Kategoriarkiv: Forntida betraktelser

Studie av Leonardo da Vincis eklöv-och nötstudie

En uppgift på kursen i att rita som på renässansen, med fokus på Leonardo da Vinci var att rita av en av hans botansika teckningar.

Vi skulle tona pappret och rita med sanguinepenna, röd lera – 🩸 dvh, järnoxid.

Leonardo da Vincis teckning finns i The Royal Collection Trust, The Queens collection i Buckingham Palace.

Jag har dragit mig lite för att börja eftersom jag inte ritat med röd penna på det här sättrt förut och set var så specifikt hur vi skulle gå tillväga. ”Take Your Time”…

Nästan klar

Här så framträder inte löven så tydligt i 3D. Vi ska teckna ett tredimensionellt objet på en tvådimensionell yta.

Närbild innan jag fortsatte lite till.

Det var en bra studie i att se relationerna mellan löv och nötter, konturer och mellanrum. Jag har svårare för toner däremot.

Det var även lite som arkeologi, att se spåren efter hans streck så som han sett dom. Undrar var han började och vilket som var sista strecket? Han hade ju ett riktigt objekt framför sig. Han tecknade hela tiden som barn i skogarna runt staden han bodde i Vinci.

Lämnade in den här men läraren tyckte att jag skulle vara långsammare och moduelra strecken mer. Kanske prova en annan penna.

Provade rita två blad med en annan, lite torrare sanguine.

Sen kunde jag inte låta bli att fortsätta på teckningen.

Jag har lagt till detaljer vit kritpenna.
Lite mer färg i mellanrummen. Men svårt att fota pappret som är mycket rödare.
Samma slutversion.

När jag tittade igen på Leonardos teckning så såg jag att mellanrummen är alla streckade åt samma håll. Det blir som en tydligare bakgrund. Det var lite sent nu, men jag försökte fylla i så att det blev en mer jämnare yta.

Vinklad i ljuset.

Insåg att jag suttit nästan i mörkret igår och ritat och när jag vinklade ytan så blev det vita mycket mer synligt!

På det hela är jag nöjd, men jag ska prova en gång till. Jag ritade den tvådimensionella bilden mer än en tredimensionell gren.

Lästips:

The Royal Collection Trust https://www.rct.uk/collection/themes/exhibitions/leonardo-da-vinci-a-life-in-drawing/the-queens-gallery-buckingham/botany-and-landscape

Møgelmosetunikan

Häromdagen gick jag lära mig att Eurasärken från Finland aldrig funnits, i varje fall inte i den form som vi känner den som. Det är en särk som inte lämnar något spill när den klipps ut ut ett tyg och den är fantastisk på så vis. Graven som menas är grav 56 i Luistari, Eura.

Men på facebook som skrev Mervi Pasanen att formen bara valdes och då med inspiration från en dansk, äldre järnålderskjortel i skinn – Møgelmosetunikan. Hon tipsade om att läsa Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. Ska se om jag kan hitta den. (Nu finns det en länk under Lästips. Har inte hunnit läsa ännu).

Kjorteln finns på Nationalmuseet i Danmark. Foto: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683. Foto: Roberto Fortuna 2007.
Andra sidan.

Skinntunikan är tillverkad av ungkalv, vilket flera samtida dräktfragment visat sig vara, och den påträffades tillsammans med en ung flicka i Gilleleje socken, Holbo Herred, i Møgelmose. Det ligger när Jelling i Sydjylland. Det var hemoglobinet i skinnet som visade att det är kalv som inte var äldre än 3 månader. Ungdjurs skinn är mjukare, flexiblare och tunnare.

Skinntunikan är daterad till yngre romersk järnålder/ äldre germansk järnålder med hjälp av C14, 252-402 evt. Det vi skulle kalla romersk järnålder/folkvandringstid. På Nationalmuseets hemsida står det romersk järnålder och om dateringen till ca 200 evt kan ni läsa i Klaus Ebbesens artikel.

