Kategoriarkiv: Uppdrag

We call them Vikings II har öppnat i Barcelona – uppdaterad med några länkar nederst :-)

 Har uppdaterat detta inlägg då jag hittat två länkar för WCV I- kläderna 🙂 Se nederst på inlägget. Finns även en ”fin” bild på när jag växtfärgade med bl.a. lökskal- i köket…

image

Julie, som jobbar på Historiska museet, var en av de på plats som satte upp utställningen och hon har skickat ett foto till mig 🙂 Det är lite färre kläder än de jag sydde till WCV I. Det är det minsta barnets kläder som saknas.

Önskar att jag kunde åka till Barcelona och se utställningen!

Kram

image

Så här såg det ut i mitt kök när jag växtfärgade 🙂

Hittade en länk till en blogg där kläderna i Sydney var med 🙂 : http://www.newlifeontheroad.com/vikings-darling-harbour-with-family/

image

Och här är utställning nummer 1’s, WCV I, nästa stopp-Canada: http://royalbcmuseum.bc.ca/exhibitions/upcoming/vikings/about-the-exhibition/

image
På skärmen kan besökaren ta reda på mer om kläder, dräktdelar och smycken

DS.

Garnsnoddar till utställningen We call them Vikings

image

Det är kul att få olika uppdrag. Igår gjorde jag färdigt dessa garnsnoddar efter önskemål och fotografier. Den gröna är 70 cm lång!

Det var pilligt men roligt och lite nervöst 🙂 Rädd att de inte skulle bli lika bra som de på bilderna, men jag hoppas de kommer hålla.

Kram

Bälte till We call them Vikings

Nu har jag sytt färdigt och gjort klart allt som ska till del 2 av utställningen ”We call them Vikings”.

image

Smidde bältespännet under Vikingasommar på Historiska och hoppas smida mer i sommar. Läderremmen har jag köpt på Slöjddetaljer och smörjt in med min egen Lokes läppsalva.

image

image

Jag sydde ihop bälteremmen med vaxad lintråd. Remhållaren i läder kunde även vars tillverkad i järn under vikingatiden.

image

Behöver öva lite mer på ringspännen i järn 🙂 Men det här är max för vad jag kan!

image

Små ringspännen i silver gör jag efter fynd från Birka. De har suttit i sprundet halsöppningen eller möjligen i en tunn sjal runt axlarna eller som huvudbonad.

Utställningen i Sydney heter ”Vikings –
Beyond the legend” men jag vet inte ännu vad den i Madrid kommer att heta.

Här är ett foto från nätet 🙂
http://royalbcmuseum.bc.ca/assets/We-Call-Them-Vikings-Wardrobe-Interactive.jpg

Kram

Sy vikingakläder

image

Har fått jobbet att sy en till uppsättning kläder till utställningen ”We call them vikings, part two”. Den ska öppna i Spanien.
image

Det finns en rolig aktivitet brevid klädetma – bland annat ”klä på mannen rätt” annars blir han sur…
image

Stationen användes flitigt när vi besökte utställningen i Ediburgh.
image

Kläderna ser lite väl brunbeiga ut, men det är i alla fall två knallgula plagg med 🙂

Nu blir det till att sy så fingrarna glöder… Undrar just hur många plagg som syddes av en bondekvinna under ett år, eller under en livstid. Hur mycket tyg vävdes? Sydde männen alls kläder? Hur mycket sydde trälarna? Det finns så många frågor!

Kram

Renpäls till ”Stenåldersvinter”

Igår började jag sy på renpälsen. Två skinn skars till, inte med flinta kniv utan med mattkniv…

Tomas, min kollega la sig på ena fällen och jag ritade. Har tyvärr inget foto på det :$

image

Det blir en fram och baksida till att börja med.

image

De ska skäras till mer när jag sytt ihop dem.

image

Jag gjorde hålen först. Borde ha haft en bensyl kanske 🙂

image

Sydde ihop på tvären lite omlott. Det blev lite fult med tuschpennan.

image

Sen sydde jag tillbaka igen så det blev korsstygn.

image

Nu är den ihopsydd över axlarna. Ska fundera lite på hur den ska se ut i sidorna – om de ska sys ihop eller om det blir ett bälte så att den passar alla pedagoger som ska jobba i den. Ett tag funderade jag på att göra den till en väst, men jag gillar att framsidan är ett stycke. Vi får se… 🙂

Vill nog gärna även sy fast lite skinna av bäver eller liknande runt halsringningen, för hu så renfäll fäller hår!

Fortsättning följer!

