Kategoriarkiv: Forntida betraktelser

Firade Ansgardagen i år igen på Adelsö

Gjorde ett föredrag om ”kosmos, de fonnordiska gudarna och andra väsen” till Hembygdsgården på Adelsö för kyrka. Tack Helena Puaschitz för fotografiet 🌺

Till vikingasommar på Historiska gjorde jag underlaget till en bild av den fornnordiska världen. Stefan (måste fråga om namnet) målade trädet och Jenny Marchi gjorde det grafiska. Jag är så stolt över den.

Tog med en bild på min egna vikingabegravning 👀 Blev bränd på ett skepp en gång.

Urd fick också vara med. Tack Henrik Ahnborg för detta fina foto 🌺

Avslutade med ett tips om att lyssna fornnordiska sagor på Historiskas audioguidesida. Vill du lyssna själv eller med ett barn så har vi skrivit några mytsagor utifrån de fornnordiska myterna. De är gratis att lyssna på och finns både på svenska och engelska 💗

Det var mysigt och vi fick god ”Ansgarstårta”. Den här gången Princesstårta 🙂

Kram

Smycken och pärlor i båtgrav 36 från Gamla Uppsala

Fick den här fina bilden på smycken och pärlor från båtgrav 36 från Gamla Uppsala. Tack!

Jag har skrivit om graven för länge sedan. Men det skadar inte för mig att läsa igen 🙂

Här syns silverringarna som använts för att stänga en ”sidenjacka”.

http://linda.forntida.se/?p=12050 här.

Kram

Syr på Krigarkvinnans ”mantel”

Syr på en mantel till Krigarkvinnan på Birka. Vi ska sy en möjlig dräkt till henne inför årets sommarutställning. Självklart är det lite huvudbry 👀 då det inte finns knappt något bevarat ifrån graven.

Vi har inget spår efter någon mantel, inget litet fragment ens, utan det är helt och hållet en tolkning utifrån andra fynd och bilder från vikingatiden för att ”återskapa” en dräkt för henne.

Kantsömmen finns enligt Inga Hägg på ett fynd tolkat som mantel från Hedeby (se bild, nr 3). Vårt tyg är filtad diagonalkypert växtfärgat med krapp av Amica och Maria på Historical textiles. Det blev verkligen en underbar orangeröd färg. Tyget är från början vitt och köpt från Historiska rum på Gotland.

Eftersom tyget är så tjockt har jag klippt av hörnet lite och vikt in hörnet endast en gång.

Lärdomen är att 😃 ett så enkelt plagg ligger det ändå så mycket resurser och kunskap bakom att tillverka och det tar en evigehet att sy!

Det är en dubbelfållad söm, men enkla kaststygn. Emellanåt tar jag ett extra stygn genom bara det vikta för att som låsa tråden.

Några timmar senare…

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Gräbern von Haithabu. Berichte über die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumünster.

Anita Malmius efterlängtade avhandling

Idag har jag varit på Anita Malmius efterlängtade disputationen för hennes avhandling om järnåldertextil. Boken finns som pdf i länken nedan, så ni kan läsa hemma. På måndag kommer den även att finnas som ’print om demand’, för det finns inga ex kvar. De tryckte vara 200 stycken.

Trevligt sällskap!

Anita Malmius på Arkeologiska forskningslaboratoriet har skrivit om textilhistoria i Sverige och i världen, textilanalysmetod och om fyra gravar från 500-800 e. Kr. Vilket betyder att boken sträcker sig genom de första århundradena av yngre järnålder och slutar när vikingatiden varit igång i ca 50 år. Hin har ävrn skrivit om vikingatida textilier, så vi får hoppas på en del två.

Hon tar upp värdet av textilier och även andra gravtextilier än dräkten. Av de fyra gravar hon analyserat så är det tydligt att de är unika och inte speglar andra skandinaviska gravar. Det är också tydligt att det är olika handhavande av textil, dräkt och grav för alla gravarn i fråga. Det finns ingen praxis utan det har gjort olika vid begravningarna av de här personerna.

Den grav som analyseratas på Birka är den som låg under Birgvallen och som jag även skrivit en artikel om för länge sedan. Jag var ju med och grövde lite där som student och har pratat om den under många guideturer. Det är kul att nu får lite mer information om textilierna i den. Den är en av de första gravarna i ”Birka tid”, dvs från den tid då staden anlades för det finna ju ävrn äldre gravar på ön.

Till disputationen fick jag ett utskrivet ex av Amica, Tack 🌸, så jag hann läsa på lite innan.

