En annan plats vi åkte till på vår pyramidutflykt var Saqqara.
Djorsers trappstegspyramid i Saqqara.
Så imponerad bara av träställningen! Jag och Allan var till Saqqara när han var liten, så det här var andra gången. Men jag åker gärna dit igen! Det finns massor att titta på i området. Vi hade en privat guide som tog oss runt på alla möjliga ställen.
Saqqaraselfie 🙂
Så typiskt att jag inte minns vad jag tittade på! Men något spännande var det här inne.
Egyptens hundar ❤️
Den här gången åkte vi lite till till ett gravområde brevid trappstegspyramiden.
Nedgången till Unas pyramid tror jag.
Unas pyramid är från 5e dynastin. Det är en gång in. Den har den äldsta ”Pyramidtexten”.
Mannen som följde med ner. Det är så otroligt att det går att gå runt i egyptiska gravar!
Det är text på hela väggarna! och det var flera rum på väg in till gravkammaren.
Mannen var inte bäst på att ta foton…… fast det syns hur stor sarkofagen är. Så mycket text!
Vet inte om vi även var inne i Tetis grav. Vet att vi var inne i en till men jag kanske inte tog något foto.
Alltså tänk tiden det tog att skrivs allt!Älskade taket med alla stjärnor!
När det var nytt var taket blått med guldstjärnor! Som natthimlen 🌟
Men jag var inte heller så bra på att ta foton där nere!
Jag har gjort ett par silverörhängen som är inspirerade av det taket 🤩
Är det en underjordisk stad under Gizaplattån? Gömmer det sig sanningar och kunskap djupt nere i underjorden som de forna egyptierna hackat fram i kalkstenen? Eller var det ännu äldre folk som gjorde det eller till och med aliens? En sak vet jag iallafall – Gizaplattån är full av djupa schakt att klättra ner i till underjorden! Jag har varit nere i ett av dom.
Påväg till Giza och pyramiderna 2012.
Jag åkte på utflykt med Katarina, Leif och vår guide 2012.
Pyramiden på tapeten just nu. Pyramid of Khafre med vit topp. Jag längtar tillbaka till Egypten.
Det finns ingen annan plats med det ljuset.
Den största pyramiden, Khufupyramiden, med ingång. Jag väntade utanför. Vet egentligen inte varför jag inte ville gå in där. Tog många selfies under den Egyptenresan.Gick ner i vad jag tror var en drottninggrsv. Men jag minns inte.
Minns att guiden berättade om de mindre pyramiderna. Men jag minns inte vems grav vi klättrade ner i. Fattar inte att jag vågade.
Läskigt! Alltså jag står många meter ner i Gizaplatån!
Det var lättare att vara där nere än jag trodde. Missade att fota mer av det underjordiska rummet.
Perfekt foto!
Ljuset i tunneln. Glad att jag vågade klättra ner där! Hur i hela friden byggde de alla djupa schakt, pyramider och exakta vinklar och vrår?
En plats på jorden med fotogenique!
Utsikten från hotellet.
Ska nog dela lite fler Egyptenbilder från Saqqaraområdet. Allt är taget med en gammal mobilkamera, och jag är glad att jag har dom kvar än så länge.
Ibland händer något alldeles exeptionellt i livet. Som när min kollega Erica Nyström igår mejlade mig ett nyfotograferat fynd som jag aldrig tidigare sett! Det kom in till samlingarna 1845 och jag fick se den först igår för att Erica letat efter någonting annat!
Silverfigurinen från Vena från sidan. Det föreställer en kvinna som ser ut att sitta i en kubbstol. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.
Det är pytteliten silverfigurin, i rundskulptur, från vikingatiden som blivit hacksilver och hamnat i ett litet skattfynd. Nu dokumenterar samlingsavdelningen på Historiska saker i samlingarna och därmed fick vi för första gången möjlighet att se den!
Erica såg direkt att hon sitter i en kubbstol och tänkte att det är en völva eller kanske rent av Freja själv! Figurinen har antingen en huvudbonad men en knut uppe på huvudet eller en frisyr med knut och flätor och det ser ut som att hon har pärlor framme på bröstkorgen. Vi skulle behöva se hur hon ser ut ovanifrån.
Silverfigurinen framifrån och med en tydlig skada vid halsen. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.
Hon är så söt med sina stora ögon och lite trekantiga näsa. Hur kan någon ha hackat sönder henne!?
