Ibland händer något alldeles exeptionellt i livet. Som när min kollega Erica Nyström igår mejlade mig ett nyfotograferat fynd som jag aldrig tidigare sett! Det kom in till samlingarna 1845 och jag fick se den först igår för att Erica letat efter någonting annat!
Silverfigurinen från Vena från sidan. Det föreställer en kvinna som ser ut att sitta i en kubbstol. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.
Det är pytteliten silverfigurin, i rundskulptur, från vikingatiden som blivit hacksilver och hamnat i ett litet skattfynd. Nu dokumenterar samlingsavdelningen på Historiska saker i samlingarna och därmed fick vi för första gången möjlighet att se den!
Erica såg direkt att hon sitter i en kubbstol och tänkte att det är en völva eller kanske rent av Freja själv! Figurinen har antingen en huvudbonad men en knut uppe på huvudet eller en frisyr med knut och flätor och det ser ut som att hon har pärlor framme på bröstkorgen. Vi skulle behöva se hur hon ser ut ovanifrån.
Silverfigurinen framifrån och med en tydlig skada vid halsen. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.
Hon är så söt med sina stora ögon och lite trekantiga näsa. Hur kan någon ha hackat sönder henne!?
Silverfigurinen bakifrån. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.
Pigan Carolina Andersdotter i Ugglefall, hittade den tillsammans med mynt och annat i Flatebo, Vena socken i Småland – ett fynd som hon lämnade in och fick lösenpengar för. Fyndnumret är 851287_HST och Inv nr. 1231. Referens nummer 81359_U.
I skatten finns ett mynt som kan dateras till 952/53 och finns med i en lista från mitten av 1800-talet (Florent Audy muntligen).
Liknande fynd
Det finns flera miniatyrskulpturer från vikingatiden som Freja (tidigare Oden) från Lejre och Valkyrian/Freja från Hårby. Det finns även kubbstolar i miniatyr från kvinnogravar.
Freja från Lejre. Foto: Lejre museum.
Freja från Lejre är 18 mm hög, 20 mm bred, 13 mm djup och väger bara 9 gram.
Freja eller Valkyria från Hårby. AD 800, Hårby, Funen, Denmark, silver med niello, H 3.4 cm, National Museum of Denmark, C 39227. Photo: Nationalmuseet, Copenhagen. Asger Kjærgaard?
Freja, eller Valkyrian, från Hårby är 3,4 eller 3,8 cm hög.
Kubbstol som sejdhäll. Silverstol från kvinnograv Bj 968 på Birka.Freja från Aska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Erica tyckte att den påminnde om Freja från Aska med raden av cirklar!
Jag och Erica, och kanske någon fler, kommer skriva en liten artikel om henne. Vad ska vi kalla henne? ”Völvan från Vena” eller den ”Freja från Flatebo” som sitter i en sejdhäll? Vi ville samtidigt inte vänta utan dela med oss av henne redan nu! Det är hon värd efter alla dessa år! Bortglömd i 180 år!
Tack Erica för att du delade ditt skattfynd med mig! Och tack Jens Mohr, Thomas Eriksson och Florent Audy för hjälpen!
En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.
Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.
Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.
Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.
Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?
Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.
Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto
Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!
Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.
Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.
Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.
Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.
En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.
Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.
Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.
Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!
Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.
Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.
Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Vet inte vad denna ring varit för något.
Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.
Lästips:
Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845
Tittade på den nya dokumentären ”Vikingakvinnornas tid” från Svt idag. Många kända och för mig okända ansikten berättade om arkeologiska fynd. Roligast var de små rundspännena som är lika som Birkaflickans spänne Minst två från Norwich museum i East Anglia där fynden kommer från området runt kusten med skandinaviska ortnamn som Hemsby, Rollesby, Ormsby och Runham med flera.
Ett litet rundspänne i handen och ett på bordet.Foto på spännet från Norwich museum från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Det andra lilla runspännet kommer från Islands östkust.
Skärmbilder från Google maps. Någonstans här borde gravarna vara. Skärmbilder från Google maps.Rundspännet från grav 4 i Seyðisfjörður på Island. Foto på tvn från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Seyðisfjörður, med platsen Fjörður, ligger på Islands östkust och där hittades fyra gravar 2021, varav en var en kvinnograv med bland annat ovala spännbucklor, pärlor och det lilla rundspännet. Hon fick även med sig kniv, nyckel och ett bryne samt flinta. Det fanns inget skelett från kvinnan bevarat. I dokumentärern säger de att hon kom från Norge, men gravinnehållet kunde lika gärna vara från Birka. Hennes norska brynsten är också vanlig i Birkas gravar.
Foto från tv:n.
Vi har ju 21 sådana små rundspännen från Birka och det verkar vara ett av de populäraste spännena under slutet av 800-talet och sedan åtminstone under första hälften av 900-talet.
Det som också var otroligt spännande och som skymtade förbi var textilen från kvinnograven. De sa att hon begravts med en kudde under huvudet. Vi har flera ”kuddtextilier” från Birka. Men ännu mer spännande var biten av hängselkjolen! Eller bitarna för en visades för sig och en bit sitter kvar på den ena ovala spännbucklan.
Alltså så spännande textilfynd från Seyðisfjörður. Foto från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Här syns en snoddögla, hängselkjoltyget och vad som ser ut att vara ett brickvävt band längs kanten Tänk om vi hade haft ett så fint fynd med brickband från Birka! Undrar vad det är för tyg i själva hängselkjolen. Jag tror iallafall att det skulle kunna hängselkjolen…även om hängselkjolar oftast inte har en tunn snodd som upphängningsbsnd. Det skulle ju även kunna vara en brickbandskantad mantel med en ögla att fästa i spännbucklan. Måste leta efter om någon skrivit om de här textilierna. Om ni vet så skriv gärna till mig.
Mer textil från grav 4 och spännbucklan., vilket ser ut att vara tyg och brickband. Foto från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.Pärlbild från The history blog.Bild från bloggen Fornleifur.
Hittade bloggen Fornleifur med bättre bilder på en av textilfragmenten:
Bild från bloggen Fornleifur.
Tyget ska ha varit blått och bandet går i tött och gult. Ulla Mannering är tydligen med i studiet av textilierna och jag hoppas det kommer någon text snart. Om det inte redan gjort det. Har än så länge bara hittat bloggar.
The History blog och Youtubefilmen nämner Landnamabok:
According to the Landnámabók (Book of Settlements) saga, the chronicle of the Norse settlement of Iceland written in the 12th century, the first settler in Seyðisfjörður was one Bjólfur from Voss in Norway who established the Fjörður farm. While the Landnámabók was written three centuries after the events it describes, it also documents accurate and detailed historical data, including the names and descriptions of more than 3,000 people and 1,400 settlements (The History Blog).
Jag undrar också vad namnet Seyðisfjörður kommer av. Är det den sejdande disen?
Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.
Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:
”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”
Ny Björn svarade också på facebook:
”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”
Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.
Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.
Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.
På baksida finns det också information.
Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.
Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?
Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.
Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street. Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.
I somras fick jag i uppdrag att sätta ihop en liten miniutställning inför Stallarholmens vikingafestival för Birkamuseets tält. Det blev Birkaflickan-pop up!
Miniutställning med Birkaflickan.
Jag hittade en låda med fack och la ned saker hon hade med sig i sin grav: pärlor, nålhus, särkspänne och superfint vitt linnetyg efter det som hittades bakom hennes spänne. Kniven hade jag inte med i lådan, men jag borde beställa en som bara ser ut som en riktig kniv, men som inte är vass och göra ett fodral till den.
Birkaflickans pärlor.
Jag fick fart och ritade även tre målarblocksbilder. Vet inte om jag behöver rita om det ena ansiktet. Skulle vilja kunna procreate och rita på platta. Men än så länge har jag inte tagit mig an det.
Nu finns Birkaflickans halsband i min MyHoney nätbutik och jag lägger upp målarblocksbilderna som bilder här så går de att skriva ut.
Målarblocksbilder att spara ned och skriva ut om ni vill rita.
Min dröm är fortfarande att göra målarblocksböcker men jag vet inte riktigt hur jag går tillväga med det heller. Behöver ju kunna sätta ihop ett häfte. Ska nog fråga en kompis om jag kommer så långt.
Vem är hon, hon som drar sig i håret? Är hon en gråterska eller är hon arg? Eller är det kanske självaste gudinnan Freja som håller sig i sina knuttofsar? Jag har skrivit om det första hänget tidigare för att jag tycker det ser ut som att hon har ett förkläde utanpå en förmodad hängselkjol.
Figurerna har tofsar på var sida om huvudet som de håller med var hand och har lång dräkt. De är mer eller mindre detaljerade. Jey frågade om jag hade en bra bild på henne och jag hade ju fotat henne på Nationalmuseet i Köpenhamn förra året
Tissøkvinnan
I Tissø i Danmark i en sjö tillägnad guden Tyr offrades många saker under järnåldern. Bland annat flera silversmycken som denna nedan. Hon ser lite otäck ut med sin hopsnörpta mun och ögon och det är svårt att urskilja vad som är händer och vad som är hår. Håller hon i hårknutarna eller längre med i tofsarna? Jag tror mest på att hon håller i två långa knuttofsar i det här fallet.
En annan tolkning är att hon ska föreställa Freja som en katt! Men det tror inte Peter Pentz på, han tänker sog istället att det är Völvor som är målade i ansiktet eller möjligen har skärmärken i ansiktet utfört som en sorts trans.
Utställningstexten på Nationalmuseet i Köpenhamn. Här står det konstigt nog Fugledegård, men de hon kommer från Tissø. Eller finns det två exakt likadana?Kvinnan som drar i hårtofsarna från Tissø. Foto från Nationalmuseet i Köpenhamn. https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/
Skellerup kvinnan
Sen finns det en till nästan likadan som kallas Skellerupkvinnan hittad på Østfyn av en metalldetekorist. Det är ett litet spänne (?) med samma motiv som Tissøkvinnan. Hon är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred. Hon dateras till 8-900-talen. Här är det ännu svårare att se hur hon håller.
Någon som vet var den här kommer ifrån?
Skellerupkvinnan har ett band över munnen lika som Freja från Lejre som sitter i Odens tron (finns olika tolkningar). Under syns ett stort spänne och pärlrader samt möjligen ovala spännbucklor med en hängselkjol och vad som ser ut att vara en goffrerad särk under.
Samma som ovan. Jag tycker baksidan ser ut som ett hänge. Foto från Ostfynsmuseer.dk.
Det likarmade spännet från Tofta
Upptäckte även ett liknande motiv på det här likarmade spännet från Tofta på Gotland. Det är definitivt sötast! Här ser det lite mer ut som att hon håller i knutarna.
Likarmat spänne från Tofta socken på Gotland. 854673_HST. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Detalj av det likarmade spännet ovan från Tofta socken, 854674_HST. Den här är definitivt sötast!
Likarmade spännen
Det finns flera likarmade spännen, som jag skrivit om tidigare, men ett liknande motiv men mer schematiskt och mer som gripdjur. Det är en av de populäraste vikingatida likarmade spänneformerna!
Teckning av Harald Faith-Ell.av spännet i birkagrav Bj 158. Här har motivet blivit ännu mer schematiskt framställt, 363212_HST, Sverige. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Stålmosekvinnan
Det finns flera liknande motiv i Danmark. Även denna är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred! Denna ser mer ut att hålla längst ut i tofsarna. Men denna, och nästa, har släta på baksidor. Den här kan ha haft en ögla på toppen.
Hårrivare från Stålmosegård. Foto Cille Krause, Roskilde museeum.
Stavnsagerkvinnan
Här syns det tydligare att det är långa tofsar hon håller i. Det betyder att hon inte river sig i håret som en gråterska här i varje fall.
Kvinnan från Stavnsager. Foto Østjyllands museum.
Silverbägaren från Lejre
På koppen från Lejre finns ett liknande motiv vad gäller håret med tofsar åt var sott håll, men det ser mer ut som en stiliserad ”Freja i falkhamn”! Hade inte lagt märke till den här förut!
En liten silverkopp från Lejre. Foto: Nationalmuseet i Köpenhamn. Detalj av bilden ovan.
Funderingar
Ole Thirup Kastholm har skrivit lite mer om motivet. De närmaste parallellerna kommer från brittiska öarna och kontinenten och där den ”hårrivande kvinnan” är en havsfru eller siren och motivet visar på lösaktighet och inbjudan till sex. Det har lett till att vikingamotivet tolkats som fruktbarhetsgudinnan Freja. Nu tycker jag ju att i varjefall Tissøkvinnan ser lite väl skräckinjagande ut för inbjudande, men det vore ju roligt om kvinnor som bar detta motiv var det med en symbolisk tanke bakom. Smycket som Skellerupkvinnan bär under hakan kan ju vara Frejas Brisingamen.
Ole Thirup Kastholm menar att det finns flera tecken på att ”hårriverne” är Freja, men att en annan möjlighet är att det är en kvinna som utöver schamanism med sitt grimaserande.
Elisabeth Arwill-Nordbladh tolkar det också som ett magiskt motiv av sejdande. Att dragandet i håret kanske kan kopplas till rituell extas vid ett schamanistiskt utförande.
Rita Hayworth lyfter sitt hår. Foto Bettmann.
Hur det än är så är det spännande att börja titta på ett motiv och så dyker det upp fler och fler!
Och nu dök en avhandling upp om likarmade spännen! Mathias Holch Kass skriver också om motivet ”Hair-gripping Motif”! Ska ta och läsa lite i den ikväll… Det här blev en ”down the rabbit hole I go…” Hittade även hans artikel! Så får eventuellt bli en fortsättning
Inte alla barn på vikingatiden blev vuxna. Flickan i barngrav Bj 508 från 800-talet ligger precis bredvid en annan flicka som kallas Birkaflickan Bj 463, på gravfältet norr om Borg. Båda flickorna fick kistbegravningar och hade fina pärlor i mestadels blått, vitt och gult i sina gravar. Jag vet inte varför pärlorna är uppdelade i tre set. Några låg över bröstkorgen och några i fotänden av graven.
Gravteckning över Bj 508 av Hjalmar Stolpe, ATA.Gravkarta ur Birka I, tuta 3B. Pärlor från Bj 508 som ska vara de som låg över bröstkorgen. 75 stycken plus att det står att två är av agat, men jag kan inte se dom. Foto Ola Myrin, SHM.
De rödaktiga pärlorna ser inte ut som glaspärlor utan som granater. Har frågat Moa Råhlander nu och hon lutar också mot att det är granater. De två agaterna spm ska vara där syns inte till men kan ligga i en egen liten låda i magasinet.
Rödaktiga pärlor från Bj 508. Alla de rödktiga pärlorna tycker jag inte ser ut som glaspärlor utan som granater. Ska fråga en som kanske vet.Glaspärlor från Bj 508. 192 st. Foto Jens Mohr, SHM.Ovala spännbucklor från Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.
Flickan i grav Bj 508 kan ha varit lite äldre. Hon fick vuxna kvinnors smycken, fast i mindre storlek. Hon hade också två likadana hängsmycken med en häst eller hjort som tittar bakåt. Små blå, gula och vita pärlorna låg nere vid fotänden i kistan (7 på gravteckningen) medan de större, i flera färger låg uppe vid spännbucklorna men inte i någon tydlig uppsättning.
Av flickan är endast tänderna bevarade (nr 5).
Likarmat spänne Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.
Spännet kan ha suttit i en sjal eller en liten kappa kanske?
Hedebymynt, mynt 1, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.Mynt 1, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynten är roliga med ormar, ansikten och hjortarna.
Hedebymynt, mynt 2, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.Mynt 2, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Vad kan hon ha hetat? Idag kallar vi henne Bj 508, men vi kan bara fantisera om hur hon såg ut i sin lilla hängselkjol och vad hon tyckte om att göra. Var det hon som valde pärlorna och mynten? Eller fick hon dem som presenter?
Smyckena ihop från Bj 508. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Undrar varför det låg små pärlor i fotänden? Precis som Birksflickan så har hon även fått med sig en liten kniv i graven.
