Etikettarkiv: vikingatid

Hemerlin i vikingaskepnad?

Många med mig har länge funderat över vad ”Borredjuret” på vikingasmycken är för litet djur. Det har funderats över björnar, möss och till och med lemur eller surikat (gissat av barn på guidetur :)! Men nu vet jag 🤓😂 Det är en hermelin!

Tre hermeliner på rundspånmet i Bj 967, 416194_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Det är ju solklart!

Hermelin i sommardräkt från Wikipedia.
Hermelin i vinterdräkt. https://animalia.bio/sv/ermine

Spännet som fick mig att tänka på hermeliner, och min kollega Anna håller med, är det rektangulära spännet med ”palmer” och små djurhuvuden längs kanten 🩷

De ser ut som sex små hermeliner som sticker upp huvudet ur snön! De platta ansiktena i 3D. Fast palmerna (även om ena palmem saknas) kan ju så klart inte vara i snö!

Det rektangulära spännet från birkagrav Bj 557, 559177_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Undrar ju vad dom tänkte när de tillverkade, eller beställde motiv, på smycken…

Såklart har någon redan skrivit om hermeliner, så jag får hålla utkik efter det! Hittar ni något får nu gärna tipsa 🙂 Eller tycker ni borredjuret ser ut som något annat?

En katt bland hermeliner – forntidens människor verkar ju ha använt vitt kattskinn när det inte fanns hermelin. Svansen med sin svarta spets har genom århundraden varit ett uttyck för yppersta lyx!

Den hette hermelin redan på fornsvenska och ett annat ord för den är lekatt ❤️

Kram

Allahringen fortsätter att cirkulera på nätet

2015 var jag med och skrev en artikel om en ring hittad i grav Bj 515 på Björkö, en 800-talsgrav. Den kallas ”Allahringen” och det är en silverring med en infattad glasbit med en inskription tolkad som ”till eller för Allah”. Det står i varje fall inte gudanamnet på den. Sättet den är infattad på känns igen fortfarande idag.

Jag skrev har tidigare skrivit om den här i bloggen bland annat den här uppdateringen: https://linda.forntida.se/?p=3436

”Allahringen”. Foto: Linda Wåhlander.

Forskning är som ett samtal mellan forskaren och föremålen och mellan olika forskare. Målet (för mig) är att komma så nära och förstå, en levd historia, som möjligt. Det betyder att när det kommer ny forskning så behöver forskare ta in den. Forskaren kan hålla med, inte hålla med eller komma med mer forskning. Och det är bra.

Föremålen pratar så klart inte, men de kan berätta en hel del ändå – hur de är gjorda, vilket material det är, var de är tillverkade, ibland vem som gjort dom, vilka som använt dom och var de tillslut hamnade… Vi blir deras tolkar! Och förhoppningsvis hjälps vi åt i våra försök att förstå forntiden.

Professor Mats Roslund har studerat relationerna skandinaverna hade öster ut och menar att ”Istället för direkt handel med kalifatet och Centralasien hävdar jag att khazarer, volga-bulgarer och finska folk var de som skandinaverna främst interagerade med.”

Han har en annan tolkning av var ringen kan ga kommit i händerna på en skandinav. . Här med hans egna ord 240209: ”Dessa ringar finns ymnigt i gravar från Saltovo-Majaki-kulturen (Khazarer) och bland volgabulgarer. Kopplingen till Kalifatet är dessutom svår att upprätthålla eftersom både khazarer och därefter volgabulgarer satt som lås i handeln österut. Ringarna i Birka ska istället ses i ljuset av förbindelserna dessa turkisktalande folkgrupper. Att som i texten anta att ”Even though the decomposed state of thebones in the grave precludes any biochemical analysis,which otherwise could have shed light on the geographicor ethnic origin of the buried woman, it is not impossible that the woman herself, or someone close to her, might have visited – or even originate from – the Caliphate or its surrounding regions” är svårt att acceptera.

Nytt finfoto av ”Allahringen” 106842_HST. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Lite mer om kvinnans grav och gravdräkt

Vem var hon kvinnan som fick med sig ringen i graven? Vad betydde den för henne?

Gravplan för Bj 515. Teckning Hjalmar Stolpe.

Kvinnan begravdes i sin dräkt med dräktsmycken och dräktredskap i en kista. Hon bar en kniv, en bygelsax och ett nålhus.

Hjalmar Stolpes grävanteckning. Han har skrivit ametist.

På hennes spännbucklor av typen P27b finns fyra kors i sidorna, alternativt svärd (?) på vardera spänne. Ringen ligger precis nedanför den högra spännbucklan.

De större spännbucklorna tillhör Bj 515. Foto: SHM, CC BY.

Hon hade även ett väldigt fint nålhus dom hängde ned från den vänstra spännbucklan i en kedja, enligt Stolpes ritning.

Nålhuset med spiraler. Foto: Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

Kvinnan bar fantastiska pärlor. Båda skandinaviska och av östlig typ. Det är karneoler, betgkristall, ögonpärlor, mosaikpärlor, till och med en lyxig stor låtsasmosaikpärla!

Pärlorna från BJ 515. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Tre pärlor sitter fortfarande fast under ena spännbucklan. På gravtecknongen ser de ut att vara fästade i den den övre delen av spännbucklorna. Jag tycker själv om att bära mina pärlor så.

Konglomerat med spännbuckla och pärlor. Foto: Amica Sundström, SHm, CC BY.
En fyrskaftad yllekypert i grov kvalitet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

För ett tag sedan fick jag hem spännbucklorna och bloggade om det https://linda.forntida.se/?p=18525 och då skrev jag även lite mer om dräkten

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude. Nålhuset är köpt av Gripheim.
Ser det ut som kors eller svärd?
Lite otydlig förstoring av originalet.

Om vi tittar på innehållet i graven med kista, dräktsmycken och symboler så är det så som de ofta ser ut i en vikingakvinnas grav. Hon har skandinaviska saker med sig och ickeskandinaviska saker. Ringen och pärlorna visar på resor och byteshandel eller gåvor i österled. Vi vet inte om hon rest själv eller om någon tagit med sig presenter hem till henne. Eller om hon köpt pärlorna i Birka av någon som tagit med dig varor hem från långa resor.

Genom hemnes grav öppnas den vikingatida världen upp!

Den andra ringarna från Birka

Här är de andra ringarna och del av en ring:

Ringarna från Birka. Foto: Linda Wåhlander.
Den här är så fin och har tydligt gjorts om till ett hänge. Foto: Linda Wåhlander.

Jag vill passa på att tacka Mats Roslund för hans fina sätt och för att föra forskningen frammåt.

Tips:

Mats Roslund, 2023. Retracing the Vikings in the East: A review of Scandinavian-Islamic interfaces, In Vikings in the Mediterranean. Proceedings of an International Conference Co-organized by the Norwegian, Swedish, and Danish Institutes at Athens. Athens, s. 147-167.

Länk till att köpa boken Vikings in the Mediterranian https://www.andromedabooks.gr/product.asp?catid=45221

Pärlhängen med guldfoliepärlor – Hedvigdalskvinnan i Solna

Hittade just foto på pärlhängen jag inte sett tidigare. De har guldfoliepärlor och är gjorda av bronstråd. Fyndnumret är 1151189_HST, förvärvsnumret är 34261. Och det visade sig tillhöra en vikingakvinna som behravdes i Hedvigsdal under tidig vikingatid ❤️

Pärlhängen från Solna Foto: Jenny Radin, SHM, CC BY.

Hängena kom in till samlingarna 2014, så två år efter att vi skrev vår artikel om pärlhängen. Den ena har fyra tresegmenterade pärlor och den andra två tresegmenterade, två tvåsegmenterade och en enskild. Eller, så tycker jag mig se att den andra är delar av två olika pärlhängen pga av att det är två knutar.

Hängena kommer från en grav A2 i Hedvigsdal i Solna. Det var en oregelbunden stensättning i fornlämning L2015:6034 och platsen undersöktes 1985. Gravfältet låg ca 20-25 möh och bland annat sju gravar daterade till till tidig vikingatid grävdes ut. Några av gravarna var redan förstörda. En av gravarna var en treudd i vilken det låg en stor torshammarring. Grav 1 innehåll små delar av spännen, bla möjligen ett ryggknappspänne samt många pärlor. Området undersöktes pga av en planerad järnvägssträcka. Det tar lång tid ibland för föremålen att få sin slutgiltiga plats.

Fler föremål från kvinnans grav – Grav A2

Pärlhängena kommer från den rikaste graven som undersöktes (A2) och den tillhörde en kvinna som jag nu döpt till Hedvigsdalskvinnan 🙂 Jag lämnar krukor och lite av föremålen men här kommer en radda med hennes dräktsmycken och pärlor 🙂 Ben är efter en kvinna som var över 35 år och det fanns är ben från hund, katt, häst, får, get och höna.

Ett av de märkligaste hängena från den graven är en bronshänge med ett djur 272179_HST. Djur tycks ha långa slokande öron, alternativt bockhorn, en lång svans samt två huvuden eller biter den i något? Den är utställd i Vikingarnas värld, men jag har inte tänkt närmare på vem som haft den.

Bronshänget är utställt i Vikingarnas värld på Historiska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Ett annat märkvärdigt fynd från graven är en karneolpärla med en inristning! Ett sigill. Pärlan är bränd så den är vit istället för karneolfärgad. Motivet ser ut att vara en hjort eller ett djur med horn och en kvist 608417_HST. *I Johan Callmers artikel står det att det kan vara en get eller en Ibex!

Pärla/sigill. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Kvinnan hade även fått med en sorts amulett i form av en guldrumg med en yxa. Det har även hängt något annat i en extra ring. Förmålsnummer 854442_HST och även denna är utställd i Vikingarnas värld.

Amulett med yxa. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

I graven fanns även två guldhängen 1151135_HST och 272180_HST. Infattningarna gar ramlat ur men en hittades i graven.

Hänge i guldbleck. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.
Guldhänge. Foto: Ulf Bruxe, SHM, CC BY.

Ett cylindriskt föremål med infattade granater som antagligen suttit i något av de två guldhängena. En likadan måste ha missats eller tappats tidigare 🙂 1151185_HST.

Del av hänge. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM, CC BY.

Flera av pärlorna i graven är även individuellt fotograferade vilket var fint att se! 1151188_HST.

Pärlorna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Andra pärlor från A2 är små. 1151131_HST.

Små pärlor. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ännu fler pärlor från graven! Några av bronstråd. 1151187_HST

Ännu fler pärlor från A2. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett föremål är tolkat som fingerring med en ögla för en berlock. Intressant! 1151203_HST

Eventuell fingerring. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det fanns flera öglor och små hängen. Notera den med en liten pärla. Jag brukade ha en sådan i silver i en ring i örat. Jag saknar den. 1151182_HST. Det finns även fler enkla ringar i brons från graven och delar av ett ornerat beslag samt en hyska.

Delar av öglor och pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

En omlottring av tillplattad silvertåd som är 7 mm bred i mitten och avsmalnande utåt sidorna fanns också. En fingerring av samma form, fast med ornamentik, har hittats på Birka (Arbman 1940, taf III).

Fingerring i silver. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ytterligare två pärlhängen grån kvinnans grav är de med två 1,5 cm långa, spolformade stenpärlor. 1151190_HST. De står som vitbrända karneoler men jag undrar det. De har inte typisk karneolslipning och ser ut som agater. Men jag vet inte.

Pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett annat pärlhänge är med en superfin pärla som verjar varit mönstrad i zickzack med guldinlägg?!

Pärlhänge med guldinlägg? Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Pärlänge med ögonpärla.

Ögonpärlhänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det är inte så vanligt med så många pärlhängen på bronstråd från vikingatiden. Vanligtvis är pärlhängen gjorda av silvertråd samt enstaka i guldtråd.

Två föremål står som pärlspridare, men de har bara ett hål på mitten. 1151184_HST och 1151162_HST.

En av de två pärlspridarna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Jag avslutar med ett trasigt lunulahänge i silver och förgyllning bör ha varit fint! 1151204_HST.

Lunulahänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Hon måste ha haft en helt spektakulär dräkt! Och jag fattar inte att alla pärlorna klarat sig så bra! Så trots att hon fick en brandbegravning så fanns allt detta kvar. Jag undrar just om det finns jordprover från graven med eventuellta textilier bevarade? Jag är glad att jag fick syn på bilden med pärlhängena och att jag på så vis fick djupdyka lite i hennes värld.

God fortsättning! Linda

Tillägg:

Fick fin hjälp av Mats Roslund med artikel om pärlorna, så här kommer ett citat från honom med text från Johan Callmer:

🏵️

Linda Wåhlander! Nu har jag hittat uppgifterna. I artikeln ”The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D.” i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” (1989) skriver Callmer om Hedvigsdalsgraven. Börjar på sidan 32, och fortsätter därefter. Om de segmenterade pärlorna och sigillet; ”There is a strong dominance of segment beads which dates the assemblage to the late eight or early ninth century. Among the beads therer are two oval cornelian beads and a rectangular corelian bead, The former type is most unusual and has the closest parallells in the steppe zone and Caucasus (Deopik 1963, tip b). The rectangular bead is10 mm long and 5 mm thick (Fig. 11). The edges on one side of the bead are bevelled. This side shows a cut decoration. The motif is a goat or an ibex and in front of the animal a bush or a branch. The motive and the material clearly suggests an Oriental origin and most probably from Persia where similar beads and sealstones are well known-from Sassanian and later contexts (Borisov & Lukonin 1963).” Du hittar många intressanta aspekter på de östliga kontakterna under sent 700-tal och framåt i den artikeln.

Uppdatering 2 från Mats Roslund:

Linda Wåhlander , Callmer uppger muntligen Anders Hedman och Arkeologi i Sverige 1981, 264 i sin artikel. ”The grave includes a rich mans burial and the burial of a serf. The third person was a young woman. There are remains of jewellery, probably a disc-on-bow fibula, ornamental bronze pendants and numerous beads” (Callmer 1989, s. 31).

Tack Mats, jag är så tacksam!

Länkar:

https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/495ef28b-ca90-4475-9b2c-e1bfc33403f9

https://samlingar.shm.se/accession/C67DDCDD-BFBD-41AF-A3B6-2491BD4B9C3F

Föremål relaterade till grav 2A https://samlingar.shm.se/site/3BE564D5-2667-453B-918C-AB5F1F8F8B3D

Johan Callmer 1986. The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D. i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” https://library.hungaricana.hu/hu/view/MEGY_TOLN_Evkonyv15/?pg=20&layout=s

Brickbandets baksida

Det har ju inte direkt varit en supersommar och jag har varit mest hemma. Det positiva med det är att jag tagit mig tid att titta på Birkas textilier för vår rapport om Tyrestetextilierna.

Så det är kul att se så mycket som är nyfotograferat! Bland annat så hittade jag det här brickbandet med silverbroschering från birkagrav Bj 845 ❤️

Det finns så sällan bild av baksidan på brickbanden, men här är ett, så ville dela det 🙂

Brickbandet med silverbrochering i Bj 845. Detalj av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Baksidan av brickbandet med silverbrochering i Bj 845. Detalj av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Brickbandet och annan textil med i Bj 845. Foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar konstiga spännbucklor 🙂 och hon var förmodligen en völva. Hon hade även en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två höngen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs och lite annat.

Särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Völvastav från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Hoppas det blir lite mer sommar i augusti.

En fundering: är de omgjorda rembeslagen bara för att de var fina eller är de minnen från någon kär person?

Linda

Hänge med bevarad snodd i Jellingstil

Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.

Bj 835, 569979_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.

Lästips:

Hänget i samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/538621B8-4656-4538-91CE-5A8845769E61

Bj 464 och en sidenkantad dräkt

Eftersom jag är hemma och inte är så pigg så tittar jag lite på Birkagravarna, som jag brukar men inte hunnit göra så mycket senaste tiden 🙂

Den här graven har jag skrivit om tidigare https://linda.forntida.se/?p=10956 och det är många band och kedjor i graven.

Den har mängder med olika detaljer, men jag tänkte mest ta upp själv dräkten igen som kvinnan blev begravd i för fragmenten har nyligen fotografetats igen.

Särken

Särken kvinnan var var av slätt, relativt fint linne i vitt eller naturfärg och det finns från under höger spännbuckla. Linnerester på saxen och en bronskedja till saxen är enligt Hägg troligen av samma tyg som särken.

Spännbucklorna i Bj 464 . Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Baksidan av sidenkypertbiten från Bj 464. Foto SHM, CC BY.

Är det särken finnas på saxen om det finns en hängselkjol? Eller är hängselkjolen i linne och ylleflärpen med fodrad linne ligger som en ruta framtill?

Hängselkjol och eventuellt förkläde

Till kvinnans dräkt hör ju en hängselkjol eftersom det finns spännbucklor, men hur var den konstruerad och fanns det en ögleförsett förkläde framtill? Inne i höger spännbuckla finns linne, ylle och siden. Ett hörnstycke i blåsvart diamantkypert, W2, finns vid ena spännbucklan. Vid nålfästet finns en linneögla. Här famns även ett sidenband. Detta band kantar ett linnetyg och det blåsvarta diamantkyperttyget. Genom linnet, yllet och sidenet har en linneöglan sytts fast. Biten kom upp 2 cm bakom spännbucklans brätte. Den blåsvarta diamantkyperten fortsatte en bit ut och låg uppvikt mot ovansidan av spännbucklan, vilket gör att jag tror att det är ett förkläde som hängde i linneöglor framtill.

