Vendeldagarna i Gamla Uppsala med några fynd

Förra lördagen den 14 juni åkte jag till Vendeldagarna i Gamla Uppsala. Jag skulle ha varit med på festivalen men blev sjuk och hade varit sjuk i två veckor när jag tog mig dit med pärlor till museet, så är otroligt glad att jag orkade åka dit över dagen iallafall!

Jag fotade nästan ingenting men flera andra som är superduktiga fotograferade och jag får dela deras fantastiska bilder! Så nu blir det en vendeltida bildkavalkad!

Samlade på Östhögen. Fotograf Amanda Rimmer.

Vendeltiden är tiden mellan 550-750 efter Kristus. Med andra ord perioden innan vikingatiden. Jag vet inte alla fynd som återskapats, men kan fylla på information vartefter om jag får in tips.

Kung Raedwald, Paul Mortimer, ifrån Wolfheodenas i sin dräkt efter Sutton Hoo. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Kung Readwald aka Paul Mortimer. Fotograf Amanda Rimmer.

Kung Readwald är allas vår kung 🙂 Paul har låtit återskapa nästan hela graven tror jag.

Axeldekorationer från Sutton Hoo och bägaren från Uppåkra. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Dryckesbägaren från Uppåkra. Foto: Historiska museet vid Lunds universitet.
Dave Roper från Wolfheodenas. Fotograf Amsnda Rimmer.

Dryckesbägaren som Dave Roper återskapat har pressbleck i guld som blir vidare uppåt!

Guldmynt. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Då som nu är allt guld värt!

Fotograf Ruben Terlouw @woedans fast vet inte vem som tagit foto på honom.
Sköldtornssöljan från Bjärs på Gotland, 784389_HST. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Ruben har en så kallad sköldtornssölja i bältet. Så snygg. Den är fast och bara ringen rör dig. Thomas och jag fotograferade den för ett tag sedan. Kanske var det för just återskapandet av Rubens bälte?

Många vackra damer var med på festivalen. Det är lite svårare att återskapa kvinnornas dräkter.

Wulfheodenas vackra kvinnor i vackra dräkter. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Anglosaxisk dam från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Hennes väska är lite speciell. Hålet är en ”elfenbensring” med påsen fastsydd men jag vet inte riktigt hur den funkar.

Elfenbensring till väska, 272095_HST och en cowridnäcka. Foto John Ljungkvist, SHM.
Elfenbensringar till börs från Lovö. Ur Petré 2024.

Den här elfenbensringen är utställd i Forntider på Historiska museet.

Bling och textil. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Cheyenne från gruppen Saligastīr i sin återskapade dräkt från Östergötland. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Cheyenne är med i svenska vendelgruppen Saligastīr. Hon har pärlor från mig 😍

Det finns tre svenska grupper: SaligastīR (Salsgästerna), Vendthjod och Uttaharjar. Sen har vi även de som återskapar Salmefyndet från ca 750. Själv är jag en egen liten grupp med mig själv… De engelska grupperna är Wulfheodenas och Swehanaz. Det finns även en fransk grupp och några andra som återskapar samma tid.

Textildamen från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Jag är så förtjust i hennes peplos med ett litet kantband upptill och enkelt bälte. Jag har nästan färdigt ett brunt bälte men det ser ut som en hästtöm…

Wulfheodenas par Matthew och Morrighanne med ett enormt dryckeshorn. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Dryckeshorn som detta har det hittats flera av.

Östhögen i Gamla Uppsala undersöktes 1846 och det har visat sig vara en hög för en kvinna – kanske en drottning. Det är i varjefall kvinnoben som bevarats i graven, fragment av en hjälm, en spegel och en djurmask från ett smycke. Så istället för ”Kungshögarna” kanske vi borde kalla dom för ”De kungliga högarna” i Gamla Uppsala.

Wolfheodenas Matthew med Vendelhjälm XIV (14). Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Vendel XIV. Fotograf Amanda Rimmer.

Det är en så otroligt fint återskapad hjälm efter fyndet från 500-talets Vendel.

Vendelhjälm XIV, 120458_HST. Foto Sören Hallgren, SHM.
Swehanaz Alex med Vendelhjälm XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Den här är också fantastisk och tolkningen är att det suttit ringbrynja längs med nedre kanten.

Vendeljälm XII, 120459_HST. Foto SHM.
Swehanaz Alex och Vendelgrav XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Det ser så romantiskt ut! Samtidigt vet vi ju att de var krigare.

Tobias från SaligastīR i Vendel XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Tobias från Saligastīr i Vendel XII och en lite annan tolkning med ringbrynjan även framför ansiktet. Fotograf Amanda Rimmer.
Matt JR Lewis (tror jag) från Wolfheodenas i Vendel I. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Den här personen tror jag tillhör Wolfheodenas. Han bär hjälmen från Vendelgrav I. Pressblecken syns inte så bra, men de är ikoniska med sina krigare till häst!

Hjälmen från Vendel I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM.

Men det finns även hjälmar från andra gravfält som Valgärde och Ultuna.

David Huggins från Swehanaz i hjälm från Valsgärde 8. Fotograf Alexander Haigh.

Svårt att få till det så mycket finare!

Jag och David Huggins i Valsgärdehjälm 8. Fotograf Burr Öhrström.

David Huggins gav mig bitar av hans blå brickband som sitter på klappenrocken. Jag planerar att sy en ljudblå kappa med dom runt ärmarna.

Alltså jag önskar att jag hade sminkat mig lite -ser fortfarande sjuk ut! Men så glad! Jag hade tvättat håret men blev så varm av att köra till Uppsala att det inte syns… Hade på mig min nya peplos färgad med kochenille och mitt vendelametisthalsband. Planerar även att sy en ny särk i mer naturfärgat linne eller hampatyg.

Spännet han har i manteln är även det fantastiskt. Tydligen ett fynd som inte hör till en grav utan blivit offrat? Minns inte riktigt vad han sa.

Valsgärdehjälmar nr 5 och 8. Foto Gustavianum.

Från Ultuna kommer en lite annorlunda hjälm.

Ultunahjälmen på Thomas Cederroth. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Hjälmen från Ultuna, 272256_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Tillsammans med Faravid och familj, tillsamnans med TC, återskapar tiden för Salmefyndet. Foto: Linda Wåhlander.
Jag ser väldigt glad ut iallafall! Fotograf Amanda Rimmer.

Så fint att få vara med en stund och höra Matt Bunker läsa ur Beowulfkvädet!

Matt Bunker läser ur Beowulf. Fotograf Amanda Rimmer.

Så många fina foton och inlägget blev fullt, så får fortsätta imorgon med ett till inlägg.

Tack Ruben Terlouw, Amanda Rimmer, Alexander Haigh och Burr Öhström för att jag får låna så fina fotografier.

Fler foton från Burr kommer och även från Cheyenne 🙂

Lästips:

Uppåkrablogg https://www.uppakra.se/faktasidor/uppakra-maktens-centrum/

Marianne Andersson, Gamla Uppsala: Dags döpa om kungshög till drottninghög? 081107. https://www.hallekis.com/arkiv2/xx081107h.htm

Valsgärde https://www.uu.se/gustavianum/om-museet/vara-samlingar/historiska-samlingar/nordisk-arkeologi/valsgarde

Hjälmar i Historiska museets samlingar https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Hjälm&institution=Historiska%20museet&productionPeriod=Vendeltid&offset=50&rows=50

Cheyenne Olander dräktåterskapande https://cheyenneolander.blog/2021/09/07/an-attempt-to-recreate-the-outfit-of-a-vendel-period-woman/

Bo Petré, 2024. Arkeologi på Lovö https://www.su.se/polopoly_fs/1.721719.1710320319!/menu/standard/file/Dig%20SLUTMANUS%20ARKEOLOGI%20PÅ%20LOVÖ%20NY.pdf

Till Uppsala på boköverraskning

Igår åkte jag till Uppsala för första gången! Jag har varit i Gamla Uppsala och sedan sovit på något hotell som jag inte vet var det låg, men jag har aldrig tidigare varit i Uppsala. Det kändes som att vara i ett paralelluniversum. Vet ju att många jag känner varit där och flera bor där! Det har liksom aldrig blivit av. Jag har inte haft någon långtan dit utan mest bävan av någon anledning. Det var riktigt svårt att köra dit igår. Inbillade mig dessutom att bilen gått sönder men det var vinden som ryckte i ratten.

Tog ett snabbt foto utanför Domkyrkan och duckade för en person jag känner för jag hade inte tid att stanna. Var redan 25 min försenad!

Utanför domkyrkan i blåsten.

