Etikettarkiv: Gamla Uppsala

Vendeldagarna i Gamla Uppsala med hjälmar och fynd, 2025:3

Fotografierna tar inte slut. Har även fått foto från Burr Öhrström 👌

Samling framför Gamla Uppsala museum inför processionen till Östhögen. Fotograf Burr Öhrström.
Alla har inte hjälm men väl spjut. Fotograf Burr Öhrström.
Matt Bunker läser ur Beowulf. Fotograf Burr Öhrström.

Jag är så tacksam att jag kunde vara med. Jag njöt av att stå där. Trots lock i ena örat och helt matt. Så glad att Moa följde med upp på högen också 🌸

David Huggins och Valsgärde 7. Fotograf Burr Öhrström.
Valsgärde 7 hjälmen. Foto från Kent Anderssons blogg.
David Huggins from Swehanaz. Fotograf Burr Öhrström.
Det otroliga spännet och det blå brickbandet! Fotograf Burr Öhrström.

Spännet blev antingen en gång i tiden offrat i en våtmark eller så var det någon som tappade det!

Ett ovanligt bågspänne funnet i Segerstad, Öja socken i Södermanland, 120460_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

På bilden från Historiska går det inte att se vad det föreställer men jag fick foton från Huggins och han ser en stiliserad mammabjörn i bågen med två stiliserade björnungar vid hennes framben. Jag tycker om den tolkningen!

Titta på hennes fina ansikte! Foto David Huggins.
Och framtill syns björnungarna. Foto David Huggins.
Vendel XII och Valsgärde 7. Fotograf Burr Öhrström.
Sköldbucklan från Vendel XII. Foto Thomas Eriksson, SHM.
Sebastian från SaligastīR. Fotograf Burr Öhrström.
Cheyenne’s, från SaligastīR, smycken i närbild. Fotograf Burr Öhrström.
Detaljer på en så fin vapenkniv, eller scramasax. Fotograf Burr Öhrström.

Om någon vet vad det är för fynd eller vem som gjort den får ni gärna höra av er så uppdaterar jag.

Läderdetaljer till svärdsskida och trähandtag, kavle, till Ringknappsvärd Valsgärde 8 tillverkat av Sebastian från SaligastīR (tror jag). Svärdsbladet är tillverkat av någon annan och metalldelarna av ytterligare någon annan. Svärdet tillhör Björn Fölster. Fotograf Burr Öhrström.

Ringknappsvärd känns nästan overkligt vackra! Tänk att något så vackert skulle vara så dödligt! Jag undrar vilka namn alla svärden hade en gång.

En vendeltida sköld som ser ut som ett sköldhänge. Fotograf Burr Öhrström.

Det är så fint med alla växtfärgade tyger i kläderna. Både starka färger och lite mer pastelliga. Det är mycket kunskap, tid och möda som lagts ned på alla dräkter!

Matt Bunker från Wolfheodenas. Fotograf Burr Öhrström.
Brickvävning av en medlem i Wulfheodenas. Fotograf Burr Öhrström.
Färger att använda i vendeldräkten. Fotograf Burr Öhrström.
Fotograf Burr Öhrström.
Fotograf Burr Öhrström.
Faravid återskapar Salme. Fotograf Burr Öhrström.
En langobardisk hjälm från slutet 500-tal början 600 tal. Fotograf Burr Öhrström.

Langobarderna -Långskäggarna – var ett germanskt folk som invaderade, tillsammans med andra folk, Italien och omnämns av Tacitus. De hette från början Vinnilerna och enligt en myt ska de från början ha kommit från Skandinavien.

TC i Ultunahjälmen. Fotograf Burr Öhrström.
Hantverkskit. Fotograf Burr Öhrström.
Vendelhjälm 6. Fotograf Burr Öhrström.
Dave Roper hamrar ett pressbleck med hjälp av en blyskiva. Fotograf Burr Öhrström.
Dave Ropers pressbleck. Fotograf Burr Öhrström.

Tack Burr för att jag fick använda dina fina foton i bloggen! Det har varit jättekul att se allas fotografier!

Lästips:

https://samlingar.shm.se

Burr’s nätbutik https://historiskafynd.se

Behöver hitta en bra källa för Longobarderna. https://en.m.wikisource.org/wiki/1911_Encyclopædia_Britannica/Lombards

Paul Mortimer och Matt Bunker, 2019. The Sword in Anglo-Saxon England, from the 5th to the 7th century.

Beowulf https://ebeowulf.uky.edu

Kent Anderssons blogg https://dockentandersson.wordpress.com/2018/12/01/hjalmarna-fran-valsgarde/

Vendeldagarna i Gamla Uppsala med hjälmar och fynd 2025:2

Blogginlägget igår blev så många foton att wordpress började protestera 🙂 Men nu fortsätter jag lite till. Idag blir det framförallt Cheyenne Olanders fantastiska foton!

Om någon inte vill stå med namn då hör av er så tar jag bort det ❤️

Cheyenne spinner garn med fiberfäste och slända. Fotograf vet jag inte.

På sidan av hennes peplos sitter ett redskapsspänne. De kan se lite olika ut och kan även användas för att haka upp dräkten lite.

