Etikettarkiv: vikingatida textil

Allahringen fortsätter att cirkulera på nätet

2015 var jag med och skrev en artikel om en ring hittad i grav Bj 515 på Björkö, en 800-talsgrav. Den kallas ”Allahringen” och det är en silverring med en infattad glasbit med en inskription tolkad som ”till eller för Allah”. Det står i varje fall inte gudanamnet på den. Sättet den är infattad på känns igen fortfarande idag.

Jag skrev har tidigare skrivit om den här i bloggen bland annat den här uppdateringen: https://linda.forntida.se/?p=3436

”Allahringen”. Foto: Linda Wåhlander.

Forskning är som ett samtal mellan forskaren och föremålen och mellan olika forskare. Målet (för mig) är att komma så nära och förstå, en levd historia, som möjligt. Det betyder att när det kommer ny forskning så behöver forskare ta in den. Forskaren kan hålla med, inte hålla med eller komma med mer forskning. Och det är bra.

Föremålen pratar så klart inte, men de kan berätta en hel del ändå – hur de är gjorda, vilket material det är, var de är tillverkade, ibland vem som gjort dom, vilka som använt dom och var de tillslut hamnade… Vi blir deras tolkar! Och förhoppningsvis hjälps vi åt i våra försök att förstå forntiden.

Professor Mats Roslund har studerat relationerna skandinaverna hade öster ut och menar att ”Istället för direkt handel med kalifatet och Centralasien hävdar jag att khazarer, volga-bulgarer och finska folk var de som skandinaverna främst interagerade med.”

Han har en annan tolkning av var ringen kan ga kommit i händerna på en skandinav. . Här med hans egna ord 240209: ”Dessa ringar finns ymnigt i gravar från Saltovo-Majaki-kulturen (Khazarer) och bland volgabulgarer. Kopplingen till Kalifatet är dessutom svår att upprätthålla eftersom både khazarer och därefter volgabulgarer satt som lås i handeln österut. Ringarna i Birka ska istället ses i ljuset av förbindelserna dessa turkisktalande folkgrupper. Att som i texten anta att ”Even though the decomposed state of thebones in the grave precludes any biochemical analysis,which otherwise could have shed light on the geographicor ethnic origin of the buried woman, it is not impossible that the woman herself, or someone close to her, might have visited – or even originate from – the Caliphate or its surrounding regions” är svårt att acceptera.

Nytt finfoto av ”Allahringen” 106842_HST. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Lite mer om kvinnans grav och gravdräkt

Vem var hon kvinnan som fick med sig ringen i graven? Vad betydde den för henne?

Gravplan för Bj 515. Teckning Hjalmar Stolpe.

Kvinnan begravdes i sin dräkt med dräktsmycken och dräktredskap i en kista. Hon bar en kniv, en bygelsax och ett nålhus.

Hjalmar Stolpes grävanteckning. Han har skrivit ametist.

På hennes spännbucklor av typen P27b finns fyra kors i sidorna, alternativt svärd (?) på vardera spänne. Ringen ligger precis nedanför den högra spännbucklan.

De större spännbucklorna tillhör Bj 515. Foto: SHM, CC BY.

Hon hade även ett väldigt fint nålhus dom hängde ned från den vänstra spännbucklan i en kedja, enligt Stolpes ritning.

Nålhuset med spiraler. Foto: Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

Kvinnan bar fantastiska pärlor. Båda skandinaviska och av östlig typ. Det är karneoler, betgkristall, ögonpärlor, mosaikpärlor, till och med en lyxig stor låtsasmosaikpärla!

Pärlorna från BJ 515. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Tre pärlor sitter fortfarande fast under ena spännbucklan. På gravtecknongen ser de ut att vara fästade i den den övre delen av spännbucklorna. Jag tycker själv om att bära mina pärlor så.

Konglomerat med spännbuckla och pärlor. Foto: Amica Sundström, SHm, CC BY.
En fyrskaftad yllekypert i grov kvalitet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

För ett tag sedan fick jag hem spännbucklorna och bloggade om det https://linda.forntida.se/?p=18525 och då skrev jag även lite mer om dräkten

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude. Nålhuset är köpt av Gripheim.
Ser det ut som kors eller svärd?
Lite otydlig förstoring av originalet.

Om vi tittar på innehållet i graven med kista, dräktsmycken och symboler så är det så som de ofta ser ut i en vikingakvinnas grav. Hon har skandinaviska saker med sig och ickeskandinaviska saker. Ringen och pärlorna visar på resor och byteshandel eller gåvor i österled. Vi vet inte om hon rest själv eller om någon tagit med sig presenter hem till henne. Eller om hon köpt pärlorna i Birka av någon som tagit med dig varor hem från långa resor.

Genom hemnes grav öppnas den vikingatida världen upp!

Den andra ringarna från Birka

Här är de andra ringarna och del av en ring:

Ringarna från Birka. Foto: Linda Wåhlander.
Den här är så fin och har tydligt gjorts om till ett hänge. Foto: Linda Wåhlander.

Jag vill passa på att tacka Mats Roslund för hans fina sätt och för att föra forskningen frammåt.

Tips:

Mats Roslund, 2023. Retracing the Vikings in the East: A review of Scandinavian-Islamic interfaces, In Vikings in the Mediterranean. Proceedings of an International Conference Co-organized by the Norwegian, Swedish, and Danish Institutes at Athens. Athens, s. 147-167.

Länk till att köpa boken Vikings in the Mediterranian https://www.andromedabooks.gr/product.asp?catid=45221

Nya spännbucklor P27B: or till Bj 515

Nu har mina spännbucklor tlill Bj 515 kommit. Det är egentligen inte klokt att jag samlar på spännbucklor 🙂 Men åh andra sidan så vet jag att jag inte är ensam om det 🙂 har många människor olika hobbies som de lägger ned mycket möda på. Lite som att samla fotbollskort… 🤩

Förut har jag samlat på Birkasaker lite random och inte haft någon direkt plan. Det första halsbandet jag samlade på var Bj 632 och först nu har David gjort de smycken till mig som jag inte har. Min första hela grav jag började samla på var Bj 1084.

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude.

Det har tagit lång tid att få ihop de här sakerna från Bj 515, en 800-talsgrav. Det första jag köpte var det lilla rundspännet. Fast jag hade länge ringen fast med en karneol som vardagsring. Jag saknar fortfarande några av pärlorna, men det får ta sin tid 🙂 Jag är så glad över spännbucklorna som David Lecocq Claude har gjort åt mig. Nålarna är toppen!

Pärlor, likarmat spänne och spännbucklor från Bj 515. Foto SHM, CC BY.

Spännbucklorna är enkelskaliga och på baksidan sitter det fast några pärlor. Jag har inte tidigare lagt märke till de fyra svärden/korsen på spännena. Vad betyder dom? Det är en av anledningarna till att jag tycker om återskapande. Plötsligt får man gå på djupet med tolkningar och funderingar för att kunna göra föremålen eller dräkterna. Det blir inte bara ytan av att ”ja de hade spännbucklor”. Det blir nödvändigt att verkligen titta och förstå. Och ibland experimentera 🙂

Pärlorna från Bj 515 fotade av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet från Bj 515. Foto Amica Sundström, HST, CC BY.

En bärring av bronstråd, 556247_HST, vet jag inte hur den ser ut.

Nålhuset frpn Bj 515. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Nålhuset fick jag nyligen tag på. Det är så fint. Originalet är inte i så bra skick, men det går att förstå hur det en gång såg ut.

Ringen med glaset det står Till Allah eller För Allah på. Foto Olq Myrin, SHam, CC BY.

Den här ringen var jag ju för länge sedan med och skrev en artikel om och det blev halabaloo nästan överallt. Det var intressant att vara med om. Det finns mycket att skriva om även fast att Birkagravarna grävdes ut för runt hundrafyrtio år sedan!

Textilier i Bj 515:

Det jag nu behöver göra är att sy specifika klädesplagg för de olika dräkterna. Framförallt vill jag göra en goffrerad särk, men det sitter långt inne att sy till mig själv ibland. Men det kanske kan bli ett vinterprojekt 🤓

Det finns inte så mycket bilder på textilerna från Bj 515.

Kypert 1090086_HST från Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Det stora kypertfragmentet är en W37, 1090086_HST, kommer förmodligen från ovansidan av höger spännbuckla och det är blått och ska synas på Stolpes gravplan. Det låg i två lager och det finns inga vävkanter eller fållar bevarade.

Nya foton 1090086_HST. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Nytt foto på 1090086_HST. Amica Sundström, SHM, CC BY.

Litet textilfragment 556266_HST.

Det finns även lite textil på det lilla spännet 556259_HST, men det nämner inte Hägg.

Det finns textil på bygelsaxen – ett slätt relativt fint linne som Hägg förmodar är från särken. Men om det är en hängselkjol emellan så borde det ju inte vara tyg från särken…

I ena spännbucklan finns det textil kvar vid nålen 145058_HST och då även ett tunnt tyg linande det som funns på bygelsaxen. Den andra spännbucklan med pärlorna har textilavtryck 145057_HST. Hägg tar inte upp spännbucklorna i samband med hängselkjolen i sin bok, i texten, men vi får förmoda att kvinnan bar en hängselkjol. Däremot har hon med den bland teckningarna. Och här har det ritats in tre öglor mot nålfästet och två öglor mot nålspetsen. Åtminstone i ena spännbucklan. De två lagren linne är de från sax och vid nålen på en spännbucklan.

Teckning ut Häggs bok Kvinnodräkten i Birka. Här syns hur många öglor det är i spännet.

Tänk om det är en hängselkjol och sen ett förkläde med öglor framtill. Det likarmade spännet har också öglor bevarade.

Textil bakom det likarmade spännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns linnetextil på var sida av nålen i det likarnade spännet, 363884_HST, och Hägg skriver att det är linneöglor som dras åt motsatta sidor. Det innebär att de kan vara öglor på en kappa eller en mantel/sjal. Hägg tror på ett livplagg, dvs kappa, så öglorna och spännet hjälper till att hålla ihop dräkten på ett skonsamt vis för tyget.

Textil från ens sidan vid nålen på det likarmade spännet i Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Så vad för sorts dräkt behöver jag?

  • En slät särk till det lilla rundspännet. Det har jag en vit.
  • En hängselkjol med linneöglor möjligen även helt i linne med P27B-bucklor. Jag kan kanske använda min blå hängselkjol? Men alla andra öglor då? Ska jag försöka göra om en omlottkjol? Eller är det ett extra ”förkläde”/framflärp med öglor? Och ska jag göra ett släp över axlarna i tunnt tyg som kan ligga mot saxen…
  • Ett plagg i blå yllekypert med linneöglor i framkant som hålls ihop med det likarmade spännet. Jag behöver växtfärga mitt kyperttyg blått!

Det är inga dekorationer i den här graven, men jag undrar vad det lilla tygfragmentet är och om det går att se vad som är bakom det lilla rundspännet.

PS.

Från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka, så har det kommit fram många delar av gjutformafragment av just typen P27B. Eftersom det inte finns så många från gravarna så är det möjligt att de gravarna ligger orörda ❤️

Fragment av gjutform till P27B. Foto Daniel Salhén, SHM, CC BY.

DS.

Med vänlig hälsning, Linda

Hänge med bevarad snodd i Jellingstil

Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.

Bj 835, 569979_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.

Lästips:

Hänget i samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/538621B8-4656-4538-91CE-5A8845769E61

Islands Nationalmuseum del 2 med vikingatextilier och lite mer pedagogik

Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.

Fin vävstol.
Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.
Sländtrissa från Hruni dom förmodligen är medeltida.

På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!

De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.

I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.

Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.

Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!

Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar.
Vanten.

Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.

Skon som jag trodde var en socka.

I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.

Fuskpäls.
Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.

De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.

Två hopsydda kilar.
Närbild med mitt ansikte…

Hälsningar från Island!

Islands Nationalmuseum och mer gatukonst

Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.

Vinterskor och skjorta.
Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.

Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…

Trappan upp till utställningen.
The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.

Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.

Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.

Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.

I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.

Men det fanns även utställda böcker 📕

Íslendingabók av Ari den Kloke.

Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.

Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.

En likadan armring av jet är hittad på Birka.

Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna.
Arabiska silvermynt.
Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.

Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.

Bältespännen. Den större i borrestil.
Två små bronsbjällror från Brittiska öarna.
Ringspännen och dräktnålar.
Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt.
Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.

De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!

En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna.
Spännbucklor och smycken.
Spännen och smycken.

Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.

Utvikbar illustation om dräkt och smycken.
Matlagning!

Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂

Glömde fotogradera verktygen…
Ljushållare.

Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂

Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid.
Verktyg.

Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.

Jordbruksredskap.
Fiskeredskap.

Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!

Tor.

Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?

Jag och Tor.
Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.

En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.

Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum.
Så fina pärlor.
Handel.
Vapen.
En skolklassuppsättning med kläder.
De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i.
I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.

Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.

Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.

Mannen med hästen och vapnen.

Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.

Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten.
Religion.

Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.

Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren.
Två andra religiösa föremål.

På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?

Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!

Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.

Tips:

Nationalmuseet https://www.thjodminjasafn.is/english/

The Lady in Blue https://northernwomen.org/project-2/

Textil från (förhoppningsvis) vikingatiden – Marbylisten

Idag fick jag se en textil kändis – Marbylisten – om du är intresserad av medeltida textil förståss!

Amica är väldigt förtjust i listen!

Marbylisten är en dubbelvävnad i flerfärgat ullgarn och vitt lingarn. Den har geometriskt mönster och är bara helt underbar! Inte nog med det den har daterats till sen vikingatid/tidig medeltid, 1030 – 1160. Tänk om den är så hammal som från vikingatiden och så välbevarad!

En list är som en dekorativ textil att ha på ett bord eller liknande. Listen har någon gång sytts fast på en orientalisk matta – den så kallade Marbymattan (SHM inv nr 17786:1), som är en av de bäst bevarade mattorna från medeltiden. Mattan med sin list och en snodd köptes in till samlingarna 1925 för 1000 kronor. Listen lossades från mattan 1947 och den konserverades 1956.

Listen fanns i Marby kyrka i Marby socken i Åre, Jämtland. Den är 85 cm lång och 17,5 cm bred.

1691, verkar den ha varit altarbrun, tillsammans med mattan i Marby kyrka om det är denna matta som kallas ”ett gammalt flamskt åkläde på altaret” i ett visitationsprotokoll. Men under 1800-talet ägdes den av hemmansägare Karl Karlsson (f. 1816 d. 1885) i Bledäng, i Näs. Han reste mycket och var intresserad av gamla föremål. Hans måg ordnade bygdemuseum i Marby gamla kyrka och skänkte mattan dit.

Marbylisten föremålsnumret är 95940_HST, Inventarienummer/Förvärvsnummer 17786.Foto Ola Myrin, SHM, CC BY 4.0.

Ett av de geometriska mönstren är kringlan, som jag också har tatuerad, fast i lite rundare form.

Båda skikten i dubbelväven är tuskaft står det i den maskinskrivna texten ovan. Men det finns en anteckning om att varpen är 2-trådig i en s-spunnen melerad ull i grågulvit. Och att inslaget är mestadels rött men skiftar lite i färg. Ett parti är gråbrunt och inslaget är z-spunnet. Nockor- vet jag inte vad det är – men det står att det är horisontellt 24-25-26 nockor/dm och vertikalt 33 nockor/dm. Jag får liv att fråga Amica vad som stämmer… men krapp och indigotin känns ju rimligt för färgen iallafall.

Tänk vad den här listen fått vara med om! Undrar vem som klippte fåret, spann ullen och linet, växtfärgade och vävde? Var det samma person? Växtfärgade de i gemenskap i byn? Och vem tog med sig den antika mattan hem till Sverige och när? Det var en gammal textil redan på 1600-talet om det nu är dessa som menas ❤️

Lästips:

Marbylisten i Sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/object/B6A3EE30-D797-4581-A5FB-186B66D3D3E3

Om Mattan och listen: Ann Marie Franzén, 1956 https://samlingar.shm.se/event/19D27FE1-5B74-4883-B0D5-9615588BC043

Vivi Sylwan, 1924. En orientalisk matta. Fornvännen.

Men det finns mer skrivet om den är nder åren.

Terassen i Birka med många kvinnogravar

Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.

Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.

Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂

Kammargravar har ett sträck över, kista har en svart pil i överkant och utan kista, en sk skelettgrav, har tom pil.

Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.

Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?

Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?

Terassen sedd från Stadsvallen. Jag står på den äldre, brandgraven Bj 1009 som är mitt i Stadsvallen. I den finns vendeltida ett föremål, en äldre oval spännbuckla.

Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.

Kvinnorna på terassen

Sally och jag står på Bj 1009. Foto Richard Schill.

Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.

Bj 961 kista:

Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.

Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.

Grav Bj 961. Pärlorna är förflugen ett halsband och hängde inte från spännbucklorna. Alternativt om de suttit runt huvudet. Bild från ATA.
Spännbucklor av typen P51 C3:or, spänne och pärlor från Bj 961. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 969 kista:

Gravskiss kistgrav Bj 969. Bild ATA.

Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.

Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?

Det likarmade spännet från Bj 969. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Spännbucklor P51 B1:or från Bj 969 som ser ut att ha varit förgyllda. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Textilier från Bj 969. Foto SHM.

Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Bj 970 kista:

Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.

Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.

Det är stenar runt kistan i Bj 970. Skiss ATA.
Pärlorna i Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Nyckel från Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 963 kammare:

Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.

Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.

Glättsten från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.

P51 C1:or spännbucklor från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Särkspänne i borrestil med tre små djurhuvuden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Rundspänne i förgylld brons från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pärlor i blått, guld- och silverfolie samt bergkristall från grav Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Örsslev från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pincett från Bj 963, med rester av tuskafttyg. Notera ansiktet som är uppochned på bilden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Det är inte mycket kvar av de brodcherade brickbanden.
Sköldhänge från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Silhönge med borresnsikte från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Lite mer textil från graven, Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 964:

Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.

Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.

Spännbucklorna P51 C1:or i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Textil på baksidan av det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.

Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.

Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 965 kammare:

Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.

Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.

Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎

Alla brickbandsbilderna från Bj 965 är fotograferade av Ola Myrin, SHM.
Spännbucklor av typen P52 E:or med fyra hästhuvuden vardera. Foto Pavel Voronin, SHM.
Här syns hästhuvudena i profil. Foto Pavel Voronin, SHM.
Som särk/tunika eller kjortelspänne hade hon ett fantastiskt rundspänne i silverfiligran. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick med sig ett av de finaste borrehängena i graven. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick även två hängen av omgjorda silverskålar. Foto Charlotte Hedenstierna Jonson, SHM.
Ett pärlhänge med en fasetterad karneolpärla från Bj 965. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!

Pärlorna från Bj 965. Foto Pavel Voronin, SHM.

Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.

Hon hade även fått med sig tre östliga mynt och en börs.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 966:

Gravskiss Bj 966, ATA

Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.

Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.

Spännbucklorna, P51 C1:or, från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Ringspännet med en ögla från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Pärlorna är inte supersnygga längre, men jag tycker om de ljusblå. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon hade även en bronsnål med ring. Foto Pavel Voronin, SHM.
Dessutom hade hon ett pärlhänge med pärlad koppartråd, vilket är ovanligt. Pärlan är en bärnsten. De brukar vara av silvertråd. Foto Pavel Voronin, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 967:

Bj 967, kvinna i kammargrav: endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.

Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.

