Ute i Birkasundet under de marinarkeologiska undersökningarna så dök denna lilla miniatyrbåt upp. Det är en liten leksaksbåt som kanske inte flöt så bra? Båten är snidad i ett mjukt träslag. Jag vet inte vilket träslag men lind och al ska vara mjuka träslag.
Den ena änden ser ut att har försetts med en tapp, kanske för ett rep, mendan den andra änden har en ny skada.
Miniatyrbåten är 163 mm lång, 33 mm bred och 112 mm hög.
Om vi behöver göra en ny båt till Birkaflickan ä, som blivit av med sina n, så tycker jag att den här blir bra 👍
Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.
När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:
”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”
Ny Björn svarade också på facebook:
”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”
Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.
Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.
Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.
På baksida finns det också information.
Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.
Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?
Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.
När jag nu gör Birkas julkalender så hittar jag en massa fina saker som jag vill lyfta fram. Från sjöbotten kommer två, plus en liten bit, underbara nålar i ben och trä som gått sönder och kanske åkt ut med sophögen på isen! Jag tror att det kan vara nålbindningsnålar! Vi har ingen nålbunden socka som i Jorvik, men traditionen med nålbundna vantar och annat lever kvar.
Andra ord för nålbindning är att söma, binda, nåla, knyta. Tekniken höll nog nästan på att tappas men det finns många dom nålbinder nu. Det som är toppen med nålbindning är att om du väver så blur det alltid lite bitar kvar när du tar ur väven, sk efsingar, och de passar utmärkt att nålbinda med 👌
Bennålen (fnr 3142394) är nu 47 mm lång (av), 8 mm bred och hålets diameter 3mm.
Tränålens (fnr 3140457) ser ut att en liten skåra på mitten som svärden har, en blodfåra! Tränålens mått är 168 mm lång och det är hela längden 😍 17 mm bred, 8 mm tjock och hålet är 7 mm i diameter.
En spatel är inte en sked. Spatlar har lite plattare blad och kan inte anvöndas för att äta soppa. Jag googlade på spatel och fick upp tårtspatlar och spatlar som används för att titta i kroppsöppningar som tex munhålor och svalg!
Den här, och även flera andra, hittades under de marinarkeologiska undersökningarna av botten utanför Svarta jorden.
På baksidan av spatelbladet syns en inristning. Visst ser det ut som ett bomärke. Det finns inte jättemånga bevarade inristningar på föremål från Birka och jag fattar inte att det ändå bevarats i trät så bra efter all tid på sjöbotten.
Om du vill göra din egen vikingaspatel är denna 147 mm lång, 17 mm brett spatelblad och 1 mm tjock vid bladet. Handtaget på spateln har en diameter på 4 mm.
I vattnet utanför Svarta jorden på Björkö, där den vikingatida staden låg hittade marinarkeologerna från Sjöhistoriskamuseet en liten drake i trä 🐉
Namn på Drake på fornnordiska kan vara Dreki, Naðr, Niðhöggr, Draco. Draken från vattnet är ett litet dekorativt täljt drakhuvud som skulle kunna vara en detalj till ett lock. Den del som låser locket mot asken. Se samlingsdatabasen 🐉Fnr 3130895.
En Drake omtalas i slutet på Völuspá, Völvans spådom, i Den Poetiska Eddan. Efter att völvan, som Oden väckt, berättat om världens undergång så sjunger hon:
Där kommer dimmans drake flygande, glitterormen nedan från Nidafjällen; och i fjäderdräkt bortför – flyger över vallen – Nidhöggs lik. Nu må hon sjunka.
Þar kemr inn dimmi dreki fljúgandi, naðr fránn neðan frá Niðafjöllum; berr sér í fjöðrum — flýgr völl yfir — Niðhöggr nái; nú mun hann søkkvask.
Draken Nidhögg kommer upp ur den dimmiga världen under Nidafjäll och flyger över vallen där liken ligger och tar dom med sig. Völvan slutar sjunga och sjunker ned i jorden igen.
Vill du snida ett eget litet drakhuvud så är måtten: Längd 42 mm, Bredd 13 mm, Höjd 6 mm
Ett fynd jag funderat över en tid är skärbrädan från Årbygraven i Rasbokil. Den är inlagd som glättbräda i Historiska museets samlingsdatabas, men jag vet inte vem som gjort den tolkningen. Det skulle kunna vara intressant om det är en glättbräda för då kan graven vara till en kvinna som fått med sig roddbåt, häst och hund och hushållsredskap med mera. Graven anses rovgrävd och det är därför den i så fall inte innehåller några smycken.
”Glättbräde av björk, med en platt knopp i ena änden. Delvis fragmenterat. Brädet har en enkel repstavsornering längs ena långsidan samt en ristad inramning centralt. Placerat på båtens botten. Gravfynd från Årby, Rasbokil socken, Uppland.” Utställningstext Vikingarnas värld
Men jag tror inte att det är en glättbräda – jag tror det är en skärbräda eller snarare en uppläggningsbricka med två handtag!
Resten av brädan som är ett handtag är inte utställd men finns på äldre bilder.
Jag fick idén för några år sedan att det istället skulle vara en sorts snygg, dekorerad skärbräda. Jag har tänkt att jag borde skriva en artikel men nu får det bli ett blogginlägg.
En anledning till att det skulle vara en skärbräda är att den har en nedsänkt yta. Det är bra för att skära kött så köttsaften inte rinner av. Det är inte lika praktiskt om du ska glätta, stryka något. Om inte den lilla kanten är för att glättstenen inte ska halka av. Den är även fin som ostbricka eller för godsaker att bjuda på! Handtaget gör att den är lätta att ta upp från bordet och hålla i ena handen om det behövs när du går runt och serverar gäster.
Här följer några bilder som jag inte hittat vem som fotograferat. De ligger inte i samlingadatabasen längre men är med i Catview.
Skärbrädan är med i boken om Årbybåten. Graven grävdes av Holger Arbman, Greta Arwidsson och K.G. Hellman 1935.
Handtaget som suttit ihop med brädan, vilket mönster och den skurna kanten tyder på, har förvridits i graven och delats av. Med handtag påminner den om skärbrädor med handtag!
På katalogkortet står det att handtaget är självvuxet och mycket vresigt! Det ska ha lagts harts i en spricka. Så fint!
Tycker den är så fin så har köpt en egen som jag hittade på Skandinavisk slöjd, men det vore kul att göra en kopia med mönster på.
Hittade även några andra på nätet.
Vad tror ni? Är det en glättbräda eller en snygg skärbräda? Det är lite synd att delarna inte är utställda tillsammans.
Det är en väldigt intressant grav och jag behöver nog skriva om den igen 🙂 Kanske får ta och göra ett inlägg om vispen i vår.
Cederlund red. (Arbman, H., Green, B. & Owain, T.P.) 1993. The Årby Boat. Statens historiska museum och Båtdokumentationsgruppen. Nytryck med tillägg. Med Holger, A. Der Årby-Fund.
Inventarie nr 21062 i Catview https://catview.historiska.se/catview/index.jsp
Den såkallade ”glättbrädan” från Bj 854 gömmer ett nästan osynligt mönster! Föremål 106994_HST. Övre delen ser ut att vara två hästhuvuden vars nackar en gång sittit ihop i ett bågkrön. Ytan på framsidsn är dekorerad med punktcirklar och själva ”strykdelen” är lite nedsänkt, vilket inte är så praktisk vid strykning.
Uppdatering: (Sen lästips nedan) – är så glad över en uppsats av Eva Isaksen från 2012 som skickades till mig (241126) och där det slutar med att det inte alls är en glättbräda utan istället är en fin skärbräda! Och det finns jättemånga från Norge! Det finns delar av fler från Svarta jorden också, men att det fanns så många i Norden visste jag inte!
Så istället för glättbräde borde det alltså stå Valbensbräda – med hästhuvuden. Och tänk att duka upp med den på fester och sen när den inte används så kan den hänga på väggen! Jag känner mig mer och mer övertygad!
Innan utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet så följde jag med Amica Sundström ner i Centralmagasinet där den låg och väntade på att bli utställd. Vi skulle nog ha behövt släpljus men älskar att titta närmare på saker och se på dom med nya ögon!
Jag tänker att det är en fin strykbräda med ett lite slarvigt spel på baksidan, plus att det ser ut att vara lite linjer efter något skuret också som en skärbräda. Önskar ju ofta att det gick att se tillbaka i tiden, och här är det som små händelser i någras liv.
Brädan är tillverkad av valben.
Jag höll på att köpa en kopia en gång för 4000 kr… Önskar ibland att jag varit tokig att göra det 🙂
Jag saknar verkligen den gamla vikingautställningen ibland ❤️ men glättbrädan och nästan allt från Bj 854 finns att se i nya utställningen i monter 12.
Kram
Lästips
Uppdatering 241126:
Fick tips Charles Bruns om en uppsats om valbensbrädor. Ska läsa den. Kanske är det inte ett glättbräde?!
Isaksen, E. 2012. Hvalbeinsplater fra yngre jernalder En analyse av hvalbeinsplatenes kontekst og funksjon. Masteroppgave i arkeologi Fakultet for humaniora, samfunnsvitenskap og lærerutdanning. Institutt for arkeologi og sosialantropologi. Universitetet i Tromsø Våren 2012
I somras fick jag i uppdrag att sätta ihop en liten miniutställning inför Stallarholmens vikingafestival för Birkamuseets tält. Det blev Birkaflickan-pop up!
Jag hittade en låda med fack och la ned saker hon hade med sig i sin grav: pärlor, nålhus, särkspänne och superfint vitt linnetyg efter det som hittades bakom hennes spänne. Kniven hade jag inte med i lådan, men jag borde beställa en som bara ser ut som en riktig kniv, men som inte är vass och göra ett fodral till den.
Jag fick fart och ritade även tre målarblocksbilder. Vet inte om jag behöver rita om det ena ansiktet. Skulle vilja kunna procreate och rita på platta. Men än så länge har jag inte tagit mig an det.
Nu finns Birkaflickans halsband i min MyHoney nätbutik och jag lägger upp målarblocksbilderna som bilder här så går de att skriva ut.
Målarblocksbilder att spara ned och skriva ut om ni vill rita.
Min dröm är fortfarande att göra målarblocksböcker men jag vet inte riktigt hur jag går tillväga med det heller. Behöver ju kunna sätta ihop ett häfte. Ska nog fråga en kompis om jag kommer så långt.