Visar här husgrupp 3 på Helgö, 2011, för Ekerö-Munsö hembygdsförening 🙂
Kram
Hittade ett gammalt foto på hembygd.se
Kommentera
Författararkiv: Linda
Örsleven från Birkagrav bj 507
Den här underbara, vikingatida örsleven i silver, med lite förgyllning, är en kopia av en vikingatida örslev från Birka och tillverkad av en dansk silversmed. Den nya örsleven är ”hel” medan den vikingatida hade blivit lagad med en ring. Motivet föreställer en dryckesbärande kvinna med den återkommande håruppsättningen. Kanske är det en valkyria som välkomnar den döde krigaren till Valhall eller så föreställer det husfrun som bjuder gästerna på mjöd i hallen. Det är även möjligt att det föreställer gudinnan Freja själv.
På den andra sidan är det istället en ”katt” som har lång svans och står på bakbenen – ett s.k. Jellingedjur. Jag har inte läst någon tolkning av figuren men den passar i sin panterliknande form ihop med Freja och hennes hankatter.
Örsleven från Birkagrav Bj 507. Foto: Mis, Historiska museet.
Det är kvinnor som begravdes med örslevar under vikingatiden och jag har själv fått mina öron rengjorda med en örslev, fast i Syd Korea, där de använder dem 🙂 Den här örsleven tillhörde en gång en kvinna som blev begravd på Birka, i grav Bj 507.
I gravarna ligger de på så sätt att de kan antas ha hängt ned ifrån en av spännbucklorna. De förekommer oftast tillsammans med andra små redskap, som syl och pincett, och tillhör kategorin toalettredskap. Alla har daterats till yngre birkatid, ca år 875-975. En örslev har även hittats i Svarta Jorden, där staden låg (om det inte är fler nu).
Örslevar har lång tradition bakom sig. En örslev blev funnen tillsammans med andra toalettredskap i en kungagrav i Ur, Mesopotamien, från den första dynastin, 3000 f. Kr. De har använts till att rengöra öron från örvax och vaxproppar. Möjligen har de även använts till att få upp smink eller salvor ur små behållare.
Litt. : Birka I, Taf. 173; Birka II:1: tab.1; Hägg: Kvinnodräkten i Birka, 1974:62f,70; Gräslund: Tor, 1980; Brøndsted: Danmarks Oldtid III, 1962:36; Vikingatidens ABC: 302. LWH
Se även: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=456867
Kram
Björkö en vacker dag i juli
Har äntligen tömt kameran på fotografier. Jag undrar om jag någonsin kommer att lyckas skriva ut dem eller göra de fotoböcker som jag tänkt. Glad att jag bloggar i alla fall 🙂
Min arbetskamrat Jonathan kom ut till Björkö i somras om ni kommer ihåg – han var min träl i några dagar och vi gick på en fin promenad runt ön. Här kommer nu lite fler bilder eftersom jag tog kort med både telefon och min Nikon.
Vägen till Grindsbacka och Björkö by.
Här är vägen över från Lillgärdsbacka till Grindsbacka, två av gravfälten på Björkö. Mellan ladorna grävdes det för några somrar sedan och där hittades det bland annat en vikingatida byggnad.
Västra gärdet på Björkö/Birka.
Jag förundras över hur vackert jag tycker att det är på Björkö. I vilket väder som helst. I slutet på gärdet började den vikingatida staden och frågan är vad som fanns här ute på slätten för 1100 år sedan…
Björkö by med Mellangården och Oppgården.
Det är inte längre så många hus kvar i Björkö by, som en gång i tiden var en myllrande radby med allt från storbönder till backstugusittare.
Ansgarskapellet som invigdes 1930.
Påvägen till Ansgarskapellet skrämde vi upp ett rådjur. Jag fick det på foto när det gömde sig i fältet.
Den tror nog att den inte syns… 🙂
Motljus mot Grindsbacka.
Björkö by där huset längst mot kapellet, Östergården, också syns.
