Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.
Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).
Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!
Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.
När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!
Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.
Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.
Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.
Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.
Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?
Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).
På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.
Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY). Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Lästips
Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.
Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).
Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.
Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:
”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”
Ny Björn svarade också på facebook:
”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”
Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.
Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.
Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.
På baksida finns det också information.
Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.
Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?
Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.
Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street. Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.
Ett fynd jag funderat över en tid är skärbrädan från Årbygraven i Rasbokil. Den är inlagd som glättbräda i Historiska museets samlingsdatabas, men jag vet inte vem som gjort den tolkningen. Det skulle kunna vara intressant om det är en glättbräda för då kan graven vara till en kvinna som fått med sig roddbåt, häst och hund och hushållsredskap med mera. Graven anses rovgrävd och det är därför den i så fall inte innehåller några smycken.
”Glättbrädan” från Årbybåten, 107480_HST. Foto Ola Myrin.
”Glättbräde av björk, med en platt knopp i ena änden. Delvis fragmenterat. Brädet har en enkel repstavsornering längs ena långsidan samt en ristad inramning centralt. Placerat på båtens botten. Gravfynd från Årby, Rasbokil socken, Uppland.” Utställningstext Vikingarnas värld
Men jag tror inte att det är en glättbräda – jag tror det är en skärbräda eller snarare en uppläggningsbricka med två handtag!
Resten av brädan som är ett handtag är inte utställd men finns på äldre bilder.
Katalogkort. Förvärv 21062, referensnummer 121844_U. Här syns öven skärbrädan med spel på som jag gjort kopia på och björkvispen som jag brukar tillverka på våren.Katalogkort. Förvärv 21062, referensnummer 121844_U.
Jag fick idén för några år sedan att det istället skulle vara en sorts snygg, dekorerad skärbräda. Jag har tänkt att jag borde skriva en artikel men nu får det bli ett blogginlägg.
En anledning till att det skulle vara en skärbräda är att den har en nedsänkt yta. Det är bra för att skära kött så köttsaften inte rinner av. Det är inte lika praktiskt om du ska glätta, stryka något. Om inte den lilla kanten är för att glättstenen inte ska halka av. Den är även fin som ostbricka eller för godsaker att bjuda på! Handtaget gör att den är lätta att ta upp från bordet och hålla i ena handen om det behövs när du går runt och serverar gäster.
Den fint dekorerade kanten. Bild från boken om Årbybåten.Text från 21062 Catview.
Här följer några bilder som jag inte hittat vem som fotograferat. De ligger inte i samlingadatabasen längre men är med i Catview.
Bilder på brädan från Historiska museet.
Skärbrädan är med i boken om Årbybåten. Graven grävdes av Holger Arbman, Greta Arwidsson och K.G. Hellman 1935.
Bräda av björk med krumvridet trä till handtag och en spricka fylld med harts. Ur Der Årby-fund.Ur Der Årby-fund. Här syns mönstret i hörnet.Önskar jag kunde tyska. Ur Der Årby-fund.
Handtaget som suttit ihop med brädan, vilket mönster och den skurna kanten tyder på, har förvridits i graven och delats av. Med handtag påminner den om skärbrädor med handtag!
På katalogkortet står det att handtaget är självvuxet och mycket vresigt! Det ska ha lagts harts i en spricka. Så fint!
Tycker den är så fin så har köpt en egen som jag hittade på Skandinavisk slöjd, men det vore kul att göra en kopia med mönster på.
Min nyköpta skärbräda med handtag.
Hittade även några andra på nätet.
Lånat från hemsida. Lånat från hemsida.
Vad tror ni? Är det en glättbräda eller en snygg skärbräda? Det är lite synd att delarna inte är utställda tillsammans.
Det är en väldigt intressant grav och jag behöver nog skriva om den igen Kanske får ta och göra ett inlägg om vispen i vår.
Cederlund red. (Arbman, H., Green, B. & Owain, T.P.) 1993. The Årby Boat. Statens historiska museum och Båtdokumentationsgruppen. Nytryck med tillägg. Med Holger, A. Der Årby-Fund.
Inventarie nr 21062 i Catview https://catview.historiska.se/catview/index.jsp
Det här posamentet är lite kort och har tretton stycken knutar i rad fastsytt på ett sidentyg i kypert.
Posament P13 från Bj 944, 617993_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Den är dubbelflätad och ser ut att vara dubbelvikt i ena änden där personen börjat posamentet. Det står i Historiskas samlingsdatabas att den även sitter ihop med ett brickband, men jag kan inte se det. Kanske det är ett direkt intill?
Däremot så är det fint att se tråden som använts för att sy fast posamentet mot sidenkyperten.
Detalj av fotot ovan.
Jag har kopierat posamentet med lite grövre, 0,3 mm spunnen tråd i tenn med 4% silver. Borde ha gjort lite mer space mellan knutarna, men det får bli på nästa
Mitt posament efter Bj 944, P13.
Graven undersöktes 1881 och är en kammargrav i hög innanför Stadsvallen för en man.
Teckning Hjalmar Stolpe, ATA.
Mannen blev begravd i en dräkt med mycket dekorationer. Det är från pannan på mannen som det kinesiska sidenet hittades.
Detalj från Stolpes teckning.
Jag tror att det här fragmentet, P13,syns på gravplanen, men jag är inte säker. Önskar att Stolpe hade varit lite mer noga med textilierna, men just den här biten går nästan att känna igen.
Försäkte ladda upp en reel här men det gick inte. Jag gör sedan några veckor innehåll till Birkas sociala medier. Förutom kampanjer och reklam.
Frågan är nu vad det satt på? Fragmentet verkar ligga nära tänderna
Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…
U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.
Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.
U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.
”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”
Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?
Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.
I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.
Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.
Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.
De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.
Krya på er!
Lästips:
Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld, monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv
På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade i samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.
Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera
Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?
Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.
Illustrationen visar hur kvinnan låg i graven och vilka föremål hon fått med sig. Illustration: NTNU, Vitenskapsmuseet.
Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon bar ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar. På gravskissen syns även ett treflikigt spänne.
Textilierna
I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.
Bild från filmen och det ser ut att vara diamantkypert. Den ena spännbuckla med små textilier och ben och tänder bevarat under. Spännbuckla av typen P51. Foto: Eystein Østmoe.
I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.
Broderierna på den andra spännbucklan utritade i grönt för att synas. Det är alltså inte grön tråd. Foto: NTNU, Vitenskapsmuseet.
Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.
Spännbucklan med broderier. Foto från: https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?
Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.
I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).
Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.
Jag undrar vad de andra textilierna var för några? Ser fram emot rapporten!
Textilhantverkare
De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.
En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö . Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?
Sländtrissan och ett treflikigt spänne. Foto från filmen. Ullkammarna. Foto från filmen.
Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.
Den lilla skäran. Foto från filmen.
Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.
Pärlorna
Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.
En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnas kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?
Birkagrav Bj 526 ur Arbman, Birka I. De små gröna c och d från Bj 526. Färgen i Die Gräber är för dov och pärlorna är grönare.
Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden
Vem var hon?
De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.
Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.
Och tänk om Birkafynden hade grävts ut så här noga och all textil dokumenterats i fält bättre.
Osebergsfundet band IV. Ska kolla upp hela referensen. Men måste hitta boken först.
Arbamn, H. Die Gräber. Text und Tafln.
Uppdatering med länkar jag fått av grävledaren i kommentarer
Grävrapport:
Østmoe, E, Mikkelsen, K., Rantala K. R. & Sauvage, S. 2023. E39 Betna – Stormyra. Bosetningsspor og dyrkingslag fra bronse- og eldre jernalder, samt kammergrav fra Vikingtid på Hestnes og Otne. NTNU Vitenskapsmuseet arkeologisk rapport 2023:21. https://www.ntnu.no/museum/utgravingsrapporter/2023#Hestnes
Øiwn, R. I. och Heen-Pettersen, A. M. 2024. Funerary bedding and clothing in the Viking Age: the examples from Hestnes and Skeiet, Central Norway, I: Red. Sauvage, R. From Life to Death in Iron Age and Medieval Vinjefjord. Unveiling Burial Practices, Settlement and Landscape History. Oslo, kap. 8. https://cdforskning.no/cdf/catalog/book/218 Tyvärr skriver de likarmat spänne när det är ett treflikigt spänne.
Borghild Nekstad har rekonstruerat dräkten. Borghild Nekstad har rekonstruerat dräkten.
Nu har jag varit till min första vikingamarknad själv med släp. Har lite resfeber och lite kaos i huvudet när jag skulle packa men fick med mig det mesta ?
Det kändes skönt att vara framme i tid till färjan i Grisslehamn.
Supervamt blev det i helgen men jag är oerhört tacksam över att det inte regnade!
Fick hjälp att lyfta upp tältet och bygga ihop bord, så det är jag också glad över. Tack ni som hjälpte till ? Även glad att jag har ett litet ”vikingakök”. Ska spara till en trefot nu bara.
Det blev mysigt med sängen. Tycker om att sova därinne.
På kvällen efter gillet var det en ceremoni. Fibulas marknad i Saltvik firade 20-års jubilem i år ???
Det är så kul att göra iordning. Det är lute som att leka affär som barn. Jag och min kompis hade en affär i deras syrénhäck på Svartsjölandet. Vi satte upp plankor mellan grenarna och sparade matkartonger i massor. Det var verkligen härliga somrar.
