Igår lyssnade vi på ett föredrag med arkeogenetikern Anders Götherström som gavs av @historiska. Ämnet var vikingatida DNA och vi fick en kort bakgrund och lite olika info om DNA. Vi får som bekant vår genetik från våra föräldrar. I allafall mestadels än så länge…
För känsliga för bilder på kvarlevor så kommer här en varning. Jag har fotat Krigarkvinnans tänder och ben.
Bj 581. Gravskiss av Hjalmar Stolpe. Hämtad från SHMs databas men fixad av mig. Kvarlevorna från Bj 581. Foto: Myrin, Ola. Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)
Helst vill hans team av forskare ta prover på tänderna för både DNA och spårämnesanalys, som strontioum, eller på det lilla benet i öronen, som är väldigt kompakt. Men andra ben går också bra, även om det inte alltid finns DNA kvar. Birka har dåliga DNA-förhållanden! De tittade förut först på mitokondriern och på senare tid även på kärn-DNA. Kall permafrost är toppen medans värmen i Konungarnas dal i Egypten förstört DNA.
Undre käken för personen i Bj 581. Foto Linda Wåhlander.
Götherström hade kvinnan i grav Bj 581 som studie och vi fick veta att den första undersökningen gjordes för att ta reda på om hon var en man eller en kvinna då benen, osteologiskt visat sig vara en kvinna. Benen visade sig ha två X-kromosomer. Sen tittade de lite mer jämförande med kärn-DNA, men det är inte så bra bevarat och hon kommer troligast från Skandinavien med en möjlighet även för Brittiska öarna.
Märkningen av varje ben av Hjalmar Stolpe. Foto Linda Wåhlander.Kvarlevorna från personen i Bj 581. Foto Linda Wåhlander. Hjalmar Stolpes gravteckning från SHM men med lite fix av mig.
Så kan vi vara släkt med henne? frågade en i publiken. Anders berättade att all data de får fram hamnar i gendatabaser för den som vill kolla upp genetiskt släktskap. Det är ca 12 generationer från vikingatiden (750-1050) och ca 500 generationer av människor i det som nu är Sverige (vad vi förstod det som). När jag googlade så fick jag svaret från My Heritage att det är ca 30-40 generationer bakåt i tiden till Vikingatiden.
Ninna som Bj 581. Foto Tallee Savage för vår utställning och bok.
Och någon kvinna födde ju Bj 581 och någon var hennes pappa, men vi vet inte om hon själv fick några barn. Vet inte ens om de undersökt det. Men släktingar till henne borde finnas även om vi nu bara ser rester av vissa gener. Det är tydligen lättast att se släktskap bara några generationer bakåt.
Det finns såklart massor att fundera över kring gener, etnicitet, rörlighet mellan olika områden under vikingatiden och släktskapsband eller lojalitetsband över långa avstånd. Ett vet vi – Kvinnan i grav Bj 581 levde en gång i tiden! Och hon blev begravd tillsammans med två hästar på en plats, som då var full av liv, på ön vi idag kallar Björkö 🌸 i en tid arkeologer innan oss döpt till Vikingatiden.
Från Birkas gravar kommer mängder av textilier av olika slag. Ett sorts tyg är inte så omskrivet men det är en spännande sorts väv. Det är ulltofsar i olika vinröda och blå nyanser som är invävt i en enkel väv och resultatet var en yta med långa, ospumna ulltofsar. Textilen kommer från kammargrav Bj 750, som innehöll en man, en kvinna och ett barn. Det är numera två fyndnummer – 616513_HST och 3009392 men de har delvis samma foton. Så om du söker på 3009392 så får du upp båda.
Ny platta för textilen av Amica Sundström. Ull i olika rödbruna, vinröda och blå nya ser från Birkagrav Bj 750. Fynd nr 3009392. Foto: Ola Myrin, SHM CC BY.Den äldre, ursprunliga förvaringen av textilierna. Fyndnummer 616513_HST. Foto: Anställd, SHM, CC BY.
