Kategoriarkiv: Måleri

Sagan om Lillis näsa

Igår var jag och Susanna på Åhmells galleri på Birger Jarlsgatan. Jag har inte tidigare varit på konstgaller där det går att köpa Carl Larsson, Zorn, Bruno Liljerfors, Isaac Grünewald, Helene Schjerfbeck och John Bauer!!!

En tecking av Carl Larson är en illustration till Sagan om Lillis näsa som finns i Topelius läsning för barn I.

Carl Larsson, tusch och blyerts på papper, 1899-1900. Sagan om Lillis näsa. 375 000 kronor.

Sagan om Lillis näsa

Hon var en liten, alltför vänlig flicka,
som kunde både spinna, sy och sticka
och karda ull och häckla lin och väfva
och tråckla sina fållar lagom snäfva.

Hon kunde skura, tvätta, baka, byka
och torka kläder uppå rep i klyka,
hon kunde koka, steka och förvälla
och stöpa ljus och brygd i ordning ställa.

Hon kunde mer: hon kunde skrifva, räkna
och läsa, sjunga, spela, dansa, teckna;
hon tog katkesen i en enda läxa
och las historie som en liten häxa.

Än mer, hon kunde snäll och lydig vara
och ödmjuk låta egen vilja fara;
hon kunde Gud i böner fromt åkalla,
behaga alla, älskad bli af alla.

Men ack, hvad hjälpte henne, stackars flicka,
att kunna spinna, väfva, sy och sticka
och koka, steka, skrifva räkna, läsa ? …
Hon hade ju en alltför liten näsa.

En alltför liten näsa dock hon hade.
I hennes ögon skälmen satt, den glade;
en kind så röd, en mun som sockerbiten,
hvad hjälpte det, när näsan var för liten?

En tid ej alls det hennes oro väckte.
Hon flög med fågeln, långt som vingen räckte,
och var bland andra systrar nippertippor
så fri och glad som gröna skogens sippor.

Då hände, att en dag i juleringen man lekte skrapa nos, och fri slapp ingen. När turn till Lilli kom, man hördes snäsa:
— hvar skall man skrapa den, som ej har näsa?

— Har jag ej näsa? — Ja — så skreko alla,
— en näsa, som man ej kan näsa kalla,
en sådan liten en, det är för löjligt!
Och Lilli ej begrep, hur det var möjligt.

Hon sprang till spegeln … Ja, så var det riktigt,
och när hon själf den saken tog så viktigt,
så skreko de igen: — En tipp, så liten,
blir aldrig kysst och aldrig heller biten.

Och Lilli sprang med hast att fråga mamma,
och mamma sade, hon också, detsamma:
— Ja, kära barn, nog alltför liten är den,
men var blott snäll, så går dig väl i världen!

Ja, godt och väl, det är visst lätt att säga,
men slik chikan, den kan på sinnet väga.
Från denna stund blef Lilli tyst som natten
och gömde lilla näsan under hatten.

Förgäfves sökte mamma trösta, råda;
ack, Lilli såg sin lefnadsfröjd i våda,
och så blef intet annat råd, än fråga
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga.

— Herr doktor, i vår nöd er hjälp vi söka;
var god och lilla näsans längd föröka! —
— Hvaba ? Dess längd ? Det var en egen kasus!
Kom hit, min vän, kom hit med lilla nasus!

Och doktorn tummar näsans tipp och kröker,
men ack, dess längd ej sig det minsta öker.
— Ja — säger då med viktig min den lärde —
— Jag tror vi lämna näsan i sitt värde.

Nå — tänker Lilli — stå du där och brumma! —
Då möter hon en liten, liten gumma.
— God dag, mitt barn, du syns mig så bedröfvad. Säg mig af hvad bekymmer du är pröfvad!

— Ack, kära mor, det kan på mig ni läsa:
ni ser det själf, jag har för liten näsa.
Att få den längre, säg, hvad skall jag göra?
Mig tycks, jag kan en sten till ömkan röra.

