Ibland uppdagas det fram fynd jag längtat efter! För ett tag sedan visade Maria Neijman mig ett fynd som Sven Kalmring hittat bland föremålen från grävningen i vattnet utanför Birka – i Svarta jordens hamn. Det är ett träföremål med två piggar upptill och det ser helt enkelt ut att vara en vikingatida påtgaffel!
Förmodad påtgaffel från Svarta jordens hamnområde. Fyndnummer 3130956. Foto Sven Kalmring, Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)
Påtgaffelns mått är: längd 84 mm med diameter. ”Gafflarna” är 20 mm.
Det finns påtgafflar från Sigtuna och eventuellt Lund, men jag har ingen bild på dom just nu.
Förmodad pågaffel från vattnet utanför Svarta jorden på Björkö. Foto Sven Kalmring, Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)Förmodad pågaffel från vattnet utanför Svarta jorden på Björkö. Foto Sven Kalmring, Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)
Så nu behöver jag göra en egen 👌 och fundera över vilka snoddar som gjorts på originalet…
Ska uppdatera med alla foton. Det är något fel med Jetpack…
Fick hoppa in och växtfärga på Björkö igår. Förberedde alunbetning i fredags hemma för att det skulle gå lite fortare oxh då kunde vi beta lite diverse plagg på plats istället.
Jag förberedde krappen genom att låta sen ligga i blöt i 48 timmar. Den fick ingen öl för jag ville inte ha så röd gärg. Det blev heller ingen vinsten den här gången.
Krappbad
Den jättestora grytan fick bli färgbad. Alun är det sm är i inläggningar och i trolldeg, så ätbart!
Snyggingarna Sofia och Amanda inspekterar färgbadet.
Vi fick finaste dagen igår och det blev riktigt varmt i solen vid elden.
Joar och Kelsie repade björklöv, men vi får färga med det någon annan gång.
Tyget i bakrunden är blötlagt igen och väntar på att bli färgat.
Tyget behöver vara blött när det sänks ned i grytan annars blir det flammigt.
Krapp kunde importeras från frankerriket under vikingatiden. Om du ville plocka oändligt många mindre rötter så går det att få typ samma färger med vitmårarot som sen behöver torka öcer ett år.
Jag rev isär den stora tygbiten för att det skulle bli lättare att färga. Det ska bli en yllesärk.
Torshammaren, som jag också säljer i nätbutiken och på Birkamuseet, är efter fyndet från Svarta jorden och finns utställd på Historiska museet 👌
Det är så fint med växtfärgade tyger. Det lilla lite mer rosa räcker inte till en skorta så får se om jag byter bort det mot en fin sak.Sofia satt och gjorde posament i skuggan. Hon är en vikingainfluenser så kolla in hennes @vikingspired på Instagram.
Cheyenne visde upp att spinna tråd med slända och fiberfäste.
Igår gick iväg på kvällen och tecknade kroki. Det var jättekul och jättejobbigt samtidigt. Jag har inte varit där tidigare och jag var redan trött när jag kom dit.
Det var inte fullt i rummet och det fanns stativ och plattor och jag hade med mig ett gammal block jag haft sedan Allan var kanske två år! Det visade sig vara fullt av saker han ritat som jag inte såg när jag tog med mig blocket 😂 Så jag fick tränga ihop några positioner på slutet.
Jag hade med mig kolpennor och kolpinnar. Det fanns en lärare där som gick runt och tittade och gav tips. Hon gav mig tips om att mäta med pennan. Hon såg att jag hade problem när modellen låg på golvet! Går jag dit igen så ska jag prova det när det är någon position jag inte direkt gillar.
Modellen var jätteduktig på att vara still.
Så här följer kvällens krokier i ordning. Har tagit bort vissa för lite censur…
Modellen hade en manbun och rakat hår på sidorna av huvudet, vilket först var lite svårt. De flesta var 5 min medan några var 2 min. Sista var 3 minuter.
5 min5 min5 min5 min?2 min Virabadrasana II2 min kolpinne2 min kolpinne5 min – nog min favorit 😂 5 min kolpinne och byte till penna5 min5 minBlocket började ta slut. 5 min varav en i Urvda Mucha Svanasana! Började bli trött. Vill öva mer på händer och fötter.Sista 3 min. Modellen sa att han låtsades hålla i ett paraply.
Jag är så glad att jag släpade mig dit. Det var trevliga de jag pratade med och jag hoppas jag går fler gånger.
Forntida funderingar: använde vikingarna slunga? I Svarta jorden och i några gravar samt i Garnisonen har det hittats små runda stenar – kulor! Kan de ha varit tänkta som små projektiler?
Liten stenkula från Svarta jordens hamnområde. Undersökt av Sven Kalmring. Fnr 3323355. Foto: Anton Seiler, SHM (CC BY 4.0).
En handslunga är ett projektilvapen som sedan urminnes tider använts för att jaga småvilt och fågel och den kan även användas i strid.
Slunga. Bild: www.motherearthnews.com.
En handslunga är gjord som en liten vikt öppen påse med snöre/läderrem i var ända som slungas runt med en kula i. Ena snöret har en ögla och den andra en knut eller liknande. När du snurrar slungan och sen släpper sidan med knuten så flyger kulan iväg mot målet! Det är ett sätt att förlänga hur långt du kan kasta något och med högre fart – och det kräver träning!
Den mest kända slungan kanske är den som David använde när han svingade iväg en stor sten och dödade Goliat. Slungan omnämns fortfarande på 1600-talet i Europa som ett vapen i armén. När andra vapen som pistoler och gevär uppfanns så blev slungan ”ett fattigmansvapen”.
Så hur ser det ut i vikingatiden? Jo, bland lädermaterialet från vikingatida Hedeby finns två ovala läderbitar med hål i ändarna och skåror längs med lädret som är möjliga slungpåsar (Unearthing Hedeby)! Dessutom finns en broderad fågeljägare på Bayeuxtapeten som just släppt iväg sin projektil!
Man med slunga från Bayeuxtapetens nedre bildserie. Ur Unearting Hedeby, s 570.
Med andra ord så ja, jag tror på den slungande vikingajägaren och slungkrigaren! Men de kan ju även ha spelat kula eller varit symboler i gravarna för uppståndelseägg, vilket också är en tolkning som förekommer.
Uppdatering: Fick just veta att på Gotland så förekommer de i barn- och kvinnogravar mest. Tack Moa! Ska kolla vilka som begravds med lika små kulor i Birka.
Uppdatering: Lars Jensen skrev svar, på Birkainlägget jag gjorde på facebook, att de har många ”slings” i Hedeby.
Slunkastaren i färg från Bayeuxtapeten. Bild: www.bayeuxmuseum.com.
Tack Sven Kalmring för att jag får fråga allt möjligt!
Uppdatering:
Slunga från Nationalmuseet i Dublin från LanMil.
Fick en bild från LAnMil på en slunga från Nationalmuseet på Irland i Dublin 👌
Uppdatering:
Grav 968. Nr 16 kan vara föremål i en börs där stenarna låg. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.De här kommer från Bj 968, F635106_HST. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY 4.0).
De här tre stenarna kommer från kvinnograv Bj 968 i Birka.e
Rund pyritboll 114 g, från Bj 543. Teckning: Harald Faith-Ell. Kanmargrav Bj 543 där ”bollen” verkar vara 0 på ritningen. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA.
Så åtminstone två gravar är kvinnogravar. Undar ju just vad de symboliserar. Vad det är olika symbolik för de små stenarna.
Lästips:
Kurt Schietzel, 2022. Unearthing Hedeby. Wachholtz Verlag GmbH, s. 570.
https://www.bayeuxmuseum.com/en/the-bayeux-tapestry/discover-the-bayeux-tapestry/explore-online/#termsofuse Official Bayeux Tapestry digital representation · Eleventh century Credentials: City of Bayeux, DRAC Normandie, University of Caen Normandie, CNRS, ENSICAEN ; Pictures: 2017 – La Fabrique de patrimoines en Normandie.
Igår lyssnade vi på ett föredrag med arkeogenetikern Anders Götherström som gavs av @historiska. Ämnet var vikingatida DNA och vi fick en kort bakgrund och lite olika info om DNA. Vi får som bekant vår genetik från våra föräldrar. I allafall mestadels än så länge…
För känsliga för bilder på kvarlevor så kommer här en varning. Jag har fotat Krigarkvinnans tänder och ben.
Bj 581. Gravskiss av Hjalmar Stolpe. Hämtad från SHMs databas men fixad av mig. Kvarlevorna från Bj 581. Foto: Myrin, Ola. Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)
Helst vill hans team av forskare ta prover på tänderna för både DNA och spårämnesanalys, som strontioum, eller på det lilla benet i öronen, som är väldigt kompakt. Men andra ben går också bra, även om det inte alltid finns DNA kvar. Birka har dåliga DNA-förhållanden! De tittade förut först på mitokondriern och på senare tid även på kärn-DNA. Kall permafrost är toppen medans värmen i Konungarnas dal i Egypten förstört DNA.
Undre käken för personen i Bj 581. Foto Linda Wåhlander.
Götherström hade kvinnan i grav Bj 581 som studie och vi fick veta att den första undersökningen gjordes för att ta reda på om hon var en man eller en kvinna då benen, osteologiskt visat sig vara en kvinna. Benen visade sig ha två X-kromosomer. Sen tittade de lite mer jämförande med kärn-DNA, men det är inte så bra bevarat och hon kommer troligast från Skandinavien med en möjlighet även för Brittiska öarna.
Märkningen av varje ben av Hjalmar Stolpe. Foto Linda Wåhlander.Kvarlevorna från personen i Bj 581. Foto Linda Wåhlander. Hjalmar Stolpes gravteckning från SHM men med lite fix av mig.
Så kan vi vara släkt med henne? frågade en i publiken. Anders berättade att all data de får fram hamnar i gendatabaser för den som vill kolla upp genetiskt släktskap. Det är ca 12 generationer från vikingatiden (750-1050) och ca 500 generationer av människor i det som nu är Sverige (vad vi förstod det som). När jag googlade så fick jag svaret från My Heritage att det är ca 30-40 generationer bakåt i tiden till Vikingatiden.
Ninna som Bj 581. Foto Tallee Savage för vår utställning och bok.
Och någon kvinna födde ju Bj 581 och någon var hennes pappa, men vi vet inte om hon själv fick några barn. Vet inte ens om de undersökt det. Men släktingar till henne borde finnas även om vi nu bara ser rester av vissa gener. Det är tydligen lättast att se släktskap bara några generationer bakåt.
Det finns såklart massor att fundera över kring gener, etnicitet, rörlighet mellan olika områden under vikingatiden och släktskapsband eller lojalitetsband över långa avstånd. Ett vet vi – Kvinnan i grav Bj 581 levde en gång i tiden! Och hon blev begravd tillsammans med två hästar på en plats, som då var full av liv, på ön vi idag kallar Björkö 🌸 i en tid arkeologer innan oss döpt till Vikingatiden.
Förmodad påtgaffel från Svarta jordens hamnområde. Fyndnummer 3130956. Foto Sven Kalmring, Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)
Förmodad pågaffel från vattnet utanför Svarta jorden på Björkö. Foto Sven Kalmring, Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)
