Syrenerna har redan blommat ut, min ros lika så. Men min stora, röda vallmo blommar nu.
Jag har haft en omtumlande vår, precis som alla andra. Mycket har blivit annorlunda och jag har jobbat med två utställningar och gett fler yogalektioner än någonsin i veckan hemifrån.
Jag önskar alla mina kollegor och alla yogisar en bättre andra halva av det här året.
Kram
Cerisea blåsippor. De växer här varje år bland blåsipporna. Några enstaka annorlunda plantor. Alla är inte lika, tänker vi inte lika och har inte samma syn på saker och ting.
Blåsippor på de gamla järnåldersgravaran.
Även lite uppluckrad grav av vildsvinsnos. 
Även tussilagona växer på samma ställe som alltid. Det här är en katastrof som naturen för tillfället inte lider av. Det är vi människor som hamnat här av olika anledningar.
Vi är med om ett experiment. En möjlig väg genom denna pandemi. Gör Sverige rätt? Annorlunda och rätt eller är vi fredsskadade och tror att inget kan hända? Vi har tillit. Har vi det? Vi måste hålla ihop. Jag måste hålla ihop.
Snart kommer vi att veta. Eller så vet vi i höst när alla i karantän i andra länder kommer ut igen.
Jag ver bara att jorden kommer fortsätta. Många kommer överleva och jag hoppas att vi för alltid ser på jorden som en. Som en enhet. Inte som länder med murar och stängda gränser, men med mer försiktighet om den här gåvan som vi har. Jorden. Naturen. Djuren. Växterna. Solen. Varandra.
Jag gick promenad med ficklampa häromkvällen.
Jag har en ny hjärtesorg som inte går över. Men jag fortsätter. Gör, och ger, min yoga, jobbar och tar en dag i taget.
?
Idag har 239 personer dött i Sverige och minst 44.274 personer världen över. Människor jobbar ihjäl sig på sjukhus och sorgen är svår för så många.
I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.
Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.
Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.
Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.
Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.
Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.
Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.
Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.
Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.
Det var rosa små blommor i vattnet överallt.
Och det fanns även kvar några gula näckrosor.
På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna ? Ingen aning om vad de är.
Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.
Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!
De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.
Veronica i ett känt naust ? även om det nu knappt syns.
Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…
Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.
En älskad vy!
Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis ?
Kram
Mamma skjussade mig till Rastaholm och jag har ju knappt varit på ön i sommar. Så det var skönt att äntligen komma iväg.
Nya vikingaskor som jag fuskar med att ha flipflops i just nu… Raggsockar bara går inte i den här värmen…
Ångholmen ❤️
Det var ju 50-årsöverraskningsfest igårkväll så jag slappade hela dagen vid vattnet. Så skönt att bara ligga där och ta ett dopp emellanåt. Det var svalare och åska i luften, men åskan och regnet kom äntligen i natt klockan 5.
Den dramatiska Björkfjärden.
Jag fick sällskap av en av tjejerna jag känt sedan jag började jobba här 1996. Fint att ses en stund på bryggan. Fick även badsällskap sedan och det var skönt för jag är inte så förtjust i att bada själv.
Björktrastar kanske över Charlottenlund?
De var så många och jag undrar vad de gjorde i så stor grupp.
Har mina gamla vikingakläder på mig. De är svalast! För det var inte svalt igår med luftfuktigheten. Undrar just hur de var klädda när det var varmt under vikingatiden. Hur lite fick de ha på sig? Ska väl försöka mig på en ny hängselkjol i linne så småningom.
Det är helt gult i markerna och ser nästan ut som höst!
Gravfältet Borgs hage.
Födelsedagskarln, som jag otroligt nog träffade som barn i Dalarna ? och som nu är Veronicas man.
Malin ?
Efter middagen tog vi en sväng och tittade på fornlämningar… ? Vi tittade på gravar och området runt Garnisonen. Nu vill jag hem till mina böcker och se vad som finns på gravkartorna och vilka gravar som är utgrävda.
Det finns många stenformationer och utplacerade stenar. Ibland dyker det även upp runstenar, vilket Kalle hittat!!! Men inte igårkväll. Det finns runor på olika sten, ben, horn, redskap, smycken och på små metallbleck på Birka. Fler än vad som kanske är känt.
Richard visar en treudd. Den är spännande för att den saknar hörnstenar.
Här står han där en av hörnstenarna saknas.
Så underbart att umgås med människor som tycker det är lika spännande som jag ❤️ Lite mörkt med så fint ljus ändå 🙂
❤️
Nattsuddandet fortsatte sedan ett tag vid Färdstugan/Särimner ?
Kraaaam
Lästips:
Runorna från Garnisonen finns avtecknade här. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/nytt-om-runer/konv/nor_2002/swed01hg.htm
Jag kunde inte se den blodröda månen igår för alla moln, men ikväll syntes månen i orange skrud över Kajsa skär ?
För alltid är denna ö magisk ?
Kram
Åkte in till jobbet första dagen på semestern… 🙂 Lite jobb kvar och fix. Sommarens tema på gården handlar om vikingatidens ekonomi 😉 Elvira viking har varit hela vägen till Novgorod!
Gården är fantastisk!
Gjorde en deg av surdegsbasen som väckts från frysen. Den var inte jättepigg men lever och doftade gott.
Hissen upp för att hjälpa en italienare att hitta en ”Dossale de Lund”. Jag kände inte till den men visade altarskåp och medeltida kyrkokonst från 1000-talet och framåt och han var imponerad!
Blev hämtad och var med tv-teamet till Djurgården för att filma en jaktscen på ”Djurkyrkogården” 🙂 så det var ju passande…
Min klänning var som camoflagekläder i den soliga lövskogen 🙂
Spännande!
Myggigt och så vackert!
Kram
Jag jobbar ju på Historiska som museipedagog men nu är jag utlånad en stund till en tv-serieinspelning som heter ”Arkeologens dotter”. Det är en produktion av UR och Baluba och skapad av Henrik Ahnborg, som gjorde ”Geografens testamente”.
Jag har fått vara med från manusstadiet och det är spännande och kul att få se hur allt går till och att få vara med och skapa. Det är ett verkligt samskapande och både seriöst och lekfullt på samma gång 🙂 – så för tillfället är jag lite ”arkeologisk scenograf”. Jag var månader på Kanal 1 Drama i 20-årsåldern och det har jag mycket nytta av.
Det har varit full rulle från morgon till kväll under inspelningsdagarna och jag har knappt hunnit titta på fotona. Men nu är det lite paus för mig, för jag är bara med när det är inspelning på forntidsplatser.
Jag kan inte dela bilder på så mycket ännu, men här kommer lite bakgrundsmaterial och annat 🙂
Nu har vi varit i fjällen några dagar, i Idre, hem och vilat och sedan i Ekehagens fortidsby i Falköping. Jag är helt slut, men på ett bra sätt! ?
I Idre samarbetade vi med både en tjej från Idre sameby och personer som bor i orterna runt Nipfjället.
Det var helt tomt så vi byggde ett läger på plats 🙂 Jag och Max satte upp ett stenålderstält i storm 🙂
Utsikten mot Nipfjället 🙂
Vilopaus bland rekvisitakartonger.
Inspelningsplatsen lite på håll 🙂 Här skulle jag vilja bo ett tag.
Max hjälpte mig fota genom bilfönstret! Så fint!
Vi såg renar i flock – de flesta renar var på ett område där de kalvar, men vi fick veta att det finns typ ensamrenar här och där också.
Letade istidsväxter och hittade några! Här en syraväxt som smakade gott.
Ängsull ?
Sol, kallt och vindigt och fantastiskt vackert!
Efter några dagar på fjället… Jag, kostumör, regissör och filmfotograf efter ihoppackning. Foto: Cilla Dunås.
Var hemma i några dagar sedan åkte vi till Ekehagen i Falköping.
Jag är djupt imponerad av Ekehagens verksamhet!
Bronsåldersgården, men här filmade vi inte. Getterna vill dock vara med på film en dag…
Vi har lånat ut rekvisita från Historiska museet. Försökte bara se till så inte text och annat syns i bild… ?
Stenåldersservis…med gröt innan diskning.
Jag lagade en av deras skäror. Det fanns en flintaskräphög! Jag hade inte behövt ta med en låda med flintaavslag…
Det är en helt fantastisk miljö och jag har ju visat typ denna vybild fast på Historiska under många år men aldrig varit där.
Undrar verkligen hur det var att leva i ”Sverige” på slutet av mesolitikum för ca 6000 år sedan.
Det var otroligt filmiska miljöer – här inne i huset från bondestenåldern och det ska bli så kul att se de komma till liv i tv-serien.
Vi fick låna ett nät från min gamla skola Bäckedals folkhögskola.
Nu ska jag vila lite och försöka få rent smutsen under naglarna och få bort superglue på fingrarna… Glad att jag inte limmade ihop dom…
??
…och göra pesto på odlade växter från Ekehagen 🙂
Kram
Ekehagens fortidsby:
https://www.falkoping.se/ekehagensforntidsby.4.2daa4a6415be96c41be4ec.html
Har hittat fler magnolior! Såg igår de nya träden vid Historiska – som är rosa magnolior!
De är små ännu.
Så otroligt fina!
Letade lite efter magnoliasymbolik ? och hittade att den vita magnolian står för renhet och att vara ädel och kärlek till naturen. Magnolian kopplas även till Yin, den feninina sidan. Den vita magnolian används även i brudbuketter för att visa brudens renhet.
Den rosa magnolian står för glädje, ungdomlighet och oskuldsfullhet.
Så ge en magnolia till någon du tycker om!
Magnolias fanns redan för 20 miljoner år sedan, så det är en av de äldsta växterna! Tänk dinosaurier som sprang runt bland blommande blommande magnoliaträd och förfåglar som flög upp och satte sig i dem 🙂
Kram
Lästips: