Naturen, vet den vad som händer? Märks det att allt är annorlunda?
Cerisea blåsippor. De växer här varje år bland blåsipporna. Några enstaka annorlunda plantor. Alla är inte lika, tänker vi inte lika och har inte samma syn på saker och ting.
Blåsippor på de gamla järnåldersgravaran.En otrolig katastrof hände på på järnåldern också. Helgö var med om det. År 536 och några år framöver. Folk dog, gårdar övergavs. Pest nere i Europa. Kanske alla inte ens begravdes. Nödår.
Även lite uppluckrad grav av vildsvinsnos. 
Även tussilagona växer på samma ställe som alltid. Det här är en katastrof som naturen för tillfället inte lider av. Det är vi människor som hamnat här av olika anledningar.
Vi är med om ett experiment. En möjlig väg genom denna pandemi. Gör Sverige rätt? Annorlunda och rätt eller är vi fredsskadade och tror att inget kan hända? Vi har tillit. Har vi det? Vi måste hålla ihop. Jag måste hålla ihop.
Snart kommer vi att veta. Eller så vet vi i höst när alla i karantän i andra länder kommer ut igen.
Jag ver bara att jorden kommer fortsätta. Många kommer överleva och jag hoppas att vi för alltid ser på jorden som en. Som en enhet. Inte som länder med murar och stängda gränser, men med mer försiktighet om den här gåvan som vi har. Jorden. Naturen. Djuren. Växterna. Solen. Varandra.
Jag gick promenad med ficklampa häromkvällen.
Jag har en ny hjärtesorg som inte går över. Men jag fortsätter. Gör, och ger, min yoga, jobbar och tar en dag i taget.
?
Idag har 239 personer dött i Sverige och minst 44.274 personer världen över. Människor jobbar ihjäl sig på sjukhus och sorgen är svår för så många.
