Etikettarkiv: vikingatid

Ylletyget i Bj 1014

Ett ylletyg för kyliga vårkvällar!

Kyperten W34 från Bj 1014. Foto SHM. 616386_HST.

Tyget kommer från en kvinnas kistgrav, Bj 1014. På och delvis under kvinnans ovala spännbucklor och under hennes likarmade spännet fanns bevarat en yllekypert som Grujer kallar W34. Var det en sjal eller en klännig? Kanske en kappa? Intill fanns även ett lite rostigt ullsnöre, D1. Likarmade spännet var av typen på plansch 81.

Det är så fint! Ser nästan ut att vara lite olika färg på garnet i inslag och varp, men det kanske är en synvilla pga att snodden i garnet.

Ur Birka I, Taf. 81.

Kvinnan i birkagrav Bj 1014 fick en kistbegravning. Hon med sig i graven fick hon även en kniv, en pincett, ett nålhus, ett bryne och en kruka. Möjligen har en bronsring i graven varit en fingerring.

Gravteckning över Bj 1014. Hjalmar Stolpe, ATA.

Det syns på gravplanen att ena spännbucklan ramlat omkull. Det gör att tygen kan vara både på och under. Men det likarnade spännet ligger på tyget. Tyvärr är broscherna väldigt sönderrostade och jag har inte sett dom.

Profil på spännbucklan från Bj 1014. Ur Birka I.
Pincett och bryne från Bj 1014. Ur Birka I.
Brynet fotograferat av Charlotte Fernstål, SHM. Tur att den blev avritad tidigare, annars är det svårt att se järnkonstruktionen på den. Den låg i lerkrukan!
Den lilla krukan, eller koppen, i Bj 1014 fotograferad av Helena Rosengren, SHM.
Ytterligare en bild av textilen. Här syns även snodden D1. Foto SHM. 616386_HST.
Detalj med snodden. Det är ju lite suddigt men jag tycker det ser ut som att den förstärkts så som när du gör en knappögla.

Hon bar med andra ord minst en särk och en hängselkjol. Kyperten skulle kunna vara en kjortel, eller del av hängselkjolen, men jag tror inte det. Jag antar, pga kvaliteten, att det är ett överplagg. Så det likarmade spännet satt förmodligen i en kappa eller en sjal ❤️

Lästips:

Agnes Geijer, Birka III.

Holger Arbman, Birka I, Text und Tafln.


Sök i samlingarna Bj 1014, 20240511.

W-tyger från Birka

Emellanåt så blir jag helt snurrig när jag försöker mig på att förstå vilka tyger som är använt i vilka plagg i Birka. Jag är inte ensam om det… Ska försöka lista dom och se hur det blir…

Bj 825. Så här kan en låda med birkatextil se ut! Det är även så här det känns i min hjärna! Förmodligen är det textil rensad från en spännbuckla som ligger i lådan. Foto Linda Wåhlander.

Geijer delade in ylletygerna i fyra grupper:

1. grova; 2. mönstrad kypert; 3. olika rips; samt 4. 2/2 kypert som ofta är valkade. Utöver detta finns mönstervävda tyger, ett språngat yllefragment och jag vet inte var de håriga tygerna, ”pälstyg”, hör hemma…

1. Grovt tyg (coarse):

2-bindning

W1-9 = grova, löst vävda.

Geijer tänkte att dessa inte var till kläder. Men i Häggs tabell är de med som mantel, kaftan eller tunika.

