Inte alla barn på vikingatiden blev vuxna. Flickan i barngrav Bj 508 från 800-talet ligger precis bredvid en annan flicka som kallas Birkaflickan Bj 463, på gravfältet norr om Borg. Båda flickorna fick kistbegravningar och hade fina pärlor i mestadels blått, vitt och gult i sina gravar. Jag vet inte varför pärlorna är uppdelade i tre set. Några låg över bröstkorgen och några i fotänden av graven.
Gravteckning över Bj 508 av Hjalmar Stolpe, ATA.Gravkarta ur Birka I, tuta 3B. Pärlor från Bj 508 som ska vara de som låg över bröstkorgen. 75 stycken plus att det står att två är av agat, men jag kan inte se dom. Foto Ola Myrin, SHM.
De rödaktiga pärlorna ser inte ut som glaspärlor utan som granater. Har frågat Moa Råhlander nu och hon lutar också mot att det är granater. De två agaterna spm ska vara där syns inte till men kan ligga i en egen liten låda i magasinet.
Rödaktiga pärlor från Bj 508. Alla de rödktiga pärlorna tycker jag inte ser ut som glaspärlor utan som granater. Ska fråga en som kanske vet.Glaspärlor från Bj 508. 192 st. Foto Jens Mohr, SHM.Ovala spännbucklor från Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.
Flickan i grav Bj 508 kan ha varit lite äldre. Hon fick vuxna kvinnors smycken, fast i mindre storlek. Hon hade också två likadana hängsmycken med en häst eller hjort som tittar bakåt. Små blå, gula och vita pärlorna låg nere vid fotänden i kistan (7 på gravteckningen) medan de större, i flera färger låg uppe vid spännbucklorna men inte i någon tydlig uppsättning.
Av flickan är endast tänderna bevarade (nr 5).
Likarmat spänne Bj 508. Foto Jens Mohr, SHM.
Spännet kan ha suttit i en sjal eller en liten kappa kanske?
Hedebymynt, mynt 1, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.Mynt 1, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Mynten är roliga med ormar, ansikten och hjortarna.
Hedebymynt, mynt 2, framsida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.Mynt 2, baksida, Bj 508. Foto Ola Myrin, SHM.
Vad kan hon ha hetat? Idag kallar vi henne Bj 508, men vi kan bara fantisera om hur hon såg ut i sin lilla hängselkjol och vad hon tyckte om att göra. Var det hon som valde pärlorna och mynten? Eller fick hon dem som presenter?
Smyckena ihop från Bj 508. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Undrar varför det låg små pärlor i fotänden? Precis som Birksflickan så har hon även fått med sig en liten kniv i graven.
Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…
U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.
Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.
U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.
”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”
Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?
Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.
I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.
Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.
Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.
De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.
Krya på er!
Lästips:
Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld, monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv
En till hattgrav av Hägg tolkad som Typ-B är kammargrav bj 886. Den ligger i gravområde 1B i Hemlanden.
Gravplanen för bj 886. Ur: Arbman, Birka I, s. 345.
Skrämbild av bj 886 från Mis, SHM.
Skärmbild från bj 886 forts. Från Mis, SHM.
Graven innehåller mängder med gravgåvor som mannen fick med sig till nästa liv. Graven räknas till en av Birkas vapengravar och han fick även med sig ett brädspel. I graven fanns två mynt, ett samanidiskt från omkr. 900 och ett abbasidiskt från mellan 805 och 815. Nr 9 på planen är två järnvikter. En av knivarna har tre silvertrådar lindade om skaftet.
Samanidiskt mynt från bj 886. För Isma’il ibn Ahmad i al-Schasch. Ur: Birka I, taf. 139:4.
Abbasidiskt mynt från bj 886, har gett avtryck i läder till en börs. Ur: Birka I, taf. 138:7.
Enligt Häggs tabell 8:7 och Geijer finns det i graven yllefragment från en kaftan/livrock med siden S4 och dekorerad med stickeri St6. En huvudbonad med S4 och posament P3. Bland övriga textil finns posament P8-9 ska ha legat vid bröstet. Nr 11 på gravplanen står som ”silver”. Geijer nämner även två olika lintyger som rostat fast vid svärdet.
Text om textilierna i graven. Ur: Geijer Birka III, s. 169.
Sticker St6 i grav bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.
Stickeri St6 som står som brickväv i Mis, fid. 616564. Foto: SHM.
Stickeriet St 6, på sidentyg, är 10 mm brett och ca 75 cm långt, och Geijer har med som ”Ösenstitch” på S4? och ”flechtschnur” (Birka III, s. 110f, 169). De ska alltså ha sutti på en kaftan eller livrock.
Geijer beskriver borden av St6 som östenstich. Birka III, s. 110-111.
Annika Larsson tar upp den ”orientaliska” dräkten i sin avhandling Klädd krigare. Hon skriver om skilladen i dräkt mellan det grekiska bysantinska kristna dräktem oftamed invävda mönster av guldråd och det mer östliga orientaliska från Persien/Syrien som tillhörde det arabiska kalifatet och nomadfolken med ryttarkappor med påsydda applikationer. (s. 59ff).
Mannens ringspänne ligger vid höger lår och det skulle kunna visa på en omlottrock. Flera sådana gravar finns, med ringspänne på sidan vid ena låret. Jag har skrivit om dem tidigare som klappenrock, se lästips.
Ringspännet i brons. Foto: Christer Åhlin, SHM
Huvudbonaden.
Huvudbonaden sitter fortfarande runt kraniet. P3 är flätade silverposament, men vet inte om de flätade eller de tvinnade räknas som samma, och de ska ha suttit två varv runt huvudet.
Detalj av posamenten från bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.
Vid mannens fotända låg ett brädspel.
Spelpjäser av ben eller horn. Foto: Sanna Stahre, SHM.
Ett av flera foton på spelbrädets beslag. Foto: Pavel Voronin, SHM.
På spälbrädet sitter det även fast textilrester i tunnt tuskaft.
Hörnfragment av spelbräde med textilrester i tunnt tuskaft. Foto: Pavel Voronin, SHM.
Svärdet är av Petersen H-typ. Foto: Pavel Voronin, SHM.
Mannen hade fått med sig ett svärd i en svärdskida. På svärdhantaget finns det fastrostat linnetyg enligt Geijer. Vävremsan av lin är dubbelvikt, noga placerad och ca 3-4 mm bred. I Mis står det att det kommer från svärdsskidan -då tillverkad av trä och linnetyg. Där var även ett grövre, fastrostat lintyg från kläderna på handtaget, enligt Geijer (Birka III, s. 169).
Sköldbucklan av typ R562. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.
Del av sködbeslag med brons. Foto: Pavel Voronin, SHM.
I graven hittades även spill av bearbetat horn och en liten vit glaspärla, en lerkruka och en skål med silverbeslag fastsatta med bronsnitar.
Han hade även fått med sig eldstål och flinta samt isbroddar. Möjligen är ett av föremålen även en ispik 🙂
Kram
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde.
Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.
Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.
Annika Larsson, 2007. Klädd Krigare.
Tidigare blogginlägg om klappenrockar http://linda.forntida.se/?p=9269 här.
