Undrar om jag någonsin kommer tröttna på Birkatextilier?
Det kommer alltid någon liten överraskning…
Här en blandad kompott från bj 825. Lite svårt att föreställa sig att det här en gång varit delar av en snygg dräkt!
Och den här kändes lite märklig, bj 551. Har aldrig sett denna tidigare, men kvinnans tänder ligger här i ?
Hon blev begravd med brickband med guldbroschering!
Kram
Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…
Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!
Teckning av Stolpe, ATA.
Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som ”Freja och Fenrusulven” på alternativt en ”valkyria” och något djur.
Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.
Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).
I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.
Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.
Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis.
Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.
Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.
På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.
Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.
Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.
Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.
Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.
Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.
Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander
Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.
Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stort plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!
Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.
Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.
W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.
Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!
Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.
W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester ?
Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.
W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.
Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.
Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjespänne. Det finns även en silverstrierad ”häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.
De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tänka att det varit en kappa.
Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.
Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig ”tröja”. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en ”tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.
Bergkristallpärlor och karneolpärlor bj 507. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Kvinnan bar även många pärlor av karneol och bergkristall samt en dräktnål i silver. Pärlor som dessa kan kommer från Indien och Kaukasus.
Silvernål bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
Den här dräktnålen ser lite annorlunda ut. Undrar om det varit något skrammel i den och hur den använts i dräkten? 🙂
Med sig i graven hade kvinnan även fått en hink som räknas som irisk, dvs. från Irland.
Jag ska leta vidare efter de färgade textilierna från Birka och fundera över hur den här dräkten kan ha sett ut…
Kram
Ur Sök i samlingarna:
Det är ingen idé att länka till sida för den kommer snart att bytas ut.
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.
Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.
Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.
Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.
Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.
Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.
Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.
Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.
Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.
Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.
Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.
Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.
Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.
Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!
Grav 2 är hövdingagraven.
Kramar ???️
Lästips:
Högomgravfältet på wikipedia.
Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.
Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.
Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.
Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.
För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.
Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂
Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg
Bj 511. Teckning från ATA.
Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.
Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).
Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.
Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.
Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.
Foto: Linda Wåhlander.
Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.
Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.
Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.
En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.
Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…
I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.
Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.
Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.
Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.
Textilefoton från Mis och Birka I:
Bj 511 Foto: SHM
Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.
Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.
Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.
På den övre biten syns stygnen.
Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.
Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.
Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.
Undrar just vad detta varit för textil.
Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.
I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.
Föremålen:
Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Foto: Christer Åhlin, SHM.
Innehållet i graven:
Skärmbild från SHM.
Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.
Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.
Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.
Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.
Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.
Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.
Kram
Efter att ha fotat den lilla tygbiten med ”flätad” snodd blev det visst ett helt projekt att skriva om textilierna i graven 🙂 Uppdatering: jag har provat att göra snodden slyngad med fem öglor och det blev bra.
Mitt foto.
Taf. 5:6. Birka III.
Denna textilbit från Bj 838 har tolkats som en del av en hängselkjol i ull med en fläta (snodd enligt Hägg) fäst på vikkanten. Tyget är diamantkypert, W10, från insidan av en spännbuckla, med stadkanten nedvikt mot avigan och fastsydd med stygn av ett tvåtrådigt garn i stjälksöm. Längs den vikta kanten är det sedan fäst en flätad snodd. Geijer har satt namnen W10g för diamantkyperten, D4 som är den fina ullsnodden med trekantigt tvärsnitt ca 2-3 mm (om jag förstod Geijer rätt), och St 4 för stjälkstygnen i ull som syns på baksidan av tyget på Taf. 5:6, Birka III, s. 27f, 109, 128 & 168.
Eventuellt var kjolen, pga en pytteliten bit grövre linne, fodrad (eller skodd, min kommentar) med linnetyg.
I båda spännbucklorna finns linneöglor bevarade (Bild ur Hägg, s. 131). Det verkar vara en ögla i övre delen och två nedtill, enligt Häggs ritning.
”Kantsnodden” lite förstorad (ledsen för den dåliga kvalitén).
Illustrationen är från Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s.53.
I graven finns även yllekyperten W17 under kroppen och över spännbucklorna. Spännbucklorna är av typen P51 vilket bl.a. daterar graven till 900-talet (Mis).
Innehållet från spännbucklorna ser lite äckligt ut! (Hägg, fig.44).
Ur Geijer, s. 27. Hon skriver dock på s. 28 att mönstret är mycket otydligt men det ser på teckningen lite ut som gåsöga (!?).
Det är en blå eller svart treskaftad rutkypert. Den finns även på saxen och är enligt Hägg ett yttre livplagg – tröja (som jacka/kappa – inte modern tröja – eller mantel). På saxen finns även ett goffrerat linnetyg från särken, som kan vara vit eller naturfärgad (Hägg, s. 16, 131).
Till dräkten hör även päls av mård eller bäver som var vänd med pälsen in mot kroppen och närmast intill W17. Sen kommer kroppen (revben) och ett tunnt, slöjliknande tyg som kan vara linne och då möjligen ett foder till W17-kyperten (Hägg s. 66, Birka III, s. 168).
Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
En del utav W17-tyget har tydligt avtryck från ovansidan av ena spännbucklan och en annan bit har legat mot ett silverhänge. Ytterligare en bit av W17 har en kant vikt mot avigan och i kanten är stora lösa stygn, som ser ut att fästa bandliknande partier av rött ullgarn vid rätsidan av tyget. Ullgarnet ligger i ett par band eller bårder i rät vinkel mot kyperttygets kant. Flera kantbitar finns bevarade med, på samma sätt, rödfärgade yllebårder fästa på rätsidan. Hägg undrar om de röda yllebårderna är mönstervävda – se kantbiten nr 838:3 på den tecknade bilden ovan (Hägg s. 66f).
Till dräkten hör 24 pärlor: 6 av karneol, 7 av bergkristall och 11 av glas. Två av glaspärlorna är sönderfallna.
Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Remändebeslag omgjort till hänge. Det är förgyllt silver. Hon bar även eventuellt en ring med en infattad karneol, men endast stenen ligger i graven. Hon bar också kniv, en läderbörs och olika vikter – graven är full av saker!
I kapitlet om siden skriver Hägg (s. 79) att kvinnan även bar ett brickband av silver över kraniet. Uppgiften är hämtad från Geijer som skriver att ett mycket förvittrat silverband låg över kvinnans panna. I graven förekommer även en posamentknut, P 27 (Birka III, s. 168) men den är inte markerad på gravplanen.
Det verkar även förekomma växtfibrer i graven (Birka III, s. 186).
(Min kommentar: Hägg lär inte ha fått se de textilier som finns bevarade i textilmagasinet och det är därför hon inte har dem avbildade i sin bok).
Här borde det vara en teckning…
Dräkten sammanfattad:
Kvinnan bar en goffrerad linnesärk med en hängselkjol i diamantkypert med en snodd i överkanten och nedvikt stadkant fastsydd med stjälksöm, möjligen fodrad eller skodd med linne, samt med linneöglor/band till spännbucklorna av typen P51 med pärlor i bergkristall, karneol och glaspärlor, ett fint hänge av en omgjord remönda samt ett runt, stort tredjespänne.
Över detta bar kvinnan ett plagg, eventuellt en ”tröja” eller mantel, av blå (svart) rutmönstrad (gåsöga?) treskaftad yllekypert, möjligen pälsfodrad, och prydd med röda, tvärande, bårder i rät vinkel mot den invikta kanten, av (mönstervävd, undrar Hägg) rött yllegarn och ginns på både bröst och ryggsida.
Runt huvudet bar hon ett brickvävt band och någonstans på dräkten satt det en liten posamentknapp!
Amica Sundström och jag planerar att arbeta med några av Birkas gravar och återigen gå igenom fynden för att bättre försöka förstå hur dräkterna kan ha sett ut.
Litteratur:
Geijer, A. Birka III. (ska uppdateras).
Hägg, I. 1974. Kvinnodräkten i Birka: Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet, Uppsala.
http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1026&zone=
Om hängselkjolar, http://urd.priv.no/viking/smokkr.html
Om särken, http://urd.priv.no/viking/serk.html
PS.
Stenen till en ring finns med i en artikel jag varit med att skriva som kommer publiceras inom kort.
DS.
När jag sytt vikingakläder har jag mest använt lin, ull och hampa men nu känner jag mig inspirerad att sy ett plagg av sidenkypert 🙂
Här är bitar av en stor bit siden, som är ihopsytt/ skarvat framtill. Det är från kvinnograv Bj 464 på Björkö, det forna Birka. Trådarna glänser lite men det ser inte ut som skirt siden. Bitarna på sidan ska jag läsa på om igen, vad för sorts kanter de är.
Skarven med avtryck av en spännbuckla under plagget.
Här är kanten fram, vilken är invikt, som om det är en djup öppning fram eller att det är en kapp/jacköppning.
Jag har även funderat på om det är en sjal som ligger över axlarna.
Lästips:
Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka.