2. Mönstervävda kypertar:

(Worseted/ blankt långa hår, fin kvalitet)

4- bindiga

W10, standardtyget som finns i ett 60-tal gravar. Plus W11 (Bj 825) = . diamantkypert (broken diamond twill eller lozenge broken twill)

W12-13 = spetskypert i Geijer (möjligen dessa som emellanåt nämns som fiskben)

3-bindiga

W14-20 = gåsöga superfina (diamond twill)

W21 = omönstrad 3-bindig kypert (Bj 464)

Grupp 3. Rips och andra vävtyper i tuskaft (tabby):

Fin kvalitet

W22-30 = rips tuskaft (W22 blågrön, W24 svart, W26 blå) (W28-29 mörkblå, W30 kan vara foder)

Grov kvalitet

W31-32 =rips (blåsvart och en svart eller blåbrun)

W33 = 2-bindigt blått och rödbrunt. Möjligen med brickbandsrest på kanten.

4. 2/2 Kypert de flesta valkade:

W34-45 = 2/2 kypert (twill, liknande tweed) ofta lite valkad tät (fulled). Förutom W38 och W40 – vad är det med dom? Kolla vad som står i tyskan!

Foton av de olika typerna från Birka III och sök i samlingarna

Har tagit med bilder från Birka III och sedan försökt hitta samma fragment i sök i samlingarna. Några är fint nyfotograferade! 👌 Så nu blir det jättelångt! Jag går inte in på var i graven de är hittade eller vilket sorts plagg de kan ha tillhört. Det får bli en annan gång.

1. Grovt tyg W1-9D

De här tygerna tyckte Geijer var för grova för att tillhöra dräkten. Men Inga Hägg har med dom i mansdräkten i Die Dracht som möjligen ”mantel eller kaftan” och en tunika.

Ur Birka III, taf 7. 1. Bj 955, W8. 2. 524, W5. 3. Bj 904, W2. 4. Bj 943, W3. 5. Bj 834, W1 (plus tunnare tyg). 6. Bj 517, W7.
Nr 3. Bj 904, W2, grov tuskaft. Kistgrav, eventuell tunika (kjortel) enligt Hägg. Foto Ola Myrin, SHM, 616435_HST.
Bj 524, grov W5. Är det samma som 2an i Birka III? Verkligen grov! Foto SHM. 616431_HST. I graven finns även posamentknut och andra posament och brickband i guld.
Nr 6. Bj 517. W7, fyrskaftad grov kypertväv. Foto Ola Myrin, SHM. 616428_HST.

2. Mönstrad kypert W10-21

Diamantkypert W10-11:

Ur Birka III: 1. Bj 523, W10a. 2. Bj 521, W10e. Diamantkypert.
Nr 2. Bj 521, kistgrav, både fyrskaftad diamantkypert med stadkant (W10e) samt en treskaftad 2/1 kypert/gåsöga W14. Foto Ola Myrin, SHM, 617967_HST.
Ur Birka III: Bj 507, W10i, diamantkypert.
Bj 507, W10i, diamantkypert. Foto Ola Myrin, SHM, 1090085_HST.
Ur Birka III: Bj 825, W11, diamantkypert.
Bj 825, W11, diamantkypert. Se hålet som är samma. Foto Ola Myrin, SHM, 617968_HST.

Spetskypert W12-13:

Ur Birka III: Bj 465, W12. Spetskypert. Hittar inte biten i sök i samlingarna.
Ur Birka III: Bj 602, W12, fyrskaftad spetskypert.
Bj 602, W12, fyrskaftad spetskypert. Foto SHM. 616390_HST.

Gåsöga W14-20:

Ur Birka III: 1. Bj 521, W14 (se ovan). 2. Bj 839, W18. 3. Bj 838, W17. 4. Bj 711A, W15. 5. Bj 466, W16 med snodd D6.
Nr2. Bj 839, W28, gåsöga. Foto SHM. 616394_HST.
Bj 838, fin treskaftad 2/1 kypert. Ser omönstrad ut! Foto Ola Myrin, SHM. 616392_HST.
Nr 3. Bj 838, W17, 2/1 kypert, gåsöga. Inringad med i Birka III. Foto SHM. 617966_HST.
Nr 4. Bj 711, W15, gåsöga. Inringad med i Birka III. Foto SHM. 616393_HST.
Ev. Nr 5. Bj 466 med W16, treskaftad rutkypert, gåsöga. Snodden är inte med. Vet inte om det är samma som på bilden från Birka III. De två stora bitarna samitum. Foto Ola Myrin, SHM. 616468_HST.
Ur Birka III, taf 7. 8. Bj 466, W16, gåsöga.
Bj 466, W16, treskaftad yllekypert, 2/1. Foto Ola Myrin, SHM. 618006_HST. Det ser ut att vara den nedre biten som är med i Birka III ovan.

