Kategoriarkiv: Mitt i livet

Hemerlin i vikingaskepnad?

Många med mig har länge funderat över vad ”Borredjuret” på vikingasmycken är för litet djur. Det har funderats över björnar, möss och till och med lemur eller surikat (gissat av barn på guidetur :)! Men nu vet jag 🤓😂 Det är en hermelin!

Tre hermeliner på rundspånmet i Bj 967, 416194_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Det är ju solklart!

Hermelin i sommardräkt från Wikipedia.
Hermelin i vinterdräkt. https://animalia.bio/sv/ermine

Spännet som fick mig att tänka på hermeliner, och min kollega Anna håller med, är det rektangulära spännet med ”palmer” och små djurhuvuden längs kanten 🩷

De ser ut som sex små hermeliner som sticker upp huvudet ur snön! De platta ansiktena i 3D. Fast palmerna (även om ena palmem saknas) kan ju så klart inte vara i snö!

Det rektangulära spännet från birkagrav Bj 557, 559177_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Undrar ju vad dom tänkte när de tillverkade, eller beställde motiv, på smycken…

Såklart har någon redan skrivit om hermeliner, så jag får hålla utkik efter det! Hittar ni något får nu gärna tipsa 🙂 Eller tycker ni borredjuret ser ut som något annat?

En katt bland hermeliner – forntidens människor verkar ju ha använt vitt kattskinn när det inte fanns hermelin. Svansen med sin svarta spets har genom århundraden varit ett uttyck för yppersta lyx!

Den hette hermelin redan på fornsvenska och ett annat ord för den är lekatt ❤️

Kram

A sign of loneliness… talking to AI about lawnmowing…

I have been at home a lot lately and watched movies ansd series such as Death comes to Pemberly and Downton Abbey. And suddenly it just hit me – how on earth do they have such vast, green, manicured lawns? No one is hunkering down cutting them in any scen! There should have been more sheep! What would the grounds have looked like in the 18th and 19th century?

Downton Abbey/Highclere Castle. Photo: Niklas Halle’n, Agence France-Presse, Getty Images.

So Indecided to ask an AI… This is the result of my conversation, un cut 🤓 if that is what you can call it…

Added som pics because of the long text. And here we go:

How did they cut grass in 18th century?

In the 18th century, grass was typically cut by hand using scythes, sickles, or similar tools. These tools required manual labor, and cutting grass was a time-consuming task done primarily by agricultural workers or landowners themselves.

(It answered notjing about sheep 🐑)

At palaces?

Even at palaces in the 18th century, grass was often cut by hand using tools like scythes or sickles. Laborers or gardeners would have been responsible for maintaining the grounds, including cutting the grass manually. It wasn’t until later centuries that mechanical lawn mowers became more common, making lawn maintenance easier and more efficient.

Was it expensive to have a cut lawn?

In the 18th century, maintaining a well-kept lawn, whether at a palace or elsewhere, could indeed be expensive. Labor costs for manual grass cutting, along with other maintenance tasks like weeding and trimming, added up over time. Additionally, the availability of skilled laborers or gardeners capable of meticulously tending to the grounds could also affect the cost. Overall, maintaining a manicured lawn in the 18th century required both financial resources and labor.

Is there a famous lawn from the 18th century?

One notable example of a well-known lawn from the 18th century is the gardens at Versailles Palace in France. While Versailles is renowned for its elaborate gardens and landscaping, including vast expanses of manicured lawns, the specific methods and tools used for lawn maintenance during that time period would have been similar to those employed elsewhere in Europe, such as manual cutting with scythes or sickles.

How long would it take to cut the lawn of Versaille?

Cutting the lawn at Versailles would have been a monumental task due to the sheer size of the grounds. The gardens of Versailles cover approximately 800 hectares (about 1,976 acres), including numerous lawns, parterres, and other landscaped areas. Given the extensive size and complexity of the gardens, along with the manual tools available in the 18th century, it’s difficult to estimate precisely how long it would have taken to cut the entire lawn. However, it would have likely required a significant amount of time and a large team of skilled laborers or gardeners working together over several days or even weeks to complete the task.

When did it become a thing to cut a lawn?