Delarna utritade i grönt. Se Bandt och Mannering.
Snittmönster för Møgelmosetunikan enligt Nationalmuseums hemsida, se lästips.

Om mönstret som finns på Nationalmuseums sida stämmer, så är inte Euradräkten helt gjord efter den. Møgelmosetunikan är alltså sydd av sex stycken bitar av kalvskinn! Fyra stycken djur. Det går att se ryggraden med det som blir som en linje i pälsen. Och tydligen så är sömnaden fin och sydd i välutvecklade tekniker. Ska se om jag kan hitta någon bild.

Teckning av skinndräkten från Møgelmose i Klaus Ebbesens artikel.

Ebbesens skriver att förutom de sex delarna så finns det små kilar under ärmarna där sidorna mötet ärmen. Den ena är rombisk och den andra med kilformad, om jag förstod det rätt. Skinnen har hårsidan inåt. Se vidare bild med text nedan.

Ur Ebbesen.
Ur Ebbesen.

Så det är kilar under ärmarna och allt är hopsytt av skinnremmar med hjälp av kaststygn. Allt är fint sytt utom kilarna i halsen. Är det senare lagningar och förstärkningar?

Platserna med kappor/caper och tunikan påträffats och som analyserats. Karta: Sidsel Frisch, 2013.

Så glad att få lära mig något nytt men samtidigt lite ledsen att inte Eurasärken ser ut som jag trodde!

Lästips:

Natmus: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683

Skinndragter i ældre jernalder, Natmus, https://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/livet-i-oldtiden/hvordan-gik-de-klaedt/aeldre-jernalders-dragter/skinddragter-i-aeldre-jernalder/

Ebbesen, K. 2006. En skinddragt fra Møgelmose i jelling : nye dateringer af oldtidens skinddragter: In: Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie, s. 37-51. https://www.oldskriftselskabet.dk/CustomerData/Files/Folders/4-aarbøger/22_aarboeger2006-02.pdf

Igen Ebbesen pdf.

Brandt, L. Ø och Mannering, U. 2016. Nye artsbestemmelser af skind fra jernalderen – forhistoriske proteiner fra skindkapper fundet i danske moser – forhistoriske proteiner fra skindkapper fundet i danske moser. Nationalmuseets Arbejdsmark. https://www.academia.edu/30273045/Nye_artsbestemmelser_af_skind_fra_jernalderen_forhistoriske_proteiner_fra_skindkapper_fundet_i_danske_moser

Ny analysemetode afslører hemmeligheder fra danske moselig. https://videnskab.dk/naturvidenskab/ny-analysemetode-afsloerer-hemmeligheder-fra-danske-moselig

Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilsnder, 1984. Ancient Finnish costumes. Länk

Guldhalskragen från Öland och flyttfåglar

Ibland dyker de upp, de där tankarna, att forntidens människor fascinerats av natur och djur på samma vis som vi. De var fågelskådare, fågeljägare och fågeltämjare.

Guldhalkragen från Öland hittades 1860 av en pojke vid Färjestadens gård, i Torslunda socken på Öland.

Kragen med låsmekanismen. Foto Ulf Bruxe, SHM, CC-BY.

Kragen, tillverkad av 700 gram guld, består av fem sammansatta guldringar som är dekorerade med 274 figurer, varav de flesta är fåglar, och den är daterad till folkvandringstiden, cirka 375–550 efter vår tideräkning. Guldhalskragen har föremålsidentiet 108870_HST.

På Ölands södra udde finns en plats där flyttfåglar samlas och sedan 1946 finns Ottenby fågelstation där. Det är en bit mellan Färjestaden och fågelstationen, men var skaparen av guldhalskragen och inspirerades av alla fåglar vilket resulterade i den magnifika guldkragen?

