Ett träföremålet som legat på sjöbotten utanför Birka låg som oidentifierat föremål i en låda efter konservering. Men det har en gång i tiden varit ett stränginstrument. Arkeologen Sven Kalmring, som gått igenom föremålen, blev glad när han nsåg vad det var han tittade på!
Träföremål fyndnummer 3131002. Foto Sven Kalmring, SHM.
Föremålen är från de marinarkeologiska grävningarna och hsn kände igen den här för att den liknar ett fynd från Hedeby! Det är sannolikt toppen på ett stränginstrument som heter ”rebec”.
Sven Kalmrings artikel om fyndet i tidskriften Populärarkeologi.
Instrumentet finns även avbildat i det medeltida Harley manuskriptet från 1000-talet. Och nu har vi då alltså troligen den första från Birka
Harley manuskriptet, Rebec or fiddle from Rebec from Harley manuscript 4951, folio 297V in the British Library.
Måttet på huvudplattan är
längd 47 mm
höjd 12 mm
bredd 58 mm
diameter 8 mm (hål)
Det finns några flöjtar och en brygga till en lyra från Birka, men ingen tidigare liknande del av ett stränginstrument.
Per Runberg spelar, Linda Wåhlander.
Per Runberg spelar på ett stränginstrument med lite fler strängar men tänk om det var så här tonerna gick i Birkas gränder en gång för 1000 år sedan…
Harley manuskriptet. Cat playing a rebec from BL Harley 6563, folio 40.
I lördags åkte Allan och jag mot Dalarna för att jag hade bokat en ”Gubbstol”, dvs. en Kubbstol, på Marketplace som fanns norr om Mora. Det var lite för långt att åka fram och tillbaka så vi övernattade på Sollerön – Solens ö!
Utsikt!
Jag tänkte att då passar vi på och kolla i saker och gå på Zornmuseet. Först ville jag se en gruva väster om Sollerön som jag hittade på google maps. Där skulle det vara milsvidd utsikt. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var 25 min in i skogen på skogsväg och min bil är inte en terrängbil… Fy vad rädd jag blev att vi skulle fastna där! Till slut fick vi vända. Tror mountainbike skulle ha funkat…
Rutten därifrån gick en lite annan väg genom skogen och förbi en pyttestuga eller vad det kan ha varit. Vi stannade och tittade och den var fylld med slädar…
Som ur en film…
Men bortsätt från ”slädhuset” så finns så otroligt många fina byar och hus i Dalarna!
Boendet på Sollerön med bron från väster.
Boendet jag hittat på Booking var perfekt! Så fint och välkomnande. Vi kom dit efter 19 utan mat för jag tänkte att det skulle finnas någonstans att äta eller en mataffär. Men restaungen hade gått i konkurs och Coop stängde 18. Så vi vilade lite och åkte in till Mora och åt på Kina-Thairestaurangen och handlade på Ica efter. Vi letade restaurang och den som såg okej ut var det fullbokat på. Men det var det inte på Kina-Thaien… Vi blev mätta i allafall och åt även efterrätt.
Solen började gå ner men området id Hembygdsgården på Sollerön är öppet dygnet runt.
Sen åkte vi till gravfältet på Sollerön som jag velat se länge! Det ligger vid hembygdsgården och det finns en vandringsled runt ett stort område med skyltar.
Solleröns Hembygdsgård.Vi kikade in genom fönstret här också.
Sollerön har Dalarnas största vikingatida gravfält med 120-150 gravar som ligger spritt och ser lite ut som bara odlingsrösen! Gravarna ligger på tre gravfält, Utanmyra, Bengtsarvet och Rothagen.
Det finns bättre karta på nätet. Inte helt lätt att se gravarna. Två gravar.Lämningar efter en mur.
Det var en fin kväll att gå runt där. Antar att det är mycket fler folk under högsäsong.
Hembygdsgården.Liten båt som rotts runt på Siljan.
Siljan är ju en gammal krater från ett meteoritnedslag för några hundra miljoner år sedan och Sollerön är toppen som kom upp i mitten, även om istiden har hyvlat av ön. Det är fantastiskt att tänka på vikingatidens stormannagård som legat här. Då hade de den modernaste tekniken i svärd!
Röse 1 och 2 på gravfältet Bengtsarvet innehöll rika fynd. Det är intressant att de fick med sig då mycket husgeråd och hästutrustning. Så nu blir det några bilder på fynd från ön!
Röse, grav 1
Grav 1. Graven Bengtsarvet innehöll flera gravar. Foto: SHM.