Anita har gått igenom några olika rekonstruktioner på museum och min ”Birkaflickan” var med. Jag har inget emot kritiken och jag ska försöka fixa till vår utställningstext på Historiska, så att det står mer om hur vi tänkt på kläderna! Bra att vara tydlig!

Här har hon provklänningen på sig 🙂 och jag var så ung 🤗 Jag minns att det kändes som att jag sydde kläder till min dotter när jag sydde hennes dräkt. Det var väldigt känslosamt.

Jag skrev ju en artikel med Amica och Sebastian och rekonstruktionen och arbetet med underlaget, men det framgår ju inte så tydligt på museiskylten. Vi får göra om och skriva bättre 🌸

Jag sydde ju en särk utifrån textilfragment från det lilla särkspännet och museet ville inte ställa ut henne i den bara, så hon fick förutom sin särk i lin, en kolt/klänning i röd diamantkypert, som vi inte hade några belägg för alls förutom att det finns sådant tyg i andra Birkagravar och att barn förmodligen bar kolt 💗

En annan textil som vi pratat om i vikingasvängen i somras är en väv med ”tuskaft med flotternade trådar” från en av båtgravarna från Vendel, Vendel XII. Anita har skrivit om det tidigare men nu i avhadlingen står fragmenten som ”honeycomb on a tabby ground”. Jag har för mig att hon tolkat delar av dessa fragment som del av ett mansplagg. Jag måste bara leta upp det.

Det syns i förstoring att tyget är vävt med växtfibrer.

Jag har idag pratat i telefon med Solveig Magnusson, som vävt upp tygbindningen i linne. På tyska heter det wabben gewebe/våffelväv, men hon menade att det inte är det rent tekniskt eftersom det inte är flotterande trådar på undersidan. Och bindningen är inte tuskaft utan kypert.

För några år sedan vävde hon upp detta tyg och jag har en lite bit som jag köpt i form av en handduk.

Det intresanta med det här tyget är alltså att det är oliksidigt. På framtidan så flyter (flotterar) några trådar över ytan. Solveig sa att det först var svårt att lista ut hur den vävts. Jag ska åka hem till henne och titta och lära mig mer. Hon har rekonstruerat vävtekniken men inte helt trådtäthet och trådtjocklek.

Baksidan ser alltså annorlunda ut. Fragment av detta tyg hittatdes bland annat på hjälmen i Vendelgrav XII. Tygsorten finns bland annat även från en fyndplats i Ådermynningen.

En sak jag önskar vore annorlunda med avhandlingen är att hon inte gjort några förslag på rekonstruktioner. Det blir lika svårt som med Geijer och Hägg (som jag sliter mitt hår med emellanåt) . Jag har ju även försökt göra en bild av Anitas Gamla Uppsalaanalys av grav 36 här på bloggen. Men det var tydligt att hon inte tycker om rekonstruktioner och även om jag kan förstå hur hon menar, så blir det ju ännu svårare bara att göra rekonstruktioner för oss som vill göra dom.

Jag menar ju att jag lärt mig massor om dräkt genom att sy olika plagg och tänka ut hur de skulle kunna fungera på olika sätt i dräkten. När jag tex sytt i siden och gjort sidenbandsapplikationer så förstår jag varför Osebergsgravens sidenremsor är avsmalnande – det ör för att de ska kunna överlappas och bli jämna och fina. Det skulle jag ju inte veta om jag inte provat. Eller alla prov jag gjort med posament mm. Det är också en viktig kunskap.

För även om fragmenten är små, så har de ju utgjort alla möjliga textilier och vi vet ju att människor var klädda förr. Med det skrivet så ska vi naturligtvis försöka vara så tydliga som möjligt med vad vi tolkar, och hur. Som nu när vi gör dräkterna till Birkas sommarutställning nu i sommar. Och visst är det döläskigt att göra tolkningar, för jag vet ju att kritiken kommer som ett brev på posten. Men om vi inte vågar, så finns det ju heller inget att kritisera och fundera utifrån, som Veroica så klokt sa idag. Och inga fantastiska kläder att klä sig i och ha kul i! Att göra dräkter är väldigt pedagigiskt så länge du vet vad du gjort och varför.

Så nu är det bara till att läsa hela avhandlingen lite nogrannare och fortsätta att sy 🙂 💗

Kram från mig och Morris 🐈

Lästips:

Anita Malmius, 2020. Burial textiles. Textile bits and pieces i centra Sweden AD 500-800. Här.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave textiles. Exampels from Vendel upper class in the vendel and viking periods. Här

Anita Malmius, 2083. Textilfragment i båtgrav 5, Valgärde, en tolkning av en mansdräkt. Ur: Dragt og makt.

