Statist och Bj 1131

I tisdags var Allan och jag med som statister i SVT’s nya satsning på Sveriges Historia, som ska sträcka sig över hela historien från istid till nutid. Hösten 2023 ska den börja gå på tv.

Jag var med för några veckor sedan och nu skulle det bli ett nytt avsnitt och jag behövde lite nytt att ha på mig.

På morgonen satte jag ihop smycken efter grav bj 1131, men jag kommer inte längre i min röda hängselkjol i diamantkypert, så den stämmer inte i tyget. De tyckte att jag skulle ha en brun hängselkjol så jag sydde en ny. Tyget är en fin diagonalkypert som är så tät att det var svårt att sy i det. Det är nog till och med det värsta tyg jag någonsin sytt i!

Både Agnes Geijer och Inga Hägg har med graven som en 900-talsgrav (Geijer s. 174 och Hägg tabell fig 53). Graven innehåller tygerna W10 och W35 samt linnetyg.

Birkatyg W10, diamantkypert. Ur Geijer.

W10, som är en fin diamantkypert, kommer från ovansidan av spännbucklan, som är av typen P51, och linnet kommer från insidan.

Birkatyg W35, diagonalkypert. Ur Geijer.

W35, som är en trebindig kypert, kommer från ett trattliknande, runt spänne. Jag har aldrig tidigare lagt märke till det spännet.

Det trattliknande rundspännet med W35. Ur Arbman, Birka I.

Utöver det som står i Geijer så finns det uppgifter hos Hägg om linneöglor i spännbuckla I. Enligt tabell fig 56 finns det 2 linneöglor vid nålhuvudet och 3 linneöglor vid nålfästet. Det verkar inte ha funnits två spännbucklor, utan bara en.

Det likarmade spännet, Arbman Taf. 81:4.

Från det likarmade spännet finns ingen notering om textil. Men i Mis står det att det finns en textil tråd från graven.

Gravskiss där nr 1. är spännbucklan, 2. det likarmade spännet, 3. det trattformade rundspännet och 4. är de 66 pärlor. Nr 5 och 6 är en kniv, resp en sax.

Hon fick även med sig en bygelsax med bronspressbleck på bygeln och en kniv med silver band. Enligt gamla Sök i samlingarna finns det även ett nålhus i ben, som det också finns textil på, men det är inte med i Arbman.

Skärmdump från Sök i samlingarna.

Smyckena ligger som om rundspännet hörde till något under hakan. Pärlorna ligger ovanför spännbucklan och det likarmade spännet i graven. Har de hamnat upp och ned? Det saknas en spännbuckla eller bar hon det likarmade spännet istället på ena sidan? Det ser ut så på pärlorna. Eller fick hon bara med sig en spännbuckla och det likarmade spännet är till en kappa?

De 66 pärlorna i glas, bärnsten, karneol och bergkristall.

Så underst bar hon förmodligen en linnesärk och sedan möjligen en linnehängselkjol i omlott, eftersom det var så många hängselöglor. Eller om extraöglorna var till saxen och kniven, även om de ligger på andra sidan från spännbucklan? Utanpå detta bar hon möjligen en kappa och överst en sjal i diagonalkypert.

Diagonalkypert skulle iof även kunnat vara en klänning, även om det inte ligger under spännbucklan, med ett annorlunda spänne i halsöppningen.

Diamantkyperten låg utanpå spännbucklan, på toppen av den. Ibland ramlar smyckerna in i tyget efter ett tag i graven. Så det skulle kunnat vara en kappa i diamantkypert.

Det var inte en så tydlig grav men det är det ju sällan 🙂 Sen är jag nyfiken på om det syns textil på det likarmade spännet och om nålhuset har notering med gravnummer på sig. Det har blivit fel i Arbman med kniven, som står att den kommer från grav 1130.

Nagelörten, även Vårälskling, blommade på Stadsvallen.
Inspelning i Hemlanden.
Offerträd.

Lästips:

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern.

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Holger Arbman, 1940 & 1942. Birka I, Text och Tafeln.

Sök i samlingarna.

Björkvispen – ett tusenårigt vårhantverk

I Årbybåten hittades förutom en person, en häst och en hund, tillsammans med husgeråd och ett spelbräde, även en liten björkvisp. Jag har en likadan i köket.

På våren, när saven stiger i björkarna så klipper jag björkris och tillverkar björkvispar. Det hör våren till. Saven gör att barken på de tunna kvistarna släpper lätt och jag kan knyta ihop knippena med en virad kvist.

”Knippet” är enligt utställningstexten ett av redskapen i en ritual som utfördes vid begravningen – vidare står det ”Ritualen kallades hlauttein på fornskandinaviska och syftade till ta del av det ödesbestämda, och det kommande”. Björknippet låg bredvid benen från en höna. Tillsammans har de i utställningen tolkats som lämningar efter en rit som utfördes i samband med begravningen för att sia om framtiden. Hlaut betyder här ”lott” och kan jämföras med uttrycket ”ödets lott”. (Jag måste undersöka denna översättning). Hönsben hittas i många gravar, men hittade tillsammans med björkris i en grav är unikt.