I Röse, Grav 1 på Bengtarvet hade en man begravts med svärd och vapen. Senare begravdes en kvinna i en sekundärbegravning.
Grav 1. Svärdet, Petersen Z. Foto: SHM.Grav 1. Oval spännbuckla P52. Foto: Matthias Toplak, SHM.Röse 1. Hänget kallas orientaliskt. Foto: Helena Rosengren, SHM
Grav 2.
Även grav 2 innehöll vapen och hästutrustning.
Grav 2. Svärd Petersen Z. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2. Sköldbuckla. Foto: Ola Myrin, SHM.Grav 2. Bältesölja. Kan vara till hästutrustning. Foto: Helena Rosengren, SHM.Grav 2. Ryktskrapa till häst. Foto: Ylisli Asp, SHM. Grav 2. Yxa. Foto: Yliali Asp, SHM. Grav 2C. Hänge. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2C. Armring. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2C. Nyckel. Foto: Ola Myrin, SHM. Grav 2. Kittel. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2. Skärding. Foyo: Jens Mohr, SHM. Grav 2. ”Doppsko”. Foto: Yliali Asp, SHM.
Det här föremålet står som ”doppsko” fast den är rund. Det finns även en från grav 1. Jag tycker det ser mer ut som en järnpigg du sättter på änden på en käpp och använder på isen vintertid för att ta dig frammåt på isläggar. Spiken spikas i så fall fast i tråkäppen genom hålet. Vad tycker ni?
Utanmyra
På gravfältet här blev en kvinna med P51:or begravd. Det finns flera kopplingar mellan Birka och Sollerön.
Idag öppnar museet Vrak utställningen ”Vikings before Vikings” på Djurgården i Stockholm.
Bild från vrak.se
2008 upptäcktes en båtgrav i Salme, som är en liten kuststad på ön Saaremaa i Estland. Två år senare upptäcktes en till båtgrav – det första kända skeppet med segel! Estländska arkeologer undersökte gravarna som visade sig vara från slutet av vendeltiden, perioden innan vikingatiden. Vi skulle kunna säga att det är början på det som blev vikingatiden.
Foto: Railli Allmae.
I Salme båtgrav I låg det sju långa, unga män begravda med två svärd, spjut och andra vapen samt kammar, spelpjäser och offrade djur och i Salme båtgrav II låg det trettiofyra personer begravda i fyra lager med fyrtio svärd, två sköldar samt björntandhängen med mer och täckta med förmodad segelduk.
Teckning Reet Maldre.
Det fanns många fynd i båtarna från personernas ägodelar, gravgåvor och offergåvor.
Förgyllda svärdsknappar från omkring år 750. Foto: Reet Maldre.
Fynden i båtarna var inte från Estland utan Skandinaviska. Flera av de fina föremålen har förmodligen tillverkats på vår grannö – den heliga ön Helgö! På sin expedition österut hade även med sig minst två jaktfalkar och hundar – ett förslag finns att det var en diplomatisk delegation med medföljande krigare!
Karta som är skärmbild från appen Kartor med den blå prick vid Helgö.
Med hjälp av vetenskapliga analyser har det gått att se att de flesta, 36 personer, kom från Mäkardalen i Uppland, tre från Gotland, dör de iallafall bott som barn, och två möjligen från Ösel/ Saaremma, innan de dog där på andra sidan Östersjön. Några överlevde och ordnade med begravningen, i de från havet uppdragna båtarna, på land! DNA-mässigt var de lika varandra och många bör ha varit släkt. Det är många döda i ett järnålderssamhälle runt år 750 med mycket färre befolkning än idag!
Var det någon i den tidiga delen av Birkas historia som saknade någon släkting, vän, eller man? Tänk om vi med DNA kunde hitta släktingar till dom på Birka?
Jag skulle även vilja se vad det är för pärlor som hittats och veta mer om det finns dräktfragment bevarade.
Lästips:
Det finns mycket på nätet om båtgravarna. Här är några länkar för den som vill läsa lite mer eller hitta fler referenser.
Isotopic provenancing of the Salme ship burials in Pre-Viking Age Estonia By T. Douglas Price Jüri Peets, Raili Allmäe, Liina Maldre and Ester Oras In. Antiquity (2016), Vol 90, pp. 1022 – 1037.
Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.
Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).
Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!
Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.
När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!
Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.
Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.
Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.
Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.
Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?
Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).
På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.
Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY). Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Lästips
Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.
Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).
