Etikettarkiv: måleri

Hilma af Klint – de 10 största

Efter att ha lyssnat på audioguiden som Moderna museet har på sin hemsida och sett Lasse Hallströms film då kom jag och Veronica äntligen iväg till utställningen.

Jag har svårt att föreställa mig att hon målade dessa på 40 dagar. De är enorma! Fyra dagar per målning 1907! En tid då abstrakt konst inte börjat ännu. Konstnärer målade landskap och porträtt. Naturtroget.

Hon fick målningarna i uppgift från ” De höga mästarna”. Då, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, var många intresserade av vetenskap 🧬 och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag.

Alla tio följer på varandra. Från början av livet till ålderdomen. I många år låg de förvarade utan att någon såg dom. Världen var inte redo.

Barnaåldern:

Jag höll andan när jag tittade nära.

Det ska föreställa vetekorn. Men det är som ett ägg med manligt och kvinligt och så kommer alla spermier. Det gula är manligt och det blå kvinnligt. Människan söker sin andra hälft för att bli hel igen. En antik tanke från Platons Gästabudet.

Var det känt då hur spermier såg ut? Nu har vi det på näthinnan. Tänker på Lennart Nilsson, men hur tänkte de 1907? (Googlade och ja, det var känt sedan typ 1875.)

Ståndare och pistiller.

Det känns att de är målade med viss snabbhet, inget är precist, vilket jag gillar.

Ynglingaåldern:

Snäckorna återkommer och äggen.

Mannaåldern:

Love

Blomman med de fem bladen ska föreställa de fyra elementen jord, eld, luft och vatten omus det femte elementet kvintessensen. Det är ett koncentrat av det väsentliga i tillvaron. Jag behöver googla det… Det hör ihop med de vises sten.

Vestalasket – The Vestal virgin och asketen.

Ålderdomen:

Från frö till filländning.
Evighetstecknet.

Den två sista i serien är mer symetriska och geometriska. Tillbaka till naturen och sedan börjar allt om igen.

Teknik

En annan undran jag har är hur de limmade. Vilken typ av lim hon använde. Hon limmade ihop stora papper på duk och skarvade och pappret är knöligt på ställen, men det ger bara målningarna liv. Inga välspända 1800-talsdukar i olja som tog evigheter att torka. Istället snabbt och lätt. Precisist och oprecisist på samma gång.

Tillsammans med sin grupp av kvinnor hjälptes de åt. Det finns små instruktioner för färg på målningarna.

Färgen de målade med var äggtempera. Det blir oerhört hårt när det torkar. Så det är förmodligen en av anledningarna till att de hållit så bra. Hon behövde mycket färg.

Barfotafötter

De målade och hann inte låta färgen torka innan de fortsatte. Undrar om det finns fler fotspår än Hilmas, om det är hennes, eftersom de målade ihop.

Alla målningar finns som affish och vykort. Jag skulle vilja ha alla affisherna men nöjde mig med alla som vykort.

I rummet på intill

Hon färglade även fotografier för att kunna visa målningarna.

Men en liten målning jag fastnade för var en mörk bild, som en spiral, med ett ljus i mitten. Det är ett motiv jag sett många gånger för min inre syn. Så det var väldigt speciellt att se den.

När jag zoomar in så ser det ut som ett foster i mitten. I min syn är det ljuset i änden av tunneln.

Jag tyckte om Lasse Hallströms film. Jag vet inte hur avskalad den är, men den är gjord med kärlek. Jag köpte även en bok om henne, som jag hoppas orkar läsa utan att somna, vilket jag gör ofta nuförtiden. Somnar fast jag vill läsa.

Kram

Lästips:

Moderna museets Hilmasida: https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/hilma-af-klint-de-tio-storsta-2022/

Audioguiden på Moderna museet: https://guide.modernamuseet.se/stockholm/collection/hilma-af-klint/

Stiftelsen Hilma af Klint här.

Det finns även flera dokumentärer och guideturer på Youtube.

Studie av Leonardo da Vincis eklöv-och nötstudie

En uppgift på kursen i att rita som på renässansen, med fokus på Leonardo da Vinci var att rita av en av hans botansika teckningar.

Vi skulle tona pappret och rita med sanguinepenna, röd lera – 🩸 dvh, järnoxid.

Leonardo da Vincis teckning finns i The Royal Collection Trust, The Queens collection i Buckingham Palace.

Jag har dragit mig lite för att börja eftersom jag inte ritat med röd penna på det här sättrt förut och set var så specifikt hur vi skulle gå tillväga. ”Take Your Time”…

Nästan klar

Här så framträder inte löven så tydligt i 3D. Vi ska teckna ett tredimensionellt objet på en tvådimensionell yta.

Närbild innan jag fortsatte lite till.

Det var en bra studie i att se relationerna mellan löv och nötter, konturer och mellanrum. Jag har svårare för toner däremot.

Det var även lite som arkeologi, att se spåren efter hans streck så som han sett dom. Undrar var han började och vilket som var sista strecket? Han hade ju ett riktigt objekt framför sig. Han tecknade hela tiden som barn i skogarna runt staden han bodde i Vinci.

Lämnade in den här men läraren tyckte att jag skulle vara långsammare och moduelra strecken mer. Kanske prova en annan penna.

Provade rita två blad med en annan, lite torrare sanguine.

Sen kunde jag inte låta bli att fortsätta på teckningen.

Jag har lagt till detaljer vit kritpenna.
Lite mer färg i mellanrummen. Men svårt att fota pappret som är mycket rödare.
Samma slutversion.

När jag tittade igen på Leonardos teckning så såg jag att mellanrummen är alla streckade åt samma håll. Det blir som en tydligare bakgrund. Det var lite sent nu, men jag försökte fylla i så att det blev en mer jämnare yta.

Vinklad i ljuset.

Insåg att jag suttit nästan i mörkret igår och ritat och när jag vinklade ytan så blev det vita mycket mer synligt!

På det hela är jag nöjd, men jag ska prova en gång till. Jag ritade den tvådimensionella bilden mer än en tredimensionell gren.

Lästips:

The Royal Collection Trust https://www.rct.uk/collection/themes/exhibitions/leonardo-da-vinci-a-life-in-drawing/the-queens-gallery-buckingham/botany-and-landscape

När är det lättast att måla och varför gör jag det inte oftare?

I den andra nya kursen jag börjat så fick vi några frågor att svara på som övning.

When do you feel most at ease creatively, without any pressure to achieve or deliver results?
What inspires you? Not necessarily the work of another artist, although it may be. Think about what inspires you in your daily life.
What thoughts or actions turn off your creativity and keep you from being so open to inspiration?

Jag har svarat på engelska och tänkte att jag delar här också.

I feel most at ease when I am home sick, but not too sick to be creative. That is why I joined the course in Creative Watercolor Sketchbook. Or if I go on holiday and bring may small watercolorcrayons. As I did a few weeks ago. It woke the need to paint more.

Colors inspire me. Light. Nature. Fabrics. I sow a lot, make clothes and other things. I ahve always made stuff.

That I am not good enought, so whats the point. That it is too late in life and I should wait til retirement. Then I feel like it is too little time left. I paint in my head but then I never get around to actually do it. I am really happy to hear that Laura did take time for it, that the need to be creative was so strong early in life.

Another thing has always been tje fear of wasting material, that if it is not good enough I have ruind materials. I realize writing this that that is very sad! I have to stop thinking like that. In the last course I thought several times – it is my painting, I can do what I want. And I really liked that.

I have been creative at work with childrens workshops at museums for many years. It has taken theneed that it is ”art” out and I could do lots of digferent things. And I did not realize that I miss it so much. In swedish it is called pyssel.

Adding three tiny beach crayonsketches from Kap Verde, nov 2021. I took the time, in between yoga, I am happy for it.

Den röda segelbåten
Vindsurfing
Stranden från vattnet. Det nybyggdes överallt
Stranden utan tuschpenna. Inte en favorit. Tycker bättre om när det är en tuschteckning under.
Solnedgången
En strandhund
Sunset dog

Det är också lättare om jag ritar i vanligt, litet skissblock och med kritor. Då blir det inte samma krav från mig själv att det ska bli bra. Jag behöver rita och måla och bara göra det. Visa vad jag gör, inte för att få beröm utan för att dela så jag fortsätter att måla.

Gjorde även en akvarellmålning av stranden.

Det jag gillar mest med de här är att jag verkligen tittade. Även om det inte blir likt eller värsta konsten, så tittade jag ordentligt. Det blir som meditation och inga andra tankar får plats.

Kram

Konstringen på Mälaröarna

Åkte på utflykt med vår granne Berit idag och tittade på konst. Det är en helg med konstutställningar, i Konstringen, hemma hos folk och på två slott på Mälaröarna och det var så fint!

Vi var till Annica Palstriz först och jag köpte ett art print föreställande Ingrid Bergman. Tok inga kort där men fångade en tavla på bild senare på Ekebyhovsslott.