Silverfigurinen bakifrån. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.
Pigan Carolina Andersdotter i Ugglefall, hittade den tillsammans med mynt och annat i Flatebo, Vena socken i Småland – ett fynd som hon lämnade in och fick lösenpengar för. Fyndnumret är 851287_HST och Inv nr. 1231. Referens nummer 81359_U.
I skatten finns ett mynt som kan dateras till 952/53 och finns med i en lista från mitten av 1800-talet 🙏 (Florent Audy muntligen).
Liknande fynd
Det finns flera miniatyrskulpturer från vikingatiden som Freja (tidigare Oden) från Lejre och Valkyrian/Freja från Hårby. Det finns även kubbstolar i miniatyr från kvinnogravar.
Freja från Lejre. Foto: Lejre museum.
Freja från Lejre är 18 mm hög, 20 mm bred, 13 mm djup och väger bara 9 gram.
Freja eller Valkyria från Hårby. AD 800, Hårby, Funen, Denmark, silver med niello, H 3.4 cm, National Museum of Denmark, C 39227. Photo: Nationalmuseet, Copenhagen. Asger Kjærgaard?
Freja, eller Valkyrian, från Hårby är 3,4 eller 3,8 cm hög.
Kubbstol som sejdhäll. Silverstol från kvinnograv Bj 968 på Birka.Freja från Aska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Erica tyckte att den påminnde om Freja från Aska med raden av cirklar!
Jag och Erica, och kanske någon fler, kommer skriva en liten artikel om henne. Vad ska vi kalla henne? ”Völvan från Vena” eller den ”Freja från Flatebo” som sitter i en sejdhäll? Vi ville samtidigt inte vänta utan dela med oss av henne redan nu! Det är hon värd efter alla dessa år! Bortglömd i 180 år!
Tack Erica för att du delade ditt skattfynd med mig! Och tack Jens Mohr, Thomas Eriksson och Florent Audy för hjälpen!
I vattnet utanför Svarta jorden på Björkö, där den vikingatida staden låg hittade marinarkeologerna från Sjöhistoriskamuseet en liten drake i trä 🐉
Foto Sven Kalmring, SHM. Redigering Linda Wåhlander.
Namn på Drake på fornnordiska kan vara Dreki, Naðr, Niðhöggr, Draco. Draken från vattnet är ett litet dekorativt täljt drakhuvud som skulle kunna vara en detalj till ett lock. Den del som låser locket mot asken. Se samlingsdatabasen 🐉Fnr 3130895.
Foto Sven Kalmring, SHM.
En Drake omtalas i slutet på Völuspá, Völvans spådom, i Den Poetiska Eddan. Efter att völvan, som Oden väckt, berättat om världens undergång så sjunger hon:
Där kommer dimmans drake flygande, glitterormen nedan från Nidafjällen; och i fjäderdräkt bortför – flyger över vallen – Nidhöggs lik. Nu må hon sjunka.
Þar kemr inn dimmi dreki fljúgandi, naðr fránn neðan frá Niðafjöllum; berr sér í fjöðrum — flýgr völl yfir — Niðhöggr nái; nú mun hann søkkvask.
Draken Nidhögg kommer upp ur den dimmiga världen under Nidafjäll och flyger över vallen där liken ligger och tar dom med sig. Völvan slutar sjunga och sjunker ned i jorden igen.
Foto Sven Kalmring, SHM. Foto Sven Kalmring, SHM.Foto Sven Kalmring, SHM.Den ser till och med ut att ha ett litet öga. Närbild på foto av Sven Kalmring, SHM.
Vill du snida ett eget litet drakhuvud så är måtten: Längd 42 mm, Bredd 13 mm, Höjd 6 mm
Vikingatidens människor verkar ha varit förtjusta i miniatyrer av olika slag. Från stolar och vindflöjlar till vapen samt i talet nio!
Amuletthänge fid. 107864_HST. Ola Myrin, SHM, CC BY.
Denna lilla amulett i brons, funnen i Svarta jorden där staden låg, har ett svärd, en sköld och nio små stavhängen!
Mina tankar går till det heliga talet nio som har en stark symbolik och återkommer i flera mytologiska berättelser kopplat till jättar, gudar och kosmologi.
Fyndkort från en inventarienummer 5208:189.
