Etikettarkiv: Historiska

Roadtrip Dalarna tur och retur, del 1. Solleröns gravfält

I lördags åkte Allan och jag mot Dalarna för att jag hade bokat en ”Gubbstol”, dvs. en Kubbstol, på Marketplace som fanns norr om Mora. Det var lite för långt att åka fram och tillbaka så vi övernattade på Sollerön – Solens ö!

Utsikt!

Jag tänkte att då passar vi på och kolla i saker och gå på Zornmuseet. Först ville jag se en gruva väster om Sollerön som jag hittade på google maps. Där skulle det vara milsvidd utsikt. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var 25 min in i skogen på skogsväg och min bil är inte en terrängbil… Fy vad rädd jag blev att vi skulle fastna där! Till slut fick vi vända. Tror mountainbike skulle ha funkat…

Rutten därifrån gick en lite annan väg genom skogen och förbi en pyttestuga eller vad det kan ha varit. Vi stannade och tittade och den var fylld med slädar…

Som ur en film…

Men bortsätt från ”slädhuset” så finns så otroligt många fina byar och hus i Dalarna!

Boendet på Sollerön med bron från väster.

Boendet jag hittat på Booking var perfekt! Så fint och välkomnande. Vi kom dit efter 19 utan mat för jag tänkte att det skulle finnas någonstans att äta eller en mataffär. Men restaungen hade gått i konkurs och Coop stängde 18. Så vi vilade lite och åkte in till Mora och åt på Kina-Thairestaurangen och handlade på Ica efter. Vi letade restaurang och den som såg okej ut var det fullbokat på. Men det var det inte på Kina-Thaien… Vi blev mätta i allafall och åt även efterrätt.

Solen började gå ner men området id Hembygdsgården på Sollerön är öppet dygnet runt.

Sen åkte vi till gravfältet på Sollerön som jag velat se länge! Det ligger vid hembygdsgården och det finns en vandringsled runt ett stort område med skyltar.

Solleröns Hembygdsgård.
Vi kikade in genom fönstret här också.

Sollerön har Dalarnas största vikingatida gravfält med 120-150 gravar som ligger spritt och ser lite ut som bara odlingsrösen! Gravarna ligger på tre gravfält, Utanmyra, Bengtsarvet och Rothagen.

Det finns bättre karta på nätet.
Inte helt lätt att se gravarna.
Två gravar.
Lämningar efter en mur.

Det var en fin kväll att gå runt där. Antar att det är mycket fler folk under högsäsong.

Hembygdsgården.
Liten båt som rotts runt på Siljan.

Siljan är ju en gammal krater från ett meteoritnedslag för några hundra miljoner år sedan och Sollerön är toppen som kom upp i mitten, även om istiden har hyvlat av ön. Det är fantastiskt att tänka på vikingatidens stormannagård som legat här. Då hade de den modernaste tekniken i svärd!

Röse 1 och 2 på gravfältet Bengtsarvet innehöll rika fynd. Det är intressant att de fick med sig då mycket husgeråd och hästutrustning. Så nu blir det några bilder på fynd från ön!

Röse, grav 1

Grav 1. Graven Bengtsarvet innehöll flera gravar. Foto: SHM.

I Röse, Grav 1 på Bengtarvet hade en man begravts med svärd och vapen. Senare begravdes en kvinna i en sekundärbegravning.

Grav 1. Svärdet, Petersen Z. Foto: SHM.
Grav 1. Oval spännbuckla P52. Foto: Matthias Toplak, SHM.
Röse 1. Hänget kallas orientaliskt. Foto: Helena Rosengren, SHM

Grav 2.

Även grav 2 innehöll vapen och hästutrustning.

Grav 2. Svärd Petersen Z. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. Sköldbuckla. Foto: Ola Myrin, SHM.
Grav 2. Bältesölja. Kan vara till hästutrustning. Foto: Helena Rosengren, SHM.
Grav 2. Ryktskrapa till häst. Foto: Ylisli Asp, SHM.
Grav 2. Yxa. Foto: Yliali Asp, SHM.
Grav 2C. Hänge. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2C. Armring. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2C. Nyckel. Foto: Ola Myrin, SHM.
Grav 2. Kittel. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. Skärding. Foyo: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. ”Doppsko”. Foto: Yliali Asp, SHM.

Det här föremålet står som ”doppsko” fast den är rund. Det finns även en från grav 1. Jag tycker det ser mer ut som en järnpigg du sättter på änden på en käpp och använder på isen vintertid för att ta dig frammåt på isläggar. Spiken spikas i så fall fast i tråkäppen genom hålet. Vad tycker ni?

Utanmyra

På gravfältet här blev en kvinna med P51:or begravd. Det finns flera kopplingar mellan Birka och Sollerön.

Lösfynd hittad 1863, Utanmyra. Spännbuckla. Foto: Matthias Toplak, SHM.

Från en skadad grav kom detta svärd, yxan, pilspetsar, spjut och sköldbuckla, broddar och mycket mer.

Grav 1, Utanmyra. Tveeggat svärd, 548884_HST. Petersen V. Foto: Helena Rosengren, SHM.

Det här svärdet ska vara självaste Ulfberhtsvärdet från Sollerön! På ett ställe står det att det är från grav 9.

Den trasiga graven i Utanmyra innehöll även denna bredyxa. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det blev en bra dag och innehållsrik och igår söndag så åkte vi till Zornmuseet. Så det får bli Road trip del 2.

Det gick igång en lampa när vi gick runt.

Lästips:

https://www.solleron.se/sevart/vikingatida-gravfalt/

Grav 2 https://www.sollero-hembygd.se/skylt/vad-gravroset-gomde/

Kulturstigen 3,2 km lång men vi gick bara en bit och den är delvis handikappvänlig https://www.sollero-hembygd.se/kulturstigen/

https://morakommun.se/uppleva-och-gora/kultur-och-sevardheter/vara-unika-kulturmiljoer/gravfalten-pa-solleron.html

Inventarienummer 22293 https://samlingar.shm.se/event/83354E91-4665-476E-B847-D72E33E396C3

Ulfberhtsvärd https://michaelwills.eu/2020/01/the-ulfberht-sword/

Ulfberthsvärdet https://www.sollero-hembygd.se/wp-content/uploads/2022/08/2012-Praktforemal-fran-Vikingatiden.pdf

https://samlingar.shm.se/object/EAF5EAC7-31A1-42F8-BB50-C885BC2442E2

Mitt favorithalsband – ”Halsbandet” i Bj 632

Mitt favorithalsband blir frimärke! 2025 års EUROPA-frimärke!

”Halsbandet”, som låg i en cirkel över bröstkorgen, vilket syns på gravplanen. Det har pärlhängen, bergkristaller och karneoler, glaspärlor och silverhängen. Bland annat en kubbstol och en liten hoprullad husorm samt ett mynt från Konstantinopel – Vikingarnas Miklagård!

Grav Bj 632. Bild: SHM.

Kvinnan i grav Bj 632 fick även med sig ytterligare en kvinna i graven. Hon har ett eget gravnummer, men nästan inga gravgåvor. Var hon en gravgåva? Eller en träl som följde med till dödsriket? Undrar vad dom hette och vad deras relation var?

Europafrimärket 2025.

Miniark: 2 frimärken, 2 motiv, 44 kr
Illustration och design: Annelie Carlström
Foto: Ola Myrin
Färger: 4 färger CMYK
Papper: Gummerat
Format miniark: 130 x 70 mm
Format frimärken miniark: 51 x 37,5 mm

Frimärket verkar släppas 28 augusti! Och under tiden finns halsbandet att se på @historiska i utställningen Vikingarnas värld ❤️

Foto från många år sedan när jag var på Hornbore vikingamarknad. Nu har jag nya hängen, och det är mitt absoluta favorithalsband.

Lästips:

https://news.cision.com/se/historiska-museet/r/nya-frimarken-med-foremal-fran-historiska-museets-samlingar,c4138854

https://www.postnord.se/om-oss/frimarken/frimarksaret-2025/

Ekorrebörsen från Bj 958

Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.

Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).

Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen 👌 Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!

Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.

När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!

Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.

Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.

Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA.
Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).
De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).

Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra 👌även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.

Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.

Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?

Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).

På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.

Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).


🖊️ Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).

Lästips

Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.

Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).

Bj 958 https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=%20Bj%20958

Messenger

Ny Björn Gustafsson, tittade på börsen för 20 år sedan.

Den virala astronomiska ringen

Ringen i guld går att fälla ut och då blir den en astronomisk sfär för att se himlakropparnas rörelser. Ringen är daterad till 1500 – 1699 och den kom till Sverige från Tyskland 1632, under 30-åriga kriget, och lämnades in 1752 till Kungliga Räntekammaren. Den har fyndnummer 41363_HST i Historiska museets samlingar.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Inskriptionen på ringen är spännande. Det är ett gammalt ordspråk på franska:

LA RENOMEE/ EST PLUS DE/ SIRABLE QUE/ GROSSE RICHERSES/ ET BONNE GRACE PLU/ S QUE ARGENT RI OR

Enligt chat gtp betyder det ungefär:

“Ett gott rykte är mer värt än stor rikedom, och god nåd (eller välvilja) är bättre än silver och guld.”

Det är i sig är en variant av Ordspråksboken 22:1 från Bibeln, där det på modern franska blir:

“La renommée est préférable à de grandes richesses, et la grâce vaut mieux que l’argent et l’or.”

På svenska i en bibel står der:

Om du måste välja, välj då ett gott namn hellre än stora rikedomar, för det är bättre att ha ett gott rykte än silver och guld.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Ringen verkar alltså vara en fransk renässansring? Att ha ett bra rykte hade under renässansen stor betydelse, särskilt bland aristokrati och borgerskap. De ville signalera dygd och god karaktär. Inskriptionen kan vara en personlig eller andlig påminnelse.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

En astronomisk ringar kallas även för armillaringar eller sfärringar. En armillarsfär är ett astronomiskt instrument som visar himlakroppars rörelser. Att hålla i en armillarsfär visade på höjden av visdom och kunskap.


Här ses René Descartes i samtal med Drottning, Kristina. Nils Forsbergs kopia av Pierre Louise Dumesnils målning.
En armillarsfär. Wikipedia.
Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Undrar vem som ägde den från början? Var det en aristokratisk soldat? Det var ju krig. Vem tog med sig den hem och hur? 1632 tågade Gustav II Adolf in i München, men Sverige gick med i kriget redan 1630.

Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).

Uppdatering: 💍 Den är med i en utställningen ”Slaget om Europa” just nu på Livrustkammaren!

Då och då dyker den upp i facebookflödet och många fascineras av den. Den är så fin och det finns kopior av den på nätet, men jag har inte beställt någon ännu 🙂 Det är en solklar villhöver-ring!

Lästips:

Min fråga till Chat-gtp. 20250302: Vad betyder det här? LA RENOMEE/ EST PLUS DE/ SIRABLE QUE/ GROSSE RICHERSES/ ET BONNE GRACE PLU/ S QUE ARGENT RI OR. Jag la även upp två av bilderna på ringen.

Armillarsfär https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Armillarsfär

Räntekammaren https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis+627058bb-6a29-4c04-af92-83b717051f53&vol=n&s=Balder

Runstaven från Nyköping

Häromdagen fick jag se en medeltida runstav! Läste lite och tänkte att jag inte skulle förstå något med det gjorde jag. Fast jag förstod ju inte varför det stod som det gjorde! Såg bara ena sidan så behövde leta i samlingarna efter mer info!

Alltså det är den äldsta bevarade runstaven!!! 👀

Det fanns många fina saker i lådan. Foto: Linda Wåhlander.

Runstaven står som Kalenderstav. Den är trasig och har använd som besman. Den den nedre delen saknas och den bör ha varit, cirka 800-850mm från början.

Foto: Linda Wåhlander.

Staven är medeltida, 1200-tal eller 1300-tal, och kommer från kvarteret Rådhuset i Nyköping och kom till museet 1971. Utgrävningar skedde 1964.

Knoppen har ett korsformat mönster som troligen är ett bokmärke, se nedan. Foto Linda Wåhlander.

På den här sidan börjar det med ett H, sen står Futhark och så ett H igen och så fortsätter hela sidan… Det står Futhark 13 gånger! Så vad står det på de andra sidorna?

Text från Catview.

Runorna ska vara ”söndagsrunorna” från 1 juli- 30 september. En upprepning av de sju första runorna i futharken.

En annan sida har söndagsrunorna för 1 januari-8 april. Sen står det ”gyllental” för nymåne! Under ”dagrunor” finns kyrkliga festdagar med kors och helgonnamn i runor.

Alltså jag har så många frågor…!

Hittade lite info på Wikipedia/Runstav. De sk. ”Gyllentalsrunorna” är lika runor från slutet av 1000-talet. Evighetskalendrar med bokstäver för veckans dagar och gyllental för att beräkna när högtidsdagar infaller förekom redan på 500-talet och i Sverige finns en sådan i Vallentunakalendariet från 1100-talet. Den är utställd på Historiska museet i Guldsmidesgalleriet och finns även digitaliserad.

På den här bilden är det svårt att se vad det står.

Från Catview.

Den är tillverkad i idegran ❤️ och har ett åttkantigt tvärsnitt.

Runstaven från Nyköing, 120336_HST. Foto: Bengt A Lundberg, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Närbild från foto ovan.

Det ser ut att vara hopdragna runor.

Närbild från fotot ovan.

Det vore intressant att se alla runor utskriva. Det kanske finns med i boken som nämns i ena dokumentet.

Hittade den här bilden på Sörmlands länsmuseum.

👌

Lästips:

Runstav https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Runstav Här står även information om Gyllental.

Mer om runstavar https://www.hernbloms.se/kallor/eget/runstav.htm

Runstaven från Nyköping https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/objects/c24-366030/

”Völvan från Vena”?

Ibland händer något alldeles exeptionellt i livet. Som när min kollega Erica Nyström igår mejlade mig ett nyfotograferat fynd som jag aldrig tidigare sett! Det kom in till samlingarna 1845 och jag fick se den först igår för att Erica letat efter någonting annat!

Silverfigurinen från Vena från sidan. Det föreställer en kvinna som ser ut att sitta i en kubbstol. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Det är pytteliten silverfigurin, i rundskulptur, från vikingatiden som blivit hacksilver och hamnat i ett litet skattfynd. Nu dokumenterar samlingsavdelningen på Historiska saker i samlingarna och därmed fick vi för första gången möjlighet att se den!

Erica såg direkt att hon sitter i en kubbstol och tänkte att det är en völva eller kanske rent av Freja själv! Figurinen har antingen en huvudbonad men en knut uppe på huvudet eller en frisyr med knut och flätor och det ser ut som att hon har pärlor framme på bröstkorgen. Vi skulle behöva se hur hon ser ut ovanifrån.

Silverfigurinen framifrån och med en tydlig skada vid halsen. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Hon är så söt med sina stora ögon och lite trekantiga näsa. Hur kan någon ha hackat sönder henne!?

Silverfigurinen bakifrån. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Pigan Carolina Andersdotter i Ugglefall, hittade den tillsammans med mynt och annat i Flatebo, Vena socken i Småland – ett fynd som hon lämnade in och fick lösenpengar för. Fyndnumret är 851287_HST och Inv nr. 1231. Referens nummer 81359_U.

I skatten finns ett mynt som kan dateras till 952/53 och finns med i en lista från mitten av 1800-talet 🙏 (Florent Audy muntligen).

Liknande fynd

Det finns flera miniatyrskulpturer från vikingatiden som Freja (tidigare Oden) från Lejre och Valkyrian/Freja från Hårby. Det finns även kubbstolar i miniatyr från kvinnogravar.

Freja från Lejre. Foto: Lejre museum.

Freja från Lejre är 18 mm hög, 20 mm bred, 13 mm djup och väger bara 9 gram.

Freja eller Valkyria från Hårby. AD 800, Hårby, Funen, Denmark, silver med niello, H 3.4 cm, National Museum of Denmark, C 39227. Photo: Nationalmuseet, Copenhagen.
 Asger Kjærgaard?

Freja, eller Valkyrian, från Hårby är 3,4 eller 3,8 cm hög.

Kubbstol som sejdhäll. Silverstol från kvinnograv Bj 968 på Birka.
Freja från Aska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Erica tyckte att den påminnde om Freja från Aska med raden av cirklar!

Jag och Erica, och kanske någon fler, kommer skriva en liten artikel om henne. Vad ska vi kalla henne? ”Völvan från Vena” eller den ”Freja från Flatebo” som sitter i en sejdhäll? Vi ville samtidigt inte vänta utan dela med oss av henne redan nu! Det är hon värd efter alla dessa år! Bortglömd i 180 år!

Tack Erica för att du delade ditt skattfynd med mig! Och tack Jens Mohr, Thomas Eriksson och Florent Audy för hjälpen!

Lästips:

Freja från Lejre https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Oden_från_Lejre

Freja/Valkyrian från Hårby https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Valkyrian_från_Hårby

https://natmus.dk/presse-og-nyheder/nyhedsarkiv/2013/fynbo-finder-valkyrie-fra-vikingetiden/

Kubbstolen https://samlingar.shm.se/object/FD37BBEE-7771-4EE5-A69C-DD845928034D

Freja från Aska https://samlingar.shm.se/object/7C44B389-9DB8-4133-9AD5-886F22062FA5

Völvan i Bj 845

En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.

Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.

Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.

Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.

Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?

Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.

Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto

Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!

Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.

Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.

Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.

Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.

En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.

Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.

Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.

Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!

Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.

Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.

Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Vet inte vad denna ring varit för något.

Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.

Lästips:

Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka.

En P37 spännbuckla

Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:

”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”

Ny Björn svarade också på facebook:

”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”

Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven
Kalmring, SHM.

Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.

Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.

På baksida finns det också information.

Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.

Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?

Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.

Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street.
Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.

Tack Astri för fotona!

Lästips:

Fyndnr 3143498 https://samlingar.shm.se/object/63ad646f-5eb5-4cd3-8459-716234975268

Ovala spännbucklor https://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/

Godfrey, I. 2008. Spännbuckla från Birka. Konserveringsrapporten. Studio Västsvensk Konservering. Västra Götalandsregionen Västarvet.