Skulle gärna köpa en av hennes tavlor när jag vinner på lotto 🌸

Folk skulle inte till söndagskyrkan utan på konstutställning.

Ett stopp var till akvarellartisten Björn Bernström. Han har kurser då tänker att jag kanske kan vara med på en i höst 🙂

Björkpelare
Girl from the north country & Teasing
Trängsel
Amazon mot björk
Amazon mot Björk

Fantastiska akvareller! Gillade även panelen från den gamla skolväggen.

Får sådan lust att måla men det kommer nog inte bli av. Gör så mycket annat, men det var kul att se 🌸 Vore kul med kursen.

Igen lite närmare…

Vi åkte inte till så många ställen, men på Ekebyhovsslott fanns alla konstnärer representerade.

Ute + 15 grader av Hans Olof

På Ekebyhov hittade jag en som målat i pastell och akvarell.

Tack för en fantastisk dag!

Zorn, del 5. Hantverket

Zorn målade ofta människor som var sysselsatta med något, ofta men något handarbete eller liknande. Det är inte tung socialrealism men ändå saker som folk gör, tex. stickning.

Dalkulla som spinner ull med slända och fiberfäste.

Det är en topptyngd slända och pinnen under armen, ”the distaff”, där materialet sitter kallas fiberfäste.

Romsk smedja, 1885, i Rumänien.
Detalj av Romsk smedja, 1885.

Han målade den i de rumänska bergstrakterna under bröllopsresan. Mamman och pojken var modeller och hörde inte till familjen.

En favorittavla, som nästan är som en skolaffisch, är ”Brödbaket”.

Brödbaket, 1889.
Knåda deg.
Det är sparsmakat och med breda penseldrag, ändå är det så tydligt.
Kavla.
Grädda.
Bordet är så fint!
Och det lilla barnet som är med på golvet och gör något som ser ut att vara samma som den äldre kvinnan gör i bakgrunden. Början av livet och slutet av livet och däremellan en massa brödbak.

En gång var jag med i bagarstugan i Sangis, med mormor Aina och hennes syster Elsa. Vi gräddade tunnbröd och åt sedan med hyvlat smör på. ”Baggarstuugan”. Jag är så glad att jag fick vara med om det.

Zorns mamma Grudd Anna jobbade säsongsvis på bryggeri och hans pappa var bryggmästare.

Lilla bryggeriet, 1890. Detalj av bild med bryggerskor.

Det här är en sorts impressionism av den nya tidens industrialisering. Kvinnorna tappar öl på flaska och försluter med kork.

Mormor gör träggor, 1892. Zorns mormor tillverkar en grimma.
Jag är fascinerad över penseldragen som syns torkade under i målningen. Hur många målningar arbetade han på samtidigt när de torkade? Grimman finns där, men så belyser han den med några streck bara.
Mormors fötter.

Det är en av mina favoritmålningar av Zorn. Det är liv i den.

På höloftet, 1892.
Hö.

Känner hur höet doftar. Det hårda arbetet är samtidigt så ljuvligt.

Spetssöm, 1894. Systrarna som handarbetar målad i Venedig.

I Venedig besökte han en ateljé för tillverkning av spetsar, ett hantverk som varit visa känt men som då höll på att falla i glömska.

Stickande kulla, Kål-Margit, 1901.

Undrar vad hon stickar? Tycker om kontrasterna mellan trä och färg.

Kram

Zorn, del 4. Emma

Zorn förlovade sig med Emma Lamm i hemlighet och hon stod ofta modell för hans målningar. De var hemligt förlovade i fyra år! Båda föddes 1860, Emma föddes i Stockholm och familjen hade judiskt börd. De gifte sig 1885 men hade träffats 1881 när Zorn målade hennes systerson och hon satt barnvakt.

Emma Lamm i halmhatt 1881 målat på Dalarö där Emma mamma hyrde sommarhus. Det kallas förlovningsporträttet.
Emma som nunna 1881. Hon har verkligen ett fint ansikte för det och jag undrar när de förlovade sig i hemlighet, före eller efter den här akvarellen. Även denna målad på Dalarö.

Ett iscensättande igen. På den tiden gjordes det mycket iscensatt ”historiemåleri”, vilket Zorn gjorde på sitt eget vis. Varför hade de en nunnedräkt på Dalarö?

Detalj ur målningen ”Emma läser” från 1887. Målad i St Ives i England.

Det här är en av de första oljemålningarna som Zorn gjorde. Tydligen så ska det märkas att han målat mycket akvarell. Undrar om han såg henne sitta och ville måla eller om hon sa – bara jag kan läsa samtidigt? 😁

Emma läser igen i Paris 1891 och han testar pastellkrita.

Det ska vara första försöket med pastell, men han verkar inte ha fastnat för att måla med det och Emma ser ut som jag när hon läser – närsynt!

Emma i ateljén bläddrande i hans målningar.
Emma när hon står modell för Zorn och Maurice Faure. Hittade bilden på Pinterest, vet inte vem som tagit den.

Det är inte ofta vi får se baksidan av motivet ❤️ Hon har en så fin klänning. Tydligen ska hon ha tyckt att modellandet tog mycket tid.

Emma var bra på att organisera och hon tog hand om kontakter med utställare, museer, förläggare och transportörer. De var med andra ord ett bra team.

Detalj ur en målning som ser ut att föreställa Emma. Han målade svart så bra.

De reste mycket ihop och bodde minst 10 år i Paris där de skapade sitt första gemensamma hem.

”Bruden” 1886. Målat i Konstantinopel på parets bröllopsresa med Emma som modell.

Det ska ha varit på modet att måla kvinnor i vita kläder, som brud eller konfirmand. Så utställningstexten menar att det inte är ett porträtt av Emma. Det är Zorns bildskapande och en studie i vitt. Undrar om de hade med dig klänningen eller om de köpte en i Konstantinopel?

Detalj av ”Bruden”.
Målad 1892.

Här hade Nationalmuseum skapat som ett sovrum med tapeten från en av målningarna. Det gav en intim känsla och jag tyckte det var väldigt fint gjort. Målningen av Emma, om det är hon vilket jag tycker det ser ut att vara, känns även den väldigt intim.

Är det här Emma? Blev hon så bekväm med modellandet? Jag glömde att fotografera utställningstexten, så jag vet inte. Måste gå tillbaka igen.

1896 flyttade de hem till Zorngården i Mora, ett gästfritt hem med många konstnärer som stannade hos dom. Emma var engagerad i folklivet i Mora med bland annat folkbiblioteket och hemslöjdsföreningen. Både Zornska barnhemmet och Folkhögskolan i Mora kom till genom deras försorg.

Undrar om de skrattade mycket ihop? Hur deras liv var? Jag har inte läst någon biografi men det står lite på Zorn.se. De valde varandra av kärlek men kom i slutet 1890-talet att bli mer som vänner. Det är ju inte ovanligt att det händer par som lever länge ihop. Efter att Zorn gick bort skapade hon Zornmuseet, dom invigdes 1939. Hon var intelligent, snabb i replikerna och hade ett klingande skratt ❤️

Anders och Emma Zorn runt 1885. Foto Wikipedia.

Lästips:

Emma Zorn, https://zorn.se/om-oss/emma-zorn/

Zorn, del 3. De tidiga åren med akvarell, porträtt och katter

Han fick ett arv efter sin far, som han inte kände, och det bekostade utbildning där det ingick teckning, vilket han visade sig ha talang för.

En variant av ”I sorg” från 1880.

Han målade akvarell i början, i någon sorts blandteknik, och det dröjde innan han började måla i olja. I sorg ritade jag av i tuschpenna när jag var 21 år och jobbade med långfilmen om Zorn. Vi hade Zorns ateljé på Zorngården uppbyggd på Filmhuset. Önskar att det hade funnits mobiltelefoner då så att jag hade haft bilder från den tiden.

En variant av ”I sorg” med Mimmi Nystrand 1880.

I sorg visades på Konstakademins elevutställning 1880. Då var Zorn ca 20 år. Den är lite snäv i sorgefloret men så fint och det ledde till att han fick uppdrag att måla porträtt. Han gjorde över 20 versioner av motivet, som är inspirerat av Egron Lundgren. Den ägdes av av Mr Watson 1883 och såldes åtminstone en gång 1968. Den här såldes för 350 000 kr 2012 på Stockholms auktionsverk (auktionsverket.se).

Porträtt av någon i svart rock.

Det är nog tur att han målat med vitt som Zorn gjort på kragen. Jag fick lära mig att jag inte skulle måla vitt utan låta pappret vara det vita, men om pappret är gult eller gulnar så är det ju bra att använda vitt.

Porträtt av Pierre Louise Alexandre 1880, som var modell på Konstakademin.
”Den vansinniga” från 1883.

Ibland känns det som om han målat utan att haft en förlaga. Den vansinniga känns så. Är hon fastbunden som i en tvångströja?

Porträtt av Albert Magnus Stenbock 1882, som Zorn målade i London.
Självporträttet ”I brist på annat” målat i Gibraltar. Han hade humor.

Utställningstexten till det här porträttet var märkligt tycker jag. ”Hans blick och påskriften I brist på annat tyder på att hans självmedvetenhet bara ökade med tiden”. Självmedvetna är väl de flesta men vad i blicken är det som visar denna ökning?

Det är många cigarrer och cigaretter i målningarna eller vad det nu är han har i munnen…
Det här är också ett självporträtt, från Richmond i England, men han bör nog ha haft ett fotografi som förlaga. Kanske kompisen Christian Bolinder som fotat?
Tvärs över gatan, 1884, målad i Madrid.

Undrar vad de tittar på… De står på samma vis och utställningstexten läser in i bilden att Zorn ville visa manligt och kvinnligt och en attraktion emellan dem. Det är väldigt vacker sjal och han målade kvinnan med sjalen en gång till. Vad tror ni? Har han iscensatt det här också?

Adiós Maria, 1884.

Det bröt ut kolera i Madrid så han flyttade till någon bergsby för karantän och där iscensatte han detta drama med den avvisade Maria. Ytterligare ett av hans skapande av en målning med traditionella dräkter.

I Alhambras park, 1887. Ett lekfullt måleri för att skoja med konstnärsvännen Hugo Birger. Han har målat sig själv pussande Hugos fru. Emma var också där men Hugo var visst sjuklig så de lämnade aldrig över den. Uppdatering I audioguiden från Zornmuseet så är det istället ett köksbiträde, hon med den gula sjalen som avbildas.
Detalj av I Alhambras park.
Detalj av I Alhambras park med katten som letar, eller tjuvkikar, i buskarna. Är så förtjust i växtligheten och vi roades oss att leta efter katter i tavlorna.

Han målade inte symboliskt, vad jag vet, men målningen med denna kvinna heter En Sirén – den farliga havsnymfen i form av en jordnära sirén, som just rensat fisk och har en katt som sällskap.

En annan katt får avsluta detta inlägg, katten Calle.

Calle, 1886, som var hans svärmors katt. Emmas mammas.

Han förlovade sig i hemlighet med Emma tidigt och de höll ihop hela livet. Ett inlägg får bli med bilder på Emma.

Kram

Zorn, del 2. Vattnet, naturen, vitklädda kvinnor och roddare – från Dalarö till Alger

Vi gick fel och började i det stora, första rummet, när vi egentligen skulle gått in i de små rummen, fick vi veta. Följ pilarna var uppmaningen, men det var ingen pil i golvet till det lilla rummet… Men här kommer iallafall vatten- och naturmotiv från lite här och där i utställningen 💦 💧 🌊 🌳 🌲

”Sommarnöje”, 1886. Motiv från Dalarö och Zorns kända akvarellvatten.

Det kluckar om vattnet, även det inte är mina favoritmålningar av Zorn.

Jag beundrar måleriet av kvinnan, det är Emma som är modell, och den vita dräkten.
Lotsen Dahlström på Dalarö med sina trasiga kläder.

Det är så mycket som kan gå fel med detta måleri, vattnet, perspektivet och färger men allt är bara så bra. Till och med mannens blick! Samtidigt tyckte jag ännu mer om målningarna i två små rum i utställningen med naturmålningar och vatten.

Om mannen, bofast på Dalarö och lots, hyrde ut huset till Emmas mamma, är det statistkläder han har på sig då?

Glittret på havsytan.
Han åkte ofta båt och målade havet.
Som ett ögonblick.
Någon har gått där.
I strandkanten.

Det är det direkta och inte övermålade jag tycker om, för det blir en direkt närvaro på ett annat sätt, ett ögonblick. Men hade han bara målat så här så skulle det inte vara någon utställning på Nationalmuseet och inga priser vunna.

Magisk akvarell.
I den gyllene skogen.

Men såklart tycker jag om dessa långsammare målningar också. Väntan på att akvarellen ska torka för att kunna fortsätta.

Avslutar med ett helt annat vatten, i Alger, med andra kvinnor i vita kläder och en fransk roddare. Slöjan var tydligen erotiskt laddad i västerländskt måleri.

”Från Algers hamn” 1887.

På Dalarö tittar roddaren Zorn i ögonen. I Alger är det som att han inte var där alls. Undrar om han fick se hennes ansikte utan slöja?

Den lille franske roddaren ska ha skrämt flickorna ut lokalbefolkningen.
Ljuset i Alger.

”Som tavlor i tavlan” är en av de saker jag tar med mig från utställningen.

Kram