Att jaga med rovfågel var viktigt under forntiden och rovfåglar förekommer även i mytologin. Undrar om de gjorde det när det var fågelflyttsäsong? I graven Skopintull på Adelsö ligger det både jaktfåglar och bytesfåglar samt fåglar som fanns på gården.

Ser ut som en rovfågel. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC-BY.
Foto Sören Hallgren, SHM.

Sören Hallgren har fotograferat guldhalskragen på en person! Det känns helt overkligt. Har för mig att Englands drottning också fått hålla i en av guldhalskragarna tillsammans med Wilhelm Holmqvist.

Holmqvist skrev boken Guldhalskragarna 1980, men jag har inte den hemma. I den så nämner han fåglar, varav någon borde vara rovfågel, men även svanar och gäss. Ska se om jag kan låna boken. Det finns inga människofigurer på den eller blandformer av människa och djur, utan alla är djuravbildningar.

InCatview står det att det var två drängar, Anders Jonsson och Johan Petterson som hittade Guldhalskragen. Den löstes in v staten med hjälp av extra statsanslag beviljat av dåvarande Kungen 1860 för 1749 riksdaler och 30 öre. Den som såg Guldhalskragen först var Johan och efter bråk och ett domstolsbeslut så fick han pengarna. De hade hjälpts åt, tillsammans med en tredje person att dra upp den ur backen.

Tillägg:

Bild av Rudefiguren. Foto National Museum of Danmark.

Hittade träskulpturen från Danmark. Den är funnen i Rude, Eskildsturp och finns på Nationalmuseet i Köpenhamn. Den är tolkad som en man, men jag tänker på Freja från Aska, med sin gravida mage med armarna runt och hennes halsband Brisingamen.

Kram

Länk till Guldhalskragen i Samlingar.shm.se.

Familjetur på Birka i somras

I somras under veckan för I förfäders spår så gjorde jag en liten guidetur för familjerna med mindre barn. Det blev en magisk stund som fångades på bild av Anniele!

Vi knackar på på ”Borgvallsporten”
Vi går i vikingarnas spår längs med Borgvallen.

Tack Anniele för fantastiska fotografier och jag älskar färgerna!

Kram

Den vendeltida hjälmen från Vendelgrav XIV

Igår var jag till Gamla Uppsala museum för att lämna pärlor till museibutiken. Passade på att leta efter pärlorna i grav 36, men de var inte längre utställda. Istället fotade jag hjälmen från Vendelgrav XIV (14), som daterats till 520/30–560/70 AD (Malmius s. 86). Jag vet inte om jag sett den tidigare. Vendeltiden dateras från 540-793 efter vår tideräkning. 540 börjar vendeltiden och 793 börjar vikingatiden.

Uppsala högar igår.

Det blev ett hastfotograferande 🙂

Hjälmen från Vendelgrav XIV.

Jag gillar nackskyddet, det ser nästan ut som hår som sticker fram. Den är så fin och pressblecken syns ovanför ögonbrynen. Det är som att det ligger en rovfågel i ansiktet. Undrar vad han hette han som en gång bar hjälmen? Iklädde han sig rollen som Oden? Jag passade på att köpa Kristina Ekerö Erikssons nya bok om vendeltiden -”Vikingatidens vagga”, där hon skriver om det och som hon berättade att Wolfheodenas tagit upp. Lyssnade på intervjun med henne på facebook som Gamla Uppsala sände live i torsdags.

Mannen hade begravts i sin 8 m långa båt iklädd hjälmen. Det fanns ett ben från hans kranie bevarat inuti hjälmen och hjälmen är av en äldre typ dom går tillbaka på senklassisk tid och romerska hjälmar utan kam på toppen.

Hjälm och träns från Vendelgrav XIV.

Hittade istället fina bilder på hjälmen i Sök i samlingarna av tidigare fotografer på Historiska museet.

Vendelhjälm XIV fotograferad av Sören Hallgren, SHM, CC-BY.

Urgröpningen i hakpartiet är så snyggt! Kanske blir lättare att ställa med den utan att den ramlar då, om den hade varit rund?

Vendelhjälm XIV fotograferad av Christer Åhlin, SHM, CC-BY.
Vendelhjälm XIV fotograferad av Gabriel Hildebrand, SHM, CC-BY.
Två figurer med ringknappsvärd på pressblecken på Vendelhjälm XIV. SHM, CC-BY.
Figurer från hjälmen varav två ser ut att ha ormspjut… SHM, CC-BY.
Figurerna med de konstiga ormspjuten. SHM, CC-BY.

Det finns fler bilder på pressblecken. Skulle vara kul att se den med egna ögon någon gång, lite närmare. Här syns den omlottlagda rocken, eller kappan, som även tex. finns på de små guldgubbarna. Förebilden är förmodligen den persiske, röda stridsrocken ”kapah”, (som finns på entidigsassanidisk staty från 300-talet) som även användes i de presiskuniformerade auxiliaförbanden i det sena romarriket (Almgren, Vendeltid, s. 166).

En grupp in England, Swehanaz, har rekonstruerat graven och det är då det verkligen kommer fram vilket fantastiskt arbete som ligger bakom de vendeltida föremålen!

Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm and a kapah from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz.

Andra gravgåvor i Vendelgrav XIV

Ur Anita Malmius 2020.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsens bronsknappar, från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Mönster i spjutet. Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Tränset fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Hästen måste ha varit så fin med sitt blingträns! Bra att det monterats så det blir lättare att få en uppfattning om hur delarna suttit.

Sköldmontage fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Skölden var inte utställd mer än som en genomskinlig cirkel, men på Historiska finns sköldbucklan monterad på en skiva.

Sköldhandtag fotograferat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.
Otroligt litet stiligt vildsvin i förgylld brons på sköldhandtagsänden. Foto John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

🐗

Det är inte mycket kvar av dräkten, men Anita Malmius har gått igenom textilierna. Däremot så finns det en bältesölja bevarad.

Bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.
Undersidan av bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.

Bältet har en fast torne och det är förgyllt.

Teckning av en liten kniv med delvis bevarat träskaft från Vendelgrav XIV av Harald Faith-Eli. SHM. Den ska ha hängt från bältet, men det finns tydligen två knivar från graven.

I graven fanns många fler föremål bland annat näver, bark, läder, textil i 2/2 kypert som är z/z-spunnen, tuskaft och soumak, ett träkärl, en kam, en ullsax, en smidestång och spelbrickor av ben, beslag till sadel och stigbyglar samt ett tveeggat svärd. (Näver kan vara tex regnskydd eller en matpåse till hästen). Mannen var begravd i båten och det lades även med flera djur som gris, ko och får/get och bakom mannen låg hästen som hade en broddspik i varje hov. Bredvid låg även två hundar. Ullsaxen, en kniv och spjutet låg nedanför mannens fötter medan svärdet låg längs mannens vänstra sida.

Textilierna

Ur Anita Malmius 2020.

Anita Malmius publicerade 2020 sin avhandling där Vendelgrav XIV finns med. Textilen var framförallt 2/2 kypert (ylle) som är z/z-spunnen och det mesta hittades i samband med hjälmen. 2/2 kyperten var antiken väldigt ojämn i väven eller så hör den till olika tyger och plagg.

Men Malmius hittade även linne/hampa i tuskaft och soumak.

I graven avtryck av fjäder och rester av läder. En del av lädret hittades i samband med hästens träns.

Så mannen kan ha burit en linne/hampa skjorta och ett eller två ylleplagg med ett bälte i midjan, varifrån ena kniven hängde. Kanske satt han lutad mot något dunfyllt eller så var kanske ett plagg dunfyllt?

🌸🌸🌸

Hjälmen och tränset är utlånade från Historiska museets samlingar och det är kul att de är utställda. Den här utställningen ska snart göras om och en ny om vendeltiden öppna.

I förfäders fotspår – undrar vad de hade tyckt om mina blommiga skor och mysbyxor?

Ha en fin dag!

Lästips:

Kristina Ekero Eriksson, 2021. Vikingatidens vagga. Natur och Kultur.

Vendeltid, Historia i fickformat. Statens Historiska Museum.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave Textiles. https://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.166288.1392035855!/menu/standard/file/J13_malmius.pdf

Anita Malmius, 2020. Burial costumes, Textile bits and pieces in Central Sweden, AD 500-800. Länk.

Tidigare inlägg när Wilfheodenas var på Historiska museet. https://linda.forntida.se/?p=8712

Tack till Swehanaz för bilderna. Deras grupp finns på facebook.

Dräktnålen i Bj 138B

Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.

Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.

Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.

I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.

Borrespännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Pärlhängen från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Ringspännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.

Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.

Bronshänget med små stavar i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Pärlorna i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.

Skärmbild av innehållet i Bj 138 B, från Sök i samlingarna, SHM.

Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.

Sammansatt kan från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Två broddar till skorna. Teckning Harald Faith-Eli.
Båtnitar från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Och sist men inte minst glättsten i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.

Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.

Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar 🙂

Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman 🙂 Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.

Kram

Zorn, del 5. Hantverket

Zorn målade ofta människor som var sysselsatta med något, ofta men något handarbete eller liknande. Det är inte tung socialrealism men ändå saker som folk gör, tex. stickning.

Dalkulla som spinner ull med slända och fiberfäste.

Det är en topptyngd slända och pinnen under armen, ”the distaff”, där materialet sitter kallas fiberfäste.

Romsk smedja, 1885, i Rumänien.
Detalj av Romsk smedja, 1885.

Han målade den i de rumänska bergstrakterna under bröllopsresan. Mamman och pojken var modeller och hörde inte till familjen.

En favorittavla, som nästan är som en skolaffisch, är ”Brödbaket”.

Brödbaket, 1889.
Knåda deg.
Det är sparsmakat och med breda penseldrag, ändå är det så tydligt.
Kavla.
Grädda.
Bordet är så fint!
Och det lilla barnet som är med på golvet och gör något som ser ut att vara samma som den äldre kvinnan gör i bakgrunden. Början av livet och slutet av livet och däremellan en massa brödbak.

En gång var jag med i bagarstugan i Sangis, med mormor Aina och hennes syster Elsa. Vi gräddade tunnbröd och åt sedan med hyvlat smör på. ”Baggarstuugan”. Jag är så glad att jag fick vara med om det.

Zorns mamma Grudd Anna jobbade säsongsvis på bryggeri och hans pappa var bryggmästare.

Lilla bryggeriet, 1890. Detalj av bild med bryggerskor.

Det här är en sorts impressionism av den nya tidens industrialisering. Kvinnorna tappar öl på flaska och försluter med kork.

Mormor gör träggor, 1892. Zorns mormor tillverkar en grimma.
Jag är fascinerad över penseldragen som syns torkade under i målningen. Hur många målningar arbetade han på samtidigt när de torkade? Grimman finns där, men så belyser han den med några streck bara.
Mormors fötter.

Det är en av mina favoritmålningar av Zorn. Det är liv i den.

På höloftet, 1892.
Hö.

Känner hur höet doftar. Det hårda arbetet är samtidigt så ljuvligt.

Spetssöm, 1894. Systrarna som handarbetar målad i Venedig.

I Venedig besökte han en ateljé för tillverkning av spetsar, ett hantverk som varit visa känt men som då höll på att falla i glömska.

Stickande kulla, Kål-Margit, 1901.

Undrar vad hon stickar? Tycker om kontrasterna mellan trä och färg.