W21 omönstrad trebindig kypert (Bj464):

Bj 464, omönstrad trebindig kypert, 2/1 kypert. Jag antar att det är W21. Foto Ola Myrin, SHM. 616391_HST.
Extra! Bj 464. Tog med fast det inte står vad det är. Foto Ola Myrin, SHM. 618005_HST.

3. Rips tuskaft W22-33

Ur Birka III, taf 6. Ripsvävarna. 1. Bj 837, W22. 2. Bj 987 med möjlig W22. 3. Bj 987, W26. 4. Bj 847, W32. 5. Bj 1090, W28. 6. Bj 973, W30. 7. Bj 954, W24 med snodd D2. 8. Bj 1090, W33.
Ur Birka III, taf 6. 1. Bj 837, W22. 2. Bj 987 med möjlig W22.
Nr 1 uppe i ena hörnet. Bj 837, W22. Foto SHM. 617929_HST
Samma som i mitten på foto i ovanför. Bj 837, W22, fin yllerips. Foto SHM. 617929_HST.
Ur Birka III, taf 6. N2. Bj 987, möjligen W22. 3. Bj 987, W26.
Nr 2. Uppe i ena hörnet. Bj 987 yllerips möjligen W22. Foto SHM. 616359_HST. Nr 3 större biten i mitten, Bj 987 yllerips W26. Foto SHM. 616359_HST.

Ur Birka III, taf 6. Nr 4. Bj 847, W32. Många fragment i graven men inget foto i sök i samlingarna. Nr 5. Bj 1090, W28. Kallas grov yllerips i sök i samlingarna 616365_HST.
Ur Birka III, taf 6. 6. Bj 973, W30 plus vad som ser ut att vara en snodd.
Nr 6. Bj 973, grov yllerips W30 som fodrar en diamantkypert! Samt snodd. Foto SHM. 616412_HST.
Ur Birka III, taf 6. 7. Bj 954, W24 med snodd D2.
Nr 7 i mitten med flera. Bj 954, W24 ylletips samt snodd. Även fyrskaftad kypert på fotot. Foto Ola Myrin, SHM. 616361_HST
Ur Birka III, taf 6. Nr 8. Bj 1090, W33 med en möjlig snodd upptill? Ej fotograferad i sök i samlingarna.

4. Kypert W34-45

Ur Birka III, taf 8. 1. Bj 602, W35. 2. Bj 515, W37. 3. Bj 620, W41. 4. Bj 1014, W34. 5. Bj 949?, W45 (den här ser annorlunda ut!). 6. Bj 510, W43. 7. Bj 949, W40. 8. Bj 894A, W38. 9. Bj 511, W42.
Nr 1. Bj 602, W35, grov fyrskaftad 2/2 kypert. Foto SHM. 616382_HST
Nr 2. Bj 515, W37, grov fyrksaftad 2/2 kypert. Foto Amica Sundström, SHM. 1090086_HST.
Nr 3. Bj 620. W41, grov, fyrskaftad 2/2 kypert. Foto Ola Myrin, SHM. 617933_HST.
Nr 4. Bj 1014, W34, grov kypert samt snodd! Foto SHM. 616386_HST.
Samma som ovan. Nr 4. Bj 1014, W34, grov kypert samt snodd! Foto SHM. 616386_HST. Helt underbart!
Nr 5. Bj 949. W45, fyrskaftad 2/2 kypert. Foto Ola Myrin, SHM. 616368_HST.
Nr 6. Den nedersta biten tror jag. Bj 510. W43, fyrskaftat 2/2 kypert. Foto Ola Myrin, SHM. 616372_HST.
Extra! Bj 510. Medelgrov kypertklump. Foto Saham. 616460_HST
Nr 7. Ovanlig! Bj 949 Grov, treskaftad 2/1 kypert med inslagseffekt! Foto Ola Myrin, SHM. 616387_HST.
Nr 8. ? Vet inte vilken bit. Bj 894A, W38. Foto SHM. 616369_HST.
Nr 9. Bj 511, W42, grov kypert. Foto Amica Sundström, SHM. 616379_HST. Ser definitivt ut som flera lager och med en fåll.
Extra! Bj 511, ylle. Foto Ola Myrin, SHM. 616418_HST.
Extra! Bj 511, ylle med snodd. Foto Ola Myrin, SHM. 616381_HST.

Avslutningsvis…

Det här blev ju jättelångt! Hoppas det kan vara till nytta!

Lästips:

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern. https://archive.org/details/BirkaIII

Inga Hägg. Die Tracht, I: Birka II.

Runsten U4

Dottern som lät göra en minnessten över sin pappa från Jutland? Eller så hette han Jute… Den hittades någonstans inne i Borg eller på kanten mot bysidan? Det finns olika beskrivningar.

Fick dra i lådan på Historiska för ett tag sedan.

Upplands runinskrift 4 – den lilla runstenen av sandsten från Birka som ligger i Historiska museets magasin och har föremålsnummer 419438_HST.

Runstenen kom in till Staten 1826. 1821 hittade N. H. Sjöborgen, enligt hans version, en sten med två runrader vid bergsidan uppe vid Borg. Stenen flyttades ner till byn där den blev en trappsten. Alexander Seton blev sedan ägare till stenen och han slog av rundelen för att lättare kunna göra pappersavtryck av runorna och lämnade därefter in runbiten till Kungliga Antikvitets-Arkivet. Seton lämnar en lite annan beskrivning av var stenen hittades. Han skrev att någon grävt under den och att den fallit ut (förstår inte riktigt texten) att en torpare tagit hem den till sin stuga och haft den vid ingången. Seton skriver att han högg bort runorna för att de skulle kunna bevaras i Kungliga Antikvitets-Arkivet för efterkommande.

Så även om det finns en karta med stenen utmarkerad så är det inte helt säkert var den hittades. Undrar just var ursprungsstenen är någonstans nu?

Foto: Ny-Björn Gustafsson, SHM, CC BY.

Gör ett försök att återskapa runraden. T:na och B:na ser konstiga ut och våra T och B ser alltså inte ut som på stenen! Då skulle det inte stå Dottir utan Kukir…
ᛏᚢᛏᛁᚱ: ᛒᛅᚦᚴᛅᚱᚢᛅᚴᚢᛒᛚ: ᚦᛁᛏᛅ: ᛅᚠᛏ: ᛁᚢᛏᛅ

Translitterering av runraden:
tutiʀ ’ baþ karua kubl ÷÷ þita ’ aft ’ iuta ÷

På runsvenska:
Dottiʀ bað gærva kumbl þetta aft Iuta.

På nusvenska:
Dotter lät göra denna vård till minne av Jute.

Vet inte varför karva blir göra… tänker att runor borde kunna ses som karvade?

📖 : Upplands runinskrifter 1.

Sida med alla volymer av Sveriges runinskrifter digitaliserade https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/digitala-sveriges-runinskrifter/digitala-sveriges-runinskrifter-publicerade-volymer/#upplands-runinskrifter-del-1-sri-band-6-1940-1943

Posament P13

Det här posamentet är lite kort och har tretton stycken knutar i rad fastsytt på ett sidentyg i kypert.