Jag har levt med Björkö på ett eller annat sätt sedan 1996. Det är nästan halva mitt liv. Jag längtar dit när jag inte varit där på ett tag. Det är alltid ett äventyr och det är många människor som fastnar för platsen och återkommer gång efter gång. Ön och dess fornlämningar, tillsammans med fornlämningarna på Adelsö, är ett viktigt kulturarv (Världsarv) som använts på olika sätt genom åren. Men det går aldrig att komma ifrån att det levde människor i vad som en gång var en ”första” stad i Mälardalen och att det begravdes fler människor än någonsin tidigare på en och samma plats under några århundraden av vikingatidens första del. Det är även viktigt att komma ihåg att det begravdes folk här långt tidigare än vikingatiden och att det fortfarande lever människor på ön idag.
Kram
Fint foto på mig i medeltidsdräkt
Foto: Titti Håkansson
Häromkvällen gjorde vi programmet ”Alla helgons blodiga afton” på Historiska (se tidigare blogginlägg). Museet var nedsläckt och mörkt så det blev inte många foton.
Det blev en kväll jag kommer komma ihåg länge och jag hade gärna själv följt med på en vandring 🙂
Kram
Smulan 6 år
Vår lilla vovve fyllde 6 år nu. Otroligt vad snabbt tiden går.
Jag är hemma sjuk och Smulan sover gärna på mig 🙂
Kram
Gudomliga ord – Medu netjer
Idag i Verkstan på Medelhavsmuseet skrev en tjej med rosa hår ett viktigt meddelande på papyrus. Jag ska inte glömma att leva med sanning i hjärtat och att glädjas över min älskade familj!
Bibeln skrevs också på papyrus en gång. Det finns många gudoliga ord. Men det viktiga är ”ordet”. Det vi säger har betydelse och ord kan glädja människor eller såra dem. Vi måste ”välja våra ord” med visdom även om sanningen ibland också måste uttalas.
En av de äldsta inskrifterna med hieroglyfer på en kruka kan ni se på Medelhavsmuseet. Det står ”medu” – ”ord”. ”Medu netjer” betyder gudomliga ord. Orden som uttalas och skapas i samma stund. Egyptens gudomliga par Thoth och Maat som älskar varandra – Visdom (Herre över det heliga ordet) och Sanning i gudomlig form.
Flickan färglade orden med silver och det blev vackert!
Kan även stavas ”medu netcher” eller ”medu neter”.
Kram
Igårkväll arbetade jag som medeltida konst
Jag som medeltida träskulptur.
Det blev en fin och lite otäck kväll om gastar, myrlingar, helvetet och medeltida helgonlegender i ett nedsläckt museum.
Jag har länge velat måla mig som en av de medeltida skulpturerna. Vore kul med en kväll med ansiktsmålning för barn och vuxna i utställningen Medeltida konst på Historiska.
Heliga Birgitta.
Madonnan från Viklau.
Kram
Gudar och barn på Medelhavsmuseet
Horus, Thot & Sekhmeth – tre egyptiska gudar.
Det blev mer om de egyptiska gudarna idag och jag är tacksam över att få ha ett så fint jobb emellanåt. Vi pratade om gudar, om själarna och om hur vi ska vara i livet för att vara bra och ha balans.
I Verkstan är det alltid kreativt och det är underbart att få vara med om barns skapande! Det är min bästa stund på jobbet – att komma nära hur barnen tänker och hjälpa dem när de behöver lista ut något 🙂
Idag var det två pojkar som inte var så försigkomna från början, men de skapade båda två, en i lera och den andra målade en trädolk. Temat är ju ”Bronsdolken”, Michelle Pavers böcker. Pojken med bronsdolken visade den sedan för mig och han hade målat hieroglyfer på den, efter att ha torkat guldfärgen ordentligt, och han frågade om jag kunde läsa vad det stod. Jag kan inte hieroglyfer utantill så jag frågade om han skrivit sitt namn, vilket många göra, men det hade han inte – han hade skrivit ”Familj” på ena sidan och på andra sidan ”Hem” och så hade han ritat dit ett hus.
Jag fick en klump i halsen och jag tänker på alla de barn som inte har ett hem. Jag hoppas de får ett permanemt hem någon gång i livet och jag är tacksam för alla som kan ta emot andras barn när deras föräldrar inte kan ta hand om dem.
Och jag hoppas att det finns gudar, inte bara en, utan många gudar som tar hand om oss alla – för vi, djuren och jorden behöver det nu.
Kram