Etikettarkiv: smycken

Damen som drar sig i tofsarna

Vem är hon, hon som drar sig i håret? Är hon en gråterska eller är hon arg? Eller är det kanske självaste gudinnan Freja som håller sig i sina knuttofsar? Jag har skrivit om det första hänget tidigare för att jag tycker det ser ut som att hon har ett förkläde utanpå en förmodad hängselkjol.

Figurerna har tofsar på var sida om huvudet som de håller med var hand och har lång dräkt. De är mer eller mindre detaljerade. Jey frågade om jag hade en bra bild på henne och jag hade ju fotat henne på Nationalmuseet i Köpenhamn förra året ❤️

Tissøkvinnan

I Tissø i Danmark i en sjö tillägnad guden Tyr offrades många saker under järnåldern. Bland annat flera silversmycken som denna nedan. Hon ser lite otäck ut med sin hopsnörpta mun och 👽 ögon och det är svårt att urskilja vad som är händer och vad som är hår. Håller hon i hårknutarna eller längre med i tofsarna? Jag tror mest på att hon håller i två långa knuttofsar i det här fallet.

En annan tolkning är att hon ska föreställa Freja som en katt! Men det tror inte Peter Pentz på, han tänker sog istället att det är Völvor som är målade i ansiktet eller möjligen har skärmärken i ansiktet utfört som en sorts trans.

Utställningstexten på Nationalmuseet i Köpenhamn. Här står det konstigt nog Fugledegård, men de hon kommer från Tissø. Eller finns det två exakt likadana?
Kvinnan som drar i hårtofsarna från Tissø. Foto från Nationalmuseet i Köpenhamn. https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/

Skellerup kvinnan

Sen finns det en till nästan likadan som kallas Skellerupkvinnan hittad på Østfyn av en metalldetekorist. Det är ett litet spänne (?) med samma motiv som Tissøkvinnan. Hon är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred. Hon dateras till 8-900-talen. Här är det ännu svårare att se hur hon håller.

Någon som vet var den här kommer ifrån?

Skellerupkvinnan har ett band över munnen lika som Freja från Lejre som sitter i Odens tron (finns olika tolkningar). Under syns ett stort spänne och pärlrader samt möjligen ovala spännbucklor med en hängselkjol och vad som ser ut att vara en goffrerad särk under.

Samma som ovan.
Jag tycker baksidan ser ut som ett hänge. Foto från Ostfynsmuseer.dk.

Det likarmade spännet från Tofta

Upptäckte även ett liknande motiv på det här likarmade spännet från Tofta på Gotland. Det är definitivt sötast! Här ser det lite mer ut som att hon håller i knutarna.

Likarmat spänne från Tofta socken på Gotland. 854673_HST. Foto:
Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Detalj av det likarmade spännet ovan från Tofta socken, 854674_HST. Den här är definitivt sötast!

Likarmade spännen

Det finns flera likarmade spännen, som jag skrivit om tidigare, men ett liknande motiv men mer schematiskt och mer som gripdjur. Det är en av de populäraste vikingatida likarmade spänneformerna!

Teckning av Harald Faith-Ell.av spännet i birkagrav Bj 158.

Här har motivet blivit ännu mer schematiskt framställt, 363212_HST, Sverige. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Stålmosekvinnan

Det finns flera liknande motiv i Danmark. Även denna är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred! Denna ser mer ut att hålla längst ut i tofsarna. Men denna, och nästa, har släta på baksidor. Den här kan ha haft en ögla på toppen.

Hårrivare från Stålmosegård. Foto Cille Krause, Roskilde museeum.

Stavnsagerkvinnan

Här syns det tydligare att det är långa tofsar hon håller i. Det betyder att hon inte river sig i håret som en gråterska här i varje fall.

Kvinnan från Stavnsager. Foto Østjyllands museum.

Silverbägaren från Lejre

På koppen från Lejre finns ett liknande motiv vad gäller håret med tofsar åt var sott håll, men det ser mer ut som en stiliserad ”Freja i falkhamn”! Hade inte lagt märke till den här förut!

