Hittade just en gammal affisch från tiden på Sjöhistoriska!
Under 2006 var jag vikarie på Sjöhistoriska museet. Det var otroligt lärorikt och jag tänkte att det var som en snabbkurs i att driva pedagogisk- och eventverksamhet på ett museum. Plus att jag skulle läsa in mig på allt så jag kunde visa det. Jag fick dispans minns jag, att slippa visa Estoniautställningen. Jag gick aldrig ens in för för att jag var så rädd. Men jag använde det vita, stora uppblåsta rummet ibland. Dessutom var jag mötessekreterare och hade hand om alla bokningar och förelåsningskvällar. För att inte tala om ”Stora sjösäkerhetsdagen”! 😱🤩
Jag vet ärligt inte hur jag klarade det för året, men jag hade fler underbara människor att jobba med och vi hjälptes åt och hittade på saker tillsammans 🌸
Jag använde nog Word när jag gjorde den här ❤️ Så glad för det året!
Nu när jag läser klart kursen i Antiken på Stockholms universitet så fick vi en rolig falluppgift att skriva som grupparbete. Jag skrev bland annat om den stoiska filosofen Epiktetos och hans stoiska skola i Nicopolis. Nu har vi lämnat in och redovisat så jag tänkte dela med mig Epiktetos och hans pedagogik, för jag tyckte det var så intressant och jag kände inte till honom så väl tidigare. Så var beredda på mycket text ä en om jag kortat ned den 🙂
Epiktetos. Bild hittad på https://litterarahandelser.com/2014/04/22/handbok-i-livets-konst/
Vi fick ett fall som handlade om fiktiv en ung, rik man från Ionien i Grekland som levde under Kejsar Hadrianus tid som Kejsare i det romerska imperiet på 100-talet evt (efter vår tideräkning) (Historia Augusta, Hadrian). Under en ettårig resa till olika klassiska grekiska platser som Aten, Sparta och Delos, skulle han, tillsammans med sin kusin, besöka Epiktetos stoiska skola i Nicopolis som endel av den bästa utbildningen för tiden. En som gjorde en liknande resa under nästan samma tid, och skrev om den, var Pausanias (Pausanias (1918)).
Så vem var Epiktetos och vilket vis skulle Aristokrates få en del av den ”bästa utbildningen” hos Epiktetos under tre månader? Vad kunde de lära sig hos honom och vad var hans pedagogik?
Epiktetos var en filosof av den stoiska skolan (Boardman 1991, s. 421ff), med framför allt Socrates som förebild och hans lära byggde på de den stoiska skola som grundades under 200 talet f. Kr. i Aten. För Epiktetos var det viktigt hur filosofin kan omsättas i praktik i livet, för att leva med förstånd, samtidigt som människan ses som en del av den gudomliga naturen och sitt öde – i en kosmisk plan. Epiktetos var en frigiven romersk slav som föddes någon gång mellan 50–60 e. Kr. i Hierapolis, en stor grek-romersk stad, längs den romerska vägen från Ephesus till Rom. Han köptes av Kejsar Neros sekreterare Epaphroditus, som senare även jobbade för Domitinanus. Epiktetos fick gå i filosofiskola i Rom hos Musonius Rufus, och blev senare, tillsammans med alla filosofer under Kejsar Dimitianus, bannlyst från Rom 95 e.Kr. Epiktetos valde då att slå sig ned i det administrativa centret Nicopolis i Grekland, som var en modern stad där deltagande vid en stoisk skola kunde göra det lätt för elever att stanna vid kusten och hitta boende och Epiktetos levde på vad eleverna betalade honom (Long 2003, s. 10, 22; Boardman med flera 1995, s. 298 ff.).
Epiktetos lära finns bevarat i två texter av hans elev Arrianos: Discourses, efter anteckningar, hypomnêmata, skrivna under Epiktetos filosofilektioner, samt Arrianos nedkokade version av Epiktetos lära i Enchiridion, en s.k. Manual för livet. Arrianos studerade för Epiktetos under Kejsar Trajanus tid (Long 2003, s. 38 ff.).
