Etikettarkiv: Björkö

Kamfodralet från Bj 1074

Mannen i birkagrav Bj 1074 begravdes i en kammargrav med en hög över. Graven undersöktes av Hjalmar Stolpe och hans arbetare 1881. På den ritade gravplanen ligger det ett kamfodralet strax nedanför mannens bälte.

Gravplan över Bj 1074. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Upphov SHM (PDM).

Lädret har bevarats runt en väldigt ovanlig vikingakam. Vanligen är kammar gjorda av ben och horn men dem här kammen har stödskenor av brons. Bronset har efter ett tag fällt ut metallsalter som bevarat fodralet! Kammen är ca 10,5 cm lång.

Kammen i grav Bj 1074. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kamfodralet har dekoration av klipptaläderrsor. Jag kan inte se om det är olika färg på lädret, men det borde vara det. Det finns ju börsar som har dekorerats med gyllenläder. Kanske kamfodralet här är inspirerat av dom?

Kamfodralet av läder från Bj 1074. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Detalj av fästanordningen.
Detalj av hålen.
Detalj av gravplanen.

Undrar hur många kamfodral som försvunnit i jorden? Om de var vanliga? Ska prova att göra ett tänkte jag ❤️ har ju gjort flera börsar.

Kram

Lästips:

Bj 1074 lista med innehåll https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%201074

Språngat textilfragment från birkagrav Bj 660

Häromdagen fick jag se det lilla språngade textilfragmentet från Birka, D8. Jag har bara sett det i Agnes Geijers stora bok om Birkatextilierna och på Historical textiles julkalender.

Det språngade fragmentet D8 från Bj 660, 617930_HST. Foto: Linda Wåhlander.

Tyvärr har fragmentet fått fel nummer på etiketten vid något tillfälle och på 617930_HST står det Bj 666 istället för Bj 660. Så det skulle behövs ändras. Även krabbasnårsfragmentet har haft fel nummer, så det är tur att Geijer publicerade en hel del av textilierna även om det inte är alla.

Jag har tidigare skrivit om graven och Birkakrusifixet här.

Det språngade fragmentet 617930_HST.

Önskar att vi kunde göra en ny bok om Birkas textilier!

Fragmentet är nr 2 på Taf 37 i Geijer.

Fragmentet fick av Geijer tekniknummer D8 och hittades när hon tittade igenom texilierna i graven. Det satt ”limmat”, eller iallafall bevarat, vid en bit mönstervävt tyg från kvinnograven, M4. Det är numera borttaget från den mönstervävda biten och ligger i en egen låda.

Beskrivning av det mönstervävda fragmentet. Ur Geijer, Birka III.

Har försökt att läsa Geijer med google translate:

Fragment av ulltyg med brokadmönster, nära besläktat med det så kallade Krabbasnår. Bastyget är kedjerep gjord av ganska mörkt, vänsterspunnet, hårt och slätt garn. Varpen täcker helt inslaget och var troligen mörkare än den senare; Varptäthet 30, inslagstäthet 6 per cm. Munsterornamenten var brokaderade och bestod av grovt vänsterspunnet garn med ullig yta. Den del av en prydnad som från början verkar ha varit röd är välbevarad. Dessutom kan tydliga hål urskiljas från ett liknande motiv, men garnet är helt. På den smala sidan av biten, limmad på toppen, fanns ett fragment av ”språng” (D8).

Även krabbasnårsfragmentet har haft fel numrering men det är rättat nu.

Krabbasnåret kan ha varit en kudde eller en vävd mantel.

Gravens textilier

Bj 660 ligger vid gravfältet norr om Borg. Det är en kammargrav och kvinnan i graven bar en dräkt av fin kvalitet med ylle och siden med brickband och silverspiraltråd. Agnes Geijer gick igenom textilierna men allt var inte utritat på Stolpes gravplan.

Gravens textilier. Ur Geijer, Birka III.

