Romerks ryttarmask föreställande Alexander den Store.
Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY
På museum möter dåtiden nyfikenheten hos nutiden. Vi försöker förstå det som varit och oss själva. Alexander den Store själv var en nyfiken man.
Masken är tillverkad i kopparlegering och tillverkningstekniken är förmodligen drivning av metallen. Ursprungligen hade den inte ögon. Ögat som sitter fast är pånitad med järnnitar. Det andra ögat hittades separat från masken. Längs med kanten syns flera mindre ansikten.
Masken var en del av ett depåfynd som hittades i en husgrund. Det fanns även bland annat delar av ett dryckeshorn, silverbitar, spännen och nålar.
Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY
När Masken var ny och satt på en romersk ryttare så lyste ansiktet som solen. Blank och gyllene. Masken användes vid riduppvisningar och ceremonier i det romerska kvalleriet.
Masken är daterad till romersk järnålder 1-400 evt/e. Kr. och hittad i Hellvi Norrgående på Gotland. Exakt hur den hamnade där är något vi aldrig kommer få reda på, men de som ägde den ett tag kan ha använt den i den fornnordiska kulten. Då det ena ögat förvarats på en annan plats än masken så är Odenkulten inte långt bort i tankarna. Inspirerade denna mask vendeltidens hjälmar med ansiktsmasker?
Masken fotograferas här i Guldrummet av Paul Mortimer som skrivit om masken tillsammams med professor Neil Price.
Paul Mortimer fotograferar masken. Foto: Linda Wåhlander.
Maskens Föremålsnummer 1158868_HST, 1011. Inv. Nr. 35330.
Lästips
Mortimer, Paul. Artikel : What color a God’s Eye, An exploration of eye imagery on weapons, and ornaments mainly from 6th and 7thcenturies in Northern Europe. (It’s not all about Odin!1).
Price, Neil and Mortimer, Paul. An Eye for Odin, Divine Role Playing in the Age of Sutton Hoo. European Journal of Archaeology 17 (3) 2014, 517-538.
Äntligen har jag vågat och tagit mig tid att sy en börs med dekor av gyllenläder efter fynd från Birka. Sofia har gjort flera efter att ha sett hennes så fick jag mod att sätta igång. Den här är gjord i renskinn jag hade hemma och gyllenläder som jag köpt.
Nu börjar det…
Det jag använt förutom att rita upp mönstret på papper är: läder, gyllenläder, stämjärn, hammare, litet annat träverktyg, skärbräda, nål, sentråd, sax och lite lim och massornas tålamod…
Alla delarna. Den nedersta delen behöver vara bredare och ha mer sömsmån. Mer invikingsmån behövs även på fickornas övre del.
Skulle behöva ett smalare stämjärn, för det ska egentligen få plats fler rader med gyllenläder, vilket syns på kopian som varit utställt på Historiska i förra Vikingautställningen (se nedan). Undrar även om den längsgående raden på mitten på framsidan borde gå hela vägen?
Gyllenlädret är kromgarvat, men renskinnet är vegetabiliskt garvat.
Insidan när den var ihopsydd. Fuskade med modernt lim för att få in kanterna i öppningen. Undrar vad det använde för lim på originalet? Benlindorna? Fisklim? Skulle ha dragit mer i skinnet så det blev bättre i hörnen, men det här var ju en provbörs.
Trodde först att det inte skulle gå att få ihop den, för lädret är lite för tjockt, men med lite tvång så gick det. Har beställt mer läder som är lite tunnare. Det gick iallafall lättare att vända den än jag trodde att det skulle göra.
Det tog lång tid… Dekoren på nosen blev lite sned. Nästa ska jag försöka höra så det inte blir fult med fästningen av gyllenlädret. Skulle vilja att det var ett foder i den. Baksidan. Den är alltså mer dekorerad på insidan…Framsidan.
De små flärparna i sidorna gjorde jag lite för små. Nästa gång ska jag göra dem längre. Nu har jag lagt den i press, så den blir lite platt och stannar ihopvikt. Om det inte funkar får jag nog blöta och pressa den.
Lite börshistoria
I grav Bj 750 på Birka så ska det ha hittats två börsar, men jag vet inte riktigt vilka delar dom hör till vilken börs, för bilderna i sök i samlingarna har delar från samma börs på fotografierna.
