Kategoriarkiv: Forntida dräkt

Roadtrip Dalarna tur och retur, del 1. Solleröns gravfält

I lördags åkte Allan och jag mot Dalarna för att jag hade bokat en ”Gubbstol”, dvs. en Kubbstol, på Marketplace som fanns norr om Mora. Det var lite för långt att åka fram och tillbaka så vi övernattade på Sollerön – Solens ö!

Utsikt!

Jag tänkte att då passar vi på och kolla i saker och gå på Zornmuseet. Först ville jag se en gruva väster om Sollerön som jag hittade på google maps. Där skulle det vara milsvidd utsikt. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var 25 min in i skogen på skogsväg och min bil är inte en terrängbil… Fy vad rädd jag blev att vi skulle fastna där! Till slut fick vi vända. Tror mountainbike skulle ha funkat…

Rutten därifrån gick en lite annan väg genom skogen och förbi en pyttestuga eller vad det kan ha varit. Vi stannade och tittade och den var fylld med slädar…

Som ur en film…

Men bortsätt från ”slädhuset” så finns så otroligt många fina byar och hus i Dalarna!

Boendet på Sollerön med bron från väster.

Boendet jag hittat på Booking var perfekt! Så fint och välkomnande. Vi kom dit efter 19 utan mat för jag tänkte att det skulle finnas någonstans att äta eller en mataffär. Men restaungen hade gått i konkurs och Coop stängde 18. Så vi vilade lite och åkte in till Mora och åt på Kina-Thairestaurangen och handlade på Ica efter. Vi letade restaurang och den som såg okej ut var det fullbokat på. Men det var det inte på Kina-Thaien… Vi blev mätta i allafall och åt även efterrätt.

Solen började gå ner men området id Hembygdsgården på Sollerön är öppet dygnet runt.

Sen åkte vi till gravfältet på Sollerön som jag velat se länge! Det ligger vid hembygdsgården och det finns en vandringsled runt ett stort område med skyltar.

Solleröns Hembygdsgård.
Vi kikade in genom fönstret här också.

Sollerön har Dalarnas största vikingatida gravfält med 120-150 gravar som ligger spritt och ser lite ut som bara odlingsrösen! Gravarna ligger på tre gravfält, Utanmyra, Bengtsarvet och Rothagen.

Det finns bättre karta på nätet.
Inte helt lätt att se gravarna.
Två gravar.
Lämningar efter en mur.

Det var en fin kväll att gå runt där. Antar att det är mycket fler folk under högsäsong.

Hembygdsgården.
Liten båt som rotts runt på Siljan.

Siljan är ju en gammal krater från ett meteoritnedslag för några hundra miljoner år sedan och Sollerön är toppen som kom upp i mitten, även om istiden har hyvlat av ön. Det är fantastiskt att tänka på vikingatidens stormannagård som legat här. Då hade de den modernaste tekniken i svärd!

Röse 1 och 2 på gravfältet Bengtsarvet innehöll rika fynd. Det är intressant att de fick med sig då mycket husgeråd och hästutrustning. Så nu blir det några bilder på fynd från ön!

Röse, grav 1

Grav 1. Graven Bengtsarvet innehöll flera gravar. Foto: SHM.

I Röse, Grav 1 på Bengtarvet hade en man begravts med svärd och vapen. Senare begravdes en kvinna i en sekundärbegravning.

Grav 1. Svärdet, Petersen Z. Foto: SHM.
Grav 1. Oval spännbuckla P52. Foto: Matthias Toplak, SHM.
Röse 1. Hänget kallas orientaliskt. Foto: Helena Rosengren, SHM

Grav 2.

Även grav 2 innehöll vapen och hästutrustning.

Grav 2. Svärd Petersen Z. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. Sköldbuckla. Foto: Ola Myrin, SHM.
Grav 2. Bältesölja. Kan vara till hästutrustning. Foto: Helena Rosengren, SHM.
Grav 2. Ryktskrapa till häst. Foto: Ylisli Asp, SHM.
Grav 2. Yxa. Foto: Yliali Asp, SHM.
Grav 2C. Hänge. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2C. Armring. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2C. Nyckel. Foto: Ola Myrin, SHM.
Grav 2. Kittel. Foto: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. Skärding. Foyo: Jens Mohr, SHM.
Grav 2. ”Doppsko”. Foto: Yliali Asp, SHM.

Det här föremålet står som ”doppsko” fast den är rund. Det finns även en från grav 1. Jag tycker det ser mer ut som en järnpigg du sättter på änden på en käpp och använder på isen vintertid för att ta dig frammåt på isläggar. Spiken spikas i så fall fast i tråkäppen genom hålet. Vad tycker ni?

Utanmyra

På gravfältet här blev en kvinna med P51:or begravd. Det finns flera kopplingar mellan Birka och Sollerön.

Lösfynd hittad 1863, Utanmyra. Spännbuckla. Foto: Matthias Toplak, SHM.

Från en skadad grav kom detta svärd, yxan, pilspetsar, spjut och sköldbuckla, broddar och mycket mer.

Grav 1, Utanmyra. Tveeggat svärd, 548884_HST. Petersen V. Foto: Helena Rosengren, SHM.

Det här svärdet ska vara självaste Ulfberhtsvärdet från Sollerön! På ett ställe står det att det är från grav 9.

Den trasiga graven i Utanmyra innehöll även denna bredyxa. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det blev en bra dag och innehållsrik och igår söndag så åkte vi till Zornmuseet. Så det får bli Road trip del 2.

Det gick igång en lampa när vi gick runt.

Lästips:

https://www.solleron.se/sevart/vikingatida-gravfalt/

Grav 2 https://www.sollero-hembygd.se/skylt/vad-gravroset-gomde/

Kulturstigen 3,2 km lång men vi gick bara en bit och den är delvis handikappvänlig https://www.sollero-hembygd.se/kulturstigen/

https://morakommun.se/uppleva-och-gora/kultur-och-sevardheter/vara-unika-kulturmiljoer/gravfalten-pa-solleron.html

Inventarienummer 22293 https://samlingar.shm.se/event/83354E91-4665-476E-B847-D72E33E396C3

Ulfberhtsvärd https://michaelwills.eu/2020/01/the-ulfberht-sword/

Ulfberthsvärdet https://www.sollero-hembygd.se/wp-content/uploads/2022/08/2012-Praktforemal-fran-Vikingatiden.pdf

https://samlingar.shm.se/object/EAF5EAC7-31A1-42F8-BB50-C885BC2442E2

Mitt favorithalsband – ”Halsbandet” i Bj 632

Mitt favorithalsband blir frimärke! 2025 års EUROPA-frimärke!

”Halsbandet”, som låg i en cirkel över bröstkorgen, vilket syns på gravplanen. Det har pärlhängen, bergkristaller och karneoler, glaspärlor och silverhängen. Bland annat en kubbstol och en liten hoprullad husorm samt ett mynt från Konstantinopel – Vikingarnas Miklagård!

Grav Bj 632. Bild: SHM.

Kvinnan i grav Bj 632 fick även med sig ytterligare en kvinna i graven. Hon har ett eget gravnummer, men nästan inga gravgåvor. Var hon en gravgåva? Eller en träl som följde med till dödsriket? Undrar vad dom hette och vad deras relation var?

Europafrimärket 2025.

Miniark: 2 frimärken, 2 motiv, 44 kr
Illustration och design: Annelie Carlström
Foto: Ola Myrin
Färger: 4 färger CMYK
Papper: Gummerat
Format miniark: 130 x 70 mm
Format frimärken miniark: 51 x 37,5 mm

Frimärket verkar släppas 28 augusti! Och under tiden finns halsbandet att se på @historiska i utställningen Vikingarnas värld ❤️

Foto från många år sedan när jag var på Hornbore vikingamarknad. Nu har jag nya hängen, och det är mitt absoluta favorithalsband.

Lästips:

https://news.cision.com/se/historiska-museet/r/nya-frimarken-med-foremal-fran-historiska-museets-samlingar,c4138854

https://www.postnord.se/om-oss/frimarken/frimarksaret-2025/

Ekorrebörsen från Bj 958

Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.

Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).

Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen 👌 Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!

Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.

När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!

Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.

Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.

Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA.
Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).
De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).

Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra 👌även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.

Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.

Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?

Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).

På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.

Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).


🖊️ Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).

Lästips

Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.

Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).

Bj 958 https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=%20Bj%20958

Messenger

Ny Björn Gustafsson, tittade på börsen för 20 år sedan.

”Völvan från Vena”?

Ibland händer något alldeles exeptionellt i livet. Som när min kollega Erica Nyström igår mejlade mig ett nyfotograferat fynd som jag aldrig tidigare sett! Det kom in till samlingarna 1845 och jag fick se den först igår för att Erica letat efter någonting annat!

Silverfigurinen från Vena från sidan. Det föreställer en kvinna som ser ut att sitta i en kubbstol. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Det är pytteliten silverfigurin, i rundskulptur, från vikingatiden som blivit hacksilver och hamnat i ett litet skattfynd. Nu dokumenterar samlingsavdelningen på Historiska saker i samlingarna och därmed fick vi för första gången möjlighet att se den!

Erica såg direkt att hon sitter i en kubbstol och tänkte att det är en völva eller kanske rent av Freja själv! Figurinen har antingen en huvudbonad men en knut uppe på huvudet eller en frisyr med knut och flätor och det ser ut som att hon har pärlor framme på bröstkorgen. Vi skulle behöva se hur hon ser ut ovanifrån.

Silverfigurinen framifrån och med en tydlig skada vid halsen. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Hon är så söt med sina stora ögon och lite trekantiga näsa. Hur kan någon ha hackat sönder henne!?

Silverfigurinen bakifrån. Foto Jens Mohr, SHM, CC BY.

Pigan Carolina Andersdotter i Ugglefall, hittade den tillsammans med mynt och annat i Flatebo, Vena socken i Småland – ett fynd som hon lämnade in och fick lösenpengar för. Fyndnumret är 851287_HST och Inv nr. 1231. Referens nummer 81359_U.

I skatten finns ett mynt som kan dateras till 952/53 och finns med i en lista från mitten av 1800-talet 🙏 (Florent Audy muntligen).

Liknande fynd

Det finns flera miniatyrskulpturer från vikingatiden som Freja (tidigare Oden) från Lejre och Valkyrian/Freja från Hårby. Det finns även kubbstolar i miniatyr från kvinnogravar.

Freja från Lejre. Foto: Lejre museum.

Freja från Lejre är 18 mm hög, 20 mm bred, 13 mm djup och väger bara 9 gram.

Freja eller Valkyria från Hårby. AD 800, Hårby, Funen, Denmark, silver med niello, H 3.4 cm, National Museum of Denmark, C 39227. Photo: Nationalmuseet, Copenhagen.
 Asger Kjærgaard?

Freja, eller Valkyrian, från Hårby är 3,4 eller 3,8 cm hög.

Kubbstol som sejdhäll. Silverstol från kvinnograv Bj 968 på Birka.
Freja från Aska. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Erica tyckte att den påminnde om Freja från Aska med raden av cirklar!

Jag och Erica, och kanske någon fler, kommer skriva en liten artikel om henne. Vad ska vi kalla henne? ”Völvan från Vena” eller den ”Freja från Flatebo” som sitter i en sejdhäll? Vi ville samtidigt inte vänta utan dela med oss av henne redan nu! Det är hon värd efter alla dessa år! Bortglömd i 180 år!

Tack Erica för att du delade ditt skattfynd med mig! Och tack Jens Mohr, Thomas Eriksson och Florent Audy för hjälpen!

Lästips:

Freja från Lejre https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Oden_från_Lejre

Freja/Valkyrian från Hårby https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Valkyrian_från_Hårby

https://natmus.dk/presse-og-nyheder/nyhedsarkiv/2013/fynbo-finder-valkyrie-fra-vikingetiden/

Kubbstolen https://samlingar.shm.se/object/FD37BBEE-7771-4EE5-A69C-DD845928034D

Freja från Aska https://samlingar.shm.se/object/7C44B389-9DB8-4133-9AD5-886F22062FA5

Völvan i Bj 845

En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.

Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.

Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.

Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.

Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?

Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.

Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto

Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!

Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.

Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.

Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.

Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.

En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.

Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.

Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.

Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!

Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.

Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.

Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Vet inte vad denna ring varit för något.

Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.

Lästips:

Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Drottning Kristinas barnkläder

Igår hade vi uppstartsdag för terminen på jobbet och vi fick ha Livrustkammaren nästan för oss själva!

Det var en inspirationsdag och vi fick höra om och titta på Livrustkammarens basutställning i vilken de jobbat med att lyfta fram drottningarna i historien mer än i tidigare utställning.

Drottning Kristina tillskrivet David Beck. Målningen tillhörde drottning Kristina och hon tog den med sig till Rom.

Drottning Kristina från 1600-talet behöver väl egentligen inte lyftas fram särskilt av mig då hon är en av de mest kända, men jag gör det ändå för jag är så förtjust i hennes två bevarade barnplagg.

Drottning Kristinas barnplagg.

En liten särk och ett livplagg. Därken är så fin och jag tänker såklart på vikingstida särkar även om det då inte var krage i halsen och spetsar i ärmsluten, men de fina vecken är där ❤️

Livplagget i rosa siden kallas ”tröja” och hon kan ha haft den när hon var två år. Den har silverband runt och den knäpptes i ryggen med band. Den finns med på skolplattfoen Sveriges Historia.

Tyget är sidenatlas och det var när det var nytt starkt rosa. Tröjan och särken gavs som gåva till en kvinna som tog hand om drottning Kristina.

Livplaggets fram-och baksida, 9378_LRK, i Livrustkammaren. Foto Helena Bonnivier, SHM.

Fröken Sara Larsdotter som, som fick plaggen, levde 1608-1689 Sara Larsdotter Stiernflycht var kammarjungfru hos drottning Kristina den äldre och sedan hos drottning Maria Eleonora, Kristinas mamma. Hon tog i fler år hand om Kristina som var arvprinsessa och sedan blev drottning Kristina av Sverige. Hon hette även Elgenstierna, vilket är nytt för mig!

Barnskjorta, 9379_LRK, som tillhört Drottning Kristina. Foto Helena Bonnevier, SHM.

Hade svårigheter att hitta särken i samlingsdatabasen. Tillslut hittade jag den under kategori Kristina av Sverige, övriga plagg och den kallas ”barnskjorta”. Den är sydd av linnekammarduk, som är ett nytt ord för mig! Citerat den otroliga beskrivning för skjortan i samlingsdatabasen:

”Skjorta av vit linnekammarduk, 66×49 tr/cm2, hellång och med långa ärmar. Skjortan sydd av en ca 800 mm bred tygvåd, vartill på framsidan tillskarvats en 360 mm bred remsa. Mitt fram ett 240 mm långt sprund (här har en ca 300 mm lång reva slitits upp och kastats samman). På de 50 mm långa axelsömmarna har en förstärkningsslå sytts fast på undersidan och fållats ner från rätan. Den lilla remsan är smalare vid halsen och vidgar sig utåt axeln. Skjortan har alltså blott en sidsöm, i vänster sida. All vidd upptill, utom just mitt fram och över axlarna har rynkats samman i den raka ståndkragen. Ca 15 små veck spritade i kragen/cm. Halslinning bestående av en 60 mm bred och 255 mm lång remsa som vikts dubbel. Ärmarna är avsmalnande nedtill och med den långa raka övre kanten fastsydd i sidsömmen (stad mot stad) framtill på vänster sida ca 450 mm från nederkanten eller 120 mm från axelsömmen framtill, men når baktill blott till 410 mm från fållen, då de sista 40 mm bildar liksom ett spjäll genom den lilla rakskurna hörna som är skuren vinkelrätt mot ärmens överkant på motsatt sida av den raka långsidan. Vid ärmarnas nedre fåll är en 22 mm bred (rapportbredd: 15 mm) knypplad uddspets fastkastad. Den är knypplad med H-tvinnat, vitt lingarn. Fållarna är smala, den bredaste är den nedre kantfållen som är 2 mm bred.”

Så fint att plaggen bevarats. Det finns inte alls mycket kläder kvar från barn från historien.

Lästips:

Lektion om Drottning Kristina på skolplattformen Sveriges Historia:

https://sverigeshistoria.se/lektioner/drottning-kristina-bilden-av-en-stormaktsfurste/

Porträttet https://samlingar.shm.se/object/4B0D61E0-635F-4F21-912F-B382E0A0A490

Tröja/Klänningsliv https://samlingar.shm.se/object/FF1B0427-6A00-478D-BB29-DDA62C2EF7B7

Barnskjorta https://samlingar.shm.se/object/CDD137E3-F642-48C4-B249-0A9B115BE215

Kvinnan från Seyðisfjörður

Tittade på den nya dokumentären ”Vikingakvinnornas tid” från Svt idag. Många kända och för mig okända ansikten berättade om arkeologiska fynd. Roligast var de små rundspännena som är lika som Birkaflickans spänne 🙂 Minst två från Norwich museum i East Anglia där fynden kommer från området runt kusten med skandinaviska ortnamn som Hemsby, Rollesby, Ormsby och Runham med flera.

Ett litet rundspänne i handen och ett på bordet.
Foto på spännet från Norwich museum från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.

Det andra lilla runspännet kommer från Islands östkust.

Skärmbilder från Google maps.
Någonstans här borde gravarna vara. Skärmbilder från Google maps.
Rundspännet från grav 4 i Seyðisfjörður på Island. Foto på tvn från Vikingakvinnornas tid, Svt.

Seyðisfjörður, med platsen Fjörður, ligger på Islands östkust och där hittades fyra gravar 2021, varav en var en kvinnograv med bland annat ovala spännbucklor, pärlor och det lilla rundspännet. Hon fick även med sig kniv, nyckel och ett bryne samt flinta. Det fanns inget skelett från kvinnan bevarat. I dokumentärern säger de att hon kom från Norge, men gravinnehållet kunde lika gärna vara från Birka. Hennes norska brynsten är också vanlig i Birkas gravar.

Foto från tv:n.

Vi har ju 21 sådana små rundspännen från Birka och det verkar vara ett av de populäraste spännena under slutet av 800-talet och sedan åtminstone under första hälften av 900-talet.

Det som också var otroligt spännande och som skymtade förbi var textilen från kvinnograven. De sa att hon begravts med en kudde under huvudet. Vi har flera ”kuddtextilier” från Birka. Men ännu mer spännande var biten av hängselkjolen! Eller bitarna för en visades för sig och en bit sitter kvar på den ena ovala spännbucklan.

Alltså så spännande textilfynd från Seyðisfjörður. Foto från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.

Här syns en snoddögla, hängselkjoltyget och vad som ser ut att vara ett brickvävt band längs kanten 👌 Tänk om vi hade haft ett så fint fynd med brickband från Birka! Undrar vad det är för tyg i själva hängselkjolen. Jag tror iallafall att det skulle kunna hängselkjolen…även om hängselkjolar oftast inte har en tunn snodd som upphängningsbsnd. Det skulle ju även kunna vara en brickbandskantad mantel med en ögla att fästa i spännbucklan. Måste leta efter om någon skrivit om de här textilierna. Om ni vet så skriv gärna till mig.

Mer textil från grav 4 och spännbucklan., vilket ser ut att vara tyg och brickband. Foto från tv:n från Vikingakvinnornas tid, Svt.
Pärlbild från The history blog.
Bild från bloggen Fornleifur.

Hittade bloggen Fornleifur med bättre bilder på en av textilfragmenten:

Bild från bloggen Fornleifur.

Tyget ska ha varit blått och bandet går i tött och gult. Ulla Mannering är tydligen med i studiet av textilierna och jag hoppas det kommer någon text snart. Om det inte redan gjort det. Har än så länge bara hittat bloggar.

The History blog och Youtubefilmen nämner Landnamabok:

According to the Landnámabók (Book of Settlements) saga, the chronicle of the Norse settlement of Iceland written in the 12th century, the first settler in Seyðisfjörður was one Bjólfur from Voss in Norway who established the Fjörður farm. While the Landnámabók was written three centuries after the events it describes, it also documents accurate and detailed historical data, including the names and descriptions of more than 3,000 people and 1,400 settlements (The History Blog).

Jag undrar också vad namnet Seyðisfjörður kommer av. Är det den sejdande disen?

Lästips:

YouTube https://youtu.be/7FqFE9j5T6M?si=SLBj8JCVffqrlGub

Scandinavian archaeology https://www.scandinavianarchaeology.com/an-excavation-shows-unexpected-finds-at-seydisfjordur/

Vikingakvinnornas tid 7 januari 2025. https://www.svtplay.se/video/e4zXXgL/vikingakvinnornas-tid

The History Blog https://www.thehistoryblog.com/archives/62727

Fornleifur https://fornleifur.blog.is/blog/fornleifur/entry/2284555/?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTEAAR2lVfmBRVtRgqcU1svCiMG_gO8s6Mu8167MkrDwR_PJkDMBL7xj05PRncU_aem_6mnW_2XSX-Zm9tg4PnET-Q

En P37 spännbuckla

Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:

”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”

Ny Björn svarade också på facebook:

”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”

Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven
Kalmring, SHM.

Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.

Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.

På baksida finns det också information.

Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.

Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?

Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.

Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street.
Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.

Tack Astri för fotona!

Lästips:

Fyndnr 3143498 https://samlingar.shm.se/object/63ad646f-5eb5-4cd3-8459-716234975268

Ovala spännbucklor https://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/

Godfrey, I. 2008. Spännbuckla från Birka. Konserveringsrapporten. Studio Västsvensk Konservering. Västra Götalandsregionen Västarvet.