Översättning med Google translate:

”Linneöglor i spännen, en dubbel åt sidan. Förmodligen ovanför ena spännet ”Krabbasnår” M4 och på dess kant rester av Sprang, D8. Det ena (förmodligen höger) spännet hade vänt och innehållet pressades mot kistans lock; Till en början fanns en bred sidenremsa, S4, med två sydda, smala sidenband runt nålen. Sedan ett fint ulltyg, W 20, och ett grövre, liknande ”filtens” grundväv. På den andra spännet fanns ett stycke kypert siden, S4, cirka en decimeter långt, bevarat, sammanfogat i ena änden och försiktigt kantat med en 5 mm bred rak remsa, troligen i annan färg. Detta komprimerar flera lager av tunt sidenmaterial, S2. Lösa rester av S4, ihopsatta med silverband lika med B 13-14, och spiralsilvertråd. På planen finns ett ca 25 cm långt silverband i en krökt linje ovanför huvudet, varav inget nu kan hittas.”

Så tråkigt att pannbandet tappats bort! Det är nr 2 på planen.

Gravplan för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.
Detalj av gravplanen för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.

I lådan i textilmagasinet ligger innehållet från ena spännbucklan.

Innehållet i ena spännbucklan från Bj 660. Foto: SHM, CC BY.

Här syns bland annat en sidenögla och det är flera lager med textil.

Sidenfragment från från Bj 660. Foto: Linda Wåhlander.

Sidenfragmentet S4 är skarvat och det ser ut att vara fodrat även om det skulle kunna vara ett inre tyg (S2?) som bara bevarats mot insidan. S4 har en invikt kant med en liten sidenögla. Jag skulle behöva titta igenom Hägg! Får återkomma om det för jag är för trött ikväll.

Närbilder av det språngade fragmentet

Närbilder av det språngade fragmentet. Foto: Linda Wåhlander.

Det är tre centimeter och har 3-4 mm mellan snoddragningarna. Ena sidan ser ut som en kant.

Så vad var det språngade fragmentet?

Jag önskar att det är från ett hårnät, men det kommer vi aldrig få veta.

Språngade hårnät går tillbaka till forna Egypten och det finns i danska bronsåldersgravar. Sofia Holmer har återskapat hårnät från danska Bredmose från 370 fKr – 10 eKr.

Sofia i ett blått hårnät.

Sofias vävram för språngning.

Här syns hur trådarna vrids om varandra.

🏵️

Lite vikingakänsla med smycken från Bj 660 🙂

Völva på film.
Hennes stav är ju förmodligen också i en annan grav Bj 760 men vi går på gravplanen!

Spännbucklorna ska vara P51:or men jag hade dom inte då. Skulle behöva lite mer siden och mönsterväv i dräkten 🙂 men har iallafall sidenband. Nästa sommar vill jag även ha på mig mitt språngat hårnät som jag köpt av Sofia!

Kram

Lästips

Arbman, H. 1941 & 1943. Birka I, Die Gräber: Tafl und Text. KVHAA, Stockholm.

Geijer, A.1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Hägg, I. 1973. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala.

Dräktnålen i Bj 138B

Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.

Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.

Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.

I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.

Borrespännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Pärlhängen från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Ringspännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.

Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.

Bronshänget med små stavar i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Pärlorna i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.

Skärmbild av innehållet i Bj 138 B, från Sök i samlingarna, SHM.

Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.

Sammansatt kan från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Två broddar till skorna. Teckning Harald Faith-Eli.
Båtnitar från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Och sist men inte minst glättsten i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.

Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar 🙂

Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman 🙂 Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.

Kram

Kortisutflykt till Björkö idag – på backsippejakt

Tog en liten kortisutflykt till Birka för att hämta böcker och hälsa på Veronica och hundarna. Det var skönt för Sally och mig att komma iväg hemifrån en stund.

Lilla sötnos
Den magiska ön

Vårbirka! Undrar hur byn över vårens Birka såg ut på 900-talet? Var det mycket rök? Många båtar på fjärden? Hördes livet från ön över till Adelsö?

Sally fick springa lite fritt med Disa och Hilda

Det behövs att få träffa andra människor men det behövs även att Sally får träffa andra hundar. Disa och Hilda är så bra på det 😊

Dansängen nedanför gravfältet Borgshage
Sally, Disa och Hilda
Nagelört, fast den är mycket mindre än en nagel…

Det blommade nagelört överallt! Det är en så söt blomma och så liten, precis som Sally.

Nästan omöjligt att få Sally i skärpa 😂

Sally i Borgshage

Vilken pose – jag är imponerad!

Vi letar efter backsippor
Backsippa på grav

Till slut såg vi några nyvakna backsippor 🌸

Backsippa med humla

Även en humla hade hittat en blomma 🐝

Sally och nagelört

Tack Veronica för idag och tack för mackorna ❤️

Kram

Kortprommis på Björkö i förmiddagssolen

Igårkväll åkte jag till Björkö för lite kvällsmys med Veronica och Tina. Skulle ha åkt ut i fredags men orkade inte. Jag är helt matt just nu och bara tanken på att packa var för mycket. Därför är jag så glad att jag tog mig iväg igår.

Skjuss med fyrhjuling i vinternatten

Vi drack bubbel och lyssnade på musik och pratade. Jag saknar att umgås och jag är så tacksam för att de fixade så fint även igårkväll.

Kvarnbackagravfältet
Vid en av de två stora skeppssättningarna på Kvarnbackagravfältet.

Sally får gå lite emellanåt och sen när jag henne.

Bästa hunden Disa i skeppssättningen.

Det var så vackert ljus på morgonen. Stilla och skönt att gå runt.

Med Sally i solskenet

Tina och Veronica tyckte att Sally är nästan som en låtsashund 🙂 Ändå är hon så mycket större nu än när jag hämtade henne. Hon fick en chock av att träffa Disa, men Disa var så bra med henne. Vi måste åka ut snart igen så Sally blir lite socialiserad!

Västra Gärdet i solen.

Jag har nog bara varit på Björkö två eller tre gånger på vintern. Första gången 1996 och då var det tjock is. Nu kunde vi åka båt över.

Björkö by

Det var så vackra färger mot ladugården. Vi gick bara en kort sväng runt och det var kallt om fingrarna att fota.

Grindsbacka i bakgrunden.

Sallys första Birkaprommis 🙂

Björkö by var magiskt vackert.

Tänk att den här byn har legat här åtminstone sedan 1200-talet och det finns vikingatida rester under iallafall delar av den. Det grävdes framför Mellangården på en gräsplätt för några år sedan.

Här låg det en smedja för länge sedan. Den står med på en gammal karta. Det var så otroligt vackert här idag.

Fick frukost och så klippte vi lite i handvävt och växtfärgat ylletyg , vilket alltid är lite läskigt, tycker vi. Men det ska bli en hängselkjol.

Kl 12

Sen blev det väderomslag! Kl 12 var det dis och det började snöa och Tina skulle iväg och jobba, så jag passade på att åka hem då också. Tänk att vädret kan göra så stor skillnad bara på några timmar!

Så vips var det vinter ordentligt.
Tacksam för ponchos…

Jag köpte några ponchosar som jag hade när jag gjorde Historiska julkalendern. Den här var toppen för den blåste inte av!

Gästhamnen är rättså tom…
Jag har inte fotat Björkö i snön tidigare vad jag minns.

Undrar hur det var här ute på vintern under vikingatiden? Hur mycket ved gick de forsla hit när de mesta träden tagit slut? Tänk alla trälar som jobbat med att hugga ved och elda! 🔥

Mot Lindby som en tuschmålning.

Så tack Veronica, Tina och Disa för en fin utflykt!!! ❤️❤️❤️🐶🐶🐾 Nu blir det kanske lite vinter ett tag 🙂

Kram

Lapis lazuli i två (eller fler) Birkagravar

Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.

Bj 860A

Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.