Heimdal hade nio mödrar. De var jättinnor! Motivet med nio kvinnor finns även som havsjättarna Ägirs och Ráns nio döttrar och Njords nio döttrar – är några av dom Hemifals mammor? Fagra Menglod omger sig med nio mör som representerar fred och liv. I Völuspa var det det nio jättinnor i urtiden… Men niotalet finns också i de nio dagar och nio nätter som Oden hängde i världsträdet Yggdrasil efter vilket att fick kunskap och runorna!
Men vad är själva stavens betydelse? Är det en völvestav i miniatyr eller en regaliestav eller både och? Och jag undrar om den hängt på någons halsband liknande pärlhängena?
Eller tänk om det är nio runstavar?!
Lästips:
Gro Steinsland 2005. Fornnordisk religion. Stockholm.
Vem är hon, hon som drar sig i håret? Är hon en gråterska eller är hon arg? Eller är det kanske självaste gudinnan Freja som håller sig i sina knuttofsar? Jag har skrivit om det första hänget tidigare för att jag tycker det ser ut som att hon har ett förkläde utanpå en förmodad hängselkjol.
Figurerna har tofsar på var sida om huvudet som de håller med var hand och har lång dräkt. De är mer eller mindre detaljerade. Jey frågade om jag hade en bra bild på henne och jag hade ju fotat henne på Nationalmuseet i Köpenhamn förra året ❤️
Tissøkvinnan
I Tissø i Danmark i en sjö tillägnad guden Tyr offrades många saker under järnåldern. Bland annat flera silversmycken som denna nedan. Hon ser lite otäck ut med sin hopsnörpta mun och 👽 ögon och det är svårt att urskilja vad som är händer och vad som är hår. Håller hon i hårknutarna eller längre med i tofsarna? Jag tror mest på att hon håller i två långa knuttofsar i det här fallet.
En annan tolkning är att hon ska föreställa Freja som en katt! Men det tror inte Peter Pentz på, han tänker sog istället att det är Völvor som är målade i ansiktet eller möjligen har skärmärken i ansiktet utfört som en sorts trans.
Utställningstexten på Nationalmuseet i Köpenhamn. Här står det konstigt nog Fugledegård, men de hon kommer från Tissø. Eller finns det två exakt likadana?Kvinnan som drar i hårtofsarna från Tissø. Foto från Nationalmuseet i Köpenhamn. https://natmus.dk/historisk-viden/forskning/forskningsprojekter/fashioning-the-viking-age/fashioning-the-viking-age-2018-2023/
Skellerup kvinnan
Sen finns det en till nästan likadan som kallas Skellerupkvinnan hittad på Østfyn av en metalldetekorist. Det är ett litet spänne (?) med samma motiv som Tissøkvinnan. Hon är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred. Hon dateras till 8-900-talen. Här är det ännu svårare att se hur hon håller.
Någon som vet var den här kommer ifrån?
Skellerupkvinnan har ett band över munnen lika som Freja från Lejre som sitter i Odens tron (finns olika tolkningar). Under syns ett stort spänne och pärlrader samt möjligen ovala spännbucklor med en hängselkjol och vad som ser ut att vara en goffrerad särk under.
Samma som ovan. Jag tycker baksidan ser ut som ett hänge. Foto från Ostfynsmuseer.dk.
Det likarmade spännet från Tofta
Upptäckte även ett liknande motiv på det här likarmade spännet från Tofta på Gotland. Det är definitivt sötast! Här ser det lite mer ut som att hon håller i knutarna.
Likarmat spänne från Tofta socken på Gotland. 854673_HST. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Detalj av det likarmade spännet ovan från Tofta socken, 854674_HST. Den här är definitivt sötast!
Likarmade spännen
Det finns flera likarmade spännen, som jag skrivit om tidigare, men ett liknande motiv men mer schematiskt och mer som gripdjur. Det är en av de populäraste vikingatida likarmade spänneformerna!
Teckning av Harald Faith-Ell.av spännet i birkagrav Bj 158. Här har motivet blivit ännu mer schematiskt framställt, 363212_HST, Sverige. Foto: Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Stålmosekvinnan
Det finns flera liknande motiv i Danmark. Även denna är 4,1 cm hög och 1,8 cm bred! Denna ser mer ut att hålla längst ut i tofsarna. Men denna, och nästa, har släta på baksidor. Den här kan ha haft en ögla på toppen.
Hårrivare från Stålmosegård. Foto Cille Krause, Roskilde museeum.