Ull var ju bäst, tillsammans med päls, så bra för kalla vintrar. När jag såg de här fragmenten först så trodde jag att det var fårskinn som på ett eller annat sätt legat runt den döde personen, men det verkar alltså ha varit ett invävda i en bottenväv.
Bottenväven i närbild
Detaljfoto av grundväven. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.Väven i botten. Föremålsnummer 3009392. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Resultatet om du tex väver en mantel blir som en fårfäll men utan skinnet! Den borde ha torka lättare än om du har en päls som blir blöt och stel! Helt enkelt som en långhårig ryamatta-mantel 👌Men det kan också vävas som långa band att ha som kantning på en jacka eller kappa.
Färgerna i närbild
Amica fotade ullfärgerna med sin telefon med ett förstoringsglas som hon satte över telefonlinsen.
Gamla lådan. Föremålsnummer 3009392. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.Föremålsnummer 3009392. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.Föremålsnummer 3009392. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Det finns flera ”feldr” i en källorna – gráfeldr, stuttfeldr, rauðfeldr. Undrar om det är det här som menas?
Vararfeldr?
Vi vet inte exakt vad just väven i Bj 750 har använts till, men den kan ha ingått i en vararfeldr – vilket är en raggig ullmantel som nämns i fornnordiska källor. Det skulle också ha kunnat varit del av en filt, en bård på en klappenrock, som ett Hedebyfynd, eller kanske en huvudbonad?
Ser ut att vara material från ovansidan av spännbuckla. Föremål 616512_HST. Foto: Anställd, SHM, CC BY.
Textil som var stor och i flera lager som låg i eller ovanpå spännbucklor togs ofta av och lades separat. Den här biten ser ut att vara från ovansidan av en spännbuckla pga av de gröna ”prickarna”. Det står inget i samlingsdatabasen, så jag vet inte säkert. Men det syns att ”fällen” varit i kontakt med metall här och det är så som organiskt material oftast bevarad – i kontakt med silver eller kopparlegeringar. I så fall ligger grundväven närmast spännbucklans yta och fällen utanför!
Så kvinnan i graven kan ha haft ett färggrannt ullplagg om axlarna som hängde ned över spännbucklorna. Var det en kantning på en kappa eller en hel ryamantel?
Källtext för Vararfeldr
Ur Harðar saga ok Hólmverja
🇮🇸13. Geirr drap féhirði Gunnhildar dróttningar
Haraldr konungr gráfeldr réð þá fyrir Nóregi. Þeir leituðu sér skjótt skemmuvistar ok fengu þat með umgengi Brynjólfs, því at hann gerði við þá allt it bezta.
Þat var einn dag, er Brynjólfr var riðinn upp á land, at Geirr gekk einn samt heiman. Hann hafði vararfeld yfir sér. Geirr sér þá, hvar flokkr manna fór, ok var einn af þeim í blári kápu. Þeir finnast skjótt. Spyrja þeir hann at nafni. Geirr segir til it sanna ok spyrr, hverir þeir eru. Sá kveðst Arnþórr heita, er fyrir þeim var, ok vera féhirðir Gunnhildar konungamóður. Þeir föluðu at Geir feldinn, en hann vildi eigi selja. Þá greip einn af honum feldinn. Geirr stóð eftir ok helt á sverði. Þeir hlógu þá fast ok göbbuðu hann ok sögðu, at landi hefði eigi fast haldit feldinum. Hann reiddist þá hvártveggja, gabbi þeira, enda missa feldinn. Þrífr hann þá í feldinn ok hnykkjast þeir um nökkura stund. Arnþórr seilist þá til feldarins ok ætlar at hnykkja af honum. Í því brá Geirr sverði ok hjó á hönd Arnþóri fyrir ofan olboga, svá at af tók. Náði hann þá feldinum ok fór heim síðan, því at þeim varð bilt við hann. Eftir varð honum umgerðin. Þeir tóku til Arnþórs, því at hann mæddi blóðrás.
Hörðr spurði, er Geirr kom heim, hví blóð væri á sverði hans. Geirr sagði sem farit hafði. Hörðr svarar: „Slíkt lá til sem þú gerðir at. Mun nú eigi duga atgerðalaust.“
Svensk översättning med Chat GTP, för det fanns ingen översättning av texten på Heimskringla.no. Så jag vet inte hur exakt det är:
🇸🇪13. Geirr dödar Gunnhilds skattvaktare
Kung Harald Gråfäll styrde då över Norge. De sökte sig snart till ett ställe där de kunde vistas och fick det genom Brynjolfs umgänge, eftersom han behandlade dem på bästa sätt i allt.
En dag, när Brynjolf hade ridit upp i land, gick Geirr ensam hemifrån. Han hade en pälsmantel över sig. Geirr fick då se hur en skara män kom gående, och en av dem bar en blå kappa. De möttes snart. De frågade honom om hans namn. Geirr sade sitt rätta namn och frågade i sin tur vilka de var. Den som gick främst sade sig heta Arnþórr och vara Gunnhild, kungamoderns, skattvaktare. De bjöd Geirr köpa pälsen, men han ville inte sälja den. Då grep en av dem tag i pälsen. Geirr stod kvar och höll i sitt svärd. De skrattade då högt och hånade honom och sade att landsmannen inte höll fast vid sin päls. Då blev han vred, både över deras hån och över att mista pälsen. Han grep då tag i pälsen, och de slet i den en stund. Arnþórr sträckte sig då efter pälsen och tänkte rycka loss den från honom. I det ögonblicket drog Geirr sitt svärd och högg Arnþórr i handen ovanför armbågen, så att den höggs av. Då fick han tillbaka pälsen och gick sedan hem, eftersom de blev rädda för honom. Efter honom låg striden kvar. De tog hand om Arnþórr, eftersom han förblödde.
När Geirr kom hem frågade Hörðr varför det var blod på hans svärd. Geirr berättade hur det hade gått till. Hörðr svarade:
”Omständigheterna var sådana att du gjorde rätt. Men nu duger det inte längre att förhålla sig passiv.”
Texten visar tydligt hur eftertraktad en vararfeldr päls kunde vara!
1998 grävde jag som student i Garnisonen på Birka.
Foto på mig men jag minns inte vem som tog det. Det var med min kamera och med svartvit film iallafall.
Här är ett foto med mig som skugga. Jag har fotat mig själv som skugga emellanåt så länge jag kan minnas 🙂
Svinbeten syns precis utanför väggen vid sidan av rampen upp till huset. Linda Wåhlander.
I min ruta vid huseväggen och rampen upp till Krigarhuset dök det upp en stor vildsvinbete.
Foto på svinbeten. Linda Wåhlander.
Svinbeten passar symboliskt passar in i Krigarnas hus! För i den fornnordiska världen var vildsvinet viktigt på flera sätt. Freja red på sin magiska galt Hildisvíni, vilket betyder ”stridssvinet”. Gjorde en AI-bild och det är så konstigt att det går så fort. Den första blev konstig, men den här fick iallafall ett bra vildsvin! Behöver börja teckna mer fantasy så jag kan komma runt AI- som gör allt på några sekunder men också inte alls som jag vill ha det.
Av mig promptad AI-promtografi av Freja på Hildisíni. 20251221.
Frejas bror Frej hade den legendariska galten Gyllenborste, med borst av guld som lyste upp mörkret🌟Han red på sin galt till Balders begravning.
Promptat en AI-bild av Frej på Gulleborts med Barlders begravning i bakgrunden. 20251220.
Så är detta en helt vanlig svinbete från ett jakt- och matdjur? Eller har vi hittat ytterligare spår kopplade till gudar och ritualer i Krigarnas hus?
I en garnisonsmiljö som Birka, full av krigare men också från spår av ritualer, kan vildsvinet haft en roll som var mer än bara mat! För under jólablot skulle svinborst offras! Och under svärandet av eder (heitstrenging), enligt Kvädet om Helge Hjorvardsson, skulle du lägga handen på ett svin – på sonargọltur till drickandet av bragebägaren.
Så firade vikingarna Jól i Krigarhuset med vildsvinsskinka och eder? Och offrade dom vildsvinsborst, som ”lyste upp mörkret”, under den mörkaste tiden på året för att ljuset skulle komma tillbaka igen?
Julen var en festtid vid midvintertiden. I de isländska källor är Ýlir 2 1/2 månad kring vintersolståndet. Hur såg det ut och vad hände egentligen i Krigarnas hus för 1100 år sedan? Uppenbarade sig gudarna? Kom Oden som Jólnir och mottog offer?
Lästips:
Britt-Mari Näsström, 1995. Freyja, the Great Goddess of the North.
I Garnisonen, inne i det som vi idag kallar Krigarnas hus, hittades det 1934 delar av vad som tolkas som en vaxtavla av horn. Det är ett fantastiskt fynd som gjordes på övre terrassen, i schakt 2, under Arbmans och Arwidssons grävning.
Platsen gick vid tiden för grävningen 1934 under namnet ”Likbränningsplatsen”.
Det är en vaxtavla som alltså hittades inne i krigarnas hus! Den har karvats fram ur ett horn vars taggar blivit djurhuvuden. Det år som en orm som slingrar sig runt och biter sig i svansen 🐍
Jag antar att det är karvat ur ett litet älghorn. Eller kan det vara från ett stort renhorn med tillräkligt stor platt del?
Lena Holmquist har skrivit om vaxtavlan i Fornvännen 2023 och under sina grävningar i Garnisonen hittades även en stylus i järn.
Tolkning av delarna av Lena Holmquist och illustrerad av Francisca Sieurin-Lönnqvist. Ur Holmquist 2023.
Tillsammans med illustratören Francisca Sieurin-Lönnqvist gjorde hon en rekonstruktion av hur hon tänker sig att vaxtavlan en gång såg ut, innan den blev förvriden av eld och tiden.
Stylusen av järn funnen 1998. Foto Hans Ahlgren, ur Holmquist 2023.
Den platta delen på stylusen användes för att släta ut vaxet medan du skriver med den spetsiga delen. Den här hittades på det lägsta golvet i Krigranas hus. Den är 15 cm lång och huvudet är 3 cm som bredast!
Garnisonens terrasser och Krigarnas hus. Ur Holmquist 2023.
Undrar vad som en gång skrevs på den i eldens ljus där inne i det stora huset fyllt av vapen, krigare och rök!
✍️
Lästips:
Lena Holmquist, 2023. Finds of writing equipment from Birka’s Garrison, I: Fornvännen, ISSN 0015-7813, E-ISSN 1404-9430, Vol. 118, nr 1, s. 16-31.
Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet på den plats vi idag kallar Garnisonen.
Han hittade så många olika saker att han först trodde det var platsen där Birkas döda kremerades. Han grävde en stor grop i den yta som senare visade sig vara ett hus med andra hus under.
Liten, nitad ringbrynjering tecknad av Harald Faith-Ell.
Här kommer lite föremål från hans grävning som fotograferats av Ny Björn Gustafsson för ett antal år sedan.
Fragment av doppsko. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Bronsring. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Möjligen del av ett timglaskoger. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Bronsbeslag. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Del av ett liknande beslag hittades även under Holger Arbmans och Greta Arwidssons grävning 1934.
Upphängningsring till vapenknivskida. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Sölja i brons till bälte med fina linjer. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Hjärtformade bältebeslag av brons. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Undersidan av de hjärtformade beslagen. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Kamfragment av enkelkammar. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Litet hängbryne med en bronsring till upphängning. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Bronsnyckel med tre x3 falkar. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Bronsarmbygel. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Lamellpansarfragment. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Halv, bränd karneolpärla. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Kantbeslag i brons som ser ut att vara brännförgyllt. Fnr. 449257_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Delar av en bronsskål. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Del av en nyckel i gripdjurstil. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Ringbrynjeringar av järn. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Spjut med holk. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Lerklining från husvägg. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Sölja till bälte, remsölja. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Bränd flinta. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Klinknagel av järn. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Tångepilspets. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Lamellpansar. Fnr 449491_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Mycket osäker bestämd till fil. Fnr 449519_HST. Foto: Ny Björn Gustafsson, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Det här är några av föremålen med variation. Det finns några fler pärlor, men inte så många smycken. Det finns också många knivar.
Ibland letar jag efter saker lite random och ikväll hittade jag ett romerskt bronsmynt hittat i Svarta jorden.
Mynt 4 as från my therre Constantius II. 206675_KMK. Foto: Eeva Jonsson, EKM.
Det är från myntherre Constantuis II – en kejsare i skuggan av sin berömda far!
Det här lilla bronsmyntet i valören 4 as, asses i plural…, präglades under kejsaren Constantius II, som regerade över Romarriket mellan 337 och 361 e.Kr. Han var son till Konstantin den store och Fausta Flavia Maxima.
Mynt 4 as från my therre Constantius II. 206675_KMK. Foto: Eeva Jonsson, EKM.
Konstantin den store, den kejsare som gjorde kristendomen tillåten i Romarriket. När Konstantin dog år 337 delades riket mellan hans tre söner, och Constantius fick styra över den östra delen – det område som senare skulle bli Bysans. Religiöst försökte Constantius II stärka kristendomen, men han stödde en mer kompromissinriktad form av tro – arianismen – vilket orsakade konflikter med den växande kyrkan i Rom.
Myntet hittades år 1990 under Björn Ambrosianis utgrävningar i Svarta jorden, mitt i den vikingatida staden Birka. Fyndet kom från ruta 1109, tillsammans med bland annat ben från 🐀 och 🐸 !
Myntet förvaras idag hos Kungliga Myntkabinettet och har inventarienummer 206675_KMK. 📸 Foto: Eeva Jonsson, EKM
Blogginlägget igår blev så många foton att wordpress började protestera 🙂 Men nu fortsätter jag lite till. Idag blir det framförallt Cheyenne Olanders fantastiska foton!
Om någon inte vill stå med namn då hör av er så tar jag bort det ❤️
Cheyenne spinner garn med fiberfäste och slända. Fotograf vet jag inte.
På sidan av hennes peplos sitter ett redskapsspänne. De kan se lite olika ut och kan även användas för att haka upp dräkten lite.
Redskapsspänne i brons från Tomteboda i Solna, 3115432. Det ser ut att vara lite textil fastrostad på den. Foto Jenny Radon, SHM. Vendeltida krigare, även om inte alla då levde samtidigt. Fotograf Cheyenne Olander.Ringknappsvärd. Fotograf Cheyenne Olander. Fint med skor. Fotograf Cheyenne Olander.
Fragment av skor finns bevarade från Vendelgrav XIII. Jag fick se fragmenten för 10 år sedan.
Skofragment från Vendel III. Foto Linda Wåhlander. Dave Roper berättar om pressbleck med motiv från Torslunda. Fotograf Cheyenne Olander. Torslundaplåtarna, 618350_HST. Foto SHM.
Patriserna användes för att göra pressbleck till hjälmar.
Dave Ropers hantverk. Fotograf Amanda Rimmer.Pressbleck på dryckeshorn tillverkad av Sebastian Johansson i gruppen SaligastīR. Fotograf Cheyenne Olander.
De visade även upp handel och mynt. Här en våg och guldmynt!
Våg och mynt med Uppsala högar i bakgrunden. Fotograf Linda Wåhlander. Några romerska kejsarmynt. Fotograf Linda Wåhlander.
Kejsar Marcianus och många andra kejsarmynt har hittats på Helgö både i skattfynd och på en av verkstadsplatserna. Mynten smältes ner och omvandlades till dekor på bland annat svärd och smycken.
Mynt från Kejsar Marcianus funnet på Helgö, 206708_KMK. Foto SHM.
Det var väldigt kul att se återskapade spelpjäser som jag inte sett tidigare.
Återskapade spelpjäser från Valsgärde 8 tillverkade av Sebastian Johansson. Fotograf Cheyenne Olander .
Originalpjäserna från Ultuna, i horn eller ben, har numera samma färg, men det måste ju ha varit skillnad på dom… Kungen syns tydligt iallafall med sitt bronsbeslag. Förmodligen har de använts till att spela Hnefatafl.
