Etikettarkiv: Björkö

Krigarnas vaxtavla

I Garnisonen, inne i det som vi idag kallar Krigarnas hus, hittades det 1934 delar av vad som tolkas som en vaxtavla av horn. Det är ett fantastiskt fynd som gjordes på övre terrassen, i schakt 2, under Arbmans och Arwidssons grävning.

Platsen gick vid tiden för grävningen 1934 under namnet ”Likbränningsplatsen”.

Det är en vaxtavla som alltså hittades inne i krigarnas hus! Den har karvats fram ur ett horn vars taggar blivit djurhuvuden. Det år som en orm som slingrar sig runt och biter sig i svansen 🐍

Vaxtavla, Fnr 430594_HST, förvärv 21064. Antje Wendt, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Jag antar att det är karvat ur ett litet älghorn. Eller kan det vara från ett stort renhorn med tillräkligt stor platt del?

Lena Holmquist har skrivit om vaxtavlan i Fornvännen 2023 och under sina grävningar i Garnisonen hittades även en stylus i järn.

Tolkning av delarna av Lena Holmquist och illustrerad av Francisca Sieurin-Lönnqvist. Ur Holmquist 2023.

Tillsammans med illustratören Francisca Sieurin-Lönnqvist gjorde hon en rekonstruktion av hur hon tänker sig att vaxtavlan en gång såg ut, innan den blev förvriden av eld och tiden.

Stylusen av järn funnen 1998. Foto Hans Ahlgren, ur Holmquist 2023.

Den platta delen på stylusen användes för att släta ut vaxet medan du skriver med den spetsiga delen. Den här hittades på det lägsta golvet i Krigranas hus. Den är 15 cm lång och huvudet är 3 cm som bredast!

Garnisonens terrasser och Krigarnas hus. Ur Holmquist 2023.

Undrar vad som en gång skrevs på den i eldens ljus där inne i det stora huset fyllt av vapen, krigare och rök!

✍️

Lästips:

Lena Holmquist, 2023. Finds of writing equipment from Birka’s Garrison, I: Fornvännen, ISSN 0015-7813, E-ISSN 1404-9430, Vol. 118, nr 1, s. 16-31.

https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1746835&dswid=-6977

Helmer Gustavson och Anders Söderberg 2014. Spår av skrivkunnighet och skrivvanor i det tidigmedeltida Sigtuna. I: Situne Dei, s 32-51. https://arkiv.sigtunamuseum.se/wp-content/uploads/2015/03/Situne-dei-2014_Gustavson_Soederberg.pdf

Fynd från Stolpes Bj 596 – likbränningsplatsen

Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet på den plats vi idag kallar Garnisonen.

Han hittade så många olika saker att han först trodde det var platsen där Birkas döda kremerades. Han grävde en stor grop i den yta som senare visade sig vara ett hus med andra hus under.

Liten, nitad ringbrynjering tecknad av Harald Faith-Ell.

Här kommer lite föremål från hans grävning som fotograferats av Ny Björn Gustafsson för ett antal år sedan.

Fragment av doppsko. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsring. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Möjligen del av ett timglaskoger. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsbeslag. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Del av ett liknande beslag hittades även under Holger Arbmans och Greta Arwidssons grävning 1934.

Upphängningsring till vapenknivskida. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Sölja i brons till bälte med fina linjer. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Hjärtformade bältebeslag av brons. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Undersidan av de hjärtformade beslagen. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Kamfragment av enkelkammar. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Litet hängbryne med en bronsring till upphängning. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsnyckel med tre x3 falkar. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsarmbygel. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Lamellpansarfragment. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Halv, bränd karneolpärla. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Kantbeslag i brons som ser ut att vara brännförgyllt. Fnr. 449257_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Delar av en bronsskål. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Del av en nyckel i gripdjurstil. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Ringbrynjeringar av järn. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Spjut med holk. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Lerklining från husvägg. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Sölja till bälte, remsölja. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bränd flinta. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Klinknagel av järn. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Tångepilspets. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Lamellpansar. Fnr 449491_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Mycket osäker bestämd till fil. Fnr 449519_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Det här är några av föremålen med variation. Det finns några fler pärlor, men inte så många smycken. Det finns också många knivar.