The concept of cutting and maintaining a lawn for aesthetic purposes emerged during the Renaissance period in Europe, particularly among wealthy landowners and aristocrats. However, it wasn’t until the 17th and 18th centuries that the practice of manicuring lawns became more widespread, especially among the nobility and royalty. With the development of formal gardens and landscape design principles during this time, there was a growing appreciation for neatly trimmed lawns as part of a well-kept estate. This trend continued to evolve over the centuries, eventually becoming more accessible to the broader population with the invention and widespread adoption of mechanical lawn mowers in the 19th century.

Renaissance garden. Garden of the Villa d’Este in Tivoli
Étienne Dupérac. 1560-1575.

Can you tell me more on the history of lawns?

Certainly! The history of lawns is a fascinating journey that spans centuries and continents. Here’s an overview:

  1. Ancient Times: The concept of lawns dates back to ancient civilizations, such as the Egyptians, who cultivated grassy areas around their dwellings. However, these early ”lawns” were more functional than aesthetic, used for grazing animals or as gathering spaces.
  2. Medieval Europe: During the Middle Ages, grassy areas around castles and monasteries were kept short for defensive purposes, allowing guards to spot approaching enemies. These areas were maintained by grazing animals.
  3. Renaissance Gardens: In the Renaissance period, particularly in Italy and France, formal gardens began to emerge, influenced by classical design principles. These gardens featured carefully manicured lawns as part of their overall layout, often surrounded by geometric patterns and ornamental features.
  4. 17th and 18th Centuries: The trend of manicured lawns continued to gain popularity among European nobility and aristocracy during the Baroque and Rococo periods. Palaces and grand estates, such as Versailles in France and Hampton Court Palace in England, showcased extensive lawns as symbols of wealth and status.
  5. 19th Century: The invention of mechanical lawn mowers in the early 19th century revolutionized lawn care, making it more accessible to the middle class. As urbanization increased, the suburban lawn became a symbol of prosperity and suburban life.
  6. 20th Century: In the 20th century, the suburban lawn became a ubiquitous feature of American and Western culture, fueled by post-World War II suburbanization and the rise of the suburban ideal. The lawn became associated with leisure, recreation, and social status.
  7. 21st Century: With growing concerns about environmental sustainability and water conservation, there’s been a shift towards more eco-friendly lawn care practices, such as xeriscaping, using native plants, and reducing chemical use. Additionally, interest in alternative lawn options, like artificial turf or edible gardens, has increased.

Throughout history, the lawn has evolved from a practical necessity to a cultural symbol, reflecting changing attitudes towards nature, status, and leisure.

Can you give a source or book for this information?

Certainly! One comprehensive source on the history of lawns and gardens is ”The Oxford Companion to Gardens” edited by Patrick Taylor. This authoritative reference book covers various aspects of gardens and landscapes throughout history, including the evolution of lawn culture. It provides detailed insights into the development of gardens, landscape design principles, and the cultural significance of lawns across different time periods and regions.

What do you thing lawns will be in the future?

In the future, lawns are likely to continue evolving in response to changing environmental concerns, societal trends, and technological advancements. Here are some potential directions for the future of lawns:

  1. Sustainable Landscaping: With increasing awareness of environmental issues, there may be a greater emphasis on sustainable landscaping practices. This could include reducing water usage through drought-tolerant grasses or native plant landscaping, minimizing chemical inputs, and promoting biodiversity.
  2. Smart Technology Integration: Advancements in technology, such as smart irrigation systems and robotic lawn mowers, may become more prevalent in lawn care. These technologies could help optimize water usage, automate maintenance tasks, and improve overall efficiency.
  3. Alternative Lawn Options: As concerns about water scarcity and chemical use grow, there may be a shift towards alternative lawn options, such as artificial turf, ground cover plants, or even edible gardens. These alternatives offer potential benefits in terms of water conservation, biodiversity, and functionality.
  4. Urban Green Spaces: In densely populated urban areas, there may be a greater emphasis on creating green spaces that serve multiple purposes, such as providing recreational areas, promoting urban agriculture, and improving air quality. Rooftop gardens, vertical gardens, and community green spaces could become more common.
  5. Cultural Shifts: As societal values and lifestyles evolve, the perception of lawns and outdoor spaces may change. There could be a greater focus on outdoor living, community engagement, and connection with nature. This could influence the design and use of lawns in residential, commercial, and public settings.

Overall, the future of lawns is likely to be shaped by a combination of environmental concerns, technological innovations, and cultural shifts towards more sustainable and multifunctional outdoor spaces.

Delhi in India has many Biodiversity parks. https://www.delhibiodiversityparks.org

Robotic lawn movers does not seem good for the environmemt when bees not getting enough to eat… 🐝

You raise a valid point. While robotic lawn mowers can offer convenience and efficiency in lawn maintenance, they may not be the most environmentally friendly option, especially if they contribute to habitat loss or disruption for pollinators like bees. Maintaining a balance between technological innovation and environmental conservation is essential.

One approach to mitigate potential negative impacts on pollinators is to adopt practices that support biodiversity and native plant species in lawn design and management. This could include leaving areas of the lawn unmowed to provide habitat for pollinators, planting pollinator-friendly flowers, and reducing or eliminating the use of pesticides and herbicides.

Additionally, manufacturers of robotic lawn mowers can explore ways to design and manufacture their products with environmental sustainability in mind, such as using eco-friendly materials, minimizing energy consumption, and incorporating features that prioritize pollinator protection.

Ultimately, it’s important to consider the broader ecological implications of lawn care practices and strive to find solutions that balance the needs of humans with those of the natural world.

What plants would you suggest growing for biodiversity?

Growing a diverse range of native plant species is key to promoting biodiversity in your garden or lawn. Here are some suggestions for native plants that can support biodiversity:

  1. Wildflowers: Choose a variety of native wildflowers that bloom at different times throughout the growing season to provide nectar and pollen for pollinators. Examples include purple coneflower, black-eyed Susan, bee balm, milkweed, and goldenrod.
  2. Native Grasses: Incorporate native grasses into your lawn or garden to provide habitat for wildlife and support soil health. Grass species like switchgrass, little bluestem, and prairie dropseed are well-adapted to local climates and provide food and shelter for insects and small mammals.
  3. Shrubs and Trees: Plant native shrubs and trees to create vertical layers of vegetation that offer habitat and food sources for a wide range of wildlife. Examples include elderberry, serviceberry, viburnum, oak, maple, and birch.
  4. Herbs and Groundcovers: Include native herbs and groundcovers in your landscape to add diversity and fill in gaps between larger plants. Species like wild strawberry, creeping thyme, and woodland phlox provide ground cover and attract pollinators.
  5. Native Vines: Climbing vines can provide additional habitat and food sources while adding vertical interest to your garden. Consider planting native vines like Virginia creeper, trumpet vine, or American wisteria.

When selecting plants for biodiversity, prioritize species that are native to your region and well-suited to the local climate and soil conditions. Native plants have co-evolved with local wildlife and are generally better at supporting native pollinators and other beneficial insects. Additionally, avoiding the use of pesticides and herbicides will help maintain a healthy ecosystem in your garden.

Thank You for your advice!

You’re welcome! If you have any more questions or need further advice, feel free to ask. Happy gardening!

👩‍🌾

Final thoughts… So there is a first for everything! Now I have blogged with the help of AI. I am not shure what to think! What will this mean for the future? But gaving good referenses will be superimportant! Unless AI will provide that to! And also thinking of the questions from different perspectives.

What do you think?

Så det är väl bara fortsätta att låta bli att klippa delar av gräsmattan och skaffa lite nya blomfröer inför sommaren ❤️

Uppdatering:

Hittade en man som klipper gräset i en Jane Austen film 👌 Har aldrig lagt märke till det tidigare 🙂

Persuasion from 1995.

Allahringen fortsätter att cirkulera på nätet

2015 var jag med och skrev en artikel om en ring hittad i grav Bj 515 på Björkö, en 800-talsgrav. Den kallas ”Allahringen” och det är en silverring med en infattad glasbit med en inskription tolkad som ”till eller för Allah”. Det står i varje fall inte gudanamnet på den. Sättet den är infattad på känns igen fortfarande idag.

Jag skrev har tidigare skrivit om den här i bloggen bland annat den här uppdateringen: https://linda.forntida.se/?p=3436

”Allahringen”. Foto: Linda Wåhlander.

Forskning är som ett samtal mellan forskaren och föremålen och mellan olika forskare. Målet (för mig) är att komma så nära och förstå, en levd historia, som möjligt. Det betyder att när det kommer ny forskning så behöver forskare ta in den. Forskaren kan hålla med, inte hålla med eller komma med mer forskning. Och det är bra.

Föremålen pratar så klart inte, men de kan berätta en hel del ändå – hur de är gjorda, vilket material det är, var de är tillverkade, ibland vem som gjort dom, vilka som använt dom och var de tillslut hamnade… Vi blir deras tolkar! Och förhoppningsvis hjälps vi åt i våra försök att förstå forntiden.

Professor Mats Roslund har studerat relationerna skandinaverna hade öster ut och menar att ”Istället för direkt handel med kalifatet och Centralasien hävdar jag att khazarer, volga-bulgarer och finska folk var de som skandinaverna främst interagerade med.”

Han har en annan tolkning av var ringen kan ga kommit i händerna på en skandinav. . Här med hans egna ord 240209: ”Dessa ringar finns ymnigt i gravar från Saltovo-Majaki-kulturen (Khazarer) och bland volgabulgarer. Kopplingen till Kalifatet är dessutom svår att upprätthålla eftersom både khazarer och därefter volgabulgarer satt som lås i handeln österut. Ringarna i Birka ska istället ses i ljuset av förbindelserna dessa turkisktalande folkgrupper. Att som i texten anta att ”Even though the decomposed state of thebones in the grave precludes any biochemical analysis,which otherwise could have shed light on the geographicor ethnic origin of the buried woman, it is not impossible that the woman herself, or someone close to her, might have visited – or even originate from – the Caliphate or its surrounding regions” är svårt att acceptera.

Nytt finfoto av ”Allahringen” 106842_HST. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Lite mer om kvinnans grav och gravdräkt

Vem var hon kvinnan som fick med sig ringen i graven? Vad betydde den för henne?

Gravplan för Bj 515. Teckning Hjalmar Stolpe.

Kvinnan begravdes i sin dräkt med dräktsmycken och dräktredskap i en kista. Hon bar en kniv, en bygelsax och ett nålhus.

Hjalmar Stolpes grävanteckning. Han har skrivit ametist.

På hennes spännbucklor av typen P27b finns fyra kors i sidorna, alternativt svärd (?) på vardera spänne. Ringen ligger precis nedanför den högra spännbucklan.

De större spännbucklorna tillhör Bj 515. Foto: SHM, CC BY.

Hon hade även ett väldigt fint nålhus dom hängde ned från den vänstra spännbucklan i en kedja, enligt Stolpes ritning.

Nålhuset med spiraler. Foto: Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

Kvinnan bar fantastiska pärlor. Båda skandinaviska och av östlig typ. Det är karneoler, betgkristall, ögonpärlor, mosaikpärlor, till och med en lyxig stor låtsasmosaikpärla!

Pärlorna från BJ 515. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Tre pärlor sitter fortfarande fast under ena spännbucklan. På gravtecknongen ser de ut att vara fästade i den den övre delen av spännbucklorna. Jag tycker själv om att bära mina pärlor så.

Konglomerat med spännbuckla och pärlor. Foto: Amica Sundström, SHm, CC BY.
En fyrskaftad yllekypert i grov kvalitet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

För ett tag sedan fick jag hem spännbucklorna och bloggade om det https://linda.forntida.se/?p=18525 och då skrev jag även lite mer om dräkten

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude. Nålhuset är köpt av Gripheim.
Ser det ut som kors eller svärd?
Lite otydlig förstoring av originalet.

Om vi tittar på innehållet i graven med kista, dräktsmycken och symboler så är det så som de ofta ser ut i en vikingakvinnas grav. Hon har skandinaviska saker med sig och ickeskandinaviska saker. Ringen och pärlorna visar på resor och byteshandel eller gåvor i österled. Vi vet inte om hon rest själv eller om någon tagit med sig presenter hem till henne. Eller om hon köpt pärlorna i Birka av någon som tagit med dig varor hem från långa resor.

