Vikingatidens människor verkar ha varit förtjusta i miniatyrer av olika slag. Från stolar och vindflöjlar till vapen samt i talet nio!
Amuletthänge fid. 107864_HST. Ola Myrin, SHM, CC BY.
Denna lilla amulett i brons, funnen i Svarta jorden där staden låg, har ett svärd, en sköld och nio små stavhängen!
Mina tankar går till det heliga talet nio som har en stark symbolik och återkommer i flera mytologiska berättelser kopplat till jättar, gudar och kosmologi.
Fyndkort från en inventarienummer 5208:189.
Heimdal hade nio mödrar. De var jättinnor! Motivet med nio kvinnor finns även som havsjättarna Ägirs och Ráns nio döttrar och Njords nio döttrar – är några av dom Hemifals mammor? Fagra Menglod omger sig med nio mör som representerar fred och liv. I Völuspa var det det nio jättinnor i urtiden… Men niotalet finns också i de nio dagar och nio nätter som Oden hängde i världsträdet Yggdrasil efter vilket att fick kunskap och runorna!
Men vad är själva stavens betydelse? Är det en völvestav i miniatyr eller en regaliestav eller både och? Och jag undrar om den hängt på någons halsband liknande pärlhängena?
Eller tänk om det är nio runstavar?!
Lästips:
Gro Steinsland 2005. Fornnordisk religion. Stockholm.
En till hattgrav av Hägg tolkad som Typ-B är kammargrav bj 886. Den ligger i gravområde 1B i Hemlanden.
Gravplanen för bj 886. Ur: Arbman, Birka I, s. 345.
Skrämbild av bj 886 från Mis, SHM.
Skärmbild från bj 886 forts. Från Mis, SHM.
Graven innehåller mängder med gravgåvor som mannen fick med sig till nästa liv. Graven räknas till en av Birkas vapengravar och han fick även med sig ett brädspel. I graven fanns två mynt, ett samanidiskt från omkr. 900 och ett abbasidiskt från mellan 805 och 815. Nr 9 på planen är två järnvikter. En av knivarna har tre silvertrådar lindade om skaftet.
Samanidiskt mynt från bj 886. För Isma’il ibn Ahmad i al-Schasch. Ur: Birka I, taf. 139:4.
Abbasidiskt mynt från bj 886, har gett avtryck i läder till en börs. Ur: Birka I, taf. 138:7.
Enligt Häggs tabell 8:7 och Geijer finns det i graven yllefragment från en kaftan/livrock med siden S4 och dekorerad med stickeri St6. En huvudbonad med S4 och posament P3. Bland övriga textil finns posament P8-9 ska ha legat vid bröstet. Nr 11 på gravplanen står som ”silver”. Geijer nämner även två olika lintyger som rostat fast vid svärdet.
Text om textilierna i graven. Ur: Geijer Birka III, s. 169.
Sticker St6 i grav bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.
Stickeri St6 som står som brickväv i Mis, fid. 616564. Foto: SHM.
Stickeriet St 6, på sidentyg, är 10 mm brett och ca 75 cm långt, och Geijer har med som ”Ösenstitch” på S4? och ”flechtschnur” (Birka III, s. 110f, 169). De ska alltså ha sutti på en kaftan eller livrock.
Geijer beskriver borden av St6 som östenstich. Birka III, s. 110-111.
Annika Larsson tar upp den ”orientaliska” dräkten i sin avhandling Klädd krigare. Hon skriver om skilladen i dräkt mellan det grekiska bysantinska kristna dräktem oftamed invävda mönster av guldråd och det mer östliga orientaliska från Persien/Syrien som tillhörde det arabiska kalifatet och nomadfolken med ryttarkappor med påsydda applikationer. (s. 59ff).
Mannens ringspänne ligger vid höger lår och det skulle kunna visa på en omlottrock. Flera sådana gravar finns, med ringspänne på sidan vid ena låret. Jag har skrivit om dem tidigare som klappenrock, se lästips.
Ringspännet i brons. Foto: Christer Åhlin, SHM
Huvudbonaden.
Huvudbonaden sitter fortfarande runt kraniet. P3 är flätade silverposament, men vet inte om de flätade eller de tvinnade räknas som samma, och de ska ha suttit två varv runt huvudet.
Detalj av posamenten från bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.
Vid mannens fotända låg ett brädspel.
Spelpjäser av ben eller horn. Foto: Sanna Stahre, SHM.
Ett av flera foton på spelbrädets beslag. Foto: Pavel Voronin, SHM.
På spälbrädet sitter det även fast textilrester i tunnt tuskaft.
Hörnfragment av spelbräde med textilrester i tunnt tuskaft. Foto: Pavel Voronin, SHM.
Svärdet är av Petersen H-typ. Foto: Pavel Voronin, SHM.
Mannen hade fått med sig ett svärd i en svärdskida. På svärdhantaget finns det fastrostat linnetyg enligt Geijer. Vävremsan av lin är dubbelvikt, noga placerad och ca 3-4 mm bred. I Mis står det att det kommer från svärdsskidan -då tillverkad av trä och linnetyg. Där var även ett grövre, fastrostat lintyg från kläderna på handtaget, enligt Geijer (Birka III, s. 169).
Sköldbucklan av typ R562. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.
Del av sködbeslag med brons. Foto: Pavel Voronin, SHM.
I graven hittades även spill av bearbetat horn och en liten vit glaspärla, en lerkruka och en skål med silverbeslag fastsatta med bronsnitar.
Han hade även fått med sig eldstål och flinta samt isbroddar. Möjligen är ett av föremålen även en ispik 🙂
Kram
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde.
Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.
Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.
Annika Larsson, 2007. Klädd Krigare.
Tidigare blogginlägg om klappenrockar http://linda.forntida.se/?p=9269 här.
Allan i vikingadräkt och svärdet vi gjorde åt honom i somras. Svärdet är efter ett vikingatida fynd från Staraja Ladoga och finns avbildat i katalogen ”Viking & Hvidekrist”.
