Etikettarkiv: Birka

Funderingar om de vikingatida mössorna från Birka

För många år sedan publicerade Historiska museet mönster på vikingatida kläder och de finns nu på historiska världars sida. De har länge varit de enda som funnits, men med åren så hade det kommit många fler mönster från olika håll 🙂 Detta betyder inte att allt nu är tydligt, ens för mig, och jag får fortfarande många frågor om dräkter och mönster.

Nu har jag fått ett nytt, roligt sömnadsuppdrag till det nya museet Vikingaliv på Djurgården, eller det är ett tag sedan jag fick det, men jag ska börja sy nu. Det är ju en grej att sy kläder till vikingaevent och ha på sig själv, men det blir en helt annan grej att sy något som blir en ”sanning”på ett museum och det känns lite läskigt ibland. Panelmössan är ett sådant plagg! Den är lite som ett sorts påhitt, eftersom den inte hittats från vikingatiden i skandinavien och nu när jag syr en till så fastnade jag i Häggs tolkningar. Den har dock hittats om än i en lite annan form i Danmark från järnålder. Efter Lillemors förslag så kan vi kalla den för kilmössa istället 🙂

Jag vet inte vem som gjort mönstret, men det är Henrik Summanen som tagit hand om Historiska världar sedan 2007, efter att Historiska museet släppt sidan.

Men först till Birka och de huvudbonader som Agnes Geijer och Inga hägg har skrivit om. Hägg går igenom tre typer av huvudbonader för män i Birka och de förekommer i ett tjugotal gravar som räknas som mansgravar. Nu vet vi iof att grav bj 581 är en kvinnas grav, men hur som helst så är det kanske hennes roll som krigare som vi ser ?.

Stolpes teckning av grav bj 581 med typ A- mössa med silverdekorationer. Bild från Birkaportalen och Stolpes gravplaner.

Textilförkortningar: W=ylle, S= siden, P= posament, B=band, Br=brettchenbänder?, St=stickeri, sB=silverband, gB=guldband:

Typ A, som enligt Hägg, är en uppåt, spetsig mössa, med i vissa fall ändbeslag och hängprydnader, förekommer i sju gravar. Hon kallar den, i Birkas orientaliska praktplagg, för ”strutformig” och att den finns redan i de äldre gravarna. Dess ovansida har prytts av bårder franställda av dragen guldtråd. Inga funderar över den som en tiara eller pileus. En pileus är en grekisk filthatt utan bräm som togs upp av romarna. Vad hon menar med ”tiara” känns lite oklart.

De två fynden av trattformiga silverbeslag visar på någon toppig form av mössa och inuti dem finns rester av sidentyg. Inga funderar på om hattarna är helt eller delvis av sidentyg. Skulle vilja veta mer om lädret!

Bj 496 med S44, sB1= silverbrickband som går över huvudet (crest line), St29 och sP. Förgyllt läder. (Birka III, taf. 35:8).
Bj 524 med gP7 och St25? monterat på förgyllt läder?
Bj 542 med bård av gP5.
Bj 581 med S4, St22-23 + trattformigt silverbeslag (och St12).
Bj 644 med S4, bård av gP4 + trattformigt silverbeslag.
Bj 710 med S4, bård av sP6 och sB.
Bj 736 med bård av gP8 och sB.

Geijer, Birka III, taf. 33:5, bj 644, Silverbeslag på sidenmössa.

Trattformade silverbeslaget från grav Bj 644. Foto: Mis, SHM, Christer Åhlin.

Geijer, Birka III, taf. 34:1-2, bj 581, St 22-23.

Geijer, Birka III, taf.27:1-5 för bårderna på typ A.

Geijer, Birka III, taf. 31:12, bj 524, St25.

Geijer, Birka III, taf. 35:8, bj 496, St29.

Det finns flera tolkningar av denna hatt, eller mössa, och en idé är att de med den trattformade silverdekorationen är bland annat en magyarisk hatt för en beriden bågskyttekrigare för tex bj 581. Thor Ewing skriver att den toppiga hatten verkar vanligast i bildmaterialet och tex på Frejskulpturen från Rällinge.
Här följer några bilder med möjliga former 🙂

Frej från Rällinge. Foto: Historiska museet.

Foto från http://www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/

Foto från Pinteresr, Anne Moss, men jag kunde inte hitta sidan.

Ingen av dessa tolkningar har dock siden eller guldposament som i bj 644.

Pileus på rödfigurig grekisk kruka från Louvren. Wikipedia.

Ett fynd som är trevligt är den toppiga hatten från Moshevaya balka.

Ett samtida vikingatida fynd från ryssland av en toppig hatt är den från Moshchevaya balka. Den är sydd i sidentyg och ska ha läder i toppen, enligt circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1. Tack Otto! Foto: photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/#mainImageLink

Rekonstruktion av fyndet med toppig hatt från Moshchevaya balka. Bild: http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1

Min vän Max har tolkat hatten i bj 944 som en A-hatt, medan Hägg har den bland B-hattarna.

Max tolkade den som en typ A eftersom det inte finns någon synbar rundning på den del där posamentet sitter. Med andra ord skulle posamentet suttit rakt, vilket han inte kunde förstå hur det skulle kunna göra. Dessutom är det en söm under posamentet och tyg på båda sidor om det, vilket pekar på att posamentet inte sätt längs brämen. I Stolpes anteckningar står det att posamentet hittades rakt ovanför pannan.- Tack Max! Se mer nedan.

Nästa hatt är alltså:

Typ B, som enligt Hägg förmodligen är utan toppig spets utan snarare rundkullig, rundad över hjässan, finns möjligen i sex gravar. Den är dekorerad med dragen och spunnen silvertråd. Den här menar Högg finns bara i de yngre gravarna (antar att hon menar de från 900-talet). Dessa hör, enligt Hägg, ihop med kaftanjackor med dragen och spunnen ädelmetalltråd och även de brickbandsprydda tunikor hör även de bara till de yngre gravarna).

Inga huvudbonader av typ C har gulddekorationer, bara silver!

Bj 798? med W, P1-2.
Bj 832 med P10 och ev. P12.
Bj 886 med P3.
Bj 944 med S3, S5 och P11.
Bj 957 med P10.
Bj 976? med S4, B7, P10? och Br.

Silverflätor på huvudbonaderna aom låg runt om kranierna i bj 798, P2 och P2, nr 1-2; bj 886, P3, nr 3. Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.

Dessa flätor i bj 798 och bj 886 ligger runt huvudet, inte över huvudet som för typ A. I grab bj 798 är silverflätan fäst på ylletyg, av vilket mössan bestod.

Flätorna runt huvudet på mannen i bj 798. Ur: Geijer, Birka III, s. 143.

Även i gravarna bj 944 med P 11 och bj 957 med P10 (och P10 i bj 976?) kan de ha legat runt huvudet, men det går inte att veta bestämt för skallarna är helt förmultnade.

Bården P11 i bj 944 var fastsydd på ett underlag av förgyllt siden hela vägen från Kina (S3 – tuskaft med flotterande trådar) och låg tillsammans med S5 och frågan är om båda sidentygerna kommer från samma huvudbonad.

Det kinesiska tangdynsatisidentyget från bj 944, S3. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det kinesiska tandsidentyget, S3, från bj 944. Foto: SHM.

Susanna Broomé har lagt märke till att trådriktningen stämmer överens med en kil till en kilmössa, med en 45 gradig vinkel. Det skulle betyda att den kan vara rundkullig med hjälp av kilar så som Hägg tänkt. Tack!

Här börjar vinkeln på 45 grader. Jag hade aldrig tänk på att titta efter det här själv. Det är därför som sömmen är lite krokig, för att det är en böjd linje som plattats till, menar Broomé. Tack! Den toppiga Moshevaya balkamössan har iof också en kilform och småkliar, se ovan.

Posamentet P11 från bj 944. Foto: Ola Myrin, SHM.

Posament från bj 832, P10. Foto: Ola Myrin, SHM.

Min dräkt till en filminspelning. Tyvärr är pälsbrämen kanin, även om jag tycker att det är fint.

Rundkullig hatt från Lärbro, Tängelgårdastenen från Gotland. Ur: Ewing, s 119.

Här kommer Fredriks fina mössa med fyra kilar. Tack!

Typ C. En tredje typ av huvudbonad kallar hon för pannband, eller diadem, och de förekommer (möjligen) i tre mansgravar. Det avviknade med dessa brickband är att guldtråden inte är dragen, dvs rund, utan är platt – sk. lantråd! Dessa är bj 561 med gB23, bj 628 med gB och bj 716? gB. Lantråd är alltså sällsynt i birkagravarna. Dessa förekommer inte med den orientaliska typen av livrockar och tunikor!

Bj 561 med gB23 (lahn)
Bj 628 med gB (lahn)
Bj 716 med gB (lahn)

Gravar med okänd huvudbeklädnad:

Bj 495 med S4 och sB.
Bj 643 med sB?.
Bj 731 med sgB22.
Bj 750…det ligger band vid huvudändarna på de två personerna.
Bj 1151 med sB.

Dessa gravar tar hon inte upp i texten med de finns med i tabell 8:7 i Birka II :2.

Uppdatering 2017:

Vi kan även lägga till denna grav, bj 840 som är en kistgrav i Stadsvallen. Det är dock inte tydligt om det är en mans eller kvinnograv. Geijer skriver att det låg posament och brickband ungefär där huvudet borde ha legat.

Bj840 med P och sB

Sammanfattning

I sju fall förekommer det sidentyg på huvudbonaden, och då så gott som alltid av samitum, med undantgaet av det kinesiska damastliknande tyget från bj 944. I en grav finns det ylletyg. Det är både silver-och gulddekorationer på typ A och C, medan det på typ B bara är silverdekorationer.

De ”orientaliska” huvudbonaderna består alltså ofta av siden i bårder med brickvävda band, posamentarbeten och stickerier. Den dragna tråden har sina närmaste paralleller i Kievområdet (men hennes artiklar har några år på nacken nu).

Dessutom, skriver Hägg, förekommer det bräm av mård-, bäver-, och ekorrpäls. Men hon skriver inte vilka gravar det hittats i. Däremot finns det en tabell 8:1 i Birka II:2 där det inte syns päls i mansgravarna. Geijer har med gravar med päls: ekorre bj 507, mård i bj 557 och bäver i gravarna bj 539, 619, 956 och 968.

Nästa steg blir att gå igenom gravarna och kolla vad de har för innehåll. Vilka som har svärd, som tex bj 581 och bj 886, vilka båda även innehåller spelpjäser 🙂

Det vore även kul att gå igenom kvinnogravarna med huvudbonad.

Panelmössan – Kilmössa

Mössan med sex paneler/kilar finns i flera fall återskapad som ”Birkahatt”, även av mig. Exakt hur Hägg riktigt tänker sig dessa hattar framgår inte och jag önskar att hon försökt sig på mönster och rekonstruktioner.

Sätter bräm på hatt med sex paneler.

Mössan finns i alla fall i en form från Danmark redan på 3-400-talet före vår tid, då i fårskinn på Tollundamannen.

Mönster från http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html

Även av panelmössan/kilmössan finns ett samtida vikingatida fynd från Moshchevaya balka. Det har fyra paneler och ska ha hittats i en flickgrav och vara fodrat med päls. Måste hitta boken om denna fyndplats!

Hittade en sida som skriver att bilden kommer från denna bok: A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.

Påbörjad mössa till Vikingaliv.

Får lov att fortsärt med det här en annan dag. Jag tar gärna emot tips på litteratur, så kan jag lägga till de närmsta dagarna.

Kram

Lästips:

Historiska världars dräktmönster, http://www.alternaliv.se/histvarld/draekter/draektmoenster.html här.

Vikingalivs hemsida här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen78.

Birkaportalen. www.historiska.se/birka och Stolpes gravteckningar.

Pileus, Wikipedia här.

A magyar jurta. Blog om hatten med fyra paneker från Moshevaya balka här.

Tollundamannen. http://www.tollundman.dk/udseende.asp. här.

Mönster till Tollundamannens hatt http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html.

Den toppiga hatten från Moshchevaya balka här.

Vikingahatt i Wolin, www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/ här.

Bj 644, hattdekoration SHM här.

Bj 944, SHM här.

Bj 886, SHM här.

Bj 832, P10.SHM här.

Thor Ewing, 2007.Viking clothing, s. 117f.

Frö från Rällinge http://historiska.se/upptack-historien/object/109037-statyett-statyett-av-fro-av-brons/ här.

* A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.

* A. A. Ierusalimskaya, “Moshchevaya Balka: An Unusual Archæological Site on the North Caucasian Silk Road” [in Russian], St. Petersburg: The State Hermitage Museum, 2012. Obs! Jag har inte sett boken.

Blog om Moshchevaya balka http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1 här.

Birka i Vetenskapens värld

12 svar

Tittar på Vetenskapens värld igen eftersom avsnittet handlar om det jag skrev min magisteruppsats i arkeologi om – Stadsvallens förlängning fram till Borg, 1998.

Efter min undersökning 1998 så klipps gräset efter förlängningen som jag tyckte mig ha hittat. Uppsatsen avslutades med att det skulle behöva göras några provschakt för att se förlängningen bättre och bekräfta resultaten, eller inte.

När georadarforskarna gjorde sin första undersökning 2006, bekräftade de min upptäckta sträckning på ett föredrag på Ekebyhovs slott, men när jag träffade dem igen för några år sedan så sa de att de inte längre tror på förlängningen, uatn att den gått på ett annat ställe. Jag har väntat länge på att få se georadarbilderna och nu visades de i Vetenskapens värld. Jag tycker mig se min förlängning av Stadsavllen på deras georadarkarta! Så det känns okej ? Skulle däremot verkligen vilja se deras olika tolkningsunderlag mer i detalj och förstå resultaten bättre ?

Arkeologi är ett ämne där nya metoder och undersökningar ger nya resultat och man måste alltid vara beredd att ändra sig när det kommer välgrundade nya teorier, analyser eller fakta. Jag vet vad jag själv kom fram till, med möjligen en enklare metod, med EM38, då markens suseptibilitet mäts, dvs. markens förmåga att leda elektricitet. Jag tog även jordprover för fosfatanalys, som jag fortfarande har kvar, och har därför en ganska tydlig bild av hur marken ser ut under grässvålen.

Min fosfatkartering.

Nästan min sträckning över området.

Här är den nya sträckningen enligt programmet.

/Uppdatering 2016-10-20:

Även under marken här tycker jag mig se Stadsvallens förlängning! Jag har tänkt en del och om Stadsvallen, i sitt befintliga skick, har gravar på var sida, gravar under och gravar i så följer ju förlängningen samma mönster och då bekräftar de möjliga nyfunna gravarna Stadsvallena förlängning 🙂 /.

De ljusa prickarnar de bortplöjda gravarna, enligt georadartolkningen.

Ojoj, det blev som hjärnstockning i mitt huvud av att se programmet, av flera skäl! Mycket som påstås vara ny forskning är inte det.

Det är inte så att alla forskare sett vallen som endast en försvarsvall – den kan tex visa gränsen för Björköarätten eller vara en gräns för tull. Dessutom ligger det gravar innanför vallen, på stadssidan, under vallen och i vallen, som visar att den inte är enbart en rituell gräns till de döda.

Att den första vallen fanns är det som syns på modellen på Historiska museet och den syns även i landskapet, så georadarforskarna har förmodligen förstått modellen och Björns forskning fel.

Att det finns långhus längs med Stadsvallen och andra stora konstruktioner på norra sida om staden är inte heller nytt. Det finns till och med en lagunliknande konstruktion där.

Att det finns många trälar är inte heller nytt. Det går fint att läsa boken om Ansgars liv. Det forskas mycket om trälar och olika former för träldom just nu och att det varit eländigt för många som skulle hålla liv i elden, mata djur, tvätta och ta hand om de som ägde dem är inga konstigheter, men vissa hade det nog ganska bra också. Kyrkan som köpte folk gav dem ju inte direkt sin frihet. De blev ju ägda av kyrkan istället…

Det nya är nog den otroligt dystra bilden som ges. Med regn och mörker. Inte ett spår av hassel, enar, köksväxter eller målade hus syns. Men att det är små hantverkshus i början är ju inte heller nytt. Det är ju det Björns grävning visat. Det är inte heller på en tom ö som ”staden” byggs. Det finns bronsåldersgravar, äldre järnåldersgravar och vendeltid på ön. Lika som på Adelsö. Björkö, som liten ö med höga utkiksposter, mitt i en stor öppen Björkfjärd, på gränsen mellan flera folkland är viktig att komma ihåg. Här kan en avgränsad lag bli tydlig, många människor kan på så vis träffas i Mälarens säkraste ankringsplats… Självklart har platsen blivit anfallen några gånger, vilket synts arkeologiskt, och förmodligen bytt styre under de dryga 200 åren som ”staden” var igång.

Sen om de tagit hantverkare till fånga eller bjudit in dem till staden är frågan? Det finns skickliga hantverkare här uppe, på Helgö tex. De behövde inte hämtas från Holland. Att kontrollera hantverkare, som hovjuvelerare, är en möjlighet. Visst kan det vara utländska hantverkare för de finaste smycken i början av Birkatid. Även på Helgö är det en stor verkstad samtidigt, och även innan Birka, och kontrollen över ornamentiken, viss ornamentik, har säkert varit viktig.

Alla dess sopor då? Ja, det beskriver Björn som att man byggt två rader till med hus ut mot vattnet när marken steg mer pga landhöjningen, lite så som stadshuskajen i Gamla stan är uppbyggd. Att använda sopor till att bygga på, som fyllnadsmaterial är inte konstigt. Även den stora terrassen i Garnisonen, där krigare och kanske hovet hållit till, är byggd med sopmaterial även om rituellt deponerade saker finns i den också, tex en hel spädgris, som jag grävde fram. I Svarta jorden har det även hittats byggnadsoffer i golvet i åtmonstone ett hus.

Visst blev folk sjuka, det syns på bihålorna på en del kranier (Läs ”Bihåla Birka” i Birka nu.)

Att Birka är en nekropol har det skrivits om tidigare, av Bente Magnus i Historiska nyheter, som kom ut när museet öppnade för 20 år sedan. För övrigt jätteroligt att det går två gamla tanter på bilden ? Att de som begravdes på Birka kom från när och fjärran är något som behöver forskas mer om och det görs också. Att Björkö blivit poppis att bli begravd på är förmodligen riktigt och att de som bodde där begravdes där, samt folk från omlandet. Men även utländska personer som Biskop Unni ska ha blivit begravd där på 900-talet, även om hans huvud forslades hem till Bremen. Men även trälarna kan ju ligga i egna gravar. Trälar ligger möjligen även i flera fall i vad som skulle kunna tolkas som sina ägares gravar, tex personen ovanpå kvinna i grav Bj 632 samt den yngre mannen ovanpå mannen i graven kallad ”Älgmannen”, uppe vid Stadsvallen.

De vikingatida städerna, som är som Birka är dåtidens metropoler och de är många över ett stort område!

Att begrava den döda med ritualer på Björkö har jag skrivit om i en liten artikel om graven i Borgvallen. Det är bra att titta på Stoples grävningar igen, vilket Historiska museets arkeologer har gjort. Däremot så finns det mer saker med gravarna och användandet av dem och de som Price visat på som är spännade, men det är bara att läsa det som Snorre Sturlasson skrivit så finns det ännu mer fantastiskt stoff om gravöppnade, kungen Frej/Frö som får en grav med fönster så att det går att gå dit att titta in i den mm. Att de gjort knäppa grejer med ben från djur och människor är inte heller nytt. De var fascinerade av döden, livet efter döden och kommunikationen med de döda. Det syns arkeologiskt att de ägnade mycket tid och omsorg kring begravningarna.

Det finns massor av mer och det är också det som är spännnade! Birka lever i vår samtid, är en forskningens stridsplats och engagerar många, såväl forskare som entusiaster!

När det kommer nya program om vikingatiden, kommer också frågorna från besökarna direkt! Det är inte så ofta dock som det blir så personligt för mig ?

Har jag glömt något viktigt? Skriv till mig om ni vill.

Kram

Lästips:

Några av mina artiklar och uppsatser finns på Academia.edu Här Där finna även massor skrivet om Birka att läsa i bla. artiklar från boken Birka nu.

https://independent.academia.edu/LindaWåhlander

Birkaportalen här finns mängder med material.

En artikel om detras undersökningar 2006 finns att ladda ned här samt en till här.

https://www.researchgate.net/publication/260557065_First_High-resolution_GPR_and_Magnetic_Archaeological_Prospection_at_the_Viking_Age_Settlement_of_Birka_in_Sweden

https://www.researchgate.net/publication/229902304_Efficient_large-scale_archaeological_prospection_using_a_true_three-dimensional_ground-penetrating_Radar_Array_system

Ulltyger i Birka – Diamantkypert vs. Gåsöga…

Kommentera

Det dyker upp nu och då, frågorna om hur mycket diamantkypert det finns och om det finns gåsöga i Birkamaterialet. Svaret är – ja, det finns gåsöga! Det finns alltså både och men med klart övervägande del diamantkypert. Det finns även tuskaft, olika ribbade tyger och två fiskben, en märklig omönstrad samt olika andra ylletyger… .

Ett problem är vad det heter på svenska och engelska och att Geijer inte tittade på allt. Geijer did not look at everything!!!

Här kommer därför foton från Agnes Geijers enklare korttext på engelska. Det är en text från 1983, så saker kan ha hänt sedan dess…

As you can see Geijer writes – broken 2/2 lozenge twill or diamond twill (gåsöga?), the 4-end type being most common, and to the extremely fine 3-end type (W14-20). /Är det 3-end type som är gåsöga?/ Two herringbone twills (W12-13). Standard weave (W 10) occurs at least sixty times.

Det är alltså trådar per cm i varp och inslag/ Threads per centimeter in warp and weft.

4-end twill (W10- standard + W11).

Varp/inslag: 28/14, 32/12, 38/14 och 46/15

3-end twill (W14-20) Dreibindiger Rautenköper. Treskaftskypert.

Varp/inslag: 50/17, 52/14 och 60/17

Different twills! Does not look wolly! These are lozenge diamond twills and herringbone. Herringbone is not common.

Diamantkypert in Swedish and sharp cut lozenge twill in english – all confusing! Cut or broken lozenge twill should be the not closed, Diamantkypert, in swedish and not Gåsöga wich is cloesd with a dot.

Tidigare har jag skrivit om grav Bj 838 och i den finns vad som ser ut att vara ”gåsöga” och som ska vara väldigt otydligt. Här.

Nu till det röda tyget här som är diamantkypert.

Här är en bit av diamantkyperten i Birkaflickans klänning. Broken, lozenge twill. De ser ut som små romber och är väldigt fint men är bara runt 18/14. För jämnt och inte tilläkligt rombisk. Men påminner alltså mest om W10.

Nu till Birka III och Gåsöga. 3-end twill (W14-20). Dreibindiger Rautenköper. Treskaftskypert.

Jag känner att jag borde gjort det här för länge sedan… Det är svårt och tar emot på något vis…

Birka III, 27. Dessa W 14-17 ser ut som gåsöga! These wools look like gooseye!

De här superfina tygerna kan vi alltså inte kalla diamantkypert på svenska men väl på engelska. Ser ni att det blir raka kanter och en ”prick” i mitten? Jag blir nästan yr i huvudet av att titta!

Gravar listade med gåsöga men bilderna kan vara på vilken textil som helst. /The graves with gooseye! But the textiles on the pics can be anything!

W14 från grav Bj 521. Ovala spännbucklor, kvinna i kistgrav. /Oval brooches – female in coffin.

Bj 521, do not know which textile it is. Foto: SHM.

Bj 521, do not know wich textile it is. Foto: SHM.

W15 från grav Bj 711A. Skelettgrav. Ej möjligt att utläsa kön. /Gender not known. Obs! I 711B är en kvinnograv med massor av textilier. Kan ha blivit fel!

W16 från grav Bj 466. Kvinnograv i kista. Ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

Bj 466. Skulle kunna vara något av det här… Foto: SHM.

Bj 466…eller det här. Foto: SHM.

Bj 466… eller det här. Ser ut som en stadkant. Foto: SHM.

W17 från grav Bj 838.Denna kvinnograv har jag skrivit om tidigare.

W18 från grav Bj 839. Kvinnograv i kista med ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

Bj 839. Ingen aning vilken bit det är. Foto: SHM.

Bj 839. Intressant låda med trä och textil. Foto: SHM.

W19 från grav Bj 857. Kvinna begravd i kista. Ovala spännbucklor och rundspänne.

Bj 857. Blandlåda. Foto: SHM.

W20 från grav Bj 660 – den med Birkakrucifixet och lunulahänge. Kvinna begravd i kammare. Ovala spännbucklor och stav! I denna grav finns massor av rolig textil.

Färgen är så mörkblå på de hon listar som gåsöga, att den nästan är svart, skriver Geijer.

Fiskben finns i två gravar (so far…): Herringbone (W12-13) Beidrechter, vierbindiger Spitzenköper. Obs! Uppdatering…Här återstår att se om det är fiskben eller spetskypert!!! Tack Anna!!! Mäste titta närmate på fragmenten.

”Fiskben” finns i gravarna Bj 465 B och Bj 602 (står spetskypert i sök i samlingarna).

Bj 465. Kvinnograv i kista med ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

Bj 602. Skelettgrav med ovala spännbucklor.

W21. Det finns även en omönstrad trebindig kypert i grav Bj 464.

Kram
Lästips:

Geijer, A., 1983. The textile finds from Birka. I: Cloth and clothing in medieval Europe, 80-99.

Geijer, A., 1938. BIRKA III.

Hägg, I., 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala universitet.

Vävmagasin. Spetskypert blit till gåsöga och diamantkypert blir till fiskben.

Klappenrocken är färdig. Lämnade den i torsdags på jobbet. Tanken var att färga tyget blåare, då jag trodde det skulle vara blågrönt. Även om grönt är fint. Det här är en variant med sidkilar. Tidigare har jag gjort framstycken och bakstycken lite på skrådden och då behövs inte sidkilar, men jag ville se hur det här blev 🙂

Jag mätte på David direkt, så jag mätte rocken först när den var ihopsydd. När jag mätte började jag med ryggbredden och och sedan längden. Därefter ärmarna och sen mätte jag hur högt upp sidkilen skulle gå genom att stå brevid David och mäta…

Här är måtten med två cm för sömsmån, men det räcker oftast med 1,5 cm. De prickade linjerna är där jag klippt bort lite tyg.

Det här är en ungefärlig klippmodell. Om det blir lite över kan man sy en påse att ha rocken i eller bara för att påsar är bra att ha.

David jobbade inte så fotade mig själv… Hoppas få ett ”rikigt” foto i augusti 🙂

Det går åt väldigt lite tyg i den här modellen.

Den skulle behövt strykas lite… :$

Ärmkilen sitter på ärmens baksida och när jag syr fast den så mäter jag den ”nya mitten” som blir och passar in och syr fast i axelsömmen!

Tanken är att den ska hållas ihop med åtminstone ett ringspänne i höjd med låret. Det har hittats ringspännen i några Birkagravar och de skulle, enligt Inga Hägg, kunna visa på en klappenrock liknande de från vedeltida bilder och fynd från Hedeby (se Birkas orientaliska praktplagg). Några av gravarna på Birka har även en rad med knappar, som skulle kunna höra till rocken.

Geijer har med spännena i en not och noten hänvisar till Månadsbladet från 1878 som Stolpe skrivit i. Länk finns nedan. Hägg skriver om spännena på rocken i Birkas orientaliska praktplagg (s. 207).

Jag tycker det ser ut som att det är ett ringspänne på kanten! Men det är nog önsketänkande…

Den här graven får vara med också. Skulle vara spännande att se hur tygerna är bevarade i dessa gravar! Sen är det Ginters text, från 1981, där han verkar skriva om Östbaltiska rockar med knappar och ringspännen som jag behöver få tag på!

Kram

Lästips:

Uppdatering 20200204: Burr Öhrstöms inlägg i Viking clothing med en fin sammanställning:

https://www.facebook.com/groups/VikingClothing/permalink/10158259439634206/ här

Birkaportalen www.historiska.se/birka där ni kan hitta Stolpes gravplaner innan de rentitades till Arbmans publikation. Här hittar du även Geijers Birka III medsökord. Här.

Arbman, H., Birka I, Die Gräber. Text und Tafln.

Hägg, I., 1983. Birkas orientaliska praktplagg. I Fornvännen. Här.

Hägg, I., 1984. Die Textilfunde aus dem Hafen von Haithabu (The Textile Finds from the Harbour of Haithabu). Bericht über die Ausgrabungen in Haithabu, Bericht 20. Neumünster 1984. 290 pp., 108 Figs. Tack Roger!!!

Geijer, A., 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Stolpe, Hjalmar. En kristen begrafningsplats. Månadsbladet 1878. Här.

Klipp-panik! – S4 Sidenbörsfantasi från bj 597

Kommentera

Jag har sytt två små sidenpåsar i samitum till personalen på Vikingasommar. Samitum är en orientalisk vävteknik, som det finns fynd av från tex. många Birkagravar och från Osebergsgraven i Norge. De har ofta fina mönster och jag ville nu sy en påse till mig själv också. Jag tog tyget jag har minst kvar av, det med den persiska prinsens jaktscen – Bahram Gur, som regerade i Persien på 400-talet.

Området kallas Sogdiana och ligger öster om Kaspiska havet och folket i området var tidiga på att tillverka sidentyger. Sogdiana är som en vägkorsning för Sidenvägarna och många folk har samlats i där genom tiderna. Tyget har jag köpt av Max.

Det här mönstret har hittats uppklippt i remsor och fastsydda som dekor på en skandinavisk hängselkjol ifrån en grav i Pskov i Ryssland, fast i lite annan färgställning.

Fortsättning följer…

Använde ”hela” bredden på tyget! Det är inte så brett… Såg att det blev lite krokigt! Koncentrerade mig på att mönsterpassa…

Vek in en kant upptill.

Använder en syl för att göra hål och har sytt lite knapphålssöm runt hålet.

Flätat växtfärgat garn.

Delade flätan på mitten och trädde i från var sitt håll.

I Birkagrav bj 597 har Hägg tolkat ett sidenfynd som börs, väska eller liknande. Det här är vad jag kom på att göra 🙂 I spännbucklorna, Jansson P37, är det enbart linneöglor, enstaka öglor upptill i båda spännena och 3-4 linneöglor nertill i den ena och ingen ögla nertill i den andra (ibland har spännbucklorna rensats lite).

Ur: Arbman, Birka I, s. 195.

Denna grav har mycket textilier, med de största bitarna av en hängselkjol, men inte så mycket siden. En bygelsax fäst i en järnkedja låg mellan spännbucklorna och både en bit av kedjan samt skänklarna på saxen hade rester av en goffrerad särk.

Hon fick även med sig många pärlor bl.a. av bärnsten och några ametistfärgade, även blå, gröna, vita och gula pärlor, en blå melonformad pärla, en blågröna fayanspärla. Hon bar ett likarmat spänne. Ett runt silverbleckshänge i form av ett sköldhänge låg intill. Hon hade även fått med sig ett nålhus i brons, en sk. Tatingerkanna, en järnring samt att några av hennes tänder är bevarade.

Teckningar av textil i bj 597. Ur: Hägg 1974, s126.

Nedan finns länk till ”Sök i samlingarna” där ni kan titta närmare på textilierna.

Hängselkjol, aprondress, från bj 597. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Här är en av bitarna av hängselkjolen i diamantkypert.

Över ena spännbucklan låg diamantkypert i två lager. En del av hängselkjolen, W10e, kan ha hamnat övanpå bucklan (då kvinnan förmultnat kan den ha sjunkit in). Den översta är, enligt Hägg, numera ljusbrun medan den andra, närmare skalet är mörkblå. Det mörkblå stycket, W10i, har tydliga spår efter spännbucklans ovansida. Den har en nedvikt och fållad kant, som troligen legat vänt in mot mitten (som en kappöppning, min anm.) och kommer därför, menar Hägg från ett plagg som butits över särk och (hängsel)kjol.

Ett ytterligare ylletyg från graven är en blågrön diagonalväv av W36-typ. Ingen kan eller söm har hittats på biten som låg nära kistan. Under diagonalkyperten fanns ett mönstervävt stycke som klätt en dyna stoppad med fjädrar, se 597:4. Mellan dynan och diagonalväven låg enligt Geijer ett litet stycke siden eventuellt från en väska eller liknande. Kanske det är en liten relikväska.

Hittade den här som ska vara en bysantinsk liten sidenväska från 800-talet. och den ska finnas i Schweiz, på St Michael av Beromünster. Jag hittade informationen på Pinterest men Mechild Flury Lemberg har skrivit om den.

Det här betyder att jag borde sätta dit en längre rem, trä dragsnoddarna genom tyget samt göra tofsar på dragsnoddarna…

Bärnstenspärlan. Ur: Arbman, Birka I, Taf. 115.

Del av ett sköldformigt hänge. Ur: Arbman, Birka I, Taf. 97.

Några av pärlorna. Ur: Arbman, Birka I, Taf. 122.

Kram

Lästips:

Vedeler, M. 2014. Silk for the Vikings.

http://urd.priv.no/viking/smokkr.html

https://www.apollon.uio.no/english/vikings.html

Hägg, I., 1974. Kvinnodräkten i Birka.

http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=801&zone= Här.

Geijer, A., 1938. Birka III.

Björköäventyr och reality TV

Kommentera

Igår var jag med på tvinspelning igen ? Tok tok! Så nu måste ni titta i höst 😉 Veronica ringde härom dagen och frågade om jag ville vara med och jag tänkte ”varför inte” ? Så igår morse tog jag åttafärjan till Adelsö, mot Björkö, och det var en vacker morgon. Mamma skjussade mig -Tack! Jag visste inte exakt vad som skulle hända och jag var inte på topp efter bara fyra timmars sömn, men det är alltid ett äventyr att åka till Björkö!

Hade på mig mitt halsband efter grav bj 632 och mitt ”vita kattskinn” – det är egentligen en vit kanin…

Reality TV när det är som bäst ?

Undrar just vad vikingatidens människor tänkt om de plötsligt dök upp! ?

Tog mig även en titt i museet och såg för första gången lädret som kom upp under utgrävningarna i hamnen!!! Det ska vara delar av en sko möjligen ? Birkas första i så fall! Skulle vilja titta lite närmare på den!

Sländtenen, som jag kanske ska skriva om, var också utställd ? Får se om det blir av. Det är också den enda jag känner till, men jag vet inte om allt som hittats i Svarta jorden.

Tyg i en tjärsvabb! Ser ut som kypert.

Jag passade även på att skrämma turister genom att sova en stund i ”mitt hus”. Det var lång väntetid, men det passade ju bra för då hann jag piggna till! Min grejer är kvar från förra året så det kändes som att komma hem.

Nya saker ska göras på en gammal plats ? TV-pickninck…

Nässlor och vitmåra = en rödrosa näsduk 🙂

Plockade även en märklig sorts bukett…

Kajsa skär <3

Fina bryggan.

Skyddad hamn!

Litet nytt och fint odlingsland i Kvarteret.

Der blev en lång och stundrals väldigt märklig dag!!!

Tack Veronica för att du fotade 🙂

Jag trodde dagen hade slut på överraskningar och då dök den här lilla bävern upp! Under alla 20 år som jag åkt ut till Björkö så har jag aldrig tidigare sett en bäver!

Ever an adventure!

Kram

Redskapsband i siden och sidenöglor i den vikingatida kvinnodräkten från Birka

6 svar

Jag håller nu på med personalkläderna till ”Viking för en dag”, fast det är mer som Vikingasommar. Gården på Historiska är öppen från 20:e juni till slutet av augusti! I år är temat Vikingar i Österled, ”Från Östersjön till Bagdad”, och kläderna ska följa temat. Så jag har suttit och letat detaljer i Häggs Kvinnodräkten i Birka 🙂

Syr i tyget som är mer eller mindre en kopia av de vikingatida S4-tygerna, samitum, från Birka. Jag har köpt sidenet av Max 🙂 Mönstervävda tyger av kraftig väv användes som dekorationer och redskapsband, kantningar, öglor och kanske små börsar. När större sidenbitar ihopfogats skulle det även kunna röra sig om olika plagg, som i båtgraven i Gamla Uppsala, med en sidenfodrad sidenjacka! (Mer om siden kommer). Eftersom tyget är slätt på båda sidorna och avigan och rätan är olikfärgade, så får jag två band av samma tyg i olika färg 🙂 Undrar om de tänkte på räta och aviga på vikingatiden? Hägg skriver ibland att avigan är vänd in mot underlaget, men kanske är det då vikkanterna som styr vad som är avigan?

Sydde först öglan upptill fel! Den måste vara öppen så att nålhuset hänger rakt på bröstkorgen… Lärdom 🙂

Det hittats rester av siden i flera spännbucklor i Birka, med bandet nedåt mot hängselkjolen.

Av alla gravar med spännbucklor, som Hägg har med i fig. 56 – Spännbucklor med hängselöglor och redskapsband – som är gravar med siden i form av band eller ögla under spännbucklorna, är det oftast endast siden i ena spännbucklan. Det går inte att avgöra utifrån tabellen och det är en ögla eller ett band (!), men lägesangivelsen är ”vid nålfästet” – alltså nedåt för sidenet mot hängselkjolen! Förutom i gravarna bj 517 och 856?, där en sidenögla finns vid nålhållaren, men då kanske spännena i de gravarna vara fastsatta med nålarna nedåt? Ingen grav har endast sidenöglor, de förekommer alltid tillsammans med flera linneöglor eller (i en eller två gravar?) ylleöglor till hängslena. I grav Bj 556 finns eventuellt alla tre sorter i ena sp.b.! Gravarna med sidenögla eller band är: Bj, 465, 508, 517 (obs), 539, 543, 550, 556, 557, 577, 594, 625?, 629?, 630, 633, 637?, 739, 757, 824A (se tidigare blogginlägg), 834B, 839, 849, 856 (obs) och 1084.

I Bj 465 ser det ut att vara ett redskapsband som hänger ned under spännbucklan. Ur Hägg 1974.

En av gravarna, Bj 556, har ett sidenband med en silverögla! Ur Hägg 1974.

I några av gravarna finns siden nedtill i båda spännbucklorna: Bj 508 (ej avbildad), 543, 550, 577, 594 (ej avbildad), 739 (ej avbildad men teckning av annat siden finns), 757 och 849. Jag undrar nu om dessa är sidenöglor som kan ha suttit på ett extra förkläde eller om det rör sig om redskapsband…???

Siden i Bj 543. Ur Hägg 1974.

Bj 550 med sidenband. Ur Hägg 1974.

Bj 577 med siden i båda spännbucklorna. Ur Hägg 1974.

Siden längst fram (?) i spännbucklorna. Ur Hägg 1974.

Tänk om det gick att se hur de såg ut i sina kläder!!! Även om det var på dödsbädden :'(

Slänger in lite om ylleband också 🙂 Få gravar har ylleöglor på alla fyra platser, dvs både uppe och nere i båda spännbucklorna, vilket borde betyda att hängslena är i ylle. De är: Bj 507, plus en linneögla; Bj 835 plus linne i ena spännbucklan; Bj 1084 plus ett i siden samt Bj 1090 med en extra linne. Några gravar till har ylleöglor men det tokiga är att ibland har spännbucklorna rensats på textilier. Så möjligen, möjligen bara, var det ylleaxelband även i Bj 479, 551, 585, 825 och 973.

Håll tummarna för att det blir fint med alla små sidendetaljer 🙂 Jag kommer sy på det här de närmaste veckorna. Är det något som blev otydligt, hör av er så uppdaterar jag 🙂

Uppdatering:
Försök till svar på Annas fråga: Endel är det men Hägg anger inte det i sin lista. Om jag tittar på teckningarna så är det det i grav Bj 465 är det angivet som S4, sidenkypert, även i Bj 543, 550, 556, 577, 757, 824, 834 och 844. Hittar inga andra S. Tack 🙂

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1974. kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

http://urd.priv.no/viking/smokkr.html här.

Malmius, A., 2001. Textilanalyser. I: Båtgravar i Gamla Uppsala, Spår av en vikingatida högreståndsmiljö, Else Nordahl. Uppsala, Aun 29.

Krigare och kulturkontakter

1 svar

Igår fick vi en fantastisk föreläsning av Charlotte om vikingaresorna i Österled! Vikingatiden är en spännande period och det är viktigt att komma ihåg att den var speciell med alla resor kors och tvärs, att det fanns krigare av olika slag, att det fanns en organiserad trälhandel och att det är mycket som vi fortfarande inte vet. En ny bild med kvinliga krigare är påväg fram inom forskningen, ett ämne som Charlotte berättade inte var lika kontroversiellt för över 100 år sedan som det är idag.

Charlotte skrev sin avhandling om vikingatida krigare och nu har hon fått finansiering för 10 års fortsatt forskning om vikingatiden!

Den här Birkagraven, grav Bj 581, har länge ansetts vara en av de finaste krigargravarna på Birka och forskare har menat att alla krigare var män. Men nu visar det sig att detta sannolikt är en kvinna. Mer info kommer snart men det går att läsa om graven i Charlottes och Annas artikel i boken Vikingatidens kvinnor.

Spåren efter skandinaver finns i ett stort område och sakerna de tog med sig hem tillsammans med runristningar och skrivna källor visar att de tog sig ända bort till Sogdiana 🙂

Läs mer:

www.historiska.se/birka

Stolpes gravplaner mm. Här.

Hedenstierna-Jonson, C & Källström, A, 2014. The Urban Woman, I: Vikingatidens kvinnor. Colman, N & Løkka, N, (Red). Oslo, s. 187.

Hedenstierna-Jonson, C. 2012. The Urban Woman I: Birka Nu. Pågående forskning om världsarvet Birka och Hovgården. Red. Hedenstierna- Jonson, C. The National Historical Museum, Stockholm. Studies 22. Här.

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här: