Etikettarkiv: Björkö

Kortprommis på Björkö i förmiddagssolen

Igårkväll åkte jag till Björkö för lite kvällsmys med Veronica och Tina. Skulle ha åkt ut i fredags men orkade inte. Jag är helt matt just nu och bara tanken på att packa var för mycket. Därför är jag så glad att jag tog mig iväg igår.

Skjuss med fyrhjuling i vinternatten

Vi drack bubbel och lyssnade på musik och pratade. Jag saknar att umgås och jag är så tacksam för att de fixade så fint även igårkväll.

Kvarnbackagravfältet
Vid en av de två stora skeppssättningarna på Kvarnbackagravfältet.

Sally får gå lite emellanåt och sen när jag henne.

Bästa hunden Disa i skeppssättningen.

Det var så vackert ljus på morgonen. Stilla och skönt att gå runt.

Med Sally i solskenet

Tina och Veronica tyckte att Sally är nästan som en låtsashund 🙂 Ändå är hon så mycket större nu än när jag hämtade henne. Hon fick en chock av att träffa Disa, men Disa var så bra med henne. Vi måste åka ut snart igen så Sally blir lite socialiserad!

Västra Gärdet i solen.

Jag har nog bara varit på Björkö två eller tre gånger på vintern. Första gången 1996 och då var det tjock is. Nu kunde vi åka båt över.

Björkö by

Det var så vackra färger mot ladugården. Vi gick bara en kort sväng runt och det var kallt om fingrarna att fota.

Grindsbacka i bakgrunden.

Sallys första Birkaprommis 🙂

Björkö by var magiskt vackert.

Tänk att den här byn har legat här åtminstone sedan 1200-talet och det finns vikingatida rester under iallafall delar av den. Det grävdes framför Mellangården på en gräsplätt för några år sedan.

Här låg det en smedja för länge sedan. Den står med på en gammal karta. Det var så otroligt vackert här idag.

Fick frukost och så klippte vi lite i handvävt och växtfärgat ylletyg , vilket alltid är lite läskigt, tycker vi. Men det ska bli en hängselkjol.

Kl 12

Sen blev det väderomslag! Kl 12 var det dis och det började snöa och Tina skulle iväg och jobba, så jag passade på att åka hem då också. Tänk att vädret kan göra så stor skillnad bara på några timmar!

Så vips var det vinter ordentligt.
Tacksam för ponchos…

Jag köpte några ponchosar som jag hade när jag gjorde Historiska julkalendern. Den här var toppen för den blåste inte av!

Gästhamnen är rättså tom…
Jag har inte fotat Björkö i snön tidigare vad jag minns.

Undrar hur det var här ute på vintern under vikingatiden? Hur mycket ved gick de forsla hit när de mesta träden tagit slut? Tänk alla trälar som jobbat med att hugga ved och elda! 🔥

Mot Lindby som en tuschmålning.

Så tack Veronica, Tina och Disa för en fin utflykt!!! ❤️❤️❤️🐶🐶🐾 Nu blir det kanske lite vinter ett tag 🙂

Kram

Lapis lazuli i två (eller fler) Birkagravar

Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.

Bj 860A

Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.

Innehåll i Bj 860A. Skärmdump från Sök i samlingarna.
Armband av jet, som Arbman tolkade som hade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Foto: Moa Råhlander 2018. Se lästips.

Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.

Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.

Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.

Spännbucklorna från Bj 860A. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Spännbuckla från Bj 860A där hästhuvudena syns lite tydligare. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Baksidorna av spännbucklorna från Bj 860A med tygrester. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).

Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.

Bj 965

Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.

Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.

Pärlorna från Bj 965 med karneol, glaspärlor och lapis lazuli. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC By).

Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.

Pärlhönor med karneol från Bj 965. Foto: Thomas Eriksson, SHM (CC BY).

Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.

Metallkärl omgjorda till hängen. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM (CC BY).
Resten av det ena hänget. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Borrehänge i silver från Bj 965. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).

Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.

Brickband och sidentyg från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).
Brickband med silverbrischering från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).

Bj 551

I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.

Pärlorna från Bj 551. Foto: Christer Åhlin, SHM (CC BY).

Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.

Lapis lazuli som färg i tidig medeltid

Trydekrucifixet. Jag ska fota om det själv på onsdag. Vet ej vem som tagit detta foto.

Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.

Minecraft

Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.

Mina lapis lazulispärlor.

Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️

Lästips:

Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.

Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image

Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3

Björkö i mitt hjärta

I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.

Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.

Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.

Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.

Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.

Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.

Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.

Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.

Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.

Det var rosa små blommor i vattnet överallt.

Och det fanns även kvar några gula näckrosor.

På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna ? Ingen aning om vad de är.

Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.

Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!

De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.

Veronica i ett känt naust ? även om det nu knappt syns.

Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…

Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.

En älskad vy!

Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis ?

Kram

Om det hotade Världsarvet Birka-Hovgården i TV4’s nyhetsmorgon

Fick med mig allt hem från Åland och kom hem 22 på söndag kväll och Veronica och jag förberedde oss för morgonnyheterna på TV4.

Förutom mina uppsatser, bl.a. min magisteruppsats, och några artiklar så har jag ju skrivit en rapport för Riksantikvarieämbetet 2004/05, om vad som har hänt på Björkö under 1900-talet, med intervjuer av flera som under åren verkat på ön, samt de familjer som bott på ön i många generationer.

Björkö är (i varje fall troligast) platsen där det vikingatida Birka låg med sin tidiga vikingastadsbildning och tusentals gravar och aktivitet i vattnet runt omkring ön. Det finns dessutom fortfarande mycket att upptäcka på den förhållandevis lilla ön i Mälaren.

Så 5.30 hämtade en taxi oss, så vi kunde berätta om den eftersatta vården av Björkö. Det finns såklart massor att säga och ta upp och jag är glad om det hjälper lite grann i alla fall!

Världsarvet Birka-Hovgården har inte tagits om hand ordentliget, eller fått de resurser som krävs de senaste åren och det är bra att det uppmärksammas. Oftast så är världsarv hotade när det är krig, men så är ju inte fallet här.

Björkö och även Hovgården på Adelsö, är värd all vård som krävs. Det vore fint om det kunde kännas inbjudande och välvårdat när besökare från hela världen tar sig dit.

Jag har ju tex. bland annat för länge sedan guidat Islands talman där, bröllopsgästerna när Kungen och Drottningen firade silverbröllop och NHL Vancouver med bröderna Sedin där ute, för att nämna några.

Björkö/Birka med Hovgården, är en viktig kulturmiljö för Sverige och ett av våra ansikten utåt men även viktigt för kunskapen om vår egen historia.

Kram

Lästips:

Justus Bennet, 2019. Birka och Kongernes Jelling. Lika men ändå olika. Jämförelse av två viktiga vikingatida platser och den publika verksamheten samt tillvaratagandwt av platsernas historiebruk. B-uppsats i arkeologi, Göteborgs universitet.

Linda Wåhlander, 2004/2005. Björkö under 1900-talet. RAÄ. (Ej publicerad men tryckt i 50 ex.)

Länk:

https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12380215 här.

Malins Birkafoton på Ekerö bibliotek

Under sommarmånaderna fram till september så har Malin Richardsdotter fotoutställning på Galleri Utkiken på Ekerö bibliotek.

Hon har under flera år tagit foton på och från Björkö och de är superfina!

Fotona är tryckta på canvasduk och jag har bokat en ?

Kram

De sk Völvestavarna från Birka

Försöker reda ut antalet Völvestavar på Birka… Det gick inte så superbra, men de är fler än tre…och det rör sig om fyra gravar.

Forskare som framförallt skrivit om den här typen av stavar är Niel Price och Inger Gustin. De finns på Birka och på flera håll i Skandinavien men även på tex. Isle of Mann och på andra platser i skandinaviska sammanhang. En känd stav som varit utställd länge på Historiska museet är den från graven i Klinta på Öland.

Det finns alltså flera stycken från Birkas gravar, men det är lite osäkert hur många de är ?‍♀️?‍♂️

Lista på de möjliga stavarna i Birkagravar

1. Bj 660: stav som är 75 cm lång och som är borta men finns med på Stolpes ritning. Försvann redan 1943 och Arbman tror den hamnat fel och lagts i grav bj 760.

2. Bj 760a: brandgrav med stav i småbitar. 8 fragment. (På fotot är alla 12-13 st fragment med).

3.Bj 760b: 5 grova bitar av en möjlig stav. Fick ett eget fyndnummer 2013. (På fotot är alla 12-13 st fragmemt med).

4. Bj 760c: fin överfångsgjuten stav som Stolpe trodde kom från bj 660, men det är stor skillnad på denna och på den på teckningen. Den kan komma från gravfyllningen. 45.5 cm lång.

5. Bj 834: 55.7 cm lång, 2.7 mm bred. Överfångsgjutna polyedrar och korghandtag.

6. Bj 845: ett 20-tal fragment.

Bilder på gravarna med stavar på Birka

Grav Bj 660:

Grav bj 660 räknas som en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 232.

Bild av bj 660 ur Niel Price, The Viking Way 2002.

Hela gravinnehållet.

Den här staven är alltså borta eller har hamnat i grav 760’s låda.

Grav Bj 760:

Bj 760 är en brandgrav och i eller i gravfyllningen finns en, två eller tre stavar.

Urklipp ut Arbman, Birka I, s. 278.

Hela gravinnehållet.

De här fragmenten har delats i två grupper 2013 och kommer då troligen från två olika stavar.

Bitarna av en eller möjligen två stavar från bj 760. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Stavbitarna bj 760. Jag vet inte vilka som delats. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den nästan hela staven från Bj 760 med ormhuvudet som håller i staven eller så är det en tunga som kommer ut. Foto:Gabriel Hildebradt, SHM.

Staven bj 760. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Från den här graven finns det alltså en, två eller tre stavar. Den finaste, som kommer från gravens fyllning eller från bj 660, har en lite ormmun. Staven har överfångsgjutna detaljer och är i järn, brons (och med koppar – Copper alloy) .

Grav Bj 834:

Bj 834 är traditionellt sett en kammargrav för en kvinna och en man även om jag argumenterat för i bloggen (men inte forskat om det) att det är en kvinnograv med vapen.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 306.

Bj 834. Bild från Niel Price, The Viking Way 2002.

Bj 834’s stav är också trasig och saknar spetsen.

Hela gravinnehållet.

Staven från bj 834. Foton: Christer Åhlin, SHM.

Den har överfångsgjutna polyedrar och korghandtag. Spetsen är lös.

Grav Bj 845:

Bj 845 är en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I s. 320.

Bild ur Niel Price, The Viking Way 2002 fast från Pinterest. Sökt på Völvestav. Väntar på nyupplagan av hans bok som jag beställde igår.

Teckning av Harald Faith Eli.

Staven i BJ 845 är i väldigt dåligt skick och ät nu i ett 20-tal fragment.

De tre lite helare stavarna i Birka i Arbman, taf 125:

Bild ur Arbman, Birka I tafeln 125.

Det finns flera tolkningar av vad dessa stavar använts till, men jag dras till att det är en nästan typ regaliestav – en blandad symbol för religiös och profan makt. Sen kan den visst ha haft en viss längd och då visa på makten över måttet, måttstaven, i en tid när den här delen av världen, vad det verkar, började få standardiserade måttangivelser.

Jag har just beställt Niel Prices bok, så jag får läsa i den igen och se vad för spännande saker det stod i den. Det var länge sedan jag läste sen.

De kan alltså även vara rituella redskap för att utför sejd, en forntida (och till viss del nutida) magi.

Jag tror i allafall inte att det var ett grillspett 🙂

Vidare så undrar jag över vilka stavar som försvunnit om de varit tillverkade i tex. trä ? Det vore även kul att jämföra gravarnas innehåll lite mer.

Lästips:

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I.

L. Gardela, 2009. A biography of the seiðr-staffs. Towards an archae-
ology of emotions. I: Słupecki, Leszek Paweł & Morawiec, Jakub
(red.), Between paganism and Christianity in the North. Wyd. 1.
Rzeszów: Wydawn. Uniwersytetu Rzeszowskiego.

Gustin, I. 2004. Mellan gåva och marknad, Handel, tillit och materiell
kultur under vikingatid. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Gustin, I. 2010. Of rods and roles. Three women in Birka’s chamber
graves. I: Theune, C. Bierman, F. Struwe, R. & Gerson, H. (red.)
Zwischen Fjorden und Steppe, 343- 354. Rahden: Marie Leidorf Gmbh.

Eldar Heide, 2006. Gand, seid og åndvind. Dr. art.-avhandling. Bergen:
Universitet i Bergen.

Eldar Heide, 2006. Spinning Seiðr. Old Norse Religion in long-term per-
spective. Origins, changes and interactions. I: Andrén, A u.a (red),vägar till Midgård 8 (Lund 2006) 164-170.

Niel Price. 2002. The viking way. Religion and war in late iron age Scan-
dinavia. Uppsala: Uppsala universitet.

Oscar Olsson, 2016. Vikingatida stavar och deras funktioner. En komparativ stidie om stavar funna i Skandinavien Kandidatuppsats. Uppsala universitet.

Rosengren, T. 2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav
i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Magisteruppsats. Stockholm: Stock-
holms universitet.

Till Birka med Baluba

I måndags hade vi bokat 17 statister och åkte ut till Björkö. Äventyrens ö ? Kan ju tyvärr inte visa så många foton ännu på människor och kostymer, men snart så – efter jul någon gång… 🙂

Jag förberedde mig hemma med brödbak, sy skjorta och sätta ihop smyckeppsättningar mm 🙂

Var lite snurrig ett tag och visste inte hur jag skulle sätta ihop bj 854.

Jag satte fast trådarna tillslut genom pärlspridarna i ringarna. Det funkade fint. Tror egentligen den här uppsättningen ska vara till en peplosliknande klänning men nu fick Jessika den en fin, vinröd hängselklänning.

Vi filmade i kvarteret och det kändes skönt att jag känner mig så hemma bland husen. Tror det blev fint med köpfrid och lite brödbak? Scenografi är kul!

Fick även fantastisk hjälp med rekvisita från Malin H ? bland mycket annat täljstensgrytan ??? Däremot stekpannan är min ?

Muren var så fin med lövskuggor.

Fotografen i smedjan.

Bästa Max som jag byggde renjägarlägret med, sköter ljudet numera!

Och bästa Anna som är kostumör och maskör.

Många kära personer var med och det blev även fina nya bekantskaper. Jag säger stort tack till alla som var med!

Kram

Minibjörkösemester

Mamma skjussade mig till Rastaholm och jag har ju knappt varit på ön i sommar. Så det var skönt att äntligen komma iväg.

Nya vikingaskor som jag fuskar med att ha flipflops i just nu… Raggsockar bara går inte i den här värmen…

Ångholmen ❤️

Det var ju 50-årsöverraskningsfest igårkväll så jag slappade hela dagen vid vattnet. Så skönt att bara ligga där och ta ett dopp emellanåt. Det var svalare och åska i luften, men åskan och regnet kom äntligen i natt klockan 5.

Den dramatiska Björkfjärden.

Jag fick sällskap av en av tjejerna jag känt sedan jag började jobba här 1996. Fint att ses en stund på bryggan. Fick även badsällskap sedan och det var skönt för jag är inte så förtjust i att bada själv.

Björktrastar kanske över Charlottenlund?

De var så många och jag undrar vad de gjorde i så stor grupp.

Har mina gamla vikingakläder på mig. De är svalast! För det var inte svalt igår med luftfuktigheten. Undrar just hur de var klädda när det var varmt under vikingatiden. Hur lite fick de ha på sig? Ska väl försöka mig på en ny hängselkjol i linne så småningom.

Det är helt gult i markerna och ser nästan ut som höst!

Gravfältet Borgs hage.

Födelsedagskarln, som jag otroligt nog träffade som barn i Dalarna ? och som nu är Veronicas man.

Malin ?

Efter middagen tog vi en sväng och tittade på fornlämningar… ? Vi tittade på gravar och området runt Garnisonen. Nu vill jag hem till mina böcker och se vad som finns på gravkartorna och vilka gravar som är utgrävda.

Det finns många stenformationer och utplacerade stenar. Ibland dyker det även upp runstenar, vilket Kalle hittat!!! Men inte igårkväll. Det finns runor på olika sten, ben, horn, redskap, smycken och på små metallbleck på Birka. Fler än vad som kanske är känt.

Richard visar en treudd. Den är spännande för att den saknar hörnstenar.

Här står han där en av hörnstenarna saknas.

Så underbart att umgås med människor som tycker det är lika spännande som jag ❤️ Lite mörkt med så fint ljus ändå 🙂

❤️

Nattsuddandet fortsatte sedan ett tag vid Färdstugan/Särimner ?

Kraaaam

Lästips:

Runorna från Garnisonen finns avtecknade här. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/nytt-om-runer/konv/nor_2002/swed01hg.htm