En liten silverkopp från Lejre. Foto: Nationalmuseet i Köpenhamn.
Detalj av bilden ovan.

Funderingar

Ole Thirup Kastholm har skrivit lite mer om motivet. De närmaste parallellerna kommer från brittiska öarna och kontinenten och där den ”hårrivande kvinnan” är en havsfru eller siren och motivet visar på lösaktighet och inbjudan till sex. Det har lett till att vikingamotivet tolkats som fruktbarhetsgudinnan Freja. Nu tycker jag ju att i varjefall Tissøkvinnan ser lite väl skräckinjagande ut för inbjudande, men det vore ju roligt om kvinnor som bar detta motiv var det med en symbolisk tanke bakom. Smycket som Skellerupkvinnan bär under hakan kan ju vara Frejas Brisingamen.

Ole Thirup Kastholm menar att det finns flera tecken på att ”hårriverne” är Freja, men att en annan möjlighet är att det är en kvinna som utöver schamanism med sitt grimaserande.

Elisabeth Arwill-Nordbladh tolkar det också som ett magiskt motiv av sejdande. Att dragandet i håret kanske kan kopplas till rituell extas vid ett schamanistiskt utförande.

Rita Hayworth lyfter sitt hår. Foto Bettmann.

Hur det än är så är det spännande att börja titta på ett motiv och så dyker det upp fler och fler!

Och nu dök en avhandling upp om likarmade spännen! Mathias Holch Kass skriver också om motivet ”Hair-gripping Motif”! Ska ta och läsa lite i den ikväll… Det här blev en ”down the rabbit hole I go…” Hittade även hans artikel! Så får eventuellt bli en fortsättning 👌

Lästips:

Fashioning the Viking Age: https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/

Sacrifice to the norse god Tyr https://en.natmus.dk/historical-knowledge/denmark/prehistoric-period-until-1050-ad/the-viking-age/the-magnate-dynasty-at-tissoe/sacrifices-to-the-norse-god-tyr/

Forskere vil trænge ind vikingernes hoveder https://natmus.dk/nyhed/forskere-vil-traenge-ind-vikingernes-hoveder/

Skellerup kvinnan https://nyborgslot.dk/skoenhed-fra-vikingetiden-er-dukket-op-af-jorden-i-skellerup/

Et haarivende fund https://ostfynsmuseer.dk/et-haarrivende-fund/

Ole Thirup Kastholm, 2014. En hårriver fra vikingetiden. Romu. https://romu.dk/wp-content/uploads/sites/21/2018/07/2014_Romu_En-harriver-fra-vikingetiden-Nyt-fra-udgravningerne-i-Vindinge.pdf

Toftaspännet https://samlingar.shm.se/object/133C685E-82C2-4488-ADE2-B8BB8AA4536B

Koppen från Lejre https://samlinger.natmus.dk/do/asset/9570

Likarmade spännen med bild i Sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Likarmat%20spänne&hasImage=1&rows=50&offset=50

Julia Wihlborg, 2019. Mer än Valkyrior https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1366723/FULLTEXT01.pdf

Elisabeth Arwill-Nordblad, 2016. Viking age hair. Internet Archaeology 42. http://dx.doi.org/10.11141/ia.42.6.8

Mathias Holch Kaas. 2024. Brooches and beyond, s. 92. https://www.academia.edu/121594632/Brooches_and_Beyond_A_New_Corpus_of_Viking_Age_Equal_Armed_Brooches_in_a_Nordic_Context_with_an_Analytical_Focus_on_Typology_Networks_and_Supra_regionality?sm=b

Kaas, M. H. (2024). Et hårrivende smykke fra Nordlangeland – og lignende ”en face” figurer fundet i Danmark. Fund og Fortid (1). https://www.academia.edu/117440679/Et_hårrivende_smykke_fra_Nordlangeland_og_lignende_en_face_figurer_fundet_i_Danmark

”Barnkvinnan” i Bj 508

Glaspärlor Bj 508. 37 st. Foto Jens Mohr, SHM.

