Kategoriarkiv: Forntida dräkt

Vikingahätta

Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.

Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.

Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂

Bild på Jorvikhättan i silke som saknar band. Foto från Jorvik Viking Center.
Här är den första jag gjorde för några år sedan till fina lilla bebisen, som var med i Arkeologens dotter.

Lästips:

http://genvieve.net/sca/vikingcap.html

https://www.researchgate.net/publication/281290597_Making_a_Dublin_Cap

https://www.jorvikvikingcentre.co.uk/about/jorvik-artefact-gallery/

Det finns en bok som heter Viking Age Headcoverings from Dublin av Elisabeth Wincott Hecket som jag inte har läst, men ska försöka få tag på.

Vikingahätta

Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.

Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.

Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂

Bild på Jorvikhättan i silke som saknar band. Foto från Jorvik Viking Center.
Här är den första jag gjorde för några år sedan till fina lilla bebisen, som var med i Arkeologens dotter.

Lästips:

http://genvieve.net/sca/vikingcap.html

https://www.researchgate.net/publication/281290597_Making_a_Dublin_Cap

https://www.jorvikvikingcentre.co.uk/about/jorvik-artefact-gallery/

Det finns en bok som heter Viking Age Headcoverings from Dublin av Elisabeth Wincott Hecket som jag inte har läst, men ska försöka få tag på.

Ett ryggknappspänne med sjal

Jag tänkte göra en sjal till mitt ryggknappspänne och har funderat och finderat hur jag ska göra, vilket tyg jag ska använda och fram och tillbaka. Det är till Kulturnatten och jag vill ha en vendeltida dräkt.

Gåsöga i blått. Brosch av Mr Dave Roper.
Det är den här siluetten jag skulle vilja ha på själva sjalen. Hon har ett ryggknappspänne på sig och även om smycket är funnet i vikingatida grav så verkar det ha varit en lång tradition med denna dräkt. Freja från Tuna Alsike. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Agnes Geijer skriver kort om fyndet av två tyger bevarade på ett ryggknappspänne från 700-talets Gotland, närmare bestämt från Sandegård i Sanda socken. Nålen är stucken genom båda två. Det innersta tyget är ett gåsöga och det yttre, lite dubbelvikta tyg är en mer ”ordinär medelgrov kypert”. (Inga Hägg skriver dock 1971 att det är fiskbenskypert och diamantkypert – jag är förvirrad!)

Jag har valt den gåsöga som jag hade hemma. Att rutorna syns får vara meningen för att efterlikna de små guldfoliebelcekn med guldgubbar och guldgummor.

Frejas smycke heter Brisingamen – det flammande smycket. Hängsmycket från Aska i Östergötland i förgyllt silver påträffades med andra smycken i en rik kvinnas gravröse. Tolkningen är att det är Freja vi ser, med både sitt smycke och hjälm. Freja är på Askasmycket omringad av Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen, där ormens huvud är Ryggknappspännet under Frejas haka. Det flammande smycket, som Birgit Arrhenius beskriver, blir på så vis Midgårdsormen med flammande ögon. Granaten, vilket Arrhenius skriver ingående om, lyser om det är refflat guld under stenen.

Freja från Aska i Östergötland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Är det möjligt, som Arrhenius skriver, att kvinnorna dom bar dessa spännen var prästinnor i Frejakulten? Madeleine Karlsson uppsats handlar om några av kvinnorna som begravits med ryggknappspännen.

En liten tanke jag skrev förra året för Jordens dag:

Hon står omringad av Midgårdsormen, som ligger och kränger i havet runt jorden och vill skapa kaos. Hon håller om sin mage för att skydda allt. Hon är uppklädd i sina finaste kläder och smycken. Ormens ögon tittar ut ur hennens ryggknappspänne, men hon håller ormen i schack, fäst under hakan. På huvudet bär hon en hjälm, redo att försvara sig själv.

Midgårdsormen kallas även ” Den väldiga staven”, Jormundgandr, och staven ingår i den fornordiska sejden.

På Birka finns bara en grav utgrävd av Stolpe med ett ryggknappspänne, grav Bj 1079. Det var från början, när jag köpte spånnet, den jag ville göra, men det får bli en annan gång. Kanske kan hitta någon som vill göra det spännet.

Får se om det blir något foto på den färdiga dräkten ikväll.

Så här blev det. Det blev lite likt den lilla silverfigurinen Oden från Leire. Tack Anna för att du tog kort.
Fem ametistpärlor i droppform. Jag behöver låta tillverka fler sådana. Plus snurrade bronspärlor och några blandade vendeltida pärlor i bland annat rött och blått.
Hade dessutom min fina pincett, med den hornhövdade figuren på, höngades i ett spänne framtill. Får ta ett lite bättre foto på den.
Utsikten under kvällen och min hjälpbreda Gyllenborste.
Fråga runorna. Foto: Ninna Bengtsson.

Kram 🌸

Lästips:

Agnes Geijer, 1942. En dräktdetalj från 700-talet, i Fornvännen, s. 373-374. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1227710/FULLTEXT01.pdf

Birgit Arrhenius, 1962. Det flammande smycket, i Fornvännen, s. 79-101. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1224806/FULLTEXT01.pdf

Inga Hägg, 1971. Mantel och kjortel i vikingatidens dräkt. Fornvännen 66, s. 141-153. https://app.raa.se/oppnadata/forndok/rest/archive/documentdownload/11275372/FULLTEXT01.pdf

Jutta Waller, 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen, kontinuotet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Uppsala universitet.

Madelein Karlsson, 2020. Kvinnan bakom det mäktiga spännet, vikingatida ryggknappspännen i Mellansverige. Kandidatuppsars, Stockholms universitet. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf

Ulla Mannering, 2020. Iconic costume, scandinavian late iton age costume iconogrsphy.

Blogginlägg om sjal vs mantel. http://www.medieval-baltic.us/vendelshawl.html

Statist och Bj 1131

I tisdags var Allan och jag med som statister i SVT’s nya satsning på Sveriges Historia, som ska sträcka sig över hela historien från istid till nutid. Hösten 2023 ska den börja gå på tv.

Jag var med för några veckor sedan och nu skulle det bli ett nytt avsnitt och jag behövde lite nytt att ha på mig.

På morgonen satte jag ihop smycken efter grav bj 1131, men jag kommer inte längre i min röda hängselkjol i diamantkypert, så den stämmer inte i tyget. De tyckte att jag skulle ha en brun hängselkjol så jag sydde en ny. Tyget är en fin diagonalkypert som är så tät att det var svårt att sy i det. Det är nog till och med det värsta tyg jag någonsin sytt i!

Både Agnes Geijer och Inga Hägg har med graven som en 900-talsgrav (Geijer s. 174 och Hägg tabell fig 53). Graven innehåller tygerna W10 och W35 samt linnetyg.

Birkatyg W10, diamantkypert. Ur Geijer.

W10, som är en fin diamantkypert, kommer från ovansidan av spännbucklan, som är av typen P51, och linnet kommer från insidan.

Birkatyg W35, diagonalkypert. Ur Geijer.

W35, som är en trebindig kypert, kommer från ett trattliknande, runt spänne. Jag har aldrig tidigare lagt märke till det spännet.

Det trattliknande rundspännet med W35. Ur Arbman, Birka I.

Utöver det som står i Geijer så finns det uppgifter hos Hägg om linneöglor i spännbuckla I. Enligt tabell fig 56 finns det 2 linneöglor vid nålhuvudet och 3 linneöglor vid nålfästet. Det verkar inte ha funnits två spännbucklor, utan bara en.

Det likarmade spännet, Arbman Taf. 81:4.

Från det likarmade spännet finns ingen notering om textil. Men i Mis står det att det finns en textil tråd från graven.

Gravskiss där nr 1. är spännbucklan, 2. det likarmade spännet, 3. det trattformade rundspännet och 4. är de 66 pärlor. Nr 5 och 6 är en kniv, resp en sax.

Hon fick även med sig en bygelsax med bronspressbleck på bygeln och en kniv med silver band. Enligt gamla Sök i samlingarna finns det även ett nålhus i ben, som det också finns textil på, men det är inte med i Arbman.

Skärmdump från Sök i samlingarna.

Smyckena ligger som om rundspännet hörde till något under hakan. Pärlorna ligger ovanför spännbucklan och det likarmade spännet i graven. Har de hamnat upp och ned? Det saknas en spännbuckla eller bar hon det likarmade spännet istället på ena sidan? Det ser ut så på pärlorna. Eller fick hon bara med sig en spännbuckla och det likarmade spännet är till en kappa?

De 66 pärlorna i glas, bärnsten, karneol och bergkristall.

Så underst bar hon förmodligen en linnesärk och sedan möjligen en linnehängselkjol i omlott, eftersom det var så många hängselöglor. Eller om extraöglorna var till saxen och kniven, även om de ligger på andra sidan från spännbucklan? Utanpå detta bar hon möjligen en kappa och överst en sjal i diagonalkypert.

Diagonalkypert skulle iof även kunnat vara en klänning, även om det inte ligger under spännbucklan, med ett annorlunda spänne i halsöppningen.

Diamantkyperten låg utanpå spännbucklan, på toppen av den. Ibland ramlar smyckerna in i tyget efter ett tag i graven. Så det skulle kunnat vara en kappa i diamantkypert.

Det var inte en så tydlig grav men det är det ju sällan 🙂 Sen är jag nyfiken på om det syns textil på det likarmade spännet och om nålhuset har notering med gravnummer på sig. Det har blivit fel i Arbman med kniven, som står att den kommer från grav 1130.

Nagelörten, även Vårälskling, blommade på Stadsvallen.
Inspelning i Hemlanden.
Offerträd.

Lästips:

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern.

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Holger Arbman, 1940 & 1942. Birka I, Text och Tafeln.

Sök i samlingarna.

Freja eller kvinnan från Öja på Gotland

Den här kvinnofigurinen har jag skrivit om tidigare är nu utställd i nya utställningen Vikingarnas värld. Hon är fortfarande inte så känd, vilket hon säkerligen skulle ha varit om hon hade tolkats som Gudinnan Freja.

Kvinnofigurin från Öja på Gotland. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Hon har håret uppsatt i en knut och hon påminner om Freja från Aska i sättet hon håller armarna runt sin mage, vilket tolkats som en gravidmage.

Knuten på Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Hon är 52 mm lång och tillverkad i kopparlegering och dateras till vikingatiden. Den är lite grovt skulpterad, men ansiktet är milt och utrycket fint med armarna om magen. Jag önskar jag visste vem som gjort henne och för vilket syfte. Figurinen hittades vid Hoburg (tg? ) och inlöstes 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Det räknas som ett lösfynd.

Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Som jag skrev tidigare så ser hon ut, på ryggsidan, ut att ha ett bälte. Kanske har hon en lång klänning med ett bälte? Eller är det en lång kjol med en jacka och det är jackkanten som syns? Har hon en krage?

Detalj.

Det ser även ut att vara någon sorts ränder bakpå halsen, vilket skulle kunna vara ett halsband. Eller så är det en synvilla… Önskar jag kunde titta på henne lite närmare. Nu är hin utställd i monter 16, som handlar om kvinnor under vikingatiden.

Inv. nr. 3053, 457610_HST. Öja, Gotland. Foto: Ola Myrin och Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Lästips:

Kvinnofigurinen från Öja, monter 16. Vikingar.historiska.se https://vikingar.historiska.se/object_details.php?object=457610_HST&e=no&l=sv

Min första vikingadräkt ✨

Det känns som en evighet sen, men jag vill dela lite bilder från min första vikingadräkt. Jag hade länge bara dessa två plagg. Fotot är från vikingamarknaden på Adelsö 2005.

Min min 😂 Var kanske trött för gjorde flera guiderundor på Adelsö marknadsdagar 🙂

Hängselkjolen sydde jag på golvet på mitt rum i Ackis på Björkö. Den är efter ett mönster som Gamla Uppsala gjorde och som vi sålde i butiken på Birkamuseet. Skulle inte välja brunt linne igen och nu för tiden är det mer vanligt att ha spännbucklor till. Jag har vikt ned kanterna lite mer.

Mönstret är efter Gamla Uppsalamönstret.

Skulle jag sy en liknande nu så dkulle jag göra den lite mer A-formad. Dessutom går det att sy i kilar i sidorna, från midjan och nedåt, om tygbitarna fram och bak är raka.

Särken är vikt över axlarna och ärmarna, sen är kilar insatta i sidorna, plus fyrkantskilar i armhålorna. Det är bara 5 tygdelar och jag fick två kilar över vilka jag använt till annat.

Särken älskar jag att ha på mig, men hängselkjolen ”har krympt” sedan läge 😅 och halsbandet från Bj 632 är fortfarande min favorit, även om jag behövt trä om det några gånger sedan dess.

Väskan är tovad i ett stycke, i vit ull som det tog timmar att få ihop 😜 Den har ingen förebild och jag använder den inte längre, fast jag tycker så mycket om den.

Skorna är nålbundna sockar/tofflor från Norge dom jag sytt en lädersula på. De höll i många år tills malen hittade dom. Är verkligen förtjust i ylleskor och det finns röda, har jag för mig, i en Moschevaja Balkagrav.

Mamma och Allan

Det här är den andra hängselkjolen och särken är en snabbt sydd ”underundersärk”. Jag har verkligen mått bra i dessa kläder. Hoppas jag lyckas bli lite smalare igen. Jag behöver det, för jag har fått diverse problem med hälsan. Så vem vet, om två år kanske jag kommer i dom igen 🙂

Kram

Møgelmosetunikan

Häromdagen gick jag lära mig att Eurasärken från Finland aldrig funnits, i varje fall inte i den form som vi känner den som. Det är en särk som inte lämnar något spill när den klipps ut ut ett tyg och den är fantastisk på så vis. Graven som menas är grav 56 i Luistari, Eura.

Men på facebook som skrev Mervi Pasanen att formen bara valdes och då med inspiration från en dansk, äldre järnålderskjortel i skinn – Møgelmosetunikan. Hon tipsade om att läsa Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. Ska se om jag kan hitta den. (Nu finns det en länk under Lästips. Har inte hunnit läsa ännu).

Kjorteln finns på Nationalmuseet i Danmark. Foto: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683. Foto: Roberto Fortuna 2007.
Andra sidan.

Skinntunikan är tillverkad av ungkalv, vilket flera samtida dräktfragment visat sig vara, och den påträffades tillsammans med en ung flicka i Gilleleje socken, Holbo Herred, i Møgelmose. Det ligger när Jelling i Sydjylland. Det var hemoglobinet i skinnet som visade att det är kalv som inte var äldre än 3 månader. Ungdjurs skinn är mjukare, flexiblare och tunnare.

Skinntunikan är daterad till yngre romersk järnålder/ äldre germansk järnålder med hjälp av C14, 252-402 evt. Det vi skulle kalla romersk järnålder/folkvandringstid. På Nationalmuseets hemsida står det romersk järnålder och om dateringen till ca 200 evt kan ni läsa i Klaus Ebbesens artikel.

Delarna utritade i grönt. Se Bandt och Mannering.
Snittmönster för Møgelmosetunikan enligt Nationalmuseums hemsida, se lästips.

Om mönstret som finns på Nationalmuseums sida stämmer, så är inte Euradräkten helt gjord efter den. Møgelmosetunikan är alltså sydd av sex stycken bitar av kalvskinn! Fyra stycken djur. Det går att se ryggraden med det som blir som en linje i pälsen. Och tydligen så är sömnaden fin och sydd i välutvecklade tekniker. Ska se om jag kan hitta någon bild.

Teckning av skinndräkten från Møgelmose i Klaus Ebbesens artikel.

Ebbesens skriver att förutom de sex delarna så finns det små kilar under ärmarna där sidorna mötet ärmen. Den ena är rombisk och den andra med kilformad, om jag förstod det rätt. Skinnen har hårsidan inåt. Se vidare bild med text nedan.

Ur Ebbesen.
Ur Ebbesen.

Så det är kilar under ärmarna och allt är hopsytt av skinnremmar med hjälp av kaststygn. Allt är fint sytt utom kilarna i halsen. Är det senare lagningar och förstärkningar?

Platserna med kappor/caper och tunikan påträffats och som analyserats. Karta: Sidsel Frisch, 2013.

Så glad att få lära mig något nytt men samtidigt lite ledsen att inte Eurasärken ser ut som jag trodde!

Lästips:

Natmus: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683

Skinndragter i ældre jernalder, Natmus, https://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/livet-i-oldtiden/hvordan-gik-de-klaedt/aeldre-jernalders-dragter/skinddragter-i-aeldre-jernalder/

Ebbesen, K. 2006. En skinddragt fra Møgelmose i jelling : nye dateringer af oldtidens skinddragter: In: Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie, s. 37-51. https://www.oldskriftselskabet.dk/CustomerData/Files/Folders/4-aarbøger/22_aarboeger2006-02.pdf

Igen Ebbesen pdf.

Brandt, L. Ø och Mannering, U. 2016. Nye artsbestemmelser af skind fra jernalderen – forhistoriske proteiner fra skindkapper fundet i danske moser – forhistoriske proteiner fra skindkapper fundet i danske moser. Nationalmuseets Arbejdsmark. https://www.academia.edu/30273045/Nye_artsbestemmelser_af_skind_fra_jernalderen_forhistoriske_proteiner_fra_skindkapper_fundet_i_danske_moser

Ny analysemetode afslører hemmeligheder fra danske moselig. https://videnskab.dk/naturvidenskab/ny-analysemetode-afsloerer-hemmeligheder-fra-danske-moselig

Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilsnder, 1984. Ancient Finnish costumes. Länk

Familjetur på Birka i somras

I somras under veckan för I förfäders spår så gjorde jag en liten guidetur för familjerna med mindre barn. Det blev en magisk stund som fångades på bild av Anniele!

Vi knackar på på ”Borgvallsporten”
Vi går i vikingarnas spår längs med Borgvallen.

Tack Anniele för fantastiska fotografier och jag älskar färgerna!

Kram