Redskapsspänne i brons från Tomteboda i Solna, 3115432. Det ser ut att vara lite textil fastrostad på den. Foto Jenny Radon, SHM.
Vendeltida krigare, även om inte alla då levde samtidigt. Fotograf Cheyenne Olander.
Ringknappsvärd. Fotograf Cheyenne Olander.
Fint med skor. Fotograf Cheyenne Olander.

Fragment av skor finns bevarade från Vendelgrav XIII. Jag fick se fragmenten för 10 år sedan.

Skofragment från Vendel III. Foto Linda Wåhlander.

Dave Roper berättar om pressbleck med motiv från Torslunda. Fotograf Cheyenne Olander.
Torslundaplåtarna, 618350_HST. Foto SHM.

Patriserna användes för att göra pressbleck till hjälmar.

Dave Ropers hantverk. Fotograf Amanda Rimmer.
Pressbleck på dryckeshorn tillverkad av Sebastian Johansson i gruppen SaligastīR. Fotograf Cheyenne Olander.

De visade även upp handel och mynt. Här en våg och guldmynt!

Våg och mynt med Uppsala högar i bakgrunden. Fotograf Linda Wåhlander.
Några romerska kejsarmynt. Fotograf Linda Wåhlander.

Kejsar Marcianus och många andra kejsarmynt har hittats på Helgö både i skattfynd och på en av verkstadsplatserna. Mynten smältes ner och omvandlades till dekor på bland annat svärd och smycken.

Mynt från Kejsar Marcianus funnet på Helgö, 206708_KMK. Foto SHM.

Det var väldigt kul att se återskapade spelpjäser som jag inte sett tidigare.

Återskapade spelpjäser från Valsgärde 8 tillverkade av Sebastian Johansson. Fotograf Cheyenne Olander .

Originalpjäserna från Ultuna, i horn eller ben, har numera samma färg, men det måste ju ha varit skillnad på dom… Kungen syns tydligt iallafall med sitt bronsbeslag. Förmodligen har de använts till att spela Hnefatafl.

Spelpjäser från Ultuna, 108624_HST. Foto
Tania Muñoz Marzá, SHM.

Vackra Åsa Österlund från Vendthjod i fin peplos med ryggknappspänne och Husbyspännen på axlarna. Fotograf Cheyenne Olander.
Närbild på Åsas smycken och många pärlor från MyHoney. Detalj av Cheyenne Olanders fotografi.

Det är så fint med naturfärgad särk. Men ett plagg som också var spännande var en tunika med sidendekorationer.

Paret Gill från gruppen Uttaharjar. Fotograf Cheyenne Olander.

Blått och rött är bland de lyxigaste färgerna och det är så fint att de gjort tyg bårderna lika breda så de passar ihop! Hon bär en stängd peplos där insidan dom vika ned är dekorerad med en bård. Plus att kanten nertill har en bård. Vet inte vilket fynd peplos och halsband är ifrån, men får jag reda på det så uppdaterar jag.

Christian hade även en ny hjälm i år! En lite otäck hjälm men så cool! Det var modeshow varje dag och de berättade om sina dräkter. Christian har låtit göra en hjälm sammansatt av två fynd från Broa, Halla på Gotland där tex kindplattorna är med. Det är Thomas Cederroth som skapat den.

Christian Gill från gruppen Uttaharjar. Fotograf Linda Wåhlander.

Christian skickade mig några bilder och jag har inte sett fyndet på det här viset tidigare 😱

Alltså! Fotot är en selfie av Christian Gill.

Masken löstes in till museet 1861 för 8 riksdaler. Anders Ahlberg hittade den i ett ”stenröse” med delar av svärd, spjut, pilspetsar, kniv, beslag, sax och kedja och annat. Ansiktsmasken är kanske det som står som ”hopbucklad” gryta?

Ansiktsmasken till hjälm, 1088551_HST, förvärv 2827. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Det går att se beslagen som ser ut som tårar i ögonhålorna 👌 Visst ser den lite läskig ut! Och masken är väldigt lik Sutton Hoohjälmens ansiktsmask.

Christian i sin nya Gotländska hjälm med ansiktsmask. Fotograf Cheyenne Olander.

En annan medlem i Uttaharjar är Björn Fölster. Han återskapar också Valsgärde 8 i blått och gult. Han har hjälmen, svärdet, seaxen, kniven och ”spliterskydden” (benskenor) på underbenen och svärdsarmen!

Björn Fölster från Uttaharjar i Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.
Björn Fölster från Uttaharjar i Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.
Ringknappsvärdet efter Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.
Ringknappsvärdet från Valsgärde 8. Trägreppet, och skidan tror jag, är tillverkat av Sebastian Johansson i SaligastīR. Fotograf Cheyenne Olander.
Benskenor som heter splitetskydd. Fotograf Cheyenne Olander.
Baksidan av hjälm Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.
Björn Fölster från Uttaharjar. Fotograf Cheyenne Olander.

Valsgärde betyder ungefär gärdet med den fallna valen – kanske Odens utvalda till Valhall. Fler gravfält heter någonting med Val.