Det lilla rundspännet i Bj 967 av samma borretyp som i en av de andra gravarna på terassen. Foto Christer Åhlin, SHM.
Pärlorna i Bj 967. Det är en blå ögonpärla och ljusblå glaserade lerpärlor. Ett hänge här är av sten. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon har ett fint litet förgyllt hänge i Bj 967. Foto Pavel Voronin, SHM.
Till hennes dräkt, Bj 967, så hörde det även brickband och siden. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 968:

Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.

Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.

Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.

Spännbucklorna, P51 C3:or, i Bj 968. Foto SHM.
Rundspännet från Bj 968. Foto SHM.
Det treflikiga spännet från Bj 968. Foto SHM.
Kubbstolen från Bj 968. Foto SHM.
Freja med sin hårknut hållandes i sitt halsband Brisingamen från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Korset från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Den tillbakablickande hjorten from Bj 968. Foto SHM.
Sköldhänget från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon har två knivar med sig i Bj 968. Foto SHM.
Pärlorna i Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.

Textil med bland annat sidentyg från Bj 968. Foto SHM.

Amica ska förmodligen återskapa denna grav.

Mansgravarna på terassen

Bj 975 kammare:

Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.

Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 976 kista:

Gravskiss Bj 976, ATA.

Bj 976, mansgrav i kista?: inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgrav frågetecken.

Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.

Delar av dräkten till Bj 976. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 986 kammare:

Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.

Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.

Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 962 skelettgrav:

Gravskiss skelettgrav Bj 962. Skiss ATA.

Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.

Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.

Till personens dräkt hör även brickband i Bj 962. Foto SHM.
Ringspännet från skelettgrav Bj 962. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.

Funderingar och sammanfattning

Här är en Stolpeskiss från ATA. Här blir det ett större utrymme i mitten och Bj 986 ligger utanför terassen. Undrar om det legat ett hus på terassen?

Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.

Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.

Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…

Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.

Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?

Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️

Kram

Lästips:

Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.

Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.

Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.

Nålhus med tyg på från Bj 750

1879 undersökte Hjalmar Stolpe grav Bj 750 på Björkö. Den har senare även undersökts igen av Historiska museet.

Under många år så har jag visat den och inte tänkt något särskilt på nålhuset i graven. Det finns andra sensationella föremål i graven, som ett romerskt mynt med Faustina den yngre och en sax som ser ut som en skoldag och massor med annat. Graven är för en man och en kvinna samt ett barn.

Nålhuset i grav Bj 750. Bild: SHM, CC-BY.

Jag har alltså inte tänkt närmare på dessa rutor eller ens funderar på nålhuset. Men det är speciellt och det märktes nu när Jens Mohr tagit otroligt högupplösta bilder av det.

Det har alltså ett svagt, silvrigt rutnät runt ytan. Själva nålhuset är av järn och sedan så står det att det är täckt av textil med ett silvermetallband runt toppen: ”Silver, Textil, Glimmer, Järn”. I nålhuset ska det finnas tre synålar instoppade i en ulltott.

Nålhuset fotat av Jens Mohr, SHM, CCBY.

I nya utställningstexter står det:

Cylindriskt nålhus av järn på vilken virad silvertråd lagts över två lager textil. Det yttre är möjligen av siden, det inre av grövre textil. På utsidan är nålhuset prytt av silverband och glimmerskivor (de senare nästan helt avfallna). Inuti cylindern finns tre synålar instoppade i en ulltott. Gravfynd från Birka, Bj 750, Adelsö socken, Uppland.

Har zoomat lite och skärmdumpat bilderna nedan.

Tycker att det är galet spännande. De hittade ju ett nålhus i trä i vattnet utanför svarta jorden. Annars är de oftast gjorda av större fågelboen, även om det även finns olika nålhus i metall. Men aldrig att jag stött på ett textilinklätt nålhus.

Jag tittade på nålhuset på Mohrs foto med Amica idag och tyget i förstoring ser fibrerna väldigt ostrukturerade ut. Det ser inte på rak arm ut som siden, men vi får anta att utställningstexten bygger på en äldre beskrivning.

Skärmdump från Jens Mohrs foto.

Undrar hur det hängt i dräkten?

Med vänlig hälsning, Linda

Lästips:

Nålhuset ligger i monter 11, under tema Släkt och hierarki: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv