Kategoriarkiv: Vikingatid

Svinbeten i Garnisonen

Kommentera

1998 grävde jag som student i Garnisonen på Birka.

Foto på mig men jag minns inte vem som tog det. Det var med min kamera och med svartvit film iallafall.

Här är ett foto med mig som skugga. Jag har fotat mig själv som skugga emellanåt så länge jag kan minnas 🙂

Svinbeten syns precis utanför väggen vid sidan av rampen upp till huset. Linda Wåhlander.

I min ruta vid huseväggen och rampen upp till Krigarhuset dök det upp en stor vildsvinbete.

Foto på svinbeten. Linda Wåhlander.

Svinbeten passar symboliskt passar in i Krigarnas hus! För i den fornnordiska världen var vildsvinet viktigt på flera sätt. Freja red på sin magiska galt Hildisvíni, vilket betyder ”stridssvinet”. Gjorde en AI-bild och det är så konstigt att det går så fort. Den första blev konstig, men den här fick iallafall ett bra vildsvin! Behöver börja teckna mer fantasy så jag kan komma runt AI- som gör allt på några sekunder men också inte alls som jag vill ha det.

Av mig promptad AI-promtografi av Freja på Hildisíni. 20251221.

Frejas bror Frej hade den legendariska galten Gyllenborste, med borst av guld som lyste upp mörkret🌟Han red på sin galt till Balders begravning.

Promptat en AI-bild av Frej på Gulleborts med Barlders begravning i bakgrunden. 20251220.

Så är detta en helt vanlig svinbete från ett jakt- och matdjur? Eller har vi hittat ytterligare spår kopplade till gudar och ritualer i Krigarnas hus?

I en garnisonsmiljö som Birka, full av krigare men också från spår av ritualer, kan vildsvinet haft en roll som var mer än bara mat! För under jólablot skulle svinborst offras! Och under svärandet av eder (heitstrenging), enligt Kvädet om Helge Hjorvardsson, skulle du lägga handen på ett svin – på sonargọltur till drickandet av bragebägaren.

Så firade vikingarna Jól i Krigarhuset med vildsvinsskinka och eder? Och offrade dom vildsvinsborst, som ”lyste upp mörkret”, under den mörkaste tiden på året för att ljuset skulle komma tillbaka igen?

Julen var en festtid vid midvintertiden. I de isländska källor är Ýlir 2 1/2 månad kring vintersolståndet. Hur såg det ut och vad hände egentligen i Krigarnas hus för 1100 år sedan? Uppenbarade sig gudarna? Kom Oden som Jólnir och mottog offer?

Lästips:

Britt-Mari Näsström, 1995. Freyja, the Great Goddess of the North.

Anne Holtsmark, 1992. Fornnordisk mytologi.

Krigarnas vaxtavla

Kommentera

I Garnisonen, inne i det som vi idag kallar Krigarnas hus, hittades det 1934 delar av vad som tolkas som en vaxtavla av horn. Det är ett fantastiskt fynd som gjordes på övre terrassen, i schakt 2, under Arbmans och Arwidssons grävning.

Platsen gick vid tiden för grävningen 1934 under namnet ”Likbränningsplatsen”.

Det är en vaxtavla som alltså hittades inne i krigarnas hus! Den har karvats fram ur ett horn vars taggar blivit djurhuvuden. Det år som en orm som slingrar sig runt och biter sig i svansen 🐍

Vaxtavla, Fnr 430594_HST, förvärv 21064. Antje Wendt, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Jag antar att det är karvat ur ett litet älghorn. Eller kan det vara från ett stort renhorn med tillräkligt stor platt del?

Lena Holmquist har skrivit om vaxtavlan i Fornvännen 2023 och under sina grävningar i Garnisonen hittades även en stylus i järn.

Tolkning av delarna av Lena Holmquist och illustrerad av Francisca Sieurin-Lönnqvist. Ur Holmquist 2023.

Tillsammans med illustratören Francisca Sieurin-Lönnqvist gjorde hon en rekonstruktion av hur hon tänker sig att vaxtavlan en gång såg ut, innan den blev förvriden av eld och tiden.

Stylusen av järn funnen 1998. Foto Hans Ahlgren, ur Holmquist 2023.

Den platta delen på stylusen användes för att släta ut vaxet medan du skriver med den spetsiga delen. Den här hittades på det lägsta golvet i Krigranas hus. Den är 15 cm lång och huvudet är 3 cm som bredast!

Garnisonens terrasser och Krigarnas hus. Ur Holmquist 2023.

Undrar vad som en gång skrevs på den i eldens ljus där inne i det stora huset fyllt av vapen, krigare och rök!

✍️

Lästips:

Lena Holmquist, 2023. Finds of writing equipment from Birka’s Garrison, I: Fornvännen, ISSN 0015-7813, E-ISSN 1404-9430, Vol. 118, nr 1, s. 16-31.

https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1746835&dswid=-6977

Helmer Gustavson och Anders Söderberg 2014. Spår av skrivkunnighet och skrivvanor i det tidigmedeltida Sigtuna. I: Situne Dei, s 32-51. https://arkiv.sigtunamuseum.se/wp-content/uploads/2015/03/Situne-dei-2014_Gustavson_Soederberg.pdf

Fynd från Stolpes Bj 596 – likbränningsplatsen

Kommentera

Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet på den plats vi idag kallar Garnisonen.

Han hittade så många olika saker att han först trodde det var platsen där Birkas döda kremerades. Han grävde en stor grop i den yta som senare visade sig vara ett hus med andra hus under.

Liten, nitad ringbrynjering tecknad av Harald Faith-Ell.

Här kommer lite föremål från hans grävning som fotograferats av Ny Björn Gustafsson för ett antal år sedan.

Fragment av doppsko. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsring. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Möjligen del av ett timglaskoger. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsbeslag. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Del av ett liknande beslag hittades även under Holger Arbmans och Greta Arwidssons grävning 1934.

Upphängningsring till vapenknivskida. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Sölja i brons till bälte med fina linjer. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Hjärtformade bältebeslag av brons. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Undersidan av de hjärtformade beslagen. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Kamfragment av enkelkammar. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Litet hängbryne med en bronsring till upphängning. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsnyckel med tre x3 falkar. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bronsarmbygel. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Lamellpansarfragment. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Halv, bränd karneolpärla. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Kantbeslag i brons som ser ut att vara brännförgyllt. Fnr. 449257_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Delar av en bronsskål. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Del av en nyckel i gripdjurstil. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Ringbrynjeringar av järn. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Spjut med holk. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Lerklining från husvägg. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Sölja till bälte, remsölja. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Bränd flinta. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Klinknagel av järn. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Tångepilspets. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Lamellpansar. Fnr 449491_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Mycket osäker bestämd till fil. Fnr 449519_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).

Det här är några av föremålen med variation. Det finns några fler pärlor, men inte så många smycken. Det finns också många knivar.

Källa:

Stoples grävningar. Förvärv 34000, Kulturlager Bj 596.

https://samlingar.shm.se/event/A9E410D9-BF81-4527-8985-7521018C6B08

Ett romerskt mynt i Birka

Kommentera

Ibland letar jag efter saker lite random och ikväll hittade jag ett romerskt bronsmynt hittat i Svarta jorden.

Mynt 4 as från my therre Constantius II. 206675_KMK. Foto: Eeva Jonsson, EKM.

Det är från myntherre Constantuis II – en kejsare i skuggan av sin berömda far!

Det här lilla bronsmyntet i valören 4 as, asses i plural…, präglades under kejsaren Constantius II, som regerade över Romarriket mellan 337 och 361 e.Kr. Han var son till Konstantin den store och Fausta Flavia Maxima.

Mynt 4 as från my therre Constantius II. 206675_KMK. Foto: Eeva Jonsson, EKM.

Konstantin den store, den kejsare som gjorde kristendomen tillåten i Romarriket. När Konstantin dog år 337 delades riket mellan hans tre söner, och Constantius fick styra över den östra delen – det område som senare skulle bli Bysans. Religiöst försökte Constantius II stärka kristendomen, men han stödde en mer kompromissinriktad form av tro – arianismen – vilket orsakade konflikter med den växande kyrkan i Rom.

