Etikettarkiv: konst

Sagan om Lillis näsa

Igår var jag och Susanna på Åhmells galleri på Birger Jarlsgatan. Jag har inte tidigare varit på konstgaller där det går att köpa Carl Larsson, Zorn, Bruno Liljerfors, Isaac Grünewald, Helene Schjerfbeck och John Bauer!!!

En tecking av Carl Larson är en illustration till Sagan om Lillis näsa som finns i Topelius läsning för barn I.

Sagan om Lillis näsa

Hon var en liten, alltför vänlig flicka,
som kunde både spinna, sy och sticka
och karda ull och häckla lin och väfva
och tråckla sina fållar lagom snäfva.

Hon kunde skura, tvätta, baka, byka
och torka kläder uppå rep i klyka,
hon kunde koka, steka och förvälla
och stöpa ljus och brygd i ordning ställa.

Hon kunde mer: hon kunde skrifva, räkna
och läsa, sjunga, spela, dansa, teckna;
hon tog katkesen i en enda läxa
och las historie som en liten häxa.

Än mer, hon kunde snäll och lydig vara
och ödmjuk låta egen vilja fara;
hon kunde Gud i böner fromt åkalla,
behaga alla, älskad bli af alla.

Men ack, hvad hjälpte henne, stackars flicka,
att kunna spinna, väfva, sy och sticka
och koka, steka, skrifva räkna, läsa ? …
Hon hade ju en alltför liten näsa.

En alltför liten näsa dock hon hade.
I hennes ögon skälmen satt, den glade;
en kind så röd, en mun som sockerbiten,
hvad hjälpte det, när näsan var för liten?

En tid ej alls det hennes oro väckte.
Hon flög med fågeln, långt som vingen räckte,
och var bland andra systrar nippertippor
så fri och glad som gröna skogens sippor.

Då hände, att en dag i juleringen man lekte skrapa nos, och fri slapp ingen. När turn till Lilli kom, man hördes snäsa:
— hvar skall man skrapa den, som ej har näsa?

— Har jag ej näsa? — Ja — så skreko alla,
— en näsa, som man ej kan näsa kalla,
en sådan liten en, det är för löjligt!
Och Lilli ej begrep, hur det var möjligt.

Hon sprang till spegeln … Ja, så var det riktigt,
och när hon själf den saken tog så viktigt,
så skreko de igen: — En tipp, så liten,
blir aldrig kysst och aldrig heller biten.

Och Lilli sprang med hast att fråga mamma,
och mamma sade, hon också, detsamma:
— Ja, kära barn, nog alltför liten är den,
men var blott snäll, så går dig väl i världen!

Ja, godt och väl, det är visst lätt att säga,
men slik chikan, den kan på sinnet väga.
Från denna stund blef Lilli tyst som natten
och gömde lilla näsan under hatten.

Förgäfves sökte mamma trösta, råda;
ack, Lilli såg sin lefnadsfröjd i våda,
och så blef intet annat råd, än fråga
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga.

— Herr doktor, i vår nöd er hjälp vi söka;
var god och lilla näsans längd föröka! —
— Hvaba ? Dess längd ? Det var en egen kasus!
Kom hit, min vän, kom hit med lilla nasus!

Och doktorn tummar näsans tipp och kröker,
men ack, dess längd ej sig det minsta öker.
— Ja — säger då med viktig min den lärde —
— Jag tror vi lämna näsan i sitt värde.

Nå — tänker Lilli — stå du där och brumma! —
Då möter hon en liten, liten gumma.
— God dag, mitt barn, du syns mig så bedröfvad. Säg mig af hvad bekymmer du är pröfvad!

— Ack, kära mor, det kan på mig ni läsa:
ni ser det själf, jag har för liten näsa.
Att få den längre, säg, hvad skall jag göra?
Mig tycks, jag kan en sten till ömkan röra.

— Nå — sade gumman — är det intet annat,
så vet jag råd, och mången det besannat.
Jag är en fe, jag gifver dig förmåga
att utan doktor lindra själf din plåga.

Märk nu: hvar gång, när lycklig och betagen,
du blir på någon väntad fröjd bedragen,
gif akt på näsan; det kan ju försökas;
jag spår, att då skall hennes längd förökas.

— Tack, kära mor; det löftet var ett fänge,
men lofva, att jag ej får vänta länge!
— Var lugn — sad’ gumman, det är lifvets läxa
jag lofvar dig, att nog skall näsan växa.

Och Lilli gick, belåten med den trösten,
till sina sköna äppleträd om hösten,
förtjust att få med fulla händer plocka
den rara frukt hon sett så länge locka.

O ve! Då hade under sista natten
byns snåla pojkar plundrat hela skatten,
och Lilli kände, stackars snopna flicka,
som hade hon i näsan fått en sticka.

Det kan man tro, att Lilli blef förlägen.
Hon gick förtretad in och under vägen
såg sig i spegeln… såg och såg helt prydligt,
att lilla näsan vuxit högst betydligt.

Och glad blef Lilli, hon, som nyss var mulen. —
Men tiden gick, och så kom ändtligt julen.
In buros klappar. Lilli fick den första,
det var en låda bland de allra största.

— Hvad kan det vara — skrek hon — i en sådan ?
Där är bestämdt en dockmamsell i lådan!
… Ullstrumpor var det.. . nyttiga, men fula,
och Lillis näsa fick på nytt en bula.

Så gick hvar gång, som häxan spått den dagen:
när Lilli blef af någon fröjd bedragen,
och hoppets glädje blef för henne trängre,
då växte strax den lilla näsan längre.

I början var det bra, och med förtjusning
såg Lilli näsans ständigt längre krusning,
ja, mamma, som ej kände trollets funder,
sad’ helt förtjust: — Den flickan blir ett under!

Men hur det var och passade i stycket,
så växte näsan nästan alltför mycket,
blef småningom allt längre i förtreten,
och sist kröp Lilli fram med hemligheten.

Och ack och ve! Nu gick som mamma trodde,
att Lilli blef ett under. Folket glodde
på flickan fattig som på ett spektakel,
och näsan, den gick främst som ett mirakel.

Nu blef ej annat råd än åter fråga
hos doktorn bot för sådan näsvis plåga.
— Herr doktor, näsan är för lång bland mängden, var god och korta af den nu på längden!

— Hvaba? För lång? Det var en egen kasus!
Kom hit, min vän, kom hit med långa nasusl —
Och därpå grep han, helt körnöjd, till knifven …
men Lilli sprang sin väg af skräck fördrifven.

Hon sprang och sprang. — Ack stygga, stygga gumma, hvi lät jag narra mig af dig, jag dumma!
Hvi var jag missnöjd med min lilla näsa?
Ack, kom, o fe! dess grymma växt att kväsa!

Och Lilli springer nu kring hela världen,
att söka gummans väg. Men säg, hvar är den?
Har någon gumman sett, så säg det ärligt,
ty näsan växer allt ännu förfärligt.

Och redan räcker den en aln i längden,
en skräck och fasa för den häpna mängden.
Men i vår saga den moral vi läsa,
att hvar och en bör nöjas med sin näsa.

Tänker på alla som nu opererar om sina näsor. Tur de inte behöver gå till häxor längre… men jag tänker även på att det inte är nytt att så många mår så dåligt över hur de ser ut så de vill ändra på sig.

Kram

Lästips:

Sagan om Lillis näsa https://runeberg.org/topbarn/1/0225.html

Konstvernissage för ”Vändor”

Kommentera

Idag hade min väninna Sara och hennes konstkollega vernissage Ingela för detas utställning Vändor på Ekebyhovs slott.

Det var mycket folk på besök när jag kom dit vid halv två. Jag tog lite cider och grönsakschips och letade efter Sara. Träffade flera andra som jag känner och det blev spännande samtal om konst och livet.

Sara Morales Gustavsson

Sara har jobbat med dygnet på olika vis. Hennes utställning är en blandning mellan måleri och installation och jag tänker på konceptkonst. Där utforskandet sv idéer och tankar är viktiga delar.

Cirklarna, för prickskytte gav upplevelsen att de rörde sig på väggen, snurrade som dygnet snurrar med jorden.

Växter torkar och släpper ifrån sig sina frön. Allt börjar om igen och i fröet finns hela skapelsens kraft att börja om igen. Under rätt förhållanden.

💭 längs väggarna. Påståenden eller iakttagenden? Kanske konstateranden.

Ingela Sand Arenander

Flera av Ingelas verk var lite läskiga. Samtidigt så tankeväckande. De fick mig att tänka på hur många vändor mitt medvetande kanske varit på jorden. I hur många kroppar? Vi föds, vi dör, föds igen i en ny kropp. Om det är så det går till. Allt vi har är våra erfarenheter.

Hon hade satt upp dom med magneter och allt (tror jag) var blyerts på papper. Väldigt välritat med intryck av samtiden.

Det var jättestora teckningar och teckningar sammansatta till kollage.

Så obehagligt med människa som ligger under stolen.

De måste ha tagit mycket lång tid att genomföra dom.

Undrar vilken upplevelse ni skulle få. Det är , i mina ögon, så modigt att ställa ut!

Jag missade att fota Ingela men här är Sara igen 🙂

Hoppas ni åker dit imorgon eller någon av de kommande helgerna. Det är en upplevelse!

Kram

Ett möte mellan Strindberg och konstnären Youssef och mig

Kommentera

Idag hade vi terminavslut i Paggruppen (pedagogerna på Historiska) och även gruppavslut, för vår enhet görs om. Vi gick till Nordiska museet för att äta lunch och titta på utställningen ”Strindberg vs. Youssef”.

Den är till höger in i den stora hallen och den gula starka färgen på utställningens väggar lös upp hallen ända upp i taket.

Det som besökaren möts av är ett virrvarr av texter i stora, svarta ”handskrivna” meningar. Lite som att någon från AIK varit framme och klottrat och aldrig lärt sig skriva fin handstil.

Jag förstod ingenting men gick runt och tittade. En kollega lyssnade på en film och berättade att de handlar om Strindbergs bok ”Inferno” och att Youssef översatt boken till olika språk och sedan tillbaka till svenska igen. Så jag tittade med nya ögon och försökte läsa igen. Förstod fortfarande inte.

Gick in mellan några gula väggar och där hängde Stridbergs ”Vågen” som är dubbelsidig. Läste på en skylt att Strindberg var en av Hazelius skaffare (läs ekorre) av olika gamla saker och att Strindberg även testamenterat över hundra gamla saker till museet. Det visste jag inte.

En man Strindberg jobbat med hade massor av tavlor efter Strindberg och en annan man köpte dom och gav till museet, vilket gör Nordiska museet till den största ägaren av Strindbergs målningar!

Vågen. Målad med palettkniv. Den andra Vågen på baksidan är lite trevande och platt, men sen har han gått loss med palettkniven och skapat ett fantastiskt stormande hav med lite blå ljusglimtar på den mörka, himlen. Tror inte att jag hade tänkt på de blå fläckarna om vi inte under Fuismdagen på Nationalmuseum hade fått öva på en annan målning i samma serie med ”slow looking”. Det är en serie om nio liknande målningar av Strindberg. Jag glömde att fota baksidan av målningen.

Jag fortsatte lite till och dök på en klass, möjligen konststudenter. De hade läst första kapitlet i Inferno innan besöket och stod och försökte läsa Kapitel 1. Jag hamnade i deras grupp och vi försökte läsa tillsammans. Det var ett intressant möte 👌 men vi lyckades inte läsa så mycket.

Tittade lite till. Lyssnade kort på filmen. Det var så lågt ljud att jag hade svårt att höra, men hörde att han tidigt insett att han inte drogs till måleri men att han var bra på att teckna. Han var också jätteglad att få ställa ut på Nordiska museet.

Efter det började jag leta efter mina kollegor som jag tappat bort. Hittade Anna men träffade samtidigt Ylva som jobbar där.

När vi hade gått runt och tittat på ett nytt hissbygge och lite annat så frågade jag om utställningen. Ylva berättade att Youssef är född i Sverige men han har aldrig blivit riktigt bra på vare sig svenska, arabiska eller engelska och att text för honom är sådär virrig och överlappande. Nästan obegriplig. Han har precis som Strindberg hade problem med psyket och varit in och ut på psyksjukhus – därav den gula sjukhusfärgen. (Är det gult på mentalsjukhus?) Han hade jobbat med översättning av meningarna i Inferno i tre år tror jag det var.

Det kändes behövligt att få en liten ”guidetur”. Men jag skulle gärna vilja döpa om utställningen till Strindberg & Youssef – ett möte mellan konst och text.

Så vad är det att se på konst? Kanske är det viljan att uppleva och att försöka förstå. Och sen acceptera att du kanske inte förstår. En mental och känslomässig resa. Det är bra att psykisk ohäsla får ta plats. Att känna igen sig eller hitta inspiration hos tidigare generationer och konstnärer. Att inte känna sig så ensam med att inte föstå. Youssef sa att han bara är glad om folk går från hans konstverk och känner att de inte har förstått.

Själv blev jag ju lite nyfiken på Strindbergs version av Inferno. Den har jag inte läst. Däremot så tycker jag mycket om hans målningar.

Kram

Fuism på Nationalmuseum

Kommentera

Nu blir det inlägg om museipedagogik!

Tänk att få vara på Nationalmuseum en måndag och titta runt och maten vi fick till lunch var så god att jag inte ville att den skulle ta slut! Det enda jobbiga var stolarna i hörsalen men jag åt lite alvedon och hade på mig kofta och sjal mot draget. Bra att tänka på om du har fibromyalgi – ta med dig kläder som kan funka som filt på gamla museer 🙂

Med kollegorna Mooness och Love. Historiska stjärnor!

Vi fick olika presentationer av projekt på konsthallar och museer.

Ett projekt som Statens Historiska museer driver är skolsidan sverigeshistoria.se men som alla Sveriges museer och konsthallar kan skicka in lektioner till.

Vår fina bild med Elisabet på. Älskar samarbeten som denna bild!

På Göteborgs konsthall hade de tillsammans med inspiration av den romska polska konstnären…. skapat tygkollageporträtt med besökarna och en romsk förskola.

På Jamtli håller de på att skapa digitala konstnärsmöten där någon är i roll som konstnären som ett lärarmaterial för skolan med elevuppgifter.

KA Almgrens sidenväveri och museum har tagit fram fyra aktiverande skolprogram som de presenterade.

Dagens huvudattraktion var föredraget ”Reimagening the Giuded experience” av Claire Bown. Hon arbetar med ett annat förhållningssätt till visningar än traditionella guidevisningar. Hon har ett välkomnande och inkluderande förhållningssätt till grupper, fokuserar på ”slow looking”, shared visual inquiery och personal discovery. Att få besökarna att känna sig bekväma med eller utan förkunskaper och med olika tekniker skapa minnesvärda upplevelser – koppla ihop besökaren med föremålen, inte koppla personerna till berättelser om föremålen. Idag ska vi få prova också.

Hallwylska museet berättade om ett samarbete med ett doftföretag och hur de doftsatt olika rum med hjälp av AI. Intressant att AI fick bilder och ord och så skapades dofterna utifrån det.

Sista delen av dagen var en upptäckarvanding i museet med stationer med Natuionalmuseums pedagogik. De har jobbat ihop med Claire Bown under pandemin och nu fick vi se vad de gör.

Syntolkade visningar

Med hjälp av en text läste museipedagogen upp en syntolkningstext skriven av Anette Andersson, elev på Fällingsbros folkhögskola. Det hjälper även de som inte är synskadade med att upptäcka saker. Att stanna upp och verkligen titta.

Det är nästan svårt att förstå att det är marmor.

Vi fick även känna på en skulptur med händerna. Det var lite läskigt måste jag erkänna.

Minivisning

En annan station var för 1-2åringar. De utgick då från Eugene Janssons målning.

På golvet låg yogamattor, tyger, en spegel och färgade plastskivor att titta igenom. Tanken är att barn och vuxna gör aktiviteten tillsammans och att de sen går till ateljén och målar med ”ätbara” färger på papper men kanske med händer och fötter.

Jag tänkte att mamma satte mig i badkaret med fingerfärg i bara trasorna så jag fick ”måla” hur mycket jag ville 🙂 Bara skölja av sen!

Batavernas trohetsed – se genom konstnärens blick

Ett stopp var vid Rembrants Batavernas Trohetsed. Vi fick höra om färgerna,att de i te bara är optiska utan att de påverkar hjärnan. Om hans sparsamma paletten, färgens mixning med tjockt i det ljusa och många lager i det mörka. Hur han använt kallt och varmt, suddigt och skarpt. Om realismen det bildar.

Den enögde batavledaren Claudius Civilus som kämpade mot romarna.

Det här var min första uppgift på konstvetenskap på universitetet. Det känns som att det var nästan lika länge sedan som den här målningen målades – innan jag hade en dator och innan det fanns smartphones att blogga på…

Ateljén – ett sinnligt färglabb

Åh vad jag önskar att vi hade en sådan ateljé på Historiska!

De har ordnat så fint och pedagogiskt och vi fick måla vad vi ville med färg, bikarbonat och citronsyra.

Citronsyran gjorde så att det blev glittrigt och fint.

Ska prova citronsyra på akvarell. Jag gillade att det doftade gurkmeja och nlåbär och cacao. Undrar bara hur det blir i längden med färger och citron? Men det är också härligt att bara göra något för stunden, utan att det behöver nödvändigtvis sparas för all framtid.

Barnrummet

Var till barnrummet igen, men jag får lite klaustrofobi där inne när jag inte hittar ut.

Dag två blev workshop och det såg jag fram emot!

Vår konstutställning Konstringen 2023

2 svar

När jag ansökte mig till Konstringen så visste jag inte att Sara också gjort det, så vi blev överraskade när vi sågs på första mötet. Sara frågade om jag ville ställa ut med henne och det ville jag.

Det har varit jättekul att planera utställningen med Sara. Jag har aldrig ställt ut tidigare och det kändes tryggt med Sara som är en riktig konstnär, som ställt ut måmga gånger!

Jag har läst på vad man ska tänka på och beställt Fine Art Prints, ramat in tavlor och gjort certifikat 🙂 Det har varit en resa med allt det som hänt mellan att ansöka till att efter utställningen åka tillbaka med skyltarna. Det är nästan som att hela det är komstverket 🙂

Vi ställde ut i Saras ateljé som hon målat om om och fixat till. Det är ett jättefint rum med kakelugn.

Vi fick som olika väggar och jag satte titlar på mina alvareller medan Sara skrev korta texter till sina väggar.

Dagen ligger och vilar, växer i natten

Natten omsluter dagen

Jag tycker det är fint att verken hänger med klämmor, men jag kunde inte låta bli att rama in de flesta av mina.

Tre öar: den översta är från Öland, ”Vägen till till standen”, i mitten ”de gula liljorna bakom Birkamuseet och nederst ”Ekerö kyrka”. Den översta är såld. Det var jättesvårt att sätta priser. Men till nästa gång vet jag lite mer 🙂

Saras andra vägg är etsningar hon gjort som hon sedan färglagt med akvarell och penna.

Hon sänkte ned språkets alla verb i egna kroppens vatten hennes kropp en bland alla andra kroppar

De sjönk in bottnade alla tillsammans. I lugnet som uppstod inte en krusning på ytan blev språkets alla substantiv berget, vinden, växten en del av henne själv.

Så vackert!

Jag har målat samma motiv flera gånger och jag är inte riktigt klar med dom. Min andra är en blandning av och det var kul att se dom tillsammans.

Tre av dom är ”Där vildsvinen bor” ett buskage som jag går förbi nere vid Lurudden. Det bor djur där inne. Det ser olika ut och akvarellerna är mer intryck av dom än att de är naturalistiska.

En av de saker som är svårt med akvarell är att vänta på att det ska torka. Så det är bra att måla flera saker samtidigt. Sen kommer nästa svåra grej och det är att fortsätta på något som ser fint ut. Sen då? Jo, sen är det svårt att veta när du ska sluta måla, när det är klart!

De två med näckrosblad är bland andra de jag ansökte med. En till hängde på Ekebyhovs slott. Jag har två till jag håller på med hemma. De het ”Hjärtdammen”. De är efter dammen Drottningholmsparken och de handlar för mig om kärlek. Det jag ser, ytan men också om djupet och det lite otäcka. Det som inte syns, men som sticker upp ibland.

Fine Art Print av Hjärtdammen 1. Originalet är inte till salu.

Den inramade gjorde jag även Fine Art Prints av Hjärtdammen. De blev så fina. Har en till av den från Ekebyhov och säljer en för 300 kr och två för 500 kr.

Jag tycker, som många andra, mycket om dimma. De här är intryck från Helgö. Jag tycker om att vassen är skarpare i vattnet än på land.

Vattenfärg är så fantastiskt! Både lätt och svårt att måla med. Det är inte giftigt som olja och akryl och dammar inte som torrpastell. Men jag ska försöka lära mig måla akryl också. Olja målade jag förr, och kanske jag ger mig på igen någon gång. Men just nu är det akvarell och jag har även köpt gouache, så det ska jag också öva med framöver.

På lilla introväggen hängde vi björkarna. De passade inte riktigt in med de andra… De är naturalistiska och som tur är så de har de ju varandra 🙂 Björkarna står nere vid vägen där jag går nästan varje dag med hundarna. Jag målade två samtidigt, en stor och en liten. Och det är nog inte sista gången 🙂

Två målningar jag inte ställde ut var parafraser på August Rodin’s ”Kyssen” som jag målat många gånger. Så de gjorde jag också två av dom som Fine Art Prints.

Jag har tryckt 12 st av varje nu och ska max trycka 50 stycken. De kostar också 300 st och 500 kr för två. Jag skickar med dom ett certifikat.

Jag ställde inte ut några proträtt, men jag målar det också på beställning om jag har möjlighet. Har en nu som jag inte är klar med.

Så det var Konstringen för i år. Jag tänker redan på vad jag skulle vilja måla till nästa år. Det blir nog några fler Hjärtdammen men nu vet jag iallafall lite mer hur man gör och vad jag behöver tänka på ❤️ och jag behöver planera pappret med kanterna och inte rama in i sista minuten 🙂

Vad skulle du vilja se mer av?

Borde så klart ha fotat mer av de som kom och jag vill tacka alla som kom och som kom med presenter, glada kommentarer och som köpte fika och konst ❤️ Hoppas att ni hade bra dagar runt Konstringen på Mälaröarna!

Kram, Linda och tack igen Sara för att jag fick ställa ut hos dig!

Konstrundan på Mälaröarna 2023

Kommentera

I år har jag gjort det jag länge funderat på – jag är med i konstrundan 🙂 Jag tog beslutet att anmäla mig och har gjort alla delar för att vara med. Har aldrig ställt ut tidigare så det var något jag velat prova i livet och nu har jag gjort det.

På Ekebyhovsslott hänger en av tavlorna och resten ställer jag ut hos Sara vid Drottningholm. Det allra svåraste har varit att sätta priser.

Men nu tänkte jag dela några av konstverken som hänger på slottet 🖼️

”Dryss III, Tovad ull på tråd av Ane Svanheden. 23 000 kr

Det blev så fin skugga!

Broderi på kudde ”Luftfärd” av Annelie Österlindh. 2500 kr

De hade verkligen lyckats med hängningen på slottet!

”Gryning” av Sara Morales Gustavsson. 3500 kr

Det är Sara jag ställer ut hos. Imorgon bloggar jag från utställningen.

”Häst på grönbete” av Jill Stark. 1800 kr

Här ville jag lyfta på luckan och titta i! Så spännande form!

Det är också mina färger 🙂

”Gruppering” av Björn Bernström. 15 000 kr

Jag måste fråga om jag går komma och titta vid något annat tillfälle på resten av hans arktismotiv.

Här hängde mina näckrosor tillsammans med ett vackert halsband ”Ormbunksblomma” av Ursula Klasén. 4500 kr

”Hjärtdammen” är som kärleken för mig, ljus och skuggig, vacker och lite skrämmande. En yta och samtidigt medveten om det som finns under. Något jag inte vågar bada i.

”Dreaming big” av Maria Engström. 6500 kr

Modigt med den ljusstrimman.

Så fin vas till fönstret!

”Vad hönde igårkväll?” av Lena Hellström-Sparring. 4500 kr

Det hade man ju velat komma ihåg… 🙂

Det var två målningar som hörde ihop och de påminner mig om ett tak inne i Drottningholmsslott. Jag gillar att det är figurativt och abstrakt samtidigt.

”Denna ljuva tid” av Annica Johansson. 6800 kr

Så kul att se alla tillsammans och att vara med i Konstringen!

Imorgon kommer bilder från vår utställning hos Sara.

Kram

Valsafari och gatukonst

Kommentera

Eftersom vi tog ut oss på äventyret igår så tog vi sovmorgon – med brandlarm – jag lyckades starta brandlarmet i hela lägenhetshotellet för att jag glömde starta fläkten när jag stekte bröd… Så jobbigt! Öppnade fönster och startade fläkten lite sent… Det var öronbedövande och jag väckte alla i samma korridor iallafall…

Men idag var planen alltså valsafari! Båtutflykten skulle börja 13 och vi skulle vara där runt 12.30. Eftersom vi ätit frukost hemma så tänkte vi att lunch blir bra på stan innan vi skulle ut på havet. Jag packade lite snacks och vatten, mössa, vantar och en tjock tröja. Det skulle finnas overaller på båten så jag tog inga varma byxor. Det är som både varmt och kallt här!

Allan blev sugen på fish n chips och vi hittade ett ställe som såg okej ut längs Laugavegur” – som är som Drottninggatan. Jag kollade inte ens priset innan. Kan överhuvud taget inte räkna om i huvudet heller. Varsin fish n chips med en pepsi till Allan – vad tror ni det kostade? … 580 kr! Tur att det var gott iallafall! Men alltså hjälp vad dyr maten är här!

Vi var där i god tid och hämtade biljetterna. Jag hade valt stor båt, då ribbåt skulle bli för jobbigt för mig.

Redo för valar. Jag var lite i panic när jag skulle hitta en overall som var stor nog och jag trodde att Allan skulle frysa ihjäl, för han ville inte ha någon.

Harpa – konserthuset som är mönstrat för att reflektera det föränderliga ljuset på Island och har vunnit pris.

Arkiteterna är Olafur Eliasson och Henning Larssen. Eliasson har studerat Phenomenologi. Fasaden relaterar till naturfenomen och ljuset på Island. De små ”låtsasteglen” i stål och glas ska påminna om isländsk basalt och från insidan staden, ljuset och det föränderliga vädret. Blir nyfiken på att se insidan!

Turen var tre timmar och vi satt på övre däck nästan hela tiden.

Vi åkte utåt i runt en timme. Vi såg små puffinfåglar och skulle hålla utkik efter 🐳 valfontäner 🙂 Och vi fick se flera stycken!

De vackraste valfenan fick jag inget foto på men en lyckades jag fånga 🙂

En liten valrygg!

Så vackert!

Valen.

Vi är så nöjda med valsafarit! Vakarna är tydligen igenkännbara och de har fotat och dokumentetat dom i flera år. Tror nog att valarna också känner igen ljuden förpn de olika båtarnas motorer. De använde inte ekolod för att hotta vslarna, för de vill störa dom så lite som möjligt. Tre timmar gick fort och vi kunde gå in och värma oss sista halvtimmen påvägen tillbaka. De erbjuder att få foton gratis på mejl om man mejlar dom efter. Och de svarade med länk till deras dagbok 🐋❤️

Report from Hafsúla: It was really quite cold this afternoon when we started our sailing across Faxaflói bay to check for wildlife. Thankfully, the sea was quite calm and the wind was behind us and we immediately saw many puffins that got all the passengers excited already. We decided to go back to the area where we saw the whale in the previous tour and we spotted 1 harbor porpoise, quite elusive and fast. Then we also saw a blow in the distance and we got super excited to go closer to check better. Finally we saw 1humpback whale! We also came across 3 other harbor porpoise on our way closer to the whale. It was quite elusive and after a while we decided to go somewhere else but then we spotted it again and we saw different fluke dives, pretty close to the boat. Also an unexpected breaching happened from the same individual in front of us, quite far but everyone saw it and got super stoked! It was a very nice ending for the tour!

– Marta Filippini
https://elding.is/whale-diary/tuesday-2-may-2023

Vi hade fått tips om ett bageri när hamnen, så vi gick dit efteråt. Köpte tomatbröd och guacamole till middag och planerade att handla mat påvägen hem. Vi tog en annan väg tillbaka och vips så blev hemvägen en oplanerad konstrunda!

Så vacker målning fök upp på en hel vägg!

Det såg ut att vara flers hus med konstnärsateljéer.

Hade kag inte vänt mig om så hade missat den här! Bara wow!

Så matta tog vi en kaffe och en te på ett lungt ställe längs Laguavegr med fin musik.

Alltså så många intryck gör ju en glad men också helt matt 🙂 Lyxmatt!

Vi fortsatte sen hemmåt och såg det här helmålade huset!

Det är lite blandat med vanlig grafitti också.

Undrar hur stadens konstråd fungerar?

Shoppade på mataffären Bonus igen och stekte quesadillas med bacon och avokadoröran till middag. Imorgon blir det Nationalmuseet och kanske något fler museum. Och fika med Veronica hoppas jag 🙂

Tips:

https://elding.is

Men det fanns flera båtföretag och de som åkte ribbåt var ju typ vid valen.

https://www.harpa.is/en/the-design med info om arkiteterna.

Bonniers konsthall och konst om odlad lax

Kommentera

Jag hade inga direkta förväntningar inför visningen på Bonniers kosthall igår. Vi skulle dit med jobbet innan vi skulle besöka den nya lokalen för nya museet Sveriges museum om förintelsen.

Vi fick se två lika konstutställningar och den första var samtal från radioprogram som fått konstnärlig form. Ayesha Hameed med gäster / Radio Brown Atlantis.

Olika konstverk i samarbete med Christopher Cozier, Keyna Eleison, Natasha Ginwala, Ranjit Kandalgaonkar, Manuela Moscoso, Bonaventure Soh Bejeng Ndikung, Pablo José Ramirez, Shuddhabrata Sengupta, Sancintya Mohini Simpson och Khal Torabully.

Intressant med Bonniers konsthall är att de arbetar med konstnärer som är under 35 år.

Den andra utställningen heter Cooking sections / Undammin rivers och det var en stark upplevelse, trots att första verket av fyra, inte fungerade.

Ett kontverk i tre delar heter ”When (Salmon, Salmon (Salmon)). Det är som en opera men ljudet var trasigt på första delen. Laxens färgning var temat. Vilken rosa färg på laxen tycker vi om? Det är olika i olika delar av världen.

Andra delen heter ”Traces of escapees”.

Rösten som berättade om laxarna var lätt att lyssna på, men det hon sa var så obehagligt. Sälar hade gjort hål i näten till de fångade laxarna och många hade flytt. Men de hade ingenstans att ta vägen. Deras riktiga livsrum var inte där.

Nät och under vartnet med de oldlade kropparna, som matas med bland annat färg.

Den tredje delen var en matanordning för laxarna.

Det var sorgligt och många som sett utställningen vill inte äta odlad lax mer.

Det sista, fristående, konstverket var som en Sverigekarta med alla laxälvar som knappt ger någon el från dammarna. De skulle kunna återställas. Fotografierna på älvarna har nedvikt den del som är kraftverket. Det är här laxarna ska leva.

Min kollega Amanda Spångberg blev också tagen av konstverken.

Restaurangen på konsthallen har en tanke om att vara Climate aware. Att laga mat som är bra, på många olika sätt. Det serveras inte någon odlad lax där.

Jag vill inte heller äta odlad lax igen 🍣

Tips:

Bonniers konsthall https://bonnierskonsthall.se

https://bonnierskonsthall.se/utstallning/ayesha-hameed-med-gaster-radio-brown-atlantis/

https://bonnierskonsthall.se/utstallning/cooking-sections-undamming-rivers/

M	T	O	T	F	L	S
				1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här: