Etikettarkiv: spännbucklor

Allahringen fortsätter att cirkulera på nätet

2015 var jag med och skrev en artikel om en ring hittad i grav Bj 515 på Björkö, en 800-talsgrav. Den kallas ”Allahringen” och det är en silverring med en infattad glasbit med en inskription tolkad som ”till eller för Allah”. Det står i varje fall inte gudanamnet på den. Sättet den är infattad på känns igen fortfarande idag.

Jag skrev har tidigare skrivit om den här i bloggen bland annat den här uppdateringen: https://linda.forntida.se/?p=3436

”Allahringen”. Foto: Linda Wåhlander.

Forskning är som ett samtal mellan forskaren och föremålen och mellan olika forskare. Målet (för mig) är att komma så nära och förstå, en levd historia, som möjligt. Det betyder att när det kommer ny forskning så behöver forskare ta in den. Forskaren kan hålla med, inte hålla med eller komma med mer forskning. Och det är bra.

Föremålen pratar så klart inte, men de kan berätta en hel del ändå – hur de är gjorda, vilket material det är, var de är tillverkade, ibland vem som gjort dom, vilka som använt dom och var de tillslut hamnade… Vi blir deras tolkar! Och förhoppningsvis hjälps vi åt i våra försök att förstå forntiden.

Professor Mats Roslund har studerat relationerna skandinaverna hade öster ut och menar att ”Istället för direkt handel med kalifatet och Centralasien hävdar jag att khazarer, volga-bulgarer och finska folk var de som skandinaverna främst interagerade med.”

Han har en annan tolkning av var ringen kan ga kommit i händerna på en skandinav. . Här med hans egna ord 240209: ”Dessa ringar finns ymnigt i gravar från Saltovo-Majaki-kulturen (Khazarer) och bland volgabulgarer. Kopplingen till Kalifatet är dessutom svår att upprätthålla eftersom både khazarer och därefter volgabulgarer satt som lås i handeln österut. Ringarna i Birka ska istället ses i ljuset av förbindelserna dessa turkisktalande folkgrupper. Att som i texten anta att ”Even though the decomposed state of thebones in the grave precludes any biochemical analysis,which otherwise could have shed light on the geographicor ethnic origin of the buried woman, it is not impossible that the woman herself, or someone close to her, might have visited – or even originate from – the Caliphate or its surrounding regions” är svårt att acceptera.

Nytt finfoto av ”Allahringen” 106842_HST. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Lite mer om kvinnans grav och gravdräkt

Vem var hon kvinnan som fick med sig ringen i graven? Vad betydde den för henne?

Gravplan för Bj 515. Teckning Hjalmar Stolpe.

Kvinnan begravdes i sin dräkt med dräktsmycken och dräktredskap i en kista. Hon bar en kniv, en bygelsax och ett nålhus.

Hjalmar Stolpes grävanteckning. Han har skrivit ametist.

På hennes spännbucklor av typen P27b finns fyra kors i sidorna, alternativt svärd (?) på vardera spänne. Ringen ligger precis nedanför den högra spännbucklan.

De större spännbucklorna tillhör Bj 515. Foto: SHM, CC BY.

Hon hade även ett väldigt fint nålhus dom hängde ned från den vänstra spännbucklan i en kedja, enligt Stolpes ritning.

Nålhuset med spiraler. Foto: Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

Kvinnan bar fantastiska pärlor. Båda skandinaviska och av östlig typ. Det är karneoler, betgkristall, ögonpärlor, mosaikpärlor, till och med en lyxig stor låtsasmosaikpärla!

Pärlorna från BJ 515. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Tre pärlor sitter fortfarande fast under ena spännbucklan. På gravtecknongen ser de ut att vara fästade i den den övre delen av spännbucklorna. Jag tycker själv om att bära mina pärlor så.

Konglomerat med spännbuckla och pärlor. Foto: Amica Sundström, SHm, CC BY.
En fyrskaftad yllekypert i grov kvalitet. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.

För ett tag sedan fick jag hem spännbucklorna och bloggade om det https://linda.forntida.se/?p=18525 och då skrev jag även lite mer om dräkten

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude. Nålhuset är köpt av Gripheim.
Ser det ut som kors eller svärd?
Lite otydlig förstoring av originalet.

Om vi tittar på innehållet i graven med kista, dräktsmycken och symboler så är det så som de ofta ser ut i en vikingakvinnas grav. Hon har skandinaviska saker med sig och ickeskandinaviska saker. Ringen och pärlorna visar på resor och byteshandel eller gåvor i österled. Vi vet inte om hon rest själv eller om någon tagit med sig presenter hem till henne. Eller om hon köpt pärlorna i Birka av någon som tagit med dig varor hem från långa resor.

Genom hemnes grav öppnas den vikingatida världen upp!

Den andra ringarna från Birka

Här är de andra ringarna och del av en ring:

Ringarna från Birka. Foto: Linda Wåhlander.
Den här är så fin och har tydligt gjorts om till ett hänge. Foto: Linda Wåhlander.

Jag vill passa på att tacka Mats Roslund för hans fina sätt och för att föra forskningen frammåt.

Tips:

Mats Roslund, 2023. Retracing the Vikings in the East: A review of Scandinavian-Islamic interfaces, In Vikings in the Mediterranean. Proceedings of an International Conference Co-organized by the Norwegian, Swedish, and Danish Institutes at Athens. Athens, s. 147-167.

Länk till att köpa boken Vikings in the Mediterranian https://www.andromedabooks.gr/product.asp?catid=45221

Gunneshelg i misty regn och sol

Det behövdes ull i helgen 🙂 men det blev ändå bättre väder än jag befarat. Så fint att komma iväg på event, men jag kommer nog inte orka så mycket mer 🙂 Det är ju så mysigt att umgås men jag var så trött.

Moa med Gotländsk dräkt

Jag är så förtjust i hennes tolkning av pärlor med pärlspridare. Såklart det är halsband! Snyggt!

Carro i Moravisk dräkt
Carro med Anniele i Bj 507

Jag blir då glad av att sälja saker som sen kommer tillbaka som halsband och kläder ❤️

Mina grannar

Grannarna är toppen för att köpa askar! Så vänliga och hjälpsamma! ❤️

Jag har min nya hängselkjol på och smycken från ”Bj 825”

En selfie på pizzerian. Vi orkade inte kaga mat så Moa, Temo och jag gick och åt pizza. Supergott!

Min dräkt glömde jag be att få fotograferad… men jag hade en vit särk, en blek valnötsfärgad diamantkypert och en kocenillfärgad hängselkjol samt min grå sjal som jag görgat i krapp efterbad.

Rosa är inte funnet på vikingatiden vad jag vet, men lite tidigare från Högom finns kermeslysfärgattyg om det stämmer. Hur som helst så ville jag ha en rosa hängselkjol för att jag tycker att det är fint 🙂

Jag behöver ett annat eldstålshänge och mina spännbucklor är efter ett Svartajordenfynd, men påminner om de från Bj 825. Jag tycker mycket om den här kombinationen.

Pizzerian hade en fin bakgrunsvägg

🌸💃🏻

Bj 349 en tidig Birkagrav

Det är inte ofta jag letar inspiration bland Birkas brandgravar, men så dök jag på Bj 349 som känns mer vendeltida än vikingatida. Men det är klart, nu är vikingatiden flyttad bakåt till 750 och då är det ju vendeltida stil. Jag tycker iof att vikingatiden ska börja den 8 juni 793… eller några år innan det 🙂

Bj 349 är brandgrav med hög på Kvarbackagravfältet. Ett gravfält jag inte visat så många gånger, för att det ligger lite avsides. Graven, skulle jag säga, hör till 700-talet. Jag har inte kollat av Ann-Sofie Gräslund eller Ingmar Jansson skrivit. Fick tips av Ny Björn Gustafsson om att Martin Rundkvist har med typen TT som övergångsperiodspännen 750-790.

Kvarnbackagravfältet i solnedgången.

Flera av föremålen har nyligen fotograferats och vips känns allt mycket verkligare!

Pärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Pärlorna tecknade av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Pärlor som denna mosaik förekommer på det vendeltida gravfältet i Nörre Sandegård Vest.

Den ovala spännbucklan från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Spännbucklan är ensam, och det är möjligt att det bara var en. Eller så klarade sig inte den andra i branden. Det brinner lite olika ibland i brandgravar. Den är en av de tiduga spännbucklorna och känns mer vendeltida.

Teckning av spännbucklan Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan, som jag förmodar att det är fick även med sig bla två runda bronspärlor, en nyckel, en möjlig dräktnål och en kruka.

Bronspärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Nyckel passar även den in på vendeltiden.

Nyckeln från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Kedjan från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Den möjliga dräktnålen från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Lerkärlet från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Slutligen fanns det även lite annat som tex nit/spik och en liten kärnkrampa.

Spik från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Det kanske vore en idé att göra en vendeltida birkadräkt 🙂 – en tidig hängselkjol och tyger med inspiration från Nörre Sandegård Vest: En särk, kanske utan sprund, en rak hängselkjol i diamantkypert, en sjal med enkel ringnål, en kedja med nyckel och så pärlorna 🙂

Uppdatering 😍

Jag fick just veta att den skicklige hantverkaren Lecocq David Claude redan har tillverkat ett sett för den här graven! Så fina! Med både brons- och glaspärlorna!

Återskapade smycken från Bj 349 av Lecocq David Claude.
Tabell för de vendeltida smyckenas kronologi ur Rundqkvist 2015.
En av bågravarna på Kvarnbackagrafältet.
Sally och jag på Kvarnbackagravfältet när hon var pytteliten.

Lästips:

Bj 349 i nya sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20349&listType=archaeological

Rundkvist, M., 2015. Domed oblong brooches of Vendel Period Scandinavia. Tillgänglig via: https://doi.org/10.5878/002731. Finns på academia . edu.

Jørgensen, L. & Nørgård Jørgensen, A. 1997. Nørre Sandegård Vest. A cemetery from the 6th–8th centu- ries on Bornholm. Nordiske Fortidsminder series B volume 14. Det Kongelige Nordiske Oldskrift- selskab. Copenhagen.

Islands Nationalmuseum och mer gatukonst

Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.

Vinterskor och skjorta.
Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.

Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…

Trappan upp till utställningen.
The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.

Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.

Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.

Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.

I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.

Men det fanns även utställda böcker 📕

Íslendingabók av Ari den Kloke.

Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.

Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.

En likadan armring av jet är hittad på Birka.

Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna.
Arabiska silvermynt.
Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.

Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.

Bältespännen. Den större i borrestil.
Två små bronsbjällror från Brittiska öarna.
Ringspännen och dräktnålar.
Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt.
Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.

De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!

En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna.
Spännbucklor och smycken.
Spännen och smycken.

Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.

Utvikbar illustation om dräkt och smycken.
Matlagning!

Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂

Glömde fotogradera verktygen…
Ljushållare.

Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂

Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid.
Verktyg.

Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.

Jordbruksredskap.
Fiskeredskap.

Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!

Tor.

Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?

Jag och Tor.
Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.

En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.

Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum.
Så fina pärlor.
Handel.
Vapen.
En skolklassuppsättning med kläder.
De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i.
I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.

Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.

Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.

Mannen med hästen och vapnen.

Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.

Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten.
Religion.

Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.

Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren.
Två andra religiösa föremål.

På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?

Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!

Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.

Tips:

Nationalmuseet https://www.thjodminjasafn.is/english/

The Lady in Blue https://northernwomen.org/project-2/

Hanna Rydhs Strömsbrogravfält

Filosofi doktor Hanna Rydh, som undersökte Skopintull med flera gravar på Adelsö, undersökte tre gravar vid Strömsbro i Gävle socken under hösten 1921. Gravfältet ligger längs en gammal vandringsled utmed Gävleåsen. Grävningen har Inventarienummer 16863 och gravarna är brandgravar i marknivå från yngre järnåldern.

Gravfältet. Foto: Länsstyrelsen.se

Strömsbro ligger ca 4 km norr om Gävle centrum. Gravfält anses som vackert och i samband med att det skulle skyddas och bli en park så undersökte Rydh ”pietetsfullt” tre gravar. Då fanns 50 gravar kvar, högar och några stensättningar, men Rydh antog att flera blivit bortodlade. På Länsstyrelsens sida står det att det är 80 gravar och att fem undersökts av arkeologer.

Av de tre Rydh grävde så är Grav 1 är möjligen från slutet av 700-talet, Grav två är järnålder men går/gick inte att bestämma närmare och Grav 3 daterade Rydh till första hälften av 800-talet. Och det är Grav tre jag tänkte presentera här.

Grav 3 är daterad till vikingatid, 800-talets första hälft om man daterar med spännbucklorna, men det står 800-1100 i Historiska museets samlingsdatabas. Graven var en låg, oval kulle med fotkedja och som längst 3,5 m. Hanna skrev ”Denna grav, till utseendet en av de anspråkslösaste i hela gravfältet, hade ett vackert gravinventar.”

En av spännbucklorna från Strömsbro Grav 3, 364251_HST. Inventarienummer 16863, Catview.

De två ovala spännbucklor den gravlagde fått med sig var av typen P37. Den ena är fragmentariskt. Kvinnan bar även ett armband, en kam, tre hängsmycken vara ett i brons med bandformad ögla och två i järn, vara det ena järnhänget hade en hängögla. Det fanns 5 små bronsringar med diameter 1,5-1,8 cm.

Kamfragmentet i Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.
Glaspärlorna från Strömsbro Grav 3. Foto: Eva Stensköld, SHM, CC BY 4.0.

I graven fanns flera pärlor vara en av brons i form av en spiral. Resten av pärlorna, 79 hela och två halva, är glaspärlor. Rydh skrev att ”tre pärlor är fruktformade” 🙂 Jag undrar vilka hon menade. Fem st hela och en halv är lite större mosaikpärlor, 1,5-1,8 cm. Övriga är små och runda, 2,5-1,1 cm i diameter. Det är otroligt att de klarat sig så bra på gravbålet.

Teckning av några av pärlorna från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Spännbucklorna och de små gula och små blå pärlorna är lika som i birkagrav Bj 539 och Bj 637.

Det likarmade spännet från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Till dräkten bar hon även ett likarmat spänne med gripdjursornamentik. Jag har skrivit om den här typen av likarmat spänne tidigare. Det är ett omtyckt spänne under vikingatiden ❤️

Ett järnbeslag kan ha varit efter en förvaringkista. Det fanns märlor av järn samt många järnnitar, vilket kan tyda på att hon begravts i en båt. I graven fanns även trä och bark bevarat vilket kanske är rester efter gravbålet? Märkligt nog fanns det endast 2 g ben i graven.

Undrar vem hon var som blev begravd på ett av Gästriklands största gravfält umder yngre järnålder. Göstriklands järnverksamhet var betydande och jag tycker det är fint att hon har två hängen av just järn, vilket inte är så vanligt vad jag vet. Hanna Rydh trodde att de varit dekorerade med något som ramlat av.

Föremålslista:

Spännbucklor 364251_HST. 1 fragment sannolikt av en armband, 364254_HST. Kamfragment 364257_HST. Hängsmycke av brons med en bandformig ögla. 2,1 cm i diameter. 2 hängsmycken av järn med oornerade plattor. Det ena med en ögla. 615918_HST 2,5 cm i diameter. 5 små bronsringar, 1,5-1,8 cm. 79 hela och två halva glaspärlor, 364256_HST, 611523_HST. Spiral pärla i brons, 364261_HST. Likarmat spänne med gripdjursornamentik, 364252_HST. 5 fragment av trä och bark, 364260_HST. Järnfragment fragmentariskt beslag, 364263_HST. 2 gr bränt ben, 364259_HST. Talrika fragment av järnnitar, 364255_HST. 5 märlor i järn, 364262_HST.

Läsvärt:

Inventarienummer 16863, Catview här.

Strömsbro gravfält Länsstyrelsen

Tidigare inlägg med det likarmade spännena här. https://linda.forntida.se/?p=13512

Kvinnan som flyttade till Trøndelag

På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.

Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera ❤️

Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?

Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.

Illustrationen visar hur kvinnan låg i graven och vilka föremål hon fått med sig. Illustration: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon var ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar.

Textilierna

I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.

Bild från filmen och det ser ut att vara diamantkypert.
Den ena spännbuckla med små textilier och ben och tänder bevarat under. Spännbuckla av typen P51. Foto: Eystein Østmoe.

I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.

Broderierna på den andra spännbucklan utritade i grönt för att synas. Det är alltså inte grön tråd. Foto: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.

Spännbucklan med broderier. Foto från: https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.

I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).

Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.

Jag undrar vad de andra textilierna varför några? Ser fram emot rapporten!

Textilhantverkare

De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.

En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö 😍. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?

Sländtrissan och ett treflikigt spänne. Foto från filmen.
Ullkammarna. Foto från filmen.

Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.

Den lilla skäran. Foto från filmen.

Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.

Pärlorna

Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.

En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnan kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?

Birkagrav Bj 526 ur Arbman, Birka I.
De små gröna c och d. Färgen i Die Gräber är för dov och pärlorna är grönare.

Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden 🙂

Vem var hon?

De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.

Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.

Och tänk om Birkafynden hade grävts ut så här noga och all textil dokumenterats i fält bättre.

Kram 🤗

Lästips

Facebook inlägg https://fb.watch/5dna_gE50k/

Artikel https://www.nrk.no/viten/spesiell-vikinggrav-funnet-sor-i-trondelag-1.15211058?fbclid=IwAR3JzoYmVH99vjWebW4gsf_N3jw3KWsDxHM3ciFBiS-ho4WAkloNJDmMuDA

Artikel https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Här kommer rapporten såsmåningom att publiceras https://www.ntnu.no/museum/

Osebergsfundet band IV. Ska kolla upp hela referensen. Men måste hitta boken först.

Arbamn, H. Die Gräber. Text und Tafln.

Lapis lazuli i två (eller fler) Birkagravar

Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.

Bj 860A

Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.

Innehåll i Bj 860A. Skärmdump från Sök i samlingarna.
Armband av jet, som Arbman tolkade som hade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Foto: Moa Råhlander 2018. Se lästips.

Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.

Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.

Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.

Spännbucklorna från Bj 860A. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Spännbuckla från Bj 860A där hästhuvudena syns lite tydligare. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Baksidorna av spännbucklorna från Bj 860A med tygrester. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).

Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.

Bj 965

Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.

Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.

Pärlorna från Bj 965 med karneol, glaspärlor och lapis lazuli. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC By).

Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.

Pärlhönor med karneol från Bj 965. Foto: Thomas Eriksson, SHM (CC BY).

Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.

Metallkärl omgjorda till hängen. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM (CC BY).
Resten av det ena hänget. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Borrehänge i silver från Bj 965. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).

Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.

Brickband och sidentyg från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).
Brickband med silverbrischering från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).

Bj 551

I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.

Pärlorna från Bj 551. Foto: Christer Åhlin, SHM (CC BY).

Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.

Lapis lazuli som färg i tidig medeltid

Trydekrucifixet. Jag ska fota om det själv på onsdag. Vet ej vem som tagit detta foto.

Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.

Minecraft

Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.

Mina lapis lazulispärlor.

Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️

Lästips:

Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.

Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image

Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3

Ett tredjespänne i Bj 791 med textilöglor

Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.

Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.

Rundspänne från Bj 791 med textilöglor.

Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.

Ur Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s. 129.

På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).

Spännbucklorna av typen P 51 från Bj 791.

Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.

Sidentyget från ovansidan av spännbucklan. Foto: SHM.
Samitum med invikta kanter som en dekorationsbård.

Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.

Pärlorna i grav Bj 791.

Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂

Dräkten med info från Hägg

Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.

Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.

Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.

I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).

Brickbandsinslag av guld och textil från Bj 791. Foto: SHM.

Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.

Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).

De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.

Gripdjurshängen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.

En bärring i silver från Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.

Den omgjorda ringen i grav Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.

Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.

Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.

Andra gravgåvor

Beslag till träbänkar. Teckning: Harald Faith Eli, SHM.

Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.

Kistbeslag från Bj 791. Teckningar: Harald Faith Eli, SHM.

Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.