Tyvär blev fotot suddigt! Det nu ett och ett halvt år gamla museet handlar om judarnas historia i Polen de senaste 1000 åren – ”The history of the polish jews”. Vi fick besök av Barbara Kirshenblatt- Gimblet på Historiska i våras, museiproducenten för Polin. Hon är Chief Curator för the Core Exhibition.

Som ni ser är ytan på museet fylld av text – Polin – och citat är en oerhört viktig del i museets formspråk och pedagogik.

Byggnaden är bekostad av staten men innehållet av privata medel. Museet är byggt i det forna, judiska gettot. Innan 2a VK var det 1/3 judar i Polen. Idag är de färre än 2 %. Nu har kartan skrivits om och Ukraina, där många judar bodde är inte med, men efter koncentrationsläger och flykt samt migrasion så är det idag trots allt en grupp som ökar och blomstrar i Polen.

Allt är genomtänkt, symboliskt och snyggt! Röda havet och sand (ska kolla upp mer hemma…). Det är de första böjda cementväggarna inom arkitektur.

Minimituren som vi kunde få var på två timmar! Vi fick hörlurar, för att kunna höra guiden Monica, bland allt folk. Mycket av resan har gått ut på att delta, få visningar och lära oss om pedagogiken och Monica är främst ”guide” inte ”educator”, som de skiljer på. Hon hade dessutom inte varit proffesionell guide så länge utan var folklivsforskare/antropolog som jag uppfattade det. Nu tog guideturen lite längre tid, ca 2 h och 40 min, och då hade vi tagit oss igenom hela ”The Core Exhibition”. Mastigt minst sagt!

Så nu följer bilder från museets på både museets innehåll och formspråk blandat.

Legenden

Vi gick ned för flera trappor. Här gick det att sitta och möta legenden i skogen – om pappret som singlade ned där det stod till vilket område judarna skulle bege sig när deras hemområde inte gick att bo i.

Djur hoppade förbi och text kom och gick.

Historien börjar

Ibrahim Ibn Jacub, Arbrahan Ben Jacob eller, mera för mig känd som, Al-Tarsusi – en sefardisk jude, som skrev på arabiska, och som med utgångspunkt från Kordoba reste genom Europa och var den första som beskrev Polen under vikingatiden. Han var även till Hedeby och beskrev vikingar 🙂

Ibn Jacubs resa åren 965-966.

De första polska mynten för en polsk kung är skrivet med hebreisk text och omnämner även den judiska myntmästaren. Marknadsplatsen var möteplatsen för lokalbefolkningen och judar. Judarna var med i handlen med bland annat slavar, som alla gjorde då, under vikingatiden, och sålde kristna till ickekristna, berättade Monica. Hon menade att det är en nationell skam som är svårt att prata om.

Vi fick höra mycket om städer: privata, religiösa och kungliga städer. Judar fanns i alla och arbetade med administration och myntning. Judar får privilegier 1356.

En ”första i världshistorien” för Polen var brevet som bestämmer att landet skall ha religionsfrihet, 1573.

Det gick att prova den första boktryckarkonsten 🙂

Slutet på den goda tiden och början av ”The gloomy days” kom 1648 då kosacker och tartarer invaderar. Här blev det väldigt dramatiskt formspråk och jag hängde inte längre med men hon pratade om Ukraina och legosoldater…

I centrum av utställningen ville Barbara återskapa en synagoga. Det finns inga gamla kvar idag, alla är förstörda.

På en skärm gick det att läsa om de flesta figurer och dess symbolik, men all symbolik är inte längre känd. Det viktigast var att det inte är mänskliga avbildningar, inte ens i zodiaken.

Det var otroligt vackert och för hantverket användes gamla tekniker!

Dessa gubbar var förr judarnas motsvarighet till ”hippies”, sa guiden. Fast jag tror att jag inte alls förstod vad hon pratade om 🙂 De är ortodoxa judar, nu för tiden i alla fall, som har hårlockarna vid öronen.

De har väldigt få föremål i utställningen och de har verkligen gjort ett bra jobb att få dit så mycket inredning, som tavlor, tågstationer och en gränd i judarnas stadsdel, som sedan blev ”Gettot”! De lånade inte ut stolar men det fanns endel ställen att sitta på under turen, som tur var! Annars hade jag lagt mig ner emellanåt. Vet inte om vi är veka museibesökare som inte klarar av en hård dos historia… 😉 Barbara vill att besökaren ska gå runt själv och bli så undrande och nyfikna att den kommer tillbaka om och om igen.

Sen kom nazifärgerna in i utställningen.

Och 2:a VK.

Nazisterna har tagit makten och Hitler var på plats. Ingen visste ännu vad som väntade! Det var viktigt för Barbara, som även pratade med oss efter guideturen, att få fram – det var inte självklart att det skulle gå som det gick!!!

Bit för bit minskade judarnas värld och rättigheter.

Bomber, misär och svält.

Sen Treblinka. De fördes dit från många håll och inte bara judar dödades där. 1943 bestämde Hitler att det judiska gettot i Warszawa skulle utplånas och Heinrich Himmler ger ordern. Judarna gjorde uppror.

Jag blev inte särskilt berörd under guideturen och det berodde nog på flera faktorer. Men den här enorma väggen med blanketter berörde mig. Tomma, oifyllda efter de som inte överlevde. Jag började leta efter överlevande.

Under andra varvet som vi gick, då jag gick själv, så hittade jag ett rum för reflektion, tror jag. Men jag ville inte sätta mig där. Det var en överväldigande utställning, som aldrig tog slut, kändes det som, och jag ville gå tillbaka till början – till träden och legenden. Vad fortsättningen blir för judarna i Polen och de nu, i många länder, utspridda polska judarna är fortsättningen på historien.

Många människor är på flykt i vår värld. Vi har bara ett jordklot och vi gör många dumma och konstiga saker med den och med varandra. Jag längtar ibland tillbaka. Tillbaka för att kunna välja en bättre väg. Men till vilken tid? Politik och ekonomi är så starkt och hur lätt samhällen kan förändras till det sämre är otäckt och vi behöver se hur illa det kan bli. Polen var både onda, goda och offer under 2:a världskriget. Det är ett land som nu kan se en helare bild av sin historia från de senaste 1000 åren. Jag hoppas de gör det och minns, även det som är jobbigt och helst glöms bort.

Polin

Kramar!