Kategoriarkiv: Forntida textil

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Nålhus från bj 959

Ett föremål i Mis fångade mig nyligen. Det finns många 🙂 Men det här är ett nålhus från vikingatidens Birka och det finns tyg på ringen. Tyget har förmodligen varit en bärögla, men det ser även ut att finns textil bevarat innuti!  

Grav bj 959 på Björkö tillhör en kvinna begravd i en flatmarksgrav på 900-talet. Graven syntes endast som en fördjupning i markytan och undersöktes av Hjalmar Stolpe 1881.

Nålhuset från bj 959 av ben med järn, textil och bron. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Nålhuset ritat av Faith-Ell där tyget syns bra på ringen. Tyget i nålhuset är till för att hålla fast nålarna som sticks in i nålhuset. Tänk när nålar var så värdefulla att du kanske vara hade en eller två!

Då här ser nålhuset i bj 959 ut i verkligheten. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Tygresten är förmodligen ännu sämre nu men jag hoppas de är kvar.

Det finns även en bärring av järn i graven med textil på.

Bärringen med textilrester. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Bärringen från bj 959 fotograferad men åtminstone den mindre hör till bilden med bygelsaxen. Ser inte ut som teckningen av bärringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar ju lite om det är samma fynd. 

Kvinnan i graven bar även spännbucklor av typen P 55, som är lite enklare och dateras till 900-talet.

Spännbucklor av typen P55 från grav bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla med hål i och textil från bj 959. Goto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla 2 med textilrester från bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

En liten textillåda finns också, med tuskaft möjligen i linne (eller hampa). Ska titta i Hägg om det är med i hennes bok. 

Textil från bj 959 som ser ut att vara tuskaft i linne. Foto: SHM.

I graven finns även en bronshyska använt som ett hänge, men ingen bild finns. Hon bar en kniv, en bygelsax (med textilrest) och en pincett, 17 pärlor, varav 16 i glas och 1 karneol, och hon fick även med sig en hornsked (el. ben), vilket är ett ovanligt fynd! 

Kniven från bj 959 med silver på  Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Kniven i bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen har brons runt bärringen och textil i tuskaft.

Bygelsax med vidhäftande textil från bj 959 och någit av det är en del av en pincett. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen med teckning av sidan på bärringen. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Hornskeden från bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Hornskeden igen från bj 959. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Det finns alltså inte så mycket bevarat av dräkten, som är känt, mer än tuskaftat linnetyg. Inga Hägg nämner endast att grovt slätt linne från sax och pincett skulle kunna komma från ”kjolen”, men det finns även textilrester i spännbucklorna samt på bärringen och på nålhuset. 

Ska se om jag kan hitta bilder på pärlorna också. 

Kram

Lästips:

Bj 959 i Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1143&zone= här.

Arbman,  H. Birka I.  Die Gräber, Text und Tafl. 

Hägg, I, 1974. Kvinnodräkten i Birka, s. 47. 

Vapendansaren från Birka

Skrev min B-uppsats om detta fina hänge samt en massa andra behornade figurer från järnåldern 🙂 Det är 21 år sedan nu!!! ? Hur har tiden gått så fort??? Sedan dess har fler fynd av behornade figurer dykt upp och jag önskar ibland att jag kunnat fortsätta skriva om dem <3 Uppsatsen är som flera teman i ett <3 Väldigt spretigt men jag var så stolt att jag lyckats skriva uppsatsen! 

Nu har fotografen på Historiska museet, Ola Myrin, nyligen tagit dessa underbara foton! 

Vapendansaren från Birka <3 Grav bj 571. 

Hänget, eller om det är ett påsyningshänge att sy fast på dräkten, hade följt med en kvinna i hennes trapetsoida kista. Minns inte var i graven hänget låg. Ska kolla upp det. 

Kvinnan blev begravd bland flera andra kistgravar på gravfältet norr om Borg. Andra gravar i området är tex. krigargraven, bj 581, i kammare och Birkaflickan, bj 463, i kista. Det finns olika skelettgravar men inte brandgravar norr om Borg. 

Runt huvudet bar hon ett silverbroscherat brickband, nr 6 på gravplanen. 

Brickband från bj 571 och som låg runt huvudet på kvinnan. Foto: SHM.

Kram

Lästips:

Bj 571, Sök i samlingarna, här

Wåhlander, L. 1997. Vapendansaren på Birka- med människofigurer i tidsperspektiv. B-uppsats, Stockholms universitet. https://www.academia.edu/9547841/Vapendansaren_på_Birka_-_med_människofigurer_i_tidsperspektiv här.