Jag skulle dit på hemligt boksläpp för Torun Zachrisson på Upplandsmuseet 🙂 Har varit med och skrivit en artikel till hennes vänbok ❤️ och allt har varit hemligt sedan 2023! Och det lyckades! Hon hade inte misstänkt någonting!

Kul att träffa flera som det var långe sedan jag träffat. Det var även supergoda snittar och dricka!

Boken heter Fragment av föremål, platser, kroppar och ord” och jag skrev om ett föremål. Det blev tillslut en artikel om ”mina drömmars mössa som blev ett pannband” med sidenet från tangdynastin med posament från birkagrav Bj 944. Det är några år sedan nu jag hade dom visningarna och det känns så bra att ha skrivit om det jag tänkte då. Plus att Amica och Max bidrog med samitumet på ändarna! Vi inspirerar varandra i forskning och det är fint!

Efteråt så visade min kollega Thomas mig ett guldfynd som kom på hans grävning i Onslunda. Det betyder Odens heliga lund, men det kan ha varit någon annan helig guds plats innan som Oden tog över.

Den längsta guldtråden från bronsåldern hittad i Ryssgärdet/Onslunda i Tensta sn, från 1000 talet fKr.
Cool tjärhink.
Och ett runben med futharken stolt skrivet av min pappa Bo!

Vi gick på en lite tur till Domkyrkan efteråt och Thomas guidade mig runt bland all hus vi såg! Kunde ju inte fått en bättre guide av Uppsala!

Port på södra sidan av kyrkan med bilder av hur Gud skapade världen.
Port på södra sidan av kyrkan med bilder av hur Gud skapade världen.
Tornen på Uppsala Domkyrka pekar mot himlen.

Domkyrkan började uppföras på 1270-talet och invigdes 1435! Alltså det tog 165 år att bygga den! Domkyrkan är öppen alla dagar, året om för besök!

Inne i Uppsala Domkyrka.

Domkyrkan är så otroligt stor! Thomas berättade och visade och jag får åka tillbaka någon gång när Skattkammaren uppe i ett av tornen är öppen. Det finns en hiss dit!

Alltså tänk alla höga träställningar som behövdes för att måla taket!

Taket i Domkyrkan.

Jag ville se Gustav Vasas och hans fruars grav och vi såg en hel del på vägen dit.

Emanuel Svedenborg.

Alltså fingravarna är som små rum runt kyrkan.

En enorm predikstol.

Stormaktstiden syns överallt. Predikstolen är Sveriges största!

Alla Sveriges ärkebiskopar.

Staffan, de fem gålarna och den ljusa stjärnan.
Fönstren är så fina.

Jag gillar fönstren. Det gudomliga ljuset som kommer in i mörkret.

Väggmålning om Erik den Helige.

Slaget mellan S:t Eriks och Magnus Henrikssons trupper (S:t Eriks martyrium) – Uppsala domkyrka. Målade av Albertus Pictor (?) men hårt restaurerade enligt en webbdida. Se lästips.

Lite märkligt förråd ovsnpå gravar där rika medborgare fått sina gravar med runstenar.
Gustav Vasas grav i öster. Vasakoret.

Det tog ett tag men sen kom vi fram till Gustav Vasa Erikssons grav. Thomas släkting! GV ville bli begravd i Domkyrkan och han ligger där i. Hittade en sida fär det står att graven öppnats några gånger! Framförallt så har riksregalierna plockats ut och är i Skattkammaren där även Drottning Margaretas gyllene kjortel är.

Besöker Gustav Vasa med hans släkting. Vi menar dom har ju samma efternamn.
En drottning på var sida.

Alltså stenhuggeriet är så fint! puffkuddar och kronor.

Något landskap.
Lite creepy döskalle och 👼
Gustav Vasa med två av hans drottningar. En på var sida.

Alltså inte den mest smickrande vinkeln, men jag kom upp en bit iallafall med kameran så fick bra bild på Gustavs skosulor…

Erik den Heliges relikskrin.

Här ligger Erik. Erik är namnet på mannen jag älskat mest i livet. Märkligt det där med namn.

Ängel nästan som ett bokmärke.

Erik föddes 1120 och växte upp i Västergötland. Han blev mördad 18 maj i Uppsala.

En till ängel och en massa dekorationer. Undrar om de betyder något.

Inne i samma rum ligger även Heliga Birgittas föräldrar. De har en väldigt fin gravsten och jag hittade en liten trofast hund i nederkanten.

Heliga Birgittas föräldrar.
Hunden på Heliga Birgittas föräldrars gravsten.
Här ligger Katarina Jagelonica.

Det var förråd lite här och där. Det fanns även ett lekrum för barn bakom några galler och en utställning om Nathan Söderblom.

Uppsala Universitet.

Thomas pekade ut en massa byggnades och jag kan, men lite fantasi, se studenterna framför mig som höll till på Gustavianum nu och studentlivet i Uppsala.

Vet ej vad detta är för hus.

Gick tillbaka till bilen och såg det här huset mot den blå himmelen och de luddiga molnen. Det känns konstigt att jag aldrig varit i Uppsala tidigare. Det är som Rom och New York. De städerna är så stor del av verkligheten och ändå är det inte del av min verklighet. Jag har ju till exempel varit i Paris, London, Mexico DF, Kairo, Athen och Reykjavik. Och förresten så har jag inte varit i Lund heller.

Svarta och vita tulpaner.

Tycker mycket om tulpaner, så det blev ett fint avslut på dsgen i Uppsala. Det var lite av en pärs att hitta ut till E4:an igen men jag kom hem tillslut!

Lästips:

https://www.svenskakyrkan.se/uppsaladomkyrka

Gustav Vasa och hans drottningar https://www.svenskakyrkan.se/uppsaladomkyrka/nyheter/gustav-vasas-gravvalv-i-uppsala-domkyrka-oppnas

Hemsida om Domkyrkans konst https://christermalmberg.se/pictor/kyrkor/uppsala_domkyrka.php

En bit av en ”rebec” från Birka

Ett träföremålet som legat på sjöbotten utanför Birka låg som oidentifierat föremål i en låda efter konservering. Men det har en gång i tiden varit ett stränginstrument. Arkeologen Sven Kalmring, som gått igenom föremålen, blev glad när han nsåg vad det var han tittade på!

Träföremål fyndnummer 3131002. Foto Sven Kalmring, SHM.

Föremålen är från de marinarkeologiska grävningarna och hsn kände igen den här för att den liknar ett fynd från Hedeby! Det är sannolikt toppen på ett stränginstrument som heter ”rebec”.

Sven Kalmrings artikel om fyndet i tidskriften Populärarkeologi.

Instrumentet finns även avbildat i det medeltida Harley manuskriptet från 1000-talet. Och nu har vi då alltså troligen den första från Birka 🎶

Harley manuskriptet, Rebec or fiddle from Rebec from Harley manuscript 4951, folio 297V in the British Library.

Måttet på huvudplattan är

  • längd 47 mm
  • höjd 12 mm
  • bredd 58 mm
  • diameter 8 mm (hål)

Det finns några flöjtar och en brygga till en lyra från Birka, men ingen tidigare liknande del av ett stränginstrument.

Per Runberg spelar, Linda Wåhlander.

Per Runberg spelar på ett stränginstrument med lite fler strängar men tänk om det var så här tonerna gick i Birkas gränder en gång för 1000 år sedan…

Harley manuskriptet. Cat playing a rebec from BL Harley 6563, folio 40.

Även katter kunde spela rebec förr i tiden 👌

Lästips:

Sida om Harleymanuskripten https://blogs.bl.uk/digitisedmanuscripts/2019/05/cataloguing-the-harley-manuscripts.html

Ny påve och en gammal påve som påverkade Sverige

Den gamla påven har dött och nu har en ny påve valts – Leo den 14e. Att välja påvar har katolikerna gjort sedan Petrus år 30 eller 33.

Påvar begravda i Peterskyrkan.

Kung Inge den äldre var den första svenska kungen som fick ett brev från påven. År 1080 skrev påve Gregorius VII till honom och kallade honom Ingo gloriosus Suetonum Rex – “Inge, svearnas ärorike konung”. I brevet uppmanades Inge att stärka den kristna tron och följa kyrkans bud. Det är ett brev som markerar ett skifte i tiden, då den katolska kyrkans inflytande i Skandinavien började växa på allvar.

Skiss av en 1500-tslsristning förställande Nge den äldre.

Inge Stenkilsson regerade först mellan 1080 och 1084, och sedan igen från 1088 till omkring 1110. Hans styre avbröts tillfälligt när de hedniska svearna vände sig emot honom. De ville fortsätta med de gamla nordiska offerriterna – blot – och valde istället hans svåger, Sven, som fick namnet Blot-Sven, till kung.

Eventuellt var Inges fru Helena Thorildsdotter, prinsessa av Sverige och den högättade Mön, samma Helena som var syster till Sven.

Carl Larssons Midvinterblot i Uppsalatemplet. Motivet förställer en text ur Ynglingatial och offret av Kung Domalde i Uppsala tempel efter missväxt.

Men Inge gav inte upp. År 1087 återvände han till Svealand med kraft. Enligt källorna brände han då det stora hednatemplet i Uppsala och dödade Blot-Sven. Därmed slog han ned den fornnordiska kulten i Uppland och med det i Sverige.

Runsten U861 nämner en Sven och Mö och det kan därför vara just Blot-Sven.
Blot-Svens gravhög.

Efter det var Sverige en del av den romersk-katolska kyrkan ända fram till reformationen år 1527. Men jag undrar såklart – hur hade historien sett ut om Blot-Sven och svearna hade lyckats stå emot kristnandet? Det är många som nu försöker hitta tillbaka till våra hedniska rötter. Men hade det varit bättre? Med blot av djur och människor?

Lästips:

Fredrik Charpentier Ljung, 2018. Hedniskt motstånd i Svealand under sent 1000-tal, i Historisk tidskrift. https://historisktidskrift.se/index.php/june20/article/download/444/393?utm_source=chatgpt.com

Inge den äldre i Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/14103

Lista över påvar https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_påvar

Blot-Sven https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blot-Sven

Blotsven, kung, Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/17820 ; https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17820&forceOrdinarySite=true#Arkivuppgifter

Helena (vet inte hur trovärdig den här källan är!) https://www.geni.com/people/Helena-Torildsdotter-prinsessa-av-Sverige/356601173070003496

Roadtrip Dalarna tur och retur, del 1. Solleröns gravfält

I lördags åkte Allan och jag mot Dalarna för att jag hade bokat en ”Gubbstol”, dvs. en Kubbstol, på Marketplace som fanns norr om Mora. Det var lite för långt att åka fram och tillbaka så vi övernattade på Sollerön – Solens ö!

Utsikt!

Jag tänkte att då passar vi på och kolla i saker och gå på Zornmuseet. Först ville jag se en gruva väster om Sollerön som jag hittade på google maps. Där skulle det vara milsvidd utsikt. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var 25 min in i skogen på skogsväg och min bil är inte en terrängbil… Fy vad rädd jag blev att vi skulle fastna där! Till slut fick vi vända. Tror mountainbike skulle ha funkat…

Rutten därifrån gick en lite annan väg genom skogen och förbi en pyttestuga eller vad det kan ha varit. Vi stannade och tittade och den var fylld med slädar…

Som ur en film…

Men bortsätt från ”slädhuset” så finns så otroligt många fina byar och hus i Dalarna!

Boendet på Sollerön med bron från väster.

Boendet jag hittat på Booking var perfekt! Så fint och välkomnande. Vi kom dit efter 19 utan mat för jag tänkte att det skulle finnas någonstans att äta eller en mataffär. Men restaungen hade gått i konkurs och Coop stängde 18. Så vi vilade lite och åkte in till Mora och åt på Kina-Thairestaurangen och handlade på Ica efter. Vi letade restaurang och den som såg okej ut var det fullbokat på. Men det var det inte på Kina-Thaien… Vi blev mätta i allafall och åt även efterrätt.

Solen började gå ner men området id Hembygdsgården på Sollerön är öppet dygnet runt.

Sen åkte vi till gravfältet på Sollerön som jag velat se länge! Det ligger vid hembygdsgården och det finns en vandringsled runt ett stort område med skyltar.

Solleröns Hembygdsgård.
Vi kikade in genom fönstret här också.

Sollerön har Dalarnas största vikingatida gravfält med 120-150 gravar som ligger spritt och ser lite ut som bara odlingsrösen! Gravarna ligger på tre gravfält, Utanmyra, Bengtsarvet och Rothagen.

Det finns bättre karta på nätet.
Inte helt lätt att se gravarna.
Två gravar.
Lämningar efter en mur.

Det var en fin kväll att gå runt där. Antar att det är mycket fler folk under högsäsong.

Hembygdsgården.
Liten båt som rotts runt på Siljan.

Siljan är ju en gammal krater från ett meteoritnedslag för några hundra miljoner år sedan och Sollerön är toppen som kom upp i mitten, även om istiden har hyvlat av ön. Det är fantastiskt att tänka på vikingatidens stormannagård som legat här. Då hade de den modernaste tekniken i svärd!

Röse 1 och 2 på gravfältet Bengtsarvet innehöll rika fynd. Det är intressant att de fick med sig då mycket husgeråd och hästutrustning. Så nu blir det några bilder på fynd från ön!

Röse, grav 1

Grav 1. Graven Bengtsarvet innehöll flera gravar. Foto: SHM.

I Röse, Grav 1 på Bengtarvet hade en man begravts med svärd och vapen. Senare begravdes en kvinna i en sekundärbegravning.

Grav 1. Svärdet, Petersen Z. Foto: SHM.
Grav 1. Oval spännbuckla P52. Foto: Matthias Toplak, SHM.
Röse 1. Hänget kallas orientaliskt. Foto: Helena Rosengren, SHM

Grav 2.

Även grav 2 innehöll vapen och hästutrustning.

Grav 2. Svärd Petersen Z. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. Sköldbuckla. Foto: Ola Myrin, SHM.
Grav 2. Bältesölja. Kan vara till hästutrustning. Foto: Helena Rosengren, SHM.
Grav 2. Ryktskrapa till häst. Foto: Ylisli Asp, SHM.
Grav 2. Yxa. Foto: Yliali Asp, SHM.
Grav 2C. Hänge. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2C. Armring. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2C. Nyckel. Foto: Ola Myrin, SHM.
Grav 2. Kittel. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. Skärding. Foyo: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. ”Doppsko”. Foto: Yliali Asp, SHM.

Det här föremålet står som ”doppsko” fast den är rund. Det finns även en från grav 1. Jag tycker det ser mer ut som en järnpigg du sättter på änden på en käpp och använder på isen vintertid för att ta dig frammåt på isläggar. Spiken spikas i så fall fast i tråkäppen genom hålet. Vad tycker ni?

Utanmyra

På gravfältet här blev en kvinna med P51:or begravd. Det finns flera kopplingar mellan Birka och Sollerön.

Lösfynd hittad 1863, Utanmyra. Spännbuckla. Foto: Matthias Toplak, SHM.

Från en skadad grav kom detta svärd, yxan, pilspetsar, spjut och sköldbuckla, broddar och mycket mer.

Grav 1, Utanmyra. Tveeggat svärd, 548884_HST. Petersen V. Foto: Helena Rosengren, SHM.

Det här svärdet ska vara självaste Ulfberhtsvärdet från Sollerön! På ett ställe står det att det är från grav 9.

Den trasiga graven i Utanmyra innehöll även denna bredyxa. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det blev en bra dag och innehållsrik och igår söndag så åkte vi till Zornmuseet. Så det får bli Road trip del 2.

Det gick igång en lampa när vi gick runt.

Lästips:

https://www.solleron.se/sevart/vikingatida-gravfalt/

Grav 2 https://www.sollero-hembygd.se/skylt/vad-gravroset-gomde/

Kulturstigen 3,2 km lång men vi gick bara en bit och den är delvis handikappvänlig https://www.sollero-hembygd.se/kulturstigen/

https://morakommun.se/uppleva-och-gora/kultur-och-sevardheter/vara-unika-kulturmiljoer/gravfalten-pa-solleron.html

Inventarienummer 22293 https://samlingar.shm.se/event/83354E91-4665-476E-B847-D72E33E396C3

Ulfberhtsvärd https://michaelwills.eu/2020/01/the-ulfberht-sword/

Ulfberthsvärdet https://www.sollero-hembygd.se/wp-content/uploads/2022/08/2012-Praktforemal-fran-Vikingatiden.pdf

https://samlingar.shm.se/object/EAF5EAC7-31A1-42F8-BB50-C885BC2442E2

Mitt favorithalsband – ”Halsbandet” i Bj 632

Mitt favorithalsband blir frimärke! 2025 års EUROPA-frimärke!

”Halsbandet”, som låg i en cirkel över bröstkorgen, vilket syns på gravplanen. Det har pärlhängen, bergkristaller och karneoler, glaspärlor och silverhängen. Bland annat en kubbstol och en liten hoprullad husorm samt ett mynt från Konstantinopel – Vikingarnas Miklagård!

Grav Bj 632. Bild: SHM.

Kvinnan i grav Bj 632 fick även med sig ytterligare en kvinna i graven. Hon har ett eget gravnummer, men nästan inga gravgåvor. Var hon en gravgåva? Eller en träl som följde med till dödsriket? Undrar vad dom hette och vad deras relation var?

Europafrimärket 2025.

Miniark: 2 frimärken, 2 motiv, 44 kr
Illustration och design: Annelie Carlström
Foto: Ola Myrin
Färger: 4 färger CMYK
Papper: Gummerat
Format miniark: 130 x 70 mm
Format frimärken miniark: 51 x 37,5 mm

Frimärket verkar släppas 28 augusti! Och under tiden finns halsbandet att se på @historiska i utställningen Vikingarnas värld ❤️

Foto från många år sedan när jag var på Hornbore vikingamarknad. Nu har jag nya hängen, och det är mitt absoluta favorithalsband.

Lästips:

https://news.cision.com/se/historiska-museet/r/nya-frimarken-med-foremal-fran-historiska-museets-samlingar,c4138854

https://www.postnord.se/om-oss/frimarken/frimarksaret-2025/

Vikings before vikings – ny utställning om Salme båtgravar på Vrak

Idag öppnar museet Vrak utställningen ”Vikings before Vikings” på Djurgården i Stockholm.

Bild från vrak.se

2008 upptäcktes en båtgrav i Salme, som är en liten kuststad på ön Saaremaa i Estland. Två år senare upptäcktes en till båtgrav – det första kända skeppet med segel! Estländska arkeologer undersökte gravarna som visade sig vara från slutet av vendeltiden, perioden innan vikingatiden. Vi skulle kunna säga att det är början på det som blev vikingatiden.

Foto: Railli Allmae.

I Salme båtgrav I låg det sju långa, unga män begravda med två svärd, spjut och andra vapen samt kammar, spelpjäser och offrade djur och i Salme båtgrav II låg det trettiofyra personer begravda i fyra lager med fyrtio svärd, två sköldar samt björntandhängen med mer och täckta med förmodad segelduk.

Teckning Reet Maldre.

Det fanns många fynd i båtarna från personernas ägodelar, gravgåvor och offergåvor.

Förgyllda svärdsknappar från omkring år 750. Foto: Reet Maldre.

Fynden i båtarna var inte från Estland utan Skandinaviska. Flera av de fina föremålen har förmodligen tillverkats på vår grannö – den heliga ön Helgö! På sin expedition österut hade även med sig minst två jaktfalkar och hundar – ett förslag finns att det var en diplomatisk delegation med medföljande krigare!

Karta som är skärmbild från appen Kartor med den blå prick vid Helgö.

Med hjälp av vetenskapliga analyser har det gått att se att de flesta, 36 personer, kom från Mäkardalen i Uppland, tre från Gotland, dör de iallafall bott som barn, och två möjligen från Ösel/ Saaremma, innan de dog där på andra sidan Östersjön. Några överlevde och ordnade med begravningen, i de från havet uppdragna båtarna, på land! DNA-mässigt var de lika varandra och många bör ha varit släkt. Det är många döda i ett järnålderssamhälle runt år 750 med mycket färre befolkning än idag!

Var det någon i den tidiga delen av Birkas historia som saknade någon släkting, vän, eller man? Tänk om vi med DNA kunde hitta släktingar till dom på Birka?

Jag skulle även vilja se vad det är för pärlor som hittats och veta mer om det finns dräktfragment bevarade.

Lästips:

Det finns mycket på nätet om båtgravarna. Här är några länkar för den som vill läsa lite mer eller hitta fler referenser.

https://www.uu.se/nyheter/2020/2020-09-17-svenska-vikingar-fallna-i-strid-del-av-storre-genetiskt-pussel

https://exarc.net/issue-2024-4/at/salme-ship-burials

https://www.medieval.eu/salme-ship-burials-pre-viking-estonia/amp/

https://osiliana.eu/wp-content/uploads/2021/07/Salmeiso_2020.pdf

Isotopic provenancing of the Salme ship burials in Pre-Viking Age Estonia
By T. Douglas Price Jüri Peets, Raili Allmäe, Liina Maldre and Ester Oras
In. Antiquity (2016), Vol 90, pp. 1022 – 1037.

https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/isotopic-provenancing-of-the-salme-ship-burials-in-previking-age-estonia/2104723979CFABF9B89CD36851218E62

Från Mumin till Chop Chop på Waldermarsudde

Igår åkte Allan och jag till Waldermarsudde för att se utställningen om barnboksillustration ”Från Mumin till Chop Chop” med konstnärerna Tove Jansson (1914–2001), Ilon Wikland (f. 1930), Pija Lindenbaum (f. 1955) och Linda Bondestam(f. 1977).Det var tre utställningsrum och började med en presentation av alla fyra konstnärer. Sen i andra rummet var det Tove Jansson och Ilon Wiland och i tredje rummet Pija Lindenbaum och Linda Bondestam.

Vi valde ut de bilder vi tyckte bäst om i varje rum.

Tove Jansson

Det här var bådas favorit! Fart, färg och överraskande! Gillar också att vi fick se kommentarer och arbetsprocesser.

Tove Jansson, illustration till Den farliga resan, gouach och tusch.
Allan i psppas röda jacka.
Muminfigurer
Snusmumriken – Snufkin.
Muminpappan.

Tänk vilken genomslagskraft hennes figurer har fått!

Det här med arbetsprocessen var nästan roligast att se. Det som inte är tillrättalagt.
En liten skiss.

På flera av verken syntes små övermålningar. Som om med tipex 👌

Ilon Wikland

Jag kan inte tänka mig min barndom utan Ilon Wiklands bilder.

Illustration till Bröderna lejonhjärta. Ilon Wikland, kopparstick.
Illustration från Bröderna lejonhjärta.

Så mycket tecknande! De ljusa figurerna och allt det svarta. Det är intressant att se allt hon rättat till. Så som det var innan photoshop.

Bröderna Lejonhjärta.
Ilon Wikland.

I övre delen har hon klistrat in en ny vit lapp över. Det var som se små hemligheter att se på så nära håll!

Detaljerna. Så precist och ändå med schwung!
Utsparat för text.
Se skuggan av ena vakten från elden på klippan.
Ronja rövardotter av Ilon Wikland.

Omslaget på boken ❤️

Ronja. Blandteknik med akvarell och gouach.

Så kul att se den så nära! Tur det var glas framför. Det var väldigt lite reflexer i glasen.

Ikoniska Madicken i gouach. Ilon Wikland

Jag skulle ju vilja höra en bok och det är bra att se planeringen av illustrationerna med tomma ytor för text.

De bokillustrationer som grep oss båda två var de från Ilon Wiklands ”Den långa, långa resan”.

Iion Wikland och sin hund Tito.
Ingen mötte henne på tågstationen när hon kom fram, när hon skickades som 14-åring till farmor.

Hon hade med sig sin hund Tito.

Från Den långa, långa resan av Ilon Wikland.
Hon hittade sin hund ute på isen skjuten av ryska soldater.

Så oerhört sorgligt! Det lilla barnet som älslade sin hund. Hon måste ha tänkt på det så många gånger i livet. Det visar på hur mycket det är vi bär med oss som vi inte kan se.

Den här påminnse oss om när Allan sov över hos mormor på vinden.

Ljuset i den här är så fint! Perspektivet är lite hur som helst men det gör bara att det blir en spännande bild.

Pija Lindenbaum

Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum.

Pijas och Lindas illustrationer är inget vi har läst, men tar med några bilder vi tyckte om.

Pija Lindenbaum målar tusch och akvarell på papper.

Utsparat för text.
Hon provar och antecknar och beskriver hur hon gjort.

Skulle vilja lära mig mer om processen att göra en bilderbok för barn.

Linda Bondestam

En bok om miljöförstöring och snart utdöd för ett väsen som kan återskapa sig själv.

Allan kände till denna lilla varelse ❤️ Axolotl!

Axolotl’s dröm kanske? Får se om den finns på biblioteket.
Linda Bondestams starka färger som vi tyckte om.

Linda Bondestams bilder verkar vara slutredigerade i photoshop. Det var väldigt platta, men ska nog vara det.

Hon hade även gjort en videoinstallation.

Videoanimation från ”Mitt bottenliv – av en ensam axolotl. Linda Bondestam 2024.

Blev inspirerad att måla mer med gouach och att fortsätta med boken jag börjat på, även om jag inte riktigt vet vad jag håller på med.

Efter så gick vi till fiket och åt våfflor 🧇 Det blev en bra dag!

Tips:

https://waldemarsudde.se