— Nå — sade gumman — är det intet annat,
så vet jag råd, och mången det besannat.
Jag är en fe, jag gifver dig förmåga
att utan doktor lindra själf din plåga.

Märk nu: hvar gång, när lycklig och betagen,
du blir på någon väntad fröjd bedragen,
gif akt på näsan; det kan ju försökas;
jag spår, att då skall hennes längd förökas.

— Tack, kära mor; det löftet var ett fänge,
men lofva, att jag ej får vänta länge!
— Var lugn — sad’ gumman, det är lifvets läxa
jag lofvar dig, att nog skall näsan växa.

Och Lilli gick, belåten med den trösten,
till sina sköna äppleträd om hösten,
förtjust att få med fulla händer plocka
den rara frukt hon sett så länge locka.

O ve! Då hade under sista natten
byns snåla pojkar plundrat hela skatten,
och Lilli kände, stackars snopna flicka,
som hade hon i näsan fått en sticka.

Det kan man tro, att Lilli blef förlägen.
Hon gick förtretad in och under vägen
såg sig i spegeln… såg och såg helt prydligt,
att lilla näsan vuxit högst betydligt.

Och glad blef Lilli, hon, som nyss var mulen. —
Men tiden gick, och så kom ändtligt julen.
In buros klappar. Lilli fick den första,
det var en låda bland de allra största.

— Hvad kan det vara — skrek hon — i en sådan ?
Där är bestämdt en dockmamsell i lådan!
… Ullstrumpor var det.. . nyttiga, men fula,
och Lillis näsa fick på nytt en bula.

Så gick hvar gång, som häxan spått den dagen:
när Lilli blef af någon fröjd bedragen,
och hoppets glädje blef för henne trängre,
då växte strax den lilla näsan längre.

I början var det bra, och med förtjusning
såg Lilli näsans ständigt längre krusning,
ja, mamma, som ej kände trollets funder,
sad’ helt förtjust: — Den flickan blir ett under!

Men hur det var och passade i stycket,
så växte näsan nästan alltför mycket,
blef småningom allt längre i förtreten,
och sist kröp Lilli fram med hemligheten.

Och ack och ve! Nu gick som mamma trodde,
att Lilli blef ett under. Folket glodde
på flickan fattig som på ett spektakel,
och näsan, den gick främst som ett mirakel.

Nu blef ej annat råd än åter fråga
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga.
— Herr doktor, näsan är för lång bland mängden, var god och korta af den nu på längden!

— Hvaba? För lång? Det var en egen kasus!
Kom hit, min vän, kom hit med långa nasusl —
Och därpå grep han, helt körnöjd, till knifven …
men Lilli sprang sin väg af skräck fördrifven.

Hon sprang och sprang. — Ack stygga, stygga gumma, hvi lät jag narra mig af dig, jag dumma!
Hvi var jag missnöjd med min lilla näsa?
Ack, kom, o fe! dess grymma växt att kväsa!

Och Lilli springer nu kring hela världen,
att söka gummans väg. Men säg, hvar är den?
Har någon gumman sett, så säg det ärligt,
ty näsan växer allt ännu förfärligt.

Och redan räcker den en aln i längden,
en skräck och fasa för den häpna mängden.
Men i vår saga den moral vi läsa,
att hvar och en bör nöjas med sin näsa.

~

Tänker på alla som nu opererar om sina näsor. Tur de inte behöver gå till häxor längre… men jag tänker även på att det inte är nytt att så många mår så dåligt över hur de ser ut så de vill ändra på sig.

Kram

Lästips:

Sagan om Lillis näsa https://runeberg.org/topbarn/1/0225.html

Självporträtt – akvarell- och blyertsövning

Idag lyckades jag göra en hel Domestikakurs. Så nöjd och det var en toppenkurs.

Här kommer porträttresan… tar inte med alla foto jag tog men så nöjd att jag kom ihåg att fota hela tiden.