Posament P13 från Bj 944, 617993_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Den är dubbelflätad och ser ut att vara dubbelvikt i ena änden där personen börjat posamentet. Det står i Historiskas samlingsdatabas att den även sitter ihop med ett brickband, men jag kan inte se det. Kanske det är ett direkt intill?

Däremot så är det fint att se tråden som använts för att sy fast posamentet mot sidenkyperten.

Detalj av fotot ovan.

Jag har kopierat posamentet med lite grövre, 0,3 mm spunnen tråd i tenn med 4% silver. Borde ha gjort lite mer space mellan knutarna, men det får bli på nästa 👌

Mitt posament efter Bj 944, P13.

Graven undersöktes 1881 och är en kammargrav i hög innanför Stadsvallen för en man.

Teckning Hjalmar Stolpe, ATA.

Mannen blev begravd i en dräkt med mycket dekorationer. Det är från pannan på mannen som det kinesiska sidenet hittades.

Detalj från Stolpes teckning.

Jag tror att det här fragmentet, P13,syns på gravplanen, men jag är inte säker. Önskar att Stolpe hade varit lite mer noga med textilierna, men just den här biten går nästan att känna igen.

Försäkte ladda upp en reel här men det gick inte. Jag gör sedan några veckor innehåll till Birkas sociala medier. Förutom kampanjer och reklam.

Frågan är nu vad det satt på? Fragmentet verkar ligga nära tänderna 🧐

Kram

Lästips:

Geijer, A. 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Kamfodralet från Bj 1074

Mannen i birkagrav Bj 1074 begravdes i en kammargrav med en hög över. Graven undersöktes av Hjalmar Stolpe och hans arbetare 1881. På den ritade gravplanen ligger det ett kamfodralet strax nedanför mannens bälte.

Gravplan över Bj 1074. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Upphov SHM (PDM).

Lädret har bevarats runt en väldigt ovanlig vikingakam. Vanligen är kammar gjorda av ben och horn men dem här kammen har stödskenor av brons. Bronset har efter ett tag fällt ut metallsalter som bevarat fodralet! Kammen är ca 10,5 cm lång.

Kammen i grav Bj 1074. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kamfodralet har dekoration av klipptaläderrsor. Jag kan inte se om det är olika färg på lädret, men det borde vara det. Det finns ju börsar som har dekorerats med gyllenläder. Kanske kamfodralet här är inspirerat av dom?

Kamfodralet av läder från Bj 1074. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Detalj av fästanordningen.
Detalj av hålen.
Detalj av gravplanen.

Undrar hur många kamfodral som försvunnit i jorden? Om de var vanliga? Ska prova att göra ett tänkte jag ❤️ har ju gjort flera börsar.

Kram

Lästips:

Bj 1074 lista med innehåll https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%201074

Språngat textilfragment från birkagrav Bj 660

Häromdagen fick jag se det lilla språngade textilfragmentet från Birka, D8. Jag har bara sett det i Agnes Geijers stora bok om Birkatextilierna och på Historical textiles julkalender.

Det språngade fragmentet D8 från Bj 660, 617930_HST. Foto: Linda Wåhlander.

Tyvärr har fragmentet fått fel nummer på etiketten vid något tillfälle och på 617930_HST står det Bj 666 istället för Bj 660. Så det skulle behövs ändras. Även krabbasnårsfragmentet har haft fel nummer, så det är tur att Geijer publicerade en hel del av textilierna även om det inte är alla.

Jag har tidigare skrivit om graven och Birkakrusifixet här.

Det språngade fragmentet 617930_HST.

Önskar att vi kunde göra en ny bok om Birkas textilier!

Fragmentet är nr 2 på Taf 37 i Geijer.

Fragmentet fick av Geijer tekniknummer D8 och hittades när hon tittade igenom texilierna i graven. Det satt ”limmat”, eller iallafall bevarat, vid en bit mönstervävt tyg från kvinnograven, M4. Det är numera borttaget från den mönstervävda biten och ligger i en egen låda.

Beskrivning av det mönstervävda fragmentet. Ur Geijer, Birka III.

Har försökt att läsa Geijer med google translate:

Fragment av ulltyg med brokadmönster, nära besläktat med det så kallade Krabbasnår. Bastyget är kedjerep gjord av ganska mörkt, vänsterspunnet, hårt och slätt garn. Varpen täcker helt inslaget och var troligen mörkare än den senare; Varptäthet 30, inslagstäthet 6 per cm. Munsterornamenten var brokaderade och bestod av grovt vänsterspunnet garn med ullig yta. Den del av en prydnad som från början verkar ha varit röd är välbevarad. Dessutom kan tydliga hål urskiljas från ett liknande motiv, men garnet är helt. På den smala sidan av biten, limmad på toppen, fanns ett fragment av ”språng” (D8).

Även krabbasnårsfragmentet har haft fel numrering men det är rättat nu.

Krabbasnåret kan ha varit en kudde eller en vävd mantel.

Gravens textilier

Bj 660 ligger vid gravfältet norr om Borg. Det är en kammargrav och kvinnan i graven bar en dräkt av fin kvalitet med ylle och siden med brickband och silverspiraltråd. Agnes Geijer gick igenom textilierna men allt var inte utritat på Stolpes gravplan.

Gravens textilier. Ur Geijer, Birka III.

Översättning med Google translate:

”Linneöglor i spännen, en dubbel åt sidan. Förmodligen ovanför ena spännet ”Krabbasnår” M4 och på dess kant rester av Sprang, D8. Det ena (förmodligen höger) spännet hade vänt och innehållet pressades mot kistans lock; Till en början fanns en bred sidenremsa, S4, med två sydda, smala sidenband runt nålen. Sedan ett fint ulltyg, W 20, och ett grövre, liknande ”filtens” grundväv. På den andra spännet fanns ett stycke kypert siden, S4, cirka en decimeter långt, bevarat, sammanfogat i ena änden och försiktigt kantat med en 5 mm bred rak remsa, troligen i annan färg. Detta komprimerar flera lager av tunt sidenmaterial, S2. Lösa rester av S4, ihopsatta med silverband lika med B 13-14, och spiralsilvertråd. På planen finns ett ca 25 cm långt silverband i en krökt linje ovanför huvudet, varav inget nu kan hittas.”

Så tråkigt att pannbandet tappats bort! Det är nr 2 på planen.

Gravplan för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.
Detalj av gravplanen för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.

I lådan i textilmagasinet ligger innehållet från ena spännbucklan.

Innehållet i ena spännbucklan från Bj 660. Foto: SHM, CC BY.

Här syns bland annat en sidenögla och det är flera lager med textil.

Sidenfragment från från Bj 660. Foto: Linda Wåhlander.

Sidenfragmentet S4 är skarvat och det ser ut att vara fodrat även om det skulle kunna vara ett inre tyg (S2?) som bara bevarats mot insidan. S4 har en invikt kant med en liten sidenögla. Jag skulle behöva titta igenom Hägg! Får återkomma om det för jag är för trött ikväll.

Närbilder av det språngade fragmentet

Närbilder av det språngade fragmentet. Foto: Linda Wåhlander.

Det är tre centimeter och har 3-4 mm mellan snoddragningarna. Ena sidan ser ut som en kant.

Så vad var det språngade fragmentet?

Jag önskar att det är från ett hårnät, men det kommer vi aldrig få veta.

Språngade hårnät går tillbaka till forna Egypten och det finns i danska bronsåldersgravar. Sofia Holmer har återskapat hårnät från danska Bredmose från 370 fKr – 10 eKr.

Sofia i ett blått hårnät.

Sofias vävram för språngning.

Här syns hur trådarna vrids om varandra.