Innehåll i Bj 860A. Skärmdump från Sök i samlingarna.
Armband av jet, som Arbman tolkade som hade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Foto: Moa Råhlander 2018. Se lästips.

Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.

Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.

Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.

Spännbucklorna från Bj 860A. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Spännbuckla från Bj 860A där hästhuvudena syns lite tydligare. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Baksidorna av spännbucklorna från Bj 860A med tygrester. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).

Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.

Bj 965

Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.

Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.

Pärlorna från Bj 965 med karneol, glaspärlor och lapis lazuli. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC By).

Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.

Pärlhönor med karneol från Bj 965. Foto: Thomas Eriksson, SHM (CC BY).

Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.

Metallkärl omgjorda till hängen. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM (CC BY).
Resten av det ena hänget. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Borrehänge i silver från Bj 965. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).

Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.

Brickband och sidentyg från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).
Brickband med silverbrischering från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).

Bj 551

I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.

Pärlorna från Bj 551. Foto: Christer Åhlin, SHM (CC BY).

Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.

Lapis lazuli som färg i tidig medeltid

Trydekrucifixet. Jag ska fota om det själv på onsdag. Vet ej vem som tagit detta foto.

Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.

Minecraft

Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.

Mina lapis lazulispärlor.

Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️

Lästips:

Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.

Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image

Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3

Björkö i mitt hjärta

I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.

Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.

Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.

Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.

Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.

Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.

Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.

Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.

Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.

Det var rosa små blommor i vattnet överallt.

Och det fanns även kvar några gula näckrosor.

På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna ? Ingen aning om vad de är.

Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.

Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!

De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.

Veronica i ett känt naust ? även om det nu knappt syns.

Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…

Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.

En älskad vy!

Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis ?

Kram

Om det hotade Världsarvet Birka-Hovgården i TV4’s nyhetsmorgon

Fick med mig allt hem från Åland och kom hem 22 på söndag kväll och Veronica och jag förberedde oss för morgonnyheterna på TV4.

Förutom mina uppsatser, bl.a. min magisteruppsats, och några artiklar så har jag ju skrivit en rapport för Riksantikvarieämbetet 2004/05, om vad som har hänt på Björkö under 1900-talet, med intervjuer av flera som under åren verkat på ön, samt de familjer som bott på ön i många generationer.

Björkö är (i varje fall troligast) platsen där det vikingatida Birka låg med sin tidiga vikingastadsbildning och tusentals gravar och aktivitet i vattnet runt omkring ön. Det finns dessutom fortfarande mycket att upptäcka på den förhållandevis lilla ön i Mälaren.

Så 5.30 hämtade en taxi oss, så vi kunde berätta om den eftersatta vården av Björkö. Det finns såklart massor att säga och ta upp och jag är glad om det hjälper lite grann i alla fall!

Världsarvet Birka-Hovgården har inte tagits om hand ordentliget, eller fått de resurser som krävs de senaste åren och det är bra att det uppmärksammas. Oftast så är världsarv hotade när det är krig, men så är ju inte fallet här.

Björkö och även Hovgården på Adelsö, är värd all vård som krävs. Det vore fint om det kunde kännas inbjudande och välvårdat när besökare från hela världen tar sig dit.

Jag har ju tex. bland annat för länge sedan guidat Islands talman där, bröllopsgästerna när Kungen och Drottningen firade silverbröllop och NHL Vancouver med bröderna Sedin där ute, för att nämna några.

Björkö/Birka med Hovgården, är en viktig kulturmiljö för Sverige och ett av våra ansikten utåt men även viktigt för kunskapen om vår egen historia.

Kram

Lästips:

Justus Bennet, 2019. Birka och Kongernes Jelling. Lika men ändå olika. Jämförelse av två viktiga vikingatida platser och den publika verksamheten samt tillvaratagandwt av platsernas historiebruk. B-uppsats i arkeologi, Göteborgs universitet.

Linda Wåhlander, 2004/2005. Björkö under 1900-talet. RAÄ. (Ej publicerad men tryckt i 50 ex.)

Länk:

https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12380215 här.