Etikettarkiv: vikingatida smycken

Völvan i Bj 845

En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.

Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.

Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.

Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.

Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?

Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.

Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto

Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!

Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.

Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.

Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.

Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.

En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.

Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.

Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.

Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!

Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.

Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.

Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Vet inte vad denna ring varit för något.

Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.

Lästips:

Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka.

En P37 spännbuckla

Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:

”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”

Ny Björn svarade också på facebook:

”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”

Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven
Kalmring, SHM.

Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.

Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.

På baksida finns det också information.

Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.

Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?

Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.

Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street.
Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.

Tack Astri för fotona!

Lästips:

Fyndnr 3143498 https://samlingar.shm.se/object/63ad646f-5eb5-4cd3-8459-716234975268

Ovala spännbucklor https://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/

Godfrey, I. 2008. Spännbuckla från Birka. Konserveringsrapporten. Studio Västsvensk Konservering. Västra Götalandsregionen Västarvet.

Bergkristallpärlor från vendeltiden

Fick en fråga nyligen om vendeltida bergkristallpärlor. Tyvärr finns det inte så många bilder på dom men de flesta jag hittade var runda eller ane aning diskformade. En verkar ha varit en tub, men det är svårt att se hur. Det finns även en fasetterad pärla men den är också svår att se.

415680_HST, vendeltid Bolmsö sn, Småland. Foto: Sara Kusmin, SHM.
415682_HST, vendeltid, Bolsmö sn, Småland. Foto: Sara Kusmin, SHM.
417890_HST, Erik-Pålsnäset, Alfta sn, Hälsingland. Hög XI. Foto: Eva Stensköld, SHM
446392_HST, vendeltid, Helgö, Ekerö sn, Uppland. Gravfält 150/119, grav 115. Foto: Victoria Dabir, SHM.
445355_HST, vendeltid, Helgö, Ekerö sn, Uppland. Gravfält 150/119, Grav A54. Foto: Victoria Dabir, SHM.
1299627_HST, Söderby, Lovö sn, Uppland. Stensättning 74. Foto: Marie Lindström, SHM.
271146_HST, Vetvallen, Sya sn, Östergötland. Grav 6. Foto: Sara Kusmin, SHM.
En fasetterad bergkristallpärla. 1299201_HST, vendeltid, Söderby, Lovö sn, Uppland. Stensättning 71. Foto: Marie Lindström, SHM.
617674_HST, vendeltid, Kunsta, Adelsö sn, Uppland. Grav 2. Foto: Niklas Stierna, SHM.

Det finns fler fyndposter men utan bilder. Glad att det finns några iallafall. Undrar just hur moderna de här personerna kände sig som hade de första bergkristallpärlorna! Under vikingatiden sen är det ju högsta modet med bergkristallpärlor i olika former 👌

Ha en fin kväll,

Linda

Amuletthänget med nio stavar från Svarta jorden

Vikingatidens människor verkar ha varit förtjusta i miniatyrer av olika slag. Från stolar och vindflöjlar till vapen samt i talet nio!

Amuletthänge fid. 107864_HST. Ola Myrin, SHM, CC BY.

Denna lilla amulett i brons, funnen i Svarta jorden där staden låg, har ett svärd, en sköld och nio små stavhängen!

Mina tankar går till det heliga talet nio som har en stark symbolik och återkommer i flera mytologiska berättelser kopplat till jättar, gudar och kosmologi.

Fyndkort från en inventarienummer 5208:189.

Heimdal hade nio mödrar. De var jättinnor! Motivet med nio kvinnor finns även som havsjättarna Ägirs och Ráns nio döttrar och Njords nio döttrar – är några av dom Hemifals mammor? Fagra Menglod omger sig med nio mör som representerar fred och liv. I Völuspa var det det nio jättinnor i urtiden… Men niotalet finns också i de nio dagar och nio nätter som Oden hängde i världsträdet Yggdrasil efter vilket att fick kunskap och runorna!

Men vad är själva stavens betydelse? Är det en völvestav i miniatyr eller en regaliestav eller både och? Och jag undrar om den hängt på någons halsband liknande pärlhängena?

Eller tänk om det är nio runstavar?!

Lästips:

Gro Steinsland 2005. Fornnordisk religion. Stockholm.

Damen som drar sig i tofsarna

Vem är hon, hon som drar sig i håret? Är hon en gråterska eller är hon arg? Eller är det kanske självaste gudinnan Freja som håller sig i sina knuttofsar? Jag har skrivit om det första hänget tidigare för att jag tycker det ser ut som att hon har ett förkläde utanpå en förmodad hängselkjol.

Figurerna har tofsar på var sida om huvudet som de håller med var hand och har lång dräkt. De är mer eller mindre detaljerade. Jey frågade om jag hade en bra bild på henne och jag hade ju fotat henne på Nationalmuseet i Köpenhamn förra året ❤️

Tissøkvinnan

I Tissø i Danmark i en sjö tillägnad guden Tyr offrades många saker under järnåldern. Bland annat flera silversmycken som denna nedan. Hon ser lite otäck ut med sin hopsnörpta mun och 👽 ögon och det är svårt att urskilja vad som är händer och vad som är hår. Håller hon i hårknutarna eller längre med i tofsarna? Jag tror mest på att hon håller i två långa knuttofsar i det här fallet.

En annan tolkning är att hon ska föreställa Freja som en katt! Men det tror inte Peter Pentz på, han tänker sog istället att det är Völvor som är målade i ansiktet eller möjligen har skärmärken i ansiktet utfört som en sorts trans.

Utställningstexten på Nationalmuseet i Köpenhamn. Här står det konstigt nog Fugledegård, men de hon kommer från Tissø. Eller finns det två exakt likadana?
Kvinnan som drar i hårtofsarna från Tissø. Foto från Nationalmuseet i Köpenhamn. https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/

Skellerup kvinnan

Sen finns det en till nästan likadan som kallas Skellerupkvinnan hittad på Østfyn av en metalldetekorist. Det är ett litet spänne (?) med samma motiv som Tissøkvinnan. Hon är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred. Hon dateras till 8-900-talen. Här är det ännu svårare att se hur hon håller.

Någon som vet var den här kommer ifrån?

Skellerupkvinnan har ett band över munnen lika som Freja från Lejre som sitter i Odens tron (finns olika tolkningar). Under syns ett stort spänne och pärlrader samt möjligen ovala spännbucklor med en hängselkjol och vad som ser ut att vara en goffrerad särk under.

Samma som ovan.
Jag tycker baksidan ser ut som ett hänge. Foto från Ostfynsmuseer.dk.

Det likarmade spännet från Tofta

Upptäckte även ett liknande motiv på det här likarmade spännet från Tofta på Gotland. Det är definitivt sötast! Här ser det lite mer ut som att hon håller i knutarna.

Likarmat spänne från Tofta socken på Gotland. 854673_HST. Foto:
Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Detalj av det likarmade spännet ovan från Tofta socken, 854674_HST. Den här är definitivt sötast!

Likarmade spännen

Det finns flera likarmade spännen, som jag skrivit om tidigare, men ett liknande motiv men mer schematiskt och mer som gripdjur. Det är en av de populäraste vikingatida likarmade spänneformerna!

Teckning av Harald Faith-Ell.av spännet i birkagrav Bj 158.

Här har motivet blivit ännu mer schematiskt framställt, 363212_HST, Sverige. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Stålmosekvinnan

Det finns flera liknande motiv i Danmark. Även denna är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred! Denna ser mer ut att hålla längst ut i tofsarna. Men denna, och nästa, har släta på baksidor. Den här kan ha haft en ögla på toppen.

Hårrivare från Stålmosegård. Foto Cille Krause, Roskilde museeum.

Stavnsagerkvinnan

Här syns det tydligare att det är långa tofsar hon håller i. Det betyder att hon inte river sig i håret som en gråterska här i varje fall.

Kvinnan från Stavnsager. Foto Østjyllands museum.

Silverbägaren från Lejre

På koppen från Lejre finns ett liknande motiv vad gäller håret med tofsar åt var sott håll, men det ser mer ut som en stiliserad ”Freja i falkhamn”! Hade inte lagt märke till den här förut!

En liten silverkopp från Lejre. Foto: Nationalmuseet i Köpenhamn.
Detalj av bilden ovan.

Funderingar

Ole Thirup Kastholm har skrivit lite mer om motivet. De närmaste parallellerna kommer från brittiska öarna och kontinenten och där den ”hårrivande kvinnan” är en havsfru eller siren och motivet visar på lösaktighet och inbjudan till sex. Det har lett till att vikingamotivet tolkats som fruktbarhetsgudinnan Freja. Nu tycker jag ju att i varjefall Tissøkvinnan ser lite väl skräckinjagande ut för inbjudande, men det vore ju roligt om kvinnor som bar detta motiv var det med en symbolisk tanke bakom. Smycket som Skellerupkvinnan bär under hakan kan ju vara Frejas Brisingamen.

Ole Thirup Kastholm menar att det finns flera tecken på att ”hårriverne” är Freja, men att en annan möjlighet är att det är en kvinna som utöver schamanism med sitt grimaserande.

Elisabeth Arwill-Nordbladh tolkar det också som ett magiskt motiv av sejdande. Att dragandet i håret kanske kan kopplas till rituell extas vid ett schamanistiskt utförande.

Rita Hayworth lyfter sitt hår. Foto Bettmann.

Hur det än är så är det spännande att börja titta på ett motiv och så dyker det upp fler och fler!

Och nu dök en avhandling upp om likarmade spännen! Mathias Holch Kass skriver också om motivet ”Hair-gripping Motif”! Ska ta och läsa lite i den ikväll… Det här blev en ”down the rabbit hole I go…” Hittade även hans artikel! Så får eventuellt bli en fortsättning 👌

Lästips:

Fashioning the Viking Age: https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/

Sacrifice to the norse god Tyr https://en.natmus.dk/historical-knowledge/denmark/prehistoric-period-until-1050-ad/the-viking-age/the-magnate-dynasty-at-tissoe/sacrifices-to-the-norse-god-tyr/

Forskere vil trænge ind vikingernes hoveder https://natmus.dk/nyhed/forskere-vil-traenge-ind-vikingernes-hoveder/

Skellerup kvinnan https://nyborgslot.dk/skoenhed-fra-vikingetiden-er-dukket-op-af-jorden-i-skellerup/

Et haarivende fund https://ostfynsmuseer.dk/et-haarrivende-fund/

Ole Thirup Kastholm, 2014. En hårriver fra vikingetiden. Romu. https://romu.dk/wp-content/uploads/sites/21/2018/07/2014_Romu_En-harriver-fra-vikingetiden-Nyt-fra-udgravningerne-i-Vindinge.pdf

Toftaspännet https://samlingar.shm.se/object/133C685E-82C2-4488-ADE2-B8BB8AA4536B

Koppen från Lejre https://samlinger.natmus.dk/do/asset/9570

Likarmade spännen med bild i Sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Likarmat%20spänne&hasImage=1&rows=50&offset=50

Julia Wihlborg, 2019. Mer än Valkyrior https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1366723/FULLTEXT01.pdf

Elisabeth Arwill-Nordblad, 2016. Viking age hair. Internet Archaeology 42. http://dx.doi.org/10.11141/ia.42.6.8

Mathias Holch Kaas. 2024. Brooches and beyond, s. 92. https://www.academia.edu/121594632/Brooches_and_Beyond_A_New_Corpus_of_Viking_Age_Equal_Armed_Brooches_in_a_Nordic_Context_with_an_Analytical_Focus_on_Typology_Networks_and_Supra_regionality?sm=b

Kaas, M. H. (2024). Et hårrivende smykke fra Nordlangeland – og lignende ”en face” figurer fundet i Danmark. Fund og Fortid (1). https://www.academia.edu/117440679/Et_hårrivende_smykke_fra_Nordlangeland_og_lignende_en_face_figurer_fundet_i_Danmark

”Barnkvinnan” i Bj 508

Glaspärlor Bj 508. 37 st. Foto Jens Mohr, SHM.

Inte alla barn på vikingatiden blev vuxna. Flickan i barngrav Bj 508 från 800-talet ligger precis bredvid en annan flicka som kallas Birkaflickan Bj 463, på gravfältet norr om Borg. Båda flickorna fick kistbegravningar och hade fina pärlor i mestadels blått, vitt och gult i sina gravar. Jag vet inte varför pärlorna är uppdelade i tre set. Några låg över bröstkorgen och några i fotänden av graven.

Gravteckning över Bj 508 av Hjalmar Stolpe, ATA.
Gravkarta ur Birka I, tuta 3B.
Pärlor från Bj 508 som ska vara de som låg över bröstkorgen. 75 stycken plus att det står att två är av agat, men jag kan inte se dom. Foto Ola Myrin, SHM.

De rödaktiga pärlorna ser inte ut som glaspärlor utan som granater. Har frågat Moa Råhlander nu och hon lutar också mot att det är granater. De två agaterna spm ska vara där syns inte till men kan ligga i en egen liten låda i magasinet.

Rödaktiga pärlor från Bj 508. Alla de rödktiga pärlorna tycker jag inte ser ut som glaspärlor utan som granater. Ska fråga en som kanske vet.
Glaspärlor från Bj 508. 192 st. Foto Jens Mohr, SHM.
Ovala spännbucklor från Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.

Flickan i grav Bj 508 kan ha varit lite äldre. Hon fick vuxna kvinnors smycken, fast i mindre storlek. Hon hade också två likadana hängsmycken med en häst eller hjort som tittar bakåt. Små blå, gula och vita pärlorna låg nere vid fotänden i kistan (7 på gravteckningen) medan de större, i flera färger låg uppe vid spännbucklorna men inte i någon tydlig uppsättning.

Av flickan är endast tänderna bevarade (nr 5).

Likarmat spänne Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.

Spännet kan ha suttit i en sjal eller en liten kappa kanske?

Hedebymynt, mynt 1, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynt 1, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.

Mynten är roliga med ormar, ansikten och hjortarna.

Hedebymynt, mynt 2, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynt 2, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.

Vad kan hon ha hetat? Idag kallar vi henne Bj 508, men vi kan bara fantisera om hur hon såg ut i sin lilla hängselkjol och vad hon tyckte om att göra. Var det hon som valde pärlorna och mynten? Eller fick hon dem som presenter?

Smyckena ihop från Bj 508. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar varför det låg små pärlor i fotänden? Precis som Birksflickan så har hon även fått med sig en liten kniv i graven.

Lästips:

Bj 508, Sök i samlingarna. https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20508

Vikingatidens Hugin och Munin

Det här spännet är en del av ett skattfynd från Högby kyrka på Öland. Det är ett stort rundspänne med en kedja. På spännet syns en massa djur – både tredimensionella och stilistiska!

Rundspännet från Öland. Föremål 107841_HST. Foto Jens Mohr, SHM.

Vad föreställer motiven – vad symboliserar djuren? Enligt Historiska museets Vikingautställning så ska det vara tre hjortar och mellan hjortarna fyra rovdjur. De sticker upp som borredjur med ”resta nackar och stirrande blickar”.

Detalj av spännet.

”Brunnen” i mitten har fyra nedhängande drakhuvuden och det är även ett fint mönster på ”marken” under med stilistiska djurhuvuden i form av borredjur och vad som ser ut som fåglar.

Hjortar brukar kopplas till kristendomen. Är det, som det står i Vikingarnas värld, där spännet är utställt, paradiset med hjortar som dricker ur livets brunn och ”törstar efter den levande guden”? Spännet ska ha tillhört en kvinna som kanske var döpt enligt kristen tro. Gustaf Trotzig har skrivit om kristen symbolik i sin artikel ”Trons försvarare i Birka”, tack Mats Roslund! Jag hade glömt bort hjortarna i den artikeln. Läste den 1998 till min uppsats då jag bland annat skrev om miniatysköldar 🙂 Trotzig tänker att borredjuren som sticker upp på det likarmade spännet i Bj 983, som står bakom varsin hjort, är vargar.

Så nu till den fantastiska lilla figurinen från Lejre i Danmark.

Oden från Lejre. Foto Mogens Engelund, Nationalmuseet i Danmark.

På ett litet silverhänge funnet i Lejre har det tolkats som att det är Odens tron Lidskjalf, ett högsäte, med vargarna Gere och Freke på stolparna och korparna Hugin och Munin som som sitter på var sida på stolens karmar. Kanske är det Oden som sitter där iklädd en kvinnodräkt och ser ut över hela världen. Eller är kanske Freja lånat Odens tron och sitter där med sin hjälm på huvudet? Lejretronen är bara 1,75 cm hög!

Lejrefigurinen från Tom Christensens artikel.
Lejresätet ur Tom Christensens artikel.

En av mina korpar. Foto Li Kolker, SHM.

Jag lät tatuera Lejrekorparna under nyckelbenen förra året och när jag sedan hittade samma sorts fågelvingar på det stora runda spännet så undrar jag om det är Hugin och Munin även här. Men det ser så
konstigt ut! Det som ska föreställa hjortar har alltså vingar på ryggen eller så är det korpar som sitter på djurens ryggar! Jag önskar jag kunde se spännet lite bättre från sidan.

Detalj av det rinda spännet.

Så tillbaka till spännet. Varför är det ”drakhuvuden på brunnens öppningar? Och är det verkligen Livets brunn och kristen symbolik på spännet? Hjortar hör också till hedendomen. De betar uppe i Yggdrasils trädkrona. I den mytologiska välden finns även brunnarna Hvergelme, Urds och Mimers brunn. Och är alla borredjur på olika smycken rovdjur? Oden sitter som Kristus på tronen eller som härskaren på sin tron – Majestas domini – en bild vikingarna mötte i det bysantinska riket. Är det den vikingatida världsbilden med Oden som ställs i kontrast till den kristne guden och kristna berättelser?

Äldre katalogkort från Catview.

Så många frågor 🙂 Vad tror ni? Måste leta lite mer referenser och tolkningar!

Uppdatering 240530:

Anders Söderberg hittade ytterligare ett spänne med samma konstiga djur med fågel på ryggen! Här står det hjortar/bockarna emellan dom! Borredjuen är som sticker upp huvudena är precis bakom nu… Det blir bara konstigare och konstigare! Det är som en ”Samling vid pumpen” med fabeldjur!

Ett av två olika spännen under fyndnummer 111704_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Borredjuren är precis bakom!

Lästips och bilder:

Föremål 107841_HST. Foto Jens Mohr, SHM. Länk

Oden från Lejre. Foto: Ole Mallin, Roskilde museeum.

Tom Christensen, 2010. Gud, konge eller…? Arkeologiskt forum. http://www.archaeology.dk/upl/11022/AF2207TomChristensenrettet.pdf länk

Gustaf Trotzig, 2004. Trons försvarare i Birka, Fornvännen 99:3, s. (196)-208. länk

Hemerlin i vikingaskepnad?

Många med mig har länge funderat över vad ”Borredjuret” på vikingasmycken är för litet djur. Det har funderats över björnar, möss och till och med lemur eller surikat (gissat av barn på guidetur :)! Men nu vet jag 🤓😂 Det är en hermelin!

Tre hermeliner på rundspånmet i Bj 967, 416194_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Det är ju solklart!

Hermelin i sommardräkt från Wikipedia.
Hermelin i vinterdräkt. https://animalia.bio/sv/ermine

Spännet som fick mig att tänka på hermeliner, och min kollega Anna håller med, är det rektangulära spännet med ”palmer” och små djurhuvuden längs kanten 🩷

De ser ut som sex små hermeliner som sticker upp huvudet ur snön! De platta ansiktena i 3D. Fast palmerna (även om ena palmem saknas) kan ju så klart inte vara i snö!

Det rektangulära spännet från birkagrav Bj 557, 559177_HST. Foto Ola Myrin, Historiska museet, CC BY.

Undrar ju vad dom tänkte när de tillverkade, eller beställde motiv, på smycken…

Såklart har någon redan skrivit om hermeliner, så jag får hålla utkik efter det! Hittar ni något får nu gärna tipsa 🙂 Eller tycker ni borredjuret ser ut som något annat?

En katt bland hermeliner – forntidens människor verkar ju ha använt vitt kattskinn när det inte fanns hermelin. Svansen med sin svarta spets har genom århundraden varit ett uttyck för yppersta lyx!

Den hette hermelin redan på fornsvenska och ett annat ord för den är lekatt ❤️

Kram