Etikettarkiv: runor

Runsten U4

Kommentera

Dottern som lät göra en minnessten över sin pappa från Jutland? Eller så hette han Jute… Den hittades någonstans inne i Borg eller på kanten mot bysidan? Det finns olika beskrivningar.

Fick dra i lådan på Historiska för ett tag sedan.

Upplands runinskrift 4 – den lilla runstenen av sandsten från Birka som ligger i Historiska museets magasin och har föremålsnummer 419438_HST.

Runstenen kom in till Staten 1826. 1821 hittade N. H. Sjöborgen, enligt hans version, en sten med två runrader vid bergsidan uppe vid Borg. Stenen flyttades ner till byn där den blev en trappsten. Alexander Seton blev sedan ägare till stenen och han slog av rundelen för att lättare kunna göra pappersavtryck av runorna och lämnade därefter in runbiten till Kungliga Antikvitets-Arkivet. Seton lämnar en lite annan beskrivning av var stenen hittades. Han skrev att någon grävt under den och att den fallit ut (förstår inte riktigt texten) att en torpare tagit hem den till sin stuga och haft den vid ingången. Seton skriver att han högg bort runorna för att de skulle kunna bevaras i Kungliga Antikvitets-Arkivet för efterkommande.

Så även om det finns en karta med stenen utmarkerad så är det inte helt säkert var den hittades. Undrar just var ursprungsstenen är någonstans nu?

Foto: Ny-Björn Gustafsson, SHM, CC BY.

Gör ett försök att återskapa runraden. T:na och B:na ser konstiga ut och våra T och B ser alltså inte ut som på stenen! Då skulle det inte stå Dottir utan Kukir…
ᛏᚢᛏᛁᚱ: ᛒᛅᚦᚴᛅᚱᚢᛅᚴᚢᛒᛚ: ᚦᛁᛏᛅ: ᛅᚠᛏ: ᛁᚢᛏᛅ

Translitterering av runraden:
tutiʀ ’ baþ karua kubl ÷÷ þita ’ aft ’ iuta ÷

På runsvenska:
Dottiʀ bað gærva kumbl þetta aft Iuta.

På nusvenska:
Dotter lät göra denna vård till minne av Jute.

Vet inte varför karva blir göra… tänker att runor borde kunna ses som karvade?

📖 : Upplands runinskrifter 1.

Sida med alla volymer av Sveriges runinskrifter digitaliserade https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/digitala-sveriges-runinskrifter/digitala-sveriges-runinskrifter-publicerade-volymer/#upplands-runinskrifter-del-1-sri-band-6-1940-1943

Kvinnan från Gårdslösa och hennes armbortsfibula med runor

Kommentera

Idag på internationella kvinnodagen vill jag berätta om Gårdslösakvinnan från 200-talets Skåne som hade kontakter med romarriket. Hon är utställd i utställningen Forntider på Historiska museet.

Armbortsfibulan från Gårdslösa. Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST. Foto Helena Bonnevier, SHM.

Kvinnan blev begravd i en hällkista med fyra armbortsfibulor, två i silver och två i brons, som höll ihop hennes dräkt, möjligen en peplos. Hon hade fina romerska pälor, en synål, ett nålhus, en kam ett kärl och dessutom så kanske vi vad hon heter!

Runorna på armbortsfibulan samt den undre med mina skissade runor. Detalj av fotot av Helena Bonnevier, SHM.

På det ena av hennes armborstfibulor av silver (Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST) finns en runinskrift som tolkats som ”ekunwod(z)”. Runorna är ᛁ ᛁ ᚲ ᚢ ᚾ ᚹ ᛟ ᛞ ᚴ (sista runan borde vara ᛉ= R/Z eftersom k inte ser ut så i äldre futharken).

Alla runorna i äldre futharken:

ᚠᚢᚦᚨᚱᚲᚷᚹ᛬ᚺᚾᛁᛃᛇᛈᛉᛊ᛬ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛞᛟ

En extra runa innan ”Ek”. Detalj av foto taget av Helena Bonnevier, SHM.

Själv undrar jag vad det första I:et ska vara och varför det inte är med i de olika tolkningarna. EEK! 😬

Hennes plats i utställningen. Foto Linda Wåhlander.

Ek Unwodz, ”Jag Unwods”, är tolkningen på Riksantikvarieämbetets sida om runor. Eller så ”Unwodr”. Om de dessutom skulle ha använt samma runa två gånger kan det bli Gunwodz eller Gunwodr, vilket tolkats som Gunvor i en äldre utställning på Historiska museet. Jag hittade nämligen en gammal bok som heter ”O forna tiders kvinnor” med en artikel av Lena Tåhlin-Bergman och hon skriver om Gunvor! Men det är inte troligt! Martin Rundkvist svarade på facebook: ”Inte Gunvor. Det är standard att det står mansnamn på kvinnosmycken under yrom och fvt, i de fåtaliga fall där det står något alls. Lena Thålin-Bergman (född 1933) var bra på mycket, men runolog var hon inte.”

Runinskriften på Gårdslösafibulan fotad av Bengt A Lundberg, SHM.

På wikipedia står det en annan tolkning. Där tolkas istället runorna som ”Jag, den orasande/lugne/behärskade” och att det förmodligen ett mansnamn som möjligen tillhört den person som tillverkat spännet eller skänkt detta till kvinnan i graven. ”Wodr” som Oden eller den rasande och ”Un” som ”o”, vilket blir orasande.

Kvinnans fantastiska nålhus med tre pärlor på. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Om det är smycket eller smeden som pratar om sig själv, så är det också fantastiskt om vi har namn på någon från så länge sedan!

Vad tror ni är rimligt? Att hon fått spännet av en smed som skrivit sitt namn på det eller att spännet säger ” Jag Unwodr”. Kanske det var någon helt annan som skrev på smycket? En friare som ville att hon skulle välja honom? Jag önskar att det står Gunvor 🙂

Lästips:

Tåhlin-Bergman, L. (Red.). 1975. O forna tiders kvinnor. Helsingborg.

DR EM85;128A: https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=6bd230d6-dd8d-4566-825a-2d06b00df2fe

Gårdslösafibulan: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gårdlösafibulan

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark

Spännet: https://samlingar.shm.se/object/AD94B615-DEDF-4931-AA50-C242EDCF8084

En sjuk viking

Kommentera

Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…

U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.

ᛋᚴᚢᛚᛁ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚠᚬᛚᚴᛁ᛫ᛚᛅᛏᛅ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᚦᛁᚾᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ᛁᚠᛏᚱ᛫ᛒᚱᚬᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚼᚢᛋᛒᛁᚬᚱᚾ᛫ᚼᚾ᛫ᚢᛋ|᛫|ᛋᛁᚬᚴ᛫ᚢᛏᛁ᛫ᚦᛅ᛫ᚦᛁᚱ᛫ᚴᛁᛅᛚᛏ᛫ᛏᚬᚴᚢ᛫ᛅ᛫ᚴᚢᛏᛚᛅᚾᛏᛁ

Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.

U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.

”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”

Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?

Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.

I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.

Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.

Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.

Krya på er!

Lästips:

Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld,  monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv

U614 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torsätrastenen

Svartkonstböcker för Halloween

Kommentera

I Historiska museets samlingar finns det fyra poster med svartkonstböcker. Jag tänkte att ni säkert vill hitta dom lite lättare. Alla böckerna har iventarienummer efter varandra 21284-21287. Och alla fyra har obekant ursprung! Jag undrar vad det är för bleck i böckerna? Om de kokat bläck och haft i något bindemedel… kanske kan hitta svar i min nya bok jag köpt – Kodex – om medeltida böcker.

Svartkonstbok nr 1. Daterad till medeltidens slut , 1500-talet, och skriven på pergament. 32 blad.

Sida 1. Föremålsnummer 117744, inv. nr. 21284.
Sida 2. Föremålsnummer 117744, inv. nr. 21284.

Den hade en ägare på 1600-talet men sen är det inte känt när den hamnade i Statens Historiska Museers samling. Den finns som bok, avskriven och kommenterad. Det finns flera användningar av runor och blod i boken, men jag rekommenderar inte att använda runor på det här viset 😱 Boken finns som pdf att läsa här.

Här kommer några snälla formler:

Sida ur boken som är digitaliserad.

Att vinna en flickas kärlek

Likaledes bör du med din saliv på fastande mage göra den senare skräckhjälmen i din handlove, när du hälsar på den flicka ä, som du vill äga: det bör i så fall vara högerhanden.

Lindqvist 1921, s. 29.

Att vinna människors kärlek

Detta skall du rita av och bära på dig, och människorna skola älska dig mycket.

Lindqvist 1921, s. 33.
Lindqvist s. 32.

Mot skada från ovänners sida

Om någon bär dessa stavar på sig, kan ingen den dagen skada honom, och hans ovänner kunna icke hava någon makt över honom.

Lindqvist 1921, s. 33.

Svartkonstbok nr 2. Daterad till 1500-1600-tal. Skriven på papper.

Blad ur svartkonstbok, föremålsnummer 117745, inv. nr. 21285:1. Foto: Jenny Nyberg, SHM, CC BY.
Blad ur svartkonstbok, föremålsnummer 117745, inv. nr. 21285. Från Catview.

Svartkonstbok 3. (med samma inventarienummer som 2:an). Skriven på papper.

Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117746, inv. nr. 21285:2-3. Foto: Jenny Nyberg, SHm, CC BY.
Samma, bara snygg röd bakgrund. Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117746, inv. nr. 21285:1-3. Foto: Jenny Nyberg, SHM, CC BY.
Sida 1. Föremålsnummer 117746, inv. nr. 21285:2-3. Från Catview.
Sida 2. Föremålsnummer 117746_HST, inv. nr. 21285:2-3. Från Catview.

Svartkonstbok nr 4. Skriven på papper och daterad till 1500-1600-tal.

Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117747_HST, Inv. nr. 21286:1-2. Foto: Jenny Nyberg, SHM, CC BY.

Till den här hör 14 blad skrivet på norska eller möjligen på isländska. Det är text och magiska tecken.

Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117747_HST, Inv. nr. 21286:1-2. Från Catview.
Förstoring av ovan. Blad ur svartkonstbok. Föremålsnummer 117747_HST, Inv. nr. 21286:1-2. Från Catview.

Svartkonstböckerna brändes
de på bål eller gömdes undan av sina ägare och glömdes bort. Andra bevarade svartkonstböcker finns på Landsbiblioteket i Reykjavik och nationalbiblioteket i Köpenhamn.

Jag får ta och läsa lite mer i den på jobbet. Kanske finns det någon snäll formel iden? Annars hittar ni lite mer information här.

Lästips:

https://catview.historiska.se/catview/media/highres/41149

Lindqvist, 1921. En isländs svartkonstbok från 1500-talet. Uppsala. Här. https://www.alvin-portal.org/alvin/attachment/document/alvin-record:463944/ATTACHMENT-0076.pdf

Alvin. Plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv. Svartkonstboken inv. nr. 21284. https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?aq=%5B%5B%5D%5D&c=1&aqe=%5B%5D&af=%5B%22CRP_facet%3A1600%22%2C%22FREE_ONLINE%3Atrue%22%2C%22ARCHIVE_ORG_ID_facet%3A54%22%5D&searchType=TEXT&query=&pid=alvin-record%3A463944&dswid=6164 221105.

https://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_foremal.asp (den här sidan kommer inte finnas länkar till så länge till).

Sveriges historia, lärarplattform https://historiska.se/upptack-historien/artikel/en-islandsk-svartkonstbok/

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Kommentera

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap ?

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent ? Att kämpa ett helt liv.

Kram

Adelsö med arkeologisektionen

Kommentera

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.

Spådomar – ”att rådfråga runorna” och föremål med den äldre futharken

Kommentera

Ibland spår jag ju folk i runor och de som vill bli spådda får fråga om nästan allting. Nu har jag varit iväg tre dagar under påsklovet och tytt runor på Vikingaliv. Det var fint och roligt och jag förundras och är tacksam.

När jag spådde på Gunnes gård för några år sedan. Foto: Malin Richardsdotter.

Jag fick godis ? i present ? ?

Har vitt kaninskinn på axlarna istället för kattskinn och en blå klänning istället för en kappa eller mantel, vilket omnämns i Erik Rödes saga i en beskrivning av den lilla völvan Torbjörg. Tror ingen völva förr i tiden hade glasögon, men dom underlättar 🙂

Mina runor har jag tillverkat av ene hemifrån. Här har jag lagt ut dem i den följd som förekommer på guldbrakteatrar, men jag behöver välja äldre futharkensidan konsekvent, då jag har båda runraderna på mina runor…

När jag använder runorna att spå med har jag bland annat en beskrivning av romaren Tacitus som förebild. Han beskriver, i sin bok Germania, något som skulle kunna vara ”att fråga runorna”, även om runorna inte arkeoligiskt hittats förrän straxt efter Tacitus, som skrev 98 e.Kr. Han kallade de de inristade tecknen för ”notae”.

Ur Germania, kap. 10:
På förebådande tecken och lotter aktgiva de lika mycket som trots något annat folk. Det vanliga tillvägagångssättet vid lottning är enkelt. De sönderdela en kvist, som skurits av ett fruktbärande träd, i små stavar, och sedan dessa särskilts genom vissa tecken, strö de ut dem över ett vitt skynke helt planlöst. Sedan upplyfter, om rådfrågningen sker för det allmännas räkning, statsprästen, om den sker för enskild räkning, familjefadern själv, under bön till gudarna och höjande blicken mot himlen, tre gånger en stav i sänder, och dem som han upplyft tolkar han i enlighet med det förut inristade tecknet. Om de (lotterna) lägga hinder i vägen (för en handlings företagande), så äger ingen rådfrågning om samma sak rum samma dag; om de däremot giva sin tillåtelse, fordras ytterligare bekräftelse genom tecken. Från Tacitus.nu

Hur runorna kan tydas finns på flera sidor på nätet och i böcker, så det bästa är bara att söka själv och lära sig vad runorna heter. Jag tycker även om boken ”Vikingarnas språk” av Rune Palm. Ska skriva lite mer om det senare och även om den medeltida litteraturen och bl.a. Völvans spådom i den Poetiska Eddan, Valans spådom under lästips.

Den äldre futharken nedskriven

Det finns lite olika ordning på de äldre runornas följd, som är 24 stycken runor. Namnet ”futhark” kommer av de första runornas ordning i runraden och de ändras inte till vikingarnas runrad som används från ca 750 e. Kr. Runraden på Kylverstenen från Gotland är tex. lite annorlunda än den på Vadstenabrakteaten. Det är alltså lite som om vi skulle kasta om ordningen på alfabetet.

På Kylversten bl.a. slutar runraden med ägorunan Odal. Den lilla ”granen” efter är förmodligen en lönnruna, sk. kvistruna. Det kan även vara Tyr runan upprepad, men det är olika antal streck på var sida. Kylverstenen är daterad till 400-talet och finns utställd på Historiska museet och jag önskar att den stod i en monter lite mer skyddad. Gravhällen hade runsidanvänd inåt i graven och kankse ordet ”sueus” hade någom magisk innebörd eftersom den kan läsas från båda hållen.

Kylverstenen, G88, som var en gotländsk gravhäll. Vet inte vem som fotat.

Runraden på Kylverstenen.

Vadstenabrakteaten, Ög 178, har förutom hela äldre runraden även inskriften ’tuwatuwa’. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Vadstenabrakteaten är i guld, av c-typ och dateras till folkvandringstid, dvs. ca 400-550 e.Kr. Och tydligen dateras brakteaten till 450-550 e. Kr. En annan brakteat, Mariedamm-brakteaten, Nä 10, har slagits med samma stamp!

Undrar just vem eller vad ’tuwatuwa’ var ? om det är en person eller en magisk ramsa?

Jag gillar följden på futharken på brakteater, där ”Dagaz” är på slutet – det är som att det blir gryning och insikten har kommit!

Renritning av runtexten på Vadstenabrakteaten (wikipedia).

Vadstenabrakteaten stals 1938 från Historiska museet, så jag undrar vad Ulf Bruxe fotograferat – det står om en kopia som kommit in? Hm…?

Ytterligare en brakteat har futharken på sig. Det är ”Grumpan-brakteaten”, Vg 207. Den hittades tillsammans med flera andra föremål aom lagts ned tillsammans och hittades som en depå, se bild nedan fnr. 14392. Brakteaten går att se på Historiska museet i utställningen Forntider, i samma rum som Kylverstenen.

Grumpanbrakteaten, Vg 207, på Historiska. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Grumpanbrakteaten, Vg 207. Foto: Christer Hamp, 2009 se lästips.

Ytterligare foto på Grumpanbrakteaten nere i hörnet. Foto: Karl Axel Lindwall, SHM.

Utöver dessa brakteatrar finns även ett spänne med nästan hela runraden på från Charnay, Charnay fibula, Burgundy.

Charnayfibulan dateras till mitten (eller senare delen) av 500-talet och den saknar de fyra sista runorna i runraden.

Det finns alltså hela runalfabetet kvar ändå på några föremål och det är härligt att det finns så mycket på nätet nu för tiden, även av de skriftliga källorna och äldre forskning. Men helt lätt är det inte att hitta allt. Ska fortsätta med var runorna i den äldre futharken heter och betyder men en sida som är fin är ”Uffes smedja” och det finns massor redan på nätet!

Från gårkvällens Kulturnatt på Historiska.

Kram

Lästips:

Läslistan skulle kunna bli hur lång som helst…

Oscar Montelius, 1903. ”Vadstena-brakteaten” och en nyfunnen guldbrakteat präglad med samma stamp. Fornvännen1, s. 145-150 här.

Rune Palm, 2004. Vikingarnas språk, 750-1100.

Tacitus, Germania, kap. 10:

https://sourcebooks.fordham.edu/source/tacitus1.html

www.tacitus.nu.

Valans spådom: http://runeberg.org/eddan/se-01.html här.

Erik Rödes saga, nedskriven på 1300-talet.

Vadstenabrakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vadstenabrakteaten

Mariedammbrakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mariedammbrakteaten

Äldre futharken på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark#Den_äldre_futharken

Christer Champ: Hemsida med de äldre runfynden samlade:http://www.christerhamp.se/runor/gamla/

Kylverstenen på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kylverstenen

Grumpan-brakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Grumpanbrakteaten

Grumpan-brakteaten: http://www.christerhamp.se/runor/gamla/vg/vg207.html

Grumpanbrakteaten: http://historiska.se/upptack-historien/object/111182-brakteat-c-av-guld/

Grumpanbrakteaten: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=111180&page=2&in=1

Charnay fibula på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Charnay_Fibula

Arild Hauge: Sida med bilder av runinskrifter: http://www.arild-hauge.com/europe-rune.htm här.

Uffes smedja: http://www.uffes-smedja.nu/runor.htm här.

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Kommentera

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! ?

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.