Kategoriarkiv: På museum

Funderingar om synålar på stenåldern

Härom dagen kom frågan upp på jobbet om hur gammal ”synålen” är och jag svarade att de finns synålar i metall från bronsåldern iallafall.

När jag började leta efter stenåldersnålar så hittade jag även en fin i ben med ett hål i. Tyvärr är inte så många nålar digitaliserade, så det går inte att se bild på dom i sök i samlingarna.

Nålen är från Lilla Lanna, även kallade Länna högar, i Hidinge socken i Närke och kom in till museet 1909. Den verkar ha legat i en hällkista med hål på gaveln.

Nål av ben (hoplimmad) från stenåldern, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640. Foto Nina Davies, SHM, CC BY.
Text tillhörande stenåldersnålen, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640.

Det verkar som att graven återanvänts på järnåldern och den undersöktes av en mycket ung Sune Lindqvist!

Fick hjälp av Ny Björn Gustafsson att hitta referensen SV. F. 77 – det är från Montelius standardverk Sveriges Forntid. Numret var fel. Istället ska det förmodligen vara 67 och där fanns även fler synålar från äldre stenåldern i franska grottor👌 På Grönland användes lite grövre bennålar ända in i 1800-talet.

Ur Montelius, Sveriges forntid, s. 89.

Små bennålar har även hittats i gånggrifter, men de är enligt Montelius grövre och ska inte räknas som just synålar. Det finns en synål i ben (Montelis fig. 71.) från en gånggrift på Sjælland som har ett hål på mitten. Visar den kanske på textil i det nya materialet ull?

Ut Montelius, Sveriges forntid, s. 90.

Det finns även en hel del sylar från stenåldern. Sylar är bra att göra hål i skinn med utan att skinnet går sönder. Man skär då inte sönder strukturen på skinnet utan separera skinnet på ett hållbarare sätt.

Med hålen går det sen att sy med senor och andra snoddar direkt. Vet inte heller hur långt tillbaka i tiden folk sytt med svinborst. Då tvinnar du fast svinborsten på exempelvis en sentråd och får på så vis en smal, fin nål. Vilket betyder att att sy inte alltid kräver en synål!

Med textil och kläder i ull så kommer även bronsnålarna på bronsåldern. Men kanske ulltextil är ändå lite tidigare eftersom det finns avtryck av tuskaft på keramik. Men det behöver jag få en bättre referens på.

Om vi blickar ut från Skandinavien så är de tidigaste nålarna med ögon daterade till 40000 år men kläder har använts mycket tidigare enligt forskning från 2010/11. Delningen från människolöss till klädlöss för möjligen 170000 år sedan kan visa det! 😳 Och som sagt, det går att sy utan nålar!

Karta över plaser där det hittats synålar från mellan 45000-25000 år sedan. Av Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH, 2022.
Från Magdalenienkulturen. Daterad till mellan 17000-10000 före vår tideräkning. Foto: Museum of Toulouse.

Tips!

Lädersömmeriet på facebook har den 23 mars (min födelsedag) 2023 ett inlägg om just att sy med svinborst!

Oscar Montelius, 1872-74. Sveriges forntid.

Artikel om klädlöss: Melissa A. Toups, Andrew Kitchen, Jessica E. Light, David L. Reed, 2011. Origin of Clothing Lice Indicates Early Clothing Use by Anatomically Modern Humans in Africa, in Molecular Biology and Evolution, Volume 28, Issue 1, January 2011, Pages 29–32. https://academic.oup.com/mbe/article/28/1/29/984822

Hittade även en artikel om synålens historia i Vi: Hommage till synålen, 2020. https://www.vi.se/artikel/hommage-till-synalen

Synålens historia på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sewing_needle

Karta över de äldsta nålarna: Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH (C.E.2022 / H.E.12,022): Archaeological sites with Upper Paleolithic eyed needles. figshare. Figure. https://doi.org/10.6084/m9.figshare.20411973.v2

Ha en fin dag!

