I våras åkte Allan och jag på en lite roadtrip till Mora för att köpa en kubbstol – gubbstol -som jag hittat på Blocket. Jag hade inte varit på Zornmuseet och Zorngården så jag såg fram emot det.
Museet är Emmas skapelse till minne av sin man. Just nu visas utställningen Zorn – ett liv, en tid fram till 31 augusti.
Basutställningen
I sorg, 1880. Zorns första avtryck på konstvärlden (replik).
I sorg var hans bidrag till elevutställningen på Konstakademien. Jag ritade av den när jag jobbade på långfilmen om Zorn när jag var 23 år.
Min kopieteckning från 1993.Porträttet på Emma när de var hemligt förlovade. Skiss till en större målning från Dalarö. 1886. Vita liljor, 1887.
I Kew Gardens gjorde han några nära naturstudier och jag önskar att han hade målat fler!
Zorns självporträtt i den varma vargpälsen.
Jag hade lite sällskap iallafall 🙂
De visade film med Zorn i Mora.
Han ornade med tävlingr och evenemang i Mora.
Jag gillar många av Zorns snickrade ramar.
”Zornpaletten” har blivit känd över hela målerivärlden.
Med bara fyra färger, de översta, kan du måla och skapa en mångfald av färger. Jag tänker att jag ska prova det – iallafall att göra en provkarta. Men han använde även för sin tid några moderna färger.
Mormor, 1883. Zorns mormor Hass Karin Andersdotter.
Hans mormor var oerhört viktig för Zorn. Han bodde med henne när mamman jobbade på annan ort. Han har målat jackan med blöt färg och ansiktet med torr färg.
Stockholms skärgård, 1887. Japanskt perspektiv och lövverk. Detalj. Alltså ljuset är fantastiskt! En premiär, 1890. Etsning. Detalj.
Här syns att han i akvareller använde vit färg.
Två olika tider.
Kan itne tänka mig att Allan och hams kompisar skulle gå runt med plommonstop 🫣 Rocken däremot vore snyggt!
Zorn – ett liv, en tid
Vi gick upp till övervåningen där den till
Fröknarna Salomon, 1888. Två franska systrar och Zorns största akvarell.
Jag vill stanna lite extra vid den här målningen. Den är också Japaninspirerad och färgerna är underbara.
Detalj. Detalj. Detalj. Minimalism i penseldragen. Detalj. Penseldrag.
Jag undrar om han stänkte lite med penseln för de små dropparna.
Han följde med iallafall 🙂
Gustav V, 1909. Olja. Zorn som porträttmålare.
Han är den enda som målat av tre av tre (hsr jag för mig) amerikanska presidenter.
Självporträtt när han var yngre.
Han satsade tidigt på en välskräddad garderob!
Kavaljersparoller, 1889. Vid Zorngården.
Är förtjust i utställningar med färgade väggar. Det röda som går igen från det röda huset.
Utan ram. Detalj. Detalj.
Det är så fantastiskt att se penseldragen i olika lager. Det ”sista” det ser ut som han gjorde är de ljusa maskrosorna. Men under går penseldragen i olika riktiningar vilket ger en levande yta.
I utställningen fick vi se deras smycken och guld- och silversamling plus antikviteter.
Alltså så söt brosch! Den här borde butiken göra en kopia av och sälja! Kanske förgylld iallafall. Så slt liten duva till hatten.Antika föremål och smycken.
Paret Zorn ägde föremål från antiken och medeltiden och samlade på silver. De var nr 2 av samlare i Sverige med paret Hallwyll i spetsen.
Medeltida föremål. Fragment av möjligt biskopdtav från 1000-talet med de fyra Evangelistsymbolerna. Kroppsvård med finaste föremålen med foto på Emma. Emma i trädgården vid Zorngården.Liv Ullman som Emma Zorn 1993.
Zorngården
Nästa stopp var Zorngården, men där fick vi inte fotografera inne.
Allan och jag vid Zorngården.
Vi fick gå in vid en farstu vid köket.
Min teckning från Zorngården uppbyggd på Filmhuset 1993.Många kom och bodde hos paret Zorn. Här syns till exempel Karin och Carl Larsson framför huvudentrén. Mannen på skidor är Prins Eugen.Dörren de står framför är huvudingången. Zorn tyckte mycket om ugglor och hundar!
Så fina dörrdetaljer. Det fanns ugglor även inne i huset. Paret Zorn hade många hundar genom livet.
Ateljén
Ateljén på gården var öppen, så den kunde vi titta in i.
Den här ateljén hade vi också uppbyggd på Filmhuset, men här är den riktiga. Undrar hur det kändes att måla där inne? Ljuset ser så fint ut! Zorn samlade även på allmogesaker. En målarrock. Ser ni ugglan?
Han målade, snidade, skulpterade och tjänade miljoner från att ha varit en fattig pojke utan en ordentlig pappa. Han skspade sig själv och tillsammans skapade Emma och Anders ett liv som inte var helt konventionellt men som var deras. Långa tider var han borta hemifrån och jobbade. Mycket gav han och Emma tillbaka till samhället.