Har sett mönsterväven från Bj 597 igen Den är från samma kvinnograv som den stora biten hängselkjol finns bevarad. Det måste ha varit bra omständigheter för bevarade av textil i den graven. Mönsterväven står i samlingsdatabasen som Gobelängvävd Taf. 10, med fyndnummer 617936_HST, i Bj 597 med undernummer 20 och den låg intill dun (ejder).
Mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Textilen är vävd i olika geometriska mönster. Trådarna i varp och inslag är som sytrådar! Maria Neijman tittade på spinningen:
– varpen är tvåtrådig. Den är z-spunnen och S-tvinnad. Färgen är beigebrun med svarta stickspår. Det är långa glansiga fibrer som kamgarn.
– inslaget ser ut att vara samma förutom att det inte har svarta hår.
– den är vävd med minst fyra färger i blått, rött, gult och grönt. Jag ska kolla vad som står i Geijer också.
Detaljer av mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander. Detaljer av mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Det finns olika vävtekniker för att väva mönster. Den här påminner om så kallad gobeläng. Gobelin kommer från en fransk vävfabrik från 1662, men används för vävtekniken även på andra håll. Men tekniken innebär att man väver in trådar som täcker varpen i två olika intilliggande färger med hjälp av kilar för att få en färgskiftning.
Birkaväven är ju från 800-tal så den är äldre. Röllakan, kelim och flamskvävnad är liknande vävar.
Röllakan är en lite enklare variant på gobeläng. Skarvarna kan göras så att tyget bli liksidigt eller oliksidigt. Vi tittade inte under, för allt ligger löst på glaset.
Mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander. Maria Neijman tittar på mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Tack! Behövde detta och fler textil-och-fynd-vitaminpiller!
Mönsterväven fotograferad av Ola Myrin, SHM.Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.
Intill mönsterväven fanns även en bit dun. I Kvinnodräkten i Birka så står det att det är ejder.
Dunet, eller fjäder som det står i samlingsdatabasen. Fyndnummer 847848_HST. Foto Gunnar Andersson, SHM.
Kvinnans grav och textilier
Kvinnan blev begravd i en såkallad skelettgrav, dvs en mindre nedgrävning än en kammargrav och utan synlig kista. Tyvärr är inte textilen inritad på gravplanen men Agnes Geijer beskriver att den satt hop med andra textilier i två större och en mindre klump.
Gravteckning av Hjalmar Stolpe över Bj 597. ATA.
Mönsterväven i Bj 597 döpte Agnes Geijer till M1 och beskriver som gobelinartig.
Ur Birka III. Det här klarar jag inte att översätta. Men om någon kan tyska eller har något sätt att kopiera texten så vore jag tacksam.
Agnes Gejer skriver att M1 fanns i den största klumpen (översatt från tyskan):
I spännbucklorna finns linnesrester. Den ena spännbucklan är helt täckt i två lager diamantkypert, W10, underst i blått och ovanpå i ljusbrun färg, samt ett skört, mörkt tyg, kanske hampa. Delvis under spännet fanns ett precis avslutat (en kant) stycke av W10, något grövre än de övriga.
Troligen låg de relativt stora klumparna av väv i närheten av spännena, delvis fastklistrade på rester av kistan. Efter långvarig blötläggning i vatten kunde de olika lagren separeras från varandra.
Den största klumpen innehåller följande: 3 bitar revben? Eller rips?; W10, den grövre kvaliteten; vanlig twill, W36, flertalig och skrynklig; liten sidenrest, S4; flerfärgat tyg, M1, som låg delvis vikt med framsidan inåt (Taf 10 visar detta stycke ovikt); runt denna fanns en lätt, klibbig massa som kunde identifieras som andfjädrar, och tussar av ospunna ullhår som troligen satt kvar på skinnet.
In den ovale Spangen Leinwandreste. Die eine Spange ganz bedeckend, 2 Schichten Rautenköper, W10, zuunterst in blauer und darüber in hellbrauner Färbung, nebst einen brüchigen, dunklen Stoff, viellecht Hanf. Zum Teil unter der Spange ein gerade abgeschlossenes Stück von W10, etwas gröber als die übrigen. Wahracheinlich in der Nähr der Spangen waren relativ grosse Klumpen Gewene use. erhalten geweswn, teilweise an Reste des Sarges angeklebt. Nach langwierigem Einweichen in Wasser konnten die verschiedenen Schichten voneinander getrennt werden.
Die grösste Klumpen enthält Folgendes: 3 styck rippen; W10, die gröbere Qualität; schlichten Köper, W36, mehrfach und zusammengeknüllt; kleiner Seidenrest, S4; mehrfarbiges Gewebe, M1, das teilweise zusammengefaltet mit der vorderseite nach innen lag, (Taf. 10 zeigt dieses Stück auseinandergefalter); um dieses enie helle, klebrige Masse, die als Federn von Enten bestimmt werden konnten, und Flocken vo ungesponnem Wollhaar, das wahrscheinlich auf der Haut zurückgeblieben war.
Vad menas med att mönstret låg inåt? Om det låg i en hög så borde det betyda att det låg med mönstret upp mot ryggen på kvinnan om tyget låg underst?
Särk: Mellan spännbucklorna låg en sax med järnkedja som det finns goffrerat linne bevarat på.
Spännbucklor och hängselkjolW10e: Spännbucklorna visar att hon burit hängselkjol. Det finns även stora bitar W10 bevarade. I ena spännbucklan finns linneöglor uppe och nere på nålen. I den andra finns linne vid nålfästet (mycket har lossats och slätats ut). Trådar och ylle finns vid nedre fästet och som linneöglan varit fäst i. Spännbucklan har nött på en diamantkypert W10e där öglan suttit och sedan lossnat, men bitarna passar ihop.
I den större klumpen med förmultnade kroppsrester från kvinnan låg W10 i samma kvalitet som hängselkjolen och som kan ha kommit från kroppens baksida, kjolens ryggsida (ev. W10e). Sen kommer ett ytterplagg. Hägg menar att hängselkjolens tyg även hamnat på ovansidan av spännbucklan när spännbucklan sjunkit in.
Ytterplagg på skalet: på skalet låg två diamantkypert tyger. En mörkblå (W10i) närmast skalet och en över som numera är ljusbrun (W10e). Det mörkblå tyget, med nedvikt och fållad kant, menar Hägg, har burits utanpå särk och kjol. Fållen går längsmed spännbucklan som i en kappöppning eller ett djupt sprund.
Redskapsband: på grund av extraögla i nedre, nålfästet i ena spännbucklan.
Ytterplagg W36: Ylleplagg i blågrön diagonalkypert. Det är en stor bit, pressat och ligger i veck men det finns inga synliga sömmar eller kant.
Likarmat spänne: om det är det blå tyget W10 eller W36 som det likarmade spännet suttit i framgår inte, men det ligger också mellan spännbucklorna.
S4: mellan den blågröna diagonalkyperten och mönsterväven låg en liten bit sidentyg. ”Eventuellt från en väska eller liknande”.
Mönstervävd dyna: under diagonalkyperten W36 ligger mönsterväven, underst i lagerföljd, ovanpå träet. Hägg skriver att det kan vara en dyna stoppad med fjädrar.
Päls: om jag förstår Geijer rätt så finns det möjligen även hår som varit päls som sitter kvar på skinn. Är den mönstervävda dynan ett fälltäcke?
Pärlor: pärlorna ligger ovanför spännbucklorna.
Hon fick även med sig en tatingerkanna.
Undrar om jag skulle kunna rita upp dräkten? Jag kanske provar det.
Textilierna
Hängselkjol W10e. Fyrskaftad diamantkypert 616401_HST. Foto SHM. Hängselkjolen W10e. Fyrskaftad diamantkypert F616404_HST. oto SHM. Ser ut att vara innehåll från spännbuckla. 616458_HST. Foto SHM. Vilket tyg är det här? 2/2 kypert grov kvalitet. 616367_HST. Foto Ola Myrin, SHM. Är det här W36? Fyrsksftad kypert, grov kvalitet. 616363_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Geijer, A. 1938. Die Textilfunde aus den Gräbern, Birka: Untersuchungen und Studien III, Uppsala: Almkvist and Wiksells B.A., Kungl. Vitterhets Antikvitets Akadamien. PDF Taf. 10.
Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka: Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala, Archaeological Institute.