Genom hemnes grav öppnas den vikingatida världen upp!

Den andra ringarna från Birka

Här är de andra ringarna och del av en ring:

Ringarna från Birka. Foto: Linda Wåhlander.
Den här är så fin och har tydligt gjorts om till ett hänge. Foto: Linda Wåhlander.

Jag vill passa på att tacka Mats Roslund för hans fina sätt och för att föra forskningen frammåt.

Tips:

Mats Roslund, 2023. Retracing the Vikings in the East: A review of Scandinavian-Islamic interfaces, In Vikings in the Mediterranean. Proceedings of an International Conference Co-organized by the Norwegian, Swedish, and Danish Institutes at Athens. Athens, s. 147-167.

Länk till att köpa boken Vikings in the Mediterranian https://www.andromedabooks.gr/product.asp?catid=45221

Funderingar om synålar på stenåldern

Härom dagen kom frågan upp på jobbet om hur gammal ”synålen” är och jag svarade att de finns synålar i metall från bronsåldern iallafall.

När jag började leta efter stenåldersnålar så hittade jag även en fin i ben med ett hål i. Tyvärr är inte så många nålar digitaliserade, så det går inte att se bild på dom i sök i samlingarna.

Nålen är från Lilla Lanna, även kallade Länna högar, i Hidinge socken i Närke och kom in till museet 1909. Den verkar ha legat i en hällkista med hål på gaveln.

Nål av ben (hoplimmad) från stenåldern, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640. Foto Nina Davies, SHM, CC BY.
Text tillhörande stenåldersnålen, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640.

Det verkar som att graven återanvänts på järnåldern och den undersöktes av en mycket ung Sune Lindqvist!

Fick hjälp av Ny Björn Gustafsson att hitta referensen SV. F. 77 – det är från Montelius standardverk Sveriges Forntid. Numret var fel. Istället ska det förmodligen vara 67 och där fanns även fler synålar från äldre stenåldern i franska grottor👌 På Grönland användes lite grövre bennålar ända in i 1800-talet.

Ur Montelius, Sveriges forntid, s. 89.

Små bennålar har även hittats i gånggrifter, men de är enligt Montelius grövre och ska inte räknas som just synålar. Det finns en synål i ben (Montelis fig. 71.) från en gånggrift på Sjælland som har ett hål på mitten. Visar den kanske på textil i det nya materialet ull?

Ut Montelius, Sveriges forntid, s. 90.

Det finns även en hel del sylar från stenåldern. Sylar är bra att göra hål i skinn med utan att skinnet går sönder. Man skär då inte sönder strukturen på skinnet utan separera skinnet på ett hållbarare sätt.

Med hålen går det sen att sy med senor och andra snoddar direkt. Vet inte heller hur långt tillbaka i tiden folk sytt med svinborst. Då tvinnar du fast svinborsten på exempelvis en sentråd och får på så vis en smal, fin nål. Vilket betyder att att sy inte alltid kräver en synål!

Med textil och kläder i ull så kommer även bronsnålarna på bronsåldern. Men kanske ulltextil är ändå lite tidigare eftersom det finns avtryck av tuskaft på keramik. Men det behöver jag få en bättre referens på.

Om vi blickar ut från Skandinavien så är de tidigaste nålarna med ögon daterade till 40000 år men kläder har använts mycket tidigare enligt forskning från 2010/11. Delningen från människolöss till klädlöss för möjligen 170000 år sedan kan visa det! 😳 Och som sagt, det går att sy utan nålar!

Karta över plaser där det hittats synålar från mellan 45000-25000 år sedan. Av Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH, 2022.
Från Magdalenienkulturen. Daterad till mellan 17000-10000 före vår tideräkning. Foto: Museum of Toulouse.

Tips!

Lädersömmeriet på facebook har den 23 mars (min födelsedag) 2023 ett inlägg om just att sy med svinborst!

Oscar Montelius, 1872-74. Sveriges forntid.