Inte alla barn på vikingatiden blev vuxna. Flickan i barngrav Bj 508 från 800-talet ligger precis bredvid en annan flicka som kallas Birkaflickan Bj 463, på gravfältet norr om Borg. Båda flickorna fick kistbegravningar och hade fina pärlor i mestadels blått, vitt och gult i sina gravar. Jag vet inte varför pärlorna är uppdelade i tre set. Några låg över bröstkorgen och några i fotänden av graven.

Gravteckning över Bj 508 av Hjalmar Stolpe, ATA.
Gravkarta ur Birka I, tuta 3B.
Pärlor från Bj 508 som ska vara de som låg över bröstkorgen. 75 stycken plus att det står att två är av agat, men jag kan inte se dom. Foto Ola Myrin, SHM.

De rödaktiga pärlorna ser inte ut som glaspärlor utan som granater. Har frågat Moa Råhlander nu och hon lutar också mot att det är granater. De två agaterna spm ska vara där syns inte till men kan ligga i en egen liten låda i magasinet.

Rödaktiga pärlor från Bj 508. Alla de rödktiga pärlorna tycker jag inte ser ut som glaspärlor utan som granater. Ska fråga en som kanske vet.
Glaspärlor från Bj 508. 192 st. Foto Jens Mohr, SHM.
Ovala spännbucklor från Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.

Flickan i grav Bj 508 kan ha varit lite äldre. Hon fick vuxna kvinnors smycken, fast i mindre storlek. Hon hade också två likadana hängsmycken med en häst eller hjort som tittar bakåt. Små blå, gula och vita pärlorna låg nere vid fotänden i kistan (7 på gravteckningen) medan de större, i flera färger låg uppe vid spännbucklorna men inte i någon tydlig uppsättning.

Av flickan är endast tänderna bevarade (nr 5).

Likarmat spänne Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.

Spännet kan ha suttit i en sjal eller en liten kappa kanske?

Hedebymynt, mynt 1, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynt 1, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.

Mynten är roliga med ormar, ansikten och hjortarna.

Hedebymynt, mynt 2, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynt 2, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.

Vad kan hon ha hetat? Idag kallar vi henne Bj 508, men vi kan bara fantisera om hur hon såg ut i sin lilla hängselkjol och vad hon tyckte om att göra. Var det hon som valde pärlorna och mynten? Eller fick hon dem som presenter?

Smyckena ihop från Bj 508. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar varför det låg små pärlor i fotänden? Precis som Birksflickan så har hon även fått med sig en liten kniv i graven.

Lästips:

Bj 508, Sök i samlingarna. https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20508

Pärlhängen med guldfoliepärlor – Hedvigdalskvinnan i Solna

Hittade just foto på pärlhängen jag inte sett tidigare. De har guldfoliepärlor och är gjorda av bronstråd. Fyndnumret är 1151189_HST, förvärvsnumret är 34261. Och det visade sig tillhöra en vikingakvinna som behravdes i Hedvigsdal under tidig vikingatid ❤️

Pärlhängen från Solna Foto: Jenny Radin, SHM, CC BY.

Hängena kom in till samlingarna 2014, så två år efter att vi skrev vår artikel om pärlhängen. Den ena har fyra tresegmenterade pärlor och den andra två tresegmenterade, två tvåsegmenterade och en enskild. Eller, så tycker jag mig se att den andra är delar av två olika pärlhängen pga av att det är två knutar.

Hängena kommer från en grav A2 i Hedvigsdal i Solna. Det var en oregelbunden stensättning i fornlämning L2015:6034 och platsen undersöktes 1985. Gravfältet låg ca 20-25 möh och bland annat sju gravar daterade till till tidig vikingatid grävdes ut. Några av gravarna var redan förstörda. En av gravarna var en treudd i vilken det låg en stor torshammarring. Grav 1 innehåll små delar av spännen, bla möjligen ett ryggknappspänne samt många pärlor. Området undersöktes pga av en planerad järnvägssträcka. Det tar lång tid ibland för föremålen att få sin slutgiltiga plats.