Linda

Ett möte mellan Strindberg och konstnären Youssef och mig

Idag hade vi terminavslut i Paggruppen (pedagogerna på Historiska) och även gruppavslut, för vår enhet görs om. Vi gick till Nordiska museet för att äta lunch och titta på utställningen ”Strindberg vs. Youssef”.

Den är till höger in i den stora hallen och den gula starka färgen på utställningens väggar lös upp hallen ända upp i taket.

Det som besökaren möts av är ett virrvarr av texter i stora, svarta ”handskrivna” meningar. Lite som att någon från AIK varit framme och klottrat och aldrig lärt sig skriva fin handstil.

Jag förstod ingenting men gick runt och tittade. En kollega lyssnade på en film och berättade att de handlar om Strindbergs bok ”Inferno” och att Youssef översatt boken till olika språk och sedan tillbaka till svenska igen. Så jag tittade med nya ögon och försökte läsa igen. Förstod fortfarande inte.

Gick in mellan några gula väggar och där hängde Stridbergs ”Vågen” som är dubbelsidig. Läste på en skylt att Strindberg var en av Hazelius skaffare (läs ekorre) av olika gamla saker och att Strindberg även testamenterat över hundra gamla saker till museet. Det visste jag inte.

En man Strindberg jobbat med hade massor av tavlor efter Strindberg och en annan man köpte dom och gav till museet, vilket gör Nordiska museet till den största ägaren av Strindbergs målningar!

Vågen. Målad med palettkniv. Den andra Vågen på baksidan är lite trevande och platt, men sen har han gått loss med palettkniven och skapat ett fantastiskt stormande hav med lite blå ljusglimtar på den mörka, himlen. Tror inte att jag hade tänkt på de blå fläckarna om vi inte under Fuismdagen på Nationalmuseum hade fått öva på en annan målning i samma serie med ”slow looking”. Det är en serie om nio liknande målningar av Strindberg. Jag glömde att fota baksidan av målningen.

Jag fortsatte lite till och dök på en klass, möjligen konststudenter. De hade läst första kapitlet i Inferno innan besöket och stod och försökte läsa Kapitel 1. Jag hamnade i deras grupp och vi försökte läsa tillsammans. Det var ett intressant möte 👌 men vi lyckades inte läsa så mycket.

Tittade lite till. Lyssnade kort på filmen. Det var så lågt ljud att jag hade svårt att höra, men hörde att han tidigt insett att han inte drogs till måleri men att han var bra på att teckna. Han var också jätteglad att få ställa ut på Nordiska museet.

Efter det började jag leta efter mina kollegor som jag tappat bort. Hittade Anna men träffade samtidigt Ylva som jobbar där.

När vi hade gått runt och tittat på ett nytt hissbygge och lite annat så frågade jag om utställningen. Ylva berättade att Youssef är född i Sverige men han har aldrig blivit riktigt bra på vare sig svenska, arabiska eller engelska och att text för honom är sådär virrig och överlappande. Nästan obegriplig. Han har precis som Strindberg hade problem med psyket och varit in och ut på psyksjukhus – därav den gula sjukhusfärgen. (Är det gult på mentalsjukhus?) Han hade jobbat med översättning av meningarna i Inferno i tre år tror jag det var.

Det kändes behövligt att få en liten ”guidetur”. Men jag skulle gärna vilja döpa om utställningen till Strindberg & Youssef – ett möte mellan konst och text.

Så vad är det att se på konst? Kanske är det viljan att uppleva och att försöka förstå. Och sen acceptera att du kanske inte förstår. En mental och känslomässig resa. Det är bra att psykisk ohäsla får ta plats. Att känna igen sig eller hitta inspiration hos tidigare generationer och konstnärer. Att inte känna sig så ensam med att inte föstå. Youssef sa att han bara är glad om folk går från hans konstverk och känner att de inte har förstått.

Själv blev jag ju lite nyfiken på Strindbergs version av Inferno. Den har jag inte läst. Däremot så tycker jag mycket om hans målningar.

Kram

Fuism på Nationalmuseum

Nu blir det inlägg om museipedagogik!