Stenålderskläder

Inför vinterns familjeaktiviteter på Historiska museet, som ska ha tema Stenålder, har jag fått i uppdrag att sy två plagg – ett av rwnskinn och ett i bäverskinn.

Jag tänkte först att en cape vore fint i renskinn, som det finns en tecknining på i en bok om Skateholmsgravarna av Lars Larsson. Men så började jag läsa om ismannen Ötzi och hans kläder. Han hade också ett capeliknande plagg av gräs, men det bars troligen som regnskydd över huvudet. För hur bär du med dig koger och pilbåge och du har en stor rencape på dig? Jag vet inte 🙂

Ötzi hade vad som verkar vara en jacka eller en väst av getpäls och den är riktigt fin. Den är sydd i remsor om om vart annat en mörk päls och en ljus päls, så att den blev randig.

Det är alltså inte bara pälsstycken av som klippts till och hängts på kroppen utan det är verkligen ett skräddat plagg. På museet i Tyrolen visas kopior av hans kläder. Han bar bl.a. även en välsydd björnskinnsmössa med knytband.

Kring midjan bar han ett bälte som ursprungligen var två meter långt och kunde viras två varv runt kroppen. Den hade även en bältepåse i vilken det låg flinta och fnöske att starta eld med.

www.iceman.it/en/clothing-equipment

Ismannen Ötzi, av Kristina Svennson i Populärhistoria 2008

20131114-205354.jpg

20131114-205421.jpg

20131114-205500.jpg

20131114-205647.jpg

Tygtråd

När jag syr ”vikingatida” kläder för hand så brukar jag använda tråd från tyget att sy med. Här fållar jag kanten på en tunika.

Handsyss fåll

tygtråd

Jag brukar klippa en bit av tyget, så rakt som möjligt, i längdriktningen, så att jag har stadkanten på ena sidan (om den finns kvar). Sen drar jag en tråd i taget och vaxar den med bivax.

vaxa tråd

Vaxet gör att tråden håller bättre. Det finns inte direkta bevis för att järnålderns människor vaxade tråden, men det är något som fortfarande används inom folkdräktssömnad.

Sömmen blir i stort sett osynlig 🙂

osynlig söm

Berättande – I sagans land

Att berätta en saga, istället för att läsa den är en uppgift jag både tycker om och fasar lite för. Jag valde själv att börja berätta sagor på Björkö för många år sedan. Nu har jag övat mig ett tag, men känner mig på inga vis färdiglärd.

När jag jobbade på Etnografiska museet, var jag på en endagsutbildning på ABF med Maria Rossevik, sagolärare. På Etnografiska hade vi pedagogiska program som innehöll många myter. Myter är lite annorlunda än sagor och det är viktigt att vara lite försiktig med dem, då de kan vara riktigt otäcka och ologiska på ett annat sätt än sagor.

Dagen var otroligt spännande och lärorik och nu när jag hittade mina anteckningar, tänkte jag att jag kunde dela med mig av dem och av mina egna erfarenheter 🙂 ”En gång, för länge, länge sedan…” Om du vill berätta en saga, gör den till din egen! Skapa en sagostämning och låt barnen gå in i fantasin.

Maria berättade sagan Den modiga draken. Hon tog på sig en sagohatt och sa – Nu åker vi! Med olika berättarröster och stora rörelser berättade hon en mycket lång och invecklad saga om en liten drake som var tvungen att ge sig iväg hemifrån på en lång och farlig resa. Hon slutade med ”Snipp, snapp, snut, nu är sagan slut…” Hur kom hon ihåg allting?, minns jag att jag undrade.

Hon fortsatte att prata om barns lekande. Leken hos barnen är ett sätt att bearbeta världen genom fantasin. Vuxna måste sätta lekreglerna, hur barnen ska ta sig in i och ut ur leken. Barn låter ofta som små vuxna när de leker. De går in i roller och behöver vuxnas närvaro för att vara trygga. I leken har de inga begränsningar och allt är möjligt – allt kan hända. Jag förstod det som att sagorna hjälper barnen, ger dem en grund att leka utifrån – ”att grunda för framtiden med sagans värld”. Folksagor från många länder var inte till enbart för barn.

Många sagor har omarbetats för att passa barn. Rödluvan finns nedskriven sedan 1400-talet. Den handlade inte om en mormor och en jägare, utan om hur Rödluvan hamnade i säng med vargen… Visdom: akta dig för lurviga saker. På 1600-talet städades sagorna, för att passa adelns barn, av en man som heter Pierot.

