Hm, jag ska sy en vikingabarnklänning med siden på och kan inte bestämma mig vilken kombination jag ska välja.
Det får mig att tänka på hur de valde och kombinerade tyger under vikingatiden 🙂 Lät de sina barn välja? – ”Mamma jag vill gärna ha det här sidenet med lejon på på min kolt”…”mamma jag skulle vilja ha en vit klänning med röda sidenband på…” Eller hur gick det till? ? Fick barn ens siden på sina kläder?
Det har ju inte gjorts så mycket studier av vikingatida barnkläder, så jag får ta och utgå från vuxensnittet och sen hitta på 🙂 Men jag vill att den ska kännas som en kolt fast samtidigt att den ska kännas flickig. I Osebergsgraven finns det ett rödaktigt tyg med siden på, även om det tyget är fin tuskaft och mina tyger är lite grövre i kypert.
Här skulle jag kunna klippa ut två bitar, för att det ska bli snyggare fram. Får se hur jag gör. Eftersom tyget är vikt går det att klippa så här, men är det ett smalt tyg, så funkar det inte.
M, nu är det bara att sy ihop…
Kram
Lästips:
Blogg om vikingabyxor http://urd.priv.no/viking/bukser.html här.
Igår åkte jag en stund till Adelsö och vikingagården Alsnu gård. Var lite orolig i själen så stannade inte så länge, men det var fint att höra lite musik och sitta vid elden en stund.
Det var lite skumt ute redan när jag kom dit. Gården är under uppbyggnad och det är redan så fint.
Tänkte att det skulle vara bra med vinterskorna, men det var blötare ute nu och ingen snö, så de blev blöta och det rykte från skorna när jag torkade dem vid elden.
Janne var där 🙂
Alla blir så snygga i eldsken 🙂
Önskar att jag kunde se utan glasögon.
Fina Malin hade en fintrumma.
Det är härligt med ljudet av musik och eld ihop.
”Vikingaselfie” ?
Experimenterade med ”benlappar”efter järnåldersfynd från Sørgård mosse i Danmark, iof äldre än vikingatid, samt från Thorup i Danmark, se Mannering i läslistan. Ibland har jag ju långkalsonger under vikingadräkten, men nu var det ju inte superkallt, så ville prova nytt.
Det blev riktigt varmt och skinnremsorna höll dem på plats. Det ska vara skinnremmar nere vid fotknölen också men jag har bara stoppat in dem i sockarna. De var helt klart toppen att ha! Får fiffla till dem lite i kanterna bara, så blir de finare.
Har aldrig druckit ur det persiska glaset vid elden tidigare. Nu syntes verkligen graveringen i glaset. Så fint! Glaset är en kopia av ett glas från grav bj 542 i Birka. Det var en gravgåva till en person tolkad som man och som begravts i en kammargrav, en av Birkas vapengravar. Runt huvudet hade personen ett guldposament.
Bj 542
Skrämbild från SHM, Sök i samlingarna. Bj 542.
Hjalmar Stolpes gravteckning av bj 542. Teckning: ATA.
Nr 3 står som silverprydnad och pärla, perla. Bild: ATA
Vid ”låret” en förgylld ringnål i brons men den verkar, enligt anteckningen, ligga en bit upp från botten och där låg även en underkäke?
Guldposament gP5, från bj 542. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Det är spännande att tänka på vad de som fick se, eller kanske dricka ur glaset, tänkte om glaset det när det kommit fram till Birka. Användes det vid fest? Var och hur förvarade dom det? Otroligt att det fortfarande är så helt som det är. Mitt glas fick jag som present en gång för några år sedan av jobbet.
Sytt färdigt vikingamössan idag, som jag började på för några dagar sedan, som fick mig att fastna i bloggskrivande istället 🙂
Fodret.
Blir som en liten ros upptill.
Har sytt fast sömsmånerna.
Inuti.
Sytt ihop den med vaxad lintråd och små efterstygn för töjbarhet.
Sydde ihop de två delarna med lintyget en bit in så fodret inte syns från utsidan. Efter det sydde jag ihop delarna för stadga runt hela kanten ca en centimeter in.
För att dölja början på flätan så drog jag den mellan delarna en bit. Flätan är till för dekoration och för att dölja sömmen som håller ihop delarna. Det skulle även kunna vara en tvinnad garnsnodd istället för fläta.