🏵️

Lite vikingakänsla med smycken från Bj 660 🙂

Völva på film.
Hennes stav är ju förmodligen också i en annan grav Bj 760 men vi går på gravplanen!

Spännbucklorna ska vara P51:or men jag hade dom inte då. Skulle behöva lite mer siden och mönsterväv i dräkten 🙂 men har iallafall sidenband. Nästa sommar vill jag även ha på mig mitt språngat hårnät som jag köpt av Sofia!

Kram

Lästips

Arbman, H. 1941 & 1943. Birka I, Die Gräber: Tafl und Text. KVHAA, Stockholm.

Geijer, A.1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Hägg, I. 1973. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala.

Hemerlin i vikingaskepnad?

Många med mig har länge funderat över vad ”Borredjuret” på vikingasmycken är för litet djur. Det har funderats över björnar, möss och till och med lemur eller surikat (gissat av barn på guidetur :)! Men nu vet jag 🤓😂 Det är en hermelin!

Tre hermeliner på rundspånmet i Bj 967, 416194_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Det är ju solklart!

Hermelin i sommardräkt från Wikipedia.
Hermelin i vinterdräkt. https://animalia.bio/sv/ermine

Spännet som fick mig att tänka på hermeliner, och min kollega Anna håller med, är det rektangulära spännet med ”palmer” och små djurhuvuden längs kanten 🩷

De ser ut som sex små hermeliner som sticker upp huvudet ur snön! De platta ansiktena i 3D. Fast palmerna (även om ena palmem saknas) kan ju så klart inte vara i snö!

Det rektangulära spännet från birkagrav Bj 557, 559177_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Undrar ju vad dom tänkte när de tillverkade, eller beställde motiv, på smycken…

Såklart har någon redan skrivit om hermeliner, så jag får hålla utkik efter det! Hittar ni något får nu gärna tipsa 🙂 Eller tycker ni borredjuret ser ut som något annat?

En katt bland hermeliner – forntidens människor verkar ju ha använt vitt kattskinn när det inte fanns hermelin. Svansen med sin svarta spets har genom århundraden varit ett uttyck för yppersta lyx!

Den hette hermelin redan på fornsvenska och ett annat ord för den är lekatt ❤️

Kram

Allahringen fortsätter att cirkulera på nätet

2015 var jag med och skrev en artikel om en ring hittad i grav Bj 515 på Björkö, en 800-talsgrav. Den kallas ”Allahringen” och det är en silverring med en infattad glasbit med en inskription tolkad som ”till eller för Allah”. Det står i varje fall inte gudanamnet på den. Sättet den är infattad på känns igen fortfarande idag.

Jag skrev har tidigare skrivit om den här i bloggen bland annat den här uppdateringen: https://linda.forntida.se/?p=3436

”Allahringen”. Foto: Linda Wåhlander.

Forskning är som ett samtal mellan forskaren och föremålen och mellan olika forskare. Målet (för mig) är att komma så nära och förstå, en levd historia, som möjligt. Det betyder att när det kommer ny forskning så behöver forskare ta in den. Forskaren kan hålla med, inte hålla med eller komma med mer forskning. Och det är bra.

Föremålen pratar så klart inte, men de kan berätta en hel del ändå – hur de är gjorda, vilket material det är, var de är tillverkade, ibland vem som gjort dom, vilka som använt dom och var de tillslut hamnade… Vi blir deras tolkar! Och förhoppningsvis hjälps vi åt i våra försök att förstå forntiden.

Professor Mats Roslund har studerat relationerna skandinaverna hade öster ut och menar att ”Istället för direkt handel med kalifatet och Centralasien hävdar jag att khazarer, volga-bulgarer och finska folk var de som skandinaverna främst interagerade med.”

Han har en annan tolkning av var ringen kan ga kommit i händerna på en skandinav. . Här med hans egna ord 240209: ”Dessa ringar finns ymnigt i gravar från Saltovo-Majaki-kulturen (Khazarer) och bland volgabulgarer. Kopplingen till Kalifatet är dessutom svår att upprätthålla eftersom både khazarer och därefter volgabulgarer satt som lås i handeln österut. Ringarna i Birka ska istället ses i ljuset av förbindelserna dessa turkisktalande folkgrupper. Att som i texten anta att ”Even though the decomposed state of thebones in the grave precludes any biochemical analysis,which otherwise could have shed light on the geographicor ethnic origin of the buried woman, it is not impossible that the woman herself, or someone close to her, might have visited – or even originate from – the Caliphate or its surrounding regions” är svårt att acceptera.

Nytt finfoto av ”Allahringen” 106842_HST. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Lite mer om kvinnans grav och gravdräkt

Vem var hon kvinnan som fick med sig ringen i graven? Vad betydde den för henne?

Gravplan för Bj 515. Teckning Hjalmar Stolpe.

Kvinnan begravdes i sin dräkt med dräktsmycken och dräktredskap i en kista. Hon bar en kniv, en bygelsax och ett nålhus.

Hjalmar Stolpes grävanteckning. Han har skrivit ametist.

På hennes spännbucklor av typen P27b finns fyra kors i sidorna, alternativt svärd (?) på vardera spänne. Ringen ligger precis nedanför den högra spännbucklan.

De större spännbucklorna tillhör Bj 515. Foto: SHM, CC BY.

Hon hade även ett väldigt fint nålhus dom hängde ned från den vänstra spännbucklan i en kedja, enligt Stolpes ritning.

Nålhuset med spiraler. Foto: Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

Kvinnan bar fantastiska pärlor. Båda skandinaviska och av östlig typ. Det är karneoler, betgkristall, ögonpärlor, mosaikpärlor, till och med en lyxig stor låtsasmosaikpärla!

Pärlorna från BJ 515. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Tre pärlor sitter fortfarande fast under ena spännbucklan. På gravtecknongen ser de ut att vara fästade i den den övre delen av spännbucklorna. Jag tycker själv om att bära mina pärlor så.

Konglomerat med spännbuckla och pärlor. Foto: Amica Sundström, SHm, CC BY.
En fyrskaftad yllekypert i grov kvalitet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

För ett tag sedan fick jag hem spännbucklorna och bloggade om det https://linda.forntida.se/?p=18525 och då skrev jag även lite mer om dräkten

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude. Nålhuset är köpt av Gripheim.
Ser det ut som kors eller svärd?
Lite otydlig förstoring av originalet.

Om vi tittar på innehållet i graven med kista, dräktsmycken och symboler så är det så som de ofta ser ut i en vikingakvinnas grav. Hon har skandinaviska saker med sig och ickeskandinaviska saker. Ringen och pärlorna visar på resor och byteshandel eller gåvor i österled. Vi vet inte om hon rest själv eller om någon tagit med sig presenter hem till henne. Eller om hon köpt pärlorna i Birka av någon som tagit med dig varor hem från långa resor.

Genom hemnes grav öppnas den vikingatida världen upp!

Den andra ringarna från Birka

Här är de andra ringarna och del av en ring:

Ringarna från Birka. Foto: Linda Wåhlander.
Den här är så fin och har tydligt gjorts om till ett hänge. Foto: Linda Wåhlander.

Jag vill passa på att tacka Mats Roslund för hans fina sätt och för att föra forskningen frammåt.

Tips:

Mats Roslund, 2023. Retracing the Vikings in the East: A review of Scandinavian-Islamic interfaces, In Vikings in the Mediterranean. Proceedings of an International Conference Co-organized by the Norwegian, Swedish, and Danish Institutes at Athens. Athens, s. 147-167.

Länk till att köpa boken Vikings in the Mediterranian https://www.andromedabooks.gr/product.asp?catid=45221