Ringen i guld går att fälla ut och då blir den en astronomisk sfär för att se himlakropparnas rörelser. Ringen är daterad till 1500 – 1699 och den kom till Sverige från Tyskland 1632, under 30-åriga kriget, och lämnades in 1752 till Kungliga Räntekammaren. Den har fyndnummer 41363_HST i Historiska museets samlingar.
Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).
Inskriptionen på ringen är spännande. Det är ett gammalt ordspråk på franska:
LA RENOMEE/ EST PLUS DE/ SIRABLE QUE/ GROSSE RICHERSES/ ET BONNE GRACE PLU/ S QUE ARGENT RI OR
Enligt chat gtp betyder det ungefär:
“Ett gott rykte är mer värt än stor rikedom, och god nåd (eller välvilja) är bättre än silver och guld.”
Det är i sig är en variant av Ordspråksboken 22:1 från Bibeln, där det på modern franska blir:
“La renommée est préférable à de grandes richesses, et la grâce vaut mieux que l’argent et l’or.”
På svenska i en bibel står der:
Om du måste välja, välj då ett gott namn hellre än stora rikedomar, för det är bättre att ha ett gott rykte än silver och guld.
Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).
Ringen verkar alltså vara en fransk renässansring? Att ha ett bra rykte hade under renässansen stor betydelse, särskilt bland aristokrati och borgerskap. De ville signalera dygd och god karaktär. Inskriptionen kan vara en personlig eller andlig påminnelse.
Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).
En astronomisk ringar kallas även för armillaringar eller sfärringar. En armillarsfär är ett astronomiskt instrument som visar himlakroppars rörelser. Att hålla i en armillarsfär visade på höjden av visdom och kunskap.
Här ses René Descartes i samtal med Drottning, Kristina. Nils Forsbergs kopia av Pierre Louise Dumesnils målning. En armillarsfär. Wikipedia. Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).
Undrar vem som ägde den från början? Var det en aristokratisk soldat? Det var ju krig. Vem tog med sig den hem och hur? 1632 tågade Gustav II Adolf in i München, men Sverige gick med i kriget redan 1630.
Sfärringen 41363_HST. Foto : Helena Bonnevier, SHM (CC BY).
Uppdatering: Den är med i en utställningen ”Slaget om Europa” just nu på Livrustkammaren!
Då och då dyker den upp i facebookflödet och många fascineras av den. Den är så fin och det finns kopior av den på nätet, men jag har inte beställt någon ännu Det är en solklar villhöver-ring!
Lästips:
Min fråga till Chat-gtp. 20250302: Vad betyder det här? LA RENOMEE/ EST PLUS DE/ SIRABLE QUE/ GROSSE RICHERSES/ ET BONNE GRACE PLU/ S QUE ARGENT RI OR. Jag la även upp två av bilderna på ringen.
Häromdagen fick jag se en medeltida runstav! Läste lite och tänkte att jag inte skulle förstå något med det gjorde jag. Fast jag förstod ju inte varför det stod som det gjorde! Såg bara ena sidan så behövde leta i samlingarna efter mer info!
Alltså det är den äldsta bevarade runstaven!!!
Det fanns många fina saker i lådan. Foto: Linda Wåhlander.
Runstaven står som Kalenderstav. Den är trasig och har använd som besman. Den den nedre delen saknas och den bör ha varit, cirka 800-850mm från början.
Foto: Linda Wåhlander.
Staven är medeltida, 1200-tal eller 1300-tal, och kommer från kvarteret Rådhuset i Nyköping och kom till museet 1971. Utgrävningar skedde 1964.
Knoppen har ett korsformat mönster som troligen är ett bokmärke, se nedan. Foto Linda Wåhlander.
På den här sidan börjar det med ett H, sen står Futhark och så ett H igen och så fortsätter hela sidan… Det står Futhark 13 gånger! Så vad står det på de andra sidorna?
Text från Catview.
Runorna ska vara ”söndagsrunorna” från 1 juli- 30 september. En upprepning av de sju första runorna i futharken.
En annan sida har söndagsrunorna för 1 januari-8 april. Sen står det ”gyllental” för nymåne! Under ”dagrunor” finns kyrkliga festdagar med kors och helgonnamn i runor.
Alltså jag har så många frågor…!
Hittade lite info på Wikipedia/Runstav. De sk. ”Gyllentalsrunorna” är lika runor från slutet av 1000-talet. Evighetskalendrar med bokstäver för veckans dagar och gyllental för att beräkna när högtidsdagar infaller förekom redan på 500-talet och i Sverige finns en sådan i Vallentunakalendariet från 1100-talet. Den är utställd på Historiska museet i Guldsmidesgalleriet och finns även digitaliserad.
På den här bilden är det svårt att se vad det står.
Från Catview.
Den är tillverkad i idegran och har ett åttkantigt tvärsnitt.
Runstaven från Nyköing, 120336_HST. Foto: Bengt A Lundberg, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).Närbild från foto ovan.
Det ser ut att vara hopdragna runor.
Närbild från fotot ovan.
Det vore intressant att se alla runor utskriva. Det kanske finns med i boken som nämns i ena dokumentet.
Boken har äntligen kommit som PDF. Så kul! Jag fick ett ex men det är ju lättare att få tag på den nu
Bokomslaget.
Jag höll föredrag och skrev om Pireuslejonet utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Det känns som 100 år sedan vi var i Athen, men det var en jättebra resa, trots supernervositeten innan jag hade hållit föredraget!
Nu har han flyttat på sig sedan jag tog det här fotot, men han står fortfarande i entrén på Historiska Museet.
Agoran Jag fotade massor men minns knappt vad jag tog kort på.
Charlotte höll föredrag om sidentyg.Thomas Lindqvist och äldre Västgötalagen. Vi gick på museer ihop.Athen såg inte alls ut som jag trodde det skulle göra…
Tack Charlotte Hedenstierna-Jonson och Neil Price för att ni bjöd med mig på resan!
Här kommer ett nytt inlägg om Bitkabyglarna. Jag fick för ett tag sedan en text från Sjöhistoriska där de lagt in all fynd av vad som kan vara delar av väskbyglar.
Det finns en som är komplett, en som nästan är komplett och sen några små delar till byglar. De kan vara gjorda av ask eller lönn som fynd från Hedeby. Tyvärr har det inte gjorts någon vedartsanalys på dom.
Väskbyglarna och de olika delarna. Foto: Från Sjöhistoriskas blogg med bearbetning av Cristin Mason.
Det finns även två små bitar som skulle kunna vara del av väskbyglar. Vad tror ni?
Möjlig väskbygel som är uppochned. Foto Sven Kalmring, SHM.Möjlig väskbygel som är uppochned. Foto Sven Kalmring, SHM.
Väskbyglar har sedan de här fynden blivit riktig reenactment hit! Vem vill inte ha en vikingaväska
Väskbygel som är komlplett. Foto Sven Kalmring, SHM. Väskbygel som är komlplett ovanifrån. Foto Sven Kalmring, SHM.
Den kompletta bygeln är 282 mm lång, 50 mm hög och 7 mm tjock. Den har två större remhål och fyra mindre till påsen. Huvudena i ändarna är tolkade som hästhuvuden i profil. Jag gar haft svårt att se det, men idag såg jag hästarna!
Ett hästhuvud. Foto Sven Kalmring, SHM och mitt kludd. Är det ett medvetet litet hack på hästhuvudet? Foto Nina Eklöf, SMM. När den hittades av Jim Hansson. Ränder som dekoration? Den är i tre delar. Foto Sjöhistoriska museet, möjligen Nina Eklöf.
Otroligt att även den tredje delen hittades så att bygel är komplett.
En andra bygel, som är lite mindre, har fått en möjlig rekonstruktion och har då två stora hål till rem och sex mindre att sy fast i tyg eller läder. Även denna har hästhuvuden i profil.
Rekonstruktion av två delar som ser ut att höra till samma bygel. Christin Mason, SMM.
De är annorlunda från Hedebybyglarna och andra som jag skrivit om tidigare. De senare som är samiska i horn och den som hittats på Vasaskeppet i renhorn, men det är tydligt att det är en väsktyp som använts i flera hundra år. Det finns även ett fynd från Läcköslott, ett från Kyrkbyn i Piteå och några andra.
Vikingareenaktment är så spännande, för plötsligt kommer det olika varianter av tolkningar på hur väskans påse kan ha sett ut.
Den första rekonstruktionen av marinarkeologerna Eve och Maja.
Jag fick egna byglar av dom som jag täljde till.
Fodrad med linne och en ficka inuti.
Det är fint att ha en påse till i ylle fodrad med linne eller en helt i skin.
Finn skinntolkning av Notknitted.
Ska också prova att göra en som ryggsäck.
Sally i viking.
Min väska hade först en rund yllerem, men nu har jag bytt till en flätad skinnrem, för ullen bara rullade runt.
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Den är med i en utställningen ”Slaget om Europa” just nu på Livrustkammaren!
Det är en solklar villhöver-ring!
och har ett åttkantigt tvärsnitt. 
