Etikettarkiv: grav

Vikingatida skärbräda, eller uppläggningsbricka, med handtag?

Ett fynd jag funderat över en tid är skärbrädan från Årbygraven i Rasbokil. Den är inlagd som glättbräda i Historiska museets samlingsdatabas, men jag vet inte vem som gjort den tolkningen. Det skulle kunna vara intressant om det är en glättbräda för då kan graven vara till en kvinna som fått med sig roddbåt, häst och hund och hushållsredskap med mera. Graven anses rovgrävd och det är därför den i så fall inte innehåller några smycken.

”Glättbrädan” från Årbybåten, 107480_HST. Foto Ola Myrin.

”Glättbräde av björk, med en platt knopp i ena änden. Delvis fragmenterat. Brädet har en enkel repstavsornering längs ena långsidan samt en ristad inramning centralt. Placerat på båtens botten. Gravfynd från Årby, Rasbokil socken, Uppland.” Utställningstext Vikingarnas värld

Men jag tror inte att det är en glättbräda – jag tror det är en skärbräda eller snarare en uppläggningsbricka med två handtag!

Resten av brädan som är ett handtag är inte utställd men finns på äldre bilder.

Katalogkort. Förvärv 21062, referensnummer 121844_U. Här syns öven skärbrädan med spel på som jag gjort kopia på och björkvispen som jag brukar tillverka på våren.
Katalogkort. Förvärv 21062, referensnummer 121844_U.

Jag fick idén för några år sedan att det istället skulle vara en sorts snygg, dekorerad skärbräda. Jag har tänkt att jag borde skriva en artikel men nu får det bli ett blogginlägg.

En anledning till att det skulle vara en skärbräda är att den har en nedsänkt yta. Det är bra för att skära kött så köttsaften inte rinner av. Det är inte lika praktiskt om du ska glätta, stryka något. Om inte den lilla kanten är för att glättstenen inte ska halka av. Den är även fin som ostbricka eller för godsaker att bjuda på! Handtaget gör att den är lätta att ta upp från bordet och hålla i ena handen om det behövs när du går runt och serverar gäster.

Den fint dekorerade kanten. Bild från boken om Årbybåten.
Text från 21062 Catview.

Här följer några bilder som jag inte hittat vem som fotograferat. De ligger inte i samlingadatabasen längre men är med i Catview.

Bilder på brädan från Historiska museet.

Skärbrädan är med i boken om Årbybåten. Graven grävdes av Holger Arbman, Greta Arwidsson och K.G. Hellman 1935.

Bräda av björk med krumvridet trä till handtag och en spricka fylld med harts. Ur Der Årby-fund.
Ur Der Årby-fund. Här syns mönstret i hörnet.
Önskar jag kunde tyska. Ur Der Årby-fund.

Handtaget som suttit ihop med brädan, vilket mönster och den skurna kanten tyder på, har förvridits i graven och delats av. Med handtag påminner den om skärbrädor med handtag!

På katalogkortet står det att handtaget är självvuxet och mycket vresigt! Det ska ha lagts harts i en spricka. Så fint!

Tycker den är så fin så har köpt en egen som jag hittade på Skandinavisk slöjd, men det vore kul att göra en kopia med mönster på.

Min nyköpta skärbräda med handtag.

Hittade även några andra på nätet.

Lånat från hemsida.
Lånat från hemsida.

Vad tror ni? Är det en glättbräda eller en snygg skärbräda? Det är lite synd att delarna inte är utställda tillsammans.

Det är en väldigt intressant grav och jag behöver nog skriva om den igen 🙂 Kanske får ta och göra ett inlägg om vispen i vår.

Lästips:

Glättbräda i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/8131DB41-F6C2-43E0-8C81-24C38EEDEE38

https://samlingar.shm.se/event/EEC5F5F9-AD61-4627-BBDC-692C85287F3A

Cederlund red. (Arbman, H., Green, B. & Owain, T.P.) 1993. The Årby Boat. Statens historiska museum och Båtdokumentationsgruppen. Nytryck med tillägg. Med Holger, A. Der Årby-Fund.

Inventarie nr 21062 i Catview https://catview.historiska.se/catview/index.jsp

Valbensbrädan från Bj 854

Den såkallade ”glättbrädan” från Bj 854 gömmer ett nästan osynligt mönster! Föremål 106994_HST. Övre delen ser ut att vara två hästhuvuden vars nackar en gång sittit ihop i ett bågkrön. Ytan på framsidsn är dekorerad med punktcirklar och själva ”strykdelen” är lite nedsänkt, vilket inte är så praktisk vid strykning.

Uppdatering: (Sen lästips nedan) – är så glad över en uppsats av Eva Isaksen från 2012 som skickades till mig (241126) och där det slutar med att det inte alls är en glättbräda utan istället är en fin skärbräda! Och det finns jättemånga från Norge! Det finns delar av fler från Svarta jorden också, men att det fanns så många i Norden visste jag inte!

Så istället för glättbräde borde det alltså stå Valbensbräda – med hästhuvuden. Och tänk att duka upp med den på fester och sen när den inte används så kan den hänga på väggen! Jag känner mig mer och mer övertygad!

Glättbrädan 106994_SHM. Foto Jens Mohr, SHM

Innan utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet så följde jag med Amica Sundström ner i Centralmagasinet där den låg och väntade på att bli utställd. Vi skulle nog ha behövt släpljus men älskar att titta närmare på saker och se på dom med nya ögon!

Amica. Foto Linda Wåhlander.
Foto Linda Wåhlander.
Försöker se mönstret på glättbrädan. Foto Linda Wåhlander.
Det ser ut som om baksidan skulle kunna ha funkat som en spelplan. Teckning Harald Faith-Ell, SHM.

Jag tänker att det är en fin strykbräda med ett lite slarvigt spel på baksidan, plus att det ser ut att vara lite linjer efter något skuret också som en skärbräda. Önskar ju ofta att det gick att se tillbaka i tiden, och här är det som små händelser i någras liv.

Amica och Elisabet.

Brädan är tillverkad av valben.

Teckning av glättbrädan av okänd person.
Glättbrädan med sim stryksten i grönt, ihåligt glas. Foto Jens Mohr, SHM.

Jag höll på att köpa en kopia en gång för 4000 kr… Önskar ibland att jag varit tokig att göra det 🙂

Guidetur för länge sedan med skolklass. Foto Helena Brolin.

Jag saknar verkligen den gamla vikingautställningen ibland ❤️ men glättbrädan och nästan allt från Bj 854 finns att se i nya utställningen i monter 12.

Alla utställda föremål i utställningen Vikingarnas Värld finns att se på vikingar.historiska.se

Kram

Lästips

Uppdatering 241126:

Fick tips Charles Bruns om en uppsats om valbensbrädor. Ska läsa den. Kanske är det inte ett glättbräde?!

Isaksen, E. 2012. Hvalbeinsplater fra yngre jernalder
En analyse av hvalbeinsplatenes kontekst og funksjon. Masteroppgave i arkeologi
Fakultet for humaniora, samfunnsvitenskap og lærerutdanning. Institutt for arkeologi og sosialantropologi. Universitetet i Tromsø
Våren 2012

https://munin.uit.no/handle/10037/4308?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTEAAR2V43pYjX5xb0RbiMbO_EZCwryFXeqk9jxwjIbR6gAOSgiw8SsZopiYoqM_aem_-4sTSJGX-rNKnHqpHkVHLQ

Valbensbrädan i Vikingarnas värld http://vikingar.historiska.se

Bergkristallpärlor från vendeltiden

Fick en fråga nyligen om vendeltida bergkristallpärlor. Tyvärr finns det inte så många bilder på dom men de flesta jag hittade var runda eller ane aning diskformade. En verkar ha varit en tub, men det är svårt att se hur. Det finns även en fasetterad pärla men den är också svår att se.

415680_HST, vendeltid Bolmsö sn, Småland. Foto: Sara Kusmin, SHM.
415682_HST, vendeltid, Bolsmö sn, Småland. Foto: Sara Kusmin, SHM.
417890_HST, Erik-Pålsnäset, Alfta sn, Hälsingland. Hög XI. Foto: Eva Stensköld, SHM
446392_HST, vendeltid, Helgö, Ekerö sn, Uppland. Gravfält 150/119, grav 115. Foto: Victoria Dabir, SHM.
445355_HST, vendeltid, Helgö, Ekerö sn, Uppland. Gravfält 150/119, Grav A54. Foto: Victoria Dabir, SHM.
1299627_HST, Söderby, Lovö sn, Uppland. Stensättning 74. Foto: Marie Lindström, SHM.
271146_HST, Vetvallen, Sya sn, Östergötland. Grav 6. Foto: Sara Kusmin, SHM.
En fasetterad bergkristallpärla. 1299201_HST, vendeltid, Söderby, Lovö sn, Uppland. Stensättning 71. Foto: Marie Lindström, SHM.
617674_HST, vendeltid, Kunsta, Adelsö sn, Uppland. Grav 2. Foto: Niklas Stierna, SHM.

Det finns fler fyndposter men utan bilder. Glad att det finns några iallafall. Undrar just hur moderna de här personerna kände sig som hade de första bergkristallpärlorna! Under vikingatiden sen är det ju högsta modet med bergkristallpärlor i olika former 👌

Ha en fin kväll,

Linda

Begravd liggandes på ”vikingatida gobeläng”

Har sett mönsterväven från Bj 597 igen ❤️ Den är från samma kvinnograv som den stora biten hängselkjol finns bevarad. Det måste ha varit bra omständigheter för bevarade av textil i den graven. Mönsterväven står i samlingsdatabasen som Gobelängvävd Taf. 10, med fyndnummer 617936_HST, i Bj 597 med undernummer 20 och den låg intill dun (ejder).

Mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.

Textilen är vävd i olika geometriska mönster. Trådarna i varp och inslag är som sytrådar! Maria Neijman tittade på spinningen:

– varpen är tvåtrådig. Den är z-spunnen och S-tvinnad. Färgen är beigebrun med svarta stickspår. Det är långa glansiga fibrer som kamgarn.

– inslaget ser ut att vara samma förutom att det inte har svarta hår.

– den är vävd med minst fyra färger i blått, rött, gult och grönt. Jag ska kolla vad som står i Geijer också.

Detaljer av mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Detaljer av mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.

Det finns olika vävtekniker för att väva mönster. Den här påminner om så kallad gobeläng. Gobelin kommer från en fransk vävfabrik från 1662, men används för vävtekniken även på andra håll. Men tekniken innebär att man väver in trådar som täcker varpen i två olika intilliggande färger med hjälp av kilar för att få en färgskiftning.

Birkaväven är ju från 800-tal så den är äldre. Röllakan, kelim och flamskvävnad är liknande vävar.

Röllakan är en lite enklare variant på gobeläng. Skarvarna kan göras så att tyget bli liksidigt eller oliksidigt. Vi tittade inte under, för allt ligger löst på glaset.

Mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.
Maria Neijman tittar på mönsterväven från Bj 597. Foto Linda Wåhlander.

Tack! Behövde detta och fler textil-och-fynd-vitaminpiller!

Mönsterväven fotograferad av Ola Myrin, SHM.
Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.
Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.
Detalj från mönsterväven från Ola Myrins foto.

Intill mönsterväven fanns även en bit dun. I Kvinnodräkten i Birka så står det att det är ejder.

Dunet, eller fjäder som det står i samlingsdatabasen. Fyndnummer 847848_HST. Foto Gunnar Andersson, SHM.

Kvinnans grav och textilier

Kvinnan blev begravd i en såkallad skelettgrav, dvs en mindre nedgrävning än en kammargrav och utan synlig kista. Tyvärr är inte textilen inritad på gravplanen men Agnes Geijer beskriver att den satt hop med andra textilier i två större och en mindre klump.

Gravteckning av Hjalmar Stolpe över Bj 597. ATA.

Mönsterväven i Bj 597 döpte Agnes Geijer till M1 och beskriver som gobelinartig.

Ur Birka III.
Det här klarar jag inte att översätta. Men om någon kan tyska eller har något sätt att kopiera texten så vore jag tacksam.

Agnes Gejer skriver att M1 fanns i den största klumpen (översatt från tyskan):

🇸🇪I spännbucklorna finns linnesrester. Den ena spännbucklan är helt täckt i två lager diamantkypert, W10, underst i blått och ovanpå i ljusbrun färg, samt ett skört, mörkt tyg, kanske hampa. Delvis under spännet fanns ett precis avslutat (en kant) stycke av W10, något grövre än de övriga.

Troligen låg de relativt stora klumparna av väv i närheten av spännena, delvis fastklistrade på rester av kistan. Efter långvarig blötläggning i vatten kunde de olika lagren separeras från varandra.

Den största klumpen innehåller följande: 3 bitar revben? Eller rips?; W10, den grövre kvaliteten; vanlig twill, W36, flertalig och skrynklig; liten sidenrest, S4; flerfärgat tyg, M1, som låg delvis vikt med framsidan inåt (Taf 10 visar detta stycke ovikt); runt denna fanns en lätt, klibbig massa som kunde identifieras som andfjädrar, och tussar av ospunna ullhår som troligen satt kvar på skinnet.

🇩🇪In den ovale Spangen Leinwandreste. Die eine Spange ganz bedeckend, 2 Schichten Rautenköper, W10, zuunterst in blauer und darüber in hellbrauner Färbung, nebst einen brüchigen, dunklen Stoff, viellecht Hanf. Zum Teil unter der Spange ein gerade abgeschlossenes Stück von W10, etwas gröber als die übrigen. Wahracheinlich in der Nähr der Spangen waren relativ grosse Klumpen Gewene use. erhalten geweswn, teilweise an Reste des Sarges angeklebt. Nach langwierigem Einweichen in Wasser konnten die verschiedenen Schichten voneinander getrennt werden.

Die grösste Klumpen enthält Folgendes: 3 styck rippen; W10, die gröbere Qualität; schlichten Köper, W36, mehrfach und zusammengeknüllt; kleiner Seidenrest, S4; mehrfarbiges Gewebe, M1, das teilweise zusammengefaltet mit der vorderseite nach innen lag, (Taf. 10 zeigt dieses Stück auseinandergefalter); um dieses enie helle, klebrige Masse, die als Federn von Enten bestimmt werden konnten, und Flocken vo ungesponnem Wollhaar, das wahrscheinlich auf der Haut zurückgeblieben war.

Vad menas med att mönstret låg inåt? Om det låg i en hög så borde det betyda att det låg med mönstret upp mot ryggen på kvinnan om tyget låg underst?

Särk: Mellan spännbucklorna låg en sax med järnkedja som det finns goffrerat linne bevarat på.

Spännbucklor och hängselkjol W10e: Spännbucklorna visar att hon burit hängselkjol. Det finns även stora bitar W10 bevarade. I ena spännbucklan finns linneöglor uppe och nere på nålen. I den andra finns linne vid nålfästet (mycket har lossats och slätats ut). Trådar och ylle finns vid nedre fästet och som linneöglan varit fäst i. Spännbucklan har nött på en diamantkypert W10e där öglan suttit och sedan lossnat, men bitarna passar ihop.

I den större klumpen med förmultnade kroppsrester från kvinnan låg W10 i samma kvalitet som hängselkjolen och som kan ha kommit från kroppens baksida, kjolens ryggsida (ev. W10e). Sen kommer ett ytterplagg. Hägg menar att hängselkjolens tyg även hamnat på ovansidan av spännbucklan när spännbucklan sjunkit in.

Ytterplagg på skalet: på skalet låg två diamantkypert tyger. En mörkblå (W10i) närmast skalet och en över som numera är ljusbrun (W10e). Det mörkblå tyget, med nedvikt och fållad kant, menar Hägg, har burits utanpå särk och kjol. Fållen går längsmed spännbucklan som i en kappöppning eller ett djupt sprund.

Redskapsband: på grund av extraögla i nedre, nålfästet i ena spännbucklan.

Ytterplagg W36: Ylleplagg i blågrön diagonalkypert. Det är en stor bit, pressat och ligger i veck men det finns inga synliga sömmar eller kant.

Likarmat spänne: om det är det blå tyget W10 eller W36 som det likarmade spännet suttit i framgår inte, men det ligger också mellan spännbucklorna.

S4: mellan den blågröna diagonalkyperten och mönsterväven låg en liten bit sidentyg. ”Eventuellt från en väska eller liknande”.

Mönstervävd dyna: under diagonalkyperten W36 ligger mönsterväven, underst i lagerföljd, ovanpå träet. Hägg skriver att det kan vara en dyna stoppad med fjädrar.

Päls: om jag förstår Geijer rätt så finns det möjligen även hår som varit päls som sitter kvar på skinn. Är den mönstervävda dynan ett fälltäcke?

Pärlor: pärlorna ligger ovanför spännbucklorna.

Hon fick även med sig en tatingerkanna.

Undrar om jag skulle kunna rita upp dräkten? Jag kanske provar det.

Textilierna

Hängselkjol W10e. Fyrskaftad diamantkypert 616401_HST. Foto SHM.
Hängselkjolen W10e. Fyrskaftad diamantkypert F616404_HST. oto SHM.
Ser ut att vara innehåll från spännbuckla. 616458_HST. Foto SHM.
Vilket tyg är det här? 2/2 kypert grov kvalitet. 616367_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Är det här W36? Fyrsksftad kypert, grov kvalitet. 616363_HST. Foto Ola Myrin, SHM.

🌸

Lästips:

Bj 597 i Sök i samlingarna här.

Geijer, A. 1938. Die Textilfunde aus den Gräbern, Birka: Untersuchungen und Studien III, Uppsala: Almkvist and Wiksells B.A., Kungl. Vitterhets Antikvitets Akadamien. PDF Taf. 10.

Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka: Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala, Archaeological Institute.

Kvinnan från Gårdslösa och hennes armbortsfibula med runor

Idag på internationella kvinnodagen vill jag berätta om Gårdslösakvinnan från 200-talets Skåne som hade kontakter med romarriket. Hon är utställd i utställningen Forntider på Historiska museet.

Armbortsfibulan från Gårdslösa. Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST. Foto Helena Bonnevier, SHM.

Kvinnan blev begravd i en hällkista med fyra armbortsfibulor, två i silver och två i brons, som höll ihop hennes dräkt, möjligen en peplos. Hon hade fina romerska pälor, en synål, ett nålhus, en kam ett kärl och dessutom så kanske vi vad hon heter!

Runorna på armbortsfibulan samt den undre med mina skissade runor. Detalj av fotot av Helena Bonnevier, SHM.

På det ena av hennes armborstfibulor av silver (Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST) finns en runinskrift som tolkats som ”ekunwod(z)”. Runorna är ᛁ ᛁ ᚲ ᚢ ᚾ ᚹ ᛟ ᛞ ᚴ (sista runan borde vara ᛉ= R/Z eftersom k inte ser ut så i äldre futharken).

Alla runorna i äldre futharken:

ᚠᚢᚦᚨᚱᚲᚷᚹ᛬ᚺᚾᛁᛃᛇᛈᛉᛊ᛬ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛞᛟ

En extra runa innan ”Ek”. Detalj av foto taget av Helena Bonnevier, SHM.

Själv undrar jag vad det första I:et ska vara och varför det inte är med i de olika tolkningarna. EEK! 😬

Hennes plats i utställningen. Foto Linda Wåhlander.

Ek Unwodz, ”Jag Unwods”, är tolkningen på Riksantikvarieämbetets sida om runor. Eller så ”Unwodr”. Om de dessutom skulle ha använt samma runa två gånger kan det bli Gunwodz eller Gunwodr, vilket tolkats som Gunvor i en äldre utställning på Historiska museet. Jag hittade nämligen en gammal bok som heter ”O forna tiders kvinnor” med en artikel av Lena Tåhlin-Bergman och hon skriver om Gunvor! Men det är inte troligt! Martin Rundkvist svarade på facebook: ”Inte Gunvor. Det är standard att det står mansnamn på kvinnosmycken under yrom och fvt, i de fåtaliga fall där det står något alls. Lena Thålin-Bergman (född 1933) var bra på mycket, men runolog var hon inte.”

Runinskriften på Gårdslösafibulan fotad av Bengt A Lundberg, SHM.

På wikipedia står det en annan tolkning. Där tolkas istället runorna som ”Jag, den orasande/lugne/behärskade” och att det förmodligen ett mansnamn som möjligen tillhört den person som tillverkat spännet eller skänkt detta till kvinnan i graven. ”Wodr” som Oden eller den rasande och ”Un” som ”o”, vilket blir orasande.

Kvinnans fantastiska nålhus med tre pärlor på. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Om det är smycket eller smeden som pratar om sig själv, så är det också fantastiskt om vi har namn på någon från så länge sedan!

Vad tror ni är rimligt? Att hon fått spännet av en smed som skrivit sitt namn på det eller att spännet säger ” Jag Unwodr”. Kanske det var någon helt annan som skrev på smycket? En friare som ville att hon skulle välja honom? Jag önskar att det står Gunvor 🙂

Lästips:

Tåhlin-Bergman, L. (Red.). 1975. O forna tiders kvinnor. Helsingborg.

DR EM85;128A: https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=6bd230d6-dd8d-4566-825a-2d06b00df2fe

Gårdslösafibulan: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gårdlösafibulan

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark

Spännet: https://samlingar.shm.se/object/AD94B615-DEDF-4931-AA50-C242EDCF8084

Pärlhängen med guldfoliepärlor – Hedvigdalskvinnan i Solna

Hittade just foto på pärlhängen jag inte sett tidigare. De har guldfoliepärlor och är gjorda av bronstråd. Fyndnumret är 1151189_HST, förvärvsnumret är 34261. Och det visade sig tillhöra en vikingakvinna som behravdes i Hedvigsdal under tidig vikingatid ❤️

Pärlhängen från Solna Foto: Jenny Radin, SHM, CC BY.

Hängena kom in till samlingarna 2014, så två år efter att vi skrev vår artikel om pärlhängen. Den ena har fyra tresegmenterade pärlor och den andra två tresegmenterade, två tvåsegmenterade och en enskild. Eller, så tycker jag mig se att den andra är delar av två olika pärlhängen pga av att det är två knutar.

Hängena kommer från en grav A2 i Hedvigsdal i Solna. Det var en oregelbunden stensättning i fornlämning L2015:6034 och platsen undersöktes 1985. Gravfältet låg ca 20-25 möh och bland annat sju gravar daterade till till tidig vikingatid grävdes ut. Några av gravarna var redan förstörda. En av gravarna var en treudd i vilken det låg en stor torshammarring. Grav 1 innehåll små delar av spännen, bla möjligen ett ryggknappspänne samt många pärlor. Området undersöktes pga av en planerad järnvägssträcka. Det tar lång tid ibland för föremålen att få sin slutgiltiga plats.

Fler föremål från kvinnans grav – Grav A2

Pärlhängena kommer från den rikaste graven som undersöktes (A2) och den tillhörde en kvinna som jag nu döpt till Hedvigsdalskvinnan 🙂 Jag lämnar krukor och lite av föremålen men här kommer en radda med hennes dräktsmycken och pärlor 🙂 Ben är efter en kvinna som var över 35 år och det fanns är ben från hund, katt, häst, får, get och höna.

Ett av de märkligaste hängena från den graven är en bronshänge med ett djur 272179_HST. Djur tycks ha långa slokande öron, alternativt bockhorn, en lång svans samt två huvuden eller biter den i något? Den är utställd i Vikingarnas värld, men jag har inte tänkt närmare på vem som haft den.

Bronshänget är utställt i Vikingarnas värld på Historiska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Ett annat märkvärdigt fynd från graven är en karneolpärla med en inristning! Ett sigill. Pärlan är bränd så den är vit istället för karneolfärgad. Motivet ser ut att vara en hjort eller ett djur med horn och en kvist 608417_HST. *I Johan Callmers artikel står det att det kan vara en get eller en Ibex!

Pärla/sigill. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Kvinnan hade även fått med en sorts amulett i form av en guldrumg med en yxa. Det har även hängt något annat i en extra ring. Förmålsnummer 854442_HST och även denna är utställd i Vikingarnas värld.

Amulett med yxa. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

I graven fanns även två guldhängen 1151135_HST och 272180_HST. Infattningarna gar ramlat ur men en hittades i graven.

Hänge i guldbleck. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.
Guldhänge. Foto: Ulf Bruxe, SHM, CC BY.

Ett cylindriskt föremål med infattade granater som antagligen suttit i något av de två guldhängena. En likadan måste ha missats eller tappats tidigare 🙂 1151185_HST.

Del av hänge. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM, CC BY.

Flera av pärlorna i graven är även individuellt fotograferade vilket var fint att se! 1151188_HST.

Pärlorna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Andra pärlor från A2 är små. 1151131_HST.

Små pärlor. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ännu fler pärlor från graven! Några av bronstråd. 1151187_HST

Ännu fler pärlor från A2. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett föremål är tolkat som fingerring med en ögla för en berlock. Intressant! 1151203_HST

Eventuell fingerring. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det fanns flera öglor och små hängen. Notera den med en liten pärla. Jag brukade ha en sådan i silver i en ring i örat. Jag saknar den. 1151182_HST. Det finns även fler enkla ringar i brons från graven och delar av ett ornerat beslag samt en hyska.

Delar av öglor och pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

En omlottring av tillplattad silvertåd som är 7 mm bred i mitten och avsmalnande utåt sidorna fanns också. En fingerring av samma form, fast med ornamentik, har hittats på Birka (Arbman 1940, taf III).

Fingerring i silver. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ytterligare två pärlhängen grån kvinnans grav är de med två 1,5 cm långa, spolformade stenpärlor. 1151190_HST. De står som vitbrända karneoler men jag undrar det. De har inte typisk karneolslipning och ser ut som agater. Men jag vet inte.

Pärlhängen. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Ett annat pärlhänge är med en superfin pärla som verjar varit mönstrad i zickzack med guldinlägg?!

Pärlhänge med guldinlägg? Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Pärlänge med ögonpärla.

Ögonpärlhänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Det är inte så vanligt med så många pärlhängen på bronstråd från vikingatiden. Vanligtvis är pärlhängen gjorda av silvertråd samt enstaka i guldtråd.

Två föremål står som pärlspridare, men de har bara ett hål på mitten. 1151184_HST och 1151162_HST.

En av de två pärlspridarna. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Jag avslutar med ett trasigt lunulahänge i silver och förgyllning bör ha varit fint! 1151204_HST.

Lunulahänge. Foto: Jenny Radon, SHM, CC BY.

Hon måste ha haft en helt spektakulär dräkt! Och jag fattar inte att alla pärlorna klarat sig så bra! Så trots att hon fick en brandbegravning så fanns allt detta kvar. Jag undrar just om det finns jordprover från graven med eventuellta textilier bevarade? Jag är glad att jag fick syn på bilden med pärlhängena och att jag på så vis fick djupdyka lite i hennes värld.

God fortsättning! Linda

Tillägg:

Fick fin hjälp av Mats Roslund med artikel om pärlorna, så här kommer ett citat från honom med text från Johan Callmer:

🏵️

Linda Wåhlander! Nu har jag hittat uppgifterna. I artikeln ”The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D.” i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” (1989) skriver Callmer om Hedvigsdalsgraven. Börjar på sidan 32, och fortsätter därefter. Om de segmenterade pärlorna och sigillet; ”There is a strong dominance of segment beads which dates the assemblage to the late eight or early ninth century. Among the beads therer are two oval cornelian beads and a rectangular corelian bead, The former type is most unusual and has the closest parallells in the steppe zone and Caucasus (Deopik 1963, tip b). The rectangular bead is10 mm long and 5 mm thick (Fig. 11). The edges on one side of the bead are bevelled. This side shows a cut decoration. The motif is a goat or an ibex and in front of the animal a bush or a branch. The motive and the material clearly suggests an Oriental origin and most probably from Persia where similar beads and sealstones are well known-from Sassanian and later contexts (Borisov & Lukonin 1963).” Du hittar många intressanta aspekter på de östliga kontakterna under sent 700-tal och framåt i den artikeln.

Uppdatering 2 från Mats Roslund:

Linda Wåhlander , Callmer uppger muntligen Anders Hedman och Arkeologi i Sverige 1981, 264 i sin artikel. ”The grave includes a rich mans burial and the burial of a serf. The third person was a young woman. There are remains of jewellery, probably a disc-on-bow fibula, ornamental bronze pendants and numerous beads” (Callmer 1989, s. 31).

Tack Mats, jag är så tacksam!

Länkar:

https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/495ef28b-ca90-4475-9b2c-e1bfc33403f9

https://samlingar.shm.se/accession/C67DDCDD-BFBD-41AF-A3B6-2491BD4B9C3F

Föremål relaterade till grav 2A https://samlingar.shm.se/site/3BE564D5-2667-453B-918C-AB5F1F8F8B3D

Johan Callmer 1986. The beginning of the East European trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A.D. i : A Wosinsky Mor Muzeum Evkönye 15: 19-51.” https://library.hungaricana.hu/hu/view/MEGY_TOLN_Evkonyv15/?pg=20&layout=s

Bj 349 en tidig Birkagrav

Det är inte ofta jag letar inspiration bland Birkas brandgravar, men så dök jag på Bj 349 som känns mer vendeltida än vikingatida. Men det är klart, nu är vikingatiden flyttad bakåt till 750 och då är det ju vendeltida stil. Jag tycker iof att vikingatiden ska börja den 8 juni 793… eller några år innan det 🙂

Bj 349 är brandgrav med hög på Kvarbackagravfältet. Ett gravfält jag inte visat så många gånger, för att det ligger lite avsides. Graven, skulle jag säga, hör till 700-talet. Jag har inte kollat av Ann-Sofie Gräslund eller Ingmar Jansson skrivit. Fick tips av Ny Björn Gustafsson om att Martin Rundkvist har med typen TT som övergångsperiodspännen 750-790.

Kvarnbackagravfältet i solnedgången.

Flera av föremålen har nyligen fotograferats och vips känns allt mycket verkligare!

Pärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Pärlorna tecknade av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Pärlor som denna mosaik förekommer på det vendeltida gravfältet i Nörre Sandegård Vest.

Den ovala spännbucklan från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Spännbucklan är ensam, och det är möjligt att det bara var en. Eller så klarade sig inte den andra i branden. Det brinner lite olika ibland i brandgravar. Den är en av de tiduga spännbucklorna och känns mer vendeltida.

Teckning av spännbucklan Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan, som jag förmodar att det är fick även med sig bla två runda bronspärlor, en nyckel, en möjlig dräktnål och en kruka.

Bronspärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Nyckel passar även den in på vendeltiden.

Nyckeln från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Kedjan från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Den möjliga dräktnålen från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Lerkärlet från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Slutligen fanns det även lite annat som tex nit/spik och en liten kärnkrampa.

Spik från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Det kanske vore en idé att göra en vendeltida birkadräkt 🙂 – en tidig hängselkjol och tyger med inspiration från Nörre Sandegård Vest: En särk, kanske utan sprund, en rak hängselkjol i diamantkypert, en sjal med enkel ringnål, en kedja med nyckel och så pärlorna 🙂

Uppdatering 😍

Jag fick just veta att den skicklige hantverkaren Lecocq David Claude redan har tillverkat ett sett för den här graven! Så fina! Med både brons- och glaspärlorna!

Återskapade smycken från Bj 349 av Lecocq David Claude.
Tabell för de vendeltida smyckenas kronologi ur Rundqkvist 2015.
En av bågravarna på Kvarnbackagrafältet.
Sally och jag på Kvarnbackagravfältet när hon var pytteliten.

Lästips:

Bj 349 i nya sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20349&listType=archaeological

Rundkvist, M., 2015. Domed oblong brooches of Vendel Period Scandinavia. Tillgänglig via: https://doi.org/10.5878/002731. Finns på academia . edu.

Jørgensen, L. & Nørgård Jørgensen, A. 1997. Nørre Sandegård Vest. A cemetery from the 6th–8th centu- ries on Bornholm. Nordiske Fortidsminder series B volume 14. Det Kongelige Nordiske Oldskrift- selskab. Copenhagen.

Islands Nationalmuseum och mer gatukonst

Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.

Vinterskor och skjorta.
Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.

Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…

Trappan upp till utställningen.
The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.

Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.

Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.

Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.

I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.

Men det fanns även utställda böcker 📕

Íslendingabók av Ari den Kloke.

Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.

Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.

En likadan armring av jet är hittad på Birka.

Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna.
Arabiska silvermynt.
Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.

Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.

Bältespännen. Den större i borrestil.
Två små bronsbjällror från Brittiska öarna.
Ringspännen och dräktnålar.
Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt.
Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.

De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!

En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna.
Spännbucklor och smycken.
Spännen och smycken.

Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.

Utvikbar illustation om dräkt och smycken.
Matlagning!

Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂

Glömde fotogradera verktygen…
Ljushållare.

Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂

Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid.
Verktyg.

Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.

Jordbruksredskap.
Fiskeredskap.

Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!

Tor.

Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?

Jag och Tor.
Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.

En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.

Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum.
Så fina pärlor.
Handel.
Vapen.
En skolklassuppsättning med kläder.
De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i.
I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.

Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.

Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.

Mannen med hästen och vapnen.

Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.

Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten.
Religion.

Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.

Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren.
Två andra religiösa föremål.

På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?

Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!

Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.

Tips:

Nationalmuseet https://www.thjodminjasafn.is/english/

The Lady in Blue https://northernwomen.org/project-2/