Stavnsagerkvinnan
Här syns det tydligare att det är långa tofsar hon håller i. Det betyder att hon inte river sig i håret som en gråterska här i varje fall.
Kvinnan från Stavnsager. Foto Østjyllands museum.
Silverbägaren från Lejre
På koppen från Lejre finns ett liknande motiv vad gäller håret med tofsar åt var sott håll, men det ser mer ut som en stiliserad ”Freja i falkhamn”! Hade inte lagt märke till den här förut!
En liten silverkopp från Lejre. Foto: Nationalmuseet i Köpenhamn. Detalj av bilden ovan.
Funderingar
Ole Thirup Kastholm har skrivit lite mer om motivet. De närmaste parallellerna kommer från brittiska öarna och kontinenten och där den ”hårrivande kvinnan” är en havsfru eller siren och motivet visar på lösaktighet och inbjudan till sex. Det har lett till att vikingamotivet tolkats som fruktbarhetsgudinnan Freja. Nu tycker jag ju att i varjefall Tissøkvinnan ser lite väl skräckinjagande ut för inbjudande, men det vore ju roligt om kvinnor som bar detta motiv var det med en symbolisk tanke bakom. Smycket som Skellerupkvinnan bär under hakan kan ju vara Frejas Brisingamen.
Ole Thirup Kastholm menar att det finns flera tecken på att ”hårriverne” är Freja, men att en annan möjlighet är att det är en kvinna som utöver schamanism med sitt grimaserande.
Elisabeth Arwill-Nordbladh tolkar det också som ett magiskt motiv av sejdande. Att dragandet i håret kanske kan kopplas till rituell extas vid ett schamanistiskt utförande.
Rita Hayworth lyfter sitt hår. Foto Bettmann.
Hur det än är så är det spännande att börja titta på ett motiv och så dyker det upp fler och fler!
Och nu dök en avhandling upp om likarmade spännen! Mathias Holch Kass skriver också om motivet ”Hair-gripping Motif”! Ska ta och läsa lite i den ikväll… Det här blev en ”down the rabbit hole I go…” Hittade även hans artikel! Så får eventuellt bli en fortsättning 👌
2015 var jag med och skrev en artikel om en ring hittad i grav Bj 515 på Björkö, en 800-talsgrav. Den kallas ”Allahringen” och det är en silverring med en infattad glasbit med en inskription tolkad som ”till eller för Allah”. Det står i varje fall inte gudanamnet på den. Sättet den är infattad på känns igen fortfarande idag.
Jag skrev har tidigare skrivit om den här i bloggen bland annat den här uppdateringen: https://linda.forntida.se/?p=3436
”Allahringen”. Foto: Linda Wåhlander.
Forskning är som ett samtal mellan forskaren och föremålen och mellan olika forskare. Målet (för mig) är att komma så nära och förstå, en levd historia, som möjligt. Det betyder att när det kommer ny forskning så behöver forskare ta in den. Forskaren kan hålla med, inte hålla med eller komma med mer forskning. Och det är bra.
Föremålen pratar så klart inte, men de kan berätta en hel del ändå – hur de är gjorda, vilket material det är, var de är tillverkade, ibland vem som gjort dom, vilka som använt dom och var de tillslut hamnade… Vi blir deras tolkar! Och förhoppningsvis hjälps vi åt i våra försök att förstå forntiden.
Professor Mats Roslund har studerat relationerna skandinaverna hade öster ut och menar att ”Istället för direkt handel med kalifatet och Centralasien hävdar jag att khazarer, volga-bulgarer och finska folk var de som skandinaverna främst interagerade med.”
Han har en annan tolkning av var ringen kan ga kommit i händerna på en skandinav. . Här med hans egna ord 240209: ”Dessa ringar finns ymnigt i gravar från Saltovo-Majaki-kulturen (Khazarer) och bland volgabulgarer. Kopplingen till Kalifatet är dessutom svår att upprätthålla eftersom både khazarer och därefter volgabulgarer satt som lås i handeln österut. Ringarna i Birka ska istället ses i ljuset av förbindelserna dessa turkisktalande folkgrupper. Att som i texten anta att ”Even though the decomposed state of thebones in the grave precludes any biochemical analysis,which otherwise could have shed light on the geographicor ethnic origin of the buried woman, it is not impossible that the woman herself, or someone close to her, might have visited – or even originate from – the Caliphate or its surrounding regions” är svårt att acceptera.
