Kategoriarkiv: Forntida betraktelser

En sjuk viking

Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…

U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.

ᛋᚴᚢᛚᛁ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚠᚬᛚᚴᛁ᛫ᛚᛅᛏᛅ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᚦᛁᚾᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ᛁᚠᛏᚱ᛫ᛒᚱᚬᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚼᚢᛋᛒᛁᚬᚱᚾ᛫ᚼᚾ᛫ᚢᛋ|᛫|ᛋᛁᚬᚴ᛫ᚢᛏᛁ᛫ᚦᛅ᛫ᚦᛁᚱ᛫ᚴᛁᛅᛚᛏ᛫ᛏᚬᚴᚢ᛫ᛅ᛫ᚴᚢᛏᛚᛅᚾᛏᛁ

Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.

U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.

”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”

Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?

Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.

I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.

Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.

Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.

Krya på er!

Lästips:

Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld,  monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv

U614 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torsätrastenen

Ryttarmasken från Hellvi

Romerks ryttarmask föreställande Alexander den Store.

Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY

På museum möter dåtiden nyfikenheten hos nutiden. Vi försöker förstå det som varit och oss själva. Alexander den Store själv var en nyfiken man.

Masken är tillverkad i kopparlegering och tillverkningstekniken är förmodligen drivning av metallen. Ursprungligen hade den inte ögon. Ögat som sitter fast är pånitad med järnnitar. Det andra ögat hittades separat från masken. Längs med kanten syns flera mindre ansikten.

Masken var en del av ett depåfynd som hittades i en husgrund. Det fanns även bland annat delar av ett dryckeshorn, silverbitar, spännen och nålar.

Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY

När Masken var ny och satt på en romersk ryttare så lyste ansiktet som solen. Blank och gyllene. Masken användes vid riduppvisningar och ceremonier i det romerska kvalleriet.

Masken är daterad till romersk järnålder 1-400 evt/e. Kr. och hittad i Hellvi Norrgående på Gotland. Exakt hur den hamnade där är något vi aldrig kommer få reda på, men de som ägde den ett tag kan ha använt den i den fornnordiska kulten. Då det ena ögat förvarats på en annan plats än masken så är Odenkulten inte långt bort i tankarna. Inspirerade denna mask vendeltidens hjälmar med ansiktsmasker?

Masken fotograferas här i Guldrummet av Paul Mortimer som skrivit om masken tillsammams med professor Neil Price.

Paul Mortimer fotograferar masken. Foto: Linda Wåhlander.

Maskens Föremålsnummer 1158868_HST, 1011. Inv. Nr. 35330.

Lästips

Mortimer, Paul. Artikel : What color a God’s Eye, An exploration of eye imagery on weapons, and ornaments mainly from 6th and 7thcenturies in Northern Europe. (It’s not all about Odin!1).

Price, Neil and Mortimer, Paul. An Eye for Odin, Divine Role Playing in the Age of Sutton Hoo. European Journal of Archaeology 17 (3) 2014, 517-538.

 

Svartkonstböcker för Halloween

I Historiska museets samlingar finns det fyra poster med svartkonstböcker. Jag tänkte att ni säkert vill hitta dom lite lättare. Alla böckerna har iventarienummer efter varandra 21284-21287. Och alla fyra har obekant ursprung! Jag undrar vad det är för bleck i böckerna? Om de kokat bläck och haft i något bindemedel… kanske kan hitta svar i min nya bok jag köpt – Kodex – om medeltida böcker.

Svartkonstbok nr 1. Daterad till medeltidens slut , 1500-talet, och skriven på pergament. 32 blad.

Sida 1. Föremålsnummer 117744, inv. nr. 21284.
Sida 2. Föremålsnummer 117744, inv. nr. 21284.

Den hade en ägare på 1600-talet men sen är det inte känt när den hamnade i Statens Historiska Museers samling. Den finns som bok, avskriven och kommenterad. Det finns flera användningar av runor och blod i boken, men jag rekommenderar inte att använda runor på det här viset 😱 Boken finns som pdf att läsa här.

Här kommer några snälla formler:

Sida ur boken som är digitaliserad.

Att vinna en flickas kärlek

Likaledes bör du med din saliv på fastande mage göra den senare skräckhjälmen i din handlove, när du hälsar på den flicka ä, som du vill äga: det bör i så fall vara högerhanden.

Lindqvist 1921, s. 29.

Att vinna människors kärlek

Detta skall du rita av och bära på dig, och människorna skola älska dig mycket.

Lindqvist 1921, s. 33.
Lindqvist s. 32.

Mot skada från ovänners sida

Om någon bär dessa stavar på sig, kan ingen den dagen skada honom, och hans ovänner kunna icke hava någon makt över honom.

Lindqvist 1921, s. 33.

Svartkonstbok nr 2. Daterad till 1500-1600-tal. Skriven på papper.

Blad ur svartkonstbok, föremålsnummer 117745, inv. nr. 21285:1. Foto: Jenny Nyberg, SHM, CC BY.
Blad ur svartkonstbok, föremålsnummer 117745, inv. nr. 21285. Från Catview.

Svartkonstbok 3. (med samma inventarienummer som 2:an). Skriven på papper.

Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117746, inv. nr. 21285:2-3. Foto: Jenny Nyberg, SHm, CC BY.
Samma, bara snygg röd bakgrund. Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117746, inv. nr. 21285:1-3. Foto: Jenny Nyberg, SHM, CC BY.
Sida 1. Föremålsnummer 117746, inv. nr. 21285:2-3. Från Catview.
Sida 2. Föremålsnummer 117746_HST, inv. nr. 21285:2-3. Från Catview.

Svartkonstbok nr 4. Skriven på papper och daterad till 1500-1600-tal.

Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117747_HST, Inv. nr. 21286:1-2. Foto: Jenny Nyberg, SHM, CC BY.

Till den här hör 14 blad skrivet på norska eller möjligen på isländska. Det är text och magiska tecken.

Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117747_HST, Inv. nr. 21286:1-2. Från Catview.
Förstoring av ovan. Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117747_HST, Inv. nr. 21286:1-2. Från Catview.

Svartkonstböckerna brändes
de på bål eller gömdes undan av sina ägare och glömdes bort. Andra bevarade svartkonstböcker finns på Landsbiblioteket i Reykjavik och nationalbiblioteket i Köpenhamn.

Jag får ta och läsa lite mer i den på jobbet. Kanske finns det någon snäll formel iden? Annars hittar ni lite mer information här.

Lästips:

https://catview.historiska.se/catview/media/highres/41149

Lindqvist, 1921. En isländs svartkonstbok från 1500-talet. Uppsala. Här. https://www.alvin-portal.org/alvin/attachment/document/alvin-record:463944/ATTACHMENT-0076.pdf

Alvin. Plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv. Svartkonstboken inv. nr. 21284. https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?aq=%5B%5B%5D%5D&c=1&aqe=%5B%5D&af=%5B%22CRP_facet%3A1600%22%2C%22FREE_ONLINE%3Atrue%22%2C%22ARCHIVE_ORG_ID_facet%3A54%22%5D&searchType=TEXT&query=&pid=alvin-record%3A463944&dswid=6164 221105.

https://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_foremal.asp (den här sidan kommer inte finnas länkar till så länge till).

Sveriges historia, lärarplattform https://historiska.se/upptack-historien/artikel/en-islandsk-svartkonstbok/

Mannen från Öremölla klädd i diamantkypert

Mansgraven från Öremölla är kanske mest känd för sin fina, romerska vinservis och de två glasbägarna med slipade ovaler, men det finns mer att säga wow över! Tex hans ringbrynjeväv och rester av hans dräkt i form av dimantkypert och brickvävda band!

Öremöllamannens monter i utställningen Forntider på Historiska museet. Foto: Linda Wåhlander, SHM, CC BY.

Hans grav är daterad till romersk järnålder, dvs. 1-400 evt. Men en mer specifik datering är ca 100 evt. Mannen fick en brandbegravning i Öremölla, i Skivarp socken i Skåne. Föremålen hittades av bonden Rasmus Bengtsson i Öremölla. De insändes av konditorn F Dahlman och inlöstes med 200 riksdaler. 1872.

Vinservisen lades inte på brandbålet. Istället begravdes mannen inuti den stora bronskitteln.

Vinkitteln från romarriket. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.

Kitteln är verkligen fin. Det var oerhört lyxigt då och servisen är den enda kompletta som är bevarad från romersk järnålder.

Öremöllamannens glasen med slipade romber troligen tillverkade i Egypten eller i Syrien. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det är ovanligt med så ofärgat glas på den här tiden. Slipningen kallar Kent Andersson ”olivslipning”.

Vinskopa. Foto: Ulrik Skans, SHM, CC BY.
Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Keramikkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.

Även fast att jag vet att krukan är i keramik, så tycker jag den ser ut att vara gjord av metall! Var det i denna kruka som kryddorna att krydda vinet med låg?

Fragment av lerkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Handtag på vinkitteln. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
En av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.
En annan av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.

Mannen hade fått med sig, eller på sig, en ringbrynja. Det är flera lådor med ringbrynjeväv och jag tycker det även ser ut att vara brända ben bland fragmenten. Det ska även legat ett järnvapen i graven.

Välbevarad ringbrynjeväv från Öremöllamannens grav. Foto: John Ljungkvist, SHM, CC BY.
En stor nit. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.

Så tyvärr är det inte så bra bilder på textilierna, men här är de iallafall.

Textilierna från Öremöllamannens grav. Föremålsnummer 267740_HST, Inv. nr. 4792. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY.

Diamantkyperten är enligt Amica Sundström, textilantikvarie på Historiska museet, vävd i ull med en s-tvinnad spinnriktning och trådantalet är olika i varp och inslag, 40/38. Det är möjligt att banden också ligger i lådan, men det finns ingen enskild bild på dom. Det är fyrskaftad 2/2 kypert i brickväv i ylle med parställda brickor.

Textilen i Catview, järnålderskatalogen.

Kent Andersson ser textiltesterna som fragment efter att mannen fått med sig en mantel och tänker att även den var romersk.

Det här vet jag inte riktigt vad det är, men finns under dokumentationsbild i Catview.
Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.
Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.

Amica Sundströms visade häromdagen en återskapad väv i röd diamantkypert, med stora, fyrkantiga diamanter så som de såg ut på romersk järnålder!

Jag skulle gärna suttit i sällskap med Öremöllamannen. Han var förmodligen en legosoldat som gjort tjänst i Rom och återvänt till Skåne. Vi kunde ha pratat om Rom, vävda tyger och druckit varmt vin vid brasan! Kanske fått ett recept på vin med kryddor i för att det skulle bli lite godare, eller om vinet var slut, dricka mjöd eller öl eller någon annan nordisk dryck ur de fantastiska glasen.

Hoppas ni har en bra helg!

Länkar och lästips:

Samlingar: https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=4792&offset=50&rows=10

Catview 4792. https://catview.historiska.se/catview/index.jsp

Kent Andersson, 2019. Rom i norr, Medusa. http://media.tidskriftenmedusa.se/Medusa-40_3_Andersson.pdf

Visningar i dräkt

Den här dräkten är folkvandingstid blandat med lite vendeltid. Jag har haft den föe att göra Beowulfvisningar för gymnasieklass på jobbet 📜

Foto: Amanda Spångberg i trappan på Historiska.