Detalj av det blåsvarta diamantkyperttyget.

Till graven hör även en diagonlakypert med en invikt kant och andra textilfragment med kanter.

Bj 464 ser ut att vara Yllekypert med nedvikt kant och till tyg (sidentyg fast det ser ut som ull?) med invikta kanter. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Bj 464 ytterligare ett yllefrqgment. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Inga Hägg tolkar det som att det fanns ett tillskuret livplagg i siden i graven, även om hon också föreslår att det är en sjal. Det är en stor bit sidenkypert, som är snett hopfogat, finns på ena spännbucklans skal. Eftersom bitarna är snett hopfogade menar Hägg att det förmodligen är ett livplagg.

Bj 464 möjligt livplagg och sidenkypertplagg. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Baksidan av sidenkypertbiten från Bj 464. Foto SHM, CC BY.

Stolpe beskrev sidenband runt nål och nålhållare på likarmat spänne. Två varv vid nålfästet. Hör det här ett livlagget med plagg med siden och sidenöglor och som då hölls ihop med ett tredjespänne? Eller är det en sidensjal som hölls ihop med det likarmade spännet?

Spännet från Bj 464 avildat av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Det förgyllda spännet men utan textilrester. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

I textilmagasinet finns även en låda med trä, ben och ylle.

Bj 464, trä, ben och ylle. Foto SHM, CC BY.

Utöver textilfragmenten så finns det även textilier på en bronskedja och på bygelsaxen.

Bj 464 kedjan med textilrester. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Saxen i Bj 464 med textilrester på bladen. Foto SHM, CC BY.
Bj 464. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Tolkning av förkläde:

Här är en tolkning av den blå diamantkyperten med linneskoning och sidentyg som ett förkläde. Resten är inte del av Bj 464.

Det vore kul att sy ett plagg i sidenkypert. Frågan är bara om det ska vara en sjal eller en liten jacka? I båtgraven i Gamla Uppsala fanns det ju ett fodrat plagg som tolkats som en liten jacka. Men jag har absolut inte råd med tyg till det just nu, så det får vänta 🙂

Lästips:

Mitt tidigare inlägg om graven https://linda.forntida.se/?p=10956

Bj 464 i Historiska museets samlingsdatabas https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20464

Träföremål från Birkas hamn

Häromdagen fick jag se några av föremålen från Birkas hamn igen. De har nu konserverats och magasinerats. Det kommer att forskas på dom hoppas jag.

Föremålsback med några av träföremålen från Birkas hamn.

Här finns en knävel – som en duffelknapp av trä. Och det ser ut som en liten trasig stekspade ligger där.

Undrar vad den runda skivan är… Kan det vara en halv sländtrissa i ett trä? Christoffer Warkander tänkte på solkompass i trä 👌

Närbild av skivan från Birkas hamn.

Det finns träspik/plugg – andra ord för träspik är knagg, pigg eller tapp. En ser ut som en plugg eller knopp. Vad tycker ni?

Den här pinnen med karvsnitt är en del av ett köpesavtal – del av vikingatidens ekonomi. De gjordes två och så hade köpare och säljare varsinna. Den har tvärr gått av men ska sitta ihop. Undrar vad som hände med den andra pinnen?

En transaktionspinne från Birkas hamn.

Flera av föremplen avt utställda på Birkamuseet i ett akvarium innan komservering.

Någon gång hoppas jag få se väskbyglarna igen och det lilla nålhuset. Skulle vilja skriva om dom och önskar att vinställde ut dom på Historiska.

Trevlig helg!

Islands Nationalmuseum del 2 med vikingatextilier och lite mer pedagogik

Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.

Fin vävstol.
Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.
Sländtrissa från Hruni dom förmodligen är medeltida.

På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!

De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.

I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.

Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.

Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!

Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar.
Vanten.

Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.

Skon som jag trodde var en socka.

I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.

Fuskpäls.
Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.

De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.

Två hopsydda kilar.
Närbild med mitt ansikte…

Hälsningar från Island!