Tänk att få vara på Nationalmuseum en måndag och titta runt och maten vi fick till lunch var så god att jag inte ville att den skulle ta slut! Det enda jobbiga var stolarna i hörsalen men jag åt lite alvedon och hade på mig kofta och sjal mot draget. Bra att tänka på om du har fibromyalgi – ta med dig kläder som kan funka som filt på gamla museer 🙂

Med kollegorna Mooness och Love. Historiska stjärnor!

Vi fick olika presentationer av projekt på konsthallar och museer.

Ett projekt som Statens Historiska museer driver är skolsidan sverigeshistoria.se men som alla Sveriges museer och konsthallar kan skicka in lektioner till.

Vår fina bild med Elisabet på. Älskar samarbeten som denna bild!

På Göteborgs konsthall hade de tillsammans med inspiration av den romska polska konstnären…. skapat tygkollageporträtt med besökarna och en romsk förskola.

På Jamtli håller de på att skapa digitala konstnärsmöten där någon är i roll som konstnären som ett lärarmaterial för skolan med elevuppgifter.

KA Almgrens sidenväveri och museum har tagit fram fyra aktiverande skolprogram som de presenterade.

Dagens huvudattraktion var föredraget ”Reimagening the Giuded experience” av Claire Bown. Hon arbetar med ett annat förhållningssätt till visningar än traditionella guidevisningar. Hon har ett välkomnande och inkluderande förhållningssätt till grupper, fokuserar på ”slow looking”, shared visual inquiery och personal discovery. Att få besökarna att känna sig bekväma med eller utan förkunskaper och med olika tekniker skapa minnesvärda upplevelser – koppla ihop besökaren med föremålen, inte koppla personerna till berättelser om föremålen. Idag ska vi få prova också.

Hallwylska museet berättade om ett samarbete med ett doftföretag och hur de doftsatt olika rum med hjälp av AI. Intressant att AI fick bilder och ord och så skapades dofterna utifrån det.

Sista delen av dagen var en upptäckarvanding i museet med stationer med Natuionalmuseums pedagogik. De har jobbat ihop med Claire Bown under pandemin och nu fick vi se vad de gör.

Syntolkade visningar

Bebådelsen

Med hjälp av en text läste museipedagogen upp en syntolkningstext skriven av Anette Andersson, elev på Fällingsbros folkhögskola. Det hjälper även de som inte är synskadade med att upptäcka saker. Att stanna upp och verkligen titta.

Det är nästan svårt att förstå att det är marmor.

Vi fick även känna på en skulptur med händerna. Det var lite läskigt måste jag erkänna.

Minivisning

En annan station var för 1-2åringar. De utgick då från Eugene Janssons målning.

Eugene Jansson, Nationalmuseum
Ljusslinga för att likna det i vattnet.

På golvet låg yogamattor, tyger, en spegel och färgade plastskivor att titta igenom. Tanken är att barn och vuxna gör aktiviteten tillsammans och att de sen går till ateljén och målar med ”ätbara” färger på papper men kanske med händer och fötter.

Jag tänkte att mamma satte mig i badkaret med fingerfärg i bara trasorna så jag fick ”måla” hur mycket jag ville 🙂 Bara skölja av sen!

Batavernas trohetsed – se genom konstnärens blick

Ett stopp var vid Rembrants Batavernas Trohetsed. Vi fick höra om färgerna,att de i te bara är optiska utan att de påverkar hjärnan. Om hans sparsamma paletten, färgens mixning med tjockt i det ljusa och många lager i det mörka. Hur han använt kallt och varmt, suddigt och skarpt. Om realismen det bildar.

Den enögde batavledaren Claudius Civilus som kämpade mot romarna.

Rembrant, Nationalmuseum

Det här var min första uppgift på konstvetenskap på universitetet. Det känns som att det var nästan lika länge sedan som den här målningen målades – innan jag hade en dator och innan det fanns smartphones att blogga på…

Jennifer och Rembrant

Ateljén – ett sinnligt färglabb

Åh vad jag önskar att vi hade en sådan ateljé på Historiska!

De har ordnat så fint och pedagogiskt och vi fick måla vad vi ville med färg, bikarbonat och citronsyra.

Citronsyran gjorde så att det blev glittrigt och fint.

Ska prova citronsyra på akvarell. Jag gillade att det doftade gurkmeja och nlåbär och cacao. Undrar bara hur det blir i längden med färger och citron? Men det är också härligt att bara göra något för stunden, utan att det behöver nödvändigtvis sparas för all framtid.

Barnrummet

Var till barnrummet igen, men jag får lite klaustrofobi där inne när jag inte hittar ut.

Doftar det något?

Dag två blev workshop och det såg jag fram emot!

Vendeltidsdagarna i Gamla Uppsala och ametistpärlor

Jag blev inbjuden av Gamla Uppsala att vara med på Vendeldagarna och jag har längtat efter det sedan dess! Det är Beowulfs tid ❤️

Jag har ju varit på några vikingamarknader med försäljning och annat, men vendeldagarna var lite annat med föreläsningar hela dagarna, museet hade barntält utanför och de hade bjudit in de vendelföreningar som finns i Sverige och runtom i Europa! Det kom även en förening från Skäftekärr som var ett kärt återseende och som gör lite äldre tid än vendeltiden. Jag och mitt röda tält är inte med i en förening, men jag kände mig omhändertagen av alla under de tre dagarna.

Foto Mats Roslund

Jag är från Helgö helt enkelt 🙂 kanske ska kalla ”min grupp” för Heligastir! Den heliga öns gäster? Så kan de som vill vara med som gäster ibland?

Varje dag kl 16.30 var det vendelparad och den blev bara bättre och bättre. Många kom på besök och intredesbiljetten var 150 kr men köper du biljett till museet så får du årskort direkt!

Foto Burr Öhrström.

Fick det här fina porträttet av Burr Öhrström!

Foto Burr Öhrström.

Jag har flera uppsättningar smycken och tog bland annat med mig mitt ametisthalsband. Männen återskapar oftast en grav med hjälm från Vendel eller Valsgärd, Ulltuna och så klart Sutton Hoo med King Readvald.

Foto Burr Örström.

Jag har en grav från Helgö som jag börjat med, men det finns fler roliga olika smycken och pärlor, så jag har lite blandat och finns både ametistpärla och bronsspiraler från Helgö. Ametistpärlor finns i flera kvinnogravar från vendeltiden.

Ametist och brinsspiraler från Helgö. Foto Sara Kusmin/SHM.

Jag har inte tittat närmare på de olika gravarna ännu men John Ljungkvist har fotograferat många ametistpärlor och skrivit om dom i artikeln ”Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr.” Kvinnogravar under vendeltiden har ofta bysantinsk koppling.

Bysans influerad Europa under 500- talet och frammåt och det märks alltså även här uppe i norr, och Ljungkvist har hittat fler kopplingar än som tidigare varit känt med guldföremål, glasbägare och gladpärlor – och även ametistpärlorna. Det som också finns är cowrisnäckor, elfenbensringar och skivformade pärlor av pärlemor. Vanligast, med 29 fyndplatser är ametistpärlorna.

Här kommer några exempel på droppformade ametistpärlor. Oftast har de inte sin lila färg bevarad pga att de varit med i en kremering av de döde.

Ametist från Brunna. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametister från Råsta gård, grav 29. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametist från Vetavallen. Foto Sara Kusmin/SHM.
Ametister från Broby, Börje sn i Ulleråkers härad i Uppland, grav 1. Foto: Sara Kusmin/SHM.
Här står ametisterna som päronformade och kvinnan grav 1 fick bland annat med sig ett grönt glas.

Ljungkvist föreslår att ametistpärlorna, som var mode i det bysantinska riket, kommer från Egpyren och öknen, mellan Nilen och Röda havet, där det finns gruvor. De stora snäckorna kommer just från Röda havet. Så 500-talet och en bit in på 600-talet är det mest bysantinskt inflytande, sen blir det färre ametistpärlor, slut på elfenben och cowrisnäcker till en bit in på vikingstiden.

Men tillbaka till Gamla Uppsala. Det var ju så varmt och eldningsförbud så Gamla Uppsala bjöd på lunch och middag och allt var superfint ordnat! ❤️ Vi åt pizza vid gravhögarna vid Valsgärde och fick en toppenguidetur med Anneli Sundkvist.

