Vikingatidens människor verkar ha varit förtjusta i miniatyrer av olika slag. Från stolar och vindflöjlar till vapen samt i talet nio!
Denna lilla amulett i brons, funnen i Svarta jorden där staden låg, har ett svärd, en sköld och nio små stavhängen!
Mina tankar går till det heliga talet nio som har en stark symbolik och återkommer i flera mytologiska berättelser kopplat till jättar, gudar och kosmologi.
Heimdal hade nio mödrar. De var jättinnor! Motivet med nio kvinnor finns även som havsjättarna Ägirs och Ráns nio döttrar och Njords nio döttrar – är några av dom Hemifals mammor? Fagra Menglod omger sig med nio mör som representerar fred och liv. I Völuspa var det det nio jättinnor i urtiden… Men niotalet finns också i de nio dagar och nio nätter som Oden hängde i världsträdet Yggdrasil efter vilket att fick kunskap och runorna!
Men vad är själva stavens betydelse? Är det en völvestav i miniatyr eller en regaliestav eller både och? Och jag undrar om den hängt på någons halsband liknande pärlhängena?
Eller tänk om det är nio runstavar?!
Lästips:
Gro Steinsland 2005. Fornnordisk religion. Stockholm.
Inte alla barn på vikingatiden blev vuxna. Flickan i barngrav Bj 508 från 800-talet ligger precis bredvid en annan flicka som kallas Birkaflickan Bj 463, på gravfältet norr om Borg. Båda flickorna fick kistbegravningar och hade fina pärlor i mestadels blått, vitt och gult i sina gravar. Jag vet inte varför pärlorna är uppdelade i tre set. Några låg över bröstkorgen och några i fotänden av graven.
De rödaktiga pärlorna ser inte ut som glaspärlor utan som granater. Har frågat Moa Råhlander nu och hon lutar också mot att det är granater. De två agaterna spm ska vara där syns inte till men kan ligga i en egen liten låda i magasinet.
Flickan i grav Bj 508 kan ha varit lite äldre. Hon fick vuxna kvinnors smycken, fast i mindre storlek. Hon hade också två likadana hängsmycken med en häst eller hjort som tittar bakåt. Små blå, gula och vita pärlorna låg nere vid fotänden i kistan (7 på gravteckningen) medan de större, i flera färger låg uppe vid spännbucklorna men inte i någon tydlig uppsättning.
Av flickan är endast tänderna bevarade (nr 5).
Spännet kan ha suttit i en sjal eller en liten kappa kanske?
Mynten är roliga med ormar, ansikten och hjortarna.
Vad kan hon ha hetat? Idag kallar vi henne Bj 508, men vi kan bara fantisera om hur hon såg ut i sin lilla hängselkjol och vad hon tyckte om att göra. Var det hon som valde pärlorna och mynten? Eller fick hon dem som presenter?
Undrar varför det låg små pärlor i fotänden? Precis som Birksflickan så har hon även fått med sig en liten kniv i graven.
Har sett mönsterväven från Bj 597 igen ❤️ Den är från samma kvinnograv som den stora biten hängselkjol finns bevarad. Det måste ha varit bra omständigheter för bevarade av textil i den graven. Mönsterväven står i samlingsdatabasen som Gobelängvävd Taf. 10, med fyndnummer 617936_HST, i Bj 597 med undernummer 20 och den låg intill dun (ejder).
Textilen är vävd i olika geometriska mönster. Trådarna i varp och inslag är som sytrådar! Maria Neijman tittade på spinningen:
– varpen är tvåtrådig. Den är z-spunnen och S-tvinnad. Färgen är beigebrun med svarta stickspår. Det är långa glansiga fibrer som kamgarn.
– inslaget ser ut att vara samma förutom att det inte har svarta hår.
– den är vävd med minst fyra färger i blått, rött, gult och grönt. Jag ska kolla vad som står i Geijer också.
Det finns olika vävtekniker för att väva mönster. Den här påminner om så kallad gobeläng. Gobelin kommer från en fransk vävfabrik från 1662, men används för vävtekniken även på andra håll. Men tekniken innebär att man väver in trådar som täcker varpen i två olika intilliggande färger med hjälp av kilar för att få en färgskiftning.
Birkaväven är ju från 800-tal så den är äldre. Röllakan, kelim och flamskvävnad är liknande vävar.
Röllakan är en lite enklare variant på gobeläng. Skarvarna kan göras så att tyget bli liksidigt eller oliksidigt. Vi tittade inte under, för allt ligger löst på glaset.
Tack! Behövde detta och fler textil-och-fynd-vitaminpiller!
Intill mönsterväven fanns även en bit dun. I Kvinnodräkten i Birka så står det att det är ejder.
