Etikettarkiv: ylletyg

Syr på Krigarkvinnans ”mantel”

Syr på en mantel till Krigarkvinnan på Birka. Vi ska sy en möjlig dräkt till henne inför årets sommarutställning. Självklart är det lite huvudbry ? då det inte finns knappt något bevarat ifrån graven.

Vi har inget spår efter någon mantel, inget litet fragment ens, utan det är helt och hållet en tolkning utifrån andra fynd och bilder från vikingatiden för att ”återskapa” en dräkt för henne.

Kantsömmen finns enligt Inga Hägg på ett fynd tolkat som mantel från Hedeby (se bild, nr 3). Vårt tyg är filtad diagonalkypert växtfärgat med krapp av Amica och Maria på Historical textiles. Det blev verkligen en underbar orangeröd färg. Tyget är från början vitt och köpt från Historiska rum på Gotland.

Eftersom tyget är så tjockt har jag klippt av hörnet lite och vikt in hörnet endast en gång.

Lärdomen är att ? ett så enkelt plagg ligger det ändå så mycket resurser och kunskap bakom att tillverka och det tar en evigehet att sy!

Det är en dubbelfållad söm, men enkla kaststygn. Emellanåt tar jag ett extra stygn genom bara det vikta för att som låsa tråden.

Några timmar senare…

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Gräbern von Haithabu. Berichte über die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumünster.

Sigtunamannens kläder – DNA-vikingen

Det här är ett av de roligaste projekt jag gjort. Fick jobba med Oscar Nilsson och Vikingaliv, numera The Viking Museum.

Jag får många frågor om dräkten och om mansdräkter under vikingatiden, så tänkte berätta lite hur jag tänkte här. Får fylla på lite vartefter.

Det fanns ju ingenting i graven, så kläderna är bestämta utifrån Orscars önskemål om ”bondekläder/arbetskläder”, mina tankar om en enklare vikingatida mansdräkt utifrån olika fragmentariska fynd samt efter önskemål och godkännande från beställarna.

Mannen begravdes på det första/äldsta gravfältet i Sigtuna, så jag lekte med tanken att han hade varit på Birka och han har därför fått ett birkabälte.

Det här bältet är ungefär lika dant.

Skjortan i hampa är för att den skulle vara slitstark. Det är en enkel, geometrisk skjorta med fyrkantskilar under armarna.

Han fick en enklare omlottjacka för att jag tyckte att det skulle vara fint.

Fynd av omlottjacka finns det fragment från i Hedeby/Haithabu. Men de förekommer även på äldre bilder som smycken och guldgubbar. Mönstret bygger på att det ska bli så lite tygspill som möjligt.

Byxorna är utan fötter och en variant på Hedebybyxfragment och Torsbjergbyxan.

Mönstret är ur en bok av Kania. Jag ska leta fram ett bättre mönster men det finns massor av mönster på m tet och Susanna Broomé säljer mönster.

Det finns ju inte så många byxfynd och Oscar ville inte ha benlindor. Byxorna är växtfärgade med efterbad av valnöt.

Dessa byxor är också på sätt och vis lättare att sy fast på en skulptur eller en död person, med de två raka sömmarna hela vägen uppifrån och ned baktill.

Skorna är enkla vikingaskor i getskinn. Han fick mina skor ? Det finns lite olika mönster. Jag gillar att sy dessa från Jorvik med spetsen bak. (Jag minns inte var mönstret kommer ifrån…Hittade det igen på Pinterest. )

Han fick en liten socka i skorna. Jag ska leta efter skorna bland mina papper.

Han fick även ett halsband med tre pärlor för att vi tyckte det behövdes något i halsen ?

Mössan bygger på senare fyrkantsmössor och det blå broderiet var för att det finns band runt huvudet på personer i Birka, även om de är bevarade för att de är av metall, Ulrika ville att det skulle se lite ompysslat ut på mössan.

Det var inte helt lätt att komma på hur han skulle se ut.

Det var inte heller helt lätt att sy fast kläderna på dockan.

Jag tycker han blev fin och han kommer för alltid påminna mig om min vän Roger Wikell, som kunde ha varit hans släkting.

Från Rogers facebook.

Kram

Tidigare bloginlägg

Klappenrock:

Liten “klappenrock” till Allan

Byxor:

Vikingabyxor och hur de blev i tv…

Bälten: https://linda.forntida.se/?p=11185

Breda vikingabälten?

PS. Jag får återkomma med bättre länkar och lite fler mönster.

Bj 507 och det tvåfärgade tyget…

Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…

Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!

Teckning av Stolpe, ATA.

Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som ”Freja och Fenrusulven” på alternativt en ”valkyria” och något djur.

Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.

Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).

I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.

Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.

Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis.

Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.

Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.

På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.

Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.

Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.

Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.

Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.

Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander

Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.

Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stort plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!

Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.

Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!

Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester ?

Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.

W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.

Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.

Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjespänne. Det finns även en silverstrierad ”häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.

De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tänka att det varit en kappa.

Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig ”tröja”. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en ”tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.

Bergkristallpärlor och karneolpärlor bj 507. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Kvinnan bar även många pärlor av karneol och bergkristall samt en dräktnål i silver. Pärlor som dessa kan kommer från Indien och Kaukasus.

Silvernål bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den här dräktnålen ser lite annorlunda ut. Undrar om det varit något skrammel i den och hur den använts i dräkten? 🙂

Med sig i graven hade kvinnan även fått en hink som räknas som irisk, dvs. från Irland.