I fredags var jag i textilmagasinet på Historiska museet och hjälpte Amica att plocka tillbaka textilier efter visningar vi haft. Ett favoritföremål är den lilla guldhjorten ifrån grav Bj 832 från Björkö. Agnes Geijer döpte den till Stickerei 16 – St 16.
Den tillbakablickande hjorten, som är tillverkad i guldtråd, sitter ihop med en bit posament i spunnen silvertråd. Motivet med en tillbakablickande hjort förekommer även på de s.k. Hedebymynten. Inga Hägg menar att hjorten suttit på en liten sidenbehållare som sannolikt fungerat som relikgömma. Hjorten är inom den kristna konsten en sinnebild för den troendes längtan efter Kristi nåd. Relikfickorna i Birka (även i Bj 735) är enligt Hägg tillverkade av samma sidenmaterial och har samma typ av prydnadselement som kaftanplaggen i samma gravar.
I håligheterna och i ögat har det suttit, och sitter fortfarande i en av håligheterna, glimmer.
I den här lådan ligger lite fler bitar av posament och glimmer ifrån graven och i graven ligger även många fler posamentarbeten i spunnen silvertråd,vid huvudet, på vardera axel, mellan två ringnålar och lite till. Det finns även ett till stickeri – St18- som föreställer något litet djur.
På ett träföremål finns även en posamentplatta.
Graven som hjorten är en kammargrav och en ”krigargrav” med häst. Personen hade fått med sig svärd, sköld, vapenkniv och pilspetsar och det gör att graven tolkas som en mansgrav. Även hästen i graven hade fått fint bling – ett dekorerat träns.
I kanten på kammargravsnedgrävningen satt ett spjut instucket, vilket förekommer i flera gravar. Spjutskaftet bör ha stuckit upp ur marken när graven täckts igen.
Till personens dräkt, eller i graven, ligger även en stor, dekorativ dräktnål samt guld- och silverfoliepärlor. Bild från SHM.
Lästips:
Agnes Geijer, Birka III.
Holger Arbman, Birka I, text och tafeln.
Inga Hägg, Härskardräkten i Birka, i Dragt og magt.
Andreas Nordberg, Vertikalt placerade vapen i vikingatida gravar, i Fornvännen 2002.
Hej, denna kalla vinterdag vaknade och det var alldeles vitt utanför fönstren. Hela natten har det varit Red carpet och Oscarsgala och de vackraste kläderna i världen har visats för miljoner människor. En del kläder är så dyra att stjärnorna inte ens äger dem utan måste försiktigt festa och sedan lämna tillbaka dem!
Själv håller som bäst på att skriva en artikel om textilier under vikingatiden till en utställningskatalog. Det går sådär för det är ett enormt tvärvetenskapligt forskningsområde. Det är så mycket jag skulle vilja läsa och så mycket att förstå och reflektera över. I slutändan rör det sig i alla fall om en del riktigt värdefulla textilier som några vikingatida människor till och med fick med sig till nästa liv!
Här är en bit av en möstervävd inredningstextil ifrån grav Bj 739 på Birka. Mönstringen är gjord gobelin (inte krabbasnår som jag skrivit tidigare). Det kan röra sig om en kudde eller ett bolster som den döde pallrades upp mot i graven. Ibland förekommer det även dun och fjädrar i samband med möstervävda tyger.
Här är några underbara guld- och silverdekorationer som prytt kläderna till några av de begravda personerna på Björkö. Gravarna är: Bj 496, Bj 557, Bj 561, Bj 832.
Det jag skulle vilja få fram i artikeln är att även textilier av lägre kvalitet än de allra finaste var värdefulla och användes på olika sätt under lång tid – det krävdes hantverksskicklighet och var tidskrävande att producera. Tyger bevaras inte lika lätt i enklare gravar, då alla personer inte är begravda med många metallsmycken som har en bevarande effekt på textil, pga. av att metallsalter kan konservera material som ligger direkt intill metallen.
Tyger kan däremot även hittas i andra fyndomständigheter där det är lite fuktigt, som i vatten och i gamla mossar. Många fynd har gjorts i den vikingatida staden Hedebys hamn och i somras kom det även fram mer textilier i Birkas hamn när marinarkeologerna gjorde utgrävningar på botten för att få veta mer om den gamla hamnanläggningen. De nya Birkatextilierna är inte analyserade ännu, så det kommer bli mycket spännande när vi får veta mer om dem!
PS. Bilderna är från när jag fotograferade i textilmagasinet på Historiska museet för två år sedan. DS.