Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Ölandskvinnan och vikingamodet

1 svar

Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.

Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.

Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.

Foto: SHM.

I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.

Foto: SHM.

Ovsla spännbucklor av typen P 51.

Foto: SHM.

En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.

Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.

Foto: SHM.

Ett silvermynt omgjort till hänge.

Foto: SHM.

Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.

Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂

Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.

För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?

Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!

Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.

Foto: Elisabet Pettersson, SHM.

Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.

Påfyllning

Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.

Gästrikland -men det finns förmodligen fler:

Valbo i Gästrikland.

Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.

Blekinge:

Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.

Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.

Ströbohögen i Västmanland:

Djuped i Ångermanland:

Flera från Öland:

Från Östergötland :

En till från Östergötland.

Några från Småland:

Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂

Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.

Kram

Länk:

Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.

Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:

”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”

Bronsåldersskor

Kommentera

Idag har jag tillverkat mina första bronsåldersskor, de är inte till mig utan till jobbet.

Det här var målet 🙂

Skinnbit som är rak i hälen och rundad i tån.

Klippt två och remmar.

Snodde ihop bakkappan först. Har gjort det enkelt för mig med håltång ?. Denna söm syns tydligt på en funnen bronsålderssko som tinat fram ur isen i Norge – i Jotunheim av alla platser.

Båda bakkapporna. Lädret ska egentligen vara hårdare ko, men jag tog det jag hade 🙂

Det var intressant med hur det skulle bli att dra ihop. Jag drog även av lädersnodden… Får byta ut den när jag har bättre remmar.

Färdiga med knutar på var sida om rynkningen. De blev lite pösiga, så behöver nog inte klippa så runt.

Men toppen som tofflor!

Tillverkade ett par till. De blev större, vilket nog är bra då det ju även ska vara tyg runt foten i skorna.

Kram

Lästips:

Broholm, H.C., 1938. Kvindedragten i bronzealderen.

Norges äldsta sko – https://thornews.com/2012/06/27/norways-oldest-shoe-1400-bc/

Spunnit med en sländtrissa från vikingatiden idag

Kommentera

Jag undrar vad som spunnits med hjälp av denna trissa…

Vi har en skåp med äkta föremål från forntiden som är del av vår pedagogiska samling idag, mycket försiktigt så använde jag denna trissa för att spinna tråd av kardad ull. Trissan var lätt att sätta fast på pinnen och jag skulle visa den för en sfi-klass. De ville se hur man spann och jag hade med mig lite ull och visade.

Vi har ju låtit tusentals barn hålla i den, så jag tror inte det gör så mycket att jag använde den försiktigt, men jag måste säga att för mig var det helt galet fantastiskt! 🙂

Tänk att den använts för att göra textilier på vikingatiden! Kanske tråd spunnits för att göra kläder, kuddar, väggbonader… Uttrycket att känna ”Historiens vingslag” används ibland och så kände jag idag!

Det var lätt att göra en ganska tunn tråd. Trådarna kunde sedan användas enkelspunna eller spinnas ihop två och två eller fler. Raggsocksgarn är ju tex idag ofta flera trådar som spunnits ihop till en garntråd.

En sländtrissa var också mitt allra första arkeologiska fynd när jag grävde som student på Lovön 🙂

Kanske provar jag lite mer imorgon 🙂

Kram

Var på Adelsö vikingadagar idag iklädd bj 515 :)

3 svar

Jag är med i vikingaföreningen Alsnu vikingar men jag har inte varit så aktiv, men idag hjälpte vi till. Tog jag med mig mamma, Smulan och Hasse till Adelsö vikingadagar och det var mysigt även om det blev svinkallt.

Det är en liten marknad på gården men med den bästa underhållningen av gycklaren Björke.

Huset har blivit så fint!

Ska få foton av Hasse på gyckleriet 🙂 min telefon la av… Hade tänkt fota mer, men så kan det gå.

Adam rustningsmakare var också där.

Det finns en fin smedja.

En stor grillplats.

Hasse stog vid stationen ”Jättekast” 🙂

Jag var vid pysselstationen och Malin hade köpt in några av mina nyatillverkade pärlor. Det var så kul att se de bli halsband!