Den bästa utbildningen och valet av Epiktetos skola
Nicopolis ligger på västkusten nära sjöresande. Karta wikimedia, Lencer CC BY-SA 3.0
Under Epiktetos tid fanns andra även filosofiska skolor att välja mellan, som den Skeptiska, den Platonistiska och den Epikureiska (Long 2003, s. 15; Broadman mfl.. 1995, s. 288ff). Så varför valde “Aristokrates” just Epiktetos skola och inte Akademin i Aten. Long har en förklaring till detta och menar att kanske valde elever Epiktetos skola för att han gjort sig ett namn som en hängiven lärare, som även ska ha besökts av Kejsar Hadrianus, och till skillnad från de andra filosofiska skolorna, som även de sökte vägen till ett bra liv, så var Epiktetos lära detaljerad gällande det praktiskt med filosofin, i hur “det bra livet” skulle vara. Kanske tilltalades de av bilden som Stoikerna hade på världen och människans natur. Både svåra situationer och bra situationer kan vara svåra att hantera och det är hur vi praktisk kan förhålla oss till detta som Epiktetos lärde ut, att inte identifiera sig med kroppen utan att söka frihet i sinnet (Long 2003, s. 11, 18, 24). Hans, eller snarare Stoicismens, antites var den Epikureiska filosofin vars mål var ἡδονή/hēdonē/pleasure/nöje, där stoikernas mål var ἀρετή/arete/virtue/dygd (Long 2003, s. 29; Boardman med flera 1991, s. 428f).
Epiktetos pedagogiska stil
De som kom till Epiktetos skola hade förmodligen i de flesta fall redan fått en grundlig formell utbildning, ofta av en köpt pedagog (se nedan), i historia och filosofi samt även kunskap om de andra filosofiska inriktningarna. På Epiktetos skola var det inte enbart dialoglektioner, utan eleverna fick även andra uppgifter; som att studera klassiska stoiska texter, skrivövningar i logik, läsuppgifter att tolka och presentera i klassen och gruppdiskussioner (lite som vi gör nu i och med denna uppgift) (Long 2003, s. 44). Epiktetos ansåg att hans jobb som filosof, vara att identifiera sina studenters mentala och moraliska svagheter (Long 2003, s. 52).
Epiktetos. Bild: public domain.
Tala först av allt om för dig själv vilken sorts man du vill vara; fortsätt sedan med det du gör (Epiktetos 3.23.1).
Epiktetos använder retorik, men inte retorik för retorikens skull. Det viktigaste var innehållet, inte att påverka någon annan med snygg/skicklig retorik (Long. 2003. s. 49). Epiktetos tanke med dialoglektionerna var att utmana tänkandet hos sina elever genom att använda frågor och påståenden som – tycker du inte att…? – lära dem resonera, i Socrates stil, och att på så vis visa elevens tankemönster och belysa var felandet i tankesättet fanns och att i stället med förståndet förstå vägen till lycka. Filosofin skulle ge möjlighet till mental frihet, individuellt ansvar, självägande, självbestämmande och integritet (Long 2003, s. 30, 33, 51). En sorts mindfulness i nuet men med förståndet där du lär dig att tänka själv och äga dina svar och att möta livet svårigheter oavsett vad de är för just din plats i livet.
Epiktetos pedagogiska stil, beskriver Long, som en blandning av svart humor, överdrivenhet, argumentation, logik, etik, exempel från grekisk mytologi och ohämmad dialog ofta grundat i erfarenhet (Long 2003: kap. 1). Long tar även fasta på Epiktetos publik som var unga studenter, sannolikt mellan 18–25 år (Long 2003, s. 42f). Epiktetos själv nämner tre, för honom, viktiga pedagogiska grepp:
1. Protreptic (προτρεπτικὸς)/ exhortation: uppmaning, som referera till de “frågor-och-svarsdialogerna” som Epiktetos använder sig av. Kanske även vikten av att lyssna kommer in här.
2. Elenctic (ἐλεγκτικός)/refutation: möjligen överbevisande eller utfrågning/förhör dvs.igen frågor -och svars-metodiken där en person som har en uppfattning utmanas i sin uppfattning av vad han tror är rätt och där personen sedan ser sitt fel och ändrar sin uppfattning.
3. Didactic (or doctrinal) (διδασκαλικός)/instruction: undervisning, läran om undervisning, handledning, manual eller vägledning (Long 2003, s. 53ff; LCL 128:182-183: Epiktetos 3.23.33).
De här begreppen vore det roligt att studera vidare och att jämföra med andra filosofers och antika lärares pedagogik.
Drömmen om en egen resa
Det fanns det massor med mer kul att skriva om men jag kunde inte skriva mer inom uppgiften än om just pedagogikdelen. Har nog kanske även klämt ihop lite för mycket. Men intressant var det. Och en sak jag skulle vilja göra, när vi förhoppningsvis kan resa igen i framtiden är att, som så många antikintresserade före mig, resa runt i Grekland med Pausanias bok i handen. Synd bara att det inte går att gå i skola hos Epiktetos längre, men hade det gått så hade jag behövt klä it mig till ung man 👦
Del 2 kommer handla lite mer om kläder 🙂
Kram
Lästips:
Tyvärr kräver länkarna förmodligen ett universitetskonto.
Boardman, J., Griffin, J. och Murray, O., 1995. The Roman World. Oxford University Press.
Boardman, J., Griffin, J. och Murray, O., 1991. The Oxford History of Greece and the Hellenistic World. Oxford University Press.
Jag jobbar ju på Historiska som museipedagog men nu är jag utlånad en stund till en tv-serieinspelning som heter ”Arkeologens dotter”. Det är en produktion av UR och Baluba och skapad av Henrik Ahnborg, som gjorde ”Geografens testamente”.
Jag har fått vara med från manusstadiet och det är spännande och kul att få se hur allt går till och att få vara med och skapa. Det är ett verkligt samskapande och både seriöst och lekfullt på samma gång 🙂 – så för tillfället är jag lite ”arkeologisk scenograf”. Jag var månader på Kanal 1 Drama i 20-årsåldern och det har jag mycket nytta av.
Det har varit full rulle från morgon till kväll under inspelningsdagarna och jag har knappt hunnit titta på fotona. Men nu är det lite paus för mig, för jag är bara med när det är inspelning på forntidsplatser.
Jag kan inte dela bilder på så mycket ännu, men här kommer lite bakgrundsmaterial och annat 🙂
Nu har vi varit i fjällen några dagar, i Idre, hem och vilat och sedan i Ekehagens fortidsby i Falköping. Jag är helt slut, men på ett bra sätt! ?
I Idre samarbetade vi med både en tjej från Idre sameby och personer som bor i orterna runt Nipfjället.
Det var helt tomt så vi byggde ett läger på plats 🙂 Jag och Max satte upp ett stenålderstält i storm 🙂
Utsikten mot Nipfjället 🙂
Vilopaus bland rekvisitakartonger.
Inspelningsplatsen lite på håll 🙂 Här skulle jag vilja bo ett tag.
Max hjälpte mig fota genom bilfönstret! Så fint!
Vi såg renar i flock – de flesta renar var på ett område där de kalvar, men vi fick veta att det finns typ ensamrenar här och där också.
Letade istidsväxter och hittade några! Här en syraväxt som smakade gott.
Ängsull ?
Sol, kallt och vindigt och fantastiskt vackert!
Efter några dagar på fjället… Jag, kostumör, regissör och filmfotograf efter ihoppackning. Foto: Cilla Dunås.
Var hemma i några dagar sedan åkte vi till Ekehagen i Falköping.
Jag är djupt imponerad av Ekehagens verksamhet!
Bronsåldersgården, men här filmade vi inte. Getterna vill dock vara med på film en dag…
Vi har lånat ut rekvisita från Historiska museet. Försökte bara se till så inte text och annat syns i bild… ?
Stenåldersservis…med gröt innan diskning.
Jag lagade en av deras skäror. Det fanns en flintaskräphög! Jag hade inte behövt ta med en låda med flintaavslag…
Det är en helt fantastisk miljö och jag har ju visat typ denna vybild fast på Historiska under många år men aldrig varit där.