Gruppfoto med män från Uttaharjar och kanske någon mer grupp. Fotograf Cheyenne Olander.
Jag lyckades inte lista ut vem den här mannen är men nu vet jag. Det är Jonas Lyckman från Uttaharjar och hjälmen är en Vendelhjälm I. Fotograf Cheyenne Olander.
Jonas Lyckman och Vendelhjälm I bakifrån. Fotograf Cheyenne Olander.
Vendelhjälm I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Pressbleck med ryttare på Vendelhjälm 1. Foto Ola Myrin, SHM.
Pressbleck från Vendelhjälm I med krigare i klappenrock. Foto SHM.

Det är otroligt att det ändå finns lite pressbleck kvar! Den här påminner om mannen mellan två björnar.

Christofer från Uttaharjar i Valsgärde 6. Fotograf Cheyenne Olander.
Christofer från Uttaharjar i Valsgärde 6 med fin blågrå sköld. Fotograf Cheyenne Olander.
Bästa bilden av Valsgärde 6 hjälmen. Hittade den på Wolfheodenas facebooksida men dem kommer från Arwidsson.

Tack! Alltså vilka återskapade dräkter och fynd och fotografier! Tack Cheyenne för att jag får använda dom!

Fotograf Cheyenne Olander.

Lästips:

https://samlingar.shm.se

Kent Anderssons blog https://dockentandersson.wordpress.com

Wulfheodenas facebook https://www.facebook.com/share/1Avaa3UyVu/?mibextid=wwXIfr

TC Smide https://www.tcsmide.com , https://www.tcsmide.com/valsgärde-6

Cheyenne’s blogg https://cheyenneolander.blog

Gamla Uppsala museum https://www.upplandsmuseet.se/gamla-uppsala-museum/

Eric Östergren, 2015. Vendeltida hjälmar och hjälmbärare – Studier av konstruktion, kontext och betydelse https://www.academia.edu/15840131/Vendeltida_hjälmar_och_hjälmbärare_Studier_av_konstruktion_kontext_och_betydelse

Paul Mortimer och Matt Bunker, 2019. The Sword in Anglo-Saxon England, from the 5th to the 7th century.

Vendeldagarna i Gamla Uppsala med hjälmar och fynd 2025:1

Förra lördagen den 14 juni åkte jag till Vendeldagarna i Gamla Uppsala. Jag skulle ha varit med på festivalen men blev sjuk och hade varit sjuk i två veckor när jag tog mig dit med pärlor till museet, så är otroligt glad att jag orkade åka dit över dagen iallafall!

Jag fotade nästan ingenting men flera andra som är superduktiga fotograferade och jag får dela deras fantastiska bilder! Så nu blir det en vendeltida bildkavalkad!

Samlade på Östhögen. Fotograf Amanda Rimmer.

Vendeltiden är tiden mellan 550-750 efter Kristus. Med andra ord perioden innan vikingatiden. Jag vet inte alla fynd som återskapats, men kan fylla på information vartefter om jag får in tips.

Kung Raedwald, Paul Mortimer, ifrån Wolfheodenas i sin dräkt efter Sutton Hoo. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Kung Readwald aka Paul Mortimer. Fotograf Amanda Rimmer.

Kung Readwald är allas vår kung 🙂 Paul har låtit återskapa nästan hela graven tror jag.

Axeldekorationer från Sutton Hoo och bägaren från Uppåkra. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Dryckesbägaren från Uppåkra. Foto: Historiska museet vid Lunds universitet.
Dave Roper från Wolfheodenas. Fotograf Amsnda Rimmer.

Dryckesbägaren som Dave Roper återskapat har pressbleck i guld som blir vidare uppåt!

Guldmynt. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Då som nu är allt guld värt!

Fotograf Ruben Terlouw @woedans fast vet inte vem som tagit foto på honom.
Sköldtornssöljan från Bjärs på Gotland, 784389_HST. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Ruben har en så kallad sköldtornssölja i bältet. Så snygg. Den är fast och bara ringen rör dig. Thomas och jag fotograferade den för ett tag sedan. Kanske var det för just återskapandet av Rubens bälte?

Många vackra damer var med på festivalen. Det är lite svårare att återskapa kvinnornas dräkter.

Wulfheodenas vackra kvinnor i vackra dräkter. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Anglosaxisk dam från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Hennes väska är lite speciell. Hålet är en ”elfenbensring” med påsen fastsydd men jag vet inte riktigt hur den funkar.

Elfenbensring till väska, 272095_HST och en cowridnäcka. Foto John Ljungkvist, SHM.
Elfenbensringar till börs från Lovö. Ur Petré 2024.

Den här elfenbensringen är utställd i Forntider på Historiska museet.

Bling och textil. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Cheyenne från gruppen Saligastīr i sin återskapade dräkt från Östergötland. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Cheyenne är med i svenska vendelgruppen Saligastīr. Hon har pärlor från mig 😍

Det finns tre svenska grupper: SaligastīR (Salsgästerna), Vendthjod och Uttaharjar. Sen har vi även de som återskapar Salmefyndet från ca 750. Själv är jag en egen liten grupp med mig själv… De engelska grupperna är Wulfheodenas och Swehanaz. Det finns även en fransk grupp och några andra som återskapar samma tid.