Favoritpärla – turkosblå melon 🙂

Dagen till ära hade jag satt ihop smyckena till Birkagrav bj 515, men den syntes inte under allt jag hade på mig för att inte frysa.

Jag tycker det blev riktigt fint! Så glad att ha köpt den stora pärlan i mitten och den lilla ringen. Även om det inte står ”Till, eller för, Allah” på min ? Behöver bara fixa till kappan med rätt ringning, så det blir finare och inte så knöligt. Spännbucklorna ska iof vara p27:or, men de är iallafall ganska enkla som mina.

Fynd från kvinnans grav bj 515

Fyrskaftad yllekypert från bj 515. Foto: SHM.

Baksidan av tygfragmentet. Foto: SHM.

Allahringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Pärlorna från grav bj 515. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhuset från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det likarmade spännet från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Den mindre uppsättningen kommer från en annan grav. Foto: SHM.

Tänk om de kände varandra ochbsorgligt om den ena personen dog som barn. Foto: SHM.

Det var ju svinkallt, så drack rom när jag kom hem. Skål och glad valborg!

Kram

Lästips:

www.alsnu.se

Bj 515: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=722&zone=

PS. Alla länkar till Birkagravarna kommer snart sluta fungera. Jag ska försöka gå igenom hur man hittar bra sedan. DS.

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Kommentera

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! ?

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

3 svar

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Pärlhistorier ifrån Indien

Kommentera

Av pärlorna jag köpte i Indien på marknad, i olika loppislådor, är jag mest förtjust i den blå glaspärlan <3

Pärlorna är annars av karneol, cowri, agat, ametist, silver och så den blå av glas. Karneolpärlorna ser likadana ut som på vikingatiden.

Den är ganska stor och har många ”melonränder”. Jag har inte sett så många stora pärlor som denna. I Indien tillverkades många vackra glaspärlor förr i tiden och det finns fortfarande glashyttor kvar.

Jag har nyligen beställt pärlor som är vikingakopior och nu håller jag tummarna för att de lyckas ta dig hit. Några har redan kommit. Men de är nyfödda 🙂 och jag kommer alltid att tycka om att leta enstaka, gamla i loppislådor <3

Hittade även en ganska stor karneolpärla som jag gjorde till ett armband. Känner mig nästan som en viking som upptäckte en vacker pärla och köpte med sig den hem. Fast jag kommer förmodligen inte att begravas med mina…

Jag tycker den är jättefin och den är slipad lika som på vikingatiden 🙂

Jag undar vad de varit med om – när blev de tillverkade? Vem eller vilka har slitit på dem genom årens lopp? I vilka pärlhalsband har de suttis och vilka pärlor har de skilts ifrån?

Gamla pärlor gömmer på sina historier. De kan vara värdefulla och antika, byta ägare och fortsätta sina liv i tusentals år…

Köpte även ett långt, ihopsatt halsband igen.

Kram

Helgö i ”Vikingarnas tid”

Kommentera

Nu under jul kan ni passa på att titta på tre program i serien ”Vikingarnas tid”. Det blir spännande och vårt kära Helgö är med! Mamma hjälpte till att låna ut grannarnas ”Farbror blå” på Helgö så att Jonathan Lindström kan ro i land med programmet 🙂 

Torun Zackrisson berättar om Helgös storhet som Centralplats, om människorna här och deras kopplingar till Rommarriket. 

Han fick ro en bit 🙂

På Helgö finns bland annat romerska guldmynt, kirurgiska instrument för krigskirurgi, det första brödbaket med förebild i romerska armén, romerksa glas och romerska ett romerskt bronskärl. 

Härifrån Helgö reste folk ut till andra samhällen i omlandet och längre bort. 

Bild av Helgöbröd från Liselotte Bergströms avhandling om bröd.

Så program 1 handlar om tiden från århundradet efter vår tideräknings början och vägen fram till vikingatiden. Med i programmen är också Charlotte Hedenstierna-Jonson och Anna Källström. Det handlar om analyser av individer från järnåldern och hur deras liv kan ha varit 🙂 

Kram

Tips:

Vikingarnas tid, Svt 2017.  https://www.svtplay.se/vikingarnas-tid här.