Handsyr och tittar på tv

Det är så svårt att klippa i tyg. Det är ännu värre när det är dyrt diamntkypert som är växtfärgat av experter!

Men nu är det klippt efter ett mönster jag hoppas fungerar då jag inte mätt modellen själv… Ytterligare ett nervlst moment.

Men ullen är som att sy i smör. Inte alls lika jobbigt som linnesärken. Och det är så tillfredsställande att fälla sömmar 👌 Undrar om vikingatidens människor också kände så? Det måste varit svårt att sy på kvällarna i mörkret. Jag tycker det är lite svårt även fast jag har två lampor…

Det här ska bli en vikingatida kjortel/klänning och jag skulle själv vilja ha en så tunn ylleklänning.

Vad tv:n gäller så har jag sett på psykodramat ”You” och nu har jag börjat på ”Breaking bad”… Efter rekommendationer. Får se hur min sinnestillstånd är när jag sytt klart även en kappa…

Kram

Akropolisklippan i Aten

Akropolisklippan är klippan mitt i ett stort öppet område. Den magiska klippan med färskvattenkällor, som höjer sig upp, även idag, ur Atens 5 miljonersbosättning. Jag tänker på de antika Mexicanska städerna med de konstgjorda tempelfundamenten Tenochtitlan och Monte Alban. Världens mittpunkter. Även Birka kan passa in i det tänket – Ön mitt i det största öppna vattnet i Mälaren. Ett berg som kommit upp efter ett meteoritnedslag. Den heliga mitten i ett stort öppet område.

Så varning för mängder med foton igen.

Jag anade den redan första kvällen i Aten då gatan jag bodde på var rakt upp mot Akropolis. Det kändes magiskt att äntligen vara där.

Jag hade inte förstått hur stor klippan var! Syns knappt här dock 🙂

Så tog sats på söndagen när jag var själv kvar och gick till Akropolis. Ett litet tips är att första söndagen i varje månad är det gratis att gå in.

Helgedomen för Dionysos Eleutherus och även Dionysosteaterna bygdes på den södra sidan, sidan jag gick in på, på 500-talet och här föddes den grekiska teatern 🎭

Helgedomen.

Teatern. Tänk att det spelades de första pjäserna här. Även om just jag inte är så jätteförtjust i teater 🙃

En kubbstol i sten! Tänk om det var här vikingarna var och blev inspirerade till att göra stolar i trä :)Så fascinerande att man kan gå omkring mitt i antiken! På den faktiska fornlämningen!!!

Restaurerad minnesskulptur av Menander som skrev över 100 komedier på 300-talet. Originalet var i brons men romarna tyckte så mycket om hans pjäser att det gjorts flera kopior som använts som förlaga. Han dog när han var 51 år och simmade i Pireushamnen.

Jag promenerade vidare uppåt till och kom Asklepioshelgedomen byggd 420/419 f. Kr.

Hit kunde man gå och sova över och drömma om guden och bli helad. Området har blivit ombyggt flera gånger.

Byggnadsdelar stod här och där.

Och samlade bitar av trasiga delar.

Tänk om vi hade så här mycket kvar av ett hedniskt tempel i Sverige. En vattenkälla hade byggts in. Det är mäktigt att klippan är precis bakom.

Det här var intressant! Här fanns stora bronsgjutargropar där de antika skulpturerna göts!

Delar av fyra gropar har grävts ut och forskarna tror att här även var platsen för Phidias stora Athenaskulptur.

Det var väldigt fina och informativa skyltar längs vägen. Även om jag skulle velat ha med mig en privat guide.

Tjuvlyssnade lite på en guide som pratade om gångar i klippan och gamla gravar.

Ingången till toppen var redan full med folk från hela världen.

Det är som obegripligt att det är möjligt att gå under Propylaia byggd 437-432 f. Kr. under Perikles tid. Bygget stoppades upp av de Peloponesiska kriget. Det var vakter överallt.

Och där stod det… Parthenon! Eller om det är templet intill med alla jungfrur som är det egentliga Pathenon, vilket jag nyss läste en atikel om, men som nu kallas Erechtheion.

Erechtheion, i jonisk stil, med jungfrurna, korai, Caryatiderna (nu kopior), har namn efter en mytisk kung av Athen. Den ska ha blivit klar 406 f. Kr. eftrr fler avbrott för krig. I en sektion av byggnaden ska den lilla träskulptiren av Athena polias, xoanon, ha förvarats.