Avslutar med mitt porträtt av Gunnar Hallström som Zorn på Grand Hotel.
Gunnar Hallström som Anders Zorn ritad av mig under repetition 1993 på Grand Hotel.
Lästips och besökstips:
Det är bra att köpa biljetten i förväg på nätet till museet och gården. Till deras hem är det slot-tider och det får inte plats så många i grupperna.
Det finns även ett café på gården och vi åt en god chlokladkaka och Allan drack kaffe.
Blogginlägget igår blev så många foton att wordpress började protestera 🙂 Men nu fortsätter jag lite till. Idag blir det framförallt Cheyenne Olanders fantastiska foton!
Om någon inte vill stå med namn då hör av er så tar jag bort det ❤️
Cheyenne spinner garn med fiberfäste och slända. Fotograf vet jag inte.
På sidan av hennes peplos sitter ett redskapsspänne. De kan se lite olika ut och kan även användas för att haka upp dräkten lite.
Redskapsspänne i brons från Tomteboda i Solna, 3115432. Det ser ut att vara lite textil fastrostad på den. Foto Jenny Radon, SHM. Vendeltida krigare, även om inte alla då levde samtidigt. Fotograf Cheyenne Olander.Ringknappsvärd. Fotograf Cheyenne Olander. Fint med skor. Fotograf Cheyenne Olander.
Fragment av skor finns bevarade från Vendelgrav XIII. Jag fick se fragmenten för 10 år sedan.
Skofragment från Vendel III. Foto Linda Wåhlander. Dave Roper berättar om pressbleck med motiv från Torslunda. Fotograf Cheyenne Olander. Torslundaplåtarna, 618350_HST. Foto SHM.
Patriserna användes för att göra pressbleck till hjälmar.
Dave Ropers hantverk. Fotograf Amanda Rimmer.Pressbleck på dryckeshorn tillverkad av Sebastian Johansson i gruppen SaligastīR. Fotograf Cheyenne Olander.
De visade även upp handel och mynt. Här en våg och guldmynt!
Våg och mynt med Uppsala högar i bakgrunden. Fotograf Linda Wåhlander. Några romerska kejsarmynt. Fotograf Linda Wåhlander.
Kejsar Marcianus och många andra kejsarmynt har hittats på Helgö både i skattfynd och på en av verkstadsplatserna. Mynten smältes ner och omvandlades till dekor på bland annat svärd och smycken.
Mynt från Kejsar Marcianus funnet på Helgö, 206708_KMK. Foto SHM.
Det var väldigt kul att se återskapade spelpjäser som jag inte sett tidigare.
Återskapade spelpjäser från Valsgärde 8 tillverkade av Sebastian Johansson. Fotograf Cheyenne Olander .
Originalpjäserna från Ultuna, i horn eller ben, har numera samma färg, men det måste ju ha varit skillnad på dom… Kungen syns tydligt iallafall med sitt bronsbeslag. Förmodligen har de använts till att spela Hnefatafl.
Spelpjäser från Ultuna, 108624_HST. Foto Tania Muñoz Marzá, SHM.Vackra Åsa Österlund från Vendthjod i fin peplos med ryggknappspänne och Husbyspännen på axlarna. Fotograf Cheyenne Olander.Närbild på Åsas smycken och många pärlor från MyHoney. Detalj av Cheyenne Olanders fotografi.
Det är så fint med naturfärgad särk. Men ett plagg som också var spännande var en tunika med sidendekorationer.
Paret Gill från gruppen Uttaharjar. Fotograf Cheyenne Olander.
Blått och rött är bland de lyxigaste färgerna och det är så fint att de gjort tyg bårderna lika breda så de passar ihop! Hon bär en stängd peplos där insidan dom vika ned är dekorerad med en bård. Plus att kanten nertill har en bård. Vet inte vilket fynd peplos och halsband är ifrån, men får jag reda på det så uppdaterar jag.
Christian hade även en ny hjälm i år! En lite otäck hjälm men så cool! Det var modeshow varje dag och de berättade om sina dräkter. Christian har låtit göra en hjälm sammansatt av två fynd från Broa, Halla på Gotland där tex kindplattorna är med. Det är Thomas Cederroth som skapat den.
Christian Gill från gruppen Uttaharjar. Fotograf Linda Wåhlander.
Christian skickade mig några bilder och jag har inte sett fyndet på det här viset tidigare 😱
Alltså! Fotot är en selfie av Christian Gill.
Masken löstes in till museet 1861 för 8 riksdaler. Anders Ahlberg hittade den i ett ”stenröse” med delar av svärd, spjut, pilspetsar, kniv, beslag, sax och kedja och annat. Ansiktsmasken är kanske det som står som ”hopbucklad” gryta?
Ansiktsmasken till hjälm, 1088551_HST, förvärv 2827. Foto Thomas Eriksson, SHM.
Det går att se beslagen som ser ut som tårar i ögonhålorna 👌 Visst ser den lite läskig ut! Och masken är väldigt lik Sutton Hoohjälmens ansiktsmask.
Christian i sin nya Gotländska hjälm med ansiktsmask. Fotograf Cheyenne Olander.
En annan medlem i Uttaharjar är Björn Fölster. Han återskapar också Valsgärde 8 i blått och gult. Han har hjälmen, svärdet, seaxen, kniven och ”spliterskydden” (benskenor) på underbenen och svärdsarmen!
Björn Fölster från Uttaharjar i Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Björn Fölster från Uttaharjar i Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Ringknappsvärdet efter Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Ringknappsvärdet från Valsgärde 8. Trägreppet, och skidan tror jag, är tillverkat av Sebastian Johansson i SaligastīR. Fotograf Cheyenne Olander.Benskenor som heter splitetskydd. Fotograf Cheyenne Olander.Baksidan av hjälm Valsgärde 8. Fotograf Cheyenne Olander.Björn Fölster från Uttaharjar. Fotograf Cheyenne Olander.
Valsgärde betyder ungefär gärdet med den fallna valen – kanske Odens utvalda till Valhall. Fler gravfält heter någonting med Val.
Gruppfoto med män från Uttaharjar och kanske någon mer grupp. Fotograf Cheyenne Olander. Jag lyckades inte lista ut vem den här mannen är men nu vet jag. Det är Jonas Lyckman från Uttaharjar och hjälmen är en Vendelhjälm I. Fotograf Cheyenne Olander.Jonas Lyckman och Vendelhjälm I bakifrån. Fotograf Cheyenne Olander.Vendelhjälm I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM. Pressbleck med ryttare på Vendelhjälm 1. Foto Ola Myrin, SHM. Pressbleck från Vendelhjälm I med krigare i klappenrock. Foto SHM.
Det är otroligt att det ändå finns lite pressbleck kvar! Den här påminner om mannen mellan två björnar.
Christofer från Uttaharjar i Valsgärde 6. Fotograf Cheyenne Olander.Christofer från Uttaharjar i Valsgärde 6 med fin blågrå sköld. Fotograf Cheyenne Olander.Bästa bilden av Valsgärde 6 hjälmen. Hittade den på Wolfheodenas facebooksida men dem kommer från Arwidsson.
Tack! Alltså vilka återskapade dräkter och fynd och fotografier! Tack Cheyenne för att jag får använda dom!
Förra lördagen den 14 juni åkte jag till Vendeldagarna i Gamla Uppsala. Jag skulle ha varit med på festivalen men blev sjuk och hade varit sjuk i två veckor när jag tog mig dit med pärlor till museet, så är otroligt glad att jag orkade åka dit över dagen iallafall!
Jag fotade nästan ingenting men flera andra som är superduktiga fotograferade och jag får dela deras fantastiska bilder! Så nu blir det en vendeltida bildkavalkad!
Samlade på Östhögen. Fotograf Amanda Rimmer.
Vendeltiden är tiden mellan 550-750 efter Kristus. Med andra ord perioden innan vikingatiden. Jag vet inte alla fynd som återskapats, men kan fylla på information vartefter om jag får in tips.
Kung Raedwald, Paul Mortimer, ifrån Wolfheodenas i sin dräkt efter Sutton Hoo. Fotograf Ruben Terlouw @woedansKung Readwald aka Paul Mortimer. Fotograf Amanda Rimmer.
Kung Readwald är allas vår kung 🙂 Paul har låtit återskapa nästan hela graven tror jag.
Axeldekorationer från Sutton Hoo och bägaren från Uppåkra. Fotograf Ruben Terlouw @woedansDryckesbägaren från Uppåkra. Foto: Historiska museet vid Lunds universitet. Dave Roper från Wolfheodenas. Fotograf Amsnda Rimmer.
Dryckesbägaren som Dave Roper återskapat har pressbleck i guld som blir vidare uppåt!
Guldmynt. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Då som nu är allt guld värt!
Fotograf Ruben Terlouw @woedans fast vet inte vem som tagit foto på honom.Sköldtornssöljan från Bjärs på Gotland, 784389_HST. Foto Thomas Eriksson, SHM.
Ruben har en så kallad sköldtornssölja i bältet. Så snygg. Den är fast och bara ringen rör dig. Thomas och jag fotograferade den för ett tag sedan. Kanske var det för just återskapandet av Rubens bälte?
Många vackra damer var med på festivalen. Det är lite svårare att återskapa kvinnornas dräkter.
Wulfheodenas vackra kvinnor i vackra dräkter. Fotograf Ruben Terlouw @woedansAnglosaxisk dam från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Hennes väska är lite speciell. Hålet är en ”elfenbensring” med påsen fastsydd men jag vet inte riktigt hur den funkar.
Elfenbensring till väska, 272095_HST och en cowridnäcka. Foto John Ljungkvist, SHM.Elfenbensringar till börs från Lovö. Ur Petré 2024.
Den här elfenbensringen är utställd i Forntider på Historiska museet.
Bling och textil. Fotograf Ruben Terlouw @woedansCheyenne från gruppen Saligastīr i sin återskapade dräkt från Östergötland. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Cheyenne är med i svenska vendelgruppen Saligastīr. Hon har pärlor från mig 😍
Det finns tre svenska grupper: SaligastīR (Salsgästerna), Vendthjod och Uttaharjar. Sen har vi även de som återskapar Salmefyndet från ca 750. Själv är jag en egen liten grupp med mig själv… De engelska grupperna är Wulfheodenas och Swehanaz. Det finns även en fransk grupp och några andra som återskapar samma tid.