Textildamen från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Jag är så förtjust i hennes peplos med ett litet kantband upptill och enkelt bälte. Jag har nästan färdigt ett brunt bälte men det ser ut som en hästtöm…

Här en dam från Wolfheodenas med huvudbonad. Hon var inte med 2023 men hon var med för månfa år sedan när jag träffade dom för först gången på Historiska museet.

Medlem i Wulfheodenas. Fotograf Amanda Rimmer.
Wulfheodenas par Matthew och Morrighanne med ett enormt dryckeshorn. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Dryckeshorn som detta har det hittats flera av.

Östhögen i Gamla Uppsala undersöktes 1846 och det har visat sig vara en hög för en kvinna – kanske en drottning. Det är i varjefall kvinnoben som bevarats i graven, fragment av en hjälm, en spegel och en djurmask från ett smycke. Så istället för ”Kungshögarna” kanske vi borde kalla dom för ”De kungliga högarna” i Gamla Uppsala.

Wolfheodenas Matthew med Vendelhjälm XIV (14). Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Vendel XIV. Fotograf Amanda Rimmer.

Det är en så otroligt fint återskapad hjälm efter fyndet från 500-talets Vendel.

Vendelhjälm XIV, 120458_HST. Foto Sören Hallgren, SHM.
Swehanaz Alex med Vendelhjälm XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Den här är också fantastisk och tolkningen är att det suttit ringbrynja längs med nedre kanten.

Vendeljälm XII, 120459_HST. Foto SHM.
Swehanaz Alex och Vendelgrav XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Det ser så romantiskt ut! Samtidigt vet vi ju att de var krigare.

Tobias från SaligastīR i Vendel XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Tobias från Saligastīr i Vendel XII och en lite annan tolkning med ringbrynjan även framför ansiktet. Fotograf Amanda Rimmer.
Tobias i SaligastīR i Vendel II. Fotograf Cheyenne Olander.

Jag är superförtjust i de små ”bältdjuren” på spjutet!

Spjutet från Vendel XII, 120599_HST. Foto Sören Hallgren, SHM.

Här kommer Vendel I och Matt JR Lewis från Wolfheodenas.

Matt JR Lewis (tror jag) från Wolfheodenas i Vendel I. Fotograf Ruben Terlouw @woedans

Han bär hjälmen från Vendelgrav I. Pressblecken syns inte så bra, men de är ikoniska med sina krigare till häst!

Hjälmen från Vendel I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM.

Men det finns även hjälmar från andra gravfält som Valgärde och Ultuna. David Huggins från Swehanaz återskapar Valsgärde 8.

David Huggins från Swehanaz i hjälm från Valsgärde 7. Fotograf Alexander Haigh.

Svårt att få till det så mycket finare!

Jag och David Huggins i Valsgärdehjälm 7. Fotograf Burr Öhrström.

David Huggins gav mig bitar av hans blå brickband som sitter på klappenrocken. Jag planerar att sy en ljusblå kappa med dom runt ärmarna.

Alltså jag önskar att jag hade sminkat mig lite -ser fortfarande sjuk ut! Men så glad! Jag hade tvättat håret men blev så varm av att köra till Uppsala att det inte syns… Hade på mig min nya peplos färgad med kochenille och mitt vendelametisthalsband. Planerar även att sy en ny särk i mer naturfärgat linne eller hampatyg. Spännena på axlarna är små fibulor som det hittats flera liknande från Helgö.

Fibula från Helgö, husgrupp 4, 139185_HST. Foto Sara Kusmin, SHM.

Spännet Huggins har i manteln är även det fantastiskt. Tydligen ett fynd som inte hör till en grav utan blivit offrat? Minns inte riktigt vad han sa.

Valsgärde hjälm 7. Foto från Kent Anderssons blogg.
Valsgärdehjälmar nr 5 och 8. Foto Gustavianum.

Från Ultuna kommer en lite annorlunda hjälm.

Ultunahjälmen på Thomas Cederroth. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Hjälmen från Ultuna, 272256_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Tillsammans med Faravid och familj, tillsamnans med TC, återskapar tiden för Salmefyndet. Foto: Linda Wåhlander.
Jag ser väldigt glad ut iallafall! Fotograf Amanda Rimmer.

Så fint att få vara med en stund och höra Matt Bunker läsa ur Beowulfkvädet!

Matt Bunker läser ur Beowulf. Fotograf Amanda Rimmer.

Så många fina foton och inlägget blev fullt, så får fortsätta imorgon med ett till inlägg.

Tack Ruben Terlouw, Amanda Rimmer, Alexander Haigh och Burr Öhström för att jag får låna så fina fotografier.

Fler foton från Burr kommer och även från Cheyenne 🙂

Lästips:

https://samlingar.shm.se

Uppåkrablogg https://www.uppakra.se/faktasidor/uppakra-maktens-centrum/

Marianne Andersson, Gamla Uppsala: Dags döpa om kungshög till drottninghög? 081107. https://www.hallekis.com/arkiv2/xx081107h.htm

Valsgärde https://www.uu.se/gustavianum/om-museet/vara-samlingar/historiska-samlingar/nordisk-arkeologi/valsgarde

Hjälmar i Historiska museets samlingar https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Hjälm&institution=Historiska%20museet&productionPeriod=Vendeltid&offset=50&rows=50

Cheyenne Olander dräktåterskapande https://cheyenneolander.blog/2021/09/07/an-attempt-to-recreate-the-outfit-of-a-vendel-period-woman/

Bo Petré, 2024. Arkeologi på Lovö https://www.su.se/polopoly_fs/1.721719.1710320319!/menu/standard/file/Dig%20SLUTMANUS%20ARKEOLOGI%20PÅ%20LOVÖ%20NY.pdf

Paul Mortimer och Matt Bunker, 2019. The Sword in Anglo-Saxon England, from the 5th to the 7th century.