Klänningen är en så kallad peplos och den är vävd i diamantkypert, ett exklusivt tyg. Under är en linneklänning. Fibulorna på axlarna, som håller ihop klänningen användes i olika form under flera århundraden. Den ena har en typisk liten drake upptill.

Foto: Amanda Spångberg.

Brakteaterna, de runda guldhängena, är nordiska omtolkningar av romerska medaljoner och finns att se i utställningen Forntider och i Guldrummet. Hänget som är två fåglar har jag fått i present av Wulfheodenas ❤️

Dräktnålarna som håller pärlorna är i silver men skulle helst vara i brons och järn.

Jag har även en guldring efter ett fynd utställt i Guldrummet. Ska ta ett foto på fibulorna på axlarna. De syns inte så bra.

Till dräkten vill jag sy en tunn ylleklänning i diamantkypert. Vilken färg ska jag ha? En nougatbrun kanske, färgad med valnöt? Tänkte göra en dräkt som är helt folkvandringstida. Diamantkypert finns i bland annat Öremöllagraven, som dateras till romersk järnålder.

Önskar er en fin dag!

Söljan från grav 108 i Bjers

I somras var jag nere i magasinet på Historiska museet för att titta på denna sölja tillsammans med antikvarie Thomas. Jag hade fått mejl från en man som undrade om denna söljtyp.

Bältesölja till ett svärdsgehäng från Bjers i Hejnum socken på Gotland. Fid. 784389, Inv. Nr. 8767:108. Foto: Linda Wåhlander.
Undersidan av söljdelarna.

Bältesöljan är från Bjers i Hejnum socken på Gotland och har fynd id 784389 och Inv. Nr. 8767:108. En gång i tiden var den här söljan högsta modet! Den har suttit på ett läderbälte som förmodligen använts som svärdsgehäng. Tornen är inte böjbar, utan den sitter fast på en platta. Det är själva söljringen som rör sig.

Wulfheodenas för flera år sedan när de besökte Historiska museet.

Det finns flera guppet av återskapare som har dräkter med dessa numera och de kan knäppas lite annorlunda än söljor med en rörlig torne.

Kram

En vendetida kvinnograv från Bjers, Hejnym sn på Gotland

I domras så letade jag och antikvarie Thomas efter ett bältespänne från vendeltiden. Vi hittade det men jag hittade öven en liten låda med vendeltidens ansikten och formspråk.

Den här lilla lådan innehåller det en kvinna på Gotland behövde till sin dräkt för ca 1500 år sedan.

De två spännena som ser ut som ”kräftor” höll upp hennes dräkt vid axlarna. Förmodligen en ylleklänning som bestod av ett eller två rektangulära stycken.

Redskspsspänne

Spännet med två ansikten kunde sättas fast i klänningen för att hänga en syl och en örslev ifrån.

Ett litet ansikte med spetsig haka.
Dräktnålar med spännande knoppar.

De två nålarna kan ha suttit på klänningen eller kanske fäst en huvudbonad. Det tungformade föremålet med två hål kanske var något bältebeslag som kunde sys fast i änden.

Spelpjäser av tand.

Med sig har hon även fått spelpjäser som ser ut att vara gjorda av valtand, eller möjligen valrosstand.

Inv. nr. 8767:109. Gravfältet vid Bjers, i Heijnum sn på Gotland, undersöktes 1890 av Direktör F. Nordin.

Kram

Ny vikingahistoria för barn

För ett tag sedan fick jag frågan om jag ville faktagranska en barnbok om vikingatiden och jag sa ja. Mi uppgift av att komma med synpunkter för bilder och text. Det var lite svårt först att säga vad jag ville, men Fabian Göranson, som gjort boken, var toppen att prata. Nu har den kommit ut, men jag har inte hunnit köpa den ännu. Ska jag göra det så snart jag kan!

Jag tycker framsidan blev superfin och jag såg på nätet hur den blev inuti. Kul att få vara med och påverka bilden av vikingatiden.

Kram