Textildamen från Wulfheodenas. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Jag är så förtjust i hennes peplos med ett litet kantband upptill och enkelt bälte. Jag har nästan färdigt ett brunt bälte men det ser ut som en hästtöm…
Här en dam från Wolfheodenas med huvudbonad. Hon var inte med 2023 men hon var med för månfa år sedan när jag träffade dom för först gången på Historiska museet.
Medlem i Wulfheodenas. Fotograf Amanda Rimmer. Wulfheodenas par Matthew och Morrighanne med ett enormt dryckeshorn. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Dryckeshorn som detta har det hittats flera av.
Östhögen i Gamla Uppsala undersöktes 1846 och det har visat sig vara en hög för en kvinna – kanske en drottning. Det är i varjefall kvinnoben som bevarats i graven, fragment av en hjälm, en spegel och en djurmask från ett smycke. Så istället för ”Kungshögarna” kanske vi borde kalla dom för ”De kungliga högarna” i Gamla Uppsala.
Wolfheodenas Matthew med Vendelhjälm XIV (14). Fotograf Ruben Terlouw @woedansVendel XIV. Fotograf Amanda Rimmer.
Det är en så otroligt fint återskapad hjälm efter fyndet från 500-talets Vendel.
Vendelhjälm XIV, 120458_HST. Foto Sören Hallgren, SHM. Swehanaz Alex med Vendelhjälm XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Den här är också fantastisk och tolkningen är att det suttit ringbrynja längs med nedre kanten.
Vendeljälm XII, 120459_HST. Foto SHM. Swehanaz Alex och Vendelgrav XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Det ser så romantiskt ut! Samtidigt vet vi ju att de var krigare.
Tobias från SaligastīR i Vendel XII. Fotograf Ruben Terlouw @woedansTobias från Saligastīr i Vendel XII och en lite annan tolkning med ringbrynjan även framför ansiktet. Fotograf Amanda Rimmer.Tobias i SaligastīR i Vendel II. Fotograf Cheyenne Olander.
Jag är superförtjust i de små ”bältdjuren” på spjutet!
Spjutet från Vendel XII, 120599_HST. Foto Sören Hallgren, SHM.
Här kommer Vendel I och Matt JR Lewis från Wolfheodenas.
Matt JR Lewis (tror jag) från Wolfheodenas i Vendel I. Fotograf Ruben Terlouw @woedans
Han bär hjälmen från Vendelgrav I. Pressblecken syns inte så bra, men de är ikoniska med sina krigare till häst!
Hjälmen från Vendel I, 109204_HST. Foto Ola Myrin, SHM.
Men det finns även hjälmar från andra gravfält som Valgärde och Ultuna. David Huggins från Swehanaz återskapar Valsgärde 8.
David Huggins från Swehanaz i hjälm från Valsgärde 7. Fotograf Alexander Haigh.
Svårt att få till det så mycket finare!
Jag och David Huggins i Valsgärdehjälm 7. Fotograf Burr Öhrström.
David Huggins gav mig bitar av hans blå brickband som sitter på klappenrocken. Jag planerar att sy en ljusblå kappa med dom runt ärmarna.
Alltså jag önskar att jag hade sminkat mig lite -ser fortfarande sjuk ut! Men så glad! Jag hade tvättat håret men blev så varm av att köra till Uppsala att det inte syns… Hade på mig min nya peplos färgad med kochenille och mitt vendelametisthalsband. Planerar även att sy en ny särk i mer naturfärgat linne eller hampatyg. Spännena på axlarna är små fibulor som det hittats flera liknande från Helgö.
Fibula från Helgö, husgrupp 4, 139185_HST. Foto Sara Kusmin, SHM.
Spännet Huggins har i manteln är även det fantastiskt. Tydligen ett fynd som inte hör till en grav utan blivit offrat? Minns inte riktigt vad han sa.
Valsgärde hjälm 7. Foto från Kent Anderssons blogg. Valsgärdehjälmar nr 5 och 8. Foto Gustavianum.
Från Ultuna kommer en lite annorlunda hjälm.
Ultunahjälmen på Thomas Cederroth. Fotograf Ruben Terlouw @woedansHjälmen från Ultuna, 272256_HST. Foto Ola Myrin, SHM.Tillsammans med Faravid och familj, tillsamnans med TC, återskapar tiden för Salmefyndet. Foto: Linda Wåhlander.Jag ser väldigt glad ut iallafall! Fotograf Amanda Rimmer.
Så fint att få vara med en stund och höra Matt Bunker läsa ur Beowulfkvädet!
Matt Bunker läser ur Beowulf. Fotograf Amanda Rimmer.
Så många fina foton och inlägget blev fullt, så får fortsätta imorgon med ett till inlägg.
Tack Ruben Terlouw, Amanda Rimmer, Alexander Haigh och Burr Öhström för att jag får låna så fina fotografier.
Fler foton från Burr kommer och även från Cheyenne 🙂
I lördags åkte Allan och jag mot Dalarna för att jag hade bokat en ”Gubbstol”, dvs. en Kubbstol, på Marketplace som fanns norr om Mora. Det var lite för långt att åka fram och tillbaka så vi övernattade på Sollerön – Solens ö!
Utsikt!
Jag tänkte att då passar vi på och kolla i saker och gå på Zornmuseet. Först ville jag se en gruva väster om Sollerön som jag hittade på google maps. Där skulle det vara milsvidd utsikt. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var 25 min in i skogen på skogsväg och min bil är inte en terrängbil… Fy vad rädd jag blev att vi skulle fastna där! Till slut fick vi vända. Tror mountainbike skulle ha funkat…
Rutten därifrån gick en lite annan väg genom skogen och förbi en pyttestuga eller vad det kan ha varit. Vi stannade och tittade och den var fylld med slädar…
Som ur en film…
Men bortsätt från ”slädhuset” så finns så otroligt många fina byar och hus i Dalarna!
Boendet på Sollerön med bron från väster.
Boendet jag hittat på Booking var perfekt! Så fint och välkomnande. Vi kom dit efter 19 utan mat för jag tänkte att det skulle finnas någonstans att äta eller en mataffär. Men restaungen hade gått i konkurs och Coop stängde 18. Så vi vilade lite och åkte in till Mora och åt på Kina-Thairestaurangen och handlade på Ica efter. Vi letade restaurang och den som såg okej ut var det fullbokat på. Men det var det inte på Kina-Thaien… Vi blev mätta i allafall och åt även efterrätt.
Solen började gå ner men området id Hembygdsgården på Sollerön är öppet dygnet runt.
Sen åkte vi till gravfältet på Sollerön som jag velat se länge! Det ligger vid hembygdsgården och det finns en vandringsled runt ett stort område med skyltar.
Solleröns Hembygdsgård.Vi kikade in genom fönstret här också.
Sollerön har Dalarnas största vikingatida gravfält med 120-150 gravar som ligger spritt och ser lite ut som bara odlingsrösen! Gravarna ligger på tre gravfält, Utanmyra, Bengtsarvet och Rothagen.
Det finns bättre karta på nätet. Inte helt lätt att se gravarna. Två gravar.Lämningar efter en mur.
Det var en fin kväll att gå runt där. Antar att det är mycket fler folk under högsäsong.
Hembygdsgården.Liten båt som rotts runt på Siljan.
Siljan är ju en gammal krater från ett meteoritnedslag för några hundra miljoner år sedan och Sollerön är toppen som kom upp i mitten, även om istiden har hyvlat av ön. Det är fantastiskt att tänka på vikingatidens stormannagård som legat här. Då hade de den modernaste tekniken i svärd!
Röse 1 och 2 på gravfältet Bengtsarvet innehöll rika fynd. Det är intressant att de fick med sig då mycket husgeråd och hästutrustning. Så nu blir det några bilder på fynd från ön!
Röse, grav 1
Grav 1. Graven Bengtsarvet innehöll flera gravar. Foto: SHM.
I Röse, Grav 1 på Bengtarvet hade en man begravts med svärd och vapen. Senare begravdes en kvinna i en sekundärbegravning.
Grav 1. Svärdet, Petersen Z. Foto: SHM.Grav 1. Oval spännbuckla P52. Foto: Matthias Toplak, SHM.Röse 1. Hänget kallas orientaliskt. Foto: Helena Rosengren, SHM
Grav 2.
Även grav 2 innehöll vapen och hästutrustning.
Grav 2. Svärd Petersen Z. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2. Sköldbuckla. Foto: Ola Myrin, SHM.Grav 2. Bältesölja. Kan vara till hästutrustning. Foto: Helena Rosengren, SHM.Grav 2. Ryktskrapa till häst. Foto: Ylisli Asp, SHM. Grav 2. Yxa. Foto: Yliali Asp, SHM. Grav 2C. Hänge. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2C. Armring. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2C. Nyckel. Foto: Ola Myrin, SHM. Grav 2. Kittel. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2. Skärding. Foyo: Jens Mohr, SHM. Grav 2. ”Doppsko”. Foto: Yliali Asp, SHM.
Det här föremålet står som ”doppsko” fast den är rund. Det finns även en från grav 1. Jag tycker det ser mer ut som en järnpigg du sättter på änden på en käpp och använder på isen vintertid för att ta dig frammåt på isläggar. Spiken spikas i så fall fast i tråkäppen genom hålet. Vad tycker ni?
Utanmyra
På gravfältet här blev en kvinna med P51:or begravd. Det finns flera kopplingar mellan Birka och Sollerön.
Igår åkte Allan och jag till Waldermarsudde för att se utställningen om barnboksillustration ”Från Mumin till Chop Chop” med konstnärerna Tove Jansson (1914–2001), Ilon Wikland (f. 1930), Pija Lindenbaum (f. 1955) och Linda Bondestam(f. 1977).Det var tre utställningsrum och började med en presentation av alla fyra konstnärer. Sen i andra rummet var det Tove Jansson och Ilon Wiland och i tredje rummet Pija Lindenbaum och Linda Bondestam.
