Kategoriarkiv: Forntida textil

Vikingahätta

Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.

Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.

Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂

Bild på Jorvikhättan i silke som saknar band. Foto från Jorvik Viking Center.
Här är den första jag gjorde för några år sedan till fina lilla bebisen, som var med i Arkeologens dotter.

Lästips:

http://genvieve.net/sca/vikingcap.html

https://www.researchgate.net/publication/281290597_Making_a_Dublin_Cap

https://www.jorvikvikingcentre.co.uk/about/jorvik-artefact-gallery/

Det finns en bok som heter Viking Age Headcoverings from Dublin av Elisabeth Wincott Hecket som jag inte har läst, men ska försöka få tag på.

Vikingahätta

Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.

Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.

Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂

Bild på Jorvikhättan i silke som saknar band. Foto från Jorvik Viking Center.
Här är den första jag gjorde för några år sedan till fina lilla bebisen, som var med i Arkeologens dotter.

Lästips:

http://genvieve.net/sca/vikingcap.html

https://www.researchgate.net/publication/281290597_Making_a_Dublin_Cap

https://www.jorvikvikingcentre.co.uk/about/jorvik-artefact-gallery/

Det finns en bok som heter Viking Age Headcoverings from Dublin av Elisabeth Wincott Hecket som jag inte har läst, men ska försöka få tag på.

Jellingehänge med bevarad tråd från Stora Ryk

Jellingehänget från Stora Ryk. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Många frågar mig vad det var för tråd som användes under vikingatiden för att trä upp pärlorna på. Jag brukar svara (vaxad) lintråd, läderrem eller silketråd, vilket har hittats inuti pärlor bland annat. Jag ska lägga upp om jag hittar var jag hittat de källorna. Känner mig osäker på läderremmen, men vet att jag läst det någonstans som fynd.

Men här kommer i varje fall en bild på en bevarad tråd, även om jag inte vet vad det är för material i den. Det är ett hänge från den vikingatida silverskatten i Stora Ryk.

Baksidan av Jellingehönget från Stora Ryk. Foto Christer Åhlin, SHM, CC BY.
Förstoring av bilden ovan.

Hänge har en liten bit av upphängningstråd bevarad. Metallsalterna i hänget har konserverat tråden, men det står inte i samlingsdatabasen vad det är för slags tråd. Men det syns att det är tydliga fibrer. Om det är lin, hampa eller ulltråd kan jag inte se. Det vore roligt att titta närmare på det i microskop, men nu är det utställt och då blir det lite knepigt att få titta på.

Äldre foto av Jellingehänget från Stora Ryk. Foto Christer Åhlin, SHM, CC BY.

Hänget är gjort i Jellingestil i kopparlegering. Det är 33 mm högt och 37 mm brett. Ni ser ett sammanrullat litet Jellingedjur och jag tycker det ser som om det är någon som griper den om nosen. Baksidan har eventuellt en beläggning av vitmetall. Hänget är utställt i Vikingarnas värld, monter 84.

Kram

Lästips:
Inv. Nr 21668, Fid 844868_HST, Stora Ryk, Färgelanda socken, Dalsland. https://vikingar.historiska.se/object_details.php?object=844868_HST&e=no&l=sv https://vikingar.historiska.se/object_details.php?object=844868_HST&e=no&l=sv

Ett ryggknappspänne med sjal

Jag tänkte göra en sjal till mitt ryggknappspänne och har funderat och finderat hur jag ska göra, vilket tyg jag ska använda och fram och tillbaka. Det är till Kulturnatten och jag vill ha en vendeltida dräkt.

Gåsöga i blått. Brosch av Mr Dave Roper.
Det är den här siluetten jag skulle vilja ha på själva sjalen. Hon har ett ryggknappspänne på sig och även om smycket är funnet i vikingatida grav så verkar det ha varit en lång tradition med denna dräkt. Freja från Tuna Alsike. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Agnes Geijer skriver kort om fyndet av två tyger bevarade på ett ryggknappspänne från 700-talets Gotland, närmare bestämt från Sandegård i Sanda socken. Nålen är stucken genom båda två. Det innersta tyget är ett gåsöga och det yttre, lite dubbelvikta tyg är en mer ”ordinär medelgrov kypert”. (Inga Hägg skriver dock 1971 att det är fiskbenskypert och diamantkypert – jag är förvirrad!)

Jag har valt den gåsöga som jag hade hemma. Att rutorna syns får vara meningen för att efterlikna de små guldfoliebelcekn med guldgubbar och guldgummor.

Frejas smycke heter Brisingamen – det flammande smycket. Hängsmycket från Aska i Östergötland i förgyllt silver påträffades med andra smycken i en rik kvinnas gravröse. Tolkningen är att det är Freja vi ser, med både sitt smycke och hjälm. Freja är på Askasmycket omringad av Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen, där ormens huvud är Ryggknappspännet under Frejas haka. Det flammande smycket, som Birgit Arrhenius beskriver, blir på så vis Midgårdsormen med flammande ögon. Granaten, vilket Arrhenius skriver ingående om, lyser om det är refflat guld under stenen.

Freja från Aska i Östergötland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Är det möjligt, som Arrhenius skriver, att kvinnorna dom bar dessa spännen var prästinnor i Frejakulten? Madeleine Karlsson uppsats handlar om några av kvinnorna som begravits med ryggknappspännen.

En liten tanke jag skrev förra året för Jordens dag:

Hon står omringad av Midgårdsormen, som ligger och kränger i havet runt jorden och vill skapa kaos. Hon håller om sin mage för att skydda allt. Hon är uppklädd i sina finaste kläder och smycken. Ormens ögon tittar ut ur hennens ryggknappspänne, men hon håller ormen i schack, fäst under hakan. På huvudet bär hon en hjälm, redo att försvara sig själv.

Midgårdsormen kallas även ” Den väldiga staven”, Jormundgandr, och staven ingår i den fornordiska sejden.

På Birka finns bara en grav utgrävd av Stolpe med ett ryggknappspänne, grav Bj 1079. Det var från början, när jag köpte spånnet, den jag ville göra, men det får bli en annan gång. Kanske kan hitta någon som vill göra det spännet.

Får se om det blir något foto på den färdiga dräkten ikväll.

Så här blev det. Det blev lite likt den lilla silverfigurinen Oden från Leire. Tack Anna för att du tog kort.
Fem ametistpärlor i droppform. Jag behöver låta tillverka fler sådana. Plus snurrade bronspärlor och några blandade vendeltida pärlor i bland annat rött och blått.
Hade dessutom min fina pincett, med den hornhövdade figuren på, höngades i ett spänne framtill. Får ta ett lite bättre foto på den.
Utsikten under kvällen och min hjälpbreda Gyllenborste.
Fråga runorna. Foto: Ninna Bengtsson.

Kram 🌸

Lästips:

Agnes Geijer, 1942. En dräktdetalj från 700-talet, i Fornvännen, s. 373-374. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1227710/FULLTEXT01.pdf

Birgit Arrhenius, 1962. Det flammande smycket, i Fornvännen, s. 79-101. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1224806/FULLTEXT01.pdf

Inga Hägg, 1971. Mantel och kjortel i vikingatidens dräkt. Fornvännen 66, s. 141-153. https://app.raa.se/oppnadata/forndok/rest/archive/documentdownload/11275372/FULLTEXT01.pdf

Jutta Waller, 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen, kontinuotet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Uppsala universitet.

Madelein Karlsson, 2020. Kvinnan bakom det mäktiga spännet, vikingatida ryggknappspännen i Mellansverige. Kandidatuppsars, Stockholms universitet. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf

Ulla Mannering, 2020. Iconic costume, scandinavian late iton age costume iconogrsphy.

Blogginlägg om sjal vs mantel. http://www.medieval-baltic.us/vendelshawl.html

Statist och Bj 1131

I tisdags var Allan och jag med som statister i SVT’s nya satsning på Sveriges Historia, som ska sträcka sig över hela historien från istid till nutid. Hösten 2023 ska den börja gå på tv.

Jag var med för några veckor sedan och nu skulle det bli ett nytt avsnitt och jag behövde lite nytt att ha på mig.

På morgonen satte jag ihop smycken efter grav bj 1131, men jag kommer inte längre i min röda hängselkjol i diamantkypert, så den stämmer inte i tyget. De tyckte att jag skulle ha en brun hängselkjol så jag sydde en ny. Tyget är en fin diagonalkypert som är så tät att det var svårt att sy i det. Det är nog till och med det värsta tyg jag någonsin sytt i!

Både Agnes Geijer och Inga Hägg har med graven som en 900-talsgrav (Geijer s. 174 och Hägg tabell fig 53). Graven innehåller tygerna W10 och W35 samt linnetyg.

Birkatyg W10, diamantkypert. Ur Geijer.

W10, som är en fin diamantkypert, kommer från ovansidan av spännbucklan, som är av typen P51, och linnet kommer från insidan.

Birkatyg W35, diagonalkypert. Ur Geijer.

W35, som är en trebindig kypert, kommer från ett trattliknande, runt spänne. Jag har aldrig tidigare lagt märke till det spännet.

Det trattliknande rundspännet med W35. Ur Arbman, Birka I.

Utöver det som står i Geijer så finns det uppgifter hos Hägg om linneöglor i spännbuckla I. Enligt tabell fig 56 finns det 2 linneöglor vid nålhuvudet och 3 linneöglor vid nålfästet. Det verkar inte ha funnits två spännbucklor, utan bara en.

Det likarmade spännet, Arbman Taf. 81:4.

Från det likarmade spännet finns ingen notering om textil. Men i Mis står det att det finns en textil tråd från graven.

Gravskiss där nr 1. är spännbucklan, 2. det likarmade spännet, 3. det trattformade rundspännet och 4. är de 66 pärlor. Nr 5 och 6 är en kniv, resp en sax.

Hon fick även med sig en bygelsax med bronspressbleck på bygeln och en kniv med silver band. Enligt gamla Sök i samlingarna finns det även ett nålhus i ben, som det också finns textil på, men det är inte med i Arbman.

Skärmdump från Sök i samlingarna.

Smyckena ligger som om rundspännet hörde till något under hakan. Pärlorna ligger ovanför spännbucklan och det likarmade spännet i graven. Har de hamnat upp och ned? Det saknas en spännbuckla eller bar hon det likarmade spännet istället på ena sidan? Det ser ut så på pärlorna. Eller fick hon bara med sig en spännbuckla och det likarmade spännet är till en kappa?

De 66 pärlorna i glas, bärnsten, karneol och bergkristall.

Så underst bar hon förmodligen en linnesärk och sedan möjligen en linnehängselkjol i omlott, eftersom det var så många hängselöglor. Eller om extraöglorna var till saxen och kniven, även om de ligger på andra sidan från spännbucklan? Utanpå detta bar hon möjligen en kappa och överst en sjal i diagonalkypert.

Diagonalkypert skulle iof även kunnat vara en klänning, även om det inte ligger under spännbucklan, med ett annorlunda spänne i halsöppningen.

Diamantkyperten låg utanpå spännbucklan, på toppen av den. Ibland ramlar smyckerna in i tyget efter ett tag i graven. Så det skulle kunnat vara en kappa i diamantkypert.

Det var inte en så tydlig grav men det är det ju sällan 🙂 Sen är jag nyfiken på om det syns textil på det likarmade spännet och om nålhuset har notering med gravnummer på sig. Det har blivit fel i Arbman med kniven, som står att den kommer från grav 1130.

Nagelörten, även Vårälskling, blommade på Stadsvallen.
Inspelning i Hemlanden.
Offerträd.

Lästips:

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern.

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Holger Arbman, 1940 & 1942. Birka I, Text och Tafeln.

Sök i samlingarna.

Møgelmosetunikan

Häromdagen gick jag lära mig att Eurasärken från Finland aldrig funnits, i varje fall inte i den form som vi känner den som. Det är en särk som inte lämnar något spill när den klipps ut ut ett tyg och den är fantastisk på så vis. Graven som menas är grav 56 i Luistari, Eura.

Men på facebook som skrev Mervi Pasanen att formen bara valdes och då med inspiration från en dansk, äldre järnålderskjortel i skinn – Møgelmosetunikan. Hon tipsade om att läsa Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. Ska se om jag kan hitta den. (Nu finns det en länk under Lästips. Har inte hunnit läsa ännu).

Kjorteln finns på Nationalmuseet i Danmark. Foto: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683. Foto: Roberto Fortuna 2007.
Andra sidan.

Skinntunikan är tillverkad av ungkalv, vilket flera samtida dräktfragment visat sig vara, och den påträffades tillsammans med en ung flicka i Gilleleje socken, Holbo Herred, i Møgelmose. Det ligger när Jelling i Sydjylland. Det var hemoglobinet i skinnet som visade att det är kalv som inte var äldre än 3 månader. Ungdjurs skinn är mjukare, flexiblare och tunnare.

Skinntunikan är daterad till yngre romersk järnålder/ äldre germansk järnålder med hjälp av C14, 252-402 evt. Det vi skulle kalla romersk järnålder/folkvandringstid. På Nationalmuseets hemsida står det romersk järnålder och om dateringen till ca 200 evt kan ni läsa i Klaus Ebbesens artikel.

Delarna utritade i grönt. Se Bandt och Mannering.
Snittmönster för Møgelmosetunikan enligt Nationalmuseums hemsida, se lästips.

Om mönstret som finns på Nationalmuseums sida stämmer, så är inte Euradräkten helt gjord efter den. Møgelmosetunikan är alltså sydd av sex stycken bitar av kalvskinn! Fyra stycken djur. Det går att se ryggraden med det som blir som en linje i pälsen. Och tydligen så är sömnaden fin och sydd i välutvecklade tekniker. Ska se om jag kan hitta någon bild.

Teckning av skinndräkten från Møgelmose i Klaus Ebbesens artikel.

Ebbesens skriver att förutom de sex delarna så finns det små kilar under ärmarna där sidorna mötet ärmen. Den ena är rombisk och den andra med kilformad, om jag förstod det rätt. Skinnen har hårsidan inåt. Se vidare bild med text nedan.

Ur Ebbesen.
Ur Ebbesen.

Så det är kilar under ärmarna och allt är hopsytt av skinnremmar med hjälp av kaststygn. Allt är fint sytt utom kilarna i halsen. Är det senare lagningar och förstärkningar?

Platserna med kappor/caper och tunikan påträffats och som analyserats. Karta: Sidsel Frisch, 2013.

Så glad att få lära mig något nytt men samtidigt lite ledsen att inte Eurasärken ser ut som jag trodde!

Lästips:

Natmus: https://samlinger.natmus.dk/do/asset/14683

Skinndragter i ældre jernalder, Natmus, https://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/livet-i-oldtiden/hvordan-gik-de-klaedt/aeldre-jernalders-dragter/skinddragter-i-aeldre-jernalder/

Ebbesen, K. 2006. En skinddragt fra Møgelmose i jelling : nye dateringer af oldtidens skinddragter: In: Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie, s. 37-51. https://www.oldskriftselskabet.dk/CustomerData/Files/Folders/4-aarbøger/22_aarboeger2006-02.pdf

Igen Ebbesen pdf.

Brandt, L. Ø och Mannering, U. 2016. Nye artsbestemmelser af skind fra jernalderen – forhistoriske proteiner fra skindkapper fundet i danske moser – forhistoriske proteiner fra skindkapper fundet i danske moser. Nationalmuseets Arbejdsmark. https://www.academia.edu/30273045/Nye_artsbestemmelser_af_skind_fra_jernalderen_forhistoriske_proteiner_fra_skindkapper_fundet_i_danske_moser

Ny analysemetode afslører hemmeligheder fra danske moselig. https://videnskab.dk/naturvidenskab/ny-analysemetode-afsloerer-hemmeligheder-fra-danske-moselig

Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilsnder, 1984. Ancient Finnish costumes. Länk

Terassen i Birka med många kvinnogravar

Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.

Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.

Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂

Kammargravar har ett sträck över, kista har en svart pil i överkant och utan kista, en sk skelettgrav, har tom pil.

Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.

Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?

Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?

Terassen sedd från Stadsvallen. Jag står på den äldre, brandgraven Bj 1009 som är mitt i Stadsvallen. I den finns vendeltida ett föremål, en äldre oval spännbuckla.

Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.

Kvinnorna på terassen

Sally och jag står på Bj 1009. Foto Richard Schill.

Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.

Bj 961 kista:

Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.

Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.

Grav Bj 961. Pärlorna är förflugen ett halsband och hängde inte från spännbucklorna. Alternativt om de suttit runt huvudet. Bild från ATA.
Spännbucklor av typen P51 C3:or, spänne och pärlor från Bj 961. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 969 kista:

Gravskiss kistgrav Bj 969. Bild ATA.

Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.

Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?

Det likarmade spännet från Bj 969. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Spännbucklor P51 B1:or från Bj 969 som ser ut att ha varit förgyllda. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Textilier från Bj 969. Foto SHM.

Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Bj 970 kista:

Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.

Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.

Det är stenar runt kistan i Bj 970. Skiss ATA.
Pärlorna i Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Nyckel från Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 963 kammare:

Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.

Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.

Glättsten från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.