Myntet hittades år 1990 under Björn Ambrosianis utgrävningar i Svarta jorden, mitt i den vikingatida staden Birka. Fyndet kom från ruta 1109, tillsammans med bland annat ben från 🐀 och 🐸 !

Myntet förvaras idag hos Kungliga Myntkabinettet och har inventarienummer 206675_KMK. 📸 Foto: Eeva Jonsson, EKM

Det indiska myntet från Ohind

Kommentera

Jag kände inte till det här myntet från forna Indien, trots att jag försökt läsa alla utställningstexter i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet. Tack till Visundr på facebook som postade myntet!

Föremålsnummer 3000848. Buffel som vilar. Foto Ola Myrin, SHM.

Mynthänget kommer från skattfyndet i Skedstad, Bredsättra socken, på Öland. Skatten hittades 2009 av Marie Jonsson när hon klippte gräset!

Hänget är ett indiskt silvermynt, en jital, troligen präglad cirka 980–1000 i Ohind (i nuvarande Hund i Pakistan).

Föremålsnummer 3000848. Ryttare. Foto Ola Myrin, SHM.

På myntes ena sida syns en vilande vattenbuffel och på den andra en ryttare med intressant huvudbonad och med ett möjligt spjut i handen.

Myntet är unikt i Sverige men det finns några exemplar av ”jitaler” från Ryssland och östra Europa. Det är utställt i utställningsdelen som handlar om Tro och traditioner – Tack Florent Audy 👌

Tips:

Mynthänget i Vikingarnas värld https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=21188fe0-2d46-4242-ab20-16a8d6bb4c2e&e=no&l=sv&fbclid=IwdGRleANoc2lleHRuA2FlbQIxMQABHiU-haWDeqUUNfjq-JDohIWsrfYrFuC_8WhuSvUQb_0fATJPBYkhnp0t0ntZ_aem_OfGCwnyfLU_9N6CJbPD5HA

Mythänget i samlingsdatabasen. https://samlingar.shm.se/object/8634F3F9-D31E-4F39-971F-DFE6D73080DB

Radioinslag https://www.sverigesradio.se/artikel/2925752#:~:text=En%20tusenårig%20silvermyntsskatt%20har%20hittats%20i%20byn,näst%20största%20som%20hittats%20på%20Öland%20någonsin.

En rosa pärla i glas

Kommentera
Pärlor från Bj 682 på Grindsbackagravfältet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Jag har letat efter rosa pärlor i det vikingatida materialet. Hittade en i Dalarna för några år sedan och nu plötsligt så dök den här upp!

Graven, som undersöktes 1879, har lite äldre stil och även gravfältet Grindsbacka har några av de äldre gravarna på Björkö. Sen vendeltid/tidig vikingatid. Det är ett brandgravfält och det är otroligt att pärlorna klarat sig så bra. Men det fanns ingen kol eller aska i graven, bara ett tunt lager ”blott bränd jord”, enligt Stolpe.

Jag undrar om det varit en melonpärla. Jag anar inbuktningar men är inte säker. Det är kul hur som helst då det finns så få rosa pärlor!

I graven fanns även 7 klinknaglar, ett rundbottnat, tunt lerkärl (AIII keramik) med snörornamentik, en järnkrampa, nitar och spikar, en kam A2, ytterligare ett kärl och ben.

Pärlorna i samlingsdatabasen: https://samlingar.shm.se/object/602EC6D6-B460-48FD-B472-B52618957A39

En bit av en ”rebec” från Birka

Kommentera

Ett träföremålet som legat på sjöbotten utanför Birka låg som oidentifierat föremål i en låda efter konservering. Men det har en gång i tiden varit ett stränginstrument. Arkeologen Sven Kalmring, som gått igenom föremålen, blev glad när han nsåg vad det var han tittade på!

Träföremål fyndnummer 3131002. Foto Sven Kalmring, SHM.

Föremålen är från de marinarkeologiska grävningarna och hsn kände igen den här för att den liknar ett fynd från Hedeby! Det är sannolikt toppen på ett stränginstrument som heter ”rebec”.

Sven Kalmrings artikel om fyndet i tidskriften Populärarkeologi.

Instrumentet finns även avbildat i det medeltida Harley manuskriptet från 1000-talet. Och nu har vi då alltså troligen den första från Birka 🎶

Harley manuskriptet, Rebec or fiddle from Rebec from Harley manuscript 4951, folio 297V in the British Library.

Måttet på huvudplattan är

  • längd 47 mm
  • höjd 12 mm
  • bredd 58 mm
  • diameter 8 mm (hål)

Det finns några flöjtar och en brygga till en lyra från Birka, men ingen tidigare liknande del av ett stränginstrument.

Per Runberg spelar, Linda Wåhlander.

Per Runberg spelar på ett stränginstrument med lite fler strängar men tänk om det var så här tonerna gick i Birkas gränder en gång för 1000 år sedan…

Harley manuskriptet. Cat playing a rebec from BL Harley 6563, folio 40.

Även katter kunde spela rebec förr i tiden 👌

Lästips:

Sida om Harleymanuskripten https://blogs.bl.uk/digitisedmanuscripts/2019/05/cataloguing-the-harley-manuscripts.html

Ny påve och en gammal påve som påverkade Sverige

2 svar

Den gamla påven har dött och nu har en ny påve valts – Leo den 14e. Att välja påvar har katolikerna gjort sedan Petrus år 30 eller 33.

Påvar begravda i Peterskyrkan.

Kung Inge den äldre var den första svenska kungen som fick ett brev från påven. År 1080 skrev påve Gregorius VII till honom och kallade honom Ingo gloriosus Suetonum Rex – “Inge, svearnas ärorike konung”. I brevet uppmanades Inge att stärka den kristna tron och följa kyrkans bud. Det är ett brev som markerar ett skifte i tiden, då den katolska kyrkans inflytande i Skandinavien började växa på allvar.

Skiss av en 1500-tslsristning förställande Nge den äldre.

Inge Stenkilsson regerade först mellan 1080 och 1084, och sedan igen från 1088 till omkring 1110. Hans styre avbröts tillfälligt när de hedniska svearna vände sig emot honom. De ville fortsätta med de gamla nordiska offerriterna – blot – och valde istället hans svåger, Sven, som fick namnet Blot-Sven, till kung.

Eventuellt var Inges fru Helena Thorildsdotter, prinsessa av Sverige och den högättade Mön, samma Helena som var syster till Sven.

Carl Larssons Midvinterblot i Uppsalatemplet. Motivet förställer en text ur Ynglingatial och offret av Kung Domalde i Uppsala tempel efter missväxt.

Men Inge gav inte upp. År 1087 återvände han till Svealand med kraft. Enligt källorna brände han då det stora hednatemplet i Uppsala och dödade Blot-Sven. Därmed slog han ned den fornnordiska kulten i Uppland och med det i Sverige.

Runsten U861 nämner en Sven och Mö och det kan därför vara just Blot-Sven.
Blot-Svens gravhög.

Efter det var Sverige en del av den romersk-katolska kyrkan ända fram till reformationen år 1527. Men jag undrar såklart – hur hade historien sett ut om Blot-Sven och svearna hade lyckats stå emot kristnandet? Det är många som nu försöker hitta tillbaka till våra hedniska rötter. Men hade det varit bättre? Med blot av djur och människor?

Lästips:

Fredrik Charpentier Ljung, 2018. Hedniskt motstånd i Svealand under sent 1000-tal, i Historisk tidskrift. https://historisktidskrift.se/index.php/june20/article/download/444/393?utm_source=chatgpt.com

Inge den äldre i Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/14103

Lista över påvar https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_påvar

Blot-Sven https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blot-Sven

Blotsven, kung, Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/17820 ; https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17820&forceOrdinarySite=true#Arkivuppgifter

Helena (vet inte hur trovärdig den här källan är!) https://www.geni.com/people/Helena-Torildsdotter-prinsessa-av-Sverige/356601173070003496