Vi valde ut de bilder vi tyckte bäst om i varje rum.
Tove Jansson
Det här var bådas favorit! Fart, färg och överraskande! Gillar också att vi fick se kommentarer och arbetsprocesser.
Tove Jansson, illustration till Den farliga resan, gouach och tusch. Allan i psppas röda jacka. Muminfigurer Snusmumriken – Snufkin. Muminpappan.
Tänk vilken genomslagskraft hennes figurer har fått!
Det här med arbetsprocessen var nästan roligast att se. Det som inte är tillrättalagt. En liten skiss.
På flera av verken syntes små övermålningar. Som om med tipex 👌
Ilon Wikland
Jag kan inte tänka mig min barndom utan Ilon Wiklands bilder.
Illustration till Bröderna lejonhjärta. Ilon Wikland, kopparstick.Illustration från Bröderna lejonhjärta.
Så mycket tecknande! De ljusa figurerna och allt det svarta. Det är intressant att se allt hon rättat till. Så som det var innan photoshop.
Bröderna Lejonhjärta. Ilon Wikland.
I övre delen har hon klistrat in en ny vit lapp över. Det var som se små hemligheter att se på så nära håll!
Detaljerna. Så precist och ändå med schwung!Utsparat för text. Se skuggan av ena vakten från elden på klippan. Ronja rövardotter av Ilon Wikland.
Omslaget på boken ❤️
Ronja. Blandteknik med akvarell och gouach.
Så kul att se den så nära! Tur det var glas framför. Det var väldigt lite reflexer i glasen.
Ikoniska Madicken i gouach. Ilon Wikland
Jag skulle ju vilja höra en bok och det är bra att se planeringen av illustrationerna med tomma ytor för text.
De bokillustrationer som grep oss båda två var de från Ilon Wiklands ”Den långa, långa resan”.
Iion Wikland och sin hund Tito.Ingen mötte henne på tågstationen när hon kom fram, när hon skickades som 14-åring till farmor.
Hon hade med sig sin hund Tito.
Från Den långa, långa resan av Ilon Wikland. Hon hittade sin hund ute på isen skjuten av ryska soldater.
Så oerhört sorgligt! Det lilla barnet som älslade sin hund. Hon måste ha tänkt på det så många gånger i livet. Det visar på hur mycket det är vi bär med oss som vi inte kan se.
Den här påminnse oss om när Allan sov över hos mormor på vinden.
Ljuset i den här är så fint! Perspektivet är lite hur som helst men det gör bara att det blir en spännande bild.
Pija Lindenbaum
Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum.
Pijas och Lindas illustrationer är inget vi har läst, men tar med några bilder vi tyckte om.
Pija Lindenbaum målar tusch och akvarell på papper.
Utsparat för text. Hon provar och antecknar och beskriver hur hon gjort.
Skulle vilja lära mig mer om processen att göra en bilderbok för barn.
Linda Bondestam
En bok om miljöförstöring och snart utdöd för ett väsen som kan återskapa sig själv.
Allan kände till denna lilla varelse ❤️ Axolotl!
Axolotl’s dröm kanske? Får se om den finns på biblioteket. Linda Bondestams starka färger som vi tyckte om.
Linda Bondestams bilder verkar vara slutredigerade i photoshop. Det var väldigt platta, men ska nog vara det.
Hon hade även gjort en videoinstallation.
Videoanimation från ”Mitt bottenliv – av en ensam axolotl. Linda Bondestam 2024.
Blev inspirerad att måla mer med gouach och att fortsätta med boken jag börjat på, även om jag inte riktigt vet vad jag håller på med.
Efter så gick vi till fiket och åt våfflor 🧇 Det blev en bra dag!
Igår hade vi uppstartsdag för terminen på jobbet och vi fick ha Livrustkammaren nästan för oss själva!
Det var en inspirationsdag och vi fick höra om och titta på Livrustkammarens basutställning i vilken de jobbat med att lyfta fram drottningarna i historien mer än i tidigare utställning.
Drottning Kristina tillskrivet David Beck. Målningen tillhörde drottning Kristina och hon tog den med sig till Rom.
Drottning Kristina från 1600-talet behöver väl egentligen inte lyftas fram särskilt av mig då hon är en av de mest kända, men jag gör det ändå för jag är så förtjust i hennes två bevarade barnplagg.
Drottning Kristinas barnplagg.
En liten särk och ett livplagg. Därken är så fin och jag tänker såklart på vikingstida särkar även om det då inte var krage i halsen och spetsar i ärmsluten, men de fina vecken är där ❤️
Livplagget i rosa siden kallas ”tröja” och hon kan ha haft den när hon var två år. Den har silverband runt och den knäpptes i ryggen med band. Den finns med på skolplattfoen Sveriges Historia.
Tyget är sidenatlas och det var när det var nytt starkt rosa. Tröjan och särken gavs som gåva till en kvinna som tog hand om drottning Kristina.
Livplaggets fram-och baksida, 9378_LRK, i Livrustkammaren. Foto Helena Bonnivier, SHM.
Fröken Sara Larsdotter som, som fick plaggen, levde 1608-1689 Sara Larsdotter Stiernflycht var kammarjungfru hos drottning Kristina den äldre och sedan hos drottning Maria Eleonora, Kristinas mamma. Hon tog i fler år hand om Kristina som var arvprinsessa och sedan blev drottning Kristina av Sverige. Hon hette även Elgenstierna, vilket är nytt för mig!
Barnskjorta, 9379_LRK, som tillhört Drottning Kristina. Foto Helena Bonnevier, SHM.
Hade svårigheter att hitta särken i samlingsdatabasen. Tillslut hittade jag den under kategori Kristina av Sverige, övriga plagg och den kallas ”barnskjorta”. Den är sydd av linnekammarduk, som är ett nytt ord för mig! Citerat den otroliga beskrivning för skjortan i samlingsdatabasen:
”Skjorta av vit linnekammarduk, 66×49 tr/cm2, hellång och med långa ärmar. Skjortan sydd av en ca 800 mm bred tygvåd, vartill på framsidan tillskarvats en 360 mm bred remsa. Mitt fram ett 240 mm långt sprund (här har en ca 300 mm lång reva slitits upp och kastats samman). På de 50 mm långa axelsömmarna har en förstärkningsslå sytts fast på undersidan och fållats ner från rätan. Den lilla remsan är smalare vid halsen och vidgar sig utåt axeln. Skjortan har alltså blott en sidsöm, i vänster sida. All vidd upptill, utom just mitt fram och över axlarna har rynkats samman i den raka ståndkragen. Ca 15 små veck spritade i kragen/cm. Halslinning bestående av en 60 mm bred och 255 mm lång remsa som vikts dubbel. Ärmarna är avsmalnande nedtill och med den långa raka övre kanten fastsydd i sidsömmen (stad mot stad) framtill på vänster sida ca 450 mm från nederkanten eller 120 mm från axelsömmen framtill, men når baktill blott till 410 mm från fållen, då de sista 40 mm bildar liksom ett spjäll genom den lilla rakskurna hörna som är skuren vinkelrätt mot ärmens överkant på motsatt sida av den raka långsidan. Vid ärmarnas nedre fåll är en 22 mm bred (rapportbredd: 15 mm) knypplad uddspets fastkastad. Den är knypplad med H-tvinnat, vitt lingarn. Fållarna är smala, den bredaste är den nedre kantfållen som är 2 mm bred.”
Så fint att plaggen bevarats. Det finns inte alls mycket kläder kvar från barn från historien.
Lästips:
Lektion om Drottning Kristina på skolplattformen Sveriges Historia:
Härom dagen kom frågan upp på jobbet om hur gammal ”synålen” är och jag svarade att de finns synålar i metall från bronsåldern iallafall.
När jag började leta efter stenåldersnålar så hittade jag även en fin i ben med ett hål i. Tyvärr är inte så många nålar digitaliserade, så det går inte att se bild på dom i sök i samlingarna.
Nålen är från Lilla Lanna, även kallade Länna högar, i Hidinge socken i Närke och kom in till museet 1909. Den verkar ha legat i en hällkista med hål på gaveln.
Nål av ben (hoplimmad) från stenåldern, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640. Foto Nina Davies, SHM, CC BY. Text tillhörande stenåldersnålen, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640.
Det verkar som att graven återanvänts på järnåldern och den undersöktes av en mycket ung Sune Lindqvist!
Fick hjälp av Ny Björn Gustafsson att hitta referensen SV. F. 77 – det är från Montelius standardverk Sveriges Forntid. Numret var fel. Istället ska det förmodligen vara 67 och där fanns även fler synålar från äldre stenåldern i franska grottor👌 På Grönland användes lite grövre bennålar ända in i 1800-talet.
Ur Montelius, Sveriges forntid, s. 89.
Små bennålar har även hittats i gånggrifter, men de är enligt Montelius grövre och ska inte räknas som just synålar. Det finns en synål i ben (Montelis fig. 71.) från en gånggrift på Sjælland som har ett hål på mitten. Visar den kanske på textil i det nya materialet ull?
Ut Montelius, Sveriges forntid, s. 90.
Det finns även en hel del sylar från stenåldern. Sylar är bra att göra hål i skinn med utan att skinnet går sönder. Man skär då inte sönder strukturen på skinnet utan separera skinnet på ett hållbarare sätt.
Med hålen går det sen att sy med senor och andra snoddar direkt. Vet inte heller hur långt tillbaka i tiden folk sytt med svinborst. Då tvinnar du fast svinborsten på exempelvis en sentråd och får på så vis en smal, fin nål. Vilket betyder att att sy inte alltid kräver en synål!
Med textil och kläder i ull så kommer även bronsnålarna på bronsåldern. Men kanske ulltextil är ändå lite tidigare eftersom det finns avtryck av tuskaft på keramik. Men det behöver jag få en bättre referens på.
Om vi blickar ut från Skandinavien så är de tidigaste nålarna med ögon daterade till 40000 år men kläder har använts mycket tidigare enligt forskning från 2010/11. Delningen från människolöss till klädlöss för möjligen 170000 år sedan kan visa det! 😳 Och som sagt, det går att sy utan nålar!
Karta över plaser där det hittats synålar från mellan 45000-25000 år sedan. Av Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH, 2022.Från Magdalenienkulturen. Daterad till mellan 17000-10000 före vår tideräkning. Foto: Museum of Toulouse.
Tips!
Lädersömmeriet på facebook har den 23 mars (min födelsedag) 2023 ett inlägg om just att sy med svinborst!
Oscar Montelius, 1872-74. Sveriges forntid.
Artikel om klädlöss: Melissa A. Toups, Andrew Kitchen, Jessica E. Light, David L. Reed, 2011. Origin of Clothing Lice Indicates Early Clothing Use by Anatomically Modern Humans in Africa, in Molecular Biology and Evolution, Volume 28, Issue 1, January 2011, Pages 29–32. https://academic.oup.com/mbe/article/28/1/29/984822
Karta över de äldsta nålarna: Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH (C.E.2022 / H.E.12,022): Archaeological sites with Upper Paleolithic eyed needles. figshare. Figure. https://doi.org/10.6084/m9.figshare.20411973.v2
Idag hade vi terminavslut i Paggruppen (pedagogerna på Historiska) och även gruppavslut, för vår enhet görs om. Vi gick till Nordiska museet för att äta lunch och titta på utställningen ”Strindberg vs. Youssef”.
Den är till höger in i den stora hallen och den gula starka färgen på utställningens väggar lös upp hallen ända upp i taket.
Det som besökaren möts av är ett virrvarr av texter i stora, svarta ”handskrivna” meningar. Lite som att någon från AIK varit framme och klottrat och aldrig lärt sig skriva fin handstil.
Jag förstod ingenting men gick runt och tittade. En kollega lyssnade på en film och berättade att de handlar om Strindbergs bok ”Inferno” och att Youssef översatt boken till olika språk och sedan tillbaka till svenska igen. Så jag tittade med nya ögon och försökte läsa igen. Förstod fortfarande inte.
Gick in mellan några gula väggar och där hängde Stridbergs ”Vågen” som är dubbelsidig. Läste på en skylt att Strindberg var en av Hazelius skaffare (läs ekorre) av olika gamla saker och att Strindberg även testamenterat över hundra gamla saker till museet. Det visste jag inte.
En man Strindberg jobbat med hade massor av tavlor efter Strindberg och en annan man köpte dom och gav till museet, vilket gör Nordiska museet till den största ägaren av Strindbergs målningar!
Vågen. Målad med palettkniv. Den andra Vågen på baksidan är lite trevande och platt, men sen har han gått loss med palettkniven och skapat ett fantastiskt stormande hav med lite blå ljusglimtar på den mörka, himlen. Tror inte att jag hade tänkt på de blå fläckarna om vi inte under Fuismdagen på Nationalmuseum hade fått öva på en annan målning i samma serie med ”slow looking”. Det är en serie om nio liknande målningar av Strindberg. Jag glömde att fota baksidan av målningen.
Jag fortsatte lite till och dök på en klass, möjligen konststudenter. De hade läst första kapitlet i Inferno innan besöket och stod och försökte läsa Kapitel 1. Jag hamnade i deras grupp och vi försökte läsa tillsammans. Det var ett intressant möte 👌 men vi lyckades inte läsa så mycket.
Tittade lite till. Lyssnade kort på filmen. Det var så lågt ljud att jag hade svårt att höra, men hörde att han tidigt insett att han inte drogs till måleri men att han var bra på att teckna. Han var också jätteglad att få ställa ut på Nordiska museet.
Efter det började jag leta efter mina kollegor som jag tappat bort. Hittade Anna men träffade samtidigt Ylva som jobbar där.
När vi hade gått runt och tittat på ett nytt hissbygge och lite annat så frågade jag om utställningen. Ylva berättade att Youssef är född i Sverige men han har aldrig blivit riktigt bra på vare sig svenska, arabiska eller engelska och att text för honom är sådär virrig och överlappande. Nästan obegriplig. Han har precis som Strindberg hade problem med psyket och varit in och ut på psyksjukhus – därav den gula sjukhusfärgen. (Är det gult på mentalsjukhus?) Han hade jobbat med översättning av meningarna i Inferno i tre år tror jag det var.
Det kändes behövligt att få en liten ”guidetur”. Men jag skulle gärna vilja döpa om utställningen till Strindberg & Youssef – ett möte mellan konst och text.
Så vad är det att se på konst? Kanske är det viljan att uppleva och att försöka förstå. Och sen acceptera att du kanske inte förstår. En mental och känslomässig resa. Det är bra att psykisk ohäsla får ta plats. Att känna igen sig eller hitta inspiration hos tidigare generationer och konstnärer. Att inte känna sig så ensam med att inte föstå. Youssef sa att han bara är glad om folk går från hans konstverk och känner att de inte har förstått.
Själv blev jag ju lite nyfiken på Strindbergs version av Inferno. Den har jag inte läst. Däremot så tycker jag mycket om hans målningar.