Fler föremål från kvinnans grav – Grav A2

Pärlhängena kommer från den rikaste graven som undersöktes (A2) och den tillhörde en kvinna som jag nu döpt till Hedvigsdalskvinnan 🙂 Jag lämnar krukor och lite av föremålen men här kommer en radda med hennes dräktsmycken och pärlor 🙂 Ben är efter en kvinna som var över 35 år och det fanns är ben från hund, katt, häst, får, get och höna.

Ett av de märkligaste hängena från den graven är en bronshänge med ett djur 272179_HST. Djur tycks ha långa slokande öron, alternativt bockhorn, en lång svans samt två huvuden eller biter den i något? Den är utställd i Vikingarnas värld, men jag har inte tänkt närmare på vem som haft den.

Bronshänget är utställt i Vikingarnas värld på Historiska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Ett annat märkvärdigt fynd från graven är en karneolpärla med en inristning! Ett sigill. Pärlan är bränd så den är vit istället för karneolfärgad. Motivet ser ut att vara en hjort eller ett djur med horn och en kvist 608417_HST. *I Johan Callmers artikel står det att det kan vara en get eller en Ibex!

Pärla/sigill. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Kvinnan hade även fått med en sorts amulett i form av en guldrumg med en yxa. Det har även hängt något annat i en extra ring. Förmålsnummer 854442_HST och även denna är utställd i Vikingarnas värld.

Amulett med yxa. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

I graven fanns även två guldhängen 1151135_HST och 272180_HST. Infattningarna gar ramlat ur men en hittades i graven.

Hänge i guldbleck. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.
Guldhänge. Foto: Ulf Bruxe, SHM, CC BY.

Ett cylindriskt föremål med infattade granater som antagligen suttit i något av de två guldhängena. En likadan måste ha missats eller tappats tidigare 🙂 1151185_HST.

Del av hänge. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM, CC BY.

Flera av pärlorna i graven är även individuellt fotograferade vilket var fint att se! 1151188_HST.

Pärlorna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Andra pärlor från A2 är små. 1151131_HST.

Små pärlor. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ännu fler pärlor från graven! Några av bronstråd. 1151187_HST

Ännu fler pärlor från A2. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett föremål är tolkat som fingerring med en ögla för en berlock. Intressant! 1151203_HST

Eventuell fingerring. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det fanns flera öglor och små hängen. Notera den med en liten pärla. Jag brukade ha en sådan i silver i en ring i örat. Jag saknar den. 1151182_HST. Det finns även fler enkla ringar i brons från graven och delar av ett ornerat beslag samt en hyska.

Delar av öglor och pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

En omlottring av tillplattad silvertåd som är 7 mm bred i mitten och avsmalnande utåt sidorna fanns också. En fingerring av samma form, fast med ornamentik, har hittats på Birka (Arbman 1940, taf III).

Fingerring i silver. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ytterligare två pärlhängen grån kvinnans grav är de med två 1,5 cm långa, spolformade stenpärlor. 1151190_HST. De står som vitbrända karneoler men jag undrar det. De har inte typisk karneolslipning och ser ut som agater. Men jag vet inte.

Pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett annat pärlhänge är med en superfin pärla som verjar varit mönstrad i zickzack med guldinlägg?!

Pärlhänge med guldinlägg? Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Pärlänge med ögonpärla.

Ögonpärlhänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det är inte så vanligt med så många pärlhängen på bronstråd från vikingatiden. Vanligtvis är pärlhängen gjorda av silvertråd samt enstaka i guldtråd.

Två föremål står som pärlspridare, men de har bara ett hål på mitten. 1151184_HST och 1151162_HST.

En av de två pärlspridarna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Jag avslutar med ett trasigt lunulahänge i silver och förgyllning bör ha varit fint! 1151204_HST.

Lunulahänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Hon måste ha haft en helt spektakulär dräkt! Och jag fattar inte att alla pärlorna klarat sig så bra! Så trots att hon fick en brandbegravning så fanns allt detta kvar. Jag undrar just om det finns jordprover från graven med eventuellta textilier bevarade? Jag är glad att jag fick syn på bilden med pärlhängena och att jag på så vis fick djupdyka lite i hennes värld.

God fortsättning! Linda

Tillägg:

Fick fin hjälp av Mats Roslund med artikel om pärlorna, så här kommer ett citat från honom med text från Johan Callmer:

🏵️

Linda Wåhlander! Nu har jag hittat uppgifterna. I artikeln ”The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D.” i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” (1989) skriver Callmer om Hedvigsdalsgraven. Börjar på sidan 32, och fortsätter därefter. Om de segmenterade pärlorna och sigillet; ”There is a strong dominance of segment beads which dates the assemblage to the late eight or early ninth century. Among the beads therer are two oval cornelian beads and a rectangular corelian bead, The former type is most unusual and has the closest parallells in the steppe zone and Caucasus (Deopik 1963, tip b). The rectangular bead is10 mm long and 5 mm thick (Fig. 11). The edges on one side of the bead are bevelled. This side shows a cut decoration. The motif is a goat or an ibex and in front of the animal a bush or a branch. The motive and the material clearly suggests an Oriental origin and most probably from Persia where similar beads and sealstones are well known-from Sassanian and later contexts (Borisov & Lukonin 1963).” Du hittar många intressanta aspekter på de östliga kontakterna under sent 700-tal och framåt i den artikeln.

Uppdatering 2 från Mats Roslund:

Linda Wåhlander , Callmer uppger muntligen Anders Hedman och Arkeologi i Sverige 1981, 264 i sin artikel. ”The grave includes a rich mans burial and the burial of a serf. The third person was a young woman. There are remains of jewellery, probably a disc-on-bow fibula, ornamental bronze pendants and numerous beads” (Callmer 1989, s. 31).

Tack Mats, jag är så tacksam!

Länkar:

https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/495ef28b-ca90-4475-9b2c-e1bfc33403f9

https://samlingar.shm.se/accession/C67DDCDD-BFBD-41AF-A3B6-2491BD4B9C3F

Föremål relaterade till grav 2A https://samlingar.shm.se/site/3BE564D5-2667-453B-918C-AB5F1F8F8B3D

Johan Callmer 1986. The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D. i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” https://library.hungaricana.hu/hu/view/MEGY_TOLN_Evkonyv15/?pg=20&layout=s

Nya spännbucklor P27B: or till Bj 515

Nu har mina spännbucklor tlill Bj 515 kommit. Det är egentligen inte klokt att jag samlar på spännbucklor 🙂 Men åh andra sidan så vet jag att jag inte är ensam om det 🙂 har många människor olika hobbies som de lägger ned mycket möda på. Lite som att samla fotbollskort… 🤩

Förut har jag samlat på Birkasaker lite random och inte haft någon direkt plan. Det första halsbandet jag samlade på var Bj 632 och först nu har David gjort de smycken till mig som jag inte har. Min första hela grav jag började samla på var Bj 1084.

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude.

Det har tagit lång tid att få ihop de här sakerna från Bj 515, en 800-talsgrav. Det första jag köpte var det lilla rundspännet. Fast jag hade länge ringen fast med en karneol som vardagsring. Jag saknar fortfarande några av pärlorna, men det får ta sin tid 🙂 Jag är så glad över spännbucklorna som David Lecocq Claude har gjort åt mig. Nålarna är toppen!

Pärlor, likarmat spänne och spännbucklor från Bj 515. Foto SHM, CC BY.