Lite mer ordning på bordet blev det vartefter ? Det tar lite tid att få till det. Skulle vilja göra ett till bort för hantverkande till nästa år.
Fick plats brevid Medeltidsmode och det var underbart, för nu hann vi prata lite. Ofta hinns det ju inte med under Gunnes gårdsmarknaden.
Under dagarna var det stridsuppvisning med Huskarlarna, lekuppvisning med Glima, en gycklare och så sagoberättande med Jerker Fahlström.
Holländarna var där igen och flera andra band och musiker. Det är så härligt med allt liv, musik, ljud och sorl.
Ett ryskt tjejband, Idisi, med en danserska på styltor var supercoola!
Kunde inte handla så mycket i år men en korg och kryddor köpte jag. Korgförsäljerskan tog kort på mig ?Skulle vilja köpa sagorna också, men det får bli en annan gång.
Tappra besökare och de som uppträdde. Jag fick i alla fall skugga och sen en resorb av grannen ?
Bad i solnedgången. Det ena jobbiga var att veta att min katt c a rit borta sedan i onsdags, men han kom hem nu 2.50 i natt ? Hungrig och smal.
Och när jag kom tillbaka fick jag havsabborre med remouladsås på smörgås! Så supergott. Så tack grannen för matlagningen ? Tur jag hade med mig köket ?
Fint sällskap från Årsunda ?
Och sen blev det liten samling runt elden och den stekta fisken. Han stekte två kilo ”byxfilead” abborre och jag köote med mig två kilo hem av fiskaren dagen efter. Så nu finns det fisk i frysen.
Holländaren lärde oss att blåsa på elden med hjälp av pekfingrarna och tummarna. Det blir som en liten blästerstråle! Tydligen kan man smälta järn med den tekniken om man är tre och skicklig!
Det är något speciellt med kläderna, pratet, musiken, kvällen och elden som känns så naturligt och från forna tider.
Hjälpte Veronica med en undersärk. Inte idealiskt att klippa tyg i hettan så vi fick klippa ut ryggen lite till.
Kedjor från Helsingborg sn, Filborna i Skåne. Foto:Gabriel Hildebradt.
Fynd från Hälsingtuna sn, Tolsta i Hälsingland. Foto:Gabriel Hildebrandt, SHM.
Kedjegarnityr från Hablingbo, Gotland. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM.
Googlade dräktkedjor en stund. Den nedersta är från Gotland. Ska skriva lite mer om kedjor tänkte jag.
Vikingafrukost Gjorde även lunchen på morgonen. Det var bara grannarna som använde mitt vikingakök. Jag var för trött på kvällen… Äppeljuicen från Åland hjälpte mig genom dagarna! Åh, vad god den var!
Kram till alla och Tack Fibula för en fantastisk matknad!
I torsdags fick vi museipedagoger på Historiska en stund med Inger Zachrisson om samer i Vikingar för att vi ska kunna visa den nya delen på ett bra sätt.
Vi pratade om massor av saker. Det var matnyttigt och det ska bli kul att plugga ännu mer, även om det inte är helt lätt det här med samer och nordbor (se tidigare blogg inlägg). Det finns dessutom nio olika samiska språk – olika språk inte olika dialekter! Men nu säger vi iallafall samer och nordbor!
Två saker jag tyckte var extra roligt: På väggen bakom hänger två skidor. Så såg de inte ut under vikingatiden, berättade Inger. Den ena ska vara lång och den andra kort! Den långa tillverkades i tjurved och lades ned i mossar över sommaren gör att inte förstöras. Den kortare, som hade ett nordiskt namn, kunde vara gjord av björk, som inte är lika hållbart. Det är alltså inte offrade skidor i mossar utan en förvaringsmetod!
För att inte halka bakåt var undersidan på den kortare skidan täckt med ren- eller sälpäls, s.k. stighud, medan den längre användes för att glida framåt på.
(Den äldsta skidan som hittats är ca 5200 år och funnen i Kalvträsk).
Tjurved är det mörka runt klockan 8 på bilden. Det blir så när granen inte står stadigt utan lutar på tex. myrmark. Tjurveden bildas på sidan som är ned mot marken. Foto: tjurved, wikipedia.
Däremot så offrade samerna i vatten som blivit träsk och mossar, men Inger berättade att de på medeltiden öven offrade i havet. En källa (jag ska fråga igen, för jag glömde bort) berättar att de importerade svärd långväga ifrån som de sedan en gång om året kastade ut i havet för god fiskelycka.
Samiska offergåvor.