Jag ska leta vidare efter de färgade textilierna från Birka och fundera över hur den här dräkten kan ha sett ut…

Kram

Ur Sök i samlingarna:

Det är ingen idé att länka till sida för den kommer snart att bytas ut.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Ulltyger i Birka – Diamantkypert vs. Gåsöga…

Det dyker upp nu och då, frågorna om hur mycket diamantkypert det finns och om det finns gåsöga i Birkamaterialet. Svaret är – ja, det finns gåsöga! Det finns alltså både och men med klart övervägande del diamantkypert. Det finns även tuskaft, olika ribbade tyger och två fiskben, en märklig omönstrad samt olika andra ylletyger… .

Ett problem är vad det heter på svenska och engelska och att Geijer inte tittade på allt. Geijer did not look at everything!!!

Här kommer därför foton från Agnes Geijers enklare korttext på engelska. Det är en text från 1983, så saker kan ha hänt sedan dess…

As you can see Geijer writes – broken 2/2 lozenge twill or diamond twill (gåsöga?), the 4-end type being most common, and to the extremely fine 3-end type (W14-20). /Är det 3-end type som är gåsöga?/ Two herringbone twills (W12-13). Standard weave (W 10) occurs at least sixty times.

Det är alltså trådar per cm i varp och inslag/ Threads per centimeter in warp and weft.

4-end twill (W10- standard + W11). 

Varp/inslag: 28/14, 32/12, 38/14 och 46/15

3-end twill (W14-20) Dreibindiger Rautenköper. Treskaftskypert. 

Varp/inslag: 50/17, 52/14 och 60/17

Different twills! Does not look wolly! These are lozenge diamond twills and herringbone. Herringbone is not common.

Diamantkypert in Swedish and sharp cut lozenge twill in english – all confusing! Cut or broken lozenge twill should be the not closed, Diamantkypert, in swedish and not Gåsöga wich is cloesd with a dot.

Tidigare har jag skrivit om grav Bj 838 och i den finns vad som ser ut att vara ”gåsöga” och som ska vara väldigt otydligt.  Här.

Nu till det röda tyget här som är diamantkypert.

Här är en bit av diamantkyperten i Birkaflickans klänning. Broken, lozenge twill. De ser ut som små romber och är väldigt fint men är bara runt 18/14. För jämnt och inte tilläkligt rombisk. Men påminner alltså mest om W10.

Nu till Birka III och Gåsöga. 3-end twill (W14-20). Dreibindiger Rautenköper. Treskaftskypert.

Jag känner att jag borde gjort det här för länge sedan… Det är svårt och tar emot på något vis…

Birka III, 27. Dessa W 14-17 ser ut som gåsöga! These wools look like gooseye! 

De här superfina tygerna kan vi alltså inte kalla diamantkypert på svenska men väl på engelska. Ser ni att det blir raka kanter och en ”prick” i mitten? Jag blir nästan yr i huvudet av att titta!

Gravar listade med gåsöga men bilderna kan vara på vilken textil som helst. /The graves with gooseye! But the textiles on the pics can be anything!

W14 från grav Bj 521. Ovala spännbucklor, kvinna i kistgrav. /Oval brooches – female in coffin.

Bj 521, do not know which textile it is. Foto: SHM.

Bj 521, do not know wich textile it is. Foto: SHM.

W15 från grav Bj 711A. Skelettgrav. Ej möjligt att utläsa kön. /Gender not known. Obs! I 711B är en kvinnograv med massor av textilier. Kan ha blivit fel!

W16 från grav Bj 466. Kvinnograv i kista. Ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

Bj 466. Skulle kunna vara något av det här… Foto: SHM.

Bj 466…eller det här. Foto: SHM.

Bj 466… eller det här. Ser ut som en stadkant. Foto: SHM.

W17 från grav Bj 838.Denna kvinnograv har jag skrivit om tidigare.


W18
från grav Bj 839. Kvinnograv i kista med ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

Bj 839. Ingen aning vilken bit det är. Foto: SHM.

Bj 839. Intressant låda med trä och textil. Foto: SHM.

W19 från grav Bj 857. Kvinna begravd i kista. Ovala spännbucklor och rundspänne.

Bj 857. Blandlåda. Foto: SHM.

W20 från grav Bj 660 – den med Birkakrucifixet och lunulahänge. Kvinna begravd i kammare. Ovala spännbucklor och stav! I denna grav finns massor av rolig textil.

Färgen är så mörkblå på de hon listar som gåsöga, att den nästan är svart, skriver Geijer.

Fiskben finns i två gravar (so far…): Herringbone (W12-13) Beidrechter, vierbindiger Spitzenköper. Obs! Uppdatering…Här återstår att se om det är fiskben eller spetskypert!!! Tack Anna!!! Mäste titta närmate på fragmenten.

”Fiskben” finns i gravarna Bj 465 B och Bj 602 (står spetskypert i sök i samlingarna).

Bj 465. Kvinnograv i kista med ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

Bj 602. Skelettgrav med ovala spännbucklor.

W21. Det finns även en omönstrad trebindig kypert i grav Bj 464.

Kram
Lästips:

Geijer, A., 1983. The textile finds from Birka. I: Cloth and clothing in medieval Europe, 80-99.

Geijer, A., 1938. BIRKA III.

Hägg, I., 1974.  Kvinnodräkten i Birka. Uppsala universitet.

Vävmagasin. Spetskypert blit till gåsöga och diamantkypert blir till fiskben.