Spelpjäser från Ultuna, 108624_HST. Foto Tania Muñoz Marzá, SHM.Vackra Åsa Österlund från Vendthjod i fin peplos med ryggknappspänne och Husbyspännen på axlarna. Fotograf Cheyenne Olander.Närbild på Åsas smycken och många pärlor från MyHoney. Detalj av Cheyenne Olanders fotografi.
Det är så fint med naturfärgad särk. Men ett plagg som också var spännande var en tunika med sidendekorationer.
Paret Gill från gruppen Uttaharjar. Fotograf Cheyenne Olander.
Blått och rött är bland de lyxigaste färgerna och det är så fint att de gjort tyg bårderna lika breda så de passar ihop! Hon bär en stängd peplos där insidan dom vika ned är dekorerad med en bård. Plus att kanten nertill har en bård. Vet inte vilket fynd peplos och halsband är ifrån, men får jag reda på det så uppdaterar jag.
Christian hade även en ny hjälm i år! En lite otäck hjälm men så cool! Det var modeshow varje dag och de berättade om sina dräkter. Christian har låtit göra en hjälm sammansatt av två fynd från Broa, Halla på Gotland där tex kindplattorna är med. Det är Thomas Cederroth som skapat den.
Christian Gill från gruppen Uttaharjar. Fotograf Linda Wåhlander.
Christian skickade mig några bilder och jag har inte sett fyndet på det här viset tidigare 😱
Alltså! Fotot är en selfie av Christian Gill.
Masken löstes in till museet 1861 för 8 riksdaler. Anders Ahlberg hittade den i ett ”stenröse” med delar av svärd, spjut, pilspetsar, kniv, beslag, sax och kedja och annat. Ansiktsmasken är kanske det som står som ”hopbucklad” gryta?
Ansiktsmasken till hjälm, 1088551_HST, förvärv 2827. Foto Thomas Eriksson, SHM.
Det går att se beslagen som ser ut som tårar i ögonhålorna 👌 Visst ser den lite läskig ut! Och masken är väldigt lik Sutton Hoohjälmens ansiktsmask.
Christian i sin nya Gotländska hjälm med ansiktsmask. Fotograf Cheyenne Olander.
En annan medlem i Uttaharjar är Björn Fölster. Han återskapar också Valsgärde 8 i blått och gult. Han har hjälmen, svärdet, seaxen, kniven och ”spliterskydden” (benskenor) på underbenen och svärdsarmen!
Björn Fölster från Uttaharjar i Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Björn Fölster från Uttaharjar i Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Ringknappsvärdet efter Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Ringknappsvärdet från Valsgärde 8. Trägreppet, och skidan tror jag, är tillverkat av Sebastian Johansson i SaligastīR. Fotograf Cheyenne Olander.Benskenor som heter splitetskydd. Fotograf Cheyenne Olander.Baksidan av hjälm Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Björn Fölster från Uttaharjar. Fotograf Cheyenne Olander.
Valsgärde betyder ungefär gärdet med den fallna valen – kanske Odens utvalda till Valhall. Fler gravfält heter någonting med Val.
Gruppfoto med män från Uttaharjar och kanske någon mer grupp. Fotograf Cheyenne Olander. Jag lyckades inte lista ut vem den här mannen är men nu vet jag. Det är Jonas Lyckman från Uttaharjar och hjälmen är en Vendelhjälm I. Fotograf Cheyenne Olander.Jonas Lyckman och Vendelhjälm I bakifrån. Fotograf Cheyenne Olander.Vendelhjälm I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM. Pressbleck med ryttare på Vendelhjälm 1. Foto Ola Myrin, SHM. Pressbleck från Vendelhjälm I med krigare i klappenrock. Foto SHM.
Det är otroligt att det ändå finns lite pressbleck kvar! Den här påminner om mannen mellan två björnar.
Christofer från Uttaharjar i Valsgärde 6. Fotograf Cheyenne Olander.Christofer från Uttaharjar i Valsgärde 6 med fin blågrå sköld. Fotograf Cheyenne Olander.Bästa bilden av Valsgärde 6 hjälmen. Hittade den på Wolfheodenas facebooksida men dem kommer från Arwidsson.