Sydde fast flätan ovanpå den tunna sömmen.
Färdig 🙂
Hatten är sydd av ett gammalt, återanvänt ylletyg i tuskaft i rostbrun färg, en vejdefärgad garnfläta samt ett foder i ganska tunnt oblekt linnetyg. Tråden är oblekt knyppelgarn som jag vaxat med bivax.
Vill du ha en mer ”fancy” hatt så kan du byta ut garnflätan till posament av flätad spiralsilvertråd 🙂 Det får bli ett framtida projekt och då får mössan bli lite större så jag kan visa den färdig på mitt huvud…?
När jag nu tittat efter hattar så dök bj 840 upp i Annika Larssons avhandling Klädd krigare som en grav med posament på huvudbonaden och hon citerar Geijer. Inga Hägg har inte med den bland sina ”manliga” hattgravar, så tänkte att jag skriver kort om den. Hägg kanske räknade bort den då det är osäkert om det är en mans-eller kvinnograv. Det är en väldigt kort kista, bara dryga metern, och Ann-Sofie Gräslund tycker det är rimligt att den ska uppfattas som en av Birkas barngravar.
Bj 840 är en kistgrav i Birkas Stadsvall och personen har inte fått med sig så många (bevarade) gravgåvor.
Personen har alltså endast fått med sig ett skifferbryne, en järnkniv, någon form av krampa med trä på, en vikt och kistspik samt en förmodad huvudbonad där metalldekorationerna gjort att den bevarats. Det är alltså inga vapen i den utan tas upp av Larsson pga posamentet.
Personen ligger med föttern i öster. Stolpes gravteckning, ATA.
Gravplan för bj 840. Ur: Arbman, Birka I, s. 313.
Brickbanden i bj 840 är i dåligt skick. Foto: Ola Myrin, SHM.
Detalj av posament P12 och lite brickband från bj 840. Foto: Ola Myrin, SHM.
Geijer skriver om posamentet som en bård, P12, liknande den som finns i grav 524 samt liknande i bj 832 och 1040. P12 har hon med som posamenttyp h. Det är svårt att se på fotot, men posamentet ser ju böjt ut och lite märkligt flätat. Det är möjligt att det var i mycket bättre skick när Geijer tittade på det.
Schema för posament. Ur: Geijer Birka III, s. 100.
Jag undrar vad det här är för ögla? Tycker det ser lite ut som en tillverkad ögla av den tvinnade silvertråden.
Det vore roligt om det är en barngrav eller kanske en grav för en kortväxt person 🙂
Kram
Lästips:
En till hattgrav av Hägg tolkad som Typ-B är kammargrav bj 886. Den ligger i gravområde 1B i Hemlanden.
Gravplanen för bj 886. Ur: Arbman, Birka I, s. 345.
Skrämbild av bj 886 från Mis, SHM.
Skärmbild från bj 886 forts. Från Mis, SHM.
Graven innehåller mängder med gravgåvor som mannen fick med sig till nästa liv. Graven räknas till en av Birkas vapengravar och han fick även med sig ett brädspel. I graven fanns två mynt, ett samanidiskt från omkr. 900 och ett abbasidiskt från mellan 805 och 815. Nr 9 på planen är två järnvikter. En av knivarna har tre silvertrådar lindade om skaftet.
Samanidiskt mynt från bj 886. För Isma’il ibn Ahmad i al-Schasch. Ur: Birka I, taf. 139:4.
Abbasidiskt mynt från bj 886, har gett avtryck i läder till en börs. Ur: Birka I, taf. 138:7.
Enligt Häggs tabell 8:7 och Geijer finns det i graven yllefragment från en kaftan/livrock med siden S4 och dekorerad med stickeri St6. En huvudbonad med S4 och posament P3. Bland övriga textil finns posament P8-9 ska ha legat vid bröstet. Nr 11 på gravplanen står som ”silver”. Geijer nämner även två olika lintyger som rostat fast vid svärdet.
Text om textilierna i graven. Ur: Geijer Birka III, s. 169.
Sticker St6 i grav bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.
Stickeri St6 som står som brickväv i Mis, fid. 616564. Foto: SHM.
Stickeriet St 6, på sidentyg, är 10 mm brett och ca 75 cm långt, och Geijer har med som ”Ösenstitch” på S4? och ”flechtschnur” (Birka III, s. 110f, 169). De ska alltså ha sutti på en kaftan eller livrock.
Geijer beskriver borden av St6 som östenstich. Birka III, s. 110-111.
Annika Larsson tar upp den ”orientaliska” dräkten i sin avhandling Klädd krigare. Hon skriver om skilladen i dräkt mellan det grekiska bysantinska kristna dräktem oftamed invävda mönster av guldråd och det mer östliga orientaliska från Persien/Syrien som tillhörde det arabiska kalifatet och nomadfolken med ryttarkappor med påsydda applikationer. (s. 59ff).
Mannens ringspänne ligger vid höger lår och det skulle kunna visa på en omlottrock. Flera sådana gravar finns, med ringspänne på sidan vid ena låret. Jag har skrivit om dem tidigare som klappenrock, se lästips.
Ringspännet i brons. Foto: Christer Åhlin, SHM
Huvudbonaden.
Huvudbonaden sitter fortfarande runt kraniet. P3 är flätade silverposament, men vet inte om de flätade eller de tvinnade räknas som samma, och de ska ha suttit två varv runt huvudet.
Detalj av posamenten från bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.
Vid mannens fotända låg ett brädspel.
Spelpjäser av ben eller horn. Foto: Sanna Stahre, SHM.
Ett av flera foton på spelbrädets beslag. Foto: Pavel Voronin, SHM.
På spälbrädet sitter det även fast textilrester i tunnt tuskaft.
Hörnfragment av spelbräde med textilrester i tunnt tuskaft. Foto: Pavel Voronin, SHM.
Svärdet är av Petersen H-typ. Foto: Pavel Voronin, SHM.
Mannen hade fått med sig ett svärd i en svärdskida. På svärdhantaget finns det fastrostat linnetyg enligt Geijer. Vävremsan av lin är dubbelvikt, noga placerad och ca 3-4 mm bred. I Mis står det att det kommer från svärdsskidan -då tillverkad av trä och linnetyg. Där var även ett grövre, fastrostat lintyg från kläderna på handtaget, enligt Geijer (Birka III, s. 169).
Sköldbucklan av typ R562. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.
Del av sködbeslag med brons. Foto: Pavel Voronin, SHM.
I graven hittades även spill av bearbetat horn och en liten vit glaspärla, en lerkruka och en skål med silverbeslag fastsatta med bronsnitar.
Han hade även fått med sig eldstål och flinta samt isbroddar. Möjligen är ett av föremålen även en ispik 🙂
Kram
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde.
Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.
Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.
Annika Larsson, 2007. Klädd Krigare.
Tidigare blogginlägg om klappenrockar http://linda.forntida.se/?p=9269 här.
Textil i graven enligt Hägg: Till mössan hör siden S4, brickband B7 och posament P 10?Br. I graven finns även posament P24.
Skärmbild från Mis. Bj 976.
Graven innehåller inte så mycket saker, mest bara dräkten. Den räknas som en mansgrav då den innehåller kniv och ringnål.
Det här verkar vara en pyttebit av brickbandet. Den dragna silvertråden är broscherad dubbelt. Foto: Ola Myrin, SHM.
Gammalt foto av textlierna. Både posament och brickband. Foto: SHM.
Bronsspiralerna med textilrester. Foto: Ola Myrin, SHM.
Nytaget foto i färg av lådan med posament och spiraler. Foto: Ola Myrin, SHM.
Det övre är en sk. apnäve, som en knapp, och vad jag vet är de annars endast hittade i kvinnogravar. Det undre vet jag inte vad det är, men något ska ju vara sidentyget kanske. Foto: Ola Myrin, SHM.
Brickband som ser lite helare ut, men som hamnat i posamentlådan och därför fotats, och posament P10? Foto: Ola Myrin, SHM.
Ringnålen i järn från bj 976. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.
Undrar just hur det sett ut på huvudet. Har bara brickbandet med spiraler varit runt huvudet eller om posamenten också hört till huvudbonaden? Posamenten ser inte särskilt nötta ut, inte ens knappen. Och de skulle ju kunnat vara någonstans under hakan.
Vikten i graven ligger vid ringnålen och kniven ser ut att ha slipats ett antal gånger.