Kent Anderssons blogg https://dockentandersson.wordpress.com/2018/12/01/hjalmarna-fran-valsgarde/

https://dockentandersson.wordpress.com/2022/01/06/ogongodis-fran-krigarna-fran-valsgarde-vapenuppsattningen-i-valsgarde-7-och-svard-i-i-valsgarde-7/

Ny påve och en gammal påve som påverkade Sverige

Den gamla påven har dött och nu har en ny påve valts – Leo den 14e. Att välja påvar har katolikerna gjort sedan Petrus år 30 eller 33.

Påvar begravda i Peterskyrkan.

Kung Inge den äldre var den första svenska kungen som fick ett brev från påven. År 1080 skrev påve Gregorius VII till honom och kallade honom Ingo gloriosus Suetonum Rex – “Inge, svearnas ärorike konung”. I brevet uppmanades Inge att stärka den kristna tron och följa kyrkans bud. Det är ett brev som markerar ett skifte i tiden, då den katolska kyrkans inflytande i Skandinavien började växa på allvar.

Skiss av en 1500-tslsristning förställande Nge den äldre.

Inge Stenkilsson regerade först mellan 1080 och 1084, och sedan igen från 1088 till omkring 1110. Hans styre avbröts tillfälligt när de hedniska svearna vände sig emot honom. De ville fortsätta med de gamla nordiska offerriterna – blot – och valde istället hans svåger, Sven, som fick namnet Blot-Sven, till kung.

Eventuellt var Inges fru Helena Thorildsdotter, prinsessa av Sverige och den högättade Mön, samma Helena som var syster till Sven.

Carl Larssons Midvinterblot i Uppsalatemplet. Motivet förställer en text ur Ynglingatial och offret av Kung Domalde i Uppsala tempel efter missväxt.

Men Inge gav inte upp. År 1087 återvände han till Svealand med kraft. Enligt källorna brände han då det stora hednatemplet i Uppsala och dödade Blot-Sven. Därmed slog han ned den fornnordiska kulten i Uppland och med det i Sverige.

Runsten U861 nämner en Sven och Mö och det kan därför vara just Blot-Sven.
Blot-Svens gravhög.

Efter det var Sverige en del av den romersk-katolska kyrkan ända fram till reformationen år 1527. Men jag undrar såklart – hur hade historien sett ut om Blot-Sven och svearna hade lyckats stå emot kristnandet? Det är många som nu försöker hitta tillbaka till våra hedniska rötter. Men hade det varit bättre? Med blot av djur och människor?

Lästips:

Fredrik Charpentier Ljung, 2018. Hedniskt motstånd i Svealand under sent 1000-tal, i Historisk tidskrift. https://historisktidskrift.se/index.php/june20/article/download/444/393?utm_source=chatgpt.com

Inge den äldre i Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/14103

Lista över påvar https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_påvar

Blot-Sven https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blot-Sven

Blotsven, kung, Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/17820 ; https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17820&forceOrdinarySite=true#Arkivuppgifter

Helena (vet inte hur trovärdig den här källan är!) https://www.geni.com/people/Helena-Torildsdotter-prinsessa-av-Sverige/356601173070003496

Vendeltidsdagarna i Gamla Uppsala och ametistpärlor

Jag blev inbjuden av Gamla Uppsala att vara med på Vendeldagarna och jag har längtat efter det sedan dess! Det är Beowulfs tid ❤️

Jag har ju varit på några vikingamarknader med försäljning och annat, men vendeldagarna var lite annat med föreläsningar hela dagarna, museet hade barntält utanför och de hade bjudit in de vendelföreningar som finns i Sverige och runtom i Europa! Det kom även en förening från Skäftekärr som var ett kärt återseende och som gör lite äldre tid än vendeltiden. Jag och mitt röda tält är inte med i en förening, men jag kände mig omhändertagen av alla under de tre dagarna.

Foto Mats Roslund

Jag är från Helgö helt enkelt 🙂 kanske ska kalla ”min grupp” för Heligastir! Den heliga öns gäster? Så kan de som vill vara med som gäster ibland?

Varje dag kl 16.30 var det vendelparad och den blev bara bättre och bättre. Många kom på besök och intredesbiljetten var 150 kr men köper du biljett till museet så får du årskort direkt!

Foto Burr Öhrström.

Fick det här fina porträttet av Burr Öhrström!

Foto Burr Öhrström.

Jag har flera uppsättningar smycken och tog bland annat med mig mitt ametisthalsband. Männen återskapar oftast en grav med hjälm från Vendel eller Valsgärd, Ulltuna och så klart Sutton Hoo med King Readvald.

Foto Burr Örström.

Jag har en grav från Helgö som jag börjat med, men det finns fler roliga olika smycken och pärlor, så jag har lite blandat och finns både ametistpärla och bronsspiraler från Helgö. Ametistpärlor finns i flera kvinnogravar från vendeltiden.

Ametist och brinsspiraler från Helgö. Foto Sara Kusmin/SHM.

Jag har inte tittat närmare på de olika gravarna ännu men John Ljungkvist har fotograferat många ametistpärlor och skrivit om dom i artikeln ”Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr.” Kvinnogravar under vendeltiden har ofta bysantinsk koppling.

Bysans influerad Europa under 500- talet och frammåt och det märks alltså även här uppe i norr, och Ljungkvist har hittat fler kopplingar än som tidigare varit känt med guldföremål, glasbägare och gladpärlor – och även ametistpärlorna. Det som också finns är cowrisnäckor, elfenbensringar och skivformade pärlor av pärlemor. Vanligast, med 29 fyndplatser är ametistpärlorna.

Här kommer några exempel på droppformade ametistpärlor. Oftast har de inte sin lila färg bevarad pga att de varit med i en kremering av de döde.

Ametist från Brunna. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametister från Råsta gård, grav 29. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametist från Vetavallen. Foto Sara Kusmin/SHM.
Ametister från Broby, Börje sn i Ulleråkers härad i Uppland, grav 1. Foto: Sara Kusmin/SHM.
Här står ametisterna som päronformade och kvinnan grav 1 fick bland annat med sig ett grönt glas.

Ljungkvist föreslår att ametistpärlorna, som var mode i det bysantinska riket, kommer från Egpyren och öknen, mellan Nilen och Röda havet, där det finns gruvor. De stora snäckorna kommer just från Röda havet. Så 500-talet och en bit in på 600-talet är det mest bysantinskt inflytande, sen blir det färre ametistpärlor, slut på elfenben och cowrisnäcker till en bit in på vikingstiden.

Men tillbaka till Gamla Uppsala. Det var ju så varmt och eldningsförbud så Gamla Uppsala bjöd på lunch och middag och allt var superfint ordnat! ❤️ Vi åt pizza vid gravhögarna vid Valsgärde och fick en toppenguidetur med Anneli Sundkvist.

Mer foton från vendeldagarna kommer i nästa inlägg.

Lästips:

John Ljungkvist 2013. Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr. I: Instutitionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist. Den finns online.

Gamla Uppsala Vendeltidsdagarna https://www.facebook.com/gamla.uppsala

Den vendeltida hjälmen från Vendelgrav XIV

Igår var jag till Gamla Uppsala museum för att lämna pärlor till museibutiken. Passade på att leta efter pärlorna i grav 36, men de var inte längre utställda. Istället fotade jag hjälmen från Vendelgrav XIV (14), som daterats till 520/30–560/70 AD (Malmius s. 86). Jag vet inte om jag sett den tidigare. Vendeltiden dateras från 540-793 efter vår tideräkning. 540 börjar vendeltiden och 793 börjar vikingatiden.

Uppsala högar igår.

Det blev ett hastfotograferande 🙂

Hjälmen från Vendelgrav XIV.

Jag gillar nackskyddet, det ser nästan ut som hår som sticker fram. Den är så fin och pressblecken syns ovanför ögonbrynen. Det är som att det ligger en rovfågel i ansiktet. Undrar vad han hette han som en gång bar hjälmen? Iklädde han sig rollen som Oden? Jag passade på att köpa Kristina Ekerö Erikssons nya bok om vendeltiden -”Vikingatidens vagga”, där hon skriver om det och som hon berättade att Wolfheodenas tagit upp. Lyssnade på intervjun med henne på facebook som Gamla Uppsala sände live i torsdags.

Mannen hade begravts i sin 8 m långa båt iklädd hjälmen. Det fanns ett ben från hans kranie bevarat inuti hjälmen och hjälmen är av en äldre typ dom går tillbaka på senklassisk tid och romerska hjälmar utan kam på toppen.

Hjälm och träns från Vendelgrav XIV.

Hittade istället fina bilder på hjälmen i Sök i samlingarna av tidigare fotografer på Historiska museet.

Vendelhjälm XIV fotograferad av Sören Hallgren, SHM, CC-BY.

Urgröpningen i hakpartiet är så snyggt! Kanske blir lättare att ställa med den utan att den ramlar då, om den hade varit rund? (Uppdatering) Plåtarna satt lösa så det borde inte ha lutats mot dom.

Vendelhjälm XIV fotograferad av Christer Åhlin, SHM, CC-BY.
Vendelhjälm XIV fotograferad av Gabriel Hildebrand, SHM, CC-BY.
Två figurer med ringknappsvärd på pressblecken på Vendelhjälm XIV. SHM, CC-BY.
Figurer från hjälmen varav två ser ut att ha ormspjut… SHM, CC-BY.
Figurerna med de konstiga ormspjuten. SHM, CC-BY.

Det finns fler bilder på pressblecken. Skulle vara kul att se den med egna ögon någon gång, lite närmare. Här syns den omlottlagda rocken, eller kappan, som även tex. finns på de små guldgubbarna. Förebilden är förmodligen den persiske, röda stridsrocken ”kapah”, (som finns på en tidigsassanidisk staty från 300-talet) som även användes i de persiskuniformerade auxiliaförbanden i det sena romarriket (Almgren, Vendeltid, s. 166). Auxiliaförband var stödförband till de romerska legionerna och kom oftas från områden utanför Italien.