Det är inte lätt att släppa bilderböckerna, ett sätt att säga det på, menade Maria är att säga ”Idag kommer sagan ur mig.” Ett annat sätt är att börja med minnesberättelser, att ha en burk med minnen i – Minnesburken – ”Den gången när jag…” Barn tycker om att höra historier från när fröken var liten, när mamma eller pappa var små eller från när de själva var små.

Hur lär jag mig då en historia och hur gör jag?

Minnet:

– upprepa sagan, lev dig in i den – skriv ett ”skelett” i ord, handlingen blir köttet…

– sagokort med bild på ena sidan och skelettet på andra sidan

– ta med saker och ting

– rita upp ett bildschema för sagan, på väggen bakom barnen att kika på

– jag brukar även skriva sagan och sedan stryka under ord som för handlingen framåt

– svåra namn, som ofta förekommer i myter, skriver jag upp i handen som trygghet

Framförande:

– ögonkontakt med åhörarna

– röstlägen på olika figurer, men inte på alla. Kanske på två av dem och sen vanlig röst på de andra

– olika ansiktsuttryck för olika figurer

 

torshammare

– kroppsuttryck med händerna, stampa i golvet, gnissla, smacka med munnen osv.

– vara närvarande

– beskriva omgivningen i sagan, det var mörkt, snön yrde… Vid upprepning ta med ljudeffekter swoosh…

– använd det som finns utanför rummet, speja långt bort i horisonten eller titta ned i ”brunnen” osv.

Platsen, ritualen och stämningen:

– ritual för början och slut, tydligt, plinga, speldosa eller nynna. Eller vid ”dörren” börjar sagan (speciellt samma barn, då känner de igen sig)

– sagohatt, sagoskor, sagolåda eller sagohalsband på

På Etnografiska museet hade jag silvriga sagoskor 🙂 Bara viktigt att inte skrämma barnen för mycket med t. ex. en konstig mask. Ska du ha en läskig kappa eller liknande kan det vara bra att visa upp den först och låta barnen bekanta sig med den. Att bära tidsenlig dräkt kan vara ett bra knep 🙂

IsaganslandLinda

– skapa ett rum i rummet, ”sagomatta”, gå in i ett tält, myggnät, sagorummet

På Historiska museet har vi ett sagorum, men det kan ibland vara lite för mycket saker där, som gör barnen ofokuserade. Men det finns flera bra rum för sagoberättande där, t.ex. Järnåldershallen. På Björkö/Birka använde jag mig av en filt, som jag satt på tillsammans med barnen inne på museet eller ute i gräset om vädret tillät. Nu skulle det ju vara perfekt att använda de nya husen till berättande. Flera filtar kan behövas om det är många åhörare. Ska vuxna vara med bör de kunna sitta någonstans också. På Sjöhistoriska museet använde jag mig av utställningens olika rum mycket.

torshammare2

Hjälpmedel:

– tillverka sagosaker eller ta med föremål

På Historiska har vi sagolådor med tex. Iduns gyllene äpplen. Jag har också vikingatida kläder på mig och rekonstruerade föremål med mig när jag berättar vikingatida sagor och myter. För äggmyter har jag haft med mig olika ägg. Ibland kan det vara föremålet eller det lilla djuret som berättar sagan, eller har berättat sagan för mig.

– Använd en karta. Det kan vara en karta eller ett jordklot beroende på sagan eller myten.

På Medelhavsmuseet när jag berättade sagan om ”Det gyllene skinnet” för vuxna, under utställningen Medea från Georgien, berättade jag framför en stor karta för att underlätta alla resor hit och dit.

Maria hade t.e x. ett ”Trollmors-kit” för barnvisan ”Trollmors vaggvisa”. Det här var lite komplicerat med elva dockor som ”absolut inte fick gömma sig under… ”, ”Var kan de vara?” och så fick vi leta efter dem. Det var kul och det blev ett aktivt letande och deltagande.

Maria tycker att det är fint att låta barnen vara kreativa och vara med att skapa figurer och saker till sagan, som sedan kan användas i berättandet.

smiley

Det här var en liten början. Kom gärna med förslag eller berätta om om hur Du gör!

Nyss var jag med på berättarföreställningen ”Maria Johansdotter” – en föreställning vi ger tillsammans med ett pedagogiskt program på Historiska museet. Det var underbart att uppleva denna berättelse med både berättande och musik med nyckelharpa. Enkelt och avskalat, men det var som om det rullades upp en film framför ögonen!

Tips:

”Berätta” av Carina Fast Boken ”

I lekens värld” av Birgitta Knutsdotter Olofsson

Det finns många sidor nätet om att ”berätta utan bok.”

www.mariajohansdotter.se