Artikel om klädlöss: Melissa A. Toups, Andrew Kitchen, Jessica E. Light, David L. Reed, 2011. Origin of Clothing Lice Indicates Early Clothing Use by Anatomically Modern Humans in Africa, in Molecular Biology and Evolution, Volume 28, Issue 1, January 2011, Pages 29–32. https://academic.oup.com/mbe/article/28/1/29/984822

Hittade även en artikel om synålens historia i Vi: Hommage till synålen, 2020. https://www.vi.se/artikel/hommage-till-synalen

Synålens historia på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sewing_needle

Karta över de äldsta nålarna: Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH (C.E.2022 / H.E.12,022): Archaeological sites with Upper Paleolithic eyed needles. figshare. Figure. https://doi.org/10.6084/m9.figshare.20411973.v2

Ha en fin dag!

Linda

Konstvernissage för ”Vändor”

Idag hade min väninna Sara och hennes konstkollega vernissage Ingela för detas utställning Vändor på Ekebyhovs slott.

Det var mycket folk på besök när jag kom dit vid halv två. Jag tog lite cider och grönsakschips och letade efter Sara. Träffade flera andra som jag känner och det blev spännande samtal om konst och livet.

Sara Morales Gustavsson

Sara och Lisa

Sara har jobbat med dygnet på olika vis. Hennes utställning är en blandning mellan måleri och installation och jag tänker på konceptkonst. Där utforskandet sv idéer och tankar är viktiga delar.

Sara och Lisa

Cirklarna, för prickskytte gav upplevelsen att de rörde sig på väggen, snurrade som dygnet snurrar med jorden.

Växter torkar och släpper ifrån sig sina frön. Allt börjar om igen och i fröet finns hela skapelsens kraft att börja om igen. Under rätt förhållanden.

Tankar

💭 längs väggarna. Påståenden eller iakttagenden? Kanske konstateranden.

Ingela Sand Arenander

Flera av Ingelas verk var lite läskiga. Samtidigt så tankeväckande. De fick mig att tänka på hur många vändor mitt medvetande kanske varit på jorden. I hur många kroppar? Vi föds, vi dör, föds igen i en ny kropp. Om det är så det går till. Allt vi har är våra erfarenheter.

Flera teckningar i stort kollage

Hon hade satt upp dom med magneter och allt (tror jag) var blyerts på papper. Väldigt välritat med intryck av samtiden.

Det var jättestora teckningar och teckningar sammansatta till kollage.

Så obehagligt med människa som ligger under stolen.

De måste ha tagit mycket lång tid att genomföra dom.

Undrar vilken upplevelse ni skulle få. Det är , i mina ögon, så modigt att ställa ut!

Jag missade att fota Ingela men här är Sara igen 🙂

Hoppas ni åker dit imorgon eller någon av de kommande helgerna. Det är en upplevelse!

Kram

Självporträtt – akvarell- och blyertsövning

Idag lyckades jag göra en hel Domestikakurs. Så nöjd och det var en toppenkurs.

Här kommer porträttresan… tar inte med alla foto jag tog men så nöjd att jag kom ihåg att fota hela tiden.

Blandade färger
Ögonen var svåra eftersom jag ”tog bort” glasögonen…
Att måla svarta kläder i matt ingick.

Jag är så glad över kursen. Det var en bra övning att blanda färgerna innan och att inte försöka vara realistisk utan måla så som jag ville att det skulle se ut. Jag kunde ta ett foto jag inte gillar håret på och ta bort glasögonen och så blev det mer en målning 🧑‍🎨

Kanske att jag skulle fortsatt lite med håret enligt övningen, men jag är glad att hag stannade här.

God fortsättning!

Särkspännen från Vimmerby

Tittade igenom rundspännen i samlingsdatabasen och hittade tre nya jag inte sett tidigare av mitt favoritspänne! Två av dom kommer från Vimmerby.

Första spännet från Vimmerby

Spänne från grav. Föremålsnummer 619476_HST, undernummer 8. Förvärvsnummer 507, 1828. Stadsägor och Gästgivarehagen i Vimmerby. Foto: Sven Kalmring, SHM, CC BY.

Spännet kom in tillsammans med en betydlig samling fornfynd från Kammarjunkare Rääf den 6 september 1828.