En grupp in England, Swehanaz, har rekonstruerat graven och det är då det verkligen kommer fram vilket fantastiskt arbete som ligger bakom de vendeltida föremålen!

Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm and a kapah from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz.

Andra gravgåvor i Vendelgrav XIV

Ur Anita Malmius 2020.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsens bronsknappar, från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Mönster i spjutet. Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Tränset fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Hästen måste ha varit så fin med sitt blingträns! Bra att det monterats så det blir lättare att få en uppfattning om hur delarna suttit.

Sköldmontage fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Skölden var inte utställd mer än som en genomskinlig cirkel, men på Historiska finns sköldbucklan monterad på en skiva.

Sköldhandtag fotograferat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.
Otroligt litet stiligt vildsvin i förgylld brons på sköldhandtagsänden. Foto John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

🐗

Det är inte mycket kvar av dräkten, men Anita Malmius har gått igenom textilierna. Däremot så finns det en bältesölja bevarad.

Bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.
Undersidan av bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.

Bältet har en fast torne och det är förgyllt.

Teckning av en liten kniv med delvis bevarat träskaft från Vendelgrav XIV av Harald Faith-Eli. SHM. Den ska ha hängt från bältet, men det finns tydligen två knivar från graven.

I graven fanns många fler föremål bland annat näver, bark, läder, textil i 2/2 kypert som är z/z-spunnen, tuskaft och soumak, ett träkärl, en kam, en ullsax, en smidestång och spelbrickor av ben, beslag till sadel och stigbyglar samt ett tveeggat svärd. (Näver kan vara tex regnskydd eller en matpåse till hästen). Mannen var begravd i båten och det lades även med flera djur som gris, ko och får/get och bakom mannen låg hästen som hade en broddspik i varje hov. Bredvid låg även två hundar. Ullsaxen, en kniv och spjutet låg nedanför mannens fötter medan svärdet låg längs mannens vänstra sida.

Textilierna

Ur Anita Malmius 2020.

Anita Malmius publicerade 2020 sin avhandling där Vendelgrav XIV finns med. Textilen var framförallt 2/2 kypert (ylle) som är z/z-spunnen och det mesta hittades i samband med hjälmen. 2/2 kyperten var antiken väldigt ojämn i väven eller så hör den till olika tyger och plagg.

Men Malmius hittade även linne/hampa i tuskaft och soumak.

I graven avtryck av fjäder och rester av läder. En del av lädret hittades i samband med hästens träns.

Så mannen kan ha burit en linne/hampa skjorta och ett eller två ylleplagg med ett bälte i midjan, varifrån ena kniven hängde. Kanske satt han lutad mot något dunfyllt eller så var kanske ett plagg dunfyllt?

🌸🌸🌸

Hjälmen och tränset är utlånade från Historiska museets samlingar och det är kul att de är utställda. Den här utställningen ska snart göras om och en ny om vendeltiden öppna.

I förfäders fotspår – undrar vad de hade tyckt om mina blommiga skor och mysbyxor?

Ha en fin dag!

Lästips:

Kristina Ekero Eriksson, 2021. Vikingatidens vagga. Natur och Kultur.

Vendeltid, Historia i fickformat. Statens Historiska Museum.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave Textiles. https://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.166288.1392035855!/menu/standard/file/J13_malmius.pdf

Anita Malmius, 2020. Burial costumes, Textile bits and pieces in Central Sweden, AD 500-800. Länk.

Tidigare inlägg när Wilfheodenas var på Historiska museet. https://linda.forntida.se/?p=8712

Tack till Swehanaz för bilderna. Deras grupp finns på facebook.

Enköpings museum och ”Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg.

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen.

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven, båtgrav 36, att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka.

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna.

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav.

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven.

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer.

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner.

Banden ifråga är fynd från Birkagravar.

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts…

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också!

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt…

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”.

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar!

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig.

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall.
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här.

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här.

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här

Hur såg plaggen i båtgrav 36 i Gamla Uppsala ut?

För några år sedan försökte jag förstå dräkten i den vikingatida båtgraven, nr 36, i Gamla Uppsala (Up. G. Uppsala Prästgården 1:1 Grav 36). Kvinnan som begravts ca 800 var äldre och hon hade fått med sig en hund och en höna. Textilarkeologen Anita Malmius har analyserat textilierna och beskrivit deras läge i graven.  Det är flera olika textilier bevarade och det är en fascinerande grav! Malmius har undersökt 609 fragment varav 3 fragment var av näver och 9 var snoddar!

Smycken och pärlor från båtgrav 36 i Gamla Uppsala. Spännbucklor av typen P41, en bronskedja och det likarmade spännet är en P60, varav två liknande hittats i Birka i gravarna bj 462 och 657 men det har hittats runt 20 i Sverige. Bild ur Nordahl, 2001, s 54.

Det likarmade spännet och en ring. Foto från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Anledningen till att jag skriver nu är att en ny studie bedrivs på Uppsala universitet och smycken och dräkt rekonstrueras och jag ser verkligen fram emot att se hur de tänker sig dräkten! Den enda som jag sett rekonstruerad är av en fantastisk sömmerska jag träffade i Hornbore för några år sedan 🙂 och det var ett roligt textilmöte!