Tack! Alltså vilka återskapade dräkter och fynd och fotografier! Tack Cheyenne för att jag får använda dom!
Förra lördagen den 14 juni åkte jag till Vendeldagarna i Gamla Uppsala. Jag skulle ha varit med på festivalen men blev sjuk och hade varit sjuk i två veckor när jag tog mig dit med pärlor till museet, så är otroligt glad att jag orkade åka dit över dagen iallafall!
Jag fotade nästan ingenting men flera andra som är superduktiga fotograferade och jag får dela deras fantastiska bilder! Så nu blir det en vendeltida bildkavalkad!
Samlade på Östhögen. Fotograf Amanda Rimmer.
Vendeltiden är tiden mellan 550-750 efter Kristus. Med andra ord perioden innan vikingatiden. Jag vet inte alla fynd som återskapats, men kan fylla på information vartefter om jag får in tips.
Kung Raedwald, Paul Mortimer, ifrån Wolfheodenas i sin dräkt efter Sutton Hoo. Fotograf Ruben Terlouw @woedansKung Readwald aka Paul Mortimer. Fotograf Amanda Rimmer.
Kung Readwald är allas vår kung 🙂 Paul har låtit återskapa nästan hela graven tror jag.
Axeldekorationer från Sutton Hoo och bägaren från Uppåkra. Fotograf Ruben Terlouw @woedansDryckesbägaren från Uppåkra. Foto: Historiska museet vid Lunds universitet. Dave Roper från Wolfheodenas. Fotograf Amsnda Rimmer.
Dryckesbägaren som Dave Roper återskapat har pressbleck i guld som blir vidare uppåt!
Guldmynt. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Då som nu är allt guld värt!
Fotograf Ruben Terlouw @woedans fast vet inte vem som tagit foto på honom.Sköldtornssöljan från Bjärs på Gotland, 784389_HST. Foto Thomas Eriksson, SHM.
Ruben har en så kallad sköldtornssölja i bältet. Så snygg. Den är fast och bara ringen rör dig. Thomas och jag fotograferade den för ett tag sedan. Kanske var det för just återskapandet av Rubens bälte?
Många vackra damer var med på festivalen. Det är lite svårare att återskapa kvinnornas dräkter.
Wulfheodenas vackra kvinnor i vackra dräkter. Fotograf Ruben Terlouw @woedansAnglosaxisk dam från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Hennes väska är lite speciell. Hålet är en ”elfenbensring” med påsen fastsydd men jag vet inte riktigt hur den funkar.
Elfenbensring till väska, 272095_HST och en cowridnäcka. Foto John Ljungkvist, SHM.Elfenbensringar till börs från Lovö. Ur Petré 2024.
Den här elfenbensringen är utställd i Forntider på Historiska museet.
Bling och textil. Fotograf Ruben Terlouw @woedansCheyenne från gruppen Saligastīr i sin återskapade dräkt från Östergötland. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Cheyenne är med i svenska vendelgruppen Saligastīr. Hon har pärlor från mig 😍
Det finns tre svenska grupper: SaligastīR (Salsgästerna), Vendthjod och Uttaharjar. Sen har vi även de som återskapar Salmefyndet från ca 750. Själv är jag en egen liten grupp med mig själv… De engelska grupperna är Wulfheodenas och Swehanaz. Det finns även en fransk grupp och några andra som återskapar samma tid.
Textildamen från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Jag är så förtjust i hennes peplos med ett litet kantband upptill och enkelt bälte. Jag har nästan färdigt ett brunt bälte men det ser ut som en hästtöm…
Här en dam från Wolfheodenas med huvudbonad. Hon var inte med 2023 men hon var med för månfa år sedan när jag träffade dom för först gången på Historiska museet.
Medlem i Wulfheodenas. Fotograf Amanda Rimmer. Wulfheodenas par Matthew och Morrighanne med ett enormt dryckeshorn. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Dryckeshorn som detta har det hittats flera av.
Östhögen i Gamla Uppsala undersöktes 1846 och det har visat sig vara en hög för en kvinna – kanske en drottning. Det är i varjefall kvinnoben som bevarats i graven, fragment av en hjälm, en spegel och en djurmask från ett smycke. Så istället för ”Kungshögarna” kanske vi borde kalla dom för ”De kungliga högarna” i Gamla Uppsala.
Wolfheodenas Matthew med Vendelhjälm XIV (14). Fotograf Ruben Terlouw @woedansVendel XIV. Fotograf Amanda Rimmer.
Det är en så otroligt fint återskapad hjälm efter fyndet från 500-talets Vendel.
Vendelhjälm XIV, 120458_HST. Foto Sören Hallgren, SHM. Swehanaz Alex med Vendelhjälm XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Den här är också fantastisk och tolkningen är att det suttit ringbrynja längs med nedre kanten.
Vendeljälm XII, 120459_HST. Foto SHM. Swehanaz Alex och Vendelgrav XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Det ser så romantiskt ut! Samtidigt vet vi ju att de var krigare.
Tobias från SaligastīR i Vendel XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedansTobias från Saligastīr i Vendel XII och en lite annan tolkning med ringbrynjan även framför ansiktet. Fotograf Amanda Rimmer.Tobias i SaligastīR i Vendel II. Fotograf Cheyenne Olander.
Jag är superförtjust i de små ”bältdjuren” på spjutet!
Spjutet från Vendel XII, 120599_HST. Foto Sören Hallgren, SHM.
Här kommer Vendel I och Matt JR Lewis från Wolfheodenas.
Matt JR Lewis (tror jag) från Wolfheodenas i Vendel I. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Han bär hjälmen från Vendelgrav I. Pressblecken syns inte så bra, men de är ikoniska med sina krigare till häst!
Hjälmen från Vendel I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Men det finns även hjälmar från andra gravfält som Valgärde och Ultuna. David Huggins från Swehanaz återskapar Valsgärde 8.
David Huggins från Swehanaz i hjälm från Valsgärde 7. Fotograf Alexander Haigh.
Svårt att få till det så mycket finare!
Jag och David Huggins i Valsgärdehjälm 7. Fotograf Burr Öhrström.
David Huggins gav mig bitar av hans blå brickband som sitter på klappenrocken. Jag planerar att sy en ljusblå kappa med dom runt ärmarna.
Alltså jag önskar att jag hade sminkat mig lite -ser fortfarande sjuk ut! Men så glad! Jag hade tvättat håret men blev så varm av att köra till Uppsala att det inte syns… Hade på mig min nya peplos färgad med kochenille och mitt vendelametisthalsband. Planerar även att sy en ny särk i mer naturfärgat linne eller hampatyg. Spännena på axlarna är små fibulor som det hittats flera liknande från Helgö.
Fibula från Helgö, husgrupp 4, 139185_HST. Foto Sara Kusmin, SHM.
Spännet Huggins har i manteln är även det fantastiskt. Tydligen ett fynd som inte hör till en grav utan blivit offrat? Minns inte riktigt vad han sa.
Valsgärde hjälm 7. Foto från Kent Anderssons blogg. Valsgärdehjälmar nr 5 och 8. Foto Gustavianum.
Från Ultuna kommer en lite annorlunda hjälm.
Ultunahjälmen på Thomas Cederroth. Fotograf Ruben Terlouw @woedansHjälmen från Ultuna, 272256_HST. Foto Ola Myrin, SHM.Tillsammans med Faravid och familj, tillsamnans med TC, återskapar tiden för Salmefyndet. Foto: Linda Wåhlander.Jag ser väldigt glad ut iallafall! Fotograf Amanda Rimmer.
Så fint att få vara med en stund och höra Matt Bunker läsa ur Beowulfkvädet!
Matt Bunker läser ur Beowulf. Fotograf Amanda Rimmer.
Så många fina foton och inlägget blev fullt, så får fortsätta imorgon med ett till inlägg.
Tack Ruben Terlouw, Amanda Rimmer, Alexander Haigh och Burr Öhström för att jag får låna så fina fotografier.
Fler foton från Burr kommer och även från Cheyenne 🙂
