Kategoriarkiv: Museipedagogik & publikt arbete

Den virala astronomiska ringen

Ringen i guld går att fälla ut och då blir den en astronomisk sfär för att se himlakropparnas rörelser. Ringen är daterad till 1500 – 1699 och den kom till Sverige från Tyskland 1632, under 30-åriga kriget, och lämnades in 1752 till Kungliga Räntekammaren. Den har fyndnummer 41363_HST i Historiska museets samlingar.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Inskriptionen på ringen är spännande. Det är ett gammalt ordspråk på franska:

LA RENOMEE/ EST PLUS DE/ SIRABLE QUE/ GROSSE RICHERSES/ ET BONNE GRACE PLU/ S QUE ARGENT RI OR

Enligt chat gtp betyder det ungefär:

“Ett gott rykte är mer värt än stor rikedom, och god nåd (eller välvilja) är bättre än silver och guld.”

Det är i sig är en variant av Ordspråksboken 22:1 från Bibeln, där det på modern franska blir:

“La renommée est préférable à de grandes richesses, et la grâce vaut mieux que l’argent et l’or.”

På svenska i en bibel står der:

Om du måste välja, välj då ett gott namn hellre än stora rikedomar, för det är bättre att ha ett gott rykte än silver och guld.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Ringen verkar alltså vara en fransk renässansring? Att ha ett bra rykte hade under renässansen stor betydelse, särskilt bland aristokrati och borgerskap. De ville signalera dygd och god karaktär. Inskriptionen kan vara en personlig eller andlig påminnelse.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

En astronomisk ringar kallas även för armillaringar eller sfärringar. En armillarsfär är ett astronomiskt instrument som visar himlakroppars rörelser. Att hålla i en armillarsfär visade på höjden av visdom och kunskap.


Här ses René Descartes i samtal med Drottning, Kristina. Nils Forsbergs kopia av Pierre Louise Dumesnils målning.
En armillarsfär. Wikipedia.
Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Undrar vem som ägde den från början? Var det en aristokratisk soldat? Det var ju krig. Vem tog med sig den hem och hur? 1632 tågade Gustav II Adolf in i München, men Sverige gick med i kriget redan 1630.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Uppdatering: 💍 Den är med i en utställningen ”Slaget om Europa” just nu på Livrustkammaren!

Då och då dyker den upp i facebookflödet och många fascineras av den. Den är så fin och det finns kopior av den på nätet, men jag har inte beställt någon ännu 🙂 Det är en solklar villhöver-ring!

Lästips:

Min fråga till Chat-gtp. 20250302: Vad betyder det här? LA RENOMEE/ EST PLUS DE/ SIRABLE QUE/ GROSSE RICHERSES/ ET BONNE GRACE PLU/ S QUE ARGENT RI OR. Jag la även upp två av bilderna på ringen.

Armillarsfär https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Armillarsfär

Räntekammaren https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis+627058bb-6a29-4c04-af92-83b717051f53&vol=n&s=Balder

Runstaven från Nyköping

Häromdagen fick jag se en medeltida runstav! Läste lite och tänkte att jag inte skulle förstå något med det gjorde jag. Fast jag förstod ju inte varför det stod som det gjorde! Såg bara ena sidan så behövde leta i samlingarna efter mer info!

Alltså det är den äldsta bevarade runstaven!!! 👀

Det fanns många fina saker i lådan. Foto: Linda Wåhlander.

Runstaven står som Kalenderstav. Den är trasig och har använd som besman. Den den nedre delen saknas och den bör ha varit, cirka 800-850mm från början.

Foto: Linda Wåhlander.

Staven är medeltida, 1200-tal eller 1300-tal, och kommer från kvarteret Rådhuset i Nyköping och kom till museet 1971. Utgrävningar skedde 1964.

Knoppen har ett korsformat mönster som troligen är ett bokmärke, se nedan. Foto Linda Wåhlander.

På den här sidan börjar det med ett H, sen står Futhark och så ett H igen och så fortsätter hela sidan… Det står Futhark 13 gånger! Så vad står det på de andra sidorna?

Text från Catview.

Runorna ska vara ”söndagsrunorna” från 1 juli- 30 september. En upprepning av de sju första runorna i futharken.

En annan sida har söndagsrunorna för 1 januari-8 april. Sen står det ”gyllental” för nymåne! Under ”dagrunor” finns kyrkliga festdagar med kors och helgonnamn i runor.

Alltså jag har så många frågor…!

Hittade lite info på Wikipedia/Runstav. De sk. ”Gyllentalsrunorna” är lika runor från slutet av 1000-talet. Evighetskalendrar med bokstäver för veckans dagar och gyllental för att beräkna när högtidsdagar infaller förekom redan på 500-talet och i Sverige finns en sådan i Vallentunakalendariet från 1100-talet. Den är utställd på Historiska museet i Guldsmidesgalleriet och finns även digitaliserad.