Några litteraturkällor från webbsidan samer.se
På hemsidan samer.se finns imformation om de tidigaste källorna som rör samer under vikingatiden och senare. Samer som skidåkande, eg. skridfinner, beskrevs av Prokopius i sin bok De Bello Gothico, ca 550 evt (efter vår tid),. Han var en bysantinsk historieskrivare som beskrev folken i Skandinavien. Ha skrev att var jägare, klädde sig i djurskinn och gav sina bar benmärg att suga på.
Det påminner om vad redan den romerske historieskrivare Tacitus skrev om fenni år 98 evt i sin Germania. Det är även första gången som svear, suiones, omnämns. Straxt efter Tacitus, ca 150 evt, skrev den grekiske geografen Ptolemaios om sju folk på ön Scandia och ett av dem var finnoi.
Jordanes skrev i sin bok Getica år 551 om olika folk på ön Scandia och även här ginns bl.a. Suehans och Suetidi och Rerefennae och Finni med, men det har diskuterats vilka som menas (se Zachrisson 1997).
780 evt beskriver langobarden Paulus Diaconus skridfinnarna som jägare, men han beskriver även gör första gången skidor, renen och en kolt av renskinnspäls. Paul Varnefrid, som han hette, var en av förgrundsgestalterna i Karl den stores akademi.
890-talet evt tjänstgör den norske bonden Ottar hos kungen av Wessex i England. Ottar berättade för kung Alfred av Wessex (Alfred the Great), som antecknade allt i Orosii världshistoria, att han äger 600 tamrenar som sköts av samer och att hans största inkomstkälla är den skatt han tar av samerna i form av säl- och valhudar (som anvöndes till rep). Alfred använde även Beowulfkvädet och Widsith dom omnämner Finnas och Skridefinnas om jag förstått rätt. Ottar använder ordet Finnas och han beskriver Nordnorge, berättar om tama renar och om det samiska språket samt räknar upp de produkter som samer levererar till norska stormän.
Den sista senvikingatida/tidigmedeltida källan är Adam av Bremen, som i Gesta Hammaburgensis eccleisae pontificum, ca 1070, bok IV, beskriver områden norröver i Sverige och då bland annat skridfinnar och att Hälsingland är skridfinnarnas land, med ett bergigt område kallat de ripheiska, men många fler omeåden nämns och han skriver även lite om samernas religion och magiska konster.
I Norge finns två lagar före ca 1120, som omnämner samerna – Eidsivathingslag och Borgarthingslag.
Historia Norvegiae, från ca 1190, behandlar Norges kungar fram till år 1015 och där nämns, att Norge är uppdelat på tre områden: kusten, upplanden, dvs dagens Oppland, och skogen, där finnene bor utan att plöja jorden, dvs i skoglandet på gränsen mellan Sverige och Norge. I ett kapitel avhandlas bland annat samernas trolldom.
Ågrip, ca 1190. Norsk källa.
900-talet beskrivs de i de isländska vikingasagor och lagar, och där finns skinnhandel som bedrevs med samerna med. I Snorres sagor berättas det att samer och andra nordbor umgicks, enligt samer.se. I ett norskt historieverk från 1100-talet skrivs om hur en nåjd, en samisk schaman, med hjälp av sin trumma försätter sig i trance för att rädda en sjuk person. Det skulle vara bra med källhänvisningar på samer.se’s sida, så nu blir det till att leta reda på de olika källorna
Inger Zachrisson radar upp källorna: Ólafs saga Tryggvasonas, ca 1190; den Isländska lagen Grágás, 11- el. 1200-talet; Grette Asmundssonssaga, trol. 1200-tal, Orkneyingasaga slutet av 1100-början av 1200-talet; Saxo Grammaticus Gesta Danorum, ca 1200; Denpoetiska Eddan, Völundskvädet; Snorre Sturlassona Heimskringla, 1230-talet; Snorres Edda, 1200-talet; Egil Skallagrimssons saga, tidigt 1200-tal; Fagrskinna, 1230-talet; Sneglu Halla thattr, ca 1220; Jämtlansa landsskrå och gränsbeskrivningar, Vatnsdöla saga, ca 1270; Ketil Haenga saga, 1300-tal; Helga Tháttr Thórissonsar, 1380-tal, plus wn massa senare källor om geografiska områden.
Vi tittade även på bildspelet tillsammans. En kåta kallas i den medeltida källan Ågrip för Gamme.
Kram
Lästips:
http://www.samer.se/5031
Inger Zachrisdon, 1997. Skrivna källor, I: Möten i Gränsland – samer och germaner i Mellanskandinavien.
Inger, Zachrisson. Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter. Academia.edu
Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Kanske får ta och göra ett inlägg om vispen i vår. 
. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i? 
