I onsdag och igår var jag på ett hotel i Frösundavik och lyssnade och sjöng till Krishna das. Jag älskar hans röst och chanting! Dessutom har han en fantastisk trummis med sig. Jag är så imponerad av rytmen som kommer ur de två på scenen!
Jag åkte dit med Lotta för konserten ?
Det var runt 400 personer där. Vi fick platser lite sent men det gick bra trots att jag inte såg så mycket.
Det är magiskt att sjunga mantran men det här var ännu mer bara! Fast jag kunde inte hamna i stillheten för tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte att jag får sjunga med och bara njuta istället. Kände mig lycklig några gånger och det gör ju allt!!!
Igår åkte jag dit själv för en workshop och det var kanske hälften nu med folk. Ingen jag kände var där. Det var däremot inte något workshoppande i mantrasång, vilket jag hade hoppats på. Det som hände var att vi sjöng tre mantran och han pratade och svarade på frågor. Ett mantra kan ta runt 15-20 min.
Vi fick en lista med mantrana och jag kan öva hemma. Spelade in några men tyvärr så sjunger jag ju också och det kom med ? och det låter inte riktigt lika bra…
Jag satte mig på golvet framför men klarade bara två timmar flr att jag hade så ont i kroppen. Så jag satte mig i bak på en stol och sista mantrat stod jag upp och dansade istället 🙂 ?
Trots ”o-workshoppen” så var det härligt att lyssna till det han berättade på ett så öppet sätt. Han svarade även på folks, ibland lite lustiga, frågor på ett fint sätt! Han var dessutom väldigt rolig! Skönt att veta att en person som han också jagar sina mörka sidor och ibland inte ens velat fortsätta sitt liv. Att det kan vara så svårt att vara människa. Varelser som bor i de här kropparna som lider och gör dumheter.
Att göra sin praktik, att återvända till sig själv, till medvetandet och se sina olika sidor men släppa taget om dem och att söka möjligheten att vila i kärlek, tror jag är det jag tar med mig från de här dagarna. ”Allt vi behöver finns inom oss själv”.
Kram