Här framför har ett ännu äldre, arkaiskt, doriskt, Athenatempel stått som innehöll (en annan?) den träskulptur som Athearna offrade en peplos till under de Panathenska spelen. Innan ska det ha stått ett tempel från geometriskt tid här och dessförinnan fanns här uppe ett mykenskt palats. Det finns två pelarbaser och en bronsdisk med Gorgon bevarad från den geometriska tiden.

Den finns att se på Akropolismuseet och är den äldsta avbildningen av den mytiska Gorgon från 600-talet f. Kr.Så till Pathenon.

Lejonet från museet, ur vars mun det rinner vatten.

Det var så overkligt, på flera sätt, att jag var där äntligen. Jag var ju lite utmattad redan innan jag åkte till Athen, och jag hade lycktas ta mig igenom föredrag och mingel och haft trevligt. Och så nu på söndagen, innan jag skulle hem, så var jag här uppe bland alla turister. Ser ni hästen i hörnet?

Jag zoomade så det blev lite grynigt.

Glad att jag inte var där mitt i juli för det fanns inte mycket skugga… Men det fanns en liten vattenstation i allafall.

Fin idé att klä upp sig 💞

Intill låg högar med sorterade kapitäl 🙃 formen avslöjar var det är för sorts kapitäl – kan du skriva ett D, blir det ett Doriskt kapitäl, ett J blir det ett Joniskt kapitäl och ett K, ett korintiskt kapitäl 👌

Jag avslutade med att få lite svindel. Här nere ser ni teatern igen.

Jag gick tillbaka till hotellet, packade och flög sen hem igen. Märkligt att man inte får svindel från plygplan!

Minst sagt overkligt att vara hemma i lilla stugan igen lite senare samma dag… efter ett riktigt äventyr!

Kram och glad att ni följt med på en tur upp på Akropolis.

Lästips:

https://www.telegraph.co.uk/news/2019/12/17/greeces-parthenon-temple-has-had-wrong-name-centuries-new-research/?WT.mc_id=tmg_share_fb

Akropolismuseet i Aten

En lunch blev lite längre så jag och Thomas Lindqvist gick till Akropolismuseet. Det kostade 5euro och det var metalldetektorer och spärrar för att ta sig in.

Men väl inne var det rymligt och flott!

Entrévägen upp är kantad av mindre föremål och man kan se genom glasgolvet ner på en utgrävning, vilket var lite läskigt och jag fick lätt svindel. Jag hann inte gå ner dit.

Det är ett helt kvarter som grävs ut under museet! Det är verkligen coolt gjort!Det är bosättning sedan 3500 år f. Kr. till 1100-talet. Och mer finns att läsa på museets hemsida. Jag blev lite förvånad över att germaska heruler varit där och förstört! Herulerna frpn norr… Hm. Vet att jag skrev om den i min B-uppsats…”This prosperity comes to a halt in AD 267 when the Herulians, a germanic tribe of the North, ravage the city of Athens and destroy the site.

Hekatompedospedimentet

I mitten syns en tjur som blir biten av två lejon. På vänster sida kämpar Herakles mot Triton, som är hälften människa, hälften fisk, och på höger sida är det en demon med tre kroppar som håller i vatten, eld och luft.

Tjuren har mycket färg bevarad! Efter utställningen Vita lögner på Medelhavsmuseet så är jag så förtjust i att allt var färglagt under antiken i klara, starka färger. Så dagens tema blev att titta efter färgerna 🙂

Tjurens hovar.

Herakles och Triton.

Demonen.

Athenaugglan

Det var ugglor överallt i Aten och ögon på souveninrer! Ugglan är en symbol för Athena 🦉 🙂 Även ugglan har färg bevarad. Tur bara jag inte blev biten av ormen…

Arkaiska hallen

I Arkaiska hallen var det fotoförbud, men det var tillåtet att fota från ”balkongen” en trappa upp. Det var massor av vakter överallt.

Det var flera föremål med färg här och de hade även satt upp en supersnygg färginstallation. Något liknande vill vi ju göra i Gotiska hallen på Historiska. Så fint!

Så vackert bronsansikte. Det blir verkligen något helt annat när du ser ögonen.

Ergastinai

Minnesstele till de unga kvinnoran, Ergastinai, som vävde peplosen, klänningen, till Athena. Daterad till år 103/102 f.Kr.

Parthenon

Parthenon byggdes 447-433 f. Kr. som en hylling till Pallas Athena för hennes beskydd av staden Aten. ”Pathenos” betyder jungfru som i ”Jungfru Athenas tempel”.

De har byggt upp templet inne i museet i rätt orientering och skala 1:1, så det är lätt att orientera sig var man är och var figurerna sitter. Dessutom ser man upp till Akropolis genom panoramafönster.

Även på den södra sidan av Parthenon sitter en bild med vävernskorna.

Skulpturbitar de inte vet ännu till vad de hör runt templet. Men främst är Zeus hand som håller en blixt.

Östra gaveln, nedre, vänstra hörnet. Med Hermes som vinner över en Gigant och Dionysos och en panter som vinner över en Gigant. ”Jätte” låter så fornnordiskt…

Runt hela utställningshallen, vid fönstren gick det att sitta! Så bra! Skulle velat gå på guidetur, men det fanns bara på fredagar.

Många av skulpturerna finns ju på Brittish museum och Athenarna vill ha dom tillbaka, men här är i allafall kopior.

Det är fint att se skulpturerna så nära.

Lejon som vattnet rinner ut ur i nordvästra hörnet.

Det är väldigt snyggt gjort!

De har skärmar som visar teknik, färg, vad allt föreställer osv.

Sydvästra hörnet med en metop med en kentaur som ser ut att vinna men som blir skadad. Se hålet i låret där ett spjut suttit. Ett riktigt konstverk!

För barn

I infodisken kunde kan låna ett kit och gör dagen med Athena.

Någon har varit kreativ med lego!

Möte med den ”gråtande gudinnan

Det är inte alla skulpturer som berör, men på väg ut från museet, efter att ha köpt pysselbok och en illustrerad Illiaden mötte jag den gråtande skulpturen!

Det är en marmorkopia från 100-talet e. Kr. Originalet var i elfenben och guld. Hon kan föreställa Afrodite.

Kram

Lästips:

https://www.theacropolismuseum.gr/en här.

Museipedagogik i Aten med favvolejonet

Har åkt till Aten för att vara med på en konferens om ”Vikingar och Medelhavet”. Jag har pratat om museipedagogik, om hur jag använder museets kopia av Pireuslejonet i skolprogrammet ”Källor, källkritik och historiebruk”.

Jag har varit jättenervös och funderat över hur jag skulle kunna berätta om det på ett bra sätt 🙂 Men nu är det gjort 🙂 och det gick okej.

Jag tackade ja och lämnade in mitt förslag och tänkte ju att jag skule få se Aten. Har inte varit här tidigare.

Bor på ett bra, centralt hotell 5 min från Akropolis 👀 Ska gå dit imorgon. Men igår var jag på Akropolismuseet när vi hade lite längre lunchpaus.

Neil Price höll ett inlednimgsföredrag på kvällen jag kom hit och det var bra och nytt och var ett fint exempel på vad jag kallar positiv källkritik, där man letar efter de små spåren att hänga upp historien på. Små fakta vi vet som göra att det inte bara blir ”vi vet inte säkert” om allting.

Så vi har även fått besöka de nordiska instituten här i Aten och massor av god mat!

Norska institutet har en fantastisk vy ut över Akropolis.

Akropolisklippan höjer sig över staden och man ser den från alla möjliga håll. Jag har inte förstått det tidigare!

Så jag går i Aten 💗

Charlotte som bjöd in mig pratade om ”Krigare i silke” 👌

Det är mycke mer som är vikingar och Medelhavet än vad som skrivits om tidigare. Bland annat om vikingar i Spanien, som är lite som en okänd karta tidigare. Så mycket forskning finns att göra.

Och antiken finns överallt!

Kom fram lite tidigt igår och såg ruiner utanför danska institutet. Det är som ett hål ner där resterna från omårdet för den tyranniska tidens Agora (torg) var! Bara att gå ner för en trappa och vara 2500 år tillbaka i tiden. Jag är inte riktigt säker på dateringarna här. Men med tanke på våra fornlämningar så är det galet att tänka sig!!!

Ser ni! Rören och kolonnerna!

Helt otroligt!

Joniska kapitäler 🙂

Trappa ner så man kunde gå ner och titta 🙂

Vet inte vad det här är. Senare… Det måste ju vara ett kapitäl!!!

Sen började Laila dagen med att prata om runstenar som nämner resorna till Medelhavet och österut, som till Jerusalem och Grekland. Så många fler än jag visste.

Nu har jag ätit frukost så får visa lite mer från Aten senare.

Kram