Det andra spännet från Vimmerby

Även det här spännet kommer från en grav.

Spänne från grav. Föremålsnummer 619620_HST, undernummer grav A48. Förvärvsnummer 11485, 1901. Gästgivarehagen i Vimmerby. Foto: Sven Kalmring, SHM, CC BY.

Det här spännet har möjligen haft något hängande i kanten. Att till exempel sy fast spännen är ett bra sätt att förankra smycken så de inte ramlar av och tappas.

Kram

Pärlhängen med guldfoliepärlor – Hedvigdalskvinnan i Solna

Hittade just foto på pärlhängen jag inte sett tidigare. De har guldfoliepärlor och är gjorda av bronstråd. Fyndnumret är 1151189_HST, förvärvsnumret är 34261. Och det visade sig tillhöra en vikingakvinna som behravdes i Hedvigsdal under tidig vikingatid ❤️

Pärlhängen från Solna Foto: Jenny Radin, SHM, CC BY.

Hängena kom in till samlingarna 2014, så två år efter att vi skrev vår artikel om pärlhängen. Den ena har fyra tresegmenterade pärlor och den andra två tresegmenterade, två tvåsegmenterade och en enskild. Eller, så tycker jag mig se att den andra är delar av två olika pärlhängen pga av att det är två knutar.

Hängena kommer från en grav A2 i Hedvigsdal i Solna. Det var en oregelbunden stensättning i fornlämning L2015:6034 och platsen undersöktes 1985. Gravfältet låg ca 20-25 möh och bland annat sju gravar daterade till till tidig vikingatid grävdes ut. Några av gravarna var redan förstörda. En av gravarna var en treudd i vilken det låg en stor torshammarring. Grav 1 innehåll små delar av spännen, bla möjligen ett ryggknappspänne samt många pärlor. Området undersöktes pga av en planerad järnvägssträcka. Det tar lång tid ibland för föremålen att få sin slutgiltiga plats.

Fler föremål från kvinnans grav – Grav A2

Pärlhängena kommer från den rikaste graven som undersöktes (A2) och den tillhörde en kvinna som jag nu döpt till Hedvigsdalskvinnan 🙂 Jag lämnar krukor och lite av föremålen men här kommer en radda med hennes dräktsmycken och pärlor 🙂 Ben är efter en kvinna som var över 35 år och det fanns är ben från hund, katt, häst, får, get och höna.

Ett av de märkligaste hängena från den graven är en bronshänge med ett djur 272179_HST. Djur tycks ha långa slokande öron, alternativt bockhorn, en lång svans samt två huvuden eller biter den i något? Den är utställd i Vikingarnas värld, men jag har inte tänkt närmare på vem som haft den.

Bronshänget är utställt i Vikingarnas värld på Historiska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Ett annat märkvärdigt fynd från graven är en karneolpärla med en inristning! Ett sigill. Pärlan är bränd så den är vit istället för karneolfärgad. Motivet ser ut att vara en hjort eller ett djur med horn och en kvist 608417_HST. *I Johan Callmers artikel står det att det kan vara en get eller en Ibex!

Pärla/sigill. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Kvinnan hade även fått med en sorts amulett i form av en guldrumg med en yxa. Det har även hängt något annat i en extra ring. Förmålsnummer 854442_HST och även denna är utställd i Vikingarnas värld.

Amulett med yxa. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

I graven fanns även två guldhängen 1151135_HST och 272180_HST. Infattningarna gar ramlat ur men en hittades i graven.

Hänge i guldbleck. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.
Guldhänge. Foto: Ulf Bruxe, SHM, CC BY.

Ett cylindriskt föremål med infattade granater som antagligen suttit i något av de två guldhängena. En likadan måste ha missats eller tappats tidigare 🙂 1151185_HST.

Del av hänge. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM, CC BY.

Flera av pärlorna i graven är även individuellt fotograferade vilket var fint att se! 1151188_HST.

Pärlorna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Andra pärlor från A2 är små. 1151131_HST.

Små pärlor. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ännu fler pärlor från graven! Några av bronstråd. 1151187_HST

Ännu fler pärlor från A2. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett föremål är tolkat som fingerring med en ögla för en berlock. Intressant! 1151203_HST

Eventuell fingerring. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det fanns flera öglor och små hängen. Notera den med en liten pärla. Jag brukade ha en sådan i silver i en ring i örat. Jag saknar den. 1151182_HST. Det finns även fler enkla ringar i brons från graven och delar av ett ornerat beslag samt en hyska.

Delar av öglor och pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

En omlottring av tillplattad silvertåd som är 7 mm bred i mitten och avsmalnande utåt sidorna fanns också. En fingerring av samma form, fast med ornamentik, har hittats på Birka (Arbman 1940, taf III).

Fingerring i silver. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ytterligare två pärlhängen grån kvinnans grav är de med två 1,5 cm långa, spolformade stenpärlor. 1151190_HST. De står som vitbrända karneoler men jag undrar det. De har inte typisk karneolslipning och ser ut som agater. Men jag vet inte.

Pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett annat pärlhänge är med en superfin pärla som verjar varit mönstrad i zickzack med guldinlägg?!

Pärlhänge med guldinlägg? Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Pärlänge med ögonpärla.

Ögonpärlhänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det är inte så vanligt med så många pärlhängen på bronstråd från vikingatiden. Vanligtvis är pärlhängen gjorda av silvertråd samt enstaka i guldtråd.

Två föremål står som pärlspridare, men de har bara ett hål på mitten. 1151184_HST och 1151162_HST.

En av de två pärlspridarna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Jag avslutar med ett trasigt lunulahänge i silver och förgyllning bör ha varit fint! 1151204_HST.

Lunulahänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Hon måste ha haft en helt spektakulär dräkt! Och jag fattar inte att alla pärlorna klarat sig så bra! Så trots att hon fick en brandbegravning så fanns allt detta kvar. Jag undrar just om det finns jordprover från graven med eventuellta textilier bevarade? Jag är glad att jag fick syn på bilden med pärlhängena och att jag på så vis fick djupdyka lite i hennes värld.

God fortsättning! Linda

Tillägg:

Fick fin hjälp av Mats Roslund med artikel om pärlorna, så här kommer ett citat från honom med text från Johan Callmer:

🏵️

Linda Wåhlander! Nu har jag hittat uppgifterna. I artikeln ”The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D.” i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” (1989) skriver Callmer om Hedvigsdalsgraven. Börjar på sidan 32, och fortsätter därefter. Om de segmenterade pärlorna och sigillet; ”There is a strong dominance of segment beads which dates the assemblage to the late eight or early ninth century. Among the beads therer are two oval cornelian beads and a rectangular corelian bead, The former type is most unusual and has the closest parallells in the steppe zone and Caucasus (Deopik 1963, tip b). The rectangular bead is10 mm long and 5 mm thick (Fig. 11). The edges on one side of the bead are bevelled. This side shows a cut decoration. The motif is a goat or an ibex and in front of the animal a bush or a branch. The motive and the material clearly suggests an Oriental origin and most probably from Persia where similar beads and sealstones are well known-from Sassanian and later contexts (Borisov & Lukonin 1963).” Du hittar många intressanta aspekter på de östliga kontakterna under sent 700-tal och framåt i den artikeln.

Uppdatering 2 från Mats Roslund:

Linda Wåhlander , Callmer uppger muntligen Anders Hedman och Arkeologi i Sverige 1981, 264 i sin artikel. ”The grave includes a rich mans burial and the burial of a serf. The third person was a young woman. There are remains of jewellery, probably a disc-on-bow fibula, ornamental bronze pendants and numerous beads” (Callmer 1989, s. 31).

Tack Mats, jag är så tacksam!

Länkar:

https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/495ef28b-ca90-4475-9b2c-e1bfc33403f9

https://samlingar.shm.se/accession/C67DDCDD-BFBD-41AF-A3B6-2491BD4B9C3F

Föremål relaterade till grav 2A https://samlingar.shm.se/site/3BE564D5-2667-453B-918C-AB5F1F8F8B3D

Johan Callmer 1986. The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D. i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” https://library.hungaricana.hu/hu/view/MEGY_TOLN_Evkonyv15/?pg=20&layout=s