Etikettarkiv: arkeologi

Senaste Birkaforskningen på Birkamuseet

image

Cool flyglaserscanning över Björkö och Hemlanden! Utställningen på Birkamuseet med de senaste forskningsresultaten är väl värt ett besök! Veronica håller fingret vid en terrass vi varit väldigt nyfikna på länge 🙂

image

Georadaren är också fantastisk. Här över området som jag skrev min CD-uppsats om… Förlängningen av Stadsvallen fram till Borg. Jag vet inte riktigt hur det ska tolkas, så längtar efter att läsa deras rapport! Det går att se bortodlade gravar. Eller om det kanske är något grophus som gästande fick bo i som i Hedeby 🙂 Fast troligtvis är det gravar.

image

Har syns gränderna i bortre delen av Svarta jorden, där staden en gång låg. Områden med väldigt smårandigt är schakten som Stople grävde på 1800-talet och som inte tidigare varit känt var de grävdes!!!

Kram

Birkaväska och fina finska vänner

image

Väskbygel till Birkaväska / Birka bag 1, foto Nina Eklöf.

Förra året hittades två väskbyglar i trä, till två olika väskor, i sundet utanför den vikingatida staden Birka. Ett område har ett, har jag för mig, en meter tjockt fyndlager och i det kom det fram många olika träsaker,  fröer, nötter, läder och tyg. Foto: Nina Eklöf tror jag.

image

Närbild av väskbygel till Birkaväskan / Birka bag 🙂 Tycker det ser ut som gubbar med stora ögon. Foto: Nina Eklöf.

image

Denna fina Birkaväska / BIrka bag har marinarkeologerna Maja och Eve gjort efter det ena handtaget 🙂 Foto: Nina Eklöf 🙂

image

Jag fick två av dem att göra en egen väska av 🙂

image

Fina!

image

Finskt mönster på brickbandet.

image

image

Nu ska jag tälja och sedan välja tyg till min väska 🙂

image

Båda väskbyglarna. Foto: Nina Eklöf.

Nederst är en bit av det andra handtaget. Vore kul att göra en sådan väska också.

image

Kram

Tack Maja & Eve! Kram

Lästips:

Satchels and Bags in the Early Middle Ages

Uppdaterar med blogginlägg om Hedebyväska:https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/

Mot ”Odysseus grav” idag

Okej, nu har jag googlat… Ingenstans i Poros står det att bronsåldersområdet finns här, vilket grävts ut arkeologiskt och jämförs med Schliemans fynd av Troja! Hade inte chauffören berättat, för att jag frågade om arkeologiska fynd i området, så hade vi missat att det fanns här! Det är ju inte Ithaka som är ”Odysdeus” området – det är ju Poros på Kefalonia!!!

Vi ska gå dit efter frukost så fortsättning följer 🙂

image

Påväg…

image

Det här är det mykenska landskapet!

image

Riktigt soligt och varmt på vägen. Första gången jag inte fryser på resan 🙂

image

Framme vid graven – ”Tholos”. Det är en stor, välvd grav och den är byggd på en äldre gravplats. På sidan om hittades det under utgrävningar 72 begravda personer som flyttats, med några av sina gravgåvor, till en kammargrav när den stora graven byggdes. Den äldre graven kollapsade ca 1350 BC. Föremålen från den äldre graven visar på att det varit ett starkt, mykenskt centrum här och det kan vara det ”Ithaka” som Homeros beskriver! Det har ännu inte hittats några bronsålderslämningar på ön Ithaka.

image

image

image

image

Kammargraven utanför och fynden därifrån. En kvinna visade oss i rapporten. Sigillet med lejonet som äter ett rådjur (?) ska vara det som symboliserar den mykenska kungafamiljen här.

image

image

image

Fick lite svindel inne i graven för det vara bara ett halvt litet golv därinne 🙂

image

Vi gick inte stigen till akropolisen och resten av fornlämningarna för vi hade sandaler och det är fullt av giftiga ormar på marken och i träden… Eller kanske inte i träden… Men vassa buskar så vi skulle ha haft mer på oss på fötterna och benen. Ni kanske kan ana murar och akropolis ”mitt på” berget.

image

Den här stackarn hade blivit påkörd…

Kram

Lästips:

http://www.freerepublic.com/focus/news/1490367/posts

https://greece.terrabook.com/kefalonia/chapter/culture/archaeological-sites

http://www.smithsonianmag.com/people-places/odysseys-end-the-search-for-ancient-ithaca-112739669/

http://www.odysseus-unbound.org/news.html

Eller sök på Odysseus tomb Poros

Fortsättning 26 juni:

Pratade med en arkeolog idag, som grävt här på ön flera säsonger.

Tholosen är från bronsåldern BC 1350 medan kammargraven under, djupast ned, är äldre – BC 1400 någonting.

”Akropolisen” är en mur från omkring BC 400 och istället har det hittats två absidhus från bronsåldern på berget. Mellan dessa och gravområdet går det en (eller två) prosessionsvägar, vilket är ovanligt. Det har ännu inte hittats något palats liknande det Mykenska. Däremot finns det flera tholosar på ön.

image

image

Mellan passet, där vägen går idag gick det vatten in till en ”lagunhamn” lika som den i Vathi! Vattnet var alltså högre. Dessutom var floden igång året runt och de furuträd som fälldes på berget fick flyta ned för floden. Dessa träd användes under bronsåldern för att bygga det minoiska Knossos på Kreta!!!

Coolt!

Palmyra – ett världsarv under hot!

Palmyra, eller Tadmor som ät det lokala namnet på staden och som även användes under antiken. Palmyra är ett grekiskt ord och det är det namnet som användes i de klassiska källorna. Palmyra ligger mitt i Syrien  mellan Medelhavet och Eufrat och hotas av IS. Platsen finns i kilskriftskällor från åtminstone1800 fkr och från 1500 f.Kr. från en plats som heter Mari, men staden blomstrade på 100- och 200-talet e.Kr. i och med karavanhandel.

image

Antikvetaren, och min arbetskamrat, Fredrik Helander visade idag två antika reliefer från Palmyra som finns på Medelhavsmuseet. Emelie och jag fick en förhandsvisning 🙂

image

Ansiktet utfört i kalksten föreställer en präst och är en djup, rund, relief till ett gravmonument. Det är huvudbonaden som visar att det är en präst och i pannan sitter en romersk kejsare. Antagligen var han en präst i Bel-kulten, den viktigaste guden i området. Bel var en fruktbarhetsgud! 1876 köpte Herman Napoleon Almkvist huvudet i Palmyra och det var hans sonson som donerade det till museet. Hermann skrev brev hem från Syrien och det skrevs om hans resa i Svenska tidningar. Att irisen i ögat är markerad men inte pupillen visar att den är äldre än reliefen nedan.

image

Den här gravreliefen i kalksten tillhör Nationalmuseums antiksamling, som de flesta av museets föremål och köptes 1961 på en antikauktion i Schweiz. Palmyra är lite annorlunda från andra karavanstäder för det finns många bevarade inskrifter på språket arameiska på föremålen. Skriften på denna relief är palmyrensk men skriven på arameiska. Den syns på mannens vänstra axel och det står ”Ogeilu” som förmodligen var mannens namn. I handen hållare han möjligen änden av en palmkvist och han bär toga, en romersk dräkt. Palmyra ligger stilmässigt mellan Rom och mellanösterns kultur.

Palmyra fungerade under antiken som en buffertzon mellan romarna och partherna, och senare sassaniderna. När romarriket försvagades under 200-talet tog Drottning Zenobia ett grepp om området och lade 269 e.kr. under sig ett eget, enormt rike på bekostnad av romarriket och det sträckte sig över hela Mindre asien och Norra Egypten. Hon höll det i fyra år tills dess att kejsar Aurelianus besegrade henne och även plundrade Palmyra. Staden återhämtade sig aldrig efter det.Kejsaren tog Drottning Zenobia med sig till Rom och där levde hon i husarrest resten av livet. Visserligen i lyx och med tjänare.

Palmyra var 400 ha då och 40ha av den gamla staden ligger idag innanför muren och är ett av våra Världsarv.

Precis som Pompeji, men inte lika omtalat, inspirerade Palmyra till klassisimen under på 1700-talet men inga svenska grävningar har gjorts där. 1988 var det en stor utställning på Medelhavsmuseet med inlånade föremål från Palmyra.

Idag vill IS förstöra Världsarvet Palmyra. De har sagt att de inte bryr sig om att förstöra byggnaderna, men de vill förstöra ansiktena…

image

image

Museet skämms ibland över hur föremålen kommit till Sverige – tex. genom köp på auktioner, grävande i andra länder och hemsläpade. Det är inte längre tillåtet! Men det är kluvet när det nu sker det som sker i Syrien, när föremål som dessa kanske kommer att förstöras för all framtid! Människor förstörs också och att förstöra kulturarv är även en mental krigsföring!

Tack Fredrik för en bra genomgång!

Kram

Fuskar…lite bronsålder :)

image

Tillverkar ”bronsålderbälte” i ull – tvåfärgat! Antagligen fanns inte bandgrindar då utan jag skulle plocka trådarna, men det skulle ta på tok för lång tid 🙂

image

Det här gjorde jag enfärgat och det blir så fint! Har förenklat tofsarna. De har sytt och vävt fantastiska saker på bronsåldern och någon gång skulle jag vilja ha tid att lägga ned timmarna som behövs för att göra dem full rättvisa 🙂

Var verkligen allt på bronsåldern brunt? Även tvåfärgat i brunt…?

Kram

Första dagen i Odense på glaspärlekurs

Det har varit en bra dag! Åt frukost och sedan har det handlat om vikingatida ugns- och  glaspärletillverkning 🙂

image

Först visade Tomas. Ugnen är som en miniatyr av fynd av ”vulkanugnar” som hittats i Ribe. De vikingatida var större och vedeldades och till de vi gjorde idag används kol. – Ja, jag vill bygga ställning och bälgar hemma!

image

Tomas visade enkla pärlor först. Och sedan några avancerade…

image

image

Och de här är de som höll för mig idag. De första fyra sprack… En röd 8a!

Känner mig nöjd och glad!

Kram

Museistopp i Köpenhamn påväg till Odense

image

Det är fint och annorlunda i Köpenhamn 🙂

image

Drottning Margarete har ett fint porträtt på Nationalmuseet! Jag har träffat henne på Björkö när det var silverbröllop för kungen och drottningen  – hon var trevlig och köpte en vikingakniv!

image

Helt hopplöst svårt att fota med telefonen! Det här uroxebenet med figurer på pratar jag om nästan varje dag på jobbet och här i montern låg det. De små figurerna syntes knappt och det kändes lite konstigt, för det är ett av mina absoluta favoriter från mesolitikum. Annars var det spännande att se den gigantiska mängden av föremål som de ställer ut!!!

image

Guldskålar i massor…

image

Coolaste figurerna 🙂

image

Och så lite kläder förståss 🙂 Hatt och ”tunika” från Lindholmshöje eller den andre. Ska kolla upp. Svårt att fota här med, men tog kort med kameran och jag hoppas de blev bättre.

image

Selfie framför Hjortspringsbåten. Den var mycket större än jag trodde!

Återkommer med lite mer info.
Kram

Hematit – eller blodsten – småstenar i forntiden?

Satt och letade efter bronsålder i den gamla danska ridskriften Skalk igår och snubblade över en liten artikel av Henrik Thrane om make up och en röd sten, som en minerolog bestämt som hematit och som förekommer i Norge. Den blev funnen i en bronsåldersgrav i Tobøl, i Danmark. Eftersom det inte fanns någon bild i artikeln (Skalk nr. 1, 1982, baksidan) så har jag lagt in bild från Naturhistoriska på hematit…men den är inte röd…

image

Foto: Naturhistoriska riksmuseet.

Bronsåldersgraven (Skalk 1961:4) var en rik ekkistegrav med dolk, smyckeknappar av brons, guldörring och bärnstenspärlor. I graven låg även en svart pärla av jet, kanske från Brittiska öarna, en bronsnål liknande en nål längre söderifrån samt ett bronshjul, som solsymbol eller liknande hjulen på stridsvagnar i medelhavsområdet. Dessutom låg det alltså i graven en liten röd sten, som var lite glatt/plan på vissa ställen men annars rå.

Han menar att om stenen rivs och blandas med vatten så blir det en fin rödbrun färg som användas som färg – kanske till smink eller ansiktsmålning för män. En likadan sten har även hittats i en järnåldersgård i Vendsyssel (Jørgen Lund, Skalk 1980:1, s 29).

image

Så här ser stenen från Overbygård, i Vendsyssel, ut och Lund skriver att det är såkallad hæmatit och rødjernsten.

Hematit har även följt med i en mansgrav i Skåne och i en mansgrav i Nordtyskland. I Egypten sminkade sig under bronsåldern både män och kvinnor och det finns kulturkontakter och fynd i form av stolar och pärlor under bronsålder. Sminkning för att vara snygg, visa social status eller liknande är möjligt men den kan även ha använts som skydd mot onda andar.

Jag kom att tänka på Egypten. I Egypten är faraoskulpturer ibland målade röda i ansiktet, som Sesostris på Medelhavsmuseet, för att visa att farao skyddar folket mot döden.

image

Min målarblocksteckning av Sesostris 🙂

I Birkas Svarta jorden har det nyligen registrerats flera stenat av hematit, men jag har inte sett dem eller ens någon bild. Undrar just vilken färg de har och var de använts till? Ibland kan nya föremålskategorier dyka upp enbart för att någon fått upp ögonen för dem i fält eller i magasinet. Kanske finns det massor av märkliga stenar som ingen brytt sig om att spara på eller skriva om… En arkeolog på AU berättade härom veckan om sina små stenfynd på en utgrävning och på Cypern i Aija Irini låg det 72 st ( har jag för mig) små, släta ”sjöstenar” på golvet i ett litet rum daterat till bronsålderm på kultplatsen – kanske miniofferstenar till den stora kultstenen som låg på altaret. Det var och är ovanligt att arkeologer sparar stenar som dessa och de är inte med i utställningen på Medelhavsmuseet.

Är det någon fler som hittat underliga stenar i arkeologiska sammanhang?

Kram