Enköpings museum och ”Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg.

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen.

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven, båtgrav 36, att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka.

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna.

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav.

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven.

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer.

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner.

Banden ifråga är fynd från Birkagravar.

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts…

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också!

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt…

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”.

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar!

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig.

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall.
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här.

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här.

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här

Siden, siden, S4…

Det är första gången jag sytt en klänning med sidenbanddekor till mig själv. 

Jag har sytt på samma vis som barnklänningen till Vikingaliv. Det är siden vävt efter S4 från Birka, det som kallas samitum

Jag vet inte om det funnits klänningar som denna i Birka, men den är inspirerad av Osebergsgraven, Birka och Hedebyfynd samt delvis Pskovfyndet, fast det var linne har jag för mig. 

Försöker mönsterpassa, men det är inte helt lätt. 

Jag syr allt fram framsidan, men med klänningstyget vikt utåt och den övre kanten först med efterstygn och drar åt lite. 

Jag har klippt längs hela tygbredden, som inte är så bred, så det krävs några delar och en blir kort. Lägger dem omlott och syr hela övre kanten först. 

Sedan syr jag ihop delarna lite snett och då blir det som för mycket tyg i nedre kanten, som jag klipper bort. 

Sen syr jag upp nedre kanten och eftersom jag sytt och dragit lite så blir det möjligt att göra remsan lite rundad.

Insidan får en inre söm som syns. Har sytt med vaxad lintråd.

Bild: Osebergssiden målat i akvarell av Sofie Krafft.

Det att jag måste trimma sidenbitarna när jag skarvar gör att jag förstår varför endel av sidenbitana från Osebergsgraven är avsmalnade i ändarna. Vad de andra konstiga inklippta grejerna är vet jag inte. 

En bredd räckte även runt handleden, så där behövdes inte flera remsor än två till dem 🙂 Jag valde att inte ha hängselkjol härom dagen, men det hade nog varit fint att ha utanpå klänningen. 

Kram

En ovanlig Birkaskatt

Ibland blir det extra kul på jobbet – som när jag under en fikastund påpekade att jag var glad att det helt plötsligt står mer om textilier i vissa Birkagravar i Sök i samlingarna – istället för att det bara står ”textilfragment”. 

Det visade sig att bästa Eva, som bland annat jobbar digitalt med Birkaplattformen och med birkamaterialet, fått syn på två bruna lådor i en hylla utanför textilantikvarien. 

Textilskatt.

Det visade sig att i dessa lådor ligger kort med vilken sorts tygfragment som ligger i gravarna!!! W10 för diamantkypert osv! Så håll utkik – nu kommer det komma in mer info om textilierna i MIS! Endel gravar har information på flera kort!

Kodnycklar till korten med vilken textil det är som menas!

Det är inte så lätt med alla förkortningar som W10, W31, S1, P11, B13 osv, så här är kodnyckeln istället för att någon tex. skrev ut ’brickband’ 100 ggr. 

…och det finns alltså TVÅ lådor 🙂 

Så en Birkaskatt behöver inte vara guld, silver och ädelstenar utan kan visa sig som två lådor med små papperskort och två större kartonger med kodnycklar och en fantastisk antikvarie!

Kram

Bälte eller snörkjol från bronsålderns Köpinge?

På Historiska museet är det utställt föremål, i Forntider 1, från en kvinnograv från Stora Köpinge i Skåne, daterad till bronsåldern, period III. Graven är en skelettgrav i hög. Bland annat så ligger det metallrör i graven och jag undrar – hör de till en snörkjol, även om det  i samlingsdatabasen står att de hör till ett bälte som bältegarnity? Bronsåldern är ca 1800-500 före vår tid och den innehåller flera perioder. 

Metallrör från kvinnograv i St Köpinge i Skåne. Foto: Tania Muños Marzá, SHM.

Det verkar finnas textil kvar i rören och det är någon metallplatta intill också. I graven fanns även en fingerring av guld, armringar av brons, en dubbelknapp, en enklare kniv, ben och ett metalltrådföremål. 

Rören är 6,5 cm långa och 0,3-0,5 cm i diameter. På en sidan sitter en bronsplåt och på andra är det en knut i hålen som tövker öppningen. Jag undrar hur det fungerar praktiskt? Om det är feltolkat – skulle det då kunna vara en snörkjol på något vis?

Skärmbild från Mis med innehpllet i graven, SHM.

Skärmbild av fyndet, Mis, SHM.

Bronsåldershög från Stora Köpinge, men det ska finnas tre stycken och jag vet inte vilken den här är. Foto: Wikicommons.

I Damnark har det, som kanske är mera känt, hittats en ung kvinna i Egtved med en helt bevarad snörkjol, vilken bland annat Broholm har skrivit om. I graven ligger även ett löst bälte. Har Köpingedekorationen sittit på ett sådant bälte? Längs midjan eller på en tofs?

Det här fotot finns på flera ställen på nätet, men jag har inte hittat ursprunget.

Mitt foto av Egtvedpigens kjol, taget på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Midjedelen på snörkjolen från Egtvedpigen. Mitt foto.

Snörkjolen har en grov garnsnodd, i lite ljusare garn, överst vilken inslaget dras runt några varv innan det låses med ett nytt skäl för nästa inslag. Inslagen tvinnas sedan till tjockare snoddar som bildar snörkjolen. 

En mindre känd, för mig i alla fall, är en fragmentarisk kjolbit från Hagendrup i Danmark. 

Snörkjol från Hagendrup ved Holbæk i Danmark. Foto: Natmus, se lästips.

Den här har metall som sitter runt de tvinnade snoddarna och överkanten ser lika dan ut som den i Egtved (och som den jag vävt). Rören har en gång i tiden glänst som guld nästan,  runt midjan på en människa som kankse dansar eller gör akrobatik. 

Ølbygraven med metalltuber på.förmodd snörkjol. Bild från: Videnskap.dk.

I Ølby i Danmark har det även hittats en kvinnograv med metalltuber av brons som förmodligen bildar en snörkjol, men denna grav är mest känd för att det ligger egyptiska glaspärlor i den.

Så, med tanke på längden på rören, 6,5 cm, från Stora Köpinge, så skulle jag gärna se rören som del av en snörkjol och inte ett bälte, men samtidigt är det bronsplattan och knutarna som är annorlunda.  skulle verkligen vilja se lite närmare på rören från Ølby. 

Som lite kuriosa så finns det även andra fynd med snörkjolar. I Danmark har det hittats små bronsfiguriner av människor med snörkjolar och en av dem ser ut att göra någon sorts akrobatik. 

Bronsåldersakrobat från Grevensvænge i Danmark. Foto, Nationalmuseet i Köpenhamn, Danmark.

Fårdalfigurinen, Faardal in danish, från Nordgylland, Danmark. Foto: Lennart Larsen, hittat på nätet.

Och akrobater finns även på en hällristning i Dalsland.Högsbyns hällristningsområde i Dalsland. Foto: Bengt A. Lundberg. 

I Högsbyn i  Dalsland, vid sjön Råvarps norra strand, förekommer aktobater, eller voltigörer, även bland bronsålderns hällristningar. Mitt på skeppen ovan syns figurer som tycks göra volter och kopplingar har gjorts till Medelavets bronsålderskultur och människor som voltar över tjurar. 

Men jag är även glad att jag hittade det här hällristningsfotot av en annan anledning – för många år sedan gick jag en fotokurs för Bengt A. Lundberg på Riksantikvarieämbetet och han har även fotat mig mig när jag guidat på Björkö 🙂 

Kram

Lästips:

Graven Stora Köpinge: http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=6878&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

H.C. Broholm, 1938. Kvindedragten i Bronzealderen. Københamn. 

Hagendrup, Nationalmuseet i Köpenhamn. http://natmus.dk/museerne/nationalmuseet/undervisning-paa-nationalmuseet/undervisningsmaterialer/undervisningsrollespil/bronzealder/rollespil/akrobat/ här.

Blogginlägg om Hagendrupkjolen: http://szarka.typepad.com/sca/2009/07/string-skirt-2-the-metal-bits.html här.

Ølbygraven: 

http://videnskab.dk/miljo-naturvidenskab/arkaeologisk-sensation-glasperlernes-hemmelighed. Här.

http://sciencenordic.com/danish-bronze-age-glass-beads-traced-egypt. Här.

Grevensvængefigurien: Nationalmuseet i Köpenhamn. 

Fårdalfigurinen: http://denstoredanske.dk/Danmarks_Oldtid/Bronzealder/En_svunden_kosmologi_1100-750_f.Kr/Hellige_tegn_og_billeder här.

Högsbyns hällristningar: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Högsbyns_hällristningsområde här.

Barber, E. J. W., 1991. Prehistoric textiles. 

Jag har inte läst den här boken, men behöver den! Hon skriver bland annat om Hagendrupkjolen men refrererar till en Thomsen, 1935. Hm…

Grav 965 – Birkakvinnan med häst

Sedan en tid tillbaka har föremålsfotografen på Historiska fotograferat alla brickband i textilmagasinet på uppdrag av textilintendenten 🙂 De är inte alla inlagda i Mis som brickband utan gömmer sig ibland under namet ”textil”. 