Källa:

Stoples grävningar. Förvärv 34000, Kulturlager Bj 596.

https://samlingar.shm.se/event/A9E410D9-BF81-4527-8985-7521018C6B08

En P37 spännbuckla

Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:

”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”

Ny Björn svarade också på facebook:

”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”

Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven
Kalmring, SHM.

Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.

Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.

På baksida finns det också information.

Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.

Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?

Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.

Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street.
Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.

Tack Astri för fotona!

Lästips:

Fyndnr 3143498 https://samlingar.shm.se/object/63ad646f-5eb5-4cd3-8459-716234975268

Ovala spännbucklor https://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/

Godfrey, I. 2008. Spännbuckla från Birka. Konserveringsrapporten. Studio Västsvensk Konservering. Västra Götalandsregionen Västarvet.

Valbensbrädan från Bj 854

Den såkallade ”glättbrädan” från Bj 854 gömmer ett nästan osynligt mönster! Föremål 106994_HST. Övre delen ser ut att vara två hästhuvuden vars nackar en gång sittit ihop i ett bågkrön. Ytan på framsidsn är dekorerad med punktcirklar och själva ”strykdelen” är lite nedsänkt, vilket inte är så praktisk vid strykning.

Uppdatering: (Sen lästips nedan) – är så glad över en uppsats av Eva Isaksen från 2012 som skickades till mig (241126) och där det slutar med att det inte alls är en glättbräda utan istället är en fin skärbräda! Och det finns jättemånga från Norge! Det finns delar av fler från Svarta jorden också, men att det fanns så många i Norden visste jag inte!

Så istället för glättbräde borde det alltså stå Valbensbräda – med hästhuvuden. Och tänk att duka upp med den på fester och sen när den inte används så kan den hänga på väggen! Jag känner mig mer och mer övertygad!

Glättbrädan 106994_SHM. Foto Jens Mohr, SHM

Innan utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet så följde jag med Amica Sundström ner i Centralmagasinet där den låg och väntade på att bli utställd. Vi skulle nog ha behövt släpljus men älskar att titta närmare på saker och se på dom med nya ögon!

Amica. Foto Linda Wåhlander.
Foto Linda Wåhlander.
Försöker se mönstret på glättbrädan. Foto Linda Wåhlander.
Det ser ut som om baksidan skulle kunna ha funkat som en spelplan. Teckning Harald Faith-Ell, SHM.

Jag tänker att det är en fin strykbräda med ett lite slarvigt spel på baksidan, plus att det ser ut att vara lite linjer efter något skuret också som en skärbräda. Önskar ju ofta att det gick att se tillbaka i tiden, och här är det som små händelser i någras liv.

Amica och Elisabet.

Brädan är tillverkad av valben.

Teckning av glättbrädan av okänd person.
Glättbrädan med sim stryksten i grönt, ihåligt glas. Foto Jens Mohr, SHM.

Jag höll på att köpa en kopia en gång för 4000 kr… Önskar ibland att jag varit tokig att göra det 🙂

Guidetur för länge sedan med skolklass. Foto Helena Brolin.

Jag saknar verkligen den gamla vikingautställningen ibland ❤️ men glättbrädan och nästan allt från Bj 854 finns att se i nya utställningen i monter 12.

Alla utställda föremål i utställningen Vikingarnas Värld finns att se på vikingar.historiska.se

Kram

Lästips

Uppdatering 241126:

Fick tips Charles Bruns om en uppsats om valbensbrädor. Ska läsa den. Kanske är det inte ett glättbräde?!