Spännbucklorna är enkelskaliga och på baksidan sitter det fast några pärlor. Jag har inte tidigare lagt märke till de fyra svärden/korsen på spännena. Vad betyder dom? Det är en av anledningarna till att jag tycker om återskapande. Plötsligt får man gå på djupet med tolkningar och funderingar för att kunna göra föremålen eller dräkterna. Det blir inte bara ytan av att ”ja de hade spännbucklor”. Det blir nödvändigt att verkligen titta och förstå. Och ibland experimentera 🙂

Pärlorna från Bj 515 fotade av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet från Bj 515. Foto Amica Sundström, HST, CC BY.

En bärring av bronstråd, 556247_HST, vet jag inte hur den ser ut.

Nålhuset frpn Bj 515. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Nålhuset fick jag nyligen tag på. Det är så fint. Originalet är inte i så bra skick, men det går att förstå hur det en gång såg ut.

Ringen med glaset det står Till Allah eller För Allah på. Foto Olq Myrin, SHam, CC BY.

Den här ringen var jag ju för länge sedan med och skrev en artikel om och det blev halabaloo nästan överallt. Det var intressant att vara med om. Det finns mycket att skriva om även fast att Birkagravarna grävdes ut för runt hundrafyrtio år sedan!

Textilier i Bj 515:

Det jag nu behöver göra är att sy specifika klädesplagg för de olika dräkterna. Framförallt vill jag göra en goffrerad särk, men det sitter långt inne att sy till mig själv ibland. Men det kanske kan bli ett vinterprojekt 🤓

Det finns inte så mycket bilder på textilerna från Bj 515.

Kypert 1090086_HST från Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Det stora kypertfragmentet är en W37, 1090086_HST, kommer förmodligen från ovansidan av höger spännbuckla och det är blått och ska synas på Stolpes gravplan. Det låg i två lager och det finns inga vävkanter eller fållar bevarade.

Nya foton 1090086_HST. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Nytt foto på 1090086_HST. Amica Sundström, SHM, CC BY.

Litet textilfragment 556266_HST.

Det finns även lite textil på det lilla spännet 556259_HST, men det nämner inte Hägg.

Det finns textil på bygelsaxen – ett slätt relativt fint linne som Hägg förmodar är från särken. Men om det är en hängselkjol emellan så borde det ju inte vara tyg från särken…

I ena spännbucklan finns det textil kvar vid nålen 145058_HST och då även ett tunnt tyg linande det som funns på bygelsaxen. Den andra spännbucklan med pärlorna har textilavtryck 145057_HST. Hägg tar inte upp spännbucklorna i samband med hängselkjolen i sin bok, i texten, men vi får förmoda att kvinnan bar en hängselkjol. Däremot har hon med den bland teckningarna. Och här har det ritats in tre öglor mot nålfästet och två öglor mot nålspetsen. Åtminstone i ena spännbucklan. De två lagren linne är de från sax och vid nålen på en spännbucklan.

Teckning ut Häggs bok Kvinnodräkten i Birka. Här syns hur många öglor det är i spännet.

Tänk om det är en hängselkjol och sen ett förkläde med öglor framtill. Det likarmade spännet har också öglor bevarade.

Textil bakom det likarmade spännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns linnetextil på var sida av nålen i det likarnade spännet, 363884_HST, och Hägg skriver att det är linneöglor som dras åt motsatta sidor. Det innebär att de kan vara öglor på en kappa eller en mantel/sjal. Hägg tror på ett livplagg, dvs kappa, så öglorna och spännet hjälper till att hålla ihop dräkten på ett skonsamt vis för tyget.

Textil från ens sidan vid nålen på det likarmade spännet i Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Så vad för sorts dräkt behöver jag?

  • En slät särk till det lilla rundspännet. Det har jag en vit.
  • En hängselkjol med linneöglor möjligen även helt i linne med P27B-bucklor. Jag kan kanske använda min blå hängselkjol? Men alla andra öglor då? Ska jag försöka göra om en omlottkjol? Eller är det ett extra ”förkläde”/framflärp med öglor? Och ska jag göra ett släp över axlarna i tunnt tyg som kan ligga mot saxen…
  • Ett plagg i blå yllekypert med linneöglor i framkant som hålls ihop med det likarmade spännet. Jag behöver växtfärga mitt kyperttyg blått!

Det är inga dekorationer i den här graven, men jag undrar vad det lilla tygfragmentet är och om det går att se vad som är bakom det lilla rundspännet.

PS.

Från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka, så har det kommit fram många delar av gjutformafragment av just typen P27B. Eftersom det inte finns så många från gravarna så är det möjligt att de gravarna ligger orörda ❤️

Fragment av gjutform till P27B. Foto Daniel Salhén, SHM, CC BY.

DS.

Med vänlig hälsning, Linda

Hänge med bevarad snodd i Jellingstil

Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.

Bj 835, 569979_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.

Lästips:

Hänget i samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/538621B8-4656-4538-91CE-5A8845769E61

En vendetida kvinnograv från Bjers, Hejnym sn på Gotland

I domras så letade jag och antikvarie Thomas efter ett bältespänne från vendeltiden. Vi hittade det men jag hittade öven en liten låda med vendeltidens ansikten och formspråk.

Den här lilla lådan innehåller det en kvinna på Gotland behövde till sin dräkt för ca 1500 år sedan.

De två spännena som ser ut som ”kräftor” höll upp hennes dräkt vid axlarna. Förmodligen en ylleklänning som bestod av ett eller två rektangulära stycken.

Redskspsspänne

Spännet med två ansikten kunde sättas fast i klänningen för att hänga en syl och en örslev ifrån.

Ett litet ansikte med spetsig haka.
Dräktnålar med spännande knoppar.

De två nålarna kan ha suttit på klänningen eller kanske fäst en huvudbonad. Det tungformade föremålet med två hål kanske var något bältebeslag som kunde sys fast i änden.

Spelpjäser av tand.

Med sig har hon även fått spelpjäser som ser ut att vara gjorda av valtand, eller möjligen valrosstand.

Inv. nr. 8767:109. Gravfältet vid Bjers, i Heijnum sn på Gotland, undersöktes 1890 av Direktör F. Nordin.

Kram

Till Saltvik på Åland själv med släp

Nu har jag varit till min första vikingamarknad själv med släp. Har lite resfeber och lite kaos i huvudet när jag skulle packa men fick med mig det mesta ?

Det kändes skönt att vara framme i tid till färjan i Grisslehamn.

Supervamt blev det i helgen men jag är oerhört tacksam över att det inte regnade!

Fick hjälp att lyfta upp tältet och bygga ihop bord, så det är jag också glad över. Tack ni som hjälpte till ? Även glad att jag har ett litet ”vikingakök”. Ska spara till en trefot nu bara.

Det blev mysigt med sängen. Tycker om att sova därinne.

På kvällen efter gillet var det en ceremoni. Fibulas marknad i Saltvik firade 20-års jubilem i år ???

Det är så kul att göra iordning. Det är lute som att leka affär som barn. Jag och min kompis hade en affär i deras syrénhäck på Svartsjölandet. Vi satte upp plankor mellan grenarna och sparade matkartonger i massor. Det var verkligen härliga somrar.

Lite mer ordning på bordet blev det vartefter ? Det tar lite tid att få till det. Skulle vilja göra ett till bort för hantverkande till nästa år.

Fick plats brevid Medeltidsmode och det var underbart, för nu hann vi prata lite. Ofta hinns det ju inte med under Gunnes gårdsmarknaden.

Under dagarna var det stridsuppvisning med Huskarlarna, lekuppvisning med Glima, en gycklare och så sagoberättande med Jerker Fahlström.

Holländarna var där igen och flera andra band och musiker. Det är så härligt med allt liv, musik, ljud och sorl.

Ett ryskt tjejband, Idisi, med en danserska på styltor var supercoola!

Kunde inte handla så mycket i år men en korg och kryddor köpte jag. Korgförsäljerskan tog kort på mig ?Skulle vilja köpa sagorna också, men det får bli en annan gång.

Tappra besökare och de som uppträdde. Jag fick i alla fall skugga och sen en resorb av grannen ?

Bad i solnedgången. Det ena jobbiga var att veta att min katt c a rit borta sedan i onsdags, men han kom hem nu 2.50 i natt ? Hungrig och smal.

Och när jag kom tillbaka fick jag havsabborre med remouladsås på smörgås! Så supergott. Så tack grannen för matlagningen ? Tur jag hade med mig köket ?

Fint sällskap från Årsunda ?

Och sen blev det liten samling runt elden och den stekta fisken. Han stekte två kilo ”byxfilead” abborre och jag köote med mig två kilo hem av fiskaren dagen efter. Så nu finns det fisk i frysen.

Holländaren lärde oss att blåsa på elden med hjälp av pekfingrarna och tummarna. Det blir som en liten blästerstråle! Tydligen kan man smälta järn med den tekniken om man är tre och skicklig!

Det är något speciellt med kläderna, pratet, musiken, kvällen och elden som känns så naturligt och från forna tider.

Hjälpte Veronica med en undersärk. Inte idealiskt att klippa tyg i hettan så vi fick klippa ut ryggen lite till.

Kedjor från Helsingborg sn, Filborna i Skåne. Foto:Gabriel Hildebradt.

Fynd från Hälsingtuna sn, Tolsta i Hälsingland. Foto:Gabriel Hildebrandt, SHM.

Kedjegarnityr från Hablingbo, Gotland. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM.

Googlade dräktkedjor en stund. Den nedersta är från Gotland. Ska skriva lite mer om kedjor tänkte jag.

Vikingafrukost 🙂 Gjorde även lunchen på morgonen. Det var bara grannarna som använde mitt vikingakök. Jag var för trött på kvällen… Äppeljuicen från Åland hjälpte mig genom dagarna! Åh, vad god den var!

Kram till alla och Tack Fibula för en fantastisk matknad!

Hornbore

Marknaden var öppen tre dagar och det var mycket folk trots trassel med parkering pga den otroliga torkan som varit och faran att parkera varma bilar på gräs. Men de hade hyrt bussar.

Foto: Richard Schill.

Jag trivdes bra i mitt hörn av marknaden. Det var skugga mestadels och det blev mysigt med botältet bakom 🙂

Sålde lite blandat från nätbutuken och nytt 🙂 Lägger in det nya i butiken efter Gunnes gård tänkte jag.

Jag köpte lite garn ? i fantastiska växtfärgade färger av Saga.

På lördagen tatuerade jag mig ??

Det blev två ”Birkavargar” mina favoritmotiv från Die Gräber och grav bj 904. Glenn tatuerade med en prick i taget.

Jag är supernöjd!!! De blev så fina!

På lördagkvällen var det gille och lekar.

Tuppfäktningen är kul att titta på 🙂

Jag försökte lägga ägg… Men det gick inte så bra…

Lekledaren 🙂

Foto: Richard Schill.

Skål!

Sen dök det fantastiska ljuset upp igen. Trodde nästan det var min telefonkamera sist, men det är Hornbore Slotts eget vackra ljus!

Lite dräkt då…

Kirstin från Borre hade en väldigt fin modell på hängselkjol och många minnespärlor och hängen ? Hon har sytt sömmarna på samma sätt som Viborgskjortan.

Sen var det plötsligt dags att packa ihop igen och åka hem. 7 timmar bakom ratten.

På hemvägen stannade vi vid run- och bildstenar som syntes från vägen vid Källby Hallar.

Den var hög!

Det var en vacker plats och jag förstår att människor velat bo här under långa tider.

Gravarna och gravfältet från 400-1050 e. Kr.

Kom hem sent på natten, eller snarare tidigt på morgonen, och kastade mig i säng.

Kram