Helgö och våra hus i snöskrud 🙂
Som jag har längtat efter ljuset. Det var verkligen fint påväg hem från jobbet idag, men fastnade i kö som visade sig bero på att en lastbil glidit på tvären över vägen. Jag fick sedan köra 20km/h ned från Nyckelby.
Hoppas det håller i sig. Att det blir ljust nu. Undrar hur många som längtade efter ljuset här på vikingatiden? Då låg våra hus på kanten nere i vattnet…
Kram
Det är lite mer än mitten av augusti och jag mår inge vidare. Påväg till systern hos min husläkare så var fälten så fina med sina halmbalar eller vad det nu är, så jag fotade från bilfönstret påvägen hem. Mamma skjussade mig.
”Det ser så gott ut”, som min mamma brukar säga.
Jag behöver vila och acceptera hur det är med fibromyalgi, men samtidigt vill jag inte det. Jag vill inte acceptera att jag ska ha det så här. Jag vill vara utan smärta och vara glad.
Kram
Det är så vackert på Mälaröarna ibland. Jag stannade och fotade med mobilkameran.
Jag är så lyckligt lottad som bor här. Många människor har trampat förbi här. Undrar hur de som bott här de senaste 1000 åren kännt sig, om deras liv varit hårt eller om de nöjt vandrat, eller ridit,fram längs vägarna. Det finns en gammal hålväg nära här och nu kan jag bara susa fram med bilen… Fast härom dagen blev det tydligt hur skört det är, fastnade bakom en buss som åkt av vägen i snöyran och det eftersom det är enda vägen blev det lång väntan. Men sen kom grannen och hämtade mig 🙂
Önskar bara att kroppen var lite bättre och hoppas det blir en varm sommar – och att våren stannar nu när snön smält bort igen!
Kram
När jag gick iväg tänkte jag inte så mycket på hur jag skulle hålla reda på vilka inställningar jag gjorde när jag tog bilderna. Jag tycker inte det blev så stor skillnad mer än att ljuset blev annorlunda. jag fotade framförallt på A och växlade mellan ”appeture”, dvs storleken på ljusinsläppet, 5 och 11 (ungefär för porträtt och landskap).
Fina ängen. Ville att det skulle se lite gammeldags ut.
A5. Mellan dessa två ser jag inte så stor skillnad. Kanske syns mer nu…
A11. Jag tycker båda ser lite suddiga ut…
Men sen när jag tog riktiga närbilder blev det större skillnad.
A5
A11. Här blir det större skärpedjup och då lite rörigare…
A5. Blev lite mörk.
A11 (om jag inte minns fel…)
Jag behöver nog komma på ett bra system för att minnas vad jag provar 🙂 Men det var kul att experimentera lite idag. Kanske A5, A8, A11 och sen automatisk eller så! I varje fall ta med en lite anteckningsbok om jag behöver. Vore kul att förstå vad det är som blir bra och inte…
Kram
Har varit ute en sväng och provat den nya kameran – en Nikon d3100. Den är iof tre år gammal på marknaden. Fotona i detta inlägg är dock från mobilen… 🙂
Jag gillar att mobilen gör mjuka bilder ibland.
Får se om jag hinner lägga upp dem från kameran idag. Det är ju inte lika lätt som från telefonen. Hoppas de blev fina och olika…för jag expetimenterade med olika inställningar…
Kram
Vägen in till Dubai downtown är imponerande!
Tornet är Burj Khalifa! Världens högsta byggnad…
Det byggs överallt.
Dramatiskt!
Det finns även lägre hus i den äldre stadsdelen. Kontrasternas stad.
Sen har de öknen, där de har som ”kolonilotter”, dit de åker när de är lediga 🙂
Kram
Ett foto från Vällingby, taget av Sune Sundahl 1954, Plaskdamm i Vällingby Centrum, skulle lika gärna kunna ha tagits på tidigt 1970-tal. Det tillhör Arkitekturmuseem men finns på Wikipedia.
Kvinnan som sitter på kanten ser ut som min mamma och barnet som är lite brunare än de andra i andra änden av fontänen ser ut som jag 🙂
Bild från nätet, verkar vara gammalt vykort.
Jag badade där när jag var liten och vi åkte till Vällingby för att handla på Tempo, ofta även med mormor Aina. Det jag minns bäst var den gången då jag fick min Snobben – ett lite sandfyllt gossedjur som jag sedan inte kunde vara utan och som jag gjorde ett rött litet halsband till.
Fotografierna ovan har sedan inspirerat ett frmärke, av G. Malmfors. Jag har ramat in det som en minitavla och tycker är ett fint sätt att minnas min barndom.
Kram
Sitter och tittar på Iron Man 3 och syr på en vikingasjal – Dåtid, Nutid och Framtid på samma gång 🙂 Som Urd, Skuld och Verdandi :-), de fornnordiska nornorna.
Ikväll ska Allan och jag smälla lite smällare i trädgården. När jag var liten, i Allans ålder, i Hässelby gård var vi ett år uppe på höghustaket och kastade ner lite större chinapuffar på människor som gick där nere (!). Vi räknade ut att de skulle smälla i luften ovanför dem. Det var inte snällt och jag kan få panikattacker när jag tänker på hur vilda vi var och hur farligt det var. Förlåt!
Nu har året vänt och ljuset kommer tillbaka. Jag önskar att jag fick vara med om (som en osynlig deltagare ) fester och årsritualer som urspelades här på Helgö under järnåldern. Men skulle jag tycka det var vackert eller skulle jag bli vettskrämd…? De önskade sig ett bra, fruktsamt och fredligt, nytt år de med!
Hur kommer framtidens önskningar se ut? När Allan är stor och hans barn 10 år?
Jag önskar Er alla ett bra 2014 och hoppas allt händer som ni önskar Er!
Kram, Linda