Mer foton från vendeldagarna kommer i nästa inlägg.

Lästips:

John Ljungkvist 2013. Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr. I: Instutitionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist. Den finns online.

Gamla Uppsala Vendeltidsdagarna https://www.facebook.com/gamla.uppsala

Lerdisken från stenålderns Jutland

Kan ni gissa vad det är?
🌞 🌝

Lerskivan på Moesgaard museum i Danmark.

Jag hade missat den här lerdisken om det inte var en man som pratade om den i en skärm i stenåldersutställningen på Moesgaard museum. De hade mindre skärmar med forskare att lyssna till. När jag hörde honom letade jag efter disken.

Den tros vara en avbildning av två stadier av en solförmörkelse! Månen syns vid sidan av solen och sedan direkt över solen.

Solförmörkelsen ska ha ägt rum 5 maj 2789 fvt och kort efter det ska disken ha blivit nedgrävd i Skejby, på Jutland, vid en stendös. Det är nästan så jag vill ha motivet som en tatuering 🙂

Kan det verkligen vara så? Vill veta mer om detta otroliga föremål! Har mejlat museet, så får se om de återkommer med mer info. Utställningen var fantastisk!

Uppdatering: Har fått svar från museet så återkommer med lite mer info.

Nästansommarhälsning!

Tips:

https://www.moesgaardmuseum.dk/en/exhibitions/permanent-exhibitions/prehistory-exhibitions/stone-age-exhibition/

Erteböllepaddlarna på Moesgaards museum

Fortsätter med ett litet reseinlägg från Danmark där ett av de finaste utställningsgreppen finns på Moesgaards museum i stenåldersdelen. Här paddlar personer från Erteböllekulturen fram över golvet.

Här är det utställt tre träpaddlarna varav två har bevarad färg!!! De användes för 6000- nästan 7000 år sedan vid Lilla Bält.

Erteböllefolket hade förmodligen flera olika typer av båtar och kunde även paddla ute på öppet vatten.

Jag tänker på nordväskustens Indianer i Kanada och deras färgstarka paddlar.

I bakgrunden en köckenmödding.

Väl värt ett besök!

Tips!

https://www.moesgaardmuseum.dk

Islands Nationalmuseum del 2 med vikingatextilier och lite mer pedagogik

Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.

Fin vävstol.
Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.
Sländtrissa från Hruni dom förmodligen är medeltida.

På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!

De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.

I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.

Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.

Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!

Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar.
Vanten.

Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.

Skon som jag trodde var en socka.

I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.

Fuskpäls.
Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.

De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.

Två hopsydda kilar.
Närbild med mitt ansikte…

Hälsningar från Island!

Islands Nationalmuseum och mer gatukonst

Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.

Vinterskor och skjorta.
Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.

Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…

Trappan upp till utställningen.
The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.

Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.

Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.

Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.

I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.

Men det fanns även utställda böcker 📕

Íslendingabók av Ari den Kloke.

Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.

Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.

En likadan armring av jet är hittad på Birka.

Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna.
Arabiska silvermynt.
Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.

Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.

Bältespännen. Den större i borrestil.
Två små bronsbjällror från Brittiska öarna.
Ringspännen och dräktnålar.
Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt.
Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.

De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!

En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna.
Spännbucklor och smycken.
Spännen och smycken.

Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.

Utvikbar illustation om dräkt och smycken.
Matlagning!

Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂

Glömde fotogradera verktygen…
Ljushållare.

Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂

Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid.
Verktyg.

Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.

Jordbruksredskap.
Fiskeredskap.

Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!

Tor.

Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?

Jag och Tor.
Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.

En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.

Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum.
Så fina pärlor.
Handel.
Vapen.
En skolklassuppsättning med kläder.
De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i.
I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.

Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.

Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.

Mannen med hästen och vapnen.

Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.

Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten.
Religion.

Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.

Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren.
Två andra religiösa föremål.

På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?

Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!

Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.

Tips:

Nationalmuseet https://www.thjodminjasafn.is/english/

The Lady in Blue https://northernwomen.org/project-2/