Mina funderingar för några år sedan då jag försökte göra en lager på lagerteckning med klädesplaggen och de olika tygkvalitéerna inritade, men 1:an till hängselkjolen av diamantkypert, syns inte.

På den här teckningen har jag gjort en cape av de två olika sidentygerna, men Malmius menar att det är en möjlig jacka, se nedan. Idag skulle jag gjort den större och mer lik den rektangulära sjalen/manteln på kvinnans hängsmycke. Nu, så här några år senare skulle jag ha ritat in ”linneripskjolen” som en klänning och inte som en inre hängselkjol! Linneripsen skulle även kunna vara foder till diamantkyperthängselkjolen.

Textilierna i graven. Bild ur Malmius 2001.

De är vävda i tuskaft, 2/2 diagonalkypert, diamantkypert och 2/1 diagonalkypert. Alla trådar utom några silkefragment som är ospunna är z/z spunna.

Bild ur Nordahl/Malmius 2001.

Dräkten enligt Malmius: 

Malmius menar att kvinnan burit en veckad, tuskaftad linnesärk (5), en undre kjol av linnerips (6) och en yttre hängselkjol av ylle i 2/2 diamnatkypert (1) garnerad med ett tuskaftat ylleband (4) längs övre kanten. Till hängselkjolen fanns hällor (8a, b) till ovala spännbucklor.

Över detta bar hon en öppen, yllejacka/tröja i diagonalkypert dekorerad på bägge sidor med ett tvåfärgat silketyg i 2/1 diagonalkypert (2a, b). Jackan hölls ihop framtill av en stängd och en öppen silverring.

Ytterst bar kvinnan en framtill fållad öppen jacka/tröja av silke i 2/1 diagonalkypert fodrad med sidentuskaft och de båda tygerna var sammansydda (3a, b). Denna yttre jacka hölls ihop med ett likarmat spänne (mitt capeförslag).

Vid nålfästet på samtliga spännen finns rester av pärlsnoddar (7a). Från något av spännena hängde även en knut/textilpärla(7b). Överst låg de ovala spännbucklorna, det likarmade spännet, pärlgarnityret samt fem små glaspaljetter.

Allt detta är tolkningar och hon diskuterar fram och tillbaka om de olika plaggen – så bäst är att läsa själv 🙂 Jag önskar att hon ritat olika förslag men det kanske kommer nu med den nya studien 🙂

Pärlorna i graven. Bild ur Nordahl 2001, s. 51.

I graven hittades även 60 glaspärlor varav 31 enfärgade, 4 melonpärlor, 2 segmenterade och en av en ihoprullad glasstav. 20 stycken är av skiftande form och dekor. Tillsammans är längden 45 cm. Bland pärlorna fanns en liten silvertrådsspiral, en ring av brons och silver och två hängen av mynt från ”Arab-Ssanid, Tabaristan” och ”Abbasid, al -Mansur al-Rayy”, från 763/4 e.Kr.

I graven hittades även en liten kvinnofigur hållandes ett horn.

Kvinnogiguren i brons plus pärlor. Bild från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Här syns var kvinnofiguren låg. Foto: Digitaltmuseum, se länk nedan.

Kvinnofiguren i båtgrav 36 med släp. Bild ur Nordahl 2001, s. 52.

Kvinnan hade fått med sig hänge av brons i form av en kvinnofigur, som håller i ett stort, böjt horn och hon har en hårknut med håret hängande på ryggen. På kvinnofiguren syns kläder och ytterst bar hon möjligen en sjal. Tänk om det är ett porträtt av kvinnan i graven <3 På baksidan av hänget finns en upphängningsögla.

En kniv med silverdekorerat fodral låg vid kvinnans midja och den hade tre skilda band av flätad silvertråd. I graven fanns även ett fragment av ett nålhus av ben samt en hank till ett träkärl.

Så en utställning öppnar på Enköpings museum den 30e september – undrar med spänning vad det blir 🙂

Ps.Graven ingår i Upplandsmuseets samlingar.

Uppdatering: Titta vad jag hittade – min kopia av kvinnofiguren 🙂 gjord av Burr, Historiska fynd.

Lästips:

Else Nordahl, 2001. Båtgravar i Gamla Uppsala. Spår av en vikingatida högreståndsmiljö. Uppsala, Aun 29.

Anita Malmius, 2001. Textilanalyser, I Nordahl ovan, s. 75-92.

Elias Ghattas-Lama, 2014. Husfru i båt och kammare. Kandidatuppsats, Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet.

http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/historien-om-gamla-uppsala/batgravar/Pages/default.aspx

Arbetet med utställningen pdf. http://www.arkeologi.uu.se/digitalAssets/349/c_349388-l_3-k_delprojekt_iv_webb.pdf

Digitalt museum, Prästgården grav 36 här. https://digitaltmuseum.se/search/?q=Prästgården,grav,36&aq=owner:”S-UM”

Foto på hunden här. https://digitaltmuseum.se/011013975924/prastgarden-grav-36-arkeologi-gamla-uppsala-1973