Isaksen, E. 2012. Hvalbeinsplater fra yngre jernalder
En analyse av hvalbeinsplatenes kontekst og funksjon. Masteroppgave i arkeologi
Fakultet for humaniora, samfunnsvitenskap og lærerutdanning. Institutt for arkeologi og sosialantropologi. Universitetet i Tromsø
Våren 2012

https://munin.uit.no/handle/10037/4308?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTEAAR2V43pYjX5xb0RbiMbO_EZCwryFXeqk9jxwjIbR6gAOSgiw8SsZopiYoqM_aem_-4sTSJGX-rNKnHqpHkVHLQ

Valbensbrädan i Vikingarnas värld http://vikingar.historiska.se

Amuletthänget med nio stavar från Svarta jorden

Vikingatidens människor verkar ha varit förtjusta i miniatyrer av olika slag. Från stolar och vindflöjlar till vapen samt i talet nio!

Amuletthänge fid. 107864_HST. Ola Myrin, SHM, CC BY.

Denna lilla amulett i brons, funnen i Svarta jorden där staden låg, har ett svärd, en sköld och nio små stavhängen!

Mina tankar går till det heliga talet nio som har en stark symbolik och återkommer i flera mytologiska berättelser kopplat till jättar, gudar och kosmologi.

Fyndkort från en inventarienummer 5208:189.

Heimdal hade nio mödrar. De var jättinnor! Motivet med nio kvinnor finns även som havsjättarna Ägirs och Ráns nio döttrar och Njords nio döttrar – är några av dom Hemifals mammor? Fagra Menglod omger sig med nio mör som representerar fred och liv. I Völuspa var det det nio jättinnor i urtiden… Men niotalet finns också i de nio dagar och nio nätter som Oden hängde i världsträdet Yggdrasil efter vilket att fick kunskap och runorna!

Men vad är själva stavens betydelse? Är det en völvestav i miniatyr eller en regaliestav eller både och? Och jag undrar om den hängt på någons halsband liknande pärlhängena?

Eller tänk om det är nio runstavar?!

Lästips:

Gro Steinsland 2005. Fornnordisk religion. Stockholm.

”Barnkvinnan” i Bj 508

Glaspärlor Bj 508. 37 st. Foto Jens Mohr, SHM.

Inte alla barn på vikingatiden blev vuxna. Flickan i barngrav Bj 508 från 800-talet ligger precis bredvid en annan flicka som kallas Birkaflickan Bj 463, på gravfältet norr om Borg. Båda flickorna fick kistbegravningar och hade fina pärlor i mestadels blått, vitt och gult i sina gravar. Jag vet inte varför pärlorna är uppdelade i tre set. Några låg över bröstkorgen och några i fotänden av graven.

Gravteckning över Bj 508 av Hjalmar Stolpe, ATA.
Gravkarta ur Birka I, tuta 3B.
Pärlor från Bj 508 som ska vara de som låg över bröstkorgen. 75 stycken plus att det står att två är av agat, men jag kan inte se dom. Foto Ola Myrin, SHM.

De rödaktiga pärlorna ser inte ut som glaspärlor utan som granater. Har frågat Moa Råhlander nu och hon lutar också mot att det är granater. De två agaterna spm ska vara där syns inte till men kan ligga i en egen liten låda i magasinet.

Rödaktiga pärlor från Bj 508. Alla de rödktiga pärlorna tycker jag inte ser ut som glaspärlor utan som granater. Ska fråga en som kanske vet.
Glaspärlor från Bj 508. 192 st. Foto Jens Mohr, SHM.
Ovala spännbucklor från Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.

Flickan i grav Bj 508 kan ha varit lite äldre. Hon fick vuxna kvinnors smycken, fast i mindre storlek. Hon hade också två likadana hängsmycken med en häst eller hjort som tittar bakåt. Små blå, gula och vita pärlorna låg nere vid fotänden i kistan (7 på gravteckningen) medan de större, i flera färger låg uppe vid spännbucklorna men inte i någon tydlig uppsättning.

Av flickan är endast tänderna bevarade (nr 5).

Likarmat spänne Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.

Spännet kan ha suttit i en sjal eller en liten kappa kanske?

Hedebymynt, mynt 1, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynt 1, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.

Mynten är roliga med ormar, ansikten och hjortarna.

Hedebymynt, mynt 2, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynt 2, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.

Vad kan hon ha hetat? Idag kallar vi henne Bj 508, men vi kan bara fantisera om hur hon såg ut i sin lilla hängselkjol och vad hon tyckte om att göra. Var det hon som valde pärlorna och mynten? Eller fick hon dem som presenter?

Smyckena ihop från Bj 508. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar varför det låg små pärlor i fotänden? Precis som Birksflickan så har hon även fått med sig en liten kniv i graven.

Lästips:

Bj 508, Sök i samlingarna. https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20508

Begravd liggandes på ”vikingatida gobeläng”

Har sett mönsterväven från Bj 597 igen ❤️ Den är från samma kvinnograv som den stora biten hängselkjol finns bevarad. Det måste ha varit bra omständigheter för bevarade av textil i den graven. Mönsterväven står i samlingsdatabasen som Gobelängvävd Taf. 10, med fyndnummer 617936_HST, i Bj 597 med undernummer 20 och den låg intill dun (ejder).

Mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.

Textilen är vävd i olika geometriska mönster. Trådarna i varp och inslag är som sytrådar! Maria Neijman tittade på spinningen:

– varpen är tvåtrådig. Den är z-spunnen och S-tvinnad. Färgen är beigebrun med svarta stickspår. Det är långa glansiga fibrer som kamgarn.

– inslaget ser ut att vara samma förutom att det inte har svarta hår.

– den är vävd med minst fyra färger i blått, rött, gult och grönt. Jag ska kolla vad som står i Geijer också.

Detaljer av mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Detaljer av mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.

Det finns olika vävtekniker för att väva mönster. Den här påminner om så kallad gobeläng. Gobelin kommer från en fransk vävfabrik från 1662, men används för vävtekniken även på andra håll. Men tekniken innebär att man väver in trådar som täcker varpen i två olika intilliggande färger med hjälp av kilar för att få en färgskiftning.

Birkaväven är ju från 800-tal så den är äldre. Röllakan, kelim och flamskvävnad är liknande vävar.

Röllakan är en lite enklare variant på gobeläng. Skarvarna kan göras så att tyget bli liksidigt eller oliksidigt. Vi tittade inte under, för allt ligger löst på glaset.

Mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Maria Neijman tittar på mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.

Tack! Behövde detta och fler textil-och-fynd-vitaminpiller!

Mönsterväven fotograferad av Ola Myrin, SHM.
Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.
Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.
Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.

Intill mönsterväven fanns även en bit dun. I Kvinnodräkten i Birka så står det att det är ejder.

Dunet, eller fjäder som det står i samlingsdatabasen. Fyndnummer 847848_HST. Foto Gunnar Andersson, SHM.

Kvinnans grav och textilier

Kvinnan blev begravd i en såkallad skelettgrav, dvs en mindre nedgrävning än en kammargrav och utan synlig kista. Tyvärr är inte textilen inritad på gravplanen men Agnes Geijer beskriver att den satt hop med andra textilier i två större och en mindre klump.

Gravteckning av Hjalmar Stolpe över Bj 597. ATA.

Mönsterväven i Bj 597 döpte Agnes Geijer till M1 och beskriver som gobelinartig.

Ur Birka III.
Det här klarar jag inte att översätta. Men om någon kan tyska eller har något sätt att kopiera texten så vore jag tacksam.

Agnes Gejer skriver att M1 fanns i den största klumpen (översatt från tyskan):

🇸🇪I spännbucklorna finns linnesrester. Den ena spännbucklan är helt täckt i två lager diamantkypert, W10, underst i blått och ovanpå i ljusbrun färg, samt ett skört, mörkt tyg, kanske hampa. Delvis under spännet fanns ett precis avslutat (en kant) stycke av W10, något grövre än de övriga.

Troligen låg de relativt stora klumparna av väv i närheten av spännena, delvis fastklistrade på rester av kistan. Efter långvarig blötläggning i vatten kunde de olika lagren separeras från varandra.

Den största klumpen innehåller följande: 3 bitar revben? Eller rips?; W10, den grövre kvaliteten; vanlig twill, W36, flertalig och skrynklig; liten sidenrest, S4; flerfärgat tyg, M1, som låg delvis vikt med framsidan inåt (Taf 10 visar detta stycke ovikt); runt denna fanns en lätt, klibbig massa som kunde identifieras som andfjädrar, och tussar av ospunna ullhår som troligen satt kvar på skinnet.

🇩🇪In den ovale Spangen Leinwandreste. Die eine Spange ganz bedeckend, 2 Schichten Rautenköper, W10, zuunterst in blauer und darüber in hellbrauner Färbung, nebst einen brüchigen, dunklen Stoff, viellecht Hanf. Zum Teil unter der Spange ein gerade abgeschlossenes Stück von W10, etwas gröber als die übrigen. Wahracheinlich in der Nähr der Spangen waren relativ grosse Klumpen Gewene use. erhalten geweswn, teilweise an Reste des Sarges angeklebt. Nach langwierigem Einweichen in Wasser konnten die verschiedenen Schichten voneinander getrennt werden.

Die grösste Klumpen enthält Folgendes: 3 styck rippen; W10, die gröbere Qualität; schlichten Köper, W36, mehrfach und zusammengeknüllt; kleiner Seidenrest, S4; mehrfarbiges Gewebe, M1, das teilweise zusammengefaltet mit der vorderseite nach innen lag, (Taf. 10 zeigt dieses Stück auseinandergefalter); um dieses enie helle, klebrige Masse, die als Federn von Enten bestimmt werden konnten, und Flocken vo ungesponnem Wollhaar, das wahrscheinlich auf der Haut zurückgeblieben war.

Vad menas med att mönstret låg inåt? Om det låg i en hög så borde det betyda att det låg med mönstret upp mot ryggen på kvinnan om tyget låg underst?

Särk: Mellan spännbucklorna låg en sax med järnkedja som det finns goffrerat linne bevarat på.

Spännbucklor och hängselkjol W10e: Spännbucklorna visar att hon burit hängselkjol. Det finns även stora bitar W10 bevarade. I ena spännbucklan finns linneöglor uppe och nere på nålen. I den andra finns linne vid nålfästet (mycket har lossats och slätats ut). Trådar och ylle finns vid nedre fästet och som linneöglan varit fäst i. Spännbucklan har nött på en diamantkypert W10e där öglan suttit och sedan lossnat, men bitarna passar ihop.

I den större klumpen med förmultnade kroppsrester från kvinnan låg W10 i samma kvalitet som hängselkjolen och som kan ha kommit från kroppens baksida, kjolens ryggsida (ev. W10e). Sen kommer ett ytterplagg. Hägg menar att hängselkjolens tyg även hamnat på ovansidan av spännbucklan när spännbucklan sjunkit in.

Ytterplagg på skalet: på skalet låg två diamantkypert tyger. En mörkblå (W10i) närmast skalet och en över som numera är ljusbrun (W10e). Det mörkblå tyget, med nedvikt och fållad kant, menar Hägg, har burits utanpå särk och kjol. Fållen går längsmed spännbucklan som i en kappöppning eller ett djupt sprund.

Redskapsband: på grund av extraögla i nedre, nålfästet i ena spännbucklan.

Ytterplagg W36: Ylleplagg i blågrön diagonalkypert. Det är en stor bit, pressat och ligger i veck men det finns inga synliga sömmar eller kant.

Likarmat spänne: om det är det blå tyget W10 eller W36 som det likarmade spännet suttit i framgår inte, men det ligger också mellan spännbucklorna.