I den medeltida, isländska Eyrbyggjasagan beskrivs ett Hov (som en helig byggnad) där det i en sidobyggnad fanns en ”stalli” (som ett altare med gudarbakom). På stalli skulle det stå en ”hlautbolli” med offerblod i och med en hlauttein (en blotten) så stänktes blodet (hlaut) runt ikring med i samband med blotet. I hovet var det fristad från allt våld.

Men vill man stänka lite idag så går det bra att använda björkvispen till just stänkmålning. Min mormor stänkte tvätt med en björkvisp när hon skulle stryka. Och nu en helt ovetenskalig tanke… tänk om stänkmålning är en kvarleva av forntidens offerstänkade? Eller är det bara ett fint sätt att dekorera i tex hallen där det kanske annars blir lätt fläckigt på väggarna? Vad tror ni?

Jag skulle vilja kunna ta mig tillbaka i tiden och se vad de gjorde med den. Stänkte de blod när de begravde personen i Årbybåten?

21062, 107469_HST, risknippe från Årbybåten, Rasbokil sn, Uppland. Datering vikingatid, omkring år 900. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Lästips:

Olof Sundqvist, 2007. Kultledare i fornskandinavisk religion. Opia 41.

Rune Palm, 2013. Vikingarnas språk, 750-1100.

Freja eller kvinnan från Öja på Gotland

Den här kvinnofigurinen har jag skrivit om tidigare är nu utställd i nya utställningen Vikingarnas värld. Hon är fortfarande inte så känd, vilket hon säkerligen skulle ha varit om hon hade tolkats som Gudinnan Freja.

Kvinnofigurin från Öja på Gotland. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Hon har håret uppsatt i en knut och hon påminner om Freja från Aska i sättet hon håller armarna runt sin mage, vilket tolkats som en gravidmage.

Knuten på Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Hon är 52 mm lång och tillverkad i kopparlegering och dateras till vikingatiden. Den är lite grovt skulpterad, men ansiktet är milt och utrycket fint med armarna om magen. Jag önskar jag visste vem som gjort henne och för vilket syfte. Figurinen hittades vid Hoburg (tg? ) och inlöstes 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Det räknas som ett lösfynd.

Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Som jag skrev tidigare så ser hon ut, på ryggsidan, ut att ha ett bälte. Kanske har hon en lång klänning med ett bälte? Eller är det en lång kjol med en jacka och det är jackkanten som syns? Har hon en krage?

Detalj.

Det ser även ut att vara någon sorts ränder bakpå halsen, vilket skulle kunna vara ett halsband. Eller så är det en synvilla… Önskar jag kunde titta på henne lite närmare. Nu är hin utställd i monter 16, som handlar om kvinnor under vikingatiden.

Inv. nr. 3053, 457610_HST. Öja, Gotland. Foto: Ola Myrin och Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Lästips:

Kvinnofigurinen från Öja, monter 16. Vikingar.historiska.se https://vikingar.historiska.se/object_details.php?object=457610_HST&e=no&l=sv

Porträtt av Harry

Efter att jag delat porträtt som jag målat på Instagram , så fick jag ett uppdrag. Jag fick foton på lilla Harry och har målat honom i akvarell.

Harry klar
Harry utan ögonfransar, nästan klar
Första teckningen

Det var väldigt lärorikt! Och jag ska fortsätta måla porträtt och lära mig 🙂

Kram

En orientalisk ring från Svarta Jorden på Birka

För några år sedan skrev jag, tillsammans med flera andra om den sk. Allahringen, här är en liknande ring med infattad glassten, fast utan synlig text på.

Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC-BY.

Den hittades i Svarta jorden på Björkö, där vikingastaden Birka låg. Den hade kommit långväga ifrån, innan den kanske tappades eller försvann för någon bland hus och gränder för över 1000 år sedan.

Inventarienymmer 15971, FID 112464_HST, ring med infattat grönt glas, Svarta jorden, Björkö.

Ringen blev funnen i den del av Svarta jorden som kallas ”Mellangårdsbystan”, där bystan ska komma av just ”By staden”. Ringen köptes till museet från Selma Lindin, tillsammans med en pärla, för 10 kronor år 1910, alltså några år innan staten köpte in många av fornlämningarna på Björkö och odligen av Svarta jorden upphörde.

Foto: Linda Wåhlander, CC-BY.
Foto: Linda Wåhlander. CC-BY.

Det finns ännu fler liknande ringar från Birka ich jag ska få lite mer informstion om deras usrsprung, men runt området för Volgabulgarerna och Kahzarerna ska flera liknande ringar hittats.

🌸

Min första vikingadräkt ✨

Det känns som en evighet sen, men jag vill dela lite bilder från min första vikingadräkt. Jag hade länge bara dessa två plagg. Fotot är från vikingamarknaden på Adelsö 2005.

Min min 😂 Var kanske trött för gjorde flera guiderundor på Adelsö marknadsdagar 🙂

Hängselkjolen sydde jag på golvet på mitt rum i Ackis på Björkö. Den är efter ett mönster som Gamla Uppsala gjorde och som vi sålde i butiken på Birkamuseet. Skulle inte välja brunt linne igen och nu för tiden är det mer vanligt att ha spännbucklor till. Jag har vikt ned kanterna lite mer.

Mönstret är efter Gamla Uppsalamönstret.

Skulle jag sy en liknande nu så dkulle jag göra den lite mer A-formad. Dessutom går det att sy i kilar i sidorna, från midjan och nedåt, om tygbitarna fram och bak är raka.

Särken är vikt över axlarna och ärmarna, sen är kilar insatta i sidorna, plus fyrkantskilar i armhålorna. Det är bara 5 tygdelar och jag fick två kilar över vilka jag använt till annat.

Särken älskar jag att ha på mig, men hängselkjolen ”har krympt” sedan läge 😅 och halsbandet från Bj 632 är fortfarande min favorit, även om jag behövt trä om det några gånger sedan dess.

Väskan är tovad i ett stycke, i vit ull som det tog timmar att få ihop 😜 Den har ingen förebild och jag använder den inte längre, fast jag tycker så mycket om den.

Skorna är nålbundna sockar/tofflor från Norge dom jag sytt en lädersula på. De höll i många år tills malen hittade dom. Är verkligen förtjust i ylleskor och det finns röda, har jag för mig, i en Moschevaja Balkagrav.

Mamma och Allan

Det här är den andra hängselkjolen och särken är en snabbt sydd ”underundersärk”. Jag har verkligen mått bra i dessa kläder. Hoppas jag lyckas bli lite smalare igen. Jag behöver det, för jag har fått diverse problem med hälsan. Så vem vet, om två år kanske jag kommer i dom igen 🙂

Kram

Studie av Leonardo da Vincis eklöv-och nötstudie

En uppgift på kursen i att rita som på renässansen, med fokus på Leonardo da Vinci var att rita av en av hans botansika teckningar.

Vi skulle tona pappret och rita med sanguinepenna, röd lera – 🩸 dvh, järnoxid.

Leonardo da Vincis teckning finns i The Royal Collection Trust, The Queens collection i Buckingham Palace.

Jag har dragit mig lite för att börja eftersom jag inte ritat med röd penna på det här sättrt förut och set var så specifikt hur vi skulle gå tillväga. ”Take Your Time”…

Nästan klar

Här så framträder inte löven så tydligt i 3D. Vi ska teckna ett tredimensionellt objet på en tvådimensionell yta.

Närbild innan jag fortsatte lite till.

Det var en bra studie i att se relationerna mellan löv och nötter, konturer och mellanrum. Jag har svårare för toner däremot.

Det var även lite som arkeologi, att se spåren efter hans streck så som han sett dom. Undrar var han började och vilket som var sista strecket? Han hade ju ett riktigt objekt framför sig. Han tecknade hela tiden som barn i skogarna runt staden han bodde i Vinci.

Lämnade in den här men läraren tyckte att jag skulle vara långsammare och moduelra strecken mer. Kanske prova en annan penna.

Provade rita två blad med en annan, lite torrare sanguine.

Sen kunde jag inte låta bli att fortsätta på teckningen.

Jag har lagt till detaljer vit kritpenna.
Lite mer färg i mellanrummen. Men svårt att fota pappret som är mycket rödare.
Samma slutversion.

När jag tittade igen på Leonardos teckning så såg jag att mellanrummen är alla streckade åt samma håll. Det blir som en tydligare bakgrund. Det var lite sent nu, men jag försökte fylla i så att det blev en mer jämnare yta.

Vinklad i ljuset.

Insåg att jag suttit nästan i mörkret igår och ritat och när jag vinklade ytan så blev det vita mycket mer synligt!

På det hela är jag nöjd, men jag ska prova en gång till. Jag ritade den tvådimensionella bilden mer än en tredimensionell gren.

Lästips:

The Royal Collection Trust https://www.rct.uk/collection/themes/exhibitions/leonardo-da-vinci-a-life-in-drawing/the-queens-gallery-buckingham/botany-and-landscape

Allan och korallerna i Egypten

För den nya kursen skulle jag leta reda på gamla teckningar och målningar.

Jag har som en mapp med bladade saker jag sparat och då hittade jag dessa två på Allan.

När vi var till Sharm el Sheik första gången.
Allan några månader sovandes i sin vagn på en fårfäll.

Jag önskar att jag hade ritat av honom mer. Jag förstår egentligen inte varför jag inte målat och ritat mer. Men den inre kritikern har varit så stark.

Korallerna från luftmadrassen. På kanten till djupet.

Jag flöt ut med madrassen om och om igen för att titta. Den här gången var Allan inte med. Jag älskar de fär korallerna. Som en helt annan värld under vattnet.

Kram