Hjalmar Stolpe grävde graven 1879. Jag har med andra ord försökt återskapa en vikingatida börs, som kan ha kommit långt bortifrån då och som varit i samlingarna i över hundrafyrtio år!
Vill tack Catrijn för att hon fotat originalet, från sidan, från förra Vikingautställningen Kopian som varit utställd på Historiska museet. Måste leta efter om jag har något eget foto på den. Det är snyggt med rött läder. Undrar vem som gjort den.Skärmdump från Vikingar.historiska.se som visar några samma delar på båda fotografierna. Foto av Jens Mohr, SHM, (CC BY). Så här ska nog den ena börsen ligga. Harald Faith-Elis foto. SHM, (CC BY).
Det är tydligt att gyllenlädret går hela vägen ut i kanten. undrar just om det är tunt getskinn. Det ser även ut som att skinnet är invikt inåt på fickorna, men det är trots det högupplösta fotot svårt att se.
Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).Foton Harald Fasth-Eli, SHM, (CC BY).Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).Notera texten att fragmenten är från börs 2.
Tillägg från Birkamuseet
Rekonstruktionen av börsen i Bj 750 på Birkamuseet.Rekonstruktionens framsida. Lite svårt att fotografera bara.
Det är grav Bj 750 som återskapats på Birkamuseet i basutställningen för så länge sedan. Museet invigdes 1996 och det är otroligt fina och lyxiga rekonstruktioner.
Jag tror att jag behöver skaffa ett smalare stämjärn, så hålen inte blir så breda. Fattar inte hur jag ska få in så många rader annars.
Ny upptäckt?
Upptäckt som jag tänkte att vi nog borde skriva en artikel om, är att det inte är gyllenläder i mittespåret, men det kan ju vara någon som redan skrivit om det. Ska leta lite i Birkalitteraturen där Anne-Sofie Gräslund skrivit om den.
Över allt på det som syns på nya bilden så saknas mittenranden med gyllenläder. Skärmdump. Här är från samma bild. Skärmdump.
Så med Amica så ska jag nog titta närmare på fotona och skriva om det som ett miniprojekt om ingen redan gjort det. Det fascinerar mig hur mycket jag lär mig på att återskapa och titta. Att så mycket är en vana att se – att jag inte ser det ordentligt förens jag verkligen tittar, från en ny vinkel. Då blir blir saker ibland annorlunda.
I det här fallet så är det ju den tidigare återskapade börsen som fått sådant genomslag, så visst, det är ju baksidan av återskapande -att det är någons tolkning. Men det är ändå värt det tycker ha, att få en känsla för hur något kan ha sett ut.
Andra föremål
På Pintetest hittade jag den här rekonstruktionen av ett kamfodral från Bj 1074.
Det är inte lätt att få allt rätt! Hur mycket jag än önskade att det skulle bli det i utställningen Bergravd på Birka. Men det är ju charmen med att göra saker – och göra fel och göra rätt. Att lära sig och utvecklas. Så här kommer en lärdom. ? Så här kommer en rättning av Älgmannens lilla låda.
Nu finns två uppdateringar längst ned 🙂
Älgmannens lilla trälåda.
Den här typen av sammanfogning av sidorna är mycket senare. Alex Nordin som är träfantast berättade det för mig.
Vi har gjort lådan utifrån den lilla mörkfärning som flinta, bärnsten och pärlor låg inom i graven. Jag är ledsen att den blev fel, men nu är det som det är och det är bra att få reda på.
Illustration Linda Wåhlander.Vikingaskrin med skjutlock från Dublin. Foto: Veronica Björkman.
Den här lådan var förebild för locket.
Den här lilla lådan från Moschevaja Balka har samma form men sidorna är raka!
Jag borde ha låtit göra en låda utskuren i ett stycke eller ihopsatt med raka sidor. Alex berättade att det finns sinkade hörn från 1600-talet i Nederländerna. Tydligen ska det även finnas en från 1500-talet.
Alex uppmärksammade mig på att Moschevaja Balkalådan har en liten träplugg som krupit ut! Träplugg kan kallas ”dymling” eller ”nara”. Tänker på alla snidade träpinnar som hittades i vattnet utanför Svarta jorden.
Återkommer med mer information när jag vet mer och om jag hittar någon bra litteratur eller forskning. Förstår att det är mycket som gäller träkunskap som jag skulle behöva bli bättre på!
En gammal akvarell av Älgmannens grav. Linda Wåhlander.
Så ska ni göra en liten vikingatida trälåda så bör ni välja någon av dessa sätt istället för en låda med ”sinkade hörn”. Och kanske särskilt då den från Dublin, som ser ut som ett pennskrin.
Uppdatering 20/9:
Pia Melin, på Historiska museet, känner till ett altarskåp från 1490 ?
Från Tångebergs bok (KVHAA 1986). Skåpet kan vara från 1490-talet.
Pia har fotat altarskåpet från Järstad som står i Gotiska hallen på Historiska museet och det har en variant av sinkning. Det är daterat till 1415.
Järstad altarskåp från 1415 med sinkning. Foto: Pia Melin.
Det är spännande det här 🙂
Ny uppdatering 22/9:
Med hjälp av Fredrik Hellman och Christopher Kunz har jag fått tips om att det finns en fynd av en sinkad trälåda från en kvinnograv under katedralen i Köln daterad till 500-talet! Det skulle kunna vara drottning Visigarde som är begravd där och fått med sig denna intrikata låda.
Bok: Barbara Grodde 1989 – Hölzernes Mobiliar im vor- und frühgeschichtlichen Mittel- und Nordeuropa. Frankfurt am Main.
Och tack Liv Elin ❤️
Så Alex meddelar att i timmer fanns sinkning under neolitikum i källor och Farao Ramses i Egypten fick med sig en stol i tekniken i sin grav. Men i Europa är vi nu på jakt efter om det finns fler fynd än den lilla lådan ifrån Köln.
Har beställt några böcker på biblioteket så får vi se om jag hittar något mer.
Syr på en mantel till Krigarkvinnan på Birka. Vi ska sy en möjlig dräkt till henne inför årets sommarutställning. Självklart är det lite huvudbry ? då det inte finns knappt något bevarat ifrån graven.
Vi har inget spår efter någon mantel, inget litet fragment ens, utan det är helt och hållet en tolkning utifrån andra fynd och bilder från vikingatiden för att ”återskapa” en dräkt för henne.
Kantsömmen finns enligt Inga Hägg på ett fynd tolkat som mantel från Hedeby (se bild, nr 3). Vårt tyg är filtad diagonalkypert växtfärgat med krapp av Amica och Maria på Historical textiles. Det blev verkligen en underbar orangeröd färg. Tyget är från början vitt och köpt från Historiska rum på Gotland.
Eftersom tyget är så tjockt har jag klippt av hörnet lite och vikt in hörnet endast en gång.
Lärdomen är att ? ett så enkelt plagg ligger det ändå så mycket resurser och kunskap bakom att tillverka och det tar en evigehet att sy!
Det är en dubbelfållad söm, men enkla kaststygn. Emellanåt tar jag ett extra stygn genom bara det vikta för att som låsa tråden.
Några timmar senare…
Kram
Lästips:
Hägg, I., 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Gräbern von Haithabu. Berichte über die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumünster.
Åkte till Årsunda i lördags för Årsunda vikings final på deras sommaröppet. Jag packade bilen så lite som möjligt och drog iväg. Hann upp precis till 11 och fick upp smycken och pärlor ute i solen, men det blev för varmt, så jag fick flytta in under tak.
De nya pärlora från Järvsta i Valbo sn var med och de jag hade med mig tog slut ?
Ulf berättade om jaktdjur för besökarna och det var lärorikt. Jag fick ju första parkett i två dagar, så nu kan jag lite om djurbajs och spybollar…
Gissa bajset ?
Min granne, Lars-Ivan, tillverkar riktigt bra knivar.
Även pyttesmå! Det vore något för ett dockskåp ?
På söndagen kom Louise Ström dit också som tillverkar band och säljer bandsatser, så du kan väva klart själv. De som fick prova var så glada för att ha vävt en bit.
Besökarna fick flera aktiviteter och lekarna är alltid uppskattade ?
Han som hoppar upp ska ta sig ner och plocka upp en socka med munnen utan att nudda marken…
Kasta vedträ med baken… Jag kan säga att jag tröttnar aldrig på att se dessa lekar ?
Det var för varmt för hängselkjol. Behöver sy en naturfärgad särk att ha varma dagar.
De erbjöd även tenngjutning och många barn kom och köpte pärlor till sin nya orm ?
Det var så vackert ner mot vattnet med björkar, älggräs och tistlar. Det här motivet skulle jag vilja måla i torrpastell, så jag tog många foton här.
Foto:Richard Schill.
Richard Schills foto på blommorna uppe vid långhuset.
Foto:Richard Schill.
På kvällen var det gille inne i långhuset. Det är något speciellt med att sitta tillsammans och äta och sjunga, prata och skratta i den här miljön. Det är som lättare att föreställa sig forntiden när det är som att vara i den, även om det naturligvis inte finns trälar på Årsunda… Så helt samma är det ju inte ?
Vi fick god mat och jag hade med mig två små flaskor mjöd ? Det är så gott!
Vy från bostadsdelen in i hallen.
Elden i bostadsdelen tänds av Eva så folk hittar in att gå och lägga sig.
Tommy och Annelie i eldskenet ? Tänk om man hade kunnat ta kort på vikingatiden!
Foto: Anders Wik
Jag är så glad över helgen. Det blev som en minisemester och nu längtar jag efter att åka till Saltvik på Åland.
Jag går inte så ofta på Vernissager men nu ville jag gå till Medeltidsmuseet museet igår, för Amica och Maria på Historical textiles, med flera som är med i S:t Olof Gille, har jobbat med utställningen om 1471 och återskapande – Reenactment – och det är så kul att detta lyfts då mycket kunskap kommer av att återskapa och inte endast från traditionell forskning.
Amica Sundström, Maria Neijman och Henrik Sumanen plus en fjärde jag inte vet vem det är.
Att lära känna materialen och hantverken är en viktig källa till kunskap och förståelse av det som varit. Plus att det är roligt ???
Sängen
De har bland mycket annat skapat en medeltida säng med textilier och allt och den är så fin!!! De har vävt och sytt alla textilier till sängen och låtit ta fram träsängen.
Bandvävning med tofskant!
Så fint ?
Dräkt
Särk med igensytt amningshål, som skulle kunna vara en möjlighet. De har ställt ut sina egna kläder.
Textilmonter
Textilmomtern med utlånad medeltida socka från Historiska ?
Ett medeltida sykitt med glättsten och allt samt medeltida nålar i original från Themsen. Det finns tydligen drösvis vid lågvatten!!! (Lite repigt glas bara) .
Växtfärgning
Amicas och Marias fantastiska växtfärgning! Medeltidens färger!
Korgar
Korgar som är okej på medeltiden är de av pil.
Medan de här är mycket senare.
Skor
Nyfunnen lädersko från Slussenutgrävningen 2018 ? Formen tyder på 14-1500-tal.
Och skotillverkningsredskap! Det finns även en film att se med tillverkningen.
Medeltida krigare
Det finns även en sektion om vapen och krigare, men jag var lite för dålig för att stanna längre.
Lånade ut Allans barnkläder till fotografering för Vikingaliv ? Det är inte en riktig bebis som sitter där, utan en kontursågad skiva. Det ser så bra ut med ljussättningen.
Jag har även gjort trähästen som ligger där, det är en kopia från furuhästen från Färöarna ? Ankan är efter ett Birkafynd och den täljda barkbåten är efter ett fynd från Hedeby.
Ytterligare en av Allans skjortor.
Lekhörnan blev jättefin och jag gillar att det är som inuti ett hus där det hänger mat i taket! Det är kul att de utvecklas och att museet växer fram på ett fint sätt för både barnfamiljer och turister med bra guideturer och teman.
De har även fått upp en vävstol med Historical textiles, spel och annat roligt, som en liten utställning med bilder av de fornnordiska gudarna och jättarna av Johan Egerkrans. Bilderna är så fantastiska och jag tycker att han är som en ny John Bauer.
Fenrisulven och Midgårdsormen.
Idun plockar äpplen.
Loke och Sigyn.
Oden och Mimer.
Tänk vilken skatt! Att kunna omsätta den fornnordiska mytologin i bilder som dessa! Hade gärna köpt den med Mimer som affisch.
Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.
Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.
Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.
Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.
Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.
Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.
Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.
Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.
Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.
Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.
Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.
Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.