Nytt finfoto av ”Allahringen” 106842_HST. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Lite mer om kvinnans grav och gravdräkt
Vem var hon kvinnan som fick med sig ringen i graven? Vad betydde den för henne?
Gravplan för Bj 515. Teckning Hjalmar Stolpe.
Kvinnan begravdes i sin dräkt med dräktsmycken och dräktredskap i en kista. Hon bar en kniv, en bygelsax och ett nålhus.
Hjalmar Stolpes grävanteckning. Han har skrivit ametist.
På hennes spännbucklor av typen P27b finns fyra kors i sidorna, alternativt svärd (?) på vardera spänne. Ringen ligger precis nedanför den högra spännbucklan.
De större spännbucklorna tillhör Bj 515. Foto: SHM, CC BY.
Hon hade även ett väldigt fint nålhus dom hängde ned från den vänstra spännbucklan i en kedja, enligt Stolpes ritning.
Nålhuset med spiraler. Foto: Pavel Voronin, SHM, CC BY. Det likarmade spännet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Kvinnan bar fantastiska pärlor. Båda skandinaviska och av östlig typ. Det är karneoler, betgkristall, ögonpärlor, mosaikpärlor, till och med en lyxig stor låtsasmosaikpärla!
Pärlorna från BJ 515. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Tre pärlor sitter fortfarande fast under ena spännbucklan. På gravtecknongen ser de ut att vara fästade i den den övre delen av spännbucklorna. Jag tycker själv om att bära mina pärlor så.
Konglomerat med spännbuckla och pärlor. Foto: Amica Sundström, SHm, CC BY. En fyrskaftad yllekypert i grov kvalitet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
För ett tag sedan fick jag hem spännbucklorna och bloggade om det https://linda.forntida.se/?p=18525 och då skrev jag även lite mer om dräkten
Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude. Nålhuset är köpt av Gripheim. Ser det ut som kors eller svärd? Lite otydlig förstoring av originalet.
Om vi tittar på innehållet i graven med kista, dräktsmycken och symboler så är det så som de ofta ser ut i en vikingakvinnas grav. Hon har skandinaviska saker med sig och ickeskandinaviska saker. Ringen och pärlorna visar på resor och byteshandel eller gåvor i österled. Vi vet inte om hon rest själv eller om någon tagit med sig presenter hem till henne. Eller om hon köpt pärlorna i Birka av någon som tagit med dig varor hem från långa resor.
Genom hemnes grav öppnas den vikingatida världen upp!
Den andra ringarna från Birka
Här är de andra ringarna och del av en ring:
Ringarna från Birka. Foto: Linda Wåhlander. Den här är så fin och har tydligt gjorts om till ett hänge. Foto: Linda Wåhlander.
Jag vill passa på att tacka Mats Roslund för hans fina sätt och för att föra forskningen frammåt.
Tips:
Mats Roslund, 2023. Retracing the Vikings in the East: A review of Scandinavian-Islamic interfaces, In Vikings in the Mediterranean. Proceedings of an International Conference Co-organized by the Norwegian, Swedish, and Danish Institutes at Athens. Athens, s. 147-167.
Igår firade jag Diwali hemma hos den indiske ambassadören och hans fru. Det är alltid så roligt att bli bjuden på deras äventyr.
Så fina ljusdekorationer
Diwali är firande av ljuset och en av Indiens viktigaste högtider. Den pågår under fem dagar kring nymånedagen i den hinduiska månaden Karttika. Jag tog med mig honung från Färingsö som present – under Diwali ska man ge bort något sött 🍯
Ganesh i foajén
Det var första gången på Villagatan 13 och bara huset i sig var intressant att besöka.
Maten
Jag är inte så bra på att mingla och ser de här bjudningarna som en möjlighet att öva på det. Och det bjuds på så mycket gott! Fick alkoholfri mojito och en god liten fylld form med ärtor och majs. Den var spicy! Sen var det buffé och allt var jättegott!
Ambassadörsfru Lal
Det är så fint att de hälsar på alla och får alla att känna sig då välkomna! De är verkliga diplomatproffs ❤️ Diwali är lite dom julafton och firas med familj och släkt så det kändes extra fint att bli inbjuden.
Villagatan 13
Så tack gör en trevlig stund med mingel och god mat och presenten i form av en liten ljuslykta. Den hade jag med på yogan idag och tände ett värmeljus.