Nu när jag fastnade bland Birkas vikingamössor häromdagen så känner jag att jag behöver fortsätta lite till 🙂 Så här kommer lite mer om grav bj 798. Graven räknas till en av Birkas kammargravar och den ligger vid Hemlanden i område 1C. Geijer har den daterad till ungefär 900.
Stolpes teckning av bj 798. Foto: ATA.
Renritningen i Arbmans Birka I, s. 290.
Graven räknas som en mansgrav. Mannen blev begravd med (8) en bärring, (6) en kniv med järn, läder och trä, (9-10) ett ämbar, dvs. en hink, med en hank och beslag, (7) ett pilkoger med pilar, (3) en ringnål och (1-2) två sköldar samt en (5) börs av läder och med brons och järn. Till dräkten hör (4) posament i silver med ylle samt ett?brickband (fid. 616540), som enligt Geijer är obetydligt.
I graven finns det enligt Häggs tabell 8:7: Ylle i manteln, ylle med P10 i en kaftan eller livrock. Ylle och P1-2 i Typ B-hatten. Bland övriga textil finns sB, dvs. brickband med silverbroschering
Posamenten ligger runt kraniet, vilket gör att Inga Hägg tolkat huvudbonaden som en Typ B, dvs. rundkullig mössa – dvs. då möjligen en kilmössa. Vid posamentet finns även yllerester, enligt Hägg medan Geijer skrev att underlaget var obestömbart, men yllet skulle kunna vara själva mössan.
Eftersom kraniet är bevarat så syns det att det ligger i en konstig vinkel – det går alltså inte alltid att utifrån gravteckningen, om det inte finns ett kranie, att räkna ut hur dekorationerna suttit på huvudbonaden. I graven finns posamenten P1, P2 och P10 enligt Geijer, tabell, s. 178.
Posamenten från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.
Posament från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.
Bj 798. Ur Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.
På ringnålen i brons, som ligger i (förmodad) axelhöjd, finns det ylletextilrester på nålen. Ett konglomerat med brons av läder, textil, organiskt material och trä har bevarats vid och kring ringnålen.
Ringnålen i brons från bj 798. Tygbiten på nålen syns på bilden. Ur Arbman, Birka I, taf. 43:3.
Bärringen av järn och med vitmetall, har en liten fästemärla och slulle kunnat sitta på ett skrin eller vara en bärring för att hänga upp något.
På Stolpes teckning står det ”Flinta” vid börsen. Börsen är ett fragment av en lyrformad börs med en rak ränna/beslag av järn nedtill, som det är otydligt vad det varit.
Kniven är sönderfallen men har kvar rester av knivslidan med läder, järn och trä.
Till pilkogret hör tångepilspetsar med skaftrester. Materialen är järn och trä. Kanske låg det även en pilbåge i graven som förmultnat? 🙂
Mannen var alltså möjligen en bågskytt och hade en kniv och två sköldar, för att ha en extra i strid om den ena gick sönder. Frågan är varför det inte följde med andra vapen som svärd och vapenkniv när han hade två sköldar. Det finns ganska många gravar med sköldar men utan vapen och jag skrev lite om det i min magisteruppsats om Stadsvallens förlängning. Nu har en jag känner börjat forska om sköldar, så det ska bli spännanade att följa!
Han har begravts i åtmonstone ett klädesplagg med en fin ringnål vid axeln, kanske en mantel. Han bar enligt Hägg en kaftan med posament och någonstans på dräkten fanns det brickband med silverbroschering. Som huvudbonad hade han en möjlig yllemössa med fatastiska flätade posament i silver. Han hade en börs med flinta – vilket är bra att ha att göra upp eld med, och då kan järngrejen vara till för att slå eld kanske?. Behövde han vatten eller köpa mat, eller mäta upp säd i efterlivet, så fick han även med sig en trähink med en järnhank. Han hade även en bärring att att hänga upp något i eller för att stänga något.
Kram
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde.
Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.
Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.
Bj 798 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=993&zone= här
Graven räknas som en mansgrav. Mannen blev begravd med (8) en bärring, (6) en kniv med järn, läder och trä, (9-10) ett ämbar, dvs. en hink, med en hank och beslag, (7) ett pilkoger med pilar, (3) en ringnål och (1-2) två sköldar samt en (5) börs av läder och med brons och järn. Till dräkten hör (4) posament i silver med ylle samt ett?brickband (fid. 616540), som enligt Geijer är obetydligt.
