Kategoriarkiv: Vikingatida dräkt

Smycken och pärlor i båtgrav 36 från Gamla Uppsala

Fick den här fina bilden på smycken och pärlor från båtgrav 36 från Gamla Uppsala. Tack!

Jag har skrivit om graven för länge sedan. Men det skadar inte för mig att läsa igen 🙂

Här syns silverringarna som använts för att stänga en ”sidenjacka”.

http://linda.forntida.se/?p=12050 här.

Kram

Syr på Krigarkvinnans ”mantel”

Syr på en mantel till Krigarkvinnan på Birka. Vi ska sy en möjlig dräkt till henne inför årets sommarutställning. Självklart är det lite huvudbry 👀 då det inte finns knappt något bevarat ifrån graven.

Vi har inget spår efter någon mantel, inget litet fragment ens, utan det är helt och hållet en tolkning utifrån andra fynd och bilder från vikingatiden för att ”återskapa” en dräkt för henne.

Kantsömmen finns enligt Inga Hägg på ett fynd tolkat som mantel från Hedeby (se bild, nr 3). Vårt tyg är filtad diagonalkypert växtfärgat med krapp av Amica och Maria på Historical textiles. Det blev verkligen en underbar orangeröd färg. Tyget är från början vitt och köpt från Historiska rum på Gotland.

Eftersom tyget är så tjockt har jag klippt av hörnet lite och vikt in hörnet endast en gång.

Lärdomen är att 😃 ett så enkelt plagg ligger det ändå så mycket resurser och kunskap bakom att tillverka och det tar en evigehet att sy!

Det är en dubbelfållad söm, men enkla kaststygn. Emellanåt tar jag ett extra stygn genom bara det vikta för att som låsa tråden.

Några timmar senare…

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Gräbern von Haithabu. Berichte über die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumünster.

Anita Malmius efterlängtade avhandling

Idag har jag varit på Anita Malmius efterlängtade disputationen för hennes avhandling om järnåldertextil. Boken finns som pdf i länken nedan, så ni kan läsa hemma. På måndag kommer den även att finnas som ’print om demand’, för det finns inga ex kvar. De tryckte vara 200 stycken.

Trevligt sällskap!

Anita Malmius på Arkeologiska forskningslaboratoriet har skrivit om textilhistoria i Sverige och i världen, textilanalysmetod och om fyra gravar från 500-800 e. Kr. Vilket betyder att boken sträcker sig genom de första århundradena av yngre järnålder och slutar när vikingatiden varit igång i ca 50 år. Hin har ävrn skrivit om vikingatida textilier, så vi får hoppas på en del två.

Hon tar upp värdet av textilier och även andra gravtextilier än dräkten. Av de fyra gravar hon analyserat så är det tydligt att de är unika och inte speglar andra skandinaviska gravar. Det är också tydligt att det är olika handhavande av textil, dräkt och grav för alla gravarn i fråga. Det finns ingen praxis utan det har gjort olika vid begravningarna av de här personerna.

Den grav som analyseratas på Birka är den som låg under Birgvallen och som jag även skrivit en artikel om för länge sedan. Jag var ju med och grövde lite där som student och har pratat om den under många guideturer. Det är kul att nu får lite mer information om textilierna i den. Den är en av de första gravarna i ”Birka tid”, dvs från den tid då staden anlades för det finna ju ävrn äldre gravar på ön.

Till disputationen fick jag ett utskrivet ex av Amica, Tack 🌸, så jag hann läsa på lite innan.

Anita har gått igenom några olika rekonstruktioner på museum och min ”Birkaflickan” var med. Jag har inget emot kritiken och jag ska försöka fixa till vår utställningstext på Historiska, så att det står mer om hur vi tänkt på kläderna! Bra att vara tydlig!

Här har hon provklänningen på sig 🙂 och jag var så ung 🤗 Jag minns att det kändes som att jag sydde kläder till min dotter när jag sydde hennes dräkt. Det var väldigt känslosamt.

Jag skrev ju en artikel med Amica och Sebastian och rekonstruktionen och arbetet med underlaget, men det framgår ju inte så tydligt på museiskylten. Vi får göra om och skriva bättre 🌸

Jag sydde ju en särk utifrån textilfragment från det lilla särkspännet och museet ville inte ställa ut henne i den bara, så hon fick förutom sin särk i lin, en kolt/klänning i röd diamantkypert, som vi inte hade några belägg för alls förutom att det finns sådant tyg i andra Birkagravar och att barn förmodligen bar kolt 💗

En annan textil som vi pratat om i vikingasvängen i somras är en väv med ”tuskaft med flotternade trådar” från en av båtgravarna från Vendel, Vendel XII. Anita har skrivit om det tidigare men nu i avhadlingen står fragmenten som ”honeycomb on a tabby ground”. Jag har för mig att hon tolkat delar av dessa fragment som del av ett mansplagg. Jag måste bara leta upp det.

Det syns i förstoring att tyget är vävt med växtfibrer.

Jag har idag pratat i telefon med Solveig Magnusson, som vävt upp tygbindningen i linne. På tyska heter det wabben gewebe/våffelväv, men hon menade att det inte är det rent tekniskt eftersom det inte är flotterande trådar på undersidan. Och bindningen är inte tuskaft utan kypert.

För några år sedan vävde hon upp detta tyg och jag har en lite bit som jag köpt i form av en handduk.

Det intresanta med det här tyget är alltså att det är oliksidigt. På framtidan så flyter (flotterar) några trådar över ytan. Solveig sa att det först var svårt att lista ut hur den vävts. Jag ska åka hem till henne och titta och lära mig mer. Hon har rekonstruerat vävtekniken men inte helt trådtäthet och trådtjocklek.

Baksidan ser alltså annorlunda ut. Fragment av detta tyg hittatdes bland annat på hjälmen i Vendelgrav XII. Tygsorten finns bland annat även från en fyndplats i Ådermynningen.

En sak jag önskar vore annorlunda med avhandlingen är att hon inte gjort några förslag på rekonstruktioner. Det blir lika svårt som med Geijer och Hägg (som jag sliter mitt hår med emellanåt) . Jag har ju även försökt göra en bild av Anitas Gamla Uppsalaanalys av grav 36 här på bloggen. Men det var tydligt att hon inte tycker om rekonstruktioner och även om jag kan förstå hur hon menar, så blir det ju ännu svårare bara att göra rekonstruktioner för oss som vill göra dom.

Jag menar ju att jag lärt mig massor om dräkt genom att sy olika plagg och tänka ut hur de skulle kunna fungera på olika sätt i dräkten. När jag tex sytt i siden och gjort sidenbandsapplikationer så förstår jag varför Osebergsgravens sidenremsor är avsmalnande – det ör för att de ska kunna överlappas och bli jämna och fina. Det skulle jag ju inte veta om jag inte provat. Eller alla prov jag gjort med posament mm. Det är också en viktig kunskap.

För även om fragmenten är små, så har de ju utgjort alla möjliga textilier och vi vet ju att människor var klädda förr. Med det skrivet så ska vi naturligtvis försöka vara så tydliga som möjligt med vad vi tolkar, och hur. Som nu när vi gör dräkterna till Birkas sommarutställning nu i sommar. Och visst är det döläskigt att göra tolkningar, för jag vet ju att kritiken kommer som ett brev på posten. Men om vi inte vågar, så finns det ju heller inget att kritisera och fundera utifrån, som Veroica så klokt sa idag. Och inga fantastiska kläder att klä sig i och ha kul i! Att göra dräkter är väldigt pedagigiskt så länge du vet vad du gjort och varför.

Så nu är det bara till att läsa hela avhandlingen lite nogrannare och fortsätta att sy 🙂 💗

Kram från mig och Morris 🐈

Lästips:

Anita Malmius, 2020. Burial textiles. Textile bits and pieces i centra Sweden AD 500-800. Här.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave textiles. Exampels from Vendel upper class in the vendel and viking periods. Här

Anita Malmius, 2083. Textilfragment i båtgrav 5, Valgärde, en tolkning av en mansdräkt. Ur: Dragt og makt.

Handsyr och tittar på tv

Det är så svårt att klippa i tyg. Det är ännu värre när det är dyrt diamntkypert som är växtfärgat av experter!

Men nu är det klippt efter ett mönster jag hoppas fungerar då jag inte mätt modellen själv… Ytterligare ett nervlst moment.

Men ullen är som att sy i smör. Inte alls lika jobbigt som linnesärken. Och det är så tillfredsställande att fälla sömmar 👌 Undrar om vikingatidens människor också kände så? Det måste varit svårt att sy på kvällarna i mörkret. Jag tycker det är lite svårt även fast jag har två lampor…

Det här ska bli en vikingatida kjortel/klänning och jag skulle själv vilja ha en så tunn ylleklänning.

Vad tv:n gäller så har jag sett på psykodramat ”You” och nu har jag börjat på ”Breaking bad”… Efter rekommendationer. Får se hur min sinnestillstånd är när jag sytt klart även en kappa…

Kram

Birkagrav Bj 854 – fotosession

Just nu jobbar jag med tre Birkagravar för Birkamuseet, men vi har även fotat en Birkagrav för Historiska museet 🙂

Kläder har sytts och strukits och rekvisita samlats in och köpts.

Vi har återskapat grav Bj 854, så därav turen ner till magasinet häromdagen.

Vi fick vara i Tumba där det finns en stor fotostudio. Erik Lernestål är fotografen och Anna Wilson projektledare för fotograferingen. Jag har hjälpt till lite med att sy och så.

Fotot ska användas till en ny skolplattform som ska kunna användas som lärarresurs.

Vi provade smyckeuppsättningen 🙂 och valde att använda min peplos. Hon är trots allt begravd tidigt på vikingatiden och har några mer vendeltida smycken i form av hästspännena. Det såg så fint ut. Jag gjorde ju själva garnityret till Arkeologens dotter, så det hade jag men nu har hästarna fått ”granater” i ögonen 🤩

Elisabet Rydh är numera Birkafurstinnan 💗 Och det mest magiska är att hennes kvarlever ligger i samma byggnad!!!

Tänk om hon kunde se vad vi höll på med igår och idag.

Beställde torshammaringen av TCSmide. Den blev perfekt efter Harald Faith Eli’s teckning.

Provliggning inför den sista vilan 👀… Man måste ju ligga bekvämt som död… Själv fick jag ju ligga ute i snön när jag spelade död för några år sedan…

Med lite photoshoppande i världsklass så blir det lite mer på golvet 👌

Vi använde oss av Stolpes skiss, Arbmans renritning och Mats Vänehems målning för att hitta en form vi ville ha.

Det såg så fint ut! Vikingarna kunde det här med begravningar 💗 För vissa i alla fall.

Anna har gjort ett fantastiskt jobb för att få ihop allt. Vi behövde ju dessutom frysa alla föremål innan. Även sängen. Så har tagit ett tag att planera.

Vi kikade på fotot och fixade, kikade lite till och fixade… och så höll vi på i några timmar 😄 Vi gjorde två varianter och jag är så nöjd. Det blev så fint!

Här är en liten förbild och Elisabet var en hjältinna som kunde ligga så still länge!

Det var även spännande att se vad Erik kunde göra snabbt i ”skissform” direkt på plats! Så imponerad!

Ser fram emot att se den på Skolplattformen och hur den kommer användas.

Kram och tack för två fina arbetsdagar 💗

Växtfärgar lite hemma i köket

Jag skulle ha åkt till Björkö för att växtfärga men jag gjorde två guideturer istället. Sen för att trösta mig över att jag inte kunde köra till Årsunda i helgen så har jag växtfärgat hemma i köket.Jag har inte världens största kök men jag har några stora grytor 🙂En del färger kommer i pulverform. Det här är valnöt. Glömde fota krappen.Beta garn är nog det tråkigaste med färgning. Samtidigt är det spännande för jag vet aldrig riktigt hur det ska bli. Tyget är betat i alun och vinsten i aluminiumgryta.Klänningstyg i krapp precis vid nedläggningen.Efter en timme i färgbadet. Det är en diagonalkypert i lika kvalitet som vissa Birkatyger. Nu hänger det på tork i källaren.Skulle även färga benlindor.Efterbadet på tyget blev rosa benlindor 👌Idag blev det mera krappfärgning då en vän vill ha nya benlindor, men jag vet inte om det blev rätt färg.Passade även på att färga om en kappa i samma färg.Jag har betat benlindorna som är starka i färgen i alun och vinsten och i koppargrytan.Just nu färgas ett annat tyg gult i björklöv.Lite löv…Kram

Tre små askar med tyg…

Undrar om jag någonsin kommer tröttna på Birkatextilier?

Det kommer alltid någon liten överraskning…

Här en blandad kompott från bj 825. Lite svårt att föreställa sig att det här en gång varit delar av en snygg dräkt!

Och den här kändes lite märklig, bj 551. Har aldrig sett denna tidigare, men kvinnans tänder ligger här i 💗

Hon blev begravd med brickband med guldbroschering!

Kram

Sigtunamannens kläder – DNA-vikingen

Det här är ett av de roligaste projekt jag gjort. Fick jobba med Oscar Nilsson och Vikingaliv, numera The Viking Museum.

Jag får många frågor om dräkten och om mansdräkter under vikingatiden, så tänkte berätta lite hur jag tänkte här. Får fylla på lite vartefter.

Det fanns ju ingenting i graven, så kläderna är bestämta utifrån Orscars önskemål om ”bondekläder/arbetskläder”, mina tankar om en enklare vikingatida mansdräkt utifrån olika fragmentariska fynd samt efter önskemål och godkännande från beställarna.

Mannen begravdes på det första/äldsta gravfältet i Sigtuna, så jag lekte med tanken att han hade varit på Birka och han har därför fått ett birkabälte.

Det här bältet är ungefär lika dant.

Skjortan i hampa är för att den skulle vara slitstark. Det är en enkel, geometrisk skjorta med fyrkantskilar under armarna.

Han fick en enklare omlottjacka för att jag tyckte att det skulle vara fint.

Fynd av omlottjacka finns det fragment från i Hedeby/Haithabu. Men de förekommer även på äldre bilder som smycken och guldgubbar. Mönstret bygger på att det ska bli så lite tygspill som möjligt.

Byxorna är utan fötter och en variant på Hedebybyxfragment och Torsbjergbyxan.

Mönstret är ur en bok av Kania. Jag ska leta fram ett bättre mönster men det finns massor av mönster på m tet och Susanna Broomé säljer mönster.

Det finns ju inte så många byxfynd och Oscar ville inte ha benlindor. Byxorna är växtfärgade med efterbad av valnöt.

Dessa byxor är också på sätt och vis lättare att sy fast på en skulptur eller en död person, med de två raka sömmarna hela vägen uppifrån och ned baktill.

Skorna är enkla vikingaskor i getskinn. Han fick mina skor 🤗 Det finns lite olika mönster. Jag gillar att sy dessa från Jorvik med spetsen bak. (Jag minns inte var mönstret kommer ifrån…Hittade det igen på Pinterest. )

Han fick en liten socka i skorna. Jag ska leta efter skorna bland mina papper.

Han fick även ett halsband med tre pärlor för att vi tyckte det behövdes något i halsen 💗

Mössan bygger på senare fyrkantsmössor och det blå broderiet var för att det finns band runt huvudet på personer i Birka, även om de är bevarade för att de är av metall, Ulrika ville att det skulle se lite ompysslat ut på mössan.

Det var inte helt lätt att komma på hur han skulle se ut.

Det var inte heller helt lätt att sy fast kläderna på dockan.

Jag tycker han blev fin och han kommer för alltid påminna mig om min vän Roger Wikell, som kunde ha varit hans släkting.

Från Rogers facebook.

Kram

Tidigare bloginlägg

Klappenrock:

Liten “klappenrock” till Allan

Byxor:

Vikingabyxor och hur de blev i tv…

Bälten: https://linda.forntida.se/?p=11185

Breda vikingabälten?

PS. Jag får återkomma med bättre länkar och lite fler mönster.