P51 C1:or spännbucklor från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Särkspänne i borrestil med tre små djurhuvuden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Rundspänne i förgylld brons från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pärlor i blått, guld- och silverfolie samt bergkristall från grav Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Örsslev från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Pincett från Bj 963, med rester av tuskafttyg. Notera ansiktet som är uppochned på bilden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Det är inte mycket kvar av de brodcherade brickbanden.
Sköldhänge från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Silhönge med borresnsikte från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Lite mer textil från graven, Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 964:

Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.

Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.

Spännbucklorna P51 C1:or i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Textil på baksidan av det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.

Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.

Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 965 kammare:

Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.

Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.

Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎

Alla brickbandsbilderna från Bj 965 är fotograferade av Ola Myrin, SHM.
Spännbucklor av typen P52 E:or med fyra hästhuvuden vardera. Foto Pavel Voronin, SHM.
Här syns hästhuvudena i profil. Foto Pavel Voronin, SHM.
Som särk/tunika eller kjortelspänne hade hon ett fantastiskt rundspänne i silverfiligran. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick med sig ett av de finaste borrehängena i graven. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon fick även två hängen av omgjorda silverskålar. Foto Charlotte Hedenstierna Jonson, SHM.
Ett pärlhänge med en fasetterad karneolpärla från Bj 965. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!

Pärlorna från Bj 965. Foto Pavel Voronin, SHM.

Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.

Hon hade även fått med sig tre östliga mynt och en börs.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 966:

Gravskiss Bj 966, ATA

Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.

Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.

Spännbucklorna, P51 C1:or, från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Ringspännet med en ögla från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM.
Pärlorna är inte supersnygga längre, men jag tycker om de ljusblå. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon hade även en bronsnål med ring. Foto Pavel Voronin, SHM.
Dessutom hade hon ett pärlhänge med pärlad koppartråd, vilket är ovanligt. Pärlan är en bärnsten. De brukar vara av silvertråd. Foto Pavel Voronin, SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 967:

Bj 967, kvinna i kammargrav: endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.

Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.

Det lilla rundspännet i Bj 967 av samma borretyp som i en av de andra gravarna på terassen. Foto Christer Åhlin, SHM.
Pärlorna i Bj 967. Det är en blå ögonpärla och ljusblå glaserade lerpärlor. Ett hänge här är av sten. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon har ett fint litet förgyllt hänge i Bj 967. Foto Pavel Voronin, SHM.
Till hennes dräkt, Bj 967, så hörde det även brickband och siden. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 968:

Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.

Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.

Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.

Spännbucklorna, P51 C3:or, i Bj 968. Foto SHM.
Rundspännet från Bj 968. Foto SHM.
Det treflikiga spännet från Bj 968. Foto SHM.
Kubbstolen från Bj 968. Foto SHM.
Freja med sin hårknut hållandes i sitt halsband Brisingamen från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Korset från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Den tillbakablickande hjorten from Bj 968. Foto SHM.
Sköldhänget från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon har två knivar med sig i Bj 968. Foto SHM.
Pärlorna i Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.

Textil med bland annat sidentyg från Bj 968. Foto SHM.

Amica ska förmodligen återskapa denna grav.

Mansgravarna på terassen

Bj 975 kammare:

Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.

Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 976 kista:

Gravskiss Bj 976, ATA.

Bj 976, mansgrav i kista?: inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgrav frågetecken.

Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.

Delar av dräkten till Bj 976. Foto SHM.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 986 kammare:

Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.

Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.

Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bj 962 skelettgrav:

Gravskiss skelettgrav Bj 962. Skiss ATA.

Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.

Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.

Till personens dräkt hör även brickband i Bj 962. Foto SHM.
Ringspännet från skelettgrav Bj 962. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.

Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.

Funderingar och sammanfattning

Här är en Stolpeskiss från ATA. Här blir det ett större utrymme i mitten och Bj 986 ligger utanför terassen. Undrar om det legat ett hus på terassen?

Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.

Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.

Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…

Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.

Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?

Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️

Kram

Lästips:

Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.

Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.

Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.

Bäversvansbörsen från Långön

Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy ❤️

I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.

Fid 528570_HST. Bäversvansbörsen från Långön, Tåsjö sn i Ångermanland. Dat 800-1100. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.

Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!

Har köpt bäversvansskinn av Linda Maasing, Rejmyre smedja och garveri.

Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.

Halv bäversvans, linne och fusksenstråd.

Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.

Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.

Flätat band av Sofia Holmer.

Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.

Den färdiga börsen.

Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.

Kram

Lästips:

”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953

Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2017_249

Ture J. Arne, 1926. Ett gravfält från vikingatidens slut i norra Ångermanland, I: Fornvännen, 21, s. 85-103.