Det här posamentet är lite kort och har tretton stycken knutar i rad fastsytt på ett sidentyg i kypert.
Den är dubbelflätad och ser ut att vara dubbelvikt i ena änden där personen börjat posamentet. Det står i Historiskas samlingsdatabas att den även sitter ihop med ett brickband, men jag kan inte se det. Kanske det är ett direkt intill?
Däremot så är det fint att se tråden som använts för att sy fast posamentet mot sidenkyperten.
Jag har kopierat posamentet med lite grövre, 0,3 mm spunnen tråd i tenn med 4% silver. Borde ha gjort lite mer space mellan knutarna, men det får bli på nästa 👌
Graven undersöktes 1881 och är en kammargrav i hög innanför Stadsvallen för en man.
Mannen blev begravd i en dräkt med mycket dekorationer. Det är från pannan på mannen som det kinesiska sidenet hittades.
Jag tror att det här fragmentet, P13,syns på gravplanen, men jag är inte säker. Önskar att Stolpe hade varit lite mer noga med textilierna, men just den här biten går nästan att känna igen.
Försäkte ladda upp en reel här men det gick inte. Jag gör sedan några veckor innehåll till Birkas sociala medier. Förutom kampanjer och reklam.
Frågan är nu vad det satt på? Fragmentet verkar ligga nära tänderna 🧐
Mannen i birkagrav Bj 1074 begravdes i en kammargrav med en hög över. Graven undersöktes av Hjalmar Stolpe och hans arbetare 1881. På den ritade gravplanen ligger det ett kamfodralet strax nedanför mannens bälte.
Lädret har bevarats runt en väldigt ovanlig vikingakam. Vanligen är kammar gjorda av ben och horn men dem här kammen har stödskenor av brons. Bronset har efter ett tag fällt ut metallsalter som bevarat fodralet! Kammen är ca 10,5 cm lång.
Kamfodralet har dekoration av klipptaläderrsor. Jag kan inte se om det är olika färg på lädret, men det borde vara det. Det finns ju börsar som har dekorerats med gyllenläder. Kanske kamfodralet här är inspirerat av dom?
Undrar hur många kamfodral som försvunnit i jorden? Om de var vanliga? Ska prova att göra ett tänkte jag ❤️ har ju gjort flera börsar.
Idag på internationella kvinnodagen vill jag berätta om Gårdslösakvinnan från 200-talets Skåne som hade kontakter med romarriket. Hon är utställd i utställningen Forntider på Historiska museet.
Kvinnan blev begravd i en hällkista med fyra armbortsfibulor, två i silver och två i brons, som höll ihop hennes dräkt, möjligen en peplos. Hon hade fina romerska pälor, en synål, ett nålhus, en kam ett kärl och dessutom så kanske vi vad hon heter!
På det ena av hennes armborstfibulor av silver (Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST) finns en runinskrift som tolkats som ”ekunwod(z)”. Runorna är ᛁ ᛁ ᚲ ᚢ ᚾ ᚹ ᛟ ᛞ ᚴ (sista runan borde vara ᛉ= R/Z eftersom k inte ser ut så i äldre futharken).
Alla runorna i äldre futharken:
ᚠᚢᚦᚨᚱᚲᚷᚹ᛬ᚺᚾᛁᛃᛇᛈᛉᛊ᛬ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛞᛟ
Själv undrar jag vad det första I:et ska vara och varför det inte är med i de olika tolkningarna. EEK! 😬
Ek Unwodz, ”Jag Unwods”, är tolkningen på Riksantikvarieämbetets sida om runor. Eller så ”Unwodr”. Om de dessutom skulle ha använt samma runa två gånger kan det bli Gunwodz eller Gunwodr, vilket tolkats som Gunvor i en äldre utställning på Historiska museet. Jag hittade nämligen en gammal bok som heter ”O forna tiders kvinnor” med en artikel av Lena Tåhlin-Bergman och hon skriver om Gunvor! Men det är inte troligt! Martin Rundkvist svarade på facebook: ”Inte Gunvor. Det är standard att det står mansnamn på kvinnosmycken under yrom och fvt, i de fåtaliga fall där det står något alls. Lena Thålin-Bergman (född 1933) var bra på mycket, men runolog var hon inte.”
På wikipedia står det en annan tolkning. Där tolkas istället runorna som ”Jag, den orasande/lugne/behärskade” och att det förmodligen ett mansnamn som möjligen tillhört den person som tillverkat spännet eller skänkt detta till kvinnan i graven. ”Wodr” som Oden eller den rasande och ”Un” som ”o”, vilket blir orasande.
Om det är smycket eller smeden som pratar om sig själv, så är det också fantastiskt om vi har namn på någon från så länge sedan!
Vad tror ni är rimligt? Att hon fått spännet av en smed som skrivit sitt namn på det eller att spännet säger ” Jag Unwodr”. Kanske det var någon helt annan som skrev på smycket? En friare som ville att hon skulle välja honom? Jag önskar att det står Gunvor 🙂
Lästips:
Tåhlin-Bergman, L. (Red.). 1975. O forna tiders kvinnor. Helsingborg.
DR EM85;128A: https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=6bd230d6-dd8d-4566-825a-2d06b00df2fe
Häromdagen fick jag se det lilla språngade textilfragmentet från Birka, D8. Jag har bara sett det i Agnes Geijers stora bok om Birkatextilierna och på Historical textiles julkalender.
Tyvärr har fragmentet fått fel nummer på etiketten vid något tillfälle och på 617930_HST står det Bj 666 istället för Bj 660. Så det skulle behövs ändras. Även krabbasnårsfragmentet har haft fel nummer, så det är tur att Geijer publicerade en hel del av textilierna även om det inte är alla.
Jag har tidigare skrivit om graven och Birkakrusifixet här.
Önskar att vi kunde göra en ny bok om Birkas textilier!
Fragmentet fick av Geijer tekniknummer D8 och hittades när hon tittade igenom texilierna i graven. Det satt ”limmat”, eller iallafall bevarat, vid en bit mönstervävt tyg från kvinnograven, M4. Det är numera borttaget från den mönstervävda biten och ligger i en egen låda.
Har försökt att läsa Geijer med google translate:
Fragment av ulltyg med brokadmönster, nära besläktat med det så kallade Krabbasnår. Bastyget är kedjerep gjord av ganska mörkt, vänsterspunnet, hårt och slätt garn. Varpen täcker helt inslaget och var troligen mörkare än den senare; Varptäthet 30, inslagstäthet 6 per cm. Munsterornamenten var brokaderade och bestod av grovt vänsterspunnet garn med ullig yta. Den del av en prydnad som från början verkar ha varit röd är välbevarad. Dessutom kan tydliga hål urskiljas från ett liknande motiv, men garnet är helt. På den smala sidan av biten, limmad på toppen, fanns ett fragment av ”språng” (D8).
Krabbasnåret kan ha varit en kudde eller en vävd mantel.
Gravens textilier
Bj 660 ligger vid gravfältet norr om Borg. Det är en kammargrav och kvinnan i graven bar en dräkt av fin kvalitet med ylle och siden med brickband och silverspiraltråd. Agnes Geijer gick igenom textilierna men allt var inte utritat på Stolpes gravplan.
Översättning med Google translate:
”Linneöglor i spännen, en dubbel åt sidan. Förmodligen ovanför ena spännet ”Krabbasnår” M4 och på dess kant rester av Sprang, D8. Det ena (förmodligen höger) spännet hade vänt och innehållet pressades mot kistans lock; Till en början fanns en bred sidenremsa, S4, med två sydda, smala sidenband runt nålen. Sedan ett fint ulltyg, W 20, och ett grövre, liknande ”filtens” grundväv. På den andra spännet fanns ett stycke kypert siden, S4, cirka en decimeter långt, bevarat, sammanfogat i ena änden och försiktigt kantat med en 5 mm bred rak remsa, troligen i annan färg. Detta komprimerar flera lager av tunt sidenmaterial, S2. Lösa rester av S4, ihopsatta med silverband lika med B 13-14, och spiralsilvertråd. På planen finns ett ca 25 cm långt silverband i en krökt linje ovanför huvudet, varav inget nu kan hittas.”
Så tråkigt att pannbandet tappats bort! Det är nr 2 på planen.
I lådan i textilmagasinet ligger innehållet från ena spännbucklan.
Här syns bland annat en sidenögla och det är flera lager med textil.
Sidenfragmentet S4 är skarvat och det ser ut att vara fodrat även om det skulle kunna vara ett inre tyg (S2?) som bara bevarats mot insidan. S4 har en invikt kant med en liten sidenögla. Jag skulle behöva titta igenom Hägg! Får återkomma om det för jag är för trött ikväll.
Närbilder av det språngade fragmentet
Det är tre centimeter och har 3-4 mm mellan snoddragningarna. Ena sidan ser ut som en kant.
Så vad var det språngade fragmentet?
Jag önskar att det är från ett hårnät, men det kommer vi aldrig få veta.
Språngade hårnät går tillbaka till forna Egypten och det finns i danska bronsåldersgravar. Sofia Holmer har återskapat hårnät från danska Bredmose från 370 fKr – 10 eKr.
Sofias vävram för språngning.
🏵️
Lite vikingakänsla med smycken från Bj 660 🙂
Spännbucklorna ska vara P51:or men jag hade dom inte då. Skulle behöva lite mer siden och mönsterväv i dräkten 🙂 men har iallafall sidenband. Nästa sommar vill jag även ha på mig mitt språngat hårnät som jag köpt av Sofia!
Kram
Lästips
Arbman, H. 1941 & 1943. Birka I, Die Gräber: Tafl und Text. KVHAA, Stockholm.
Geijer, A.1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.
Hägg, I. 1973. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala.
Det behövdes ull i helgen 🙂 men det blev ändå bättre väder än jag befarat. Så fint att komma iväg på event, men jag kommer nog inte orka så mycket mer 🙂 Det är ju så mysigt att umgås men jag var så trött.
Jag är så förtjust i hennes tolkning av pärlor med pärlspridare. Såklart det är halsband! Snyggt!
Jag blir då glad av att sälja saker som sen kommer tillbaka som halsband och kläder ❤️
Grannarna är toppen för att köpa askar! Så vänliga och hjälpsamma! ❤️
En selfie på pizzerian. Vi orkade inte kaga mat så Moa, Temo och jag gick och åt pizza. Supergott!
Min dräkt glömde jag be att få fotograferad… men jag hade en vit särk, en blek valnötsfärgad diamantkypert och en kocenillfärgad hängselkjol samt min grå sjal som jag görgat i krapp efterbad.
Rosa är inte funnet på vikingatiden vad jag vet, men lite tidigare från Högom finns kermeslysfärgattyg om det stämmer. Hur som helst så ville jag ha en rosa hängselkjol för att jag tycker att det är fint 🙂
Jag behöver ett annat eldstålshänge och mina spännbucklor är efter ett Svartajordenfynd, men påminner om de från Bj 825. Jag tycker mycket om den här kombinationen.
Det har ju inte direkt varit en supersommar och jag har varit mest hemma. Det positiva med det är att jag tagit mig tid att titta på Birkas textilier för vår rapport om Tyrestetextilierna.
Så det är kul att se så mycket som är nyfotograferat! Bland annat så hittade jag det här brickbandet med silverbroschering från birkagrav Bj 845 ❤️
Det finns så sällan bild av baksidan på brickbanden, men här är ett, så ville dela det 🙂
Kvinnan i graven bar konstiga spännbucklor 🙂 och hon var förmodligen en völva. Hon hade även en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två höngen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs och lite annat.
Hoppas det blir lite mer sommar i augusti.
En fundering: är de omgjorda rembeslagen bara för att de var fina eller är de minnen från någon kär person?
Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.
Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.
Eftersom jag är hemma och inte är så pigg så tittar jag lite på Birkagravarna, som jag brukar men inte hunnit göra så mycket senaste tiden 🙂
Den här graven har jag skrivit om tidigare https://linda.forntida.se/?p=10956 och det är många band och kedjor i graven.
Den har mängder med olika detaljer, men jag tänkte mest ta upp själv dräkten igen som kvinnan blev begravd i för fragmenten har nyligen fotografetats igen.
Särken
Särken kvinnan var var av slätt, relativt fint linne i vitt eller naturfärg och det finns från under höger spännbuckla. Linnerester på saxen och en bronskedja till saxen är enligt Hägg troligen av samma tyg som särken.
Är det särken finnas på saxen om det finns en hängselkjol? Eller är hängselkjolen i linne och ylleflärpen med fodrad linne ligger som en ruta framtill?
Hängselkjol och eventuellt förkläde
Till kvinnans dräkt hör ju en hängselkjol eftersom det finns spännbucklor, men hur var den konstruerad och fanns det en ögleförsett förkläde framtill? Inne i höger spännbuckla finns linne, ylle och siden. Ett hörnstycke i blåsvart diamantkypert, W2, finns vid ena spännbucklan. Vid nålfästet finns en linneögla. Här famns även ett sidenband. Detta band kantar ett linnetyg och det blåsvarta diamantkyperttyget. Genom linnet, yllet och sidenet har en linneöglan sytts fast. Biten kom upp 2 cm bakom spännbucklans brätte. Den blåsvarta diamantkyperten fortsatte en bit ut och låg uppvikt mot ovansidan av spännbucklan, vilket gör att jag tror att det är ett förkläde som hängde i linneöglor framtill.
Till graven hör även en diagonlakypert med en invikt kant och andra textilfragment med kanter.
Inga Hägg tolkar det som att det fanns ett tillskuret livplagg i siden i graven, även om hon också föreslår att det är en sjal. Det är en stor bit sidenkypert, som är snett hopfogat, finns på ena spännbucklans skal. Eftersom bitarna är snett hopfogade menar Hägg att det förmodligen är ett livplagg.
Stolpe beskrev sidenband runt nål och nålhållare på likarmat spänne. Två varv vid nålfästet. Hör det här ett livlagget med plagg med siden och sidenöglor och som då hölls ihop med ett tredjespänne? Eller är det en sidensjal som hölls ihop med det likarmade spännet?
I textilmagasinet finns även en låda med trä, ben och ylle.
Utöver textilfragmenten så finns det även textilier på en bronskedja och på bygelsaxen.
Tolkning av förkläde:
Det vore kul att sy ett plagg i sidenkypert. Frågan är bara om det ska vara en sjal eller en liten jacka? I båtgraven i Gamla Uppsala fanns det ju ett fodrat plagg som tolkats som en liten jacka. Men jag har absolut inte råd med tyg till det just nu, så det får vänta 🙂