Kram

Zorn, del 1. På Nationalmuseum: Vårt dagliga bröd, Mora marknad & Midsommardansen

Idag har jag varit på Nationalmuseum och sett Zornutställningen med Seb. Måste ta reda på när den slutar för jag vill gå dit igen – det var mycket att ta in! Jag fotograferade så mycket att jag kommer behöva skriva flera blogginlägg.

Får jag lov att presentera Anders Zorn – en superstjärna! Och återskapare!

Det krävs mod, och med Zorns ord förmågan att känna självuppskattning, för att klara av att måla stora tavlor och med det vara den konstnären han blev. Att tro på sig själv!

Jag börjar med några välkända målningar.

Vårt dagliga bröd i Mora 1886 med mormor i förgrunden och stigen som är upptrampad av många.

En av de första akvarellerna som mötte oss är så känd att det nästan är svårt att se den. Så jag tittade på utställningen med telefonen i handen och tog foton på tavlorna, mest detaljer men ibland hela tavlan.

Han målade inte bara vad han såg, utan han skapade bilder. I det här fallet med ”Vårt dagliga bröd” så är det sina släktingar han målar i äldre dräkter, som de fick bära för tavlans skull. Den var tydligen en sorts ”beställning” från Nationalmuseum att måla något fosterländskt – och då valde han sin familj i Dalarna och mormor. Det är med andra ord realism och samtidigt orealism.

Zorns mormor som han målade flera gånger.

Jag skulle vilja ha en sådan där fårskinnsjacka. Hon har matsäck med och det ser ut att vara smör och bröd.

Mormor har en eld igång. Är det till kaffevatten? Lyssnade just på Nationalmuseums audioguide som är gratis och då berättas att hon kokar potatis.

Spånkorgen ❤️

Flickan som samlar ved till elden.

Han både sparar ur det vita pappret och målar med vitt. Hans gräs är som att vara där. Intresset för ljuset fick med tiden mer och mer plats i måleriet.

Paret med barn.

Han blev en mästare på att måla ”svart” och ”vitt”. Varje liten del av tavlan är som ett konstverk i sig.

Ett hav av hö…

Det är som ett nostalgiskt minne av hans barndom. Han började konstskolan redan som 15-åring 1880, åtta år tidigare. Men han gick inte klart skolan. Han ville ut i världen och se sig omkring. Måla och få betalt.

En annan tavla som är välkänd är ”Mora marknad” från 1892. En tidigare viktig marknad som när Zorn målade tavlan blivit mer en folkfest. Vet inte om det här är en iscensatt bild, men även den är så känd att det är svårt att ”se” den.

Detalj ur Mora Marknad 1892.

Vi har sett henne sitta där otaliga gånger, inte så nöjd med livet den här dagen, med mannen som ligger full i gräset och hans hatt i handen.

Vagnar kör förbi.

Penseldragen under ger struktur.

Hästen är ljuvlig.
Och Mormor, som inte fick sålt sin ko på marknaden, är kanske påväg hem igen.
Zorn målar Mora marknad. Bild från Zornmuseet. Det vore kul med en fotoutställning om Zorn.

”Midsommardansen” från 1897 är däremot tydligt en hel iscensättning av Zorn. En bild av något han kanske själv varit med om och som han ville återskapa? Som att göra en film om en viss tid eller som så vi som nu återskapar vikingatiden. Målningen skulle vara med på den stora Stockholmsutställningen 1897.

Detalj ut Midsommardansen från 1897.

Så han iscensatte denna midsommar med majstång och allt, trots att kyrkan hade förbjudit midsommarfirande mitt i byn.

Det är ett så vackert ljus i den.

Vem är mannen mitt i tavlan som tittar rakt på honom? Är det en präst med det vita som anas under hakan?

Måleriet är så lätt på handen samtidigt som det är så skickligt. Han målar inte alls som Carl Larsson med konturer. Istället tänkte jag flera gånger på Helene Schjerfbecks måleri. Och mycket riktigt så hittade vi en koppling mellan dom, så jag återkommer till det i ett annat inlägg.

Kram