Kvinnans grav och textilier
Kvinnan blev begravd i en såkallad skelettgrav, dvs en mindre nedgrävning än en kammargrav och utan synlig kista. Tyvärr är inte textilen inritad på gravplanen men Agnes Geijer beskriver att den satt hop med andra textilier i två större och en mindre klump.
Mönsterväven i Bj 597 döpte Agnes Geijer till M1 och beskriver som gobelinartig.
Agnes Gejer skriver att M1 fanns i den största klumpen (översatt från tyskan):
🇸🇪I spännbucklorna finns linnesrester. Den ena spännbucklan är helt täckt i två lager diamantkypert, W10, underst i blått och ovanpå i ljusbrun färg, samt ett skört, mörkt tyg, kanske hampa. Delvis under spännet fanns ett precis avslutat (en kant) stycke av W10, något grövre än de övriga.
Troligen låg de relativt stora klumparna av väv i närheten av spännena, delvis fastklistrade på rester av kistan. Efter långvarig blötläggning i vatten kunde de olika lagren separeras från varandra.
Den största klumpen innehåller följande: 3 bitar revben? Eller rips?; W10, den grövre kvaliteten; vanlig twill, W36, flertalig och skrynklig; liten sidenrest, S4; flerfärgat tyg, M1, som låg delvis vikt med framsidan inåt (Taf 10 visar detta stycke ovikt); runt denna fanns en lätt, klibbig massa som kunde identifieras som andfjädrar, och tussar av ospunna ullhår som troligen satt kvar på skinnet.
🇩🇪In den ovale Spangen Leinwandreste. Die eine Spange ganz bedeckend, 2 Schichten Rautenköper, W10, zuunterst in blauer und darüber in hellbrauner Färbung, nebst einen brüchigen, dunklen Stoff, viellecht Hanf. Zum Teil unter der Spange ein gerade abgeschlossenes Stück von W10, etwas gröber als die übrigen. Wahracheinlich in der Nähr der Spangen waren relativ grosse Klumpen Gewene use. erhalten geweswn, teilweise an Reste des Sarges angeklebt. Nach langwierigem Einweichen in Wasser konnten die verschiedenen Schichten voneinander getrennt werden.
Die grösste Klumpen enthält Folgendes: 3 styck rippen; W10, die gröbere Qualität; schlichten Köper, W36, mehrfach und zusammengeknüllt; kleiner Seidenrest, S4; mehrfarbiges Gewebe, M1, das teilweise zusammengefaltet mit der vorderseite nach innen lag, (Taf. 10 zeigt dieses Stück auseinandergefalter); um dieses enie helle, klebrige Masse, die als Federn von Enten bestimmt werden konnten, und Flocken vo ungesponnem Wollhaar, das wahrscheinlich auf der Haut zurückgeblieben war.
Vad menas med att mönstret låg inåt? Om det låg i en hög så borde det betyda att det låg med mönstret upp mot ryggen på kvinnan om tyget låg underst?
Särk: Mellan spännbucklorna låg en sax med järnkedja som det finns goffrerat linne bevarat på.
Spännbucklor och hängselkjolW10e: Spännbucklorna visar att hon burit hängselkjol. Det finns även stora bitar W10 bevarade. I ena spännbucklan finns linneöglor uppe och nere på nålen. I den andra finns linne vid nålfästet (mycket har lossats och slätats ut). Trådar och ylle finns vid nedre fästet och som linneöglan varit fäst i. Spännbucklan har nött på en diamantkypert W10e där öglan suttit och sedan lossnat, men bitarna passar ihop.
I den större klumpen med förmultnade kroppsrester från kvinnan låg W10 i samma kvalitet som hängselkjolen och som kan ha kommit från kroppens baksida, kjolens ryggsida (ev. W10e). Sen kommer ett ytterplagg. Hägg menar att hängselkjolens tyg även hamnat på ovansidan av spännbucklan när spännbucklan sjunkit in.
Ytterplagg på skalet: på skalet låg två diamantkypert tyger. En mörkblå (W10i) närmast skalet och en över som numera är ljusbrun (W10e). Det mörkblå tyget, med nedvikt och fållad kant, menar Hägg, har burits utanpå särk och kjol. Fållen går längsmed spännbucklan som i en kappöppning eller ett djupt sprund.
Redskapsband: på grund av extraögla i nedre, nålfästet i ena spännbucklan.
Ytterplagg W36: Ylleplagg i blågrön diagonalkypert. Det är en stor bit, pressat och ligger i veck men det finns inga synliga sömmar eller kant.
Likarmat spänne: om det är det blå tyget W10 eller W36 som det likarmade spännet suttit i framgår inte, men det ligger också mellan spännbucklorna.
S4: mellan den blågröna diagonalkyperten och mönsterväven låg en liten bit sidentyg. ”Eventuellt från en väska eller liknande”.
Mönstervävd dyna: under diagonalkyperten W36 ligger mönsterväven, underst i lagerföljd, ovanpå träet. Hägg skriver att det kan vara en dyna stoppad med fjädrar.
Päls: om jag förstår Geijer rätt så finns det möjligen även hår som varit päls som sitter kvar på skinn. Är den mönstervävda dynan ett fälltäcke?
Pärlor: pärlorna ligger ovanför spännbucklorna.
Hon fick även med sig en tatingerkanna.
Undrar om jag skulle kunna rita upp dräkten? Jag kanske provar det.
Geijer, A. 1938. Die Textilfunde aus den Gräbern, Birka: Untersuchungen und Studien III, Uppsala: Almkvist and Wiksells B.A., Kungl. Vitterhets Antikvitets Akadamien. PDF Taf. 10.
Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka: Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala, Archaeological Institute.
Tyget kommer från en kvinnas kistgrav, Bj 1014. På och delvis under kvinnans ovala spännbucklor och under hennes likarmade spännet fanns bevarat en yllekypert som Grujer kallar W34. Var det en sjal eller en klännig? Kanske en kappa? Intill fanns även ett lite rostigt ullsnöre, D1. Likarmade spännet var av typen på plansch 81.
Det är så fint! Ser nästan ut att vara lite olika färg på garnet i inslag och varp, men det kanske är en synvilla pga att snodden i garnet.
Kvinnan i birkagrav Bj 1014 fick en kistbegravning. Hon med sig i graven fick hon även en kniv, en pincett, ett nålhus, ett bryne och en kruka. Möjligen har en bronsring i graven varit en fingerring.
Det syns på gravplanen att ena spännbucklan ramlat omkull. Det gör att tygen kan vara både på och under. Men det likarnade spännet ligger på tyget. Tyvärr är broscherna väldigt sönderrostade och jag har inte sett dom.
Hon bar med andra ord minst en särk och en hängselkjol. Kyperten skulle kunna vara en kjortel, eller del av hängselkjolen, men jag tror inte det. Jag antar, pga kvaliteten, att det är ett överplagg. Så det likarmade spännet satt förmodligen i en kappa eller en sjal ❤️
Dottern som lät göra en minnessten över sin pappa från Jutland? Eller så hette han Jute… Den hittades någonstans inne i Borg eller på kanten mot bysidan? Det finns olika beskrivningar.
Upplands runinskrift 4 – den lilla runstenen av sandsten från Birka som ligger i Historiska museets magasin och har föremålsnummer 419438_HST.
Runstenen kom in till Staten 1826. 1821 hittade N. H. Sjöborgen, enligt hans version, en sten med två runrader vid bergsidan uppe vid Borg. Stenen flyttades ner till byn där den blev en trappsten. Alexander Seton blev sedan ägare till stenen och han slog av rundelen för att lättare kunna göra pappersavtryck av runorna och lämnade därefter in runbiten till Kungliga Antikvitets-Arkivet. Seton lämnar en lite annan beskrivning av var stenen hittades. Han skrev att någon grävt under den och att den fallit ut (förstår inte riktigt texten) att en torpare tagit hem den till sin stuga och haft den vid ingången. Seton skriver att han högg bort runorna för att de skulle kunna bevaras i Kungliga Antikvitets-Arkivet för efterkommande.
Så även om det finns en karta med stenen utmarkerad så är det inte helt säkert var den hittades. Undrar just var ursprungsstenen är någonstans nu?
Gör ett försök att återskapa runraden. T:na och B:na ser konstiga ut och våra T och B ser alltså inte ut som på stenen! Då skulle det inte stå Dottir utan Kukir… ᛏᚢᛏᛁᚱ: ᛒᛅᚦᚴᛅᚱᚢᛅᚴᚢᛒᛚ: ᚦᛁᛏᛅ: ᛅᚠᛏ: ᛁᚢᛏᛅ
Mannen i birkagrav Bj 1074 begravdes i en kammargrav med en hög över. Graven undersöktes av Hjalmar Stolpe och hans arbetare 1881. På den ritade gravplanen ligger det ett kamfodralet strax nedanför mannens bälte.
Lädret har bevarats runt en väldigt ovanlig vikingakam. Vanligen är kammar gjorda av ben och horn men dem här kammen har stödskenor av brons. Bronset har efter ett tag fällt ut metallsalter som bevarat fodralet! Kammen är ca 10,5 cm lång.
Kamfodralet har dekoration av klipptaläderrsor. Jag kan inte se om det är olika färg på lädret, men det borde vara det. Det finns ju börsar som har dekorerats med gyllenläder. Kanske kamfodralet här är inspirerat av dom?
Undrar hur många kamfodral som försvunnit i jorden? Om de var vanliga? Ska prova att göra ett tänkte jag ❤️ har ju gjort flera börsar.
Häromdagen fick jag se det lilla språngade textilfragmentet från Birka, D8. Jag har bara sett det i Agnes Geijers stora bok om Birkatextilierna och på Historical textiles julkalender.
Tyvärr har fragmentet fått fel nummer på etiketten vid något tillfälle och på 617930_HST står det Bj 666 istället för Bj 660. Så det skulle behövs ändras. Även krabbasnårsfragmentet har haft fel nummer, så det är tur att Geijer publicerade en hel del av textilierna även om det inte är alla.
Jag har tidigare skrivit om graven och Birkakrusifixet här.
Önskar att vi kunde göra en ny bok om Birkas textilier!
Fragmentet fick av Geijer tekniknummer D8 och hittades när hon tittade igenom texilierna i graven. Det satt ”limmat”, eller iallafall bevarat, vid en bit mönstervävt tyg från kvinnograven, M4. Det är numera borttaget från den mönstervävda biten och ligger i en egen låda.
Har försökt att läsa Geijer med google translate:
Fragment av ulltyg med brokadmönster, nära besläktat med det så kallade Krabbasnår. Bastyget är kedjerep gjord av ganska mörkt, vänsterspunnet, hårt och slätt garn. Varpen täcker helt inslaget och var troligen mörkare än den senare; Varptäthet 30, inslagstäthet 6 per cm. Munsterornamenten var brokaderade och bestod av grovt vänsterspunnet garn med ullig yta. Den del av en prydnad som från början verkar ha varit röd är välbevarad. Dessutom kan tydliga hål urskiljas från ett liknande motiv, men garnet är helt. På den smala sidan av biten, limmad på toppen, fanns ett fragment av ”språng” (D8).
Krabbasnåret kan ha varit en kudde eller en vävd mantel.
Gravens textilier
Bj 660 ligger vid gravfältet norr om Borg. Det är en kammargrav och kvinnan i graven bar en dräkt av fin kvalitet med ylle och siden med brickband och silverspiraltråd. Agnes Geijer gick igenom textilierna men allt var inte utritat på Stolpes gravplan.
Översättning med Google translate:
”Linneöglor i spännen, en dubbel åt sidan. Förmodligen ovanför ena spännet ”Krabbasnår” M4 och på dess kant rester av Sprang, D8. Det ena (förmodligen höger) spännet hade vänt och innehållet pressades mot kistans lock; Till en början fanns en bred sidenremsa, S4, med två sydda, smala sidenband runt nålen. Sedan ett fint ulltyg, W 20, och ett grövre, liknande ”filtens” grundväv. På den andra spännet fanns ett stycke kypert siden, S4, cirka en decimeter långt, bevarat, sammanfogat i ena änden och försiktigt kantat med en 5 mm bred rak remsa, troligen i annan färg. Detta komprimerar flera lager av tunt sidenmaterial, S2. Lösa rester av S4, ihopsatta med silverband lika med B 13-14, och spiralsilvertråd. På planen finns ett ca 25 cm långt silverband i en krökt linje ovanför huvudet, varav inget nu kan hittas.”
Så tråkigt att pannbandet tappats bort! Det är nr 2 på planen.
I lådan i textilmagasinet ligger innehållet från ena spännbucklan.
Här syns bland annat en sidenögla och det är flera lager med textil.
Sidenfragmentet S4 är skarvat och det ser ut att vara fodrat även om det skulle kunna vara ett inre tyg (S2?) som bara bevarats mot insidan. S4 har en invikt kant med en liten sidenögla. Jag skulle behöva titta igenom Hägg! Får återkomma om det för jag är för trött ikväll.
Närbilder av det språngade fragmentet
Det är tre centimeter och har 3-4 mm mellan snoddragningarna. Ena sidan ser ut som en kant.
Så vad var det språngade fragmentet?
Jag önskar att det är från ett hårnät, men det kommer vi aldrig få veta.
Språngade hårnät går tillbaka till forna Egypten och det finns i danska bronsåldersgravar. Sofia Holmer har återskapat hårnät från danska Bredmose från 370 fKr – 10 eKr.
Sofias vävram för språngning.
🏵️
Lite vikingakänsla med smycken från Bj 660 🙂
Spännbucklorna ska vara P51:or men jag hade dom inte då. Skulle behöva lite mer siden och mönsterväv i dräkten 🙂 men har iallafall sidenband. Nästa sommar vill jag även ha på mig mitt språngat hårnät som jag köpt av Sofia!
Kram
Lästips
Arbman, H. 1941 & 1943. Birka I, Die Gräber: Tafl und Text. KVHAA, Stockholm.
Geijer, A.1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.
Hägg, I. 1973. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala.
Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.
Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.
Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.
I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.
Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.
Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.
Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.
Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.
Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.
Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar 🙂
Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman 🙂 Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.