Blandade färger
Ögonen var svåra eftersom jag ”tog bort” glasögonen…
Att måla svarta kläder i matt ingick.

Jag är så glad över kursen. Det var en bra övning att blanda färgerna innan och att inte försöka vara realistisk utan måla så som jag ville att det skulle se ut. Jag kunde ta ett foto jag inte gillar håret på och ta bort glasögonen och så blev det mer en målning 🧑‍🎨

Kanske att jag skulle fortsatt lite med håret enligt övningen, men jag är glad att hag stannade här.

God fortsättning!

Vår konstutställning Konstringen 2023

När jag ansökte mig till Konstringen så visste jag inte att Sara också gjort det, så vi blev överraskade när vi sågs på första mötet. Sara frågade om jag ville ställa ut med henne och det ville jag.

Det har varit jättekul att planera utställningen med Sara. Jag har aldrig ställt ut tidigare och det kändes tryggt med Sara som är en riktig konstnär, som ställt ut måmga gånger!

Jag har läst på vad man ska tänka på och beställt Fine Art Prints, ramat in tavlor och gjort certifikat 🙂 Det har varit en resa med allt det som hänt mellan att ansöka till att efter utställningen åka tillbaka med skyltarna. Det är nästan som att hela det är komstverket 🙂

De tre vännerna

Vi ställde ut i Saras ateljé som hon målat om om och fixat till. Det är ett jättefint rum med kakelugn.

Vi fick som olika väggar och jag satte titlar på mina alvareller medan Sara skrev korta texter till sina väggar.

Dagen ligger och vilar, växer i natten

Natten omsluter dagen

Jag tycker det är fint att verken hänger med klämmor, men jag kunde inte låta bli att rama in de flesta av mina.

Tre öar: den översta är från Öland, ”Vägen till till standen”, i mitten ”de gula liljorna bakom Birkamuseet och nederst ”Ekerö kyrka”. Den översta är såld. Det var jättesvårt att sätta priser. Men till nästa gång vet jag lite mer 🙂

Saras andra vägg är etsningar hon gjort som hon sedan färglagt med akvarell och penna.

Hon sänkte ned språkets alla verb i egna kroppens vatten hennes kropp en bland alla andra kroppar

De sjönk in bottnade alla tillsammans. I lugnet som uppstod inte en krusning på ytan blev språkets alla substantiv berget, vinden, växten en del av henne själv.

Så vackert!

Min favorit

Jag har målat samma motiv flera gånger och jag är inte riktigt klar med dom. Min andra är en blandning av och det var kul att se dom tillsammans.

Tre av dom är ”Där vildsvinen bor” ett buskage som jag går förbi nere vid Lurudden. Det bor djur där inne. Det ser olika ut och akvarellerna är mer intryck av dom än att de är naturalistiska.

En av de saker som är svårt med akvarell är att vänta på att det ska torka. Så det är bra att måla flera saker samtidigt. Sen kommer nästa svåra grej och det är att fortsätta på något som ser fint ut. Sen då? Jo, sen är det svårt att veta när du ska sluta måla, när det är klart!

De två med näckrosblad är bland andra de jag ansökte med. En till hängde på Ekebyhovs slott. Jag har två till jag håller på med hemma. De het ”Hjärtdammen”. De är efter dammen Drottningholmsparken och de handlar för mig om kärlek. Det jag ser, ytan men också om djupet och det lite otäcka. Det som inte syns, men som sticker upp ibland.

Fine Art Print av Hjärtdammen 1. Originalet är inte till salu.

Den inramade gjorde jag även Fine Art Prints av Hjärtdammen. De blev så fina. Har en till av den från Ekebyhov och säljer en för 300 kr och två för 500 kr.

Två dimmiga landslap.

Jag tycker, som många andra, mycket om dimma. De här är intryck från Helgö. Jag tycker om att vassen är skarpare i vattnet än på land.

”I nattlampans sken”

”Vattnet utanför Helgö från bron”

Vattenfärg är så fantastiskt! Både lätt och svårt att måla med. Det är inte giftigt som olja och akryl och dammar inte som torrpastell. Men jag ska försöka lära mig måla akryl också. Olja målade jag förr, och kanske jag ger mig på igen någon gång. Men just nu är det akvarell och jag har även köpt gouache, så det ska jag också öva med framöver.

På lilla introväggen hängde vi björkarna. De passade inte riktigt in med de andra… De är naturalistiska och som tur är så de har de ju varandra 🙂 Björkarna står nere vid vägen där jag går nästan varje dag med hundarna. Jag målade två samtidigt, en stor och en liten. Och det är nog inte sista gången 🙂

Två målningar jag inte ställde ut var parafraser på August Rodin’s ”Kyssen” som jag målat många gånger. Så de gjorde jag också två av dom som Fine Art Prints.

”Pastellkyssen”
”Saltkyssen”

Jag har tryckt 12 st av varje nu och ska max trycka 50 stycken. De kostar också 300 st och 500 kr för två. Jag skickar med dom ett certifikat.

Jag ställde inte ut några proträtt, men jag målar det också på beställning om jag har möjlighet. Har en nu som jag inte är klar med.

Så det var Konstringen för i år. Jag tänker redan på vad jag skulle vilja måla till nästa år. Det blir nog några fler Hjärtdammen men nu vet jag iallafall lite mer hur man gör och vad jag behöver tänka på ❤️ och jag behöver planera pappret med kanterna och inte rama in i sista minuten 🙂

Vad skulle du vilja se mer av?

Borde så klart ha fotat mer av de som kom och jag vill tacka alla som kom och som kom med presenter, glada kommentarer och som köpte fika och konst ❤️ Hoppas att ni hade bra dagar runt Konstringen på Mälaröarna!

Kram, Linda och tack igen Sara för att jag fick ställa ut hos dig!

Konstrundan på Mälaröarna 2023

I år har jag gjort det jag länge funderat på – jag är med i konstrundan 🙂 Jag tog beslutet att anmäla mig och har gjort alla delar för att vara med. Har aldrig ställt ut tidigare så det var något jag velat prova i livet och nu har jag gjort det.

På Ekebyhovsslott hänger en av tavlorna och resten ställer jag ut hos Sara vid Drottningholm. Det allra svåraste har varit att sätta priser.

Men nu tänkte jag dela några av konstverken som hänger på slottet 🖼️

”Dryss III, Tovad ull på tråd av Ane Svanheden. 23 000 kr

Det blev så fin skugga!

Broderi på kudde ”Luftfärd” av Annelie Österlindh. 2500 kr

De hade verkligen lyckats med hängningen på slottet!

”Gryning” av Sara Morales Gustavsson. 3500 kr

Det är Sara jag ställer ut hos. Imorgon bloggar jag från utställningen.

”Häst på grönbete” av Jill Stark. 1800 kr

Här ville jag lyfta på luckan och titta i! Så spännande form!

”My colors” av Anna Eriksson. 4500 kr

Det är också mina färger 🙂

”Gruppering” av Björn Bernström. 15 000 kr

Jag måste fråga om jag går komma och titta vid något annat tillfälle på resten av hans arktismotiv.

Här hängde mina näckrosor tillsammans med ett vackert halsband ”Ormbunksblomma” av Ursula Klasén. 4500 kr
Konstbesökare

”Hjärtdammen” är som kärleken för mig, ljus och skuggig, vacker och lite skrämmande. En yta och samtidigt medveten om det som finns under. Något jag inte vågar bada i.

”Dreaming big” av Maria Engström. 6500 kr

Modigt med den ljusstrimman.

Keramik av Jeanette K Vänehem

Så fin vas till fönstret!

”Vad hönde igårkväll?” av Lena Hellström-Sparring. 4500 kr

Det hade man ju velat komma ihåg… 🙂

”Luft” av Gudrun Andersson. 9500 kr

Det var två målningar som hörde ihop och de påminner mig om ett tak inne i Drottningholmsslott. Jag gillar att det är figurativt och abstrakt samtidigt.

”Denna ljuva tid” av Annica Johansson. 6800 kr
Skimmrande tickor av Eva Bervall.

Så kul att se alla tillsammans och att vara med i Konstringen!

Imorgon kommer bilder från vår utställning hos Sara.

Kram

Hilma af Klint – de 10 största

Efter att ha lyssnat på audioguiden som Moderna museet har på sin hemsida och sett Lasse Hallströms film då kom jag och Veronica äntligen iväg till utställningen.

Jag har svårt att föreställa mig att hon målade dessa på 40 dagar. De är enorma! Fyra dagar per målning 1907! En tid då abstrakt konst inte börjat ännu. Konstnärer målade landskap och porträtt. Naturtroget.

Hon fick målningarna i uppgift från ” De höga mästarna”. Då, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, var många intresserade av vetenskap 🧬 och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag.

Alla tio följer på varandra. Från början av livet till ålderdomen. I många år låg de förvarade utan att någon såg dom. Världen var inte redo.

Barnaåldern:

Jag höll andan när jag tittade nära.

Det ska föreställa vetekorn. Men det är som ett ägg med manligt och kvinligt och så kommer alla spermier. Det gula är manligt och det blå kvinnligt. Människan söker sin andra hälft för att bli hel igen. En antik tanke från Platons Gästabudet.

Var det känt då hur spermier såg ut? Nu har vi det på näthinnan. Tänker på Lennart Nilsson, men hur tänkte de 1907? (Googlade och ja, det var känt sedan typ 1875.)

Ståndare och pistiller.

Det känns att de är målade med viss snabbhet, inget är precist, vilket jag gillar.

Ynglingaåldern:

Snäckorna återkommer och äggen.

Mannaåldern:

Love

Blomman med de fem bladen ska föreställa de fyra elementen jord, eld, luft och vatten omus det femte elementet kvintessensen. Det är ett koncentrat av det väsentliga i tillvaron. Jag behöver googla det… Det hör ihop med de vises sten.

Vestalasket – The Vestal virgin och asketen.

Ålderdomen:

Från frö till filländning.
Evighetstecknet.

Den två sista i serien är mer symetriska och geometriska. Tillbaka till naturen och sedan börjar allt om igen.

Teknik

En annan undran jag har är hur de limmade. Vilken typ av lim hon använde. Hon limmade ihop stora papper på duk och skarvade och pappret är knöligt på ställen, men det ger bara målningarna liv. Inga välspända 1800-talsdukar i olja som tog evigheter att torka. Istället snabbt och lätt. Precisist och oprecisist på samma gång.

Tillsammans med sin grupp av kvinnor hjälptes de åt. Det finns små instruktioner för färg på målningarna.

Färgen de målade med var äggtempera. Det blir oerhört hårt när det torkar. Så det är förmodligen en av anledningarna till att de hållit så bra. Hon behövde mycket färg.

Barfotafötter

De målade och hann inte låta färgen torka innan de fortsatte. Undrar om det finns fler fotspår än Hilmas, om det är hennes, eftersom de målade ihop.

Alla målningar finns som affish och vykort. Jag skulle vilja ha alla affisherna men nöjde mig med alla som vykort.

I rummet på intill

Hon färglade även fotografier för att kunna visa målningarna.

Men en liten målning jag fastnade för var en mörk bild, som en spiral, med ett ljus i mitten. Det är ett motiv jag sett många gånger för min inre syn. Så det var väldigt speciellt att se den.

När jag zoomar in så ser det ut som ett foster i mitten. I min syn är det ljuset i änden av tunneln.

Jag tyckte om Lasse Hallströms film. Jag vet inte hur avskalad den är, men den är gjord med kärlek. Jag köpte även en bok om henne, som jag hoppas orkar läsa utan att somna, vilket jag gör ofta nuförtiden. Somnar fast jag vill läsa.

Kram

Lästips:

Moderna museets Hilmasida: https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/hilma-af-klint-de-tio-storsta-2022/

Audioguiden på Moderna museet: https://guide.modernamuseet.se/stockholm/collection/hilma-af-klint/

Stiftelsen Hilma af Klint här.

Det finns även flera dokumentärer och guideturer på Youtube.

Porträtt av Harry

Efter att jag delat porträtt som jag målat på Instagram , så fick jag ett uppdrag. Jag fick foton på lilla Harry och har målat honom i akvarell.

Harry klar
Harry utan ögonfransar, nästan klar
Första teckningen

Det var väldigt lärorikt! Och jag ska fortsätta måla porträtt och lära mig 🙂

Kram

Studie av Leonardo da Vincis eklöv-och nötstudie

En uppgift på kursen i att rita som på renässansen, med fokus på Leonardo da Vinci var att rita av en av hans botansika teckningar.

Vi skulle tona pappret och rita med sanguinepenna, röd lera – 🩸 dvh, järnoxid.

Leonardo da Vincis teckning finns i The Royal Collection Trust, The Queens collection i Buckingham Palace.

Jag har dragit mig lite för att börja eftersom jag inte ritat med röd penna på det här sättrt förut och set var så specifikt hur vi skulle gå tillväga. ”Take Your Time”…

Nästan klar

Här så framträder inte löven så tydligt i 3D. Vi ska teckna ett tredimensionellt objet på en tvådimensionell yta.

Närbild innan jag fortsatte lite till.

Det var en bra studie i att se relationerna mellan löv och nötter, konturer och mellanrum. Jag har svårare för toner däremot.

Det var även lite som arkeologi, att se spåren efter hans streck så som han sett dom. Undrar var han började och vilket som var sista strecket? Han hade ju ett riktigt objekt framför sig. Han tecknade hela tiden som barn i skogarna runt staden han bodde i Vinci.

Lämnade in den här men läraren tyckte att jag skulle vara långsammare och moduelra strecken mer. Kanske prova en annan penna.

Provade rita två blad med en annan, lite torrare sanguine.

Sen kunde jag inte låta bli att fortsätta på teckningen.

Jag har lagt till detaljer vit kritpenna.
Lite mer färg i mellanrummen. Men svårt att fota pappret som är mycket rödare.
Samma slutversion.

När jag tittade igen på Leonardos teckning så såg jag att mellanrummen är alla streckade åt samma håll. Det blir som en tydligare bakgrund. Det var lite sent nu, men jag försökte fylla i så att det blev en mer jämnare yta.

Vinklad i ljuset.

Insåg att jag suttit nästan i mörkret igår och ritat och när jag vinklade ytan så blev det vita mycket mer synligt!

På det hela är jag nöjd, men jag ska prova en gång till. Jag ritade den tvådimensionella bilden mer än en tredimensionell gren.

Lästips:

The Royal Collection Trust https://www.rct.uk/collection/themes/exhibitions/leonardo-da-vinci-a-life-in-drawing/the-queens-gallery-buckingham/botany-and-landscape

Allan och korallerna i Egypten

För den nya kursen skulle jag leta reda på gamla teckningar och målningar.

Jag har som en mapp med bladade saker jag sparat och då hittade jag dessa två på Allan.

När vi var till Sharm el Sheik första gången.
Allan några månader sovandes i sin vagn på en fårfäll.

Jag önskar att jag hade ritat av honom mer. Jag förstår egentligen inte varför jag inte målat och ritat mer. Men den inre kritikern har varit så stark.

Korallerna från luftmadrassen. På kanten till djupet.

Jag flöt ut med madrassen om och om igen för att titta. Den här gången var Allan inte med. Jag älskar de fär korallerna. Som en helt annan värld under vattnet.

Kram