Etikettarkiv: likarmat spänne

Damen som drar sig i tofsarna

Vem är hon, hon som drar sig i håret? Är hon en gråterska eller är hon arg? Eller är det kanske självaste gudinnan Freja som håller sig i sina knuttofsar? Jag har skrivit om det första hänget tidigare för att jag tycker det ser ut som att hon har ett förkläde utanpå en förmodad hängselkjol.

Figurerna har tofsar på var sida om huvudet som de håller med var hand och har lång dräkt. De är mer eller mindre detaljerade. Jey frågade om jag hade en bra bild på henne och jag hade ju fotat henne på Nationalmuseet i Köpenhamn förra året ❤️

Tissøkvinnan

I Tissø i Danmark i en sjö tillägnad guden Tyr offrades många saker under järnåldern. Bland annat flera silversmycken som denna nedan. Hon ser lite otäck ut med sin hopsnörpta mun och 👽 ögon och det är svårt att urskilja vad som är händer och vad som är hår. Håller hon i hårknutarna eller längre med i tofsarna? Jag tror mest på att hon håller i två långa knuttofsar i det här fallet.

En annan tolkning är att hon ska föreställa Freja som en katt! Men det tror inte Peter Pentz på, han tänker sog istället att det är Völvor som är målade i ansiktet eller möjligen har skärmärken i ansiktet utfört som en sorts trans.

Utställningstexten på Nationalmuseet i Köpenhamn. Här står det konstigt nog Fugledegård, men de hon kommer från Tissø. Eller finns det två exakt likadana?
Kvinnan som drar i hårtofsarna från Tissø. Foto från Nationalmuseet i Köpenhamn. https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/

Skellerup kvinnan

Sen finns det en till nästan likadan som kallas Skellerupkvinnan hittad på Østfyn av en metalldetekorist. Det är ett litet spänne (?) med samma motiv som Tissøkvinnan. Hon är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred. Hon dateras till 8-900-talen. Här är det ännu svårare att se hur hon håller.

Någon som vet var den här kommer ifrån?

Skellerupkvinnan har ett band över munnen lika som Freja från Lejre som sitter i Odens tron (finns olika tolkningar). Under syns ett stort spänne och pärlrader samt möjligen ovala spännbucklor med en hängselkjol och vad som ser ut att vara en goffrerad särk under.

Samma som ovan.
Jag tycker baksidan ser ut som ett hänge. Foto från Ostfynsmuseer.dk.

Det likarmade spännet från Tofta

Upptäckte även ett liknande motiv på det här likarmade spännet från Tofta på Gotland. Det är definitivt sötast! Här ser det lite mer ut som att hon håller i knutarna.

Likarmat spänne från Tofta socken på Gotland. 854673_HST. Foto:
Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Detalj av det likarmade spännet ovan från Tofta socken, 854674_HST. Den här är definitivt sötast!

Likarmade spännen

Det finns flera likarmade spännen, som jag skrivit om tidigare, men ett liknande motiv men mer schematiskt och mer som gripdjur. Det är en av de populäraste vikingatida likarmade spänneformerna!

Teckning av Harald Faith-Ell.av spännet i birkagrav Bj 158.

Här har motivet blivit ännu mer schematiskt framställt, 363212_HST, Sverige. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Stålmosekvinnan

Det finns flera liknande motiv i Danmark. Även denna är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred! Denna ser mer ut att hålla längst ut i tofsarna. Men denna, och nästa, har släta på baksidor. Den här kan ha haft en ögla på toppen.

Hårrivare från Stålmosegård. Foto Cille Krause, Roskilde museeum.

Stavnsagerkvinnan

Här syns det tydligare att det är långa tofsar hon håller i. Det betyder att hon inte river sig i håret som en gråterska här i varje fall.

Kvinnan från Stavnsager. Foto Østjyllands museum.

Silverbägaren från Lejre

På koppen från Lejre finns ett liknande motiv vad gäller håret med tofsar åt var sott håll, men det ser mer ut som en stiliserad ”Freja i falkhamn”! Hade inte lagt märke till den här förut!

En liten silverkopp från Lejre. Foto: Nationalmuseet i Köpenhamn.
Detalj av bilden ovan.

Funderingar

Ole Thirup Kastholm har skrivit lite mer om motivet. De närmaste parallellerna kommer från brittiska öarna och kontinenten och där den ”hårrivande kvinnan” är en havsfru eller siren och motivet visar på lösaktighet och inbjudan till sex. Det har lett till att vikingamotivet tolkats som fruktbarhetsgudinnan Freja. Nu tycker jag ju att i varjefall Tissøkvinnan ser lite väl skräckinjagande ut för inbjudande, men det vore ju roligt om kvinnor som bar detta motiv var det med en symbolisk tanke bakom. Smycket som Skellerupkvinnan bär under hakan kan ju vara Frejas Brisingamen.

Ole Thirup Kastholm menar att det finns flera tecken på att ”hårriverne” är Freja, men att en annan möjlighet är att det är en kvinna som utöver schamanism med sitt grimaserande.

Elisabeth Arwill-Nordbladh tolkar det också som ett magiskt motiv av sejdande. Att dragandet i håret kanske kan kopplas till rituell extas vid ett schamanistiskt utförande.

Rita Hayworth lyfter sitt hår. Foto Bettmann.

Hur det än är så är det spännande att börja titta på ett motiv och så dyker det upp fler och fler!

Och nu dök en avhandling upp om likarmade spännen! Mathias Holch Kass skriver också om motivet ”Hair-gripping Motif”! Ska ta och läsa lite i den ikväll… Det här blev en ”down the rabbit hole I go…” Hittade även hans artikel! Så får eventuellt bli en fortsättning 👌

Lästips:

Fashioning the Viking Age: https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/

Sacrifice to the norse god Tyr https://en.natmus.dk/historical-knowledge/denmark/prehistoric-period-until-1050-ad/the-viking-age/the-magnate-dynasty-at-tissoe/sacrifices-to-the-norse-god-tyr/

Forskere vil trænge ind vikingernes hoveder https://natmus.dk/nyhed/forskere-vil-traenge-ind-vikingernes-hoveder/

Skellerup kvinnan https://nyborgslot.dk/skoenhed-fra-vikingetiden-er-dukket-op-af-jorden-i-skellerup/

Et haarivende fund https://ostfynsmuseer.dk/et-haarrivende-fund/

Ole Thirup Kastholm, 2014. En hårriver fra vikingetiden. Romu. https://romu.dk/wp-content/uploads/sites/21/2018/07/2014_Romu_En-harriver-fra-vikingetiden-Nyt-fra-udgravningerne-i-Vindinge.pdf

Toftaspännet https://samlingar.shm.se/object/133C685E-82C2-4488-ADE2-B8BB8AA4536B

Koppen från Lejre https://samlinger.natmus.dk/do/asset/9570

Likarmade spännen med bild i Sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Likarmat%20spänne&hasImage=1&rows=50&offset=50

Julia Wihlborg, 2019. Mer än Valkyrior https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1366723/FULLTEXT01.pdf

Elisabeth Arwill-Nordblad, 2016. Viking age hair. Internet Archaeology 42. http://dx.doi.org/10.11141/ia.42.6.8

Mathias Holch Kaas. 2024. Brooches and beyond, s. 92. https://www.academia.edu/121594632/Brooches_and_Beyond_A_New_Corpus_of_Viking_Age_Equal_Armed_Brooches_in_a_Nordic_Context_with_an_Analytical_Focus_on_Typology_Networks_and_Supra_regionality?sm=b

Kaas, M. H. (2024). Et hårrivende smykke fra Nordlangeland – og lignende ”en face” figurer fundet i Danmark. Fund og Fortid (1). https://www.academia.edu/117440679/Et_hårrivende_smykke_fra_Nordlangeland_og_lignende_en_face_figurer_fundet_i_Danmark

Nya spännbucklor P27B: or till Bj 515

Nu har mina spännbucklor tlill Bj 515 kommit. Det är egentligen inte klokt att jag samlar på spännbucklor 🙂 Men åh andra sidan så vet jag att jag inte är ensam om det 🙂 har många människor olika hobbies som de lägger ned mycket möda på. Lite som att samla fotbollskort… 🤩

Förut har jag samlat på Birkasaker lite random och inte haft någon direkt plan. Det första halsbandet jag samlade på var Bj 632 och först nu har David gjort de smycken till mig som jag inte har. Min första hela grav jag började samla på var Bj 1084.

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude.

Det har tagit lång tid att få ihop de här sakerna från Bj 515, en 800-talsgrav. Det första jag köpte var det lilla rundspännet. Fast jag hade länge ringen fast med en karneol som vardagsring. Jag saknar fortfarande några av pärlorna, men det får ta sin tid 🙂 Jag är så glad över spännbucklorna som David Lecocq Claude har gjort åt mig. Nålarna är toppen!

Pärlor, likarmat spänne och spännbucklor från Bj 515. Foto SHM, CC BY.

Spännbucklorna är enkelskaliga och på baksidan sitter det fast några pärlor. Jag har inte tidigare lagt märke till de fyra svärden/korsen på spännena. Vad betyder dom? Det är en av anledningarna till att jag tycker om återskapande. Plötsligt får man gå på djupet med tolkningar och funderingar för att kunna göra föremålen eller dräkterna. Det blir inte bara ytan av att ”ja de hade spännbucklor”. Det blir nödvändigt att verkligen titta och förstå. Och ibland experimentera 🙂

Pärlorna från Bj 515 fotade av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet från Bj 515. Foto Amica Sundström, HST, CC BY.

En bärring av bronstråd, 556247_HST, vet jag inte hur den ser ut.

Nålhuset frpn Bj 515. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Nålhuset fick jag nyligen tag på. Det är så fint. Originalet är inte i så bra skick, men det går att förstå hur det en gång såg ut.

Ringen med glaset det står Till Allah eller För Allah på. Foto Olq Myrin, SHam, CC BY.

Den här ringen var jag ju för länge sedan med och skrev en artikel om och det blev halabaloo nästan överallt. Det var intressant att vara med om. Det finns mycket att skriva om även fast att Birkagravarna grävdes ut för runt hundrafyrtio år sedan!

Textilier i Bj 515:

Det jag nu behöver göra är att sy specifika klädesplagg för de olika dräkterna. Framförallt vill jag göra en goffrerad särk, men det sitter långt inne att sy till mig själv ibland. Men det kanske kan bli ett vinterprojekt 🤓

Det finns inte så mycket bilder på textilerna från Bj 515.

Kypert 1090086_HST från Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Det stora kypertfragmentet är en W37, 1090086_HST, kommer förmodligen från ovansidan av höger spännbuckla och det är blått och ska synas på Stolpes gravplan. Det låg i två lager och det finns inga vävkanter eller fållar bevarade.

Nya foton 1090086_HST. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Nytt foto på 1090086_HST. Amica Sundström, SHM, CC BY.

Litet textilfragment 556266_HST.

Det finns även lite textil på det lilla spännet 556259_HST, men det nämner inte Hägg.

Det finns textil på bygelsaxen – ett slätt relativt fint linne som Hägg förmodar är från särken. Men om det är en hängselkjol emellan så borde det ju inte vara tyg från särken…

I ena spännbucklan finns det textil kvar vid nålen 145058_HST och då även ett tunnt tyg linande det som funns på bygelsaxen. Den andra spännbucklan med pärlorna har textilavtryck 145057_HST. Hägg tar inte upp spännbucklorna i samband med hängselkjolen i sin bok, i texten, men vi får förmoda att kvinnan bar en hängselkjol. Däremot har hon med den bland teckningarna. Och här har det ritats in tre öglor mot nålfästet och två öglor mot nålspetsen. Åtminstone i ena spännbucklan. De två lagren linne är de från sax och vid nålen på en spännbucklan.

Teckning ut Häggs bok Kvinnodräkten i Birka. Här syns hur många öglor det är i spännet.

Tänk om det är en hängselkjol och sen ett förkläde med öglor framtill. Det likarmade spännet har också öglor bevarade.

Textil bakom det likarmade spännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns linnetextil på var sida av nålen i det likarnade spännet, 363884_HST, och Hägg skriver att det är linneöglor som dras åt motsatta sidor. Det innebär att de kan vara öglor på en kappa eller en mantel/sjal. Hägg tror på ett livplagg, dvs kappa, så öglorna och spännet hjälper till att hålla ihop dräkten på ett skonsamt vis för tyget.

Textil från ens sidan vid nålen på det likarmade spännet i Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Så vad för sorts dräkt behöver jag?

  • En slät särk till det lilla rundspännet. Det har jag en vit.
  • En hängselkjol med linneöglor möjligen även helt i linne med P27B-bucklor. Jag kan kanske använda min blå hängselkjol? Men alla andra öglor då? Ska jag försöka göra om en omlottkjol? Eller är det ett extra ”förkläde”/framflärp med öglor? Och ska jag göra ett släp över axlarna i tunnt tyg som kan ligga mot saxen…
  • Ett plagg i blå yllekypert med linneöglor i framkant som hålls ihop med det likarmade spännet. Jag behöver växtfärga mitt kyperttyg blått!

Det är inga dekorationer i den här graven, men jag undrar vad det lilla tygfragmentet är och om det går att se vad som är bakom det lilla rundspännet.

PS.

Från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka, så har det kommit fram många delar av gjutformafragment av just typen P27B. Eftersom det inte finns så många från gravarna så är det möjligt att de gravarna ligger orörda ❤️

Fragment av gjutform till P27B. Foto Daniel Salhén, SHM, CC BY.

DS.

Med vänlig hälsning, Linda

Järvstagraven med de fina pärlorna

Det finns många kvinnorgravar från vikingatiden som har liknande uppsättning smycken. Jag tänker mest på dessa när jag tönker vikingatid. Tiden fram till runt 980. Sen i stort sett försvinner spännbucklorna och alla fina pärlor. Modet ändras framförallt med kristendomen. Vissa dräktspännen som varit populära sedan vendeltiden slutar användas.

I en grav från Valbo socken, 7:1, i Järvsta i Gästrikland har en kvinna fått med sig pärlor och smycken som påminner om garvarna på Birka. Men till fyndet hör även två armbyglar vilket inte är så vanligt. Inventarienumrer är 22868. Graven låg i ett jordblandat röse med kantkedja tillsammans med en annan grav, grav 7:2. De verkar ha lite liknande innehåll och båda kvinnorna hade fått med sig en häst i graven. Undrar om de var systrar, mor och dotter eller väninnor?

Pärlorna består av en stor silverfoliemelon, en ögonpärla och mindre silverfoliepärlor.

Pärlorna i Järvstagraven 7:1, Valbo sn, Gästrikland. Föremålsnummer 616033_HST, Inv. Nr 22868. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0

Hennes spännbucklor är lite olika men av den vanligaste typen – P51.

Spännbuckla P51, 1158604_HST. Foto: Kusmin, Sara, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Foto: Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Det likarmade spännet 616030_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.
Del av en bronskedja, 364341_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.

Armbyglarna är dekorerade med fyrkantiga djupa gropar.

Armbygel i brons, 364342_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.
Armbygel i brons, 1158575_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.

Till dräkten hörde en kniv och en sölja med fyrkantig ram. Hon hade även med sig ett eldstål och en flintabit, så hon gjorde nog upp eld själv!

Inventarienummer 22868, Catview.
Inventarienummer 22868, Catview.

Ett spännande fynd är en järnring, 616032_HST, Två mindre ringar uppträdda på en större. 1,5 cm i diameter. Det här tolkar jag som att det är en amulettring om de andra järntenarna i graven kanske hör till den. Det är spänannde om den visar på Odensymbolik även om den står inlagd i databasen under ”hantverk och redskap”.

Det fanns även ben kvar i graven. Både månskliga kvarlevor, svin och häst samt ben som inte kunnat bestämmas.

Vem var hon, hur ofta sågs folk över långa sträckor? Åkte de alla till Distingsmarknsden i Gamla Uppsala i sin finaste dräkt?

Fyndnummer för övriga saker i graven 7:1:

Sölja 364343_HST; järnten 616031_HST; järnten 364347_HST; fragment av flinta; järnnit 364346_HST; slagg 364413_HST; kniv 364414_HST; kvarlevor 222444_HST; svin 222446_HST; djurben 222447_HST; hästben 222445_HST; obestämda ben 222448_HST; pärla 364345_HST.

Lästips:

Länk till 22868: här

Blogginlägg om Järvstagrsvfältet här.

Hanna Rydhs Strömsbrogravfält

Filosofi doktor Hanna Rydh, som undersökte Skopintull med flera gravar på Adelsö, undersökte tre gravar vid Strömsbro i Gävle socken under hösten 1921. Gravfältet ligger längs en gammal vandringsled utmed Gävleåsen. Grävningen har Inventarienummer 16863 och gravarna är brandgravar i marknivå från yngre järnåldern.

Gravfältet. Foto: Länsstyrelsen.se

Strömsbro ligger ca 4 km norr om Gävle centrum. Gravfält anses som vackert och i samband med att det skulle skyddas och bli en park så undersökte Rydh ”pietetsfullt” tre gravar. Då fanns 50 gravar kvar, högar och några stensättningar, men Rydh antog att flera blivit bortodlade. På Länsstyrelsens sida står det att det är 80 gravar och att fem undersökts av arkeologer.

Av de tre Rydh grävde så är Grav 1 är möjligen från slutet av 700-talet, Grav två är järnålder men går/gick inte att bestämma närmare och Grav 3 daterade Rydh till första hälften av 800-talet. Och det är Grav tre jag tänkte presentera här.

Grav 3 är daterad till vikingatid, 800-talets första hälft om man daterar med spännbucklorna, men det står 800-1100 i Historiska museets samlingsdatabas. Graven var en låg, oval kulle med fotkedja och som längst 3,5 m. Hanna skrev ”Denna grav, till utseendet en av de anspråkslösaste i hela gravfältet, hade ett vackert gravinventar.”

En av spännbucklorna från Strömsbro Grav 3, 364251_HST. Inventarienummer 16863, Catview.

De två ovala spännbucklor den gravlagde fått med sig var av typen P37. Den ena är fragmentariskt. Kvinnan bar även ett armband, en kam, tre hängsmycken vara ett i brons med bandformad ögla och två i järn, vara det ena järnhänget hade en hängögla. Det fanns 5 små bronsringar med diameter 1,5-1,8 cm.

Kamfragmentet i Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.
Glaspärlorna från Strömsbro Grav 3. Foto: Eva Stensköld, SHM, CC BY 4.0.

I graven fanns flera pärlor vara en av brons i form av en spiral. Resten av pärlorna, 79 hela och två halva, är glaspärlor. Rydh skrev att ”tre pärlor är fruktformade” 🙂 Jag undrar vilka hon menade. Fem st hela och en halv är lite större mosaikpärlor, 1,5-1,8 cm. Övriga är små och runda, 2,5-1,1 cm i diameter. Det är otroligt att de klarat sig så bra på gravbålet.

Teckning av några av pärlorna från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Spännbucklorna och de små gula och små blå pärlorna är lika som i birkagrav Bj 539 och Bj 637.

Det likarmade spännet från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Till dräkten bar hon även ett likarmat spänne med gripdjursornamentik. Jag har skrivit om den här typen av likarmat spänne tidigare. Det är ett omtyckt spänne under vikingatiden ❤️

Ett järnbeslag kan ha varit efter en förvaringkista. Det fanns märlor av järn samt många järnnitar, vilket kan tyda på att hon begravts i en båt. I graven fanns även trä och bark bevarat vilket kanske är rester efter gravbålet? Märkligt nog fanns det endast 2 g ben i graven.

Undrar vem hon var som blev begravd på ett av Gästriklands största gravfält umder yngre järnålder. Göstriklands järnverksamhet var betydande och jag tycker det är fint att hon har två hängen av just järn, vilket inte är så vanligt vad jag vet. Hanna Rydh trodde att de varit dekorerade med något som ramlat av.

Föremålslista:

Spännbucklor 364251_HST. 1 fragment sannolikt av en armband, 364254_HST. Kamfragment 364257_HST. Hängsmycke av brons med en bandformig ögla. 2,1 cm i diameter. 2 hängsmycken av järn med oornerade plattor. Det ena med en ögla. 615918_HST 2,5 cm i diameter. 5 små bronsringar, 1,5-1,8 cm. 79 hela och två halva glaspärlor, 364256_HST, 611523_HST. Spiral pärla i brons, 364261_HST. Likarmat spänne med gripdjursornamentik, 364252_HST. 5 fragment av trä och bark, 364260_HST. Järnfragment fragmentariskt beslag, 364263_HST. 2 gr bränt ben, 364259_HST. Talrika fragment av järnnitar, 364255_HST. 5 märlor i järn, 364262_HST.

Läsvärt:

Inventarienummer 16863, Catview här.

Strömsbro gravfält Länsstyrelsen

Tidigare inlägg med det likarmade spännena här. https://linda.forntida.se/?p=13512

Terassen i Birka med många kvinnogravar

Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.

Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.

Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂

Kammargravar har ett sträck över, kista har en svart pil i överkant och utan kista, en sk skelettgrav, har tom pil.

Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.

Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?

Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?

Terassen sedd från Stadsvallen. Jag står på den äldre, brandgraven Bj 1009 som är mitt i Stadsvallen. I den finns vendeltida ett föremål, en äldre oval spännbuckla.

Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.

Kvinnorna på terassen

Sally och jag står på Bj 1009. Foto Richard Schill.

Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.

Bj 961 kista:

Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.

Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.

Grav Bj 961. Pärlorna är förflugen ett halsband och hängde inte från spännbucklorna. Alternativt om de suttit runt huvudet. Bild från ATA.
Spännbucklor av typen P51 C3:or, spänne och pärlor från Bj 961. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 969 kista:

Gravskiss kistgrav Bj 969. Bild ATA.

Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.

Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?

Det likarmade spännet från Bj 969. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Spännbucklor P51 B1:or från Bj 969 som ser ut att ha varit förgyllda. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Textilier från Bj 969. Foto SHM.

Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Bj 970 kista:

Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.

Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.

Det är stenar runt kistan i Bj 970. Skiss ATA.
Pärlorna i Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Nyckel från Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 963 kammare:

Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.

Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.

Glättsten från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.

P51 C1:or spännbucklor från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Särkspänne i borrestil med tre små djurhuvuden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Rundspänne i förgylld brons från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pärlor i blått, guld- och silverfolie samt bergkristall från grav Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Örsslev från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pincett från Bj 963, med rester av tuskafttyg. Notera ansiktet som är uppochned på bilden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Det är inte mycket kvar av de brodcherade brickbanden.
Sköldhänge från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Silhönge med borresnsikte från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Lite mer textil från graven, Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 964:

Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.

Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.

Spännbucklorna P51 C1:or i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Textil på baksidan av det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.

Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.

Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 965 kammare:

Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.

Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.

Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎

Alla brickbandsbilderna från Bj 965 är fotograferade av Ola Myrin, SHM.
Spännbucklor av typen P52 E:or med fyra hästhuvuden vardera. Foto Pavel Voronin, SHM.
Här syns hästhuvudena i profil. Foto Pavel Voronin, SHM.
Som särk/tunika eller kjortelspänne hade hon ett fantastiskt rundspänne i silverfiligran. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick med sig ett av de finaste borrehängena i graven. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick även två hängen av omgjorda silverskålar. Foto Charlotte Hedenstierna Jonson, SHM.
Ett pärlhänge med en fasetterad karneolpärla från Bj 965. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!

Pärlorna från Bj 965. Foto Pavel Voronin, SHM.

Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.

Hon hade även fått med sig tre östliga mynt och en börs.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 966:

Gravskiss Bj 966, ATA

Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.

Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.

Spännbucklorna, P51 C1:or, från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Ringspännet med en ögla från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Pärlorna är inte supersnygga längre, men jag tycker om de ljusblå. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon hade även en bronsnål med ring. Foto Pavel Voronin, SHM.
Dessutom hade hon ett pärlhänge med pärlad koppartråd, vilket är ovanligt. Pärlan är en bärnsten. De brukar vara av silvertråd. Foto Pavel Voronin, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 967:

Bj 967, kvinna i kammargrav: endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.

Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.

Det lilla rundspännet i Bj 967 av samma borretyp som i en av de andra gravarna på terassen. Foto Christer Åhlin, SHM.
Pärlorna i Bj 967. Det är en blå ögonpärla och ljusblå glaserade lerpärlor. Ett hänge här är av sten. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon har ett fint litet förgyllt hänge i Bj 967. Foto Pavel Voronin, SHM.
Till hennes dräkt, Bj 967, så hörde det även brickband och siden. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 968:

Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.

Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.

Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.

Spännbucklorna, P51 C3:or, i Bj 968. Foto SHM.
Rundspännet från Bj 968. Foto SHM.
Det treflikiga spännet från Bj 968. Foto SHM.
Kubbstolen från Bj 968. Foto SHM.
Freja med sin hårknut hållandes i sitt halsband Brisingamen från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Korset från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Den tillbakablickande hjorten from Bj 968. Foto SHM.
Sköldhänget från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon har två knivar med sig i Bj 968. Foto SHM.
Pärlorna i Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.

Textil med bland annat sidentyg från Bj 968. Foto SHM.

Amica ska förmodligen återskapa denna grav.

Mansgravarna på terassen

Bj 975 kammare:

Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.

Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 976 kista:

Gravskiss Bj 976, ATA.

Bj 976, mansgrav i kista?: inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgrav frågetecken.

Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.

Delar av dräkten till Bj 976. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 986 kammare:

Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.

Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.

Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 962 skelettgrav:

Gravskiss skelettgrav Bj 962. Skiss ATA.

Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.

Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.

Till personens dräkt hör även brickband i Bj 962. Foto SHM.
Ringspännet från skelettgrav Bj 962. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.

Funderingar och sammanfattning

Här är en Stolpeskiss från ATA. Här blir det ett större utrymme i mitten och Bj 986 ligger utanför terassen. Undrar om det legat ett hus på terassen?

Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.

Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.

Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…

Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.

Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?

Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️

Kram

Lästips:

Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.

Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.

Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.