På den här bilden är det svårt att se vad det står.

Från Catview.

Den är tillverkad i idegran ❤️ och har ett åttkantigt tvärsnitt.

Runstaven från Nyköing, 120336_HST. Foto: Bengt A Lundberg, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Närbild från foto ovan.

Det ser ut att vara hopdragna runor.

Närbild från fotot ovan.

Det vore intressant att se alla runor utskriva. Det kanske finns med i boken som nämns i ena dokumentet.

Hittade den här bilden på Sörmlands länsmuseum.

👌

Lästips:

Runstav https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Runstav Här står även information om Gyllental.

Mer om runstavar https://www.hernbloms.se/kallor/eget/runstav.htm

Runstaven från Nyköping https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/objects/c24-366030/

Vikingarna i Medelhavet / Vikings in the Mediterranean

Boken har äntligen kommit som PDF. Så kul! Jag fick ett ex men det är ju lättare att få tag på den nu 🙂

Bokomslaget.

Jag höll föredrag och skrev om Pireuslejonet utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Det känns som 100 år sedan vi var i Athen, men det var en jättebra resa, trots supernervositeten innan jag hade hållit föredraget!

Nu har han flyttat på sig sedan jag tog det här fotot, men han står fortfarande i entrén på Historiska Museet.

Agoran ❤️ Jag fotade massor men minns knappt vad jag tog kort på.

Charlotte höll föredrag om sidentyg.
Thomas Lindqvist och äldre Västgötalagen.
Vi gick på museer ihop.
Athen såg inte alls ut som jag trodde det skulle göra…

Tack Charlotte Hedenstierna-Jonson och Neil Price för att ni bjöd med mig på resan!

Länk till boken:

https://bora.uib.no/bora-xmlui/bitstream/handle/11250/3131290/Vikings%20in%20the%20Mediterranean.pdf?sequence=1&isAllowed=y

https://bora.uib.no/bora-xmlui/handle/11250/3131290

”Völvan från Vena”?

Ibland händer något alldeles exeptionellt i livet. Som när min kollega Erica Nyström igår mejlade mig ett nyfotograferat fynd som jag aldrig tidigare sett! Det kom in till samlingarna 1845 och jag fick se den först igår för att Erica letat efter någonting annat!

Silverfigurinen från Vena från sidan. Det föreställer en kvinna som ser ut att sitta i en kubbstol. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Det är pytteliten silverfigurin, i rundskulptur, från vikingatiden som blivit hacksilver och hamnat i ett litet skattfynd. Nu dokumenterar samlingsavdelningen på Historiska saker i samlingarna och därmed fick vi för första gången möjlighet att se den!

Erica såg direkt att hon sitter i en kubbstol och tänkte att det är en völva eller kanske rent av Freja själv! Figurinen har antingen en huvudbonad men en knut uppe på huvudet eller en frisyr med knut och flätor och det ser ut som att hon har pärlor framme på bröstkorgen. Vi skulle behöva se hur hon ser ut ovanifrån.

Silverfigurinen framifrån och med en tydlig skada vid halsen. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Hon är så söt med sina stora ögon och lite trekantiga näsa. Hur kan någon ha hackat sönder henne!?

Silverfigurinen bakifrån. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Pigan Carolina Andersdotter i Ugglefall, hittade den tillsammans med mynt och annat i Flatebo, Vena socken i Småland – ett fynd som hon lämnade in och fick lösenpengar för. Fyndnumret är 851287_HST och Inv nr. 1231. Referens nummer 81359_U.

I skatten finns ett mynt som kan dateras till 952/53 och finns med i en lista från mitten av 1800-talet 🙏 (Florent Audy muntligen).

Liknande fynd

Det finns flera miniatyrskulpturer från vikingatiden som Freja (tidigare Oden) från Lejre och Valkyrian/Freja från Hårby. Det finns även kubbstolar i miniatyr från kvinnogravar.

Freja från Lejre. Foto: Lejre museum.

Freja från Lejre är 18 mm hög, 20 mm bred, 13 mm djup och väger bara 9 gram.

Freja eller Valkyria från Hårby. AD 800, Hårby, Funen, Denmark, silver med niello, H 3.4 cm, National Museum of Denmark, C 39227. Photo: Nationalmuseet, Copenhagen.
 Asger Kjærgaard?

Freja, eller Valkyrian, från Hårby är 3,4 eller 3,8 cm hög.

Kubbstol som sejdhäll. Silverstol från kvinnograv Bj 968 på Birka.
Freja från Aska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Erica tyckte att den påminnde om Freja från Aska med raden av cirklar!

Jag och Erica, och kanske någon fler, kommer skriva en liten artikel om henne. Vad ska vi kalla henne? ”Völvan från Vena” eller den ”Freja från Flatebo” som sitter i en sejdhäll? Vi ville samtidigt inte vänta utan dela med oss av henne redan nu! Det är hon värd efter alla dessa år! Bortglömd i 180 år!

Tack Erica för att du delade ditt skattfynd med mig! Och tack Jens Mohr, Thomas Eriksson och Florent Audy för hjälpen!

Lästips:

Freja från Lejre https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Oden_från_Lejre

Freja/Valkyrian från Hårby https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Valkyrian_från_Hårby

https://natmus.dk/presse-og-nyheder/nyhedsarkiv/2013/fynbo-finder-valkyrie-fra-vikingetiden/

Kubbstolen https://samlingar.shm.se/object/FD37BBEE-7771-4EE5-A69C-DD845928034D

Freja från Aska https://samlingar.shm.se/object/7C44B389-9DB8-4133-9AD5-886F22062FA5

Völvan i Bj 845

En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.

Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.

Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.

Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.

Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?

Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.

Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto

Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!

Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.

Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.

Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.

Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.

En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.

Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.

Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.

Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!

Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.

Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.

Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Vet inte vad denna ring varit för något.

Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.

Lästips:

Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Leksaksbåt från Birka

Ute i Birkasundet under de marinarkeologiska undersökningarna så dök denna lilla miniatyrbåt upp. Det är en liten leksaksbåt som kanske inte flöt så bra? Båten är snidad i ett mjukt träslag. Jag vet inte vilket träslag men lind och al ska vara mjuka träslag.

Den ena änden ser ut att har försetts med en tapp, kanske för ett rep, mendan den andra änden har en ny skada.

Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Camilla Hällbrink, SHM.
Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Sven Kalmring , SHM.

Miniatyrbåten är 163 mm lång, 33 mm bred och 112 mm hög.

Ovanifrån. Foto Sven Kalmring, SHM.
Kölen. Foto Sven Kalmring, SHM.
Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Sven Kalmring , SHM.

Om vi behöver göra en ny båt till Birkaflickan ä, som blivit av med sina n, så tycker jag att den här blir bra 👍

Lästips:

Miniatyrbåten https://samlingar.shm.se/object/4b4d494e-cf88-48e7-a773-d27bf4f60eec

En P37 spännbuckla

Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:

”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”

Ny Björn svarade också på facebook:

”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”

Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven
Kalmring, SHM.

Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.

Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.

På baksida finns det också information.

Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.

Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?

Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.

Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street.
Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.

Tack Astri för fotona!

Lästips:

Fyndnr 3143498 https://samlingar.shm.se/object/63ad646f-5eb5-4cd3-8459-716234975268

Ovala spännbucklor https://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/

Godfrey, I. 2008. Spännbuckla från Birka. Konserveringsrapporten. Studio Västsvensk Konservering. Västra Götalandsregionen Västarvet.

Vikingatida nålbindningsnålar

När jag nu gör Birkas julkalender så hittar jag en massa fina saker som jag vill lyfta fram. Från sjöbotten kommer två, plus en liten bit, underbara nålar i ben och trä som gått sönder och kanske åkt ut med sophögen på isen! Jag tror att det kan vara nålbindningsnålar! Vi har ingen nålbunden socka som i Jorvik, men traditionen med nålbundna vantar och annat lever kvar.

Andra ord för nålbindning är att söma, binda, nåla, knyta. Tekniken höll nog nästan på att tappas men det finns många dom nålbinder nu. Det som är toppen med nålbindning är att om du väver så blur det alltid lite bitar kvar när du tar ur väven, sk efsingar, och de passar utmärkt att nålbinda med 👌

Bennål Fnr 3142394. Foto Sven Kalmring, SHM.

Bennålen (fnr 3142394) är nu 47 mm lång (av), 8 mm bred och hålets diameter 3mm.

Tränålen Fnr 3140457. Foto Sven Kalmring, SHM.
Tränålen Fnr 3140457. Foto Sven Kalmring, SHM.

Tränålens (fnr 3140457) ser ut att en liten skåra på mitten som svärden har, en blodfåra! Tränålens mått är 168 mm lång och det är hela längden 😍 17 mm bred, 8 mm tjock och hålet är 7 mm i diameter.

Liten bit av en tränål. Fnr 3130835. Foto Sven Kalmring, SHM.
Liten bit av en tränål. Fnr 3130835. Foto Sven Kalmring, SHM.

Lästips:

Nusse Mellgren, Nålbindning – steg för steg.

Nålbindning https://hemslojdsguiden.se/textil/teknik-historik/nalbindning/

Lär dig nålbinda https://www.petraeleonora.se/nalbindning-del-1-upplagging/

Det finns även en hel del på Youtube.