Grav 965 och kvinnan med häst. Ur: Arbman, Birka I, s 390.

En favoritgrav på Björkö är bj 965, den enda kvinna i Birka (utgrävd grav) som blivit begravd själv med häst och hon har det största antalet brickband bland kvinnogravarna, B6-7, B15 och B19.

Inga Hägg har med dem som tunika i Birkas kvinnodräkt, med siden av samitum, S4, samitum, och silverbrocherade brickband. Yllet, W10, dvs. den vanligaste diamantkyperten ska också finnas från graven. 

Vid hennes sax och ett kärl eller elddon och en kista finns det även bevad textil i tuskaft, enligt innehållet i Mis. 

Gravinnehållet i bj 965. I graven finns tre dirhemmynt. Skärmbilder ur Sök i samlingarna, Historiska museet.

Några av föremålen:
Några av hennes föremål. Spännbucklorna är av typen P52 och graven dateras till 900-tal.

Silverfiligranspänne. Förmodligen ett sprundspänne. Foto: SHM.

Spännbucklor bj 965. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Hennes pärlor med bärnsten, glas och karneol. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Pärlor igen med tre ytterligare i mitten. Beskuret foto: Pavel Voronin, SHM.

Hon har en pärla vi brukade kalla Humlepärlan 🙂 Den tjocka, svarta med gula ränder 🙂

Hennes superfina borrehänge. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhus med nålrest i. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Textilbilderna:

Låda 1. 

Bj 965, silverbrickband, B6 och B7, med siden vid kanterna. Foto: Ola Myrin, SHM.

B6 banden är vardera ca 43 cm långa och de är ihopsydda med B7, som är fast på tvären. Samtliga är infattade i siden.

Låda 2. 

Fragment av brickband och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av bild ovan.

Detalj av bild ovan.

Låda 3. 

Brickband B15 och S4, samitum och förmodligen ylletyget W10 någonstans. Foto: Ola Myrin, SHM.

Här är favoriten. Undrar vad ”bronsbitarna” varit till – är de del av någon knäppning? 

Detalj av bilden ovan.

Inga Hägg har med de här i textilteckningen nedan.

Detalj av det i låda 3.

Ytterligare detalj av det i låda tre.

Det svarta kan vara läder som använts i samband med en nitning i sidentyget.

Tecknade fynd av textil i Bj 965 men här syns även textil från bj 963 och 966. Ur: Inga Hägg 1974

Dräkten:

Nu är bara frågan hur allt hänger ihop… Hon bör ju haft en särk i tuskaft och en hängselkjol i något material – kanske diamantkypert, W10? Vad för tunika är då den av siden med de infällda silverbroscherade banden? 

Om ’8’ är brickbanden, så ligger de ju lite underligt på gravplanen även om Stolpe angav att alla hittats vid bålen och de förekommer från axlarna ned till låren. Så beskrivet enligt Hägg :

  • Ett längre och två kortare på tvären vid axlarna
  • En kortare på tvären under ena spännbucklan!
  • Två längsgående tätt utmed ryggraden
  • Vid låren ser det ut att vara flera i bredd igen
  • Övriga bitar ligger spridda pga kroppens förmultning

Hägg menar att brickbanden följer snittmönstret på plagget, med en kilskarvning, så att plagget anpassats efter kroppen, och hon jämför med brickbanden i grav bj 735. 

Två andra kantstycken, varav den ena har en möjlig bronsring och den andra en nit, skulle kunna vara någon sorts knäppning. 

Hon tänker sig ett plagg liknande mannens livrock, men med ett runt spänne, och jag önskar återigen att hon ritat lite! Får ta och göra en skiss… Har sett en tjej i facebookgruppen Viking clothing som sytt en klänning efter bj 735 och jag väntar med spänning på att se en till som är på gång 🙂 

Funderingar… 

Men om hon nu var dekorerad från axlar till lår med brickband, bars då hängselkjolen och de enorma spännbucklorna under tunikan, med tanke på brickbandet under ena spännbucklan? Det ligger ju inte ylle eller annat tyg fast ovanpå silvret, vilket det borde göra om hängselkjolen var över. Eller är det två plagg, både tunika och hängselkjol, med brickband? Även i bj 735 så ligger brickbanden under en spännbuckla, enligt skiss i Hägg. Ska läsa på lite mer om den graven. 

Kram

Lästips: 

Grav bj 965 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1149&zone= här.

Inga Hägg 1974,  Kvinnodräkten i Birka.