Undrar verkligen hur det var att leva i ”Sverige” på slutet av mesolitikum för ca 6000 år sedan.
Det var otroligt filmiska miljöer – här inne i huset från bondestenåldern och det ska bli så kul att se de komma till liv i tv-serien.
Vi fick låna ett nät från min gamla skola Bäckedals folkhögskola.
Nu ska jag vila lite och försöka få rent smutsen under naglarna och få bort superglue på fingrarna… Glad att jag inte limmade ihop dom…
Igår åkte jag och några andra ut till Tidö för att se på deras leksakssaming och serieutställning. Museet är privat och det är ägarens pappa som samlat på leksakerna.
Museet nyinvigdes i Stenstallet för några år sedan, då leksakssamlingen tidigare stått på slottet (se länk nedan).
En samling dockskåpsstolar! Vilken sorts stol är du? Hålet brevid fick jag krypa igenom, men det fanns en annan väg in också 😉
Mm, det är nog så ibland att vi ger våra barn lite för många leksaker. Jag hade min minisnobben, som jag fick löpa på Åhléns i Vällingby, fast det hette Tempo då tror jag. Jag fingerpåtade ett litet rött halsband åt honom och nu bor han på vinden…
Det här älskar jag! Saker i miniatyr som går att använda! Eller ja, kanske inte kärnkraftverket… Själv fick jag en minisymaskin, som var vit och röd, och som jag sydde dockkläder på och en väst till mig själv 🙂
Någon som vill lära sig bygga ihop en bil? Eller bygga mekaniska manicker? Toppen leksaker!
Nähä ni! Den här får ni betala för att få veta mer om! 😉
Livet på gården – Tidö slott är ett jordbruk.
En del montrar är som tavlor! Här mekaniska leksaker. Endel montrar skulle vara fina bilder som bordsunderlägg och omslag till anteckningsböcker 🙂 Kanske ett tyg till barnkassar för både små och stora.
Någon har ju uppfunnit leksakerna en gång – här syns patentansökningar och ibland har leksaken kommit först och sedan har den nya tekniken använts till annat. Vore kul med ett exempel!
Det finns mängder med leksaksbilar, vilket fick mig att vilken som är värdefullast?!
En av museets skapare 🙂
Seriedelen var också snygg och spännande med fullstora figurer.
Läsaserier-och böckerhörnan var fin men låg lite avsides och var lite lite sittplatser i. Det är bra om barn och vuxna kan läsa tillsammans och det blir ett mysigt häng 🙂
Jag kan inte föreställa mig min ungdom utan Modesty Blaise <3
Det blev lite mat men jag hann onte handla i shoppen – det får bli nästa gång.
Tyvär blev fotot suddigt! Det nu ett och ett halvt år gamla museet handlar om judarnas historia i Polen de senaste 1000 åren – ”The history of the polish jews”. Vi fick besök av Barbara Kirshenblatt- Gimblet på Historiska i våras, museiproducenten för Polin. Hon är Chief Curator för the Core Exhibition.
Som ni ser är ytan på museet fylld av text – Polin – och citat är en oerhört viktig del i museets formspråk och pedagogik.
Byggnaden är bekostad av staten men innehållet av privata medel. Museet är byggt i det forna, judiska gettot. Innan 2a VK var det 1/3 judar i Polen. Idag är de färre än 2 %. Nu har kartan skrivits om och Ukraina, där många judar bodde är inte med, men efter koncentrationsläger och flykt samt migrasion så är det idag trots allt en grupp som ökar och blomstrar i Polen.
Allt är genomtänkt, symboliskt och snyggt! Röda havet och sand (ska kolla upp mer hemma…). Det är de första böjda cementväggarna inom arkitektur.
Minimituren som vi kunde få var på två timmar! Vi fick hörlurar, för att kunna höra guiden Monica, bland allt folk. Mycket av resan har gått ut på att delta, få visningar och lära oss om pedagogiken och Monica är främst ”guide” inte ”educator”, som de skiljer på. Hon hade dessutom inte varit proffesionell guide så länge utan var folklivsforskare/antropolog som jag uppfattade det. Nu tog guideturen lite längre tid, ca 2 h och 40 min, och då hade vi tagit oss igenom hela ”The Core Exhibition”. Mastigt minst sagt!
Så nu följer bilder från museets på både museets innehåll och formspråk blandat.
Legenden
Vi gick ned för flera trappor. Här gick det att sitta och möta legenden i skogen – om pappret som singlade ned där det stod till vilket område judarna skulle bege sig när deras hemområde inte gick att bo i.
Djur hoppade förbi och text kom och gick.
Historien börjar
Ibrahim Ibn Jacub, Arbrahan Ben Jacob eller, mera för mig känd som, Al-Tarsusi – en sefardisk jude, som skrev på arabiska, och som med utgångspunkt från Kordoba reste genom Europa och var den första som beskrev Polen under vikingatiden. Han var även till Hedeby och beskrev vikingar 🙂
Ibn Jacubs resa åren 965-966.
De första polska mynten för en polsk kung är skrivet med hebreisk text och omnämner även den judiska myntmästaren. Marknadsplatsen var möteplatsen för lokalbefolkningen och judar. Judarna var med i handlen med bland annat slavar, som alla gjorde då, under vikingatiden, och sålde kristna till ickekristna, berättade Monica. Hon menade att det är en nationell skam som är svårt att prata om.
Vi fick höra mycket om städer: privata, religiösa och kungliga städer. Judar fanns i alla och arbetade med administration och myntning. Judar får privilegier 1356.
En ”första i världshistorien” för Polen var brevet som bestämmer att landet skall ha religionsfrihet, 1573.
Det gick att prova den första boktryckarkonsten 🙂
Slutet på den goda tiden och början av ”The gloomy days” kom 1648 då kosacker och tartarer invaderar. Här blev det väldigt dramatiskt formspråk och jag hängde inte längre med men hon pratade om Ukraina och legosoldater…
I centrum av utställningen ville Barbara återskapa en synagoga. Det finns inga gamla kvar idag, alla är förstörda.
På en skärm gick det att läsa om de flesta figurer och dess symbolik, men all symbolik är inte längre känd. Det viktigast var att det inte är mänskliga avbildningar, inte ens i zodiaken.
Det var otroligt vackert och för hantverket användes gamla tekniker!
Dessa gubbar var förr judarnas motsvarighet till ”hippies”, sa guiden. Fast jag tror att jag inte alls förstod vad hon pratade om 🙂 De är ortodoxa judar, nu för tiden i alla fall, som har hårlockarna vid öronen.
De har väldigt få föremål i utställningen och de har verkligen gjort ett bra jobb att få dit så mycket inredning, som tavlor, tågstationer och en gränd i judarnas stadsdel, som sedan blev ”Gettot”! De lånade inte ut stolar men det fanns endel ställen att sitta på under turen, som tur var! Annars hade jag lagt mig ner emellanåt. Vet inte om vi är veka museibesökare som inte klarar av en hård dos historia… 😉 Barbara vill att besökaren ska gå runt själv och bli så undrande och nyfikna att den kommer tillbaka om och om igen.
Sen kom nazifärgerna in i utställningen.
Och 2:a VK.
Nazisterna har tagit makten och Hitler var på plats. Ingen visste ännu vad som väntade! Det var viktigt för Barbara, som även pratade med oss efter guideturen, att få fram – det var inte självklart att det skulle gå som det gick!!!
Bit för bit minskade judarnas värld och rättigheter.
Bomber, misär och svält.
Sen Treblinka. De fördes dit från många håll och inte bara judar dödades där. 1943 bestämde Hitler att det judiska gettot i Warszawa skulle utplånas och Heinrich Himmler ger ordern. Judarna gjorde uppror.
Jag blev inte särskilt berörd under guideturen och det berodde nog på flera faktorer. Men den här enorma väggen med blanketter berörde mig. Tomma, oifyllda efter de som inte överlevde. Jag började leta efter överlevande.
Under andra varvet som vi gick, då jag gick själv, så hittade jag ett rum för reflektion, tror jag. Men jag ville inte sätta mig där. Det var en överväldigande utställning, som aldrig tog slut, kändes det som, och jag ville gå tillbaka till början – till träden och legenden. Vad fortsättningen blir för judarna i Polen och de nu, i många länder, utspridda polska judarna är fortsättningen på historien.
Många människor är på flykt i vår värld. Vi har bara ett jordklot och vi gör många dumma och konstiga saker med den och med varandra. Jag längtar ibland tillbaka. Tillbaka för att kunna välja en bättre väg. Men till vilken tid? Politik och ekonomi är så starkt och hur lätt samhällen kan förändras till det sämre är otäckt och vi behöver se hur illa det kan bli. Polen var både onda, goda och offer under 2:a världskriget. Det är ett land som nu kan se en helare bild av sin historia från de senaste 1000 åren. Jag hoppas de gör det och minns, även det som är jobbigt och helst glöms bort.
Påvägen till Polinmuseet igår gick vi en tur runt stan på egen hand.
”The saxon park” 🙂
Old meets new! ”Nightmare of the city”…
Från håll såg vi ett hus som såg riktigt gammalt ut, som stack ut från omgivande hus. Det visade sig vara en föredetta bank och en plats för ett polskt ”stronghold” under Warszawas uppror 1944.
Skotthål och en röd dörr!
En söjungfru igen den här gången i helt annan stil. Nästan läskig men sjöjungfrun Syrenka är Warszawas stadsvapen och det finns flera legender om henne. På Wikipedia finns fler bilder och info. Kanske är hon en syster till Den lilla jungfrun i Köpenhamn, nu föralltid separerade av havet!
Runt om i stan var det skolklasser med guide. Här är den återuppbyggda muren runt gamla stan. Historia och kulturarv är viktigt. Vi har under dagen fått veta att skolorna har kortat ned historieundervisningen och att kulturinstutitioner som ”History meeting house” arbetar med minnen och känslor för att komplettera skolan fakta. De här guideturerna lät dock inte så kul, med sprakande högtalare.
Vi åt lunch på stortorget. Helt okej 🙂 Vattnet är dock superdyrt här. Även bärnstenen är superdyr så det blev inget köp.
Hit skulle jag vilja gå, men hinner inte denna gång. Det handlar om Marie Curie Sklodowska.
Var med jobbet på Mångkulturellt centrum i Fittja igår. Utställningen handlar om Sverige – vår bild av Sverige som ett bra land men som om vi tittar ordentligt kanske inte längre är så toppen!
Grafittikonstnären Gouge har målat en mural, väggmålning, till utställningen och Botkyrka kommun är en av två kommuner som tillåter grafitti. 24 kommuner har nolltolerans.
Jag gillar grafitti och nu vill jag köpa en tavla att ha hemma! Vilket Sverige vill du leva i?
Många viktiga ämnen tas upp, som ekonomi, miljö, rasism, segregation och vad vi kan göra för att påverka. De har gjort ett bra jobb med utställningen!
Eleverna som är med på ett pedagogiskt program får skriva reflektioner till visningen och sedan pratar de om svaren! Snyggt gjort 🙂
Under ett pedagogiskt besök ingår även ett pass för skapande i deras verkstad, som var urhärlig!
Botkyrka är uppdelat i norra och södra Botkyrka. Majoritet med etniska svenskar i södra medan minst 187 olika språk talas i norra! Men norra är också uppdelat i mindre grupper och det är inte ens så att folk åker och hoppar av på flera olika tunnelbanestationer inom Botkyrka. Vi människor är lite så och det är okej på sätt och vis. Läser nya boken Sapiens – om människan som utrotat alla andra människoformer… Den är spännande och jag tänkte mycket på den under besöket i Fittja igår.
Jag har aldrig varit i Fittja. Jag kommer från Västerort, Hässelby gård, men det såg ungefär likadant ut! Det var inte svårt att hitta till Mångkulturellt centrum egentligen – gå ut ur T-banan till höger, följ gångstigen rak fram ned till en liten väg. Skylt finns. Gå till vänster vid vägen och så är det ca 150 m till husen.