S4: mellan den blågröna diagonalkyperten och mönsterväven låg en liten bit sidentyg. ”Eventuellt från en väska eller liknande”.

Mönstervävd dyna: under diagonalkyperten W36 ligger mönsterväven, underst i lagerföljd, ovanpå träet. Hägg skriver att det kan vara en dyna stoppad med fjädrar.

Päls: om jag förstår Geijer rätt så finns det möjligen även hår som varit päls som sitter kvar på skinn. Är den mönstervävda dynan ett fälltäcke?

Pärlor: pärlorna ligger ovanför spännbucklorna.

Hon fick även med sig en tatingerkanna.

Undrar om jag skulle kunna rita upp dräkten? Jag kanske provar det.

Textilierna

Hängselkjol W10e. Fyrskaftad diamantkypert 616401_HST. Foto SHM.
Hängselkjolen W10e. Fyrskaftad diamantkypert F616404_HST. oto SHM.
Ser ut att vara innehåll från spännbuckla. 616458_HST. Foto SHM.
Vilket tyg är det här? 2/2 kypert grov kvalitet. 616367_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Är det här W36? Fyrsksftad kypert, grov kvalitet. 616363_HST. Foto Ola Myrin, SHM.

🌸

Lästips:

Bj 597 i Sök i samlingarna här.

Geijer, A. 1938. Die Textilfunde aus den Gräbern, Birka: Untersuchungen und Studien III, Uppsala: Almkvist and Wiksells B.A., Kungl. Vitterhets Antikvitets Akadamien. PDF Taf. 10.

Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka: Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala, Archaeological Institute.

Ylletyget i Bj 1014

Ett ylletyg för kyliga vårkvällar!

Kyperten W34 från Bj 1014. Foto SHM. 616386_HST.

Tyget kommer från en kvinnas kistgrav, Bj 1014. På och delvis under kvinnans ovala spännbucklor och under hennes likarmade spännet fanns bevarat en yllekypert som Grujer kallar W34. Var det en sjal eller en klännig? Kanske en kappa? Intill fanns även ett lite rostigt ullsnöre, D1. Likarmade spännet var av typen på plansch 81.

Det är så fint! Ser nästan ut att vara lite olika färg på garnet i inslag och varp, men det kanske är en synvilla pga att snodden i garnet.

Ur Birka I, Taf. 81.

Kvinnan i birkagrav Bj 1014 fick en kistbegravning. Hon med sig i graven fick hon även en kniv, en pincett, ett nålhus, ett bryne och en kruka. Möjligen har en bronsring i graven varit en fingerring.

Gravteckning över Bj 1014. Hjalmar Stolpe, ATA.

Det syns på gravplanen att ena spännbucklan ramlat omkull. Det gör att tygen kan vara både på och under. Men det likarnade spännet ligger på tyget. Tyvärr är broscherna väldigt sönderrostade och jag har inte sett dom.

Profil på spännbucklan från Bj 1014. Ur Birka I.
Pincett och bryne från Bj 1014. Ur Birka I.
Brynet fotograferat av Charlotte Fernstål, SHM. Tur att den blev avritad tidigare, annars är det svårt att se järnkonstruktionen på den. Den låg i lerkrukan!
Den lilla krukan, eller koppen, i Bj 1014 fotograferad av Helena Rosengren, SHM.
Ytterligare en bild av textilen. Här syns även snodden D1. Foto SHM. 616386_HST.
Detalj med snodden. Det är ju lite suddigt men jag tycker det ser ut som att den förstärkts så som när du gör en knappögla.

Hon bar med andra ord minst en särk och en hängselkjol. Kyperten skulle kunna vara en kjortel, eller del av hängselkjolen, men jag tror inte det. Jag antar, pga kvaliteten, att det är ett överplagg. Så det likarmade spännet satt förmodligen i en kappa eller en sjal ❤️

Lästips:

Agnes Geijer, Birka III.

Holger Arbman, Birka I, Text und Tafln.


Sök i samlingarna Bj 1014, 20240511.