsatte med en ”Gammal kvinna” av August Jernberg.
Bruno Liljefors.
Krüger.
Nu fortsatte vi till en utställning om Hedvig Ulfsparre. En kvinna som samlade på sig en fantastisk textilsamling.
När jag gick på Bäckedals folkhögskola fick jag tillverka en bandgrind 🙂 Har stor respekt för hantverket bakom dem 😉
Min guide.
Förhoppningsvis hennes verktygslåda. Jag glömde titta. Vi är lika hon och jag 🙂
Enhörning av Märta Måås-Flätterström, en gobeläng från 1915. Helt underbar.
Du kan läsa mer om hennes textilsamling här eller ännu hellre besöka museet förståss 😉
Vi tittade på forntidsutställningen och det här var kul – olika tolkningar i tiden av samma fyndplats! = 5 helt olika tolkningar… Det finns även en botten på en blästerugn och järnluppar av enorma mått och kvalité från 4-500- talet.
Glödpannan från Hamränge 🙂 Den är 1200 år gammal. Den har kufisk skrift på persiska och det står ”Gud rättsådig och barmhertig” i kufiskt skrift på den. Den hittades 1946. Den är tillverkad i Khorasan och frågan är hur den kom hit?!
Ja, det fanns massor att se! Imorgon kommer bilder på en liten fin brudkroneutställning 🙂
Kram
Nyutställda är museets två medeltida orglar, som är två av världens äldsta, och flera kyrkklockor. Orglarna är inte hela men det finns musikstycken att lyssna på i utställningen, för det finns skriven musik för orglar bevarad från 1400-talet. I utställningen får du även reda på hur en orgel fungerar och se en nybyggd liten del i tvärsnitt. I en orgel finns t.ex. en ”väderlåda” 🙂
Den här, från Sundre kyrka på Gotland räknas, som världens äldsta orgel, byggd 1370, även om bara huset till orgeln är kvar!
Bara målningarna är underbara att titta på 🙂
Min kollega Jonathan har fotograferat kyrkomålningar där det finns musikinstrument och museets fotograf Katarina har planerat dessa enorma väggpartier. Foto måste tas med iställningen raw-filer och jpg, inte bara jpg, för att kunna föstora upp så mycket. Endast raw-filer kräver visst något särskilt program (jag ska fråga mer om det och återkommer på tisdag 🙂 Det blev urbra!
Kram
Att se det vackra i livet varje dag.
Vi närmar oss vintern.
Istället för att bara svära över att det knappt gick att få bort frosten från fönstren så fotograferade jag taket.
Kram
Har sytt färdigt fållen på klänningen till utställningen Vikingar.
Litet stygn stygn först.
Viker ned nålen i fållen och tar ett större stygn.
Stygnen syns på avigsidan.
De syns inte på rätsidan.
Eller ja, den syns pyttelite 🙂
Kram
Kanten i halsringningem tänkte jag vika bara en gång nu. Ibland viker jag två gånger. Det tjockare ullgarnet ska fungera som ett stöd för sömnaden.
Jag försöker sy fast garnet både runt om och lite igenom så att det sitter fast. Jag har sytt med tunt, starkt yllegarn. Det tjocka är färgat med krapp och det bruna är färgat med brakved från ett fridlyst träd, som togs ned i samband med grävningarna i Garnisonen på Björkö (med tillstånd). Det är platsen som arkeologerna tänker som krigarnas uppehållsplats i Birka.
Så här blev det och det är alltså insidan av halsringningen. På utsidan syns knappt sömmen.
Axelsömmen kan förstärkas med en tvärsöm också, vid behov.
Så här kan det se ut brevid på bordet. Reda i oredan. Jag syr en klänning som representerar en forntid med mycket krig och våld. Jag förskönar min bild av dåtiden och glömmer eller tänker inte på dåtidens verkliga verklighet. Tittar på tv emellanåt: ”The Last Kingdom”. Wessex som kristen landsdel i England som krigar mot danerna och Danelagen. Angelsaxerna hade också invaderat/flyttat in i området lite tidigare. Innan dess romarna, kelter.
Vad hade hänt om frankerna inte hade varit en expansiv makt som förstörde hediska platser, tex. helgedomem Irminsul? Hade vi velat ha kvar världen som den såg ut då med offer och trälar och allt vad ägande och säljande av människor innebär? Det är förvirrade och naturligtvis är det mest tankar från min sida och inte direkta jämförelser med idag.
Hemma är det lugnt på ytan.
Och i knät.
På tv däremot och på facebook är det verklig storm! Det är obegripligt läskigt det som hänt i Paris och Beirut, samtidigt som jag fortsätter att sy idag, igår kunde jag inte göra någonting mer än att titta, lyssna och läsa, så pågår omvärlden i mitt huvud. En värld där jag inte längre vet vad som är sant eller falskt, där inget längre låter vettigt!
Mina tankar far fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid… Jag vill att människor ska leva i en öppen och gemensam värld och just nu känns det som en overklig, utopisk önskan.
Kram
Provning på plats med klänningen vänd ut och in.
Syr en ny klänning till utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Klänningen är rak och geometrisk efter fynd av en sidokil av en klänning ( kjortel/tunika) och en halsringning av yllekypert funna i den vikingatida staden Hedeby. Hedeby låg då i södra Danmark, men ligger nu i Tyskland. Klänningen brevid på fotot, i blå ull, är en mer ”skräddad” klänning.
Foto: Wikinger Museum Haithabu.
Fragment 21A och 21B från Inga Häggs bok om Hedebys textilier.
Foto: Fragment 55A, ur Inga Häggs bok om Hedebys textilier från hamnen.
Här är ett mönster från historiska världar.
Fyrkantskil.
Planerar för att ett litet runt sprundpänne ska sitta i halsringningen.
Tanken är att det ska synas lite av klänningen i ärmsluten men det blir ingen synlig linnesärk nederst. Det får vara på den lyxigare klänningen brevid. Pratade med vår nya textilantikvarie för att få lite synpunkter på klänningens längd, och särken under. Att ofta tvätta understa linneklänningen var nog vanligt. Den skyddar kroppen från ullen och ullen från kroppen och det är besvärligt om linnesärken blir blöt och lerig. Så jag väljer att göra klänningen jämnlång och inte riktigt ned i golvet den här gången och utan att särken syns.
Kappan ovanpå har inte jag sytt, däremot ska jag laga spänneöglorna i linne och köpa ett nytt likarmat spänne till den.
Hoppas vara färdig snart 🙂
Lästips är knepigt eftersom Inga Häggs två böcker om textilierna från Hedebys stadslager, gravar och hamn är svåra att få tag på, men sök gärna på Pinterest på ”Haithabu”, ”viking”, ”clothes”, ”tunic” och ”dress” (utan situationstecken) för bilder.
PS. Vepan i bakgrunden, med foton på textilbitar från Birka, arbetar jag med texter till så att det